Nu försvarar jag svenska pingströrelsen och Daniel Alm mot kritiken från Lars Enarson

Lars Enarson och hans organisation har nu svarat på Lennart Torebrings och Birger Skoglunds avhopp från det stora bönemötet i Solnahallen. Två längre artiklar har publicerats på www.larsenarson.com. Det är angeläget att kommentera dessa texter även om det inte känns särskilt roligt. Framförallt går jag i svaromål på grund av att utspelen innehåller och innebär en osaklig och mycket tendentiös kritik av svenska pingströrelsen.

  1. Jag har varit med om och medverkat vid bönekonferenser under många år. Kan inte minnas någon bönekonferens med så märkliga utspel och konfrontatorisk framtoning som denna konferens. Dessa skrivelser är i praktiken en totalkonfrontation med hela svenska kristenheten. Enarson sätter sig i praktiken på en unik piedestal över alla andra kristna ledare i Sverige, han hör på ett unikt sätt från Gud och har ett mandat att döma över pingströrelsen, trosrörelsen, Frälsningsarmén, Svenska kyrkan och katolska kyrkan, ja över allt och alla. Inklusive svenska regeringen, svenska partier m.m. Enarson kommer med en rad olika kritiska påståenden som han inte ger några belägg för, eller i varje fall helt undermåliga belägg.
  2. Enarson avfärdar det mesta i svensk kristenhet eftersom alla etablerade samfund och rörelser är med i Sveriges kristna råd. Förutom detta finns det endast vissa fristående församlingar och ett stort antal invandrarkyrkor som inte är kopplade till något svenskt samfund. Med Enarsons definitioner är det bara med de sistnämnda som en andlig enhet är möjlig.
  3. Enarson uttrycker en mycket kritisk hållning till svenska pingströrelsen och dess ledare Daniel Alm. Jag tycker det är anmärkningsvärt med tanke på att så mycket av svenskt karismatiskt församlingsliv ryms inom samfundet Pingst, förutom äldre pingstförsamlingar nya fräscha initiativ som Hillsong, SOS church och inte minst We Are One Church, f.d. Södermalmskyrkan. Enarsons kritik mot Pingst kan kokas ned i två punkter. Man bildade ett pingstsamfund för bortåt 20 år sedan och man är medlemmar i Sveriges kristna råd sedan drygt tio år tillbaka i vars styrelse och presidium Daniel Alm sitter. Detta leder dock till stora konsekvenser enligt Enarson. Allt tänkbart elände följer av dessa beslut. Det innebär att Pingst kompromissar med det antikristliga inflytandet från SKR och att man kommer under ett inflytande från Katolska kyrkan, som också är antikristlig enligt Enarson.
  4. Enarsons tes att svensk kristenhet och Pingst är svag på grund av katolska inflytandet är enligt min mening grundlöst. Jag känner hyfsat till de svenska frikyrkosamfunden, mest känner jag till Evangeliska Frikyrkan. Jag begriper inte hur man kan argumentera för ett katolskt inflytande. Jag vet inte hur väl Enarson känner katolske biskopen i Sverige Arborelius, en lågmäld och ödmjuk person som inte visar några tecken på dominans eller att försöka påverka de andra kyrkorna. Att han skulle använda SKR för att utöva ett katolskt inflytande är helt utan grund, jag menar att det är en lögn. Dokumentet Charta Ecumenica existerar ju, men att det påverkar svenska frikyrkosamfundens inriktning är helt grundlöst. Jag har aldrig varit med i ett möte då detta dokument har diskuterats och då har jag varit med på ett oändligt antal möten i svensk ekumenik. Att Sten-Gunnar Hedin skrev en artikel och en bok ihop med Arborelius för cirka 15 år sedan, syftet var ju att markera en front mot Svenska kyrkan och dåvarande ärkebiskopen KG Hammar och hans liberalteologi. Enarsons teser om Katolska kyrkans inflytande över Pingst i Sverige är enligt min mening en lögnaktig konspirationsteori utan någon förankring i verkligheten. Man kan inte hävda en sådan sak och referera till någon enstaka skrift, artikel eller något enstaka uttalande av en pingstpredikant. Ska man hävda ett inflytande måste man visa hur landets 450 pingstförsamlingar påverkas och hur Pingst konferenser påverkas. Man kan inte slänga ur sig så grovt generaliserande påståenden utan belägg för det.
  5. Det nämns att när pingst en gång blir ett samfund kommer den att sluta vara en väckelserörelse. Samfundsbildandet är en förutsättning för den organisatoriska ekumeniska enheten, som Enarson menar är antikristlig i sin karaktär. Det nämns som bevis för tesen att Sten-Gunnar Hedin gav ut en bok med Katolska kyrkans biskop Anders Arborelius. Att pingströrelsen organiserade sig som ett samfund för ett par decennier sedan, jag kan inte se att det har haft annat än en marginell betydelse. Pingst har fungerat som ett samfund sedan 1920-talet, den formella samfundsbildningen handlade mer om att skapa ordning och reda i beslutsstrukturerna. Största skillnaden som jag uppfattar det blev att Filadelfia i Stockholm blev befriat från uppdraget att vara samfundskontor och fick fokusera på uppdraget att vara en lokal församling. Pingströrelsen är 450 lokala församlingar. Vad har Enarson för bevis att deras verksamhet har skadats och andligt försvagats av organisationsbildningen på riksnivå? Man kan inte bara komma med ett sådant påstående utan att på något sätt leda det i bevis. På global nivå är pingströrelsen organiserad som samfund i olika länder, och dessa samfund är betydande väckelserörelser i många olika länder. Hur kan en strikt organisatorisk fråga vara avgörande för det andliga livet på lokalnivå?
