Jag använder ju min blogg för att testa idéer, kasta fram saker för att se vad responsen blir. Jag testade tanken att utmana Sverigedemokraterna och Jimmie Åkesson till debatt. Jag tycker inte alls att de etablerade politikerna har klarat av debatten. De har kört en konsekvent mobbnings- och utfrysningsstrategi och nu sitter Sverigedemokraterna med 20 platser i Sveriges riksdag. Från att ha varit mobbade av TV blir Jimmie Åkesson och andra i partiledningen intervjuade i TV varje dag för närvarande, och de spelar i praktiken en vågmästarroll i riksdagen.
Som kristen ledare känns det som att man måste ge någon form av respons på situationen. Jag har ju skrivit tidigare här på bloggen att den kristna kyrkan är global och Guds rike är något mycket större än nationsgränser. När kyrkan blir strikt sammankopplad med nationalstaten blir den förkrymt. Ett rikt land som Sverige behöver av etiska skäl vara generösa när det gäller flyktingpolitiken. Sedan tycker jag att regeringen, kommunerna och företagen ska vara aktiva i att få igång flyktingarna i arbete i Sverige, att lära sig språket och bli självförsörjande så snart som möjligt. Det går att göra mycket mer när det gäller integrationen. Jag tycker också att när förutsättningarna förändras i det land där flyktingen kommer ifrån, ska vi vara aktiva och generösa att hjälpa personer att flytta tillbaka om man så önskar. Sverige behöver dessutom arbetskraftsinvandring av krasst ekonomiska skäl. Vi har en liten befolkning, föder ganska få barn, och ska vi expandera ekonomiskt behöver vi en viss inflyttning av personer som vill arbeta i Sverige.
Den kristna kyrkan har ett uppdrag och en utmaning att vara en spjutspets i att ta emot flyktingar, driva på integrationen och skapa mångkulturella miljöer.
Jag har läst igenom de 38 inläggen på min blogg om detta, det har också kommit en del kommentarer på twitter. Det jag kan konstatera är att en bred majoritet är för att jag tar denna debatt. Tyngsta rösten är utan tvivel Torsten Åhman, som efter Vårgårdautfrågningarna har blivit den ledande kristna politiske utfrågaren i Sverige. Tycker Torsten att det är en bra idé, då måste det nästan vara en bra idé. Sedan håller jag med om att en sådan debatt ska inte göras till för stor sak, det viktigaste är de goda exemplen, vad vi i kyrkorna gör i praktiken. Ska diskutera med Elimkyrkans församlingsråd och pastorsteam hur man kan gå vidare med detta.
Kent i inlägg 37 ifrågasätter drevet mot Sverigedemokraterna och pekar på att Gud har definierat gränserna. Men frågan är bara hur Sveriges gränser är definierade och vad som är en svensk. Sveriges gränser har ändrats vid åtskilliga tillfällen under de senaste 1000 åren. Vi var stormakt under 1600-talet och tidigt 1700-tal, och både Norge, Finland och Baltikum har hört till Sverige en gång i tiden, liksom norra Tyskland och Polen. Är det detta Sverige som Gud vill ha eller är det dagens gränser? Skåne har tidigare hört till Danmark? Var det fel när det gjorde det, och är det rätt nu? Sverige formades som en centraliserad nationstat vid Gustav Vasas tid, det var ett betydligt mer fragmentiserat land innan – vad är Guds gränser? Ska vi återupprätta svearnas rike? Det har talats olika språk i Sverige. Samerna är det mest kända exemplet. Finskan har av tradition varit ett ganska utbrett språk i Sverige. Vad är svenskhet, svenska gränser – det finns inga tydliga kriterier för detta. Sverige har historiskt haft en invandring, jag tänker på tyskar på 1500- och 1600-talet, valloner på 1700-talet. Vad gör vi med folk som inte har ett eget land, det har varit judarnas situation under flera tusen år, det är romernas situation. Varför ska inte Sverige vara generösa och ta emot människor? De som driver tesen om Guds gränser har stora historiska och logiska problem, Europas gränser har ändrats konstant under de senaste två tusen år.
Robert i inlägg 21 tror att Jimmie Åkesson sopar banan med mig i en sådan debatt. Jag tror att du något överskattar Åkesson. Jag skulle dock förbereda mig noga inför en sådan debatt och inte minst sätta mig in i den aktuella forskningen, både historiskt, och sociologisk och kriminologisk forskning som visar hur situationen faktiskt ser ut i Sverige idag. Jag menar också att det finns rasistiska attityder i Sverige som är ganska utbredda, trots att vi tror att vi är så toleranta. Vi särbehandlar människor utifrån accent, hudfärg, etnicitet.
Jag återkommer i denna fråga.
Pingback: Sitter KD i fel båt och har partiet en framtid?()