Kommentarer med anledning av kritik från David Willgren och Mackan Andersson

Det jag har försökt göra genom att lyfta fram en debatt om pastorsutbildning är att först och främst problematisera den nära kopplingen mellan frikyrkornas teologiska utbildningar och statliga universitet och högskolor. Det har blivit tre blogginlägg i ämnet.

Dessutom har jag berört något om vad som är bra teologi och teologisk metod, och för det tredje har jag något berört om pastorsutbildningens inriktning.

Huvudbudskapet har dock varit att problematisera den statliga styrningen över frikyrkornas teologiska utbildningar.

Det jag har sagt har förmodligen varit ganska okontroversiellt för en evangelikal kristen. Det var ju mycket kontroversiella beslut inom både Örebromissionen och Missionsförbundet en gång i tiden när man tog stegen över till statsbidrag för sina teologiska utbildningar, högskolestatus och examensrätt och den nära knytning till universitetsvärlden som det medförde.

Mackan Andersson har på sin blogg kritiserat mina blogginlägg i detta ämne. Det har även David Willgren gjort, och hans inlägg har jag lagt in som ett gästblogginlägg på denna blogg. Jag vill kommentera kritiken kortfattat, jag kan dock inte ta upp alla synpunkter, det skulle bli ett för långt inlägg.

Willgren kritiserar mig för att inte ”läst på så noga kring hur det ser ut i verkligheten”. Jag ”avslöjar ganska allvarliga missuppfattningar”, ”jag vet inte vad historisk-kritisk metod är”, ”jag drar slutsatser som inte är rimliga”, ”jag känner egentligen inte till akademisk teologi”, jag ger uttryck för fördomar mot sekulär universitetsteologi.

Mackan Andersson säger något liknande på sin blogg.

En viktig grund för min kritiska analys är Högskoleverkets granskningar av de teologiska utbildningarna. Högskoleverket är ju statens organ för att ge riktning och se till att de teologiska utbildningarna bl.a. följer högskolelagen. I min roll som EFK-ordförande för några år sedan följde jag noga Högskoleverkets kritik av Örebro missionsskola. Jag ville inte betunga mina bloggläsare med att gå in på detta i tidigare inläggen, men eftersom jag nu blir kritiserad för att jag inte vet vad jag talar om behöver jag ta upp det materialet i min argumentation.

En läsning av Högskoleverkets bedömningar av våra olika teologiska utbildningar ger fullständigt stöd åt min kritik och min ”alarmistiska ton” – för att citera Mackan. Det visar tydligt att det är ett modernistiskt upplysningsparadigm som styr Högskoleverket i granskningen av de teologiska utbildningarna, och därmed styr över vilken inriktning staten vill ge åt dessa utbildningar.

Ett problem är att Högskoleverket ställer tydliga krav på våra frikyrkliga teologiska utbildningar, samma krav som man ställer på de vanliga religionsvetenskapliga utbildningarna vid universitet och högskolor.

Samfunden som är huvudmän för dessa utbildningar, ställer inte alls samma krav med samma distinkta förväntningar och sanktionsmöjligheter. Det skapar en obalans i systemet och leder rimligtvis till att Högskoleverket styr mer över dessa utbildningar än berörda samfund som är huvudmän.

Jag har gått igenom Högskoleverkets granskningar av alla teologiska utbildningar, både senaste granskningsomgången, även tidigare granskningar. Det visar ett antal saker.

1. Ska man få statsbidrag och ha examensrätt, får man inte ställa krav på studenterna om personlig kristen tro, det är diskriminerande.

2. Lärarna ska rekryteras enbart utifrån akademisk kompetens, man får egentligen inte ställa krav på personlig tro eller kristen livsstil.

3. Undervisningen får inte vara konfessionell – bekännelsetrogen. Den ska helt utgå från upplysningsparadigmet och ha en religionsvetenskaplig inriktning. Den får inte utgå ifrån att kristen tro skulle vara sann och att Bibeln är Guds ord. Högskoleverket har kraftigt kritiserat även vanliga universitet och högskolor för att ha kurser i praktisk teologi som blir för konfessionella, bland annat har Lunds universitet kritiserats för att ha pastoralteologiska kurser som blandar tro och vetenskap. Jag har inte följt upp hur den kritiken har hanterats.

4. De frikyrkliga utbildningarna försöker naturligtvis hantera detta. Precis som Mackan Andersson påpekar finns det en hel del konfessionella inslag, jag har aldrig ifrågasatt detta. Det jag har hävdat är att man är utsatt för press och påtryckningar från Högskoleverket att inte vara en kristen utbildning som syftar till att utbilda pastorer och missionärer i kristen tro, inte om kristen tro. Men självklart förekommer bön, pastoral vägledning, förberedelse för tjänst – och mycket annat på dessa utbildningar. Jag har inte ifrågasatt detta, jag har bara problematiserat Högskoleverkets inflytande som är en direkt följd av statsbidragen.

Mackans bedömningar handlar om de frikyrkliga utbildningarna, där man får ta för givet att de är betydligt mer konfessionella trots blåslampan från Högskoleverket. Men de vanliga statliga utbildningarna, menar David Willgren att Högskoleverket har fel, eller att den faktiska verkligheten vid universiteten och högskolorna är mer konfessionell än vad regelverket tillåter?

  • Så här skriver Högskoleverket om Örebro Missionsskola: ”Örebro teologiska högskola balanserar mellan att utveckla den egna religiösa traditionen och att etablera en öppen vetenskaplig miljö som präglas av kritiskt tänkande och fri kreativitet. I Studiehandboken och i utbildningsplaner finns en del mycket problematiska formuleringar som inte hör hemma i en akademisk miljö. Ett exempel är: ”Utgångspunkten för tjänster inom församling och mission är tron på Jesus Kristus och en förankring i den kristna kyrkan. Den teologiska utbildningens sammanhang och mål – att vara ett vittnesbörd om Guds rike – sammanfaller därför med den kristna kyrkans.” (s. 10).”