  6. Skrivelserna innehåller ett försåtligt och insinuant angrepp på Lennart Torebring och Birger Skoglund som valt att hoppa av arrangemanget. Man menar att de borde känna till att detta böneinitiativ var kritiskt mot SKR och att man ber för en SD-ledd regering. Det var Daniel Alm som påverkade dessa att kliva av enligt Enarson. De framställs som att man böjt sig för påtryckningar och att det inte var en ärlig kritik mot arrangemanget från deras sida för att motivera avhoppet. Man kände väl till böneagendan för bönekonferensen. Det är en misstroendeförklaring mot två bröder med förankring inom pingströrelsen med omfattande förtroende i svensk kristenhet, det reagerar jag starkt emot. Här står ord mot ord så det är omöjligt för oss utomstående att bedöma vem som har rätt, men jag litar betydligt mer på Skoglund och Torebring i denna ordstrid.
  7. Kritiken mot Katolska kyrkan tycker jag också saknar rim, reson och proportioner. Gud har sagt till Enarson att det är Katolska kyrkan ligger bakom andligt förfall i Sverige. Han skriver: ” Det försåtliga inflytandet från Romersk-katolska kyrkan blåser genom denna vidöppna dörr som en iskall vind över svensk kristenhet idag och har lagt sig som en våt filt av sömnaktighet över den falnande elden från äkta, klassisk väckelsekristendom.” Det är också en tes han driver utan några som helst belägg. Katolska kyrkan är en liten minoritetskyrka, och är en av fyra kyrkofamiljer i SKR. Hur de ska ha något inflytande över svenska samhället begriper inte jag. Enarson världsbild är väldigt svart-vit. Det finns nyanser som han förbiser. Även om jag är en varm anhängare av reformationen och i synnerhet de väckelserörelser som uppstod i kölvattnen av reformationen, kan man inte slänga ut alla barn med badvattnet. I många avseenden står Katolska kyrkan mer fast vid klassiska kristna ståndpunkter än vad både Svenska kyrkan och delvis frikyrkosamfunden gör. Det är väl bara att hänvisa till abortdebatten i Svenska missionsrådet och debatten om äktenskapslagstiftningen, för att få ett belägg för detta.
  8. SKR är  en falsk enhet som Gud dömer skriver Enarson. Som jag skrev i mitt förra blogginlägg är det att kraftigt överdriva SKRs betydelse. Jag är inte expert på SKR, har suttit i två av deras referensgrupper ett antal år, men aldrig suttit med i styrelsen. Under mina ordförandeår i EFK representerade jag EFK under ett antal årsmöten i SKR. Det stämmer inte att Charta Oecumenica är något tungt och vägledande dokument. Har aldrig varit med om att det har pratats om detta dokument vid något tillfälle. Det får gärna styrelseledamöter i SKR bekräfta och komplettera. Att det skulle ha en påverkan på faktiska verksamheten i Pingst, EFK, Frälsningsarmén m.m. finns det inte någon som helst grund för. För mig är SKR för bredekumeniskt i min smak, jag föredrar mer begränsat ekumeniskt samarbete som Svenska Evangeliska Alliansen, men tror att det i vissa frågor behövs en gemensam kristen röst, inte minst i kontakten med myndigheter, t.ex. när det gäller kontakt med sjukvård, fängelser och universitet. SKR har ett mycket begränsat kansli, Pingst har ett mycket större kansli om man ska jämföra. Makten hos SKR ligger hos styrelsen, och där sitter alla samfunds- och kyrkoledarna. Och de kan bara besluta om och göra det man är överens om. Och det blir mycket begränsat. Bland annat driver man ett utmärkt arbete för att förhindra att nyfrälsta muslimer utvisas till muslimska länder. Ett sådant uppdrag görs mer effektivt. Men enligt min mening är det helt lögnaktigt att hävda att SKR är en superkyrka och en organisation som styr över t.ex. pingströrelsen. Däremot är det värdefullt att Pingst är med, det medför bland annat att den mest teologiskt liberala kyrkan, nämligen Svenska kyrkan, får ett mer begränsat inflytande. Jag anser att Enarsons teser blir lögnaktiga med de enorma anspelningar han gör, ser det som en del av det antikristliga systemet, kopplingar till FN m.m. SKR-samarbetet beskrivs på följande sätt: ”Ledarna för pingst och trosrörelsen poserar i gemensam tillbedjan med företrädare för Mariadyrkan, homosexuell vigsel, liberalteologi och stark anti-Israel aktivism.” Det är en insinuant och starkt vinklad bild att beskriva kyrkoföreträdare på detta sätt. Men ska man ta avstånd från allt och alla som inte fullt ut delar de egna övertygelserna då blir man en begränsad sekt. Ska vi vara ett salt och ljus i världen förutsätter det att man har med många olika kategorier av människor och organisationer att göra. Inte bara de som delar den egna uppfattningen. Jag har vid flera tillfällen t.ex. skrivit artiklar ihop med Sveriges ledande ateist Christer Sturmark. Enligt Enarsons sätt att se på världen håller jag alltså på att bli ateist, står under ateisternas inflytande, och kompromissar. Jag samverkade bl.a. med Sturmark för att försvara tillsättningen av den kristne rektorn för Lunds universitet. Att ta avstånd från allt och alla gör en bara isolerad och det försvårar kraftigt missionsuppdraget. Så vitt jag vet har inte Enarson alls bidragit till att bygga missionerande och evangeliserande församlingar i Sverige, en konkursad församling i Göteborg är allt som finns på CV:n. Man bör då vara lite lågmäld i kritiken mot dem som faktiskt långsiktigt bygger församlingar i Sverige. Jag håller med om Enarsons kritik av SKRs Israelarbete, och den kritiken kan man också rikta mot andra ekumeniska organ i Sverige. Till skillnad mot Enarson har jag dock försökt att påverka organisationerna under många år i annan riktning, bland annat genom styrelsearbete i Bilda, i offentlig debatt och vid ekumeniska möten då frågan kommit upp.

