Stefan Swärd

Allt mellan himmel och jord

Den nordirländske filosofen och teologen Peter Rollins kommer till Göteborg nästa helg, inbjuden av fem Göteborgskyrkor, bl.a. EFK:s största församling Saron finns med bland inbjudarna och en av Equmeniakyrkans största församlingar Betlehemskyrkan. Rollins har fått ett visst genomslag i USA där han nu bor, på grund av att Rob Bell så entusiastiskt har rekommenderat honom och hans tänkande.

Jag har lite nyfiket lyssnat och läst Rollins tidigare, jag försöker följa olika trender i kristenheten. Nu har jag närmare tittat på hans skrifter och kommer att skriva några blogginlägg om det. Han befinner sig ljusår från den typ av kristendom som jag själv står för och predikar. I några blogginlägg kommer jag att förklara varför.

Noterar att vår artikel i Svenska Dagbladet hittills har delats 758 gånger på Facebook, det är väldigt mycket för en debattartikel på SVD debatt. Det skulle vara intressant att veta i vilka Facebooksammanhang det har gjorts och om det har medfört diskussioner i olika fora. Någon som vet hur man kan fånga upp detta?

Idag skriver jag och Micael Grenholm i Svenska Dagbladet. Artikeln ger några glimtar från vår nyss utkomna bok.

Jag och Micael Grenholm publicerar flera artiklar den här veckan som ger lite glimtar från vår bok som kom ut i fredags. Tidningen Dagen publicera en helsida i går där vi för fram tankar från boken. Noterar att det har varit omfattande reaktioner på artikeln i Dagen. Man har gjort en opinionsmätning där läsaren får svara ja eller nej, om man håller med oss eller inte. 256 har hittills röstat, 49 procent ja, 48 procent nej.

Facebookreaktionerna är dock mer positiva – 88 gjort likes mot 40 dislikes.

Bloggen baptisthistoria har skrivit en mycket positiv rescension medan Dagens rescension var ganska negativ, berörde inte alls bokens innehåll och sakfrågor tyvärr, utan endast formen.

En större artikel kommer att publiceras i en av de stora rikstäckande tidningarna.

Onsdag 20 april har vi release och boksläpp för vår bok ”Jesus var också flykting”. Det blir i Korskyrkan Uppsala, och Simon Ådahl kommer också att medverka. 18.30 sätter vi igång. Välkommen. En möjlighet att få signering av båda författarna.

Här är en länk till Facebookinbjudan.

https://www.facebook.com/events/1605829906406345/

Under måndagen har jag en ny ledare i Världen Idag där jag försöker förklara en kristen helhetssyn. Jag är ju ordförande för Ja till Livet, och det engagemanget har jag därför att jag är kristen och jag tror att Jesus bryr sig om de allra minsta, och de är de ofödda barnen. Guds skapelseprocess börjar redan vid befruktningen och allt liv tillhör Gud. Vi människor har inte rätt att utsläcka oskyldigt liv. Därför vill jag kämpa för ja till livet.

Men det engagemanget för att rädda de oskyldigt drabbade gäller också engagemanget för flyktingar. Människor som flyr från IS-terror och andra hemska förhållanden, att se dem skickas iväg från Europa, under översyn av EU-tjänstemän, det är en stor smärta. För mig är det samma engagemang som ligger bakom den bok vi kommer ut med på fredag; ”Jesus var också flykting”, som motiverar varför jag är ordförande för Ja till Livet.

Kristet socialt engagemang har ofta delats upp på ett märkligt sätt. Kristen höger kämpar för pro-Life och ofödda barnens rätt att få leva, och kristna vänstern kämpar för flyktingars rätt att få leva. En kristen helhetssyn omfattar båda grupperna. Ska det vara så svårt att inse?

Idag kan jag avslöja en stor nyhet som är mycket sensationell. Med hjälp av en nyfrälst miljardär och bankir i London kommer New Winenätverket i Sverige att ta över Hammarbys fotbollslag. Det är nu ett helt nytt grepp som New Wine vill pröva för att utbreda Guds rike i Sverige. Hammarbys stjärna Kennedy Bakirciglou som är varmt bedjande troende, uttryckte ett innerligt ”Halleluja” när han fick höra om nyheten.

