Men snälla! Kan inte någon sund och balanserad sätta stopp för de här vansinnigheterna. Det är ju precis lika illa som på Livets Ord på 80-talet.

God morgon Stefan!

Intressant att ta del av din rapport från denna ledarkonferens i Citykyrkan,
hade gärna varit med och själv tagit det av vad DHA gör idag men jag hade
tyvärr inte de rätta kvalifikationerna för att kvala in som deltagare.

Jag var inte där, men jag läser vad du skriver och de vittnesbörd du tar
upp gör att jag tror på att detta var äkta, jag tror att DHA verkligen vittnade
om sin närvaro i dessa möten, det betyder dock inte att de gästtalare som var där bör
eller skall höjas till skyarna. Stefan jag vill påminna dig om den debatt som
rådde när Lakeland väckelsen var 2008, jag och min fru var bland de allra
första Svenskar som besökte Lakeland när väckelsen var som starkast, när jag då
skrev hem och vittnade om vad DHA gjorde i människors liv var mottagandet
kanske inte så positivt som jag hoppats på, Stefan jag vet att jag även skrev på din
blogg och att du uppvisade en stor skepsis mot det som då hände, du hade då säkert goda skäl till att du skrev som du skrev då. Det intressanta är att kritikerna var de som inte hade varit på plats, jag har dock fortfarande inte hört eller läst om någon som var där under denna tidiga period då vi var där, som vågat förneka DHAs närvaro. Sedan vet vi alla vad som hände med T Bentley osv. men min fråga är då, kan vi eller har vi rätt att då
förkasta allt bara för att talaren faller i synd?

Stefan skulle det senare visa sig att någon av huvudtalarna i
denna ledarkonferens levt ett dubbelliv och varit otrogen mot sin fru, eller om
andra knepigheter framkommer om dessa ledare, skulle du då förkasta allt det du
upplevt av DHA närvaro under dessa tre dagar? Troligen inte? Eller?

Du skriver ”En luttrad medlem i Citykyrkan menade att man inte sett något
liknande i kyrkan sedan sent sjuttiotal när Benny Hinn var en regelbunden gästpredikant.”
B Hinn är ju ett lysande exempel på en pastor som bevisligen fallit och gått
utanför gränsen, men ändå har denna luttrade medlem tydligen inte förkastat det som han då upplevde på sjuttitalet?

Det händer något i vår ande när DHA överbevisar oss på djupet, är det verligen äkta då är min slutsats att då förkastar vi det inte även om den ofullkomlige budbäraren faller i synd. Det är en nåd att Gud vill använda oss ofullkomliga redskap.

Inte bara som på livets ord, utan också ”Jag uppskattar mycket den ekumeniska bredden inom New Wine.” säger S.S.

Hur illa har det inte blivit då man kan samlas under vilka paroller elller förmenanden som helst i vissa sammanhang, det är en ledlös samling av påstådda ledartyper som figurerar gång efter annan, vars ledarförmåga torde vara av det mänskliga påfundet!!

Man vill ingå i ett nätverk som binder dem allt mer i den Katolska mysterie-religionen!

Förebyggande:
Ta inte emot personlig förbön med kroppskontakt. Om någon med gott uppsåt vill be för dig accepterar den att göra det utan kroppskontakt.

Inge, detta är inte enkla frågor. Jag tycker dock att offentlig tjänst med utövande av Andens gåvor måste kombineras med en sund lära och en livsstil som är i enlighet med kristen standard. Det finns ofta en naivitet i karismatiska kristna sammanhang. Sedan använder Gud i sin nåd ofullkomliga människor, men en sund skepsis tycker jag allt man ska ha kring extraordinär karismatisk kristendom.
hälsningar
Stefan Swärd

Blinda ser, döva hör, lama går… Underbart när Gud häller upp nytt vin!

Det var bland det mest obibliska svar vi hört på länge. Den sunda läran måste härmed anses vara förpassad till historiens soptipp av Stefan Swärd själv.