Enarson bör vara medveten om att samfund som Pingst, EFK m.m. är med i många olika organisationer, både i Sverige och internationellt. EFK är med i ett 100-tal olika organisationer varav en del är mycket mer globala och viktiga än SKR. Bland annat World Evangelical Alliance och European Evangelical Alliance. SKR är en av 100 organisationer, och Pingst är med i minst lika många olika organ. Det är osakligt att döma samfund bara utifrån medlemskapet i SKR.

  1. Argumentationsmetoden är byggd på konspirationer och ”guilt by association”. Svenska samfund som Pingst och Evangeliska Frikyrkan har omfattande samarbete internationellt och på olika plan nationellt. Samfunden är medlemmar i många organisationer. När vi är verksamma här i världen är inte allt samarbete inom kristna kyrkan. Det går inte att påklistra en organisation värderingar och uppfattningar utifrån vilka andra organisationer man är med i.
  2. Ekmans konvertering till katolicismen tas också upp. Vad det har med SKR att göra begriper jag inte alls. Det var väl under perioden han bodde i Israel där det blev en omsvängning i Ekmans inriktning. Enarson berömmer sig av att vara den som varnade för Ekmans konvertering. Jag vet ett antal personer som hade synpunkter på hans inriktning redan i mitten av 00-talet. Att Ulf Ekman blivit katolik är väl snarast ett argument för Katolska kyrkans begränsade inflytande i Sverige. Hans betydelse inom frikyrklighet har ju helt försvunnit efter detta. Ekmans konvertering var en fråga inom trosrörelsen som inte alls berörde de andra samfunden. Han hade dessutom avgått från alla ledaruppdrag inom trosrörelsen när han konverterade. Man kan ha synpunkter på Ekmans konvertering, och det har jag också, men han är en fri människa som måste få följa sina övertygelser.
  3. Jag tycker att man uttrycker sig väldigt insinuant om Dagen. ”Dagen är kanske intressant för den som vill diskutera homosexuell vigsel eller hur yoga bäst kan kombineras med Jesus. Redaktionens vinkling har samma färg som loggan och kommer att stå emot allt de anser ”högerkristet.” Som kristen med hög bibelsyn har jag också ibland synpunkter på Dagens vinklingar i olika ämnen, men man kan inte beskriva en kristen tidning på det sättet. Man måste ge en allsidig bild och även peka på sådant som är bra.
  4. Enarson använder uttrycket antikristligt regelbundet. Jag kan inte begripa vad det är för antikristligt med SKR. De hjälper nu nyfrälsta muslimer att få uppehållstillstånd i Sverige. Är det antikristligt? Är det antikristligt att bedriva verksamhet med fängelsepräster och sjukhuspastorer? SKR är en förening för möten mellan svenska kyrko- och samfundsledare, de gör det de kommer överens om. Vilka av SKR:s beslut är antikristliga?
  5. Världsomspännande superkyrka nämner Enarson om. Katolska kyrkan är ju redan en sådan kyrka men har ganska höga gränser kring egna kyrkan så jag har svårt att se kopplingarna till andra kyrkor. Den breda kristna väckelsen idag är det pingstkarismatiska i Afrika, Latinamerika och Asien och jag har svårt att se dessa rörelsers kopplingar till världsomspännande superkyrka. SKR har i varje fall inte med detta att göra, det är en nationell organisation och ytterst marginell i ett globalt perspektiv.
  6. Enarsons varningar för religionssynkretism är ju riktiga och det är många som varnar för detta, även inom Svenska kyrkan. Men man kan inte här uttrycka sig så kategoriskt. Ska den kritiken föras fram måste det riktas mot konkreta händelser och initiativ, det går inte att dra kyrkor över en kam i detta.
  7. Enarson är djupt bekymrad över svensk kristenhets kompakta motstånd mot Sverigedemokraterna. Även det är Katolska kyrkans fel. Att det är Katolska kyrkans fel tycker jag också är ren och skär lögn, det finns inte några belägg för denna tes. Han säger att SD vill att Sverige ska vara ett kristet land (har grundligt argumenterat emot påståendet i boken ”Jesus var också flykting”). Att många pastorer reagerat över SD beror på att vi idag upplever en väckelse i Sverige bland immigranter. I alla växande församlingar är det utrikesfödda som kommer till tro. Vi kämpar en kamp mot myndigheterna för att nyfrälsta muslimer inte ska utvisas. SD har konsekvent drivit sedan 1990 att man inte vill ha någon utomeuropeisk invandring i Sverige, även om man har nyanserat språkbruket med åren. Det verkar som om Enarson inte känner till vad som händer på församlingsnivå i Sverige. Han verkar inte heller känna särskilt många judar i Sverige, där är den allmänna uppfattningen att SD-inflytandet är ett hot mot judarna i Sverige. Enarson skriver att jag genom två pastorsupprop har berövat Sverige vår enda chans att förändra svensk abortlagstiftning. Påståendet är obegripligt. SD har i stort sett samma abortsyn som övriga partier, och hur de ska skapa någon riksdagsmajoritet för en förändring går utöver min fattningsförmåga. Svensk kristen lågmäldhet i abortfrågan håller jag med om, men jag tycker då att Enarson måste tona ned kritiken mot Katolska kyrkan, det är enda kyrkan i Sverige med en tydlig hållning i abortfrågan, liksom trosrörelsen.
  8. Enarson skriver att pingst och trosrörelsen idag är med på tåget mot Rom. Det är ju lögn. Varken svenska pingströrelsen och trosrörelsen är med på något tåg mot Rom. Här måste man också efterlysa seriösa belägg och bevis. Inte bara argumentera utifrån guilt by association och genom medlemskap i en organisation.
  9. Det finns mycket att säga om Enarsons teser om Katolska kyrkan, EU och FN. Jag lämnar det för den här gången. Han använder begreppet antikristligt flitigt. Men antikrist är ett bibliskt begrepp och man får inte göra en inflation av ordet genom att använda det för allt man ogillar. Det finns mängder av antikristliga strömningar i vår värld idag. Kinas växande politiska och ekonomiska makt är nog det främsta exemplet. Iran och alla oljefinansierade muslimska stater som skapar världsdominans genom oljeberoendet är ett annat paradexempel på antikristlig verksamhet. Det nya Ryssland och Putin är ett annat exempel. För att inte tala om västvärldens ateism och sekulariserad humanism. Jag placerar inte SKR på listan över antikristliga tendenser, däremot kan man ha synpunkter på SKR, vilket jag har uttryckt vid olika tillfällen, och på andra ekumeniska organ.