Så här skriver man om exegetiken vid Örebro missionsskola:”Inom exegetiken råder ett problematiskt förhållande ifråga om de metodiska ansatserna, då de akademiskt kritiska metoderna och de andligt-meditativa tolkningarna, de så kallade lectio divina tolkningarna, läses inom samma kursblock. Här sker en sammanblandning av akademisk och pastoral läsning, som för präst- och pastorsutbildningen säkert är relevant men ur akademisk synpunkt sett är problematisk. Litteraturen på grund- fördjupnings- och avancerad nivå är i stor utsträckning av evangelikal art och tenderar därmed att metodiskt bli något perspektivlös.”

Högskoleverket har bestämda uppfattningar om hur bibeltolkning ska göras på ett vetenskapligt sätt men säger att Örebro missionskola gör det bra för det är ”uppenbart att studenterna arbetar kritiskt med de fundamentalistiska bibeltolkning som de mött i sina kyrkliga miljöer”. Här skulle det vara intressant att veta vad som menas med fundamentalistisk bibeltolkning i församlingsmiljöerna, och hur det bearbetas kritiskt.

Dessa skrivningar visar balansgången som måste göras av ett frikyrkligt teologiskt seminarium som får statsbidrag. Menar David Willgren att det inte är något problem med detta?

Willgren tar upp om historisk-kritisk metod och menar att jag inte förstår hur det fungerar. Jag menar nog att den historisk-kritiska metoden är ett uttryck för upplysningsparadigmet vilket bekräftas av Willgrens beskrivning, forskaren har en kritisk distans till forskningsobjektet, ”metoderna ger inga redskap för att uttala sig normativt på något sätt”. Tillvägagångssättet växte fram utifrån den teologi som utvecklats utifrån upplysningsparadigmet. Bibeln läses inte som det Gudsinspirerade ordet, ”nyttig till undervisning, till bestraffning, till upprättelse och fostran i rättfärdighet, för att gudsmänniskan skall bli fullt färdig, väl rustad för varje god gärning”. Det betyder inte att jag påstår att inte det finns några lärdomar att dra utifrån metoden som är värdefullt för bibelläsaren och för läraren i den lokala kristna församlingen. Jag bara menar att det är en helt otillräcklig bibelläsningsgrund för att träna ledare i lokala församlingar som ska bygga upp församlingen och stärka tron och Bibelförståelsen hos de troende.

Willgren problematiserar mina påståenden om att sekulär teologi definierar bort de övernaturliga inslagen i kristen tro och i Bibeln, och ifrågasättanden av tron på Bibeln som Guds ord.

Jag är här förvånad över att varken Willgren eller Mackan Andersson tar upp om de helt olika världsbilderna som ger helt olika infallsvinklar i att studera Bibeln. Högskoleverkets riktlinjer för teologistudier ger en helt annan hållning i bibelstudiet än att utgå ifrån att Bibeln är Guds uppenbarelse till oss människor. Det är ju utgångspunkten för att betrakta sig som evangelikal kristen, en grund för både Evangeliska Frikyrkan och Örebro Missionsskola.

Jag vill belysa min tes genom att jämföra presentationen av en frikyrklig teologisk utbildning som drivs med statsbidrag och en som inte gör det. Skillnaderna blir enorma.

Livets ords teologiska seminarium som inte drivs med statsbidrag formulerar sin inriktning och utgångspunkter på följande sätt:

Foundational to the purpose of Livets Ord Theological Seminary is its commitment to the historic Christian faith, to assist students in their quest for knowledge about their relationship to God, man and the universe. The baccalaureate program of the School of Higher Biblical Studies and Missions seeks to equip students with knowledge of the Bible and the Christian heritage and to lead them to the realization that such knowledge, when properly assimilated and developed, permeates and directs all phases of life. The Seminary offers several theological degree programs, including Bachelor of Arts New Testament Major and Master of Divinity.
The Vision of the Seminary
To proclaim the Christian faith in the power of the Holy Spirit To defend the evangelical faith To pursue truth in a scholarly and scientific manner To counteract and expose distorted information about Israel To provide a shield against the onslaught of New Age To be a beacon for the truth
The Goals of Livets Ord Theological Seminary
To form students who are Christ-like through education, scholarship, and example, who by faith and integrity of life will expand the Kingdom of God. To establish and cultivate, as the foundation for scholarship, the Christian perception of man, which assumes that each individual has an absolute and inviolable value. To restore the traditional relationship between scholarship and character development. To counteract and expose distorted information about the Christian Church and to provide a shield against the onslaught of New Age and other non-Christian philosophies”.
Så här beskriver Teologiska Högskolan i Stockholm sin inriktning:
”Det finns många olika skäl till att studera religion och teologi. Idag är de flesta medvetna om att religionen spelar en viktig roll i mer eller mindre alla kulturer. Och detta oavsett om man kallar sig för ateist, agnostiker, troende eller något annat. För att bättre förstå det mänskliga livets grundläggande förutsättningar måste vi ha kunskap om religiösa föreställningar. För såväl den personliga utvecklingen som ett vidare samhällsperspektiv gäller att få ämnen kan som teologi öppna nya dörrar till avgörande insikter. Att sen religionslärare, pastorer och präster måste studera teologi behöver inte sägas. Oavsett om du siktar på ett yrke eller vill läsa bara för egen utveckling så är du lika välkommen till THS. Högskolan har rötterna i en närmare 150-årig utbildningstradition och är idag ett av landets ledande lärosäten inom teologi och mänskliga rättigheter. Vi utbildar för arbete och ledarskap inom kyrka, akademi, näringsliv, frivilligorganisationer, statliga och kommunala verksamheter. På THS möter du engagerade lärare och framstående forskare. Ta dina drömmar och din längtan på allvar – vi kommer att göra det!”

THS´mission statement skulle inte Högskoleverket ha några invändningar emot.

Citaten visar väl ganska tydligt att spännvidden är ganska stor i dagens svenska frikyrklighet.

 

 

 

 

 


Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /home/mattlose/stefansward.se/wp-includes/class-wp-comment-query.php on line 399
  • PeJohansson

    Hur kan det komma sig att störst församlingstillväxt ofta sker där det är minst tillgång på högskoleutbildade pastorer?

  • http://erikolof.blogspot.com/ Erik O.

    Skönt att Gud i sin nåd bevarar tron hos några av dem som läser statskontrollerad teologi.