Detta blir inte bara ett passivt ägande, ambitionen är att föra in Gudsrikeskulturen på banan, på läktaren, i spelartruppen och på lagledarbänken. New Wine-nätverket kommer att kliva in i Hammarby med full kraft.

New Wines Sveriges ordförande Hans Wolfbrandt, som är mycket fotbollsintresserad och fotbollskunnig, kommer att bli ny chefstränare och ledare för laget. Hans ambition är att införa en Gudsrikeskultur och att lära laget att spela i Andens kraft och ledning.

New Wines prominente chefslovsångare Alfred Nygren, kommer att bli chefslovsångare på hemmaarenan, som kommer att stå vid spelarbåset och sjunga härliga segersånger under matcherna och få med sig hela arenan i att prisa Gud. Det kommer att bli saliga väckelsemöten av Hammarbys hemmamatcher i fortsättningen.

Alfred kommer att lovsjunga profetiskt under matcherna och vara i stark andehänryckning. så här ser han ut, visst är han tjusig. 

New Wines styrelseledamot Patricia Ask kommer att få spela högerback, för att visa att Gudsrikesperspektivet bryter könsbarriärerna, vi är inte längre man eller kvinna, vi är alla ett i Kristus Jesus. Wolfbrandt kommer förmodligen låta hennes tvillingsyster och pastorskollega Lotta Aginger att spela på mittfältet, troligen på vänsterkanten.

Och det mest fantastiska av allt, jag kommer att få spela på topp, i samma position som Zlatan, för att vi ska demonstrera att det är inte genom någon människas styrka eller kraft det ska ske. På ett helt övernaturligt sätt får jag uppdraget att producera mål. Jag prisar Gud för hans oändliga nåd, och att han reser upp den svage ur stoftet. Vi får se om Hamrén ringer framöver. Eller kan man tänka sig att de ringer från Paris? Gud är undrens Gud, och det omöjliga är möjligt när vi tror. Gud ser varken till för liten ålder eller för hög ålder. Mose var 80 när han började leda och varför kan man inte vara 60 plus när man börjar spela fotboll på elitnivå. Skulle något under vara för stort för Gud.

Istället för en klubbläkare kommer laget att anställa pingstpastorn i Vänersborg John Derneborg som helbrägdagörare. Han kommer att direkt be för skadade spelare, även hos motståndarlaget, för att visa Gudsrikeskulturens sprängkraft. Även krassliga fans på läktaren kan få sig en dos förbön av Derneborg.

 

Vi går mot härliga segertider. New Wine-styrelsens tidigare ordförande Daniel Norburg kommer dock inte att engageras i denna satsning. Man litar ännu inte på att hans flytt från Malmö, har satt tillräckligt djupa spår i hans själsliv, det går ju inte att ha en hemlig Malmö FF-bulvan och supporter på Hammarbybänken. Men vi får se, hur snabbt omvändelseprocessen går, Norburg bor ju numera i stadsdelen Hammarby och hör på sin balkong när Hammarby gör mål.

Har hittat följande text idag på amerikanska bloggen the Gospel Coalition, skriven av Kevid deYoung. Ligger helt i linje med min bok ”Inte utan korset”.

John Stott’s The Cross of Christ is one of those books every Christian should read. While there are parts I don’t agree with (for example, Stott’s treatment of impassibility), the book as a whole is a masterful treatise on the glories of the cross.

In chapter 7, Stott looks at the four principal New Testament images of salvation.

  • The shrine (propitiation)
  • The market (redemption)
  • The court of law (justification)
  • The home (reconciliation)

This beautiful chapter on “The Salvation of Sinners” ends with a masterful summary of the four images (198-99):

First, each highlights a different aspect of our human need. Propitiation underscores the wrath of God upon us, redemption our captivity to sin, justification our guilt, and reconciliation our enmity against God and alienation from him. These metaphors do not flatter us. They expose the magnitude of our need.

Second, all four images emphasize that the saving initiative was taken by God in his love. It is he who has propitiated his own wrath, redeemed us from our miserable bondage, declared us righteous in his sight and reconciled us to himself.

Stott shows that texts like 1 John 4:10; Luke 1:68; Rom. 8:33; and 2 Cor. 5:18 teach this precious truth.

Third, all four images plainly teach that God’s saving work was achieved through the bloodshedding, that is, the substitutionary sacrifice of Christ.