Motionen till EFK-kongressen

Jag har fått en hel del frågor om den motion som skrivits till Evangeliska Frikyrkans  kongress om samkönade relationer. För att undvika spekulationer lägger jag här ut hela motionens innehåll. Det har gjorts i samråd med EFK-ledningen och de tre medförfattarna. Jag står ju för en klassisk-konservativ kristen äktenskaps- och sexualsyn, som EFK hittills har ställt sig bakom. Mina tre medförfattare vill liberalisera hållningen när det gäller trofasta samkönade relationer. Vi har alltså olika uppfattningar i sakfrågan men är överens om att EFK som samfund behöver ta tag i frågan i en ordnad beslutsprocess för att undvika ogenomtänkta och förhastade beslut. Vi är också överens om att dessa frågor innebär utmaningar som vi måste ta tag i som kyrkor på 2020-talet.

Hur för vi vidare samtalet om samkönade relationer inom samfundet och blir en välkomnande och lärjungaformande gemenskap för alla

Motion till Evangeliska Frikyrkans kongress 2020

Inledning

Det senaste året har det i gruppen ”EFK ledare” på Facebook varit flera längre diskussioner om samkönade äktenskap och homosexualitet. Gruppen har lite drygt tusen medlemmar och många har varit engagerade på olika vis, även om det är ett fåtal som har gjort de flesta inläggen. Det finns några frågor som förmodligen de flesta av oss är överens om som behöver bearbetas vidare, inte minst när det kommer till praktisk teologi och bemötande av HBT-individer i våra församlingar.

Vi som skriver den här motionen har kommit till olika slutsatser i sakfrågan, men är överens om att vi vill arbeta för att hålla ihop samfundet och gå stärkta ur de samtal vi önskar följer de närmaste åren.

Bakgrund

Evangeliska frikyrkan är en del av den världsvida evangelikala rörelsen. Det innebär bland annat att vi har Bibeln som rättesnöre för lära och liv. Vi ser samtidigt att det bakom varje kristet etiskt resonemang finns impulser från heliga texter, traditioner och sedvänjor, vetenskaplig kunskap och erfarenheter.