Underbart att höra om detta! Mer Gud!

Vaktpost, enlig Heb 6 hör läran om handpåläggning till en av de första grunderna i kristen tro.
Stefan Swärd

Vad har hänt med din blogg, det är svårt att både lasa och kommentera, mina webbläsare duger inte.

Det där med ”tre dop” var nåt Randy nämnde i en bisats och inte utvecklade alls, är förvånad att Dagen tog med det. Han menade att pånyttfödelsen är ett andligt dop, därtill har vi dopen i vatten och i Ande. Visst jag skulle inte kalla pånyttfödelsen för dop men jag förstår inte vad det skulle få för heretiska konsekvenser. Det är väl ungefär som att kalla Nattvarden för ett brödunder.

Sen att människor blir helade när man talar ut ord över dem är absolut inte heretiskt, det gjorde Jesus och apostlarna hela tiden.

Gud välsigne dig!

Hej Lennart Svensson! Ville bara tala om att jag under den 18mars skrivit tillbaka till dig med anledning av din senaste kommentar till mig där.
Var välsignad!!
Birgit

Eh… Konsten att jämföra äpplen och päron är som vanligt tillämplig för att föra sin åsikt i bevis liksom den välanvända pincipen att rycka en enstaka vers ur sitt sammanhang.

Vi talar här om två olika saker. Det som kallas för Guds Andes kraft, Den Helige Andes verkningar etc inom en rad rörelser har påfallande mycket gemensamt med helt andra andars verkningar både inom och utom den sk kristna kyrkan. Att så är fallet är svårt att motsäga i ljuset av den mångfald beskrivningar som gjorts genom historien. Om alltså yttringarna av andar som inte är från Gud är desamma som den Gud förmodas sända – vilken blir slutsatsen? Är det samma ande? Är det olika andar med samma yttringar? Är det helt enkelt inte Guds Helige Ande man mött? För de flesta som bekänner en kristen tro baserad på Jesu Kristi försoning torde det inte vara möjligt att påstå att det handlar om samma ande. Då återstår i så fall de två senare alternativen. Vad finns då att säga om dem?

*Om* det är olika andar med samma verkningar *och* vi är intresserade av att skilja onda andar från Guds Ande, hur skiljer vi dem då åt? Det går att fördjupa sig i detta, men en central fråga är om den aktuella anden leder människor till omvändelse till Kristus och lydnad inför Honom. Det förekommer i dessa sammanhang mycket tal om Jesus men inte om lydnad inför honom och att i första hand leva i omvändelse, nåd och sanning. Om den aktuella anden istället upphöjer människor eller mänskliga sammanhang eller istället för omvändelse ger människan det människan i sitt kött känner och önskar sig skall alla tillgängliga larmklockor med förförelseetikett ringa. Summan av allt detta blir att kampen för den sunda läran är nog så viktig idag som på urkyrkans tid, möjligen med det problemet att mycket få bryr sig om att ens fundera över den.

Om det inte är Guds ande det rör sig om, då? Eftersom det genom åren av sk väckelse i denna andes (dessa andars?) tecken om än under olika namn varit ganska enkelt att följa mönstren samtidigt som avståndet till Kristus och Hans försoning bara ökat måste slutsatsen bli att anden som verkar inte kommer från Gud. Själv har jag ganska detaljerat följt lärorna, predikanterna och rörelserna sedan mitten av 80-talet. Jag är väl bevandrad i lärorna och historiken. Ordvalet har varierat lite, tyngdpunkterna i lärorna har varierat lite och i någon liten omfattning även yttringarna, men förförelsen är exakt densamma och flertalet av de grundläggande lärofelen är desamma. Det går till och med att se hur felen vid varje tidpunkt anpassats till vissa grupper av kristna för att lura iväg dem från Herden. Lärdomen blir – som väntat – att när människor slutar ställa Ordet över upplevelser, fenomen och egna tankar går det fort utför. Stegen är dock ofta förrädiska när Ordet fortfarande finns med på ett hörn som ett verktyg att använda fritt efter egen smak.

