Hälsning från Coronaenheten St Göran

Nu är det fredag kväll här på Coronanheten på St Görans sjukhus. Här har jag bott sedan i måndags kväll. Hur länge jag blir kvar här vet varken jag eller överläkaren. Hur jag har kunnat få corona har jag ingen aning om. Har levt mycket riskminimerande när det gäller smittning. Undvikit möten, bara haft möten med viss social distansering. Har knappt handhälsat på någon på ett antal månader. Helt undvikit trängsel på torg, restauranger, tunnelbana, bussar, tåg.

Den Coronaenhet där jag finns är den allmänna avdelningen, här behandlas patienter som bara behöver syrgas och annan kompletterade behandling. Respiratorer och nedsövning blir på IVA-enheten för de svårast sjuka. Jag har inte varit i närheten av att hamna där. Men coronan är lynnig sjukdom, det kan svänga snabbt mellan stabila tillstånd och livshotande tillstånd.

Jag har haft syrgas sedan i måndags. De mest kritiska dagarna har passerats och mina mätvärden går i rätt riktning. Febern har gått ner, syretillförseln i blodet fungerar bra och andningen fungerar hyfsat även om den har svajat lite under onsdag-torsdag. Med så nedsatt lungkapacitet behövs väldigt lite för att man ska få svårt att andas, det kan räcka med att man börjar hosta.

Man har läst så mycket om Corona sedan i februari och sätt massa skräckskildringar inifrån sjukvården. Men coronasjukvården på St Göran är mycket välorganiserad och professionell och det är en mycket lugn och stillsam miljö. Vi patienter träffas ju inte alls, men jag bor nu i en sal med tre andra patienter i liknande situationer som min. Däremot kommer personalen ständigt in till oss med full skyddsmundering. Det görs massor av prover varje dygn. Det känns tryckt att lita på Herren, han ger trygghet mitt i livets stormar, och tar bort rädslan. Jesus är med i detta också. Och jag tror han ska leda mig igenom detta.

Överläkaren har berättat för mig att jag får räkna med en lång period av återställelse. Viruset håller nu på att tappa greppet om mig men det kommer ta lång tid för kroppen att återhämta sig, lung- och luftvägssystemet knockas ju av detta mördarvirus, och återhämtningen av det tar tid. Det går alltså inte att ge någon exakt prognos på mitt hälsotillstånd med det rör sig i rätt riktning.

Det är en omtumlande upplevelse att efter att ha läst om coronasjukvård under nio månader, helt plötsligt är man själv mitt i stormens öga. Man har blivit en del av statistiken, smittad. Men det är lugnt i stormens öga.

Tack för all omtanke och alla förböner. Tack till er alla som har hört av sig till mig eller min fru.

Hälsning från min Coronasäng

Här är en liten hälsning från min Coronasäng. Testerna går långsamt nu i Stockholm så det kan dröja innan jag får definitivt besked om jag har fått corona. Men mycket pekar i den riktningen, jag har nu tappat både smak och lukt, vilket är typiska coronasymptom. Det var dock först efter 6 dagar jag tappade lukt och smak. Symptomen började i måndags natt med luftvägsirritationer. Jag tolkade det bara som en liten förkylningssläng, men i torsdags började jag bli betydligt sämre, och kristna intensivvårdsläkaren som är min privata rådgivare menade att jag måste coronatestas. Symptomen har sedan varit hög feber 38,5-39-nivån, helt slut i kroppen där man i princip inte orkar gå upp från sängen, alvedon hjälper dock, ont i hela kroppen. Och kraftigt irriterade luftrör med mycket hosta. Eftersom andningen fortfarande fungerar som den ska kan jag hålla mig hemma och behöver inte åka in till sjukhuset.

Man har ju gått och varit skraj för detta sedan i februari. Nu när man eventuellt har hamnat i denna situation själv, känner jag ändå så mycket av frid och from förtröstan, även om man mår väldigt dåligt fysiskt. Jag tror på Kristus som är uppståndelsen och livet och den som tror på honom ska leva om han än dör. Kristus har vunnit seger över dödens makt, den fysiska döden är oundviklig, men han har lovat oss ett evigt liv. Vi begriper inte förnuftsmässigt hur det praktiskt går till men varken sjukdom eller död behöver vara det avgörande ordet när vi tror på Kristus.

nu blir det covid19-test

Pratade med min vän som är intensivvårdsläkare i går kväll, han var mer bekymrad än jag för mina luftvägsproblem. Så nu har jag beställt covid 19-test, det kan man göra i bostaden. Har inga andningssvårigheter, men har varit extremt trött i tre dagar, ont i hela kroppen och i natt började också febern. 38,1 i morse.