Den praktiska innebörden av den grundhållningen har inneburit att EFK hittills har värnat om en klassisk kristen syn på äktenskapet som en unik förening mellan en man och en kvinna, och att sexuallivet hör till äktenskapets gemenskap. Det har bland annat medfört att EFK historiskt inte har vigt personer av samma kön eller haft välsignelseakter i församlingen för personer av samma kön. Det är en hållning som EFK delar med stora delar av den världsvida kyrkan.

I västvärlden har samtidigt synen på äktenskapet och homosexualitet dramatiskt förändrats de senaste 40 åren. Samkönade äktenskap och relationer är allmänt accepterade i de flesta länder i västvärlden, inte minst utifrån att undersökningar idag visar att en viss procent av befolkningen identifierar sig som homosexuella. Detta påverkar även kyrkorna i västvärlden och är därmed något som EFK:s församlingar i Sverige behöver förhålla oss till. Samtalet sker parallellt i många kyrkor världen över idag. Samtalet har fått fart i evangelikala rörelser genom olika erfarenheter, bland annat när rörelsen Exodus, som arbetat för att ”konvertera” homosexuella, 2012 lade ner sin verksamhet.

Debatten har pågått länge

Frågorna kring hur homosexualitet ska förstås har funnits länge i våra sammanhang. Per-Axel Sverkers kompendium från 1980-talet har länge varit vägledande. Samtal har sedan 1970-talet förts vid ett flertal tillfällen, både inom dåvarande Örebromissionen och tillsammans med andra kyrkliga företrädare. Ofta har det varit i samband med att förslag presenterats om förändringar i statlig lagstiftning. Boken Den hemlösa sexualiteten gavs ut av Libris 2001. Den var ett försök att belysa frågorna om homosexualitet ur ett evangelikalt perspektiv. De senaste böckerna är Välkomna
varandra (Libris 2017) som argumenterar för en omförhandling av inställningen till homosexualitet och Bekänna färg (Apologia 2019) som står för den traditionella hållningen.

Vi står inför en gemensam utmaning

Samhällets förändringar fortsätter i snabb takt. Kyrkorna ställs alltid inför frågan hur man ska förhålla sig till dessa förändringar: Ska man bjuda motstånd eller följa med? Frågan om HBT-individer är högst aktuell. Som rörelse behöver vi förhålla oss till det och fråga vad det innebär för oss. Vi står inför pastorala utmaningar. Det blir allt vanligare att församlingsmedlemmar bejakar en annan sexuell läggning än den heterosexuella och det krävs därför en strukturerad process för att bearbeta frågorna.

Vårt förslag till EFKs kongress 2020

Styrelsen bör få i uppdrag att utse en arbetsgrupp som närmare ska belysa frågorna med utgångspunkt från EFK:s evangelikala grundsyn. Gruppen bör analysera hur omtänkandet i samhället när det gäller samkönade relationer påverkar en rörelse som EFK och hur våra församlingar och dess medlemmar ser på samkönade relationer. Utifrån en teologisk och etisk reflektion bör ges goda råd för hur situationen kan hanteras på församlingsnivå samt reflektera över vilka utmaningar som uppstår för EFK som rörelse om medlemmar och församlingar tar olika ställning i sakfrågan.

Arbetsgruppens arbete bör leda till en rapport eller en bok som kan bli ett underlag i samtal bland församlingsledare och på församlingsnivå. Arbetsgruppens arbete kan även innefatta någon form av mer öppen arbetskonferens då ett antal nyckelpersoner möts för mer ingående samtal och bearbetning av frågorna. Arbetsgruppen bör inkludera människor som har egna erfarenheter av de aktuella frågorna.

Beslutsförslag

EFK:s kongress ger styrelsen i uppdrag att utse en arbetsgrupp med uppgift att teologiskt och etiskt belysa frågorna och komma med en rapport enligt ovan.

Örebro och Stockholm 2020-01-28

Jonatan Arenius Björn Cedersjö

Stefan Swärd Niclas Öjebrandt

 

 

Dagen och EFK och samkönade vigslar

Och nu går Dagen ut med nyheten att jag skrivit en motion inför EFK:s kongress 1-2 maj, tillsammans med Björn Cedersjö, Niclas Öjebrant och Jonatan Arenius, om en ordnad process för att hantera frågan om samkönade äktenskap. Vi har olika uppfattningar i denna fråga men är överens om att frågan behöver hanteras på ett sansat sätt i en ordnad process.

Jag har varit pastor i Stockholm hela mitt liv, varav en del år på Södermalm, som är Sveriges motsvarighet till San Franscisco i USA. Så jag har bred och mångårig erfarenhet av att möta människor med alla sorts varianter av sexuella läggningar som existerar. Vi måste möta alla människor med nåd och kärlek samtidigt som vi predikar och undervisar om kristna kyrkans tidlösa sanningar, en av dessa är äktenskapet mellan man  och kvinna.