  • Pingback: Gudsfruktan eller religion « Gunnels plats i rymden()

  • Westinbo

    Tack Stefan! Vad bra att det finns en forskarutbildad människa inom våra led som går till källorna (i enlighet med den vetenskapliga historisk-kritiska metoden) och ger ovedersägliga bevis för sakernas tillstånd. Ska bli intressant att se vad dina kritiker har att framlägga förutom att försöka frisera sina tidigare kommentarer. Vad är problemet, vad är så svårt att förstå?

  • Lennart Holmbom

    Tack för att du lyfter fram vad som står i respektive utbildnings styrdokument. Då blir det tydligt vilket vägval de teologiska utbildningarna har att göra. Det är styrdokumenten som ger riktning för och som utformar innehåll i utbildningarna.

  • Mikael

    Hej Stefan!
    När Frank Mangs förkunnade ordet, hade han en termin Bibelskola och han hävdade att den behövdes inte! Nej en livstid arbetande i självstudier och ett bejakande hjärta verkade vara viktigare för honom.

    Han är omnämnd i Studiebibeln från 1980-talet som medarbetare!

    När ett ”ämbete är viktigare i formen än innehållet” kan den då verkligen hålla?

    När man hör utbildade människor citera bibeln mer för att retoriskt vinna en debatt än att förstå vad som står där, var hamnar vi då?

    /Mikael

  • Henke

    I min religionsveenskapliga utbildning lärde jag migbtvå viktiga saker som jag bär med mig. Dels en ödmjukhet inför att alla tolkningar är bristfälliga och dels vikten av att kritiskt granska auktoriteten. Att ta in andras argument och alltid drivas av att göra en välvillig tolkning är en del av detta. Om allt man har är en hammare framstår alla problem som spikar. Det är alltid en möjlighet att försöka slå in sina argument än hårdare nästa gång eller också kan man ta in andras argument . Att ha en öppenhet inför andras argument är en positiv del av den akademiska metoden. Förlåt Stefan men visst är det fint att publicera någon annans åsikter på bloggen men det hade varit bättre att lyssna till argumenten tycker jag.

  • Tea Gustavsson

    Man måste se att det är skillnad på teori och praktik i utövandet av ett yrke. Och att man får större djup i yrkesutövandet om man använder sig av bägge delar. Har man bara teorin blir man forskare, har man bara praktiken riskerar man att bli ytlig i sitt utövande.

    Självklart finns det problem med att vara ”övervakad” av Högskoleverket. Det behöver inte vara problematiskt i vardagen på skolan men Högskoleverket kan ha svårt att göra rätta bedömningar eftersom de inte förstår hur en kristen balanserar teori och praktik.

    Men kanske, och jag betonar kanske, sitter själva problemet i att se pastor och församlingsledare som yrken överhuvudtaget?

  • Sward

    Henke,
    Menar du att jag inte lyssnar till argumenten om jag argumenterar emot och hävdar en annan uppfattning? Att utgå från Högskoleverkets totalbedömningar av våra teologiska utbildningar är väl mer relevant, än utgå från några enstaka teologistudenters personliga uppfattningar. Eller vad menar du?
    hälsn
    Stefan Swärd

  • Sward

    Tack broder Westin,
    Stefan Swärd

  • Henke

    Jag menar så att med tanke på att du nyligen i ett blogginlägg beskriver hur du främjar det böppna samtalet så är det i alla fall för mig slående att enda skillnaden mellan ditt första och sista inlägg är att du tar i mer och nu hänvisar till högskoleverkets rapporter. Vi har kanske bara lite olika syn på mediet, du tycks se blogginläggen som debattinlägg där den egna och färdiga åsikten proklameras medan jag gärna vill se det som ett pågående samtal. Nu kan det ju vara så att du hade hundra procent rätt från början och alla motargument var fel och då är det förståeligt att hantera det på ovan beskriva sätt. Eller också finns det en del att ta till sig för alla så slutsatserna bli mer än den ursprungliga summan. Hänger allt på högskoleverkets rapporter, och personliga erfarenheter äger liten bäring, kunde du helt enkelt länkat till rapporterna från början och inte hänvisat till andra studenters vittnesbörd.. Du har ju så mycket att ge men när allt framställs som absoluta sanningar så har i alla fall jag svårt att ta till mig också det som verkligen är bra. Ta bara ditt återkommande användande av ”som evangelikal kristen är de självklart att tycka…” för mig framstår då det evangelikala utrymmet så smalt att jag knuffas ut. Jag förstår om du inte ser något problem med detta men jag önskar vi kunde ha en i alla fall något mer lyssnande och prövande attityd. Din slutsats att församlingarnas nedgång och allmänna förflackning beror på den nuvarande pastorsutbildningen är bara ett exempel på en svepande slutsats som du framställer som absolut. Men du är givetvis fri att skriva som du gör och jag är fri att läsa eller inte, det knepiga är att jag verkligen önskar jag kunde hålla med om mer. Men tyvärr så föredrar jag hellre ett frågetecken än en halvsäker sanning. Det är inte alltid den som rosor högst som har rätt. Men missförstå inte kritiken, jag är tacksam för alla er bloggande och på andra sätt publicerande kristna som tar del i den allmänna debatten. Så i sammanfattning, önskar jag att du lyssnar mer men också Guds rika välsignelse.

  • JoSjo

    Har du någon källa/exempel eller är detta ett rent påhitt?  Tror verkligen inte detta stämmer in på svensk kyrklighet, och nu är det svenska förhållanden som diskuteras.

  • Sward

    Henke,
    beklagar om jag uttrycker mig för kategoriskt ibland. När jag skriver att något är självklart för en evangelikal, så skriver jag det inte för att mästra, utan för att jag tror att det är så.
    Men har jag fel på den punkten, kan jag gärna revidera uppfattningen, men behöver ju då veta varför.¨
    Att en evangelikal kristen skulle kunna ha ett modernistiskt upplysningsparadigm som grund för teologi, existerar inte i min föreställningsvärld. Men man får gärna förklara för mig om det kan vara möjligt, och vilka som hävdar en sådan ståndpunkt.
    Jag tycker också att du läser in saker i det jag skriver som jag inte har sagt, jag har bara sagt att vi måste också diskutera pastorsutbildningen när vi diskuterar kristendomens tillbakagång i Sverige, jag har inte sagt att det är enda förklaringen. Tycker nog att jag har uttryckt mig ganska frågande och prövande där, inte i absoluta termer.
    allt gott,
    Stefan Swärd

  • Henke

    Tack för svar, allt gott själv!