8 veckor med bältros

Hälsa har inte varit min bästa gren den här hösten. Har nu haft en svår variant av bältros i åtta veckor, men det börjar nu sakta bli bättre. Under sex veckor var det en bältros med intensiva smärtor, som behandlades med flera morfinpreparat och ett antidepressivt nervläkemedel som heter Saroten. Som är effektivt just mot bältrossmärtor. Det är inte bra än, men den intensiva smärtan har gått över och det är jag så tacksam för. När jag nu börjar bli bättre från bältrosen får jag dock en luftvägsinfektion som helt tagit bort krafterna och orken, så den här veckan blir också mest i sängläge. Men det är bara att tro på Jesus, tacksam för alla förböner från kristna vänner och en tro på att Herren är min läkare. Vi känner ju också av den andliga striden kring Sebastian Staksets arbete, vi utmanar ju mörkrets krafter ganska rejält så vi märker av alla möjliga former av motstånd och symtom, vi som jobbar med detta. Men det är många kristna som står med oss i förbönen, vilket är huvuddelen i den andliga krigföringen.

om amerikanska presidentvalsdebatten

Det är inte lätt att förstå sig på amerikans presidentvalsdebatt. Ledande media i USA har lämnat journalistiska kriterier om saklighet, objektivitet och opartiskhet bakom sig så det är nödvändigt att ta in information från olika källor. CNN som jag annars beundrar för deras journalistik tycks ha blivit ett kampanjorgan för Demokraterna i valrörelsen. Det sänker den journalistiska trovärdigheten. När det gäller Trump är det dock inte särskilt svårt att själv skaffa sig en bild av vad han står för genom att han själv twittrar så aktivt, och att det går att ta del av vad han säger direkt vid tal och presskonferenser.

Som kristen känner jag en stor olust över presidentnivån i amerikansk politik. Arrogans, högmod, mobbing, personangrepp, låga och djupt nedsättande omdömen om politiska motståndare – tycks ha blivit självklart och vardagsmat. Det gäller allra mest Trump förstås, men tycker också att Demokraterna har dragits ner i denna smuts. Jag har följt svensk politik sedan sextiotalet och kan inte minnas någon svensk valrörelse på en konfliktnivå som nu präglar den amerikanska.

Jag är förvånad över saknaden av amerikanska profetröster som mer tydligt konfronterar synden i systemet.

Ett lysande undantag som jag råkade läsa i kväll är  den ledande amerikanske evangelikalen John Piper. Det kan inte sägas tydligare vad jag själv känner efter att ha konsumerat en hel del amerikansk media. Här är länken till hans text som jag tycker är mycket träffsäker.

Vad sägs om följande formuleringar av Piper: ”Actually, this is a long-overdue article attempting to explain why I remain baffled that so many Christians consider the sins of unrepentant sexual immorality (porneia), unrepentant boastfulness (alazoneia), unrepentant vulgarity (aischrologia), unrepentant factiousness (dichostasiai), and the like, to be only toxic for our nation, while policies that endorse baby-killing, sex-switching, freedom-limiting, and socialistic overreach are viewed as deadly. The reason I put those Greek words in parentheses is to give a graphic reminder that these are sins mentioned in the New Testament. To be more specific, they are sins that destroy people. They are not just deadly. They are deadly forever. They lead to eternal destruction (2 Thessalonians 1:9). They destroy persons (Acts 12:20–23). And through persons, they destroy nations (Jeremiah 48:29–3142).”

Det är ord och inga visor.

Herre förbarma dig över västvärlden!

 

Hälsning från födelsedagen

Halva världen vet ju om att man fyller år i dag genom Facebook. Min fru befinner sig i Norge och passar barnbarn. Är hemma själv, så det blir inget firande alls idag. Förmodligen lite firande på lördag med det barnbarn som vi har i Stockholm. Nu mycket bättre från bältrosen men känner av den en del fortfarande. Ska fira födelsedagen genom att vara med på sammanträdet i Östermalms stadsdelsnämnd under hela kvällen. I Stockholms stad regerar ju de fyra allianspartierna tillsammans med Miljöpartiet, så mina ”regerande” kolleger i detta fora är en massa moderater under utmärkt ledning av Andrea Ström, några liberaler, några centerpartister, några miljöpartister och jag som företräder Kristdemokraterna på Östermalm. Vi är glada över att både äldreomsorgen och förskolorna fungerar bra på Östermalm, och parkförvaltningen och mycket annat.

Senaste bältrosrapporten och vad som är på gång

Nu har jag haft bältros i sex veckor. Senaste tre dagarna har det dock börjat ljusna, blivit lite bättre och nervsmärtorna har något dämpats. Mitt blogginlägg förra veckan lästes bland annat av en kristen intensivvårdsläkare som också är specialist på smärtlindring, med bred erfarenhet av att hjälpa bältrospatienter. Han har gett mig fantastisk vägledning via telefon, och också justerat medicineringen när det gäller smärtlindringen. Det har varit en stor hjälp, han har också bett för mig på telefon. Det är fantastiskt att se att lemmarna i Kristi kropp kan hjälpa varandra på detta sätt, jag får oftast hjälpa andra, men i denna situation var jag behov av hjälp.

Jag har inte feber och smittar inte så enstaka möten klarar jag av. I morgon kommer jag att träffa Sebastian Stakset och vi kommer också att tillsammans träffa ledningen för Frälsningsarmén för att samtala om samarbete framöver. Det blir också en träff i morgon för ledarskribenterna hos kristna dagstidningen Världen Idag.