Missionsrapport från Stockholm

Har haft förmånen ikväll att träffa en del av personerna i nätverket kring Sebastian Stakset, människor som lämnat ett kriminellt liv och mött Jesus till frälsning och förvandling. En stor nåd att få vara med och undervisa dessa i första grunderna i kristna livet. Talade ikväll om att vi har en rad saker som vi inte får göra som kristna, vi får inte hata, vi får inte hämnas, inte vara bittra, inte bära på oförlåtelse. Bibeln uppmanar oss att hedra våra föräldrar, även om vi har haft ganska frånvarande föräldrar. Vi har alltså inte tillåtelse som kristna att inte hedra våra föräldrar. Jesus ger oss ett nytt liv och kraft till att istället hedra, respektera, älska,  – hämnd och dom får vi överlåta till Gud att sköta om, det behöver vi inte tänka på, enligt bland annat Pauli ord i Rom. 12.

Något är på gång och en mäktig andlig rörelse håller på att växa fram. Vi planerar nu för fullt för tältkampanjen i Stockholm 18-23 augusti.

Arbetet med mission på Östermalm går vidare, vi har nu en Alpha-kurs och en Beta-kurs i vårt hem. Nätverkandet fortsätter med engagemang i Svenska kyrkan på Östermalm, i kyrkoråd och kyrkofullmäktige, engagemang i lokalpolitiken där jag sitter med i stadsdelsnämnden på Östermalm, engagemang i Fastighetsägarna på Östermalm m.m. Vi behöver dock se genombrott och nya dörrar öppnas för förkunnelsen av de goda nyheterna, evangeliet om Jesus Kristus.

Enarson och bönekonferens

Lars Enarson och den nordiska bönekonferensen i Solna i mitten av mars har skapat debatt. Jag vill här ge en kort kommentar kring detta. Jag mötte Lars Enarson redan på sjuttiotalet under Jesusrörelsens dagar. Under åttiotalet hade vi en del samarbete och jag var inblandad i varje fall något av hans böneinitiativ. Sedan flyttade han till Israel i början av nittiotalet och vi har knappt haft någon kontakt sedan dess.

Jag har läst igenom den broschyr som gjorts inför bönekonferensen, den som är källan till de tvister som uppstått. Jag gör följande bedömningar:

  1. Vi måste ge utrymme för allvarliga profetord och ta det på allvar. Att tala om Guds dom över ogudaktighet är synnerligen bibliskt. Broschyren tar upp om Wilkersons profetia från 2004, men det är budskap vi måste lyssna på och pröva. Texten av Tozer är utmärkt. Jag har inte någon anledning att ifrågasätta Birger Skoglunds nöd för Sverige som han uttrycker i det profetiska budskapet, publicerat i broschyren. Claes Göran Bergstrand känner jag sedan sjuttiotalet och har haft mycket samarbete med sedan dess, har träffat honom flera gånger bara senaste veckan. Hans historiska överblick över bönekonferenser, finns inte någon anledning att ifrågasätta.
  2. Ett tungt inslag i broschyren är Enarsons avfärdande av Sveriges Kristna Råd, och det blir extra effektfullt när man också publicerar en bild över de olika samfundsledarna i Sverige, bland annat pingstledaren Daniel Alm och dåvarande EFK-ledaren Bernth-Åke Ottosson är med på bilden, liksom Joakim Lundquist från Livets ord, Stefan Holmström från EFS m.fl. Enarson skriver: ”Skillnaden mellan Andens enhet och mänskligt organiserad enhet likt SKR är bokstavligen avgrundsdjup. Över den första befaller Gud sin välsignelse. Över den senare faller Guds obarmhärtiga dom. Gud sa om enheten vid byggandet av Babels torn: ”’Se, de är ett enda folk och de har ett enda språk. Detta är deras första tilltag, och härefter ska ingenting vara omöjligt för dem vad de än beslutar sig för.” (1 Mos 11:6) Enheten var effektiv och framgångsrik. Men det var en mänsklig enhet oberoende av Gud och i olydnad mot hans bud och därför dömde Gud den. ”’Låt oss stiga ner och förbistra deras språk, så att den ene inte förstår vad den andre säger.’ Så spred Herren ut dem därifrån över hela jorden, och de slutade bygga på staden. Den fick namnet Babel.” (1 Mos 11:7-9) Babel betyder förvirring och oordning. Låt oss se lite närmare på den här falska enheten. När man skulle bygga Babels torn står det att de fann ”en lågslätt i Shinars land och bosatte sig där.” (v. 2) Mänsklig enhet grundar sig på kompromiss med Guds Ord.”

Här går Enarson alldeles för långt och demoniserar saker och personer som han uppenbarligen inte vet så mycket om. Sverige är ju ett litet land och där alla kristna ledare känner alla kristna ledare, nästan alla på bilden känner jag ganska väl. Det blir ett väldigt kategoriskt dömande av ett antal av de allra viktigaste kristna ledarna i Sverige – genom Enarsons utspel. De sysslar alltså enligt Enarson med saker som orsakar Guds dom, som Gud inte välsignar.