Hur hänger då detta samman med handpåläggning och att akta sig för handpåläggning i dessa sammanhang? Det är i själva verket ganska trivialt.

Enligt Bibeln ger Gud sin Ande till den som tror och blir döpt och den som ber Honom om att få del av den. Det är Gud som är aktören och han har inte på något sätt villkorat sin gåva med att någon ”invigd” skall ”överföra” anden. Inom en rad ockulta sammanhang är det däremot enda sättet att bli smittad av kraften, om man inte som en del hämtat kraften från ” de dödas ben”. När man följer de olika höjdarnas berättelse från att de först kom i kontakt med någon av de olika ”väckelserörelserna” fram till att de själva börjar vara aktiva, finner man ett intressant ”träd” av hur kraften smittat från den ena till den andra där aktiva ”predikanter” initierat andra in i ”smörjelsen”. Eftersom detta handlar om reella krafter som verkligen påverkar människor bör man alltså akta sig. Vittnesmålen om hur den överförda orena kraften förstör och på olika sätt angriper den kristne är inte alldeles ovanliga om man bara besvärar sig och lyfter blicken lite. Naturligtvis förmår Kristus att befria även från detta, men en människa som *både* blir ”smittad” *och* förförd av lockelserna kanske inte är helt intresserad av det och får i bästa fall en del av livet förtört och blir i sämsta fall förledd bort från sin frälsare. Det finns en mycket stor risk att deras situation mest blir som den som beskrivs i versarna efter den Swärd refererar till i Hebr 6: ” Ty de som en gång tagit emot ljuset och smakat den himmelska gåvan, … men sedan avfallit, dem är det omöjligt att föra till ny omvändelse, eftersom de själva på nytt korsfäster Guds Son och öppet hånar honom. ” Jag misstänker att de flesta av oss som mött dem som avfallit, inte minst genom villolärornas försorg, förstår vad det handlar om.

Alltså: Att vägra handpåläggning i dessa sammanhang är sund aktsamhet. Att ta emot handpåläggning från en sann Kristi tjänare är inte farligt, men heller inget man inte klarar sig utan – Gud är den som handlar, inte människan. Han ger sin Ande till de frälsta som ber honom om det och kräver ingen handpåläggning för det. Heb 6 är alltså varken utifrån textsammanhanget eller den verklighet vi diskuterar något som helst argument för att ta emot handpåläggning från människor som är initierare till en annan ande. Det gäller även om anden påstås vara från Gud och den aktuella initieraren påstås ha en speciell ”smörjelse” till att ge av anden och mottagaren rentav uppmanas att hänskjuta prövningen till ett senare tillfälle.

Om man läser lite mer i Heb, t ex de sista versarna i kap 5, finner man en god beskrivning av vad som just nu utspelar sig framför våra ögon i många församlingar, i New Wine-konferensen och sist men kanske inte minst i Swärds eget agerande. Verserna står direkt efter en beskrivning av Jesus som Guds överstepräst och den som ger frälsning till var och en som lyder Honom.

”Om detta har vi mycket att säga som är svårt att förklara, eftersom ni har blivit så tröga att lyssna. 12 Ty fast ni för länge sedan borde ha varit lärare, behöver ni någon som undervisar er igen i de första grunderna av Guds ord. Ni behöver mjölk, inte fast föda. 13 Ingen som lever av mjölk är mogen för en undervisning om rättfärdighet. Han är ännu ett barn. 14 Den fasta födan är till för vuxna, för dem som genom övning har fått sinnet skärpt till att skilja mellan gott och ont.”

Även signaturen ”right” kan med fördel läsa detta som svar på sitt inlägg.