  • Wildwest63

    Jag är ekonom, inte teolog och därför kanske jag inte förstår alla hårklyverier. Men en sak är säker: den hand som föder mig (dvs statliga bidrag) kommer aldrig någonsin acceptera att jag kritiserar den i långa loppet. Ovanpå det så går hela samhället bort ifrån sina kristna grunder och blir mer och mer sekulärt, dvs i bästa fall är all tro lika god, i sämsta fall att tro på något högre än människan och dennes förmåga ovetenskaplig rappakalja.

    Det är ju fullständigt logiskt att jag som penninggivare inte vill stödja en utbildning som vänder sig emot mej. För att vara krass: kommer Högskoleverket stödja en talibanskola i Afghanistan? Nej, aldrig. Och man kommer inte utan ständigt nya krav stödja en kristen utbildning som står upp för rätt och sanning enligt Guds ord, vilket ju redan idag är olagligt i vissa fall (testa på dessa frikyrkliga utbildningar att kalla homosexualitet för synd så får ni se).

    Varför då bygga in sej i en situation där man fullständigt är beroende av den stat man ska vara ett salt uti? Spåret måste ju vara att bli självständig och oberoende. Då kanske en och annan teolog inte kan få sin doktorstitel, men är det huvudsaken om man är kristen och vill förmedla evangelium? Är det ett problem så kanske man ska fundera ett varv till på varför man vill gå högre teologiska utbildningar.

  • Magnus

    Min erfarenhet av studier inom rel.vetenskap på ett av våra statliga universitet är att det varit högst nyttigt att få sin tro prövad, utmanad under en inte så lätt brottningsmatch med förnuftet. Den bästa erfarenheten så här i efterhand är att Gud i sin nåd bevarat och stärkt min personligt kristna tro. Det viktiga för en teologstudent är att han/hon har ett levande församlingssammanhang/andlig gemenskap att växa i såsom komplement till det teologiska studiet. Gud bevarar sina barn i tron och sörjer för deras andliga utveckling.
    Magnus Teol.Kand

  • harry51

    Det är uppenbart att teologin (läran om Gud) inte för oss närmare sanningen om Gud:
    ”Citaten visar väl ganska tydligt att spännvidden är ganska stor i dagens svenska frikyrklighet.”

    Stefan Swärds, torra konstaterande, visar att sanning är ett elastiskt begrepp i händerna på den kristna religiösa eliten.

    Religiösa ”fanatiker” eller ”exalterad religiös svärmare”, alltså karismatiska kristna, väljer dårskapen före förnuftet som metod för att lära känna Gud. Stefan Swärd, påven och Ulf Ekman är dårar. Bibeln har :gjort dem till dårar:”Ty detta budskap om korset är en dårskap
    för dem som blir förtappade, men för oss som blir frälsta är det en Guds kraft.  Det står ju skrivet: ”Jag skall göra
    de visas visdom om intet, och de förståndigas förstånd
    skall jag utplåna.” (1 Kor 1:18-19)

    Än har Gud lyckats med att utplåna min intellektuella förmåga att skapa meningsfulla mönster i olika komplexa sammanhang. Jag är inte som Stefan Swärd, Benedictus XVI och Ulf Ekman, jag är ingen dåre som vill utplåna all kunskap i världen. Tvärt om!

    Det klokaste som har sagts om Gud har te x. Agustinus och Thomas av Aquino lånat från filosofiska system som människan har tänkt ut. Ordet och begreppet ”logos” skapades av Herakleitos  men förvanskades av Johannes i ”Johannesportalen” och laddades med ny innebörd.

    Det bästa i kristendomen har skapats av världen. Ni kristna saknar egna originalidéer. Ni saknar egna drivkrafter: Katolska kyrkan blev ett med romarriket, lutheranerna smälte samman med olika statsbildningar, och den karismatiska världsomspännande  rörelsen får sin kraft  från ekonomin och politiken, där USA är förebilden. På landets valuta står det ”In God we trust!” Tydligare kan det inte klargöras.

    Kristna  klarar sig inte på egen hand. Ni behöver världen. Men världen behöver inte er.

    Men trots allt är Sfefan Swärd en dåre som förtjänar respekt i sina försök att få kristendomens olika gudar under samma tak genom att överge världens filosofiska tankesystem för gott.

  • Henke

    Att utbildning är något man ”får” är en del av det moderna perspektiv som så många vänder sig emot. Utbildningen man får påverkas av demon studerar och av lärarna. Är jag som student kristen skulle jag påstå att utbildningen just blir kristen. Det egna perspektivet är enormt inflyatnde för hur studierna kan beskrivas. En ateist som genomgått min utbildning skulle kunna säga sig ha fått en helt sekulär sådan. Men för mig har varje textläsning i Bibeln, varje neddyk i fom, tillkomsthistoria eller budskap varit draperad i, och värdefull för, min kristna tro. Om det är något man itutas på universiteten så är det, tänk själv. Tron på den objektiva forskningen är för länge sedan övergiven inom den mesta humanioran. Visst finns det rester kvar men den är sannerligen inte dominerande.

  • ulrikajansson

     Petrus var väl fiskare liksom hans bror Andreas. Kanske är det intressant att kolla upp övriga lärjungars yrken och hur relevant det var till den första församlingens tillkommelse den första pingsten.  Då tusentals kom till tro.
    De skriftlärda kom ofta på skam och fick stå ut med namn som huggormsyngel av Gud själv. Fd.blinda analfabeter, prostituerade och andra bortom skolan vittnade febrilt om sitt nya liv.

    Ja, kunskap är viktigt men den ska användas oxå.

  • Christian

    bra inlägg, Stefan!