SKR är en marginell företeelse i svensk kristenhet, det är framförallt en mötesplats för de olika samfunden. Att företrädare för kristna samfund möts för att samtala med varandra vid enstaka tillfällen under året, det kan man inte kategoriskt avfärda och domsförklara. SKR har en stor bredd, men det finns punkter där olika kristna organisationer har gemensamma intressen och behöver agera samordnat, kampen för att nykristna inte ska utvisas till död är ett bra exempel. SKR är inte någon superkyrka, det är en ren myt, om man påstår detta vet man inte något om vad SKR gör.

SKR har mycket begränsat med resurser så man kan inte göra så mycket. Arbetet med sjukhuskyrkan och fängelsepastorer kan man knappast demonisera. Följeslagarprogrammet är enligt min mening för ensidigt. Jag personligen föredrar andra former av kristet samarbete, t.ex. Svenska Evangeliska Alliansen, där vi mer enhälligt kan samlas kring en väckelselinje och ett aktivt försvar för evangeliet och spridandet av evangeliet. Jag beklagar att SEA inte har mer uppbackning än vad SKR har, men så är det. Men detta totala avfärdande av en samtalsplattform kan jag inte ställa mig bakom, och det är bättre att kristna ledare pratar med varandra, än att bara på avstånd odla vanföreställningar om varandra.

Att genom bilden peka ut viktiga kristna ledare och hävda att de sysslar med något som drar Guds dom över sig, det blir inte en särskild bra grund för en kristen bönekonferens.

3. Lars Enarsons uppmaningar till bön i broschyren, rent allmänt tycker jag det är bra. Att be för sitt land är aldrig fel.

4. Jag har dock problem med Enarsons politisering av bönen. Även om det inte lyfts fram i denna broschyr mer än marginellt, så är man som kristen ledare ute på hal is när man alltför kategoriskt demoniserar politiska partier eller glorifierar politiska partier. Jag tycker också att det blir fel att man utifrån ett profetiskt mandat demoniserar invandring och därmed invandrarna, Enarsons utspel kan tolkas i den riktningen. Det blir högerextrema sociala mediers och kvällspressens bild som man då utgår ifrån. Vi har en massa problem i Sverige, och det beror på invandringen och invandrarna – det är den förenklade bilden. Ett annat profetiskt perspektiv är att vi har väckelse på gång i Sverige som i stor utsträckning beror på invandringen och invandrarna. Det finns över 100 nya immigrantkyrkor i Stockholm, kyrkor som inte fanns för 30 år sedan. Jag fick nyligen en uppgift att Stockholm är den plats i världen där det finns flest kristna afghaner. När Enarson bedömer politiska partier i Sverige är han okunnig. Jag har som statsvetare granskat och följt de politiska partierna i Sverige under många år, bland annat varit med på många partikongresser för nästan alla partier. Sverige är ett djupt sekulariserat och avkristnat land, och det gäller alla partier. Även Kristdemokraterna, även om KD är det parti som har i särklass mest aktiva kristna bland sina politiker. Att tro på att ett konservativt block ska göra Sverige mer kristet är okunnigt och naivt.

5. Jag har också problem med den svartmålning av Sverige som ständigt kommer från högerextremt håll och som en kristen extremhöger stämmer in i. Alla internationella mätningar visar att Sverige ligger i världsklass på ett antal områden. Det gäller innovationsklimat, energisystem, brist på korruption, företagsklimat, social rättvisa, satsning på forskning och utveckling m.m. Det traditionella Sverige är dock djupt avkristnat och sekulariserat, trots att landet är mycket välmående, inte minst ekonomiskt. Vi har utmaningar med stökiga förortsområden och marginella grupper av kriminella som polisen har haft svårt att hantera. Det behövs dock proportioner i denna bild. Mördandet i USA är på fem gånger högre nivå än i Sverige. Mördandet i Sverige i slutet av åttiotalet och första halvan av nittiotalet var på högre nivå än idag. Den mest påtagliga brottsligheten är IT-brottsligheten, den är det i särklass mest växande, och den är helt och hållet global och följer inte några nationsgränser. Att vara profetisk innebär också att inte naivt bejaka de mediebilder som just nu är de mest populära.

Ledare om sex

Min senaste ledare i Världen Idag, om bevarad renhet i en sexfixerad västvärld. Bakgrunden var Anglikanska ärkebiskopens utspel senaste veckan om att sex hör till det livslånga äktenskapet mellan en man och en kvinna. Bra att kyrkan står upp för sina ideal, men de måste naturligtvis gå hand i hand med syndabekännelse, upprättelse, själavård och en lärjungaformande miljö där vi hjälper människor att gå åt rätt håll på detta område. Här är ledaren.

Att leva efter detta kristna ideal kräver dock en varsam och klok livsstil, både före äktenskapet och under äktenskapet. Det finns många minor på vägen. Inte minst internetsex i olika varianter, nätpornografi, sexchatt, m.m. skapar nya former av frestelser, som ligger ännu närmare än de porrbutiker som fanns på 60- och 70-talet då jag växte upp. En transparent och lärjungaformande församlingsmiljö är avgörande, men det måste också innefatta de högsta ledarna. De måste också ha personer de måste prata med när de utsätts för sexuella frestelser.

