Stefan Swärd

Allt mellan himmel och jord

Stanley Sjöbergs facebookinlägg har varit ett hett debattämne senaste dagarna. Under mina åtta år som bloggare har homosex-debatten flammat upp om och om igen, även om det har lugnat ner sig betydligt efter införandet av nya äktenskapslagstiftningen.

Har läst en skärmdump av Stanleys inlägg som inte riktigt täcker in hela texten. Men det mesta i facebookinlägget är enligt min mening okontroversiellt där han jämför en kristen syn på frågan präglad av respekt och tolerans kontra islams sharialagar. En bra balans mellan kristen syn på äktenskap och skapelseordning och att samtidigt visa nåd och tolerans i förhållande till människors brottningskamp med livet.

Några meningar är dock extremt olyckliga. Efter ett massmord blir det helt fel att uppmana HBTQ-rörelsen att tona ner profilen. Däremot tycker jag att man måste kunna få diskutera framtoningen i pride-kulturen precis som man måste kunna diskutera framtoningen i alla andra rörelser. I det här läget sluter jag dock helt upp bakom de tongivande evangelikala ledarna i USA som  för fram budskapet att sörja med dem som sörjer, det är helt fel timing att komma med pekpinnar.

Man måste dock komma ihåg Stanley Sjöbergs ålder och att detta var ett facebookinlägg. Tror inte att Stanley insåg sprängkraften i ett Facebookinlägg och hur offentligt det är, hade han vetat det hade han säkert varit mer eftertänksam i vissa meningar. Stanley Sjöberg är en mångårig respekterad kristen ledare som under många år varit en tongivande kristen ledare. Ibland uttryckt sig förhastat men varit noga med att rätta till. Att stänga av honom från kristna konferenser blir en överreaktion och mindre hedrande mot en kristen ledare i 80-årsåldern.

Som jag har sagt många gånger i själva sakfrågan. För den som tror på Bibeln som norm för lära och liv, vilket definierar en evangelikal kristen och de som bekänner sig till lutherska och calvinska reformationen, och som har respekt för kristna traditionen, vilket inkluderar katoliker och ortodoxa, blir allt annat än att bekänna sig till det trogna äktenskapet mellan man och kvinna, något annat ideal är inte möjligt. Däremot måste vi hantera alla mänskliga tillkortakommanden och brottningskamp med livet, och där kan det finnas skillnader mellan kyrkor hur man hanterar avvikelser från ideal, kyrkan är en mötesplats för brustna människor som vill följa Kristus, och vi har alla långt kvar till det Kristuslika idealet. Och som Stanley Sjöberg påpekar i sitt inlägg, som kristen behöver man visa barmhärtighet, respekt och tolerans mot alla människor, oavsett tro och livsstil. Och som jag har sagt många gånger, huvudutmaningen för kristna kyrkan idag, är heterosexualitetens alla irrvägar bort från Guds och Bibelns ideal, inte minst i kyrkans egna led.

Och så Ebba Busch Thor i pridetåget. Det är viktigt att komma ihåg att Kristdemokraterna är sedan Alf Svenssons dagar ett icke-konferssionellt parti. Man utgår från kristna värderingar men är inte ett kristet parti, och gör inte anspråk på att vara det. När jag var EFK-ordförande blev jag inbjuden att medverka i Pridefestivalen, jag tror det var 2o04 eller 2005. Det var i en debatt om äktenskapssynen, som leddes av Mona Sahlin. Även Stanley Sjöberg var med. Blev då kritiserad av Världen Idag för att jag inte tillräckligt gav mitt stöd i debatten till fängelsehotade pingstpastorn Åke Green. Jag tycker att vi som kristna ledare bör kunna medverka i alla sammanhang, det innebär inte av vi godkänner de värderingar som arrangören står för.

Man bör dock komma ihåg att priderörelsen fångar inte upp alla homosexuella. Pride står för mycket mer än bara HBTQ-personers mänskliga rättigheter. Man står också för och bejakar en promiskuös livsstil och där sexualiteten helt rycks ur det sammanhang som skaparen från början har tänkt sig. I mina ögon står Pride främst för fri sex och en sexualisering av människan och inte för trogen och ansvarsfull sex. Här går också en skiljelinje inom HBTQ-rörelsen.