  • Inge

    Kanske någon av alla de välutbildade bloggare i detta forum kan upplysa mig om hur man idag i de statligt betalda teologiutbildningarna lär ut om tex. Mark 6:30-44 (Jesus mättar fem tusen män) Eller Mark 6:45-52 (Jesus går på vatten) Får man säga att detta var ett övernaturligt under? Eller försöker man med förnuftet förklara detta vetenskapligt och därmed bortförklara det övernaturliga?
    Jag är i alla fall tacksam för mina två år på bibelskola (30 år sedan), en utbildning som var fri från stadsbidrag och samfundsinflytande där man utgick från att Bibeln var Guds sanna ord och skildrade något som verkligen hade hänt i verkligheten (bortsett alla liknelser förstås) trotts att det inte kunde förklaras på ett logiskt vetenskapligt korrekt sätt.
    Är det någon som vet om det i vårt land idag finns någon enda Bibelskola kvar (=>1år) som inte uppbär stadsbidrag eller är samfundsstyrd?

  • ulrikajansson

     Alla människor behöver Gud. I synnerhet när vi lever i och av världen.

  • ulrikajansson

     Seriöst nyfiken,
    Får man rätt för sina egna tolkningar vid universitetet eller har de ett facit?
    Om det finns ett facit, är det kontrollerat och godkänt av Gud?

  • Henke

    Hej Inge, man konstaterar att texten menar att något övernaturligt händer. Man tar inte ställning till sannngsfrågan, i alla fall är det min erfarenhet. Man försöker förstå vad evangelisten vill säga med att han han har valt att berätta just detta, vilka strukturer finns i texten, vilket textsammanhang är det en del av, vilken historisk kontext är det skrivet i, vem är den tilltänkta mottagaren, vad är det för typ av text, vad finns det för referenser i andra samtida texter m.m. Helt enkelt en massa frågor som kan hjälpa oss att än mer första vad bibeltexten betyder, vilket ju för oss som tror att det verkligen hänt är av enorm betydelse.

  • http://bengtwikstrom.blogspot.com/ Bengt Wikström

    Vi behöver lära oss att älska. Inte ”kämpa med vår tro”. ”Tron” är ett kristet påfund tillsammans med trosbekännelsen. Tron har väldigt lite med Guds kärlek att skaffa i praktiken. Ex: karismatiska kristna i USA tror på Gud men älskar pengar.

    Och Jesus hade fullkomligt rätt när han profeterade om att ”kärleken till pengar är roten till allt ont”.

    Jag har upplevt kärleken (agape) och upplever den varje dag i ett överflöd av mångfald. Det är som Gud är mitt bland oss människor. Men jag förmår inte älska någon av de trångsynta gudsbilder som kristendomen skapat. Dom är för många och för Reda treenigheten blir för mycket för mitt kärleksliv.

    Vi behöver alla lära oss att älska. Och när vi lärt oss att älska har vi mött Gud. Det är min personliga erfarenhet.

    Jag ”tror” inte på kärleken, jag är omsluten av den, jag är uppfylld av dess styrka och kraft. Jag är en del av den. (Två människor som gifter sig säger inte ”jag tror att jag älskar dig!” Man konstaterar att man funnit kärleken och är lyckliga tillsammans.)

    De som kallar sig kristna verkar inte ha inte funnit kärleken eftersom de envisas med att tro i stället för att öva sig i att älska sin nästa.

    Du har så rätt i att i alla behöver Gud. Och jag håller för sant att du mött kärlekens Gud, där du upplever hans närhet. Ditt vackra sätt att tänka tyder på ett storslaget möte med kärleken.

  • http://www.teologicafet.tk Andreas Engström

    Och Paulus och Apollos, rena rama analfabeterna. Eller hur var det nu?

  • ulrikajansson

     Det glädjer mig oerhört att du får leva i agapen.
    Om mitt sätt att tänka är vackert så vittnar det bara om ett mirakel.
    För mig är agapen fortfarande en skola. Men å andra sidan den viktigaste. Får den statsbidrag tror du?

  • ulrikajansson

     Apollos vet jag inget om men Paulus tror jag var påläst. Men innan Gud grep in och omvände Paulus, under färden till Damaskus, så var Paulus delaktig i förföljelsen av de kristna. Det var således inte skolan som frälste Paulus utan Guds ingripande och direkta tilltal?
    Säkerligen hade Paulus nytta av sina studier men det var väl utan tvekan den omvandling som skedde i hans liv som räddade livet och sådde frälsning för människor.