Jag delar naturligtvis din uppfattning att ”offentlig tjänst med utövande av Andens gåvor måste kombineras med en
sund lära och en livsstil som är i enlighet med kristen standard”. Man kan ju möjligen ställa sig frågan vad har Kristen standard av idag för likheter med den ursprungliga standarden som de första Kristna tillämpade? Frågan är vad Paulus skulle ha skrivit i sitt brev till församlingen i Stockholm? Han hade nog haft ett och annat att anmärka på, saker som vi idag anser vara god Kristen standard.

Du svarade inte på min tidigare fråga? Var den kanske för svår att svara på?

Jahapp… Av vilken anledning skall man vara försiktig att bedömma och sätta rätt etikett på onda andars verk när Bibelns varningar för detta är så starka som de är? Kan det vara för att vi skall passa in överallt och kunna samarbeta med alla för våra egna syftens skull? Finns någon annan anledning?

Eftersom du säger att du har bedömt det du sett, vore det nog för alla mycket intressant att höra på vilket sätt du gjort bedömningarna i förhållande till Ordet, eller har du valt någon annan bedömningsgrund?

Beträffande Kenyon är det faktiskt förvånande att du alls hittade något av värde i det han skrev med hänsyn både till hans läror och hans bakgrund. En ockultist som medvetet vill införa ockulta övernaturliga fenomen i kyrkor och församlingar torde inte vara någon auktoritet att lyssna till. Hans användande av Ordet följer gammal ockult tradition och är knappast främmande för någon som studerat de traditionerna.

Om du tagit till dig av hans skrivande och inte gjort upp med det är tyvärr svaret att det alls inte är omöjligt att du är influerad av onda andars verk. Om du fortfarande bär på de tankar och idéer Kenyon torgförde, bör du ta dem och be Gud att i Jesu namn göra dig fri ifrån dem. Risken finns att du behöver göra upp med en hel del annat i samma stil som hakat fast i dig med Kenyon som bas.

Stefan Swärd, ju mer du skrivit och agerat i dessa frågor desto allvarligare framstår situationen. Du är stadd på en ytterst farlig väg där du riskerar att bli en av dem för vilka det varit bättre om en kvarnsten hängts om deras hals och de sänkts i havets djup. Vänd om medan tid ännu är!

Andreas Frost,
Jag håller med dig om att man inte ska uppmuntra till olika former av manifestationer. Jag har haft erfarenheter i det förflutna när manifestationer blivit för viktiga, och då har karismatiken spårat ur. Men Bibeln visar att när människor blir fyllda av den Helige Ande är det en mäktig kraft som kommer över dem. Skildringar av Andens uppfyllelse i Apg 2, 4, 10, 19 visar att människor blir starkt berörda av detta. Apg 9 och Upp 1 är andra exempel på Gudsuppenbarelser som starkt berörde personer.
Jag hörde inte att Randy Clark på något sätt uppmuntrade till någon form av manifestationer under dagarna i Citykyrkan. Men det är sant att många blev djupt berörda av den Helige Ande. Och uppfyllda av Anden, och sedan är det olika hur människor reagerar på detta.
Skildringar av kristna väckelser under historiens gång visar att människors upplevelse av Anden blir en mäktig kraft som man möter, och att det ibland kan leda till att man både faller, skrattar, gråter, skakar eller något annat. Men jag håller med om att det inte är manifestationen som ska uppmuntras, utan tillbedjan av Kristus och mottagandet av Andens kraft för att betjäna människor i nöd.
Välsignelse,
Stefan Swärd

Mycket bra inlägg Stefan. Skulle gärna ha varit där själv, men går bibelskola på andra sidan atlanten.

Till saken, efter att ha lästa alla kommentarer till dina inlägg om konferensen skulle jag gärna se att någon kritiker kunde presentera konktreta argument för varför Randy skulle vara ”falsk profet”. Ni implicerar att han skulle jobba för djävulen, vilken är en väldigt allvarlig anklagelse. Men i kommentarerna hittar jag inga konkreta bevis.