Så det beror på hur man tolkar att gå i ett Pridetåg. Tolkar man det som att man ger sitt stöd till Priderörelsens värderingar, då tycker jag det blir helt fel att gå med i tåget. Och det är en rimlig tolkning, hade Ebba Busch-Thor medverkat på ett annat sätt hade det varit mer oproblematiskt. Utifrån kristna värderingar blir det fel att gå med i ett Pridetåg. Men KD är ju inte ett kristet parti i konfessionell mening så Busch-Thor gör nog här andra bedömningar.

 

Den här och nästa vecka gästbloggar jag på EFK:s pionjärblogg. Första inlägget är nu publicerat och jag ska försöka i några inlägg summera mina samlade livserfarenheter av församlingsplantering. Jag har ju i princip ägnat mig åt detta senaste 43 åren.

Första inlägget handlar om planterandet av Järfälla pingstförsamling 1974 under Kjell Sjöbergs ledning. Jag var ju en aktiv del av denna satsning och det var min första erfarenhet av grundandet av en ny församling.

Min senaste ledare i Världen Idag handlar om den energiöverenskommelse som regeringen slöt förra veckan med Moderaterna, Kristdemokraterna och Centerpartiet.

Jag driver ju ett konsultbolag vid sidan om alla min kristna-kyrkliga engagemang, och där sysslar jag med energipolitik, miljöpolitik och klimatpolitik. Jag tycker det är bra med breda politiska uppgörelser över blockgränsen, att vi får mer av samarbete i politiken, mer en konfliktartad blockpolitik. Inte minst är det värdefullt att de två största partierna Socialdemokraterna och Moderaterna kan göra upp i stora framtidsfrågor av stor betydelse för svensk ekonomi.

Sveriges strikta blockpolitik är ju inte självklar i andra länder. T.ex. Finland och Tyskland har bred erfarenhet av både regeringsbildningar och samarbete över blockgränsen.

Skrev tydligen fel tid i blogginlägget, gudstjänsten i Ulriksbergskyrkan Växjö är 10.00 söndag.

Jag hade idag ett spännande telefonsamtal med Ingrid Pettersson född 1920, medlem i Citykyrkan Stockholm sedan dess begynnelse 1938.

Anledningen till samtalet var att hon kände min morfar Emil Lewis, som dog 1947. Det var ju ett antal år innan jag föddes.

Min mormor och morfar Emil och Judith Lewis var ju medlemmar i baptistförsamlingen Saron (Saron har ju inte funnits som församling på många år, ingick i den sammanslagning av baptistförsamlingar som gjordes 1961 då Norrmalmskyrkan bildades) som höll till på Birger Jarlsgatan. Min morfar var ansvarig för söndagsskolan där. Ingrid Pettersson var med i söndagsskolan.

Östermalms fria församling (som numera heter Citykyrkan) bildades 1938, med medlemmar från Elim främst, men familjen Lewis kom med från Saron, min mormor och morfar och deras två döttrar, min mor Gun och min moster Marianne. Både min mor och hennes syster är fortfarande i livet, min mor fyller 92 i september och moster Marianne fyllde 90 för några veckor sedan. Min morfar blev sedan ansvarig för söndagsskolan i Östermalm, och hade det uppdraget nästan fram till sin död, om jag har förstått saken rätt. Ingrid Pettersson blev sedan medarbetare till min morfar, i söndagsskolan i Östermalms fria församling.

Att en äldre man leder församlingens barnarbete, det imponerar på mig. Ingrid berättade att han var glad och vänlig, och ledde arbetet med fast hand.

Den här helgen blir mitt åtagande att resa till Växjö lördag eftermiddag för att predika i Ulriksbergskyrkan Söndag 11.00.

Ser fram emot detta. Temat blir budskapet om korset, och korsets grund för vår frälsning och benådning. Alltså är fokus min förra bok om korset som kom ut för ett år sedan. Men jag har med mig även senaste boken om att Jesus var också flykting för signering och försäljning.

Må evangeliets kraft och befrielse bli uppenbarat för alla troende, så att vi kan leva i den fulla frälsning Kristus har berett för oss.

 

Hej igen. Jag har unnat mig tre veckors extra ledighet under maj, för att fira vår 40:e bröllopsdag. Därför har jag knappt bloggat alls under den senaste månaden. Nu är jag dock tillbaka i Stockholm igen och i fullt arbete så nu är man på banan igen.