  • Tommy Wasserman

    Hej Stefan,

    Det finns jättemycket att säga om den granskning av HSV som du refererat till – och även på vilket sätt ÖMS responderat. Det jag kan säga i backspegeln är att granskningen var så kraftigt styrd av ett antal tjänstemän så att till och med de tongivande sakkunniga i första versionen vägrade skriva under sitt eget granskningsdokument (!) – en av dem som ingick i gruppen (som berättat detta anmärkningsvärda faktum) brukar uttrycka sin glädje att det ordnade sig i uppföljningen och har alltid en ursäktande attityd för en del av kritiken som drabbade oss. Hela utvärderingen av olika utbildningar inom teologi/rel.vetenskap fick överhuvudtaget kraftig kritik från olika håll för sin godtycklighet och luddighet, vilket framkom i media och andra sammanhang. I uppföljningen som följde var de centrala tjänstemännen antingen pensionerade eller förflyttade till andra uppgifter.  Emellertid vidtog ju vår skola ändå en rad åtgärder, inte bara för att anpassa oss på ett negativt sätt, utan också för att kunna bibehålla frihet. Vi är ju nämligen helt överens om vikten av inslag som du och granskarna nämner, ”de andligt-meditativa tolkningarna, de så kallade lectio divina
    tolkningarna” som utvärderingen kritiserar för att det ”sker en sammanblandning av
    akademisk och pastoral läsning.” Lösningen för vår del är, förenklat uttryckt, tvåfaldigt:(1) att fortsätta driva vårt perspektiv och ge vårt teologiska bidrag. Här är förresten mycket intressant att jämföra HSV:s senare bedömning av Newmanninstitutets ansökan om examensrätt, en skola som klart säger sig driva ett katolskt perspektiv i sin utbildning, vilket de sakkunnniga inte hade något emot; dock intressant att här fick samma tjänstemän (som nu inte längre är kvar), som inte överraskande var negativa, påbackning av själva utbildningsdepartementet eftersom de gått emot de sakkunniga som gjorde en positiv bedömning av utbildningen. Detta skedde genom att HSV:s uttalande som tjänstemännen författat i sin slutversion stred mot de sakkunnigas slutsatser (dvs. dokumentet var helt inkonsekvent i sin negativa rekommendation). Därmed skickade departementet tillbaka den till HSV som fick skriva om den och rekommendera att Newmann fick sin examensrätt. Detta gladde oss på ÖMS, då vi stärktes i vår uppfattning att vi kan driva ett evangelikalt perspektiv. Dock är det viktigt för oss att presentera olika teologier, så att säga. Du kan jämföra det med ditt egna bokskrivande om helvetet, där du presenterar olika synsätt, förhoppningsvis med ambitionen att göra rättvisa åt olika perspektiv och argument, samtidigt som du själv tar tydlig ställning i frågan …(2) För det andra förlade vi dock vissa praktiska moment som kritiserats till ett speciellt år av studier som vi kallar ”församlingsledarakademin” – se vår hemsida (dock utspritt under utbildningen) som inte ger högskolepoäng utan går under folkhögskolestudier, t ex yrkespraktik i församling, som vi faktiskt inte heller tidigare gav högskolepoäng för (jag fick det inte själv när jag gick på ÖMS). VI hade under några år gett högskolepoäng för denna praktik eftersom vi uppfattat det helt i linje med en anpassning till bolognaprocessen där man lägger vikt vid anställningsbarhet, men HSV:s granskning gjorde det tydligt att detta tydligen inte gäller för pastors- (eller präst-) utbildning. Vi drog konskevensen av det, inte genom att lägga ner praktiken utan att förstärka den. Vi har fördubblat det som vi kan kalla praktisk teologi (eller ”församlingsteologi”) i utbildningen. Det finns så mycket mer att säga och det blir lätt förenklingar när man svarar i en blogkommentar. Det skulle ju vara bra att informera dig om hela denna granskningsprocess (som du ju referar till) och hur den fortsatt även sedan du slutat som EFK-ordförande. Kanske bättre på tu man hand någon gång. Granskningarna av HSV (eller den nya myndigheten som skall inrättas) återkommer också regelbundet i framtiden. Dock kommer granskningarna att gå till på ett helt annorlunda sätt i framtiden (för teologi med början 2013), där man t ex  kommer överens om kritierier i förväg, utser sakkunniga i samråd med lärosätet, där studenters utvärdering (nuvarande studenter och alumni!) av utbildningens nytta ges stor vikt, där företrädare för avnämarna skall ingå i sakkunniggruppen (t ex verksamma pastorer), och där examensuppsatser ges större vikt (ungefär som ”gesällprov”) och man kan diskutera detta ur olika aspekter men som jag uttalade i Dagen vid något tillfälle så är jag ”försiktigt positiv” till dessa förändringar – det återstår att se vad de leder till i praktiken, men jag antar att även du tycker några av förändringarna låter bra.I övrigt är jag mycket tacksam att du publicerat David Willgrens inlägg, förhoppningsvis som ett led i en konstruktiv dialog som leder framåt. Själv känner jag mig ofta alldeles för slö som inte ger respons på dessa viktiga frågor (särskilt såhär under semestern).Tommy Wasserman, utbildningsledare vid ÖMS

  • http://bengtwikstrom.blogspot.com/ Bengt Wikström

     Livet är ett mirakel, och även du min vän.

  • Inge

    Att man inte tar ställning till sanngsfrågan när det handlar om en händelse som bespisningsundret omvittnad och nedtecknad i evangelierna av Jesu närmaste lärjungar, dessutom bevittnat av 5000 män plus kvinnor och barn, det vittnar om avsaknad av Tro. Tro kan man ju aldrig tvinga på någon inte ens läsa in, hur många fina universitet man än passerat igenom. Om vi utesluter Tron i Kristendomen ja då blir det bara religionen kvar och den har troligen inte frälst någon. Risken verkar vara stor att dessa teologiska institutioner betalda av staten släcker den gnista av tro man hade när man började om man ständigt måste ifrågasätta sanningshalten i det man läser i bibeln. Visst kan det finnas skillnader mellan översättningar som kan ge upphov till olika tolkningar men mitt tydliga exempel bör inte föranleda sådant tvivel. Tron kommer av predikan, när Guds ord predikas i Ande och Sanning, men om de som predikar eller undervisar själva inte tror ja då är risken uppenbar att tron blir mindre och tvivlet större hos de som lyssnar. När vi talar om olika medel och vägar att skapa bra utbildningar för lärare och pastorer bör ju målet vara att eleverna har en större tro på Guds ord vid slutet av sin utbildning än vid början! Är det så? Många vittnar tyvärr om motsatsen.

  • Henke

    Min poäng var att tron på undret just inte ifrågasätts.

  • http://bengtwikstrom.blogspot.com/ Bengt Wikström

    Är det verkligen sant att Messias utförde underverk? En sak är säker: judarna avisar kategoriskt att Jesus kan ha utfört några som helst under.

    De väntar nämligen fortfarande på judaras konung, den Messias som beskrivs av profeten Jesaja: ”Då skall de blindas ögon öppnas och de dövas öron höra. Då skall den lame hoppa som en hjort och den stumme brista ut i jubel.” (Jes 35:5–6)

    Det är judarnas konung, Messias, som förväntas utföra alla underverk, inte kristendomens ”piratkopierad” Messias. (Allt som Jesus sägs ha utfört i Nya testamentet finns redan beskrivet i de hebreiska texterna.)

    Gör du inte judendomen till åtlöje när du hävdar att kristendomens underverk verkligen har inträffat och är absolut sanna?

    Vem ljuger? Kristna eller judar? Judiska författare verkar man kunna man lita på. Men hur är det med kristna?

    Vi vet att Jesus inte är helt sanningsenlig  när han lovar ”…`Ja, jag kommer snart.´…” i Uppenbarelseboken 22:20.
    Detta löfte behöver vi inte tro på, eftersom vi känner fakta — han kom aldrig tillbaka.

    Den verkliga sanningen om judarnas konung, Messias, får vi först den dagen han träder fram inför världens ögon. Det har han inte ännu gjort. Tills dess äger ingen sanningen. Inte du, inte jag. Vi tvingas leva med att sanningen är provisorisk till fakta läggs fram.Känns det helt fel för dig att vara anspråkslös under tiden?