Lördag-söndag kommer vi att mötas i styrelsen för Staksets organisation, Heart of Evangelism. Vi ska hålla till hos Janne Lund i Tibro så jag åker med Sebbe till Tibro på lördag morgon. Mycket spännande saker på gång.

Vem ska regera i Sverige? Lite reflektioner.

Det diskuteras om regeringen. Som det parlamentariska läget ser ut är det lättare att avsätta en regering än att tillsätta en. Visst kan Vänsterpartiet, KD, SD och Moderaterna gadda ihop sig och avsätta regeringen. De har 181 mandat i riksdagen och en majoritet. Men problemet är att man har ju inte någon idé om vad som ska komma istället. Då blir det bara en ny vända med talmansförhandlingar och regeringskris. Förmodligen får nuvarande regering bara sitt kvar som expeditionsministär.

Vi har sedan 2014 tre politiska block i riksdagen, vänsterblocket, alliansen och SD. Inget av dessa block är i närheten av att få egen majoritet.

Den tidigare decemberöverenskommelsen var enligt min mening en bra idé. Det skapade en grundval för regeringsbildning med en riksdag som bestod av tre block. Överenskommelsen innebar att största blocket skulle få bilda regering. Decemberöverenskommelsen bidrog också till att hålla ihop allianspartierna. De som sköt ner decemberöverenskommelsen hade uppenbarligen en agenda att skjuta sönder allianssamarbetet. Den stora vinnaren på det är Socialdemokraterna.

Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet har tillsammans 143 platser i riksdagen mot 142 platser för de fyra allianspartierna. Så en fortsatt decemberöverenskommelse hade denna mandatperiod skapat samma regeringsunderlag som vi har nu, men inför valet 2022 hade det varit mycket större chanser för en alliansregering att komma tillbaka.

En slutsats av senaste 6 årens politik är att Sverigedemokraternas framgångar leder till en permanent socialdemokratisk regering och splittrad allians. En röst på SD innebär i praktiken en röst på fortsatt sosseregering.

Situationen skulle dock förändras efter valet 2022 om KD, Moderaterna och SD skulle få en egen majoritet, men det är knappast realistiskt.

Utan någon decemberöverenskommelse är det realistiska alternativet någon form av mittenregering. Personligen tycker jag att en socialdemokratisk enpartiregering vore bättre än nuvarande modell, då skulle S vara tvungna att göra breda uppgörelser i riksdagen för att få igenom sin politik. Inte minst uppgörelser mellan Socialdemokraterna och Moderaterna är bra för den politiska stabiliteten. Nuvarande modell där man först måste förhandla med Miljöpartiet inom regeringen och sedan göra en uppgörelse i riksdagen för att få fram en majoritet, det blir ett tungrott och sårbart system.

Mitt förslag är en ny decemberuppgörelse, som i praktiken skulle kunna innebära en renässans för alliansen. Dock svårare idag att få med Socialdemokraterna på detta, då de splittrar allianspartierna i nuvarande läge.

Att slopa decemberöverenskommelsen var ur en borgerlig synvinkel det mest korkade beslut som fattats i modern tid. Jag satt på läktaren och lyssnade på debatten på Kristdemokraternas kongress när första steget togs mot att slopa decemberöverenskommelsen, ett bedrövligt beslut. Det var en triumf för de kortsiktiga populisterna.

Om Liberalerna skulle byta sida, och stödja en M och KD-regering, och även SD gör det, skulle det inte heller vara ett tillräckligt underlag för en regering, har bara 173 mandat i riksdagen. En sådan regering är inte möjlig med nuvarande riksdagssammansättning.

37 dagar med bältros

Nu är jag inne på min 37:e dag med bältros. När jag fick diagnosen på St Görans akuten trodde jag det var en bagatellartad sjukdom med lite hudutslag. Idag begriper jag varför sjukdomen på norska och danska kallas för helveteseld. Bältros får man inte genom smitta, utan på grund av att man som barn har haft vattkoppor och viruset finns kvar i kroppen inkapslat. Det kan blomma ut igen senare i livet och då blir det i form av bältros. Det finns många varianter av bältros, man kan få det i lindrig form som går över på en vecka. Min variant har nu hållit på i 37 dagar och det har varit intensiv värk dygnet runt i alla dessa dagar. Läkarna har skrivit ut dubbla morfinpreparat för att mildra värken. Jag försöker begränsa mig till att ta dessa preparat endast på nätterna för att klara sömnen. I värsta fallen kan värken sitta i, i upp till ett år. Det är ju nervsmärtor, så värken blir väldigt intensiv. Och vanliga värktabletter biter ganska begränsat på den här typen av smärtor.

Tacksam för alla trossyskon som har bett för mig, och jag märker en liten förbättring senaste två dygnen, jag ser ljuset i tunneln framför. Herren är alltid med, i med- och motgång. Jag ser fram emot det eviga livet då sjukdomens makt är helt borta, men redan här och nu kan vi få uppleva ett försmak av detta genom helandets gåva.