Det finns gott om argument där Randy Clark på olika sätt är skyldig genom sammankoplling, där man redan har bestämmt sig och citerar olika Bibelord om falska profeter eller Stig Melin som verkar vara tycka att New Wine är okristna för att de hetter just New Wine.

Randy Clark skriver under på hela den apostoliska trosbekännelsen, han ger Jesus äran för allt som sker, är underställt ledarskap, och leder människor till tro på Jesus som herre och frälsare.

/Oscar Thörn

WO, tror du missförstod mig. Min poäng är att bara för att Bibeln inte säger att omvändelsen är ett dop så är det inte nödvändigtvis heretiskt om man inte drar några annorlunda konsekvenser av det. På samma sätt kallas inte nattvarden för brödunder, men det kan tolkas som det. Jag tycker det är svårt att argumentera för att nattvarden bara är en minnesmåltid när Jesus säger att det ÄR Hans kropp och blod. Men hur det är det låter jag vara osagt.

Jag tror att själva meningen med det du skerv förstod jag, jag hängde i praktiken upp mej enbart på att du skrev så om nattvarden, att det implicerar att du har eller är mkt nära en katolsk nattvardssyn.

Jag förstår (antar, tror) att du låtit katolskt tänkande influera dig. Det är du ju inte ensam om i dessa dagar.
Då Jesus, sittandes tillsammans med sina vänner, säger ”detta är mitt blod, min kropp” så är det ju oerhört mycket rimligare att förstå som en liknelse, en symbol. Han stt ju där fysiskt, och brödet var och förblev bröd, liksom vinet förblev vin när de drack det. Det samma sorts tal till dem som när han säger ”Jag är vägen” ”Jag är dörren” mfl liknelser: INGEN i någon kyrka, eller någon teolog(i) har påstått att Jesus är en fysisk dörr, eller en sträcka grus elle asfalt. Sen vid samma tillfälle säger han till dem att framöver äta måltid tillsammans för att minnas honom. Han säger aldrig att de ska ha en ceremoni, en stund i en gudstjänst där det äter en liten bit bröd som ingen blir mätt av, och som en präst(?) ska ha uppgiften att välsigna så den omvandlas till Jesu egna kropp.
Att dela måltid tillsammans är aldrig något ANNAT än ett sätt att minnas honom, i alla fall inte andligt sett, enligt vad vi kan läsa. Om vi sen känner som enskilda personer att denna stund, eller måltid ifall man faktiskt gör detta vid ett ”riktigt” måltidstillfälle, kan få betyda något mer, så kanske jag inte skall ge mig på att säga att det vore fel. Gud kan tala till var och en, men han säger aldrig emot sig själv.
Att göra nattvarden till närmast ett tillfälle att ta emot frälsningen, att utan att omvända sig och lämna det gamla livet, men genom att delta i denna ceremoni, man skall kunna bli frälst, det är ju långt ifrån sanningen.
DET har inte du påstått heller, men tendens till sådanst sätt att använda/se på nattvarden har börjat komma in i Pingst. Det upplever jag som ett stort problem.

Paulus drar i och för sig paralleller mellan det som händer vid den kristna nattvarden och både de hedniska och israelitiska offren i 1 Kor 10: 16-21. Det betyder inte att jag anser att man bör gå lika långt som RKK, men ett dike rättfärdigar inte ett annat.

Hej igen gäst och främling! Sicket elände då…. Jag undrar: när texten blir avklippt syns det då inte strax under med lite svagare text orden ”see more”, som du då kan trycka på och då kommer resten av texten fram?
Ha en fin söndag! /Birgit

Du har rätt i att ”guilt by association” i allmänhet är svagt och otillräckligt som argument för att leda något i bevis. Dock måste jag fråga dig om du verkligen förstått djupet och vidden av de sammankopplingar som finns mellan Clark och en rad andra direkt farliga förkunnare. De är så konsekventa, avgörande och genomgripande att det är svårt att med bibehållen heder bortse från dem. Om något låter som en anka, ser ut som en anka och beter sig som en anka, kanske det inte är helt orimligt att misstänka att det är en anka?