Jag har ju ägnat 43 år i rad åt kristet ledarskap i Stockholm utan någon paus alls, förutom lagstadgad semester, så jag har tagit ut lite extra ledighet också för att ladda batterierna inför framtiden.

Senast var jag 0ch hustrun 11 dagar i Skottland och bara hade semester. En fantastisk upplevelse, först bodde vi fem dagar på landsbygden i ett jättefint bed and breakfast, nära St Andrews och Edinburgh. Vi hade då flera dagar då vi bilade runt på skotska höglandet, körde bland annat förbi fantastiskt vackra Loch Ness. Sedan åkte vi färja till Shetlandsöarna och bodde där några dagar, och körde runt öarna i en hyrbil. Sedan avslutade vi med två dagar i Edinburgh.

Notera gärna min ledare i Världen Idag i onsdags med fokus på att bygga församlingar med evangeliet i fokus. Evangeliet är porten in i kristna livet, men det är också grunden. Evangeliet handlar om att Kristus har kommit till världen för att frälsa och benåda syndare. Utan denna grund blir det ingenting av kristendomen och kyrkor.

I morgon predikar jag i vår celebrationgudstjänst i Folkungakyrkan Stockholm 11.00, också tillfälle för signering av nya boken Jesus var också flykting.

Nästa söndag 12 juni predikar jag i Ulriksbergskyrkan i Växjö.

Senare i juni blir det medverkan på Torpkonferensen under midsommarveckan, och New Wine-konferensen i Vänersborg veckan efter midsommar, där jag medverkar under torsdag, fredag och lördag. Veckan därefter blir det Almedalsveckan där jag medverkar i seminarier arrangerade av kristna organisationer.

Jag har varit lite däckad nu i några veckor då jag för 15 dagar sedan drabbades av lunginflammation, en rejälare variant, och är fortfarande inte alls bra. Så allt går på lågvarv just nu.

Idag hade jag i varje fall en ledare i Världen idag om att söka rötterna i den apostoliska kristendomen.

I måndags var Sveriges radio hemma hos mig och gjorde en intervju för ett program i Människor och tro. Vi får se vad det blir och när.

Söndag morgon har jag och hustrun planerat att resa bort för att fira 40:e bröllopsdagen. Så det blir lite pausande framöver.

 

Kom idag att tänka på den debattartikel som jag och Lennarth Hambre skrev i slutet av 2004, alltså för 11,5 år sedan, om djupare samverkan och närmande  mellan pingströrelsen och Evangeliska Frikyrkan. Vid den tidpunkten var Hambre missionsdirektor i EFK och jag var ordförande. Vad tycks? Har våra resonemang någon aktualitet? Tänker på detta i samband med den gemensamma pastorsutbildning som nu skapas, vi berör ju även detta i artikeln. Här finns den.

Jag är fortfarande på semester i Frankrike för förfirande av bröllopsdag tillsammans med familjen. De flesta har rest hem, men jag och hustrun och svärmor är kvar några dagar till i Nice. Har dock blivit rejält sjuk senaste fem dagarna, och idag uppsökte jag franska akutsjukvården och fick diagnosen lunginflammation. Har påbörjat antibiotikabehandling av detta. Så det ska säkert bli bra framöver, och så ber jag till Jesus som jag gör för allting, att han ska hjälpa.

Jag är på semester den här veckan med familjen, med barn, det enda födda barnbarnet och det ofödda barnbarnet, svärmor, svåger, våra barns kusiner och berörda respektive, så jag är lite off denna vecka. Det är lite förskottsfirande av vår fyrtionde bröllopsdag.

Men debatten går vidare på olika sätt. Idag har jag en ledare i Världen Idag om politiskt korrekt respektive politiskt inkorrekt, och hur detta förändras över tiden, ibland mycket snabbt.

Tar exemplet med ofödda barnens skydd och rättsskydd. Där har det förändrats dramatiskt vad som ansågs vara politiskt korrekt.

Som kristna följer vi inte politisk korrekthet utan Gudsrikes lagar och principer som är uppenbarade i skriften.

Det är detta jag och Micael Grenholm försöker göra i vår bok ”Jesus var också flykting”, det är uppenbart att detta budskap är långt ifrån politiskt korrekt idag, tidsandan svänger snabbt, vi kristna behöver ha djupare grund än så för våra åsikter.



Subscribe to Stefan Swärd