Detta ämne skrev jag om redan 1978 då jag kom ut med boken ”Ungdomar och kärleksproblem”, som bland annat uppmärksammades av Sveriges Radio och Expressen, förutom en intensiv internkristen debatt. Expressen gjorde bland annat en löpsedel på mig med anledning av boken, och utnämnde mig till Pingströrelsens nye sexrådgivare. Jag var då 23 år. På den tiden hörde jag också till Pingströrelsen, närmare bestämt Järfälla Pingstförsamling – Aspnäskyrkan, där Kjell Sjöberg var pastor.

Om Joachim Elsander

Vi är många som följer Joachims Elsanders dramatiska sjukdomsprocess, min pastorskollega inom Evangeliska Frikyrkan. Mänskligt sett är han nu döende i en mycket svår cancerform och han skriver korta notiser dagligen på Twitter om denna process. Han vårdas i hemmet och kan vara tillsammans med hustrun och de fem barnen. Joachims reflektioner är mycket värdefulla, döden och dödsprocessen kan inte någon av oss undvika i längden. Hans tro är något som bär även i dödsskuggans dal, ett fantastiskt vittnesbörd för oss alla.

Jag och Joachim har ju under ett antal år varit de mest aktiva bloggarna inom Evangeliska Frikyrkan och hans bloggtexter har nu i redigerad form kommit ut i bokform, utgiven av Marcus förlag.

De som läst både min blogg och Joachims blogg vet att vi representerar lite olika teologiska inriktningar, vi har kommenterat varandras texter, ibland varit överens, ibland inte. I detta läge är dessa skillnader ointressanta. Jag har uppskattat Joachims nyfikenhet och vilja till teologiskt nytänkande, att kommentera aktuella händelser, och reflektera utifrån ett bibliskt-teologiskt perspektiv.

För att göra något konstruktivt av denna smärtsamma process har jag ett konkret förslag. Att det bildas en stiftelse, ”Joachim Elsanders stiftelse för att främja teologiska studier och reflektion”. Stiftelsen skulle kunna dela ut stipendier till pastorer och teologistudenter, syftande till teologisk fortbildning och tid för teologisk reflektion. Pengar skulle kunna delas ut till litteraturinköp, besöka konferenser, studieresor, arrangera teologiska konferenser m.m. Ett förslag är att Evangeliska Frikyrkans styrelse förvaltar stiftelsens tillgångar, kanske i samarbete med tidningen Dagen där Joachim varit skribent, Marcus förlag som nu gett ut hans bok skulle också kunna vara involverad. Örebro missionsskola där Joachim har studerat, skulle naturligtvis vara inblandad i denna sak.

Det skulle skapa möjlighet att Joachims teologiska nyfikenhet, att den skulle kunna leva vidare.

Jag skickar iväg denna utmaning till omnämnda organisationer, men det är fritt fram för vem som helst att engagera sig. Första steget är ju att samla in rejält med kapital till stiftelsen. Och där är alla idéer välkomna. Sofia Lilly Jönsson som redigerat boken är en kreativ person, och har ett stort kontaktnät. Hon kanske har uppslag.

Jag släpper nu denna idé så får vi se vilka som tar tag i bollen, jag är gärna involverad och stöttar de aktörer som tar tag i bollen.

För er kännedom har jag haft kontakt med Joachim flera gånger senaste veckan och bollat dessa tankar med honom. Han ger sitt fulla stöd för dessa tankar, och tycker det är spännande. Han ger sitt fulla stöd att jag går ut med detta förslag.

 

Knutby, Dagen och Pingströrelsen

Jag noterar att det har blivit spänt mellan tidningen Dagen och Daniel Alm. Han har uttryckt kritik mot hur Dagen skrivit om Knutby i samband med senaste rättegången. Kan bara upplysa om att jag kommer att klampa in i debatten, har levererat en ledare till Världen idag som kommer endera dagen. Frågorna berör inte bara Pingströrelsen utan det berör kristna i allmänhet och i synnerhet kristna som vill stå för en karismatisk kristendom, och det är ju en betydligt större grupp än bara Pingströrelsen.

Lunchsamtal med Olof Edsinger vid Stureplan

L100895 Edsinger BudbärarenDen här veckan har bland annat innefattat möte med Olof Edsinger, generalsekreteraren för Svenska Evangeliska Alliansen, då vi satt på Jamie Olivers italienska restaurang vid Stureplan och samtalade om SEAs fortsättning och inriktning och planerade närmaste möten. SEA är en mycket viktig organisation i svensk kristenhet med en ambition att samla bibeltro och det evangelikala i nya och gamla samfund och driva frågor utifrån en klassisk kristen tro. Är du inte medlem i SEA borde du bli det nu. Vi kommer att ha vårt årsmöte i Örebro i mitten av mars, och då kommer företrädare från SEA att besöka olika kyrkor i staden för medverkan. Det finns också ett öppet möte i Pingstkyrkan i samband med årsmötet, under lördagskvällen. Själv kommer jag att den helgen tala hos EFS i Örebro, Sörbykyrkan, söndag förmiddag.