  • Nils

     Det är TROLL i ordet TRO anser jag. Hopp och förtröstan är bättre, mer konkret och begripligt. Man kan hoppas på sådant man inte vet och inte kan tro på. Tro svävar i luften. Den som tror måste fråga sig vad slags sanning tron grundar sig på. Att ”kämpa med vår tro” låter ju konstigt, som ett krampaktigt tag om något som riskerar att överbevisas av sanningen. Så jag håller med dig i mycket. Jag tror inte man måste tro på någon särskild sorts gudsbild. Och den tron har en orsak.

  • http://evangelicaltextualcriticism.blogspot.com/ Tommy Wasserman

    Hej igen Stefan,

    jag såg på din Twitter (som jag inte själv använder så mycket) att

    du skrev ”Väldigt mycket läsning av
    teologidebatten på min blogg, men ingen etablerad teolog säger
    någonting, är bloggsfären för simpel för dessa?”

    Nej, inte alls, men det finns många diskussionsforum, och ”etablerade teologer” har, precis som du, troligtvis många järn i elden. Själv skrev jag det föregående inlägget under en pågående konferens på Ansgarskolen i Norge och missade därmed ett par papers (och jag ser nu att jag slarvade med vissa formuleringar, men det får vara).

    Förresten driver jag sedan några år tillbaka en blogg med några kollegor, evangelicaltextualcriticism.blogspot.com, så jag är väldigt aktiv i bloggosfären, men mer på internationell mark, bland så kallade ”biblioblogs.”

    Du kan t ex läsa mina reaktioner på HSV:s agerande och hela den processen här:

    http://evangelicaltextualcriticism.blogspot.no/2009/06/black-day-for-theology-in-sweden.html

    http://evangelicaltextualcriticism.blogspot.no/2009/08/black-day-for-theology-in-sweden-follow.html

    http://evangelicaltextualcriticism.blogspot.no/2011/06/somewhat-brighter-day-for-theology-in.html.

    Jag har också skrivit en del  relaterat om ÖMS/ÖTH och THS på Marie Demkers blogg förra året. (Demker sitter, eller satt i alla fall då, i THS styrelse, och ansåg att vår nya ALT-utbildning ”andades sekterism”.) 

    Som du själv vet tar det en del energi att driva bloggar och att engagera sig i debatten. Det är svårt att få tiden att räcka till. Jag läser din blogg då och då; denna gång var det David Willgren som tipsade mig.

    Tommy Wasserman, utbildningsledare vid ÖMS

  • Sward

    Tack tommy för visat engagemang,
    Ska titta på det du skrivit.
    Mitt twitterpåstående gäller ju inte längre, det finns en etablerad teolog som sagt något i denna bloggdebatt, nämligen du.
    Det uppskattar jag.
    allt gott,
    Stefan Swärd

  • Inge

    Bengt du behöver inte tvivla på Jesu ord ”Jag kommer snart” det är närmare nu än någonsin, i sin nåd har han dröjt, gör dig redo! Både judar och de Kristna väntar på samma Messias, har du inte läst exv. 1kor 1:23 ”Men vi predikar Kristus som korsfäst, för Judarna en stötesten, och för hedningarna en dårskap.” Judarna missade försoningen på korset, de lever fortfarande under lagen, med de blir frälsta genom Guds löfte när Messias kommer tillbaka, för hedningarna  är det en dårskap, om vi inte får klarhet i försoningen på korset. Vilken nåd att inte Jesus kommit tillbaka ännu, för då finns det nämligen fortfarande hopp även för mej och dej Bengt att vända om och tro att Jesus verkligen dog till försoning för våra synder.

  • Inge

    Men vad skulle hända om en lärare på en statlig institution verkligen tar ställning och hävdar inför sina elever att det är sant för hans tro har överbevisat honom? Kan en sådan lärare vara kvar?

  • http://bengtwikstrom.blogspot.com/ Bengt Wikström

    Som du resonerar vore det ju bäst att Messias aldrig kommer tillbaka!

    Guds nåd skulle då gälla för evigt och för alla. Kärleken segrar slutgiltigen över synden genom nåden!

    Jag har aldrig tänkt i dina banor, men din tolkning av Bibeln gör mig så glad och hoppfull!

    Jesus kanske dröjer två hundra tusen år med att komma tillbaka, och då måste väl människans alla synder vara ”preskriberade” och glömda i himlen. Tror jag. Hoppas jag, enligt principen älska, glömma och förlåta. (Inte kan man väl älta skuld och skam hur länge som helst…?) 

    Som du resonerar kommer undviker judarna och hedningarna att hamna i helvetet. Slutet gott, allting gott med andra ord!

    Att jag (och du) aldrig återuppstår är ett billigt pris — som åtminstone jag är beredd att betala. Du och jag är ju inte så märkvärdiga, och vi led ju inte före vi föddes och kommer inte att lida när vi är döda: ”De levande vet att de skall dö, men de döda vet ingenting. De har ingen lön att vänta, minnet av dem är borta…” (Predikaren 9:5)

    Jag är beredd att offra mitt eviga liv för att rädda större delen av mänskligheten från att hamna i helvetet. (Och jag menar det!)

    Är du beredd att offra någonting? Eller är mitt resonemang en stötesten och dårskap för dig? Det är okey att Jesus offrar sig, men inte du?

  • Henke

    Trots att jag läst på ett helt sekulärt universitet med religionsvetenskap som ämnesbeskrivning har jag i alla ämnen relaterade till kristen tro och Bibeln endast haft lärare som har en kristen tro och som i den tror på att Bibelns ord är sann, att Gud är verklig. Men att säga det i klassrummet påverkar studierna lika lite som när någon säger att de är säkra på att Gud inte finns. Det kräver att vi som blivande pastorer har en andlig hemvist och utbildning på annat håll. Skulle behövas mer sådant men inte på bekostnad av de akademiska studier vi nu har.

  • ulrikajansson

    Hej Nils,
    Hoppet står på Guds ”topp 3-lista” och förtröstan tror jag också är en god sak.
    Vet inte om vi blir klokare av denna text men vi må ju försöka:

    Hebr 12:2
    Och låt oss ha blicken fäst vid Jesus, trons upphovsman och
    fullkomnare, som i stället för den glädje som låg framför honom utstod korsets lidande utan att bry sig om skammen och som nu sitter på högra sidan om Guds tron. Slutcitat

    Om vi försöker fästa blicken vid Jesus så försöker vi väl ändå tro? Utan tron saknar vi blickfång?