Nu är det ju inte sådär jättesvårt att göra en analys av vad Clark har för budskap. Det är bara förskräckligt tidsödande och den tiden har jag tyvärr inte själv. Om du letar lite, torde du nog hitta mera detaljerade genomgångar av hans läror och tankar. Själv har jag undersökt en del av vad han sagt och skrivit och såg ganska snabbt tillräckligt för att konstatera att han inte i någon nämnvärd grad tillförde något till övriga i samma fåra men inte heller att han på något sätt stod emot eller försökte korrigera deras villfarelser.

Dina påståenden om Clark behöver också ledas i bevis. Jag vet inte hur länge du varit med och hur mycket du hunnit se, men i dessa kretsar tenderar ett ”nyspråk” att ta plats. Man byter systematiskt innehåll på gamla väl etablerade ord och uttryck tills hela läran omärkligt förvandlats till något helt främmande. Det är skrämmande lömskt!

Randy Clark har under en mycket lång tid i huvudsak rört sig bland åsiktsfränder som t ex Hinn och Brown. Därmed finns skäl att fråga vad allt de du påstår att han står för och gör betyder om han får lägga ut texten. Vad betyder syndafallet? Vad betyder människans syndfullhet? Vad betyder omvändelse? Vad är frälsning? Vem är Jesus? Vem är Gud? Vad menar han med treenighet? Att leda människor till tro, betyder det att leda människor till Kristi kors eller till något annat med samma etikett?

Om du har kunskap om det avvikande lärosystemet som byggts upp inom den sk trosrörelsen med sina olika benämningar och förgreningar kan du nog förstå vad jag menar med ovanstående. Om inte, blir det troligen svårare. Resan för att förstå kan vara lång, speciellt om man utgår från Hagin- och Kenyonbaserad utsiktspunkt.

*Om* man är intresserad av vad som är sant och *om* man litar på att den tro som en gång anförtrotts åt oss är värd att kämpa för och *om* man tror att Gud både är full av nåd *och* sanning, behöver man faktiskt inte vara rädd för att sätta saker under lupp. Det är undantagslöst ett allvarligt varningstecken när prövningen av fenomen, rörelser och budskap i förhållande till Ordet sätts åt sidan. Det görs vanligen mha skrämselbudskap (det är bråttom – ta emot nu, kritik är av djävulen, ifrågasättande är köttsligt etc) och den som av en eller annan anledning är svag eller redan fått den söta förförelsesmaken i munnen faller lätt till föga.

Den söta smaken visar sig snart bara maskera bittert vatten från en usel brunn och ännu en människa har lurats bort från Livets källa.

Jag har ännu inte under snart trettio års tid stött på *en enda* människa som omfattar dessa läror och klarat av att förankra dem på ett hållbart sätt i Ordet. Lika lite har jag stött på någon enda som klarat av att visa att den prövning mot Ordet som lärorna fallit för varit felaktig eller överdriven. Det enda som hörs är känslomässiga utbrott, ogrundade motangrepp eller ett översittaraktigt avfärdande samtidigt som man sopar offren för den egna rörelsens framfart under närmsta mattkant. Ordet står fast medan människor och rörelser kastas runt som höstlöv i vinden.

Hur många offer kommer detta pågående utbrott av förförelse och villfarelse att skörda enbart här i vårt lilla land?

En bok som skakat om mig rejält är Jonthan Edwards bok ”Religious Affections” där han efter år av väckelser i USA skrev om tecken på ett sant verk av Gud. Många av tecknen som beskrivs här är sådana tecken Edwards tog upp som tecken som inte behöver vara sanna alls utan snarare tvärtom. Edwards bok är en ögon öppnare för vad sann väckelse är..

Det går att hämta boken i PDF-format här:

http://www.ccel.org/ccel/edwards/affections