Nu är det måndag morgon och jag är på Sankt Görans sjukhus för att göra hjärtundersökningar. Det är en uppföljning av den TIA-attack, jag drabbades av för ett par månader sedan.

Noterar också diskussion om bibeltexten i Apg. 5 som jag predikade över i går. Jag är den förste att erkänna att det är en av de svåraste och mest utmanande texterna i Nya Testamentet. Men vi evangelikaler har en tendens också, att välja och vraka i Biblen, och hoppa över det som är svårt och obehagligt. Guds ord är domaren över våra hjärtans uppsåt och tankar, och Guds ord är ljuset på vår stig. Människan kan inte göra sig till domare över Guds ord och själv vara ljuset som vägleder i Bibelläsningen.

Jag slutade som församlingsföreståndare och anställd i Söderhöjdskyrkan 2002. Men jag har ändå kvar ett postfack i kyrkan, som jag tittar i någon gång i kvartalet. I går kikade min fru i postfacket och upptäckte att det låg 5000 kronor i facket, en anonym gåva till Ungdomskyrkan Konnekt. Stort tack till den anonyme gåvogivaren.

Har lovat en utläggning om församlingsmedlemskap, och utveckla resonemanget. Ska försöka klara det ikväll eller senast under tisdagen. Om inte något dramatiskt kommer emellan.

När jag läste sportnyheterna i morse, Hammarby – Malmö 1-0, kom jag att tänka på Psaltaren 40:3.

”Han drog mig upp ur fördärvets grop, ur den djupa dyn. Han ställde mina fötter på en klippa och gjorde mina steg fasta.”