Again, Stott reminds us of the most important texts that make this point: Rom. 3:25; Eph. 1:7; Rom. 5:9; Eph. 2:13; Col. 1:20.

The chapter concludes with a much needed word for our day. Everyone who marginalizes penal substitution by calling it a “theory,” everyone who minimizes this doctrine by making it just one aspect of the atonement, everyone who shies away from this teaching in a misguided effort to rescue the love of God, everyone who undermines this essential truth by refusing to declare it confidently in plain, unambiguous terms, should pay careful attention to this concluding paragraph:

So substitution is not a “theory of the atonement.” Nor is it even an additional image to take its place as an option alongside the others. It is rather the essence of each image and the heart of the atonement itself. None of the four images could stand without it. I am not of course saying that it is necessary to understand, let alone articulate, a substitutionary atonement before one can be saved. Yet the responsibility of Christian teachers, preachers and other witnesses is to seek grace to expound it with clarity and conviction. For the better people understand the glory of the divine substitution, the easier it will be for them to trust in the Substitute.

Is there more than one thing to say about the atonement? Absolutely. Are there a variety of implications and applications that can be drawn from the cross of Christ? Of course. But none of them make sense if Christ did not die in our place to assuage the wrath of God. Penal substitition is not a theory–one suggested idea that may or may not be true. Penal substitutionary atonement is the hope of sinners, the heart of the gospel, and the good news without which all other news regarding the cross is null and void.

Har ju skaffat mig årskort på Skansen och har mitt lilla barnbarn med föräldrar på besök i Stockholm, så jag har varit på Skansen två dagar den här veckan, bl.a. i dag skärtorsdagen. Vi såg en nyvaken brunbjörn, grillade korv, tittade på fåren och grisarna, och köpte en leksaksmus.

Mycket inspirerande förra veckan med New Wine-konferensen i Stockholm.

Har faktiskt en ledig helg ur kyrksynpunkt, har tackat nej till flera förfrågningar om predikningar just denna helg.

I lördags var jag med på trettioårsjubileum i Söderhöjdskyrkan. Det var ju ett initiativ som jag tog i början av åttiotalet, där vi var ett team som var utsända från Järfälla pingstförsamling för att grunda en ny församling i Brandbergen/Vendelsömalm.

Jag berättade om församlingens start första halvan av åttiotalet och hur det gick till när vi köpte kyrkan 1993.

Det som slog mig var hur radikala vi var under tidigt åttiotal. Vi ifrågasatte ingenting av innehållet i kristna tron, däremot ifrågasatte vi och ville ompröva alla former för hur man är kristen församling. Att ha anställda pastorer, att ha en kyrkbyggnad, att ha gudstjänster söndag 11.00, att låta församlingen vara organiserad som en förening, att man reser till en församling från olika håll – vi ville ha församlingen i ett bostadsområde. Vi ifrågasatte också om man skulle kalla sig för församling.

Alla former skulle dekonstrueras, som man brukar säga med en modern filosofisk term.

Men när vi hade monterat allt detta upptäckte vi efterhand att det faktiskt var ganska passande att ha gudstjänster söndag förmiddag, när gemenskapen blev större blev det ett behov av att ha en anställd pastor, när man testat i tio år att ha gudstjänster i gympasalar, fritidsgårdar, biografer, skolmatsalar och skolaulor, var det riktigt berikande att flytta in i en kyrkan. Då begrep folk i varje fall att det var något kristet man gick till, när det var en sådan lokal. Att inte kalla sig församling skapade bara förvirring i omgivningen. Så efter att ha monterat ner alla yttre former, stod vi där till slut med kyrkbyggnad, församling organiserad som förening, anställd pastor m.m.

 

 

IMG_1120Just nu pågår New Wine ledarkonferens i Citykyrkan Stockholm. Fantastiska dagar med 250 ledare på plats. En gemensam stark Gudslängtan och längtan efter en ännu mer av manifestation av Guds rike präglar vår gemenskap. Huvudtalare är den internationellt kände teologen och författaren Alan Hirsch, som står för mycket av nytänkande om hur vi bygger församlingar. Här är jag tillsammans med Alan Hirsch på denna bild, fotograf: John Derneborg
 
 
 
 
 



Subscribe to Stefan Swärd