  • Nils

     Om jag förstått Luther rätt så har tro i sig inget med gärningar att göra, alltså försöker man inte att tro eller kämpa med att tro. Tro är istället Guds gåva av nåd given. Om jag förstått bibeln rätt är denna tro en hjärtats tro och har inget med förståndet att göra. Vidare att denna tro egentligen endast handlar om en enda sak nämligen att Jesus uppstått från det döda. Och att all annan teologi bortsett från detta är ovidkommande.

    Men det är sällan eller aldrig man får höra att så enkelt är det. Istället får man intrycket av att man måste köpa hela trospaket. Tvånget att tro på ett visst sätt. Inte konstigt då att det är svårt att tro. Därför talade jag för hopp och förtröstan som alternativ. Denna fixering vid att tro och rädslan av att förlora tron, som om staten via bidrag och historisk-kritisk metod är ett hot mot att tro. Visst finns problem med att gå i statens ledband men handlar inte om tron. Finns inget som hotar tron.

  • PeJohansson

    En församling på två medlemmar som växer till tre har vuxit till med 50% men har inte möjlighet att hålla sig med egen pastor, en församling på tvåhundra medlemmar med egen pastor som växer till med en medlem har vuxit med 0,5 %, vilken församling har startkast tillväxt den med eller utan pastor.
    Alldeles oavsett med vilken metod och i vilket land man mäter med så är det på det viset att en gran är en gran antingen den växer i Kina eller i Sverige, en själ vunnen för Herren lika värdefull oavsett land.
    Det är, hoppas jag, ingen hemlighet att den inofficiella kyrkan i Kina växer mycket starkt i avsaknad av både biblar och pastorer.

    Det är inte helt orimligt att om man vill ha väckelse i Sverige ställa sig frågan varför den inte kommer trots tillgång på religionsfrihet, statsfinansierade pastorsutbildningar, en bibel på varje hotellrum, kommunala aktivitetsstöd, fantastiksa presentationer på hemsidor, bejublade konserter, välbesökta konferenser, m.m.
       

  • http://bengtwikstrom.blogspot.com/ Bengt Wikström

    Skarpt och träffsäkert formulerat: ”…som ett krampaktigt tag om något som riskerar att överbevisas av sanningen..”

    Det är hoppfullt och inger förtröstan  att vi delar vissa perspektiv i någon mening!
    Är inte van att få medhåll på denna blogg. Varje litet ord av uppmuntran stärker nattsömnen!

    Tack Nils.

  • http://erikolof.blogspot.com/ Erik O.

    Jag håller med dig Henke, det blir vad man gör det till. Mitt motto är ”tänk själv, men tro inte på allt du tänker”.

    Den 6 augusti 2012 09:55 skrev Disqus :

  • ulrikajansson

     Tack.

  • http://erikolof.blogspot.com/ Erik O.

    Jag håller med Henke, utbildningen blir vad man gör den till. Mitt motto är ”tänk själv, men tro inte på allt du tänker”. Vad jag menar är att statskontrollerad utbildning inte har en kristen utgångspunkt.

  • http://twitter.com/davidwillgren David Willgren

    Självklart har du rätt till egna tolkningar. Så länge du argumenterar för dem på ett genomskinligt sätt så att de går att diskutera och pröva. 

  • http://twitter.com/davidwillgren David Willgren

    Stefan!

    Tack för ännu ett inlägg och ditt stora engagemang i frågan. Ursäkta att jag tar sådan tid på mig att svara :). Är precis hemkommen från semester. Jag har nu läst ditt inlägg lite noggrannare och har några kommentarer.

    Du säger att du skriver det med anledning av kritik som bl.a. framförts av mig i den gästblogg du publicerade (tack än en gång för förtroendet!), men jag kan tyvärr inte se att du tar upp något av det jag har skrivit och invänt mot i min text. Rätta mig gärna om jag förstår dig fel:

    Det jag invände mot var bl.a. de återkommande motsatspar du ställer upp, motsatspar som jag ägnade stor del av mitt inlägg för att kommentera och vederlägga, men som du inte tar upp eller kommenterar här. T.ex. ställde du ”akademisk sekulär teologi” mot ”kristen världsbild”, ”historisk kritisk metod” mot ”historisk grammatisk metod”, ”intellektualisering” mot ”uppfylld av anden”, ”ifrågasättande” mot ”synen på Bibeln som Guds ord”, ”presentera evangeliet i andens kraft” mot ”citera ett antal akademiska teologer” o.s.v, någonting jag kallade för falsk dikotomi.

    Jag kritiserade alltså din bild av ”akademisk teologi” (som du kallar den), en teologi som enligt dig ”ställer sig som domare över Bibeln”, ”skalar bort det övernaturliga”, ”ifrågasätter Bibeln som Guds ord”, ”skapar teologiska proffs” o.s.v. Jag menade att detta var felaktigt, men inget av detta bemöter du i ditt inlägg här, och jag måste därför, sorgligt nog, konstatera att du egentligen inte bemöter något av det jag skrivit.

    Ditt svar här handlar istället om högskoleverkets granskningar, och här ska sägas att håller jag med dig till viss del. Jag har ju egen erfarenhet av högskoleverkets platsbesök (2009, då i egenskap av studeranderepresentant), ett platsbesök jag var mycket kritisk till. Det var, som Tommy Wasserman skriver mycket bra i en annan kommentar, fördomsfullt och godtyckligt, men mycket har, som han skriver, hänt sedan dess. Både från HSVs håll och från ÖTHs håll.

    Jag tycker, som jag skrev i mitt inlägg, att det är viktigt att hålla frågan om statsbidrag levande, särskilt eftersom kopplingen stat/pastorsutbildning ständigt är behäftad med problem av olika slag (detta skriver jag eftersom du riktade frågan till mig), men jag skulle gärna se att du bemötte något av det jag skrev i mitt inlägg. 

    Frid!
    David

  • http://twitter.com/davidwillgren David Willgren

    Så länge han inte på något sätt ålägger studenterna att tro samma sak, eller premierar sin egen syn framför andra tolkningar.