Stefan Swärd

Allt mellan himmel och jord

Min ledare i Världen Idag igår var en kortfattad version av det blogginlägg jag skrivit om fortsatta inriktningen för Evangeliska Frikyrkan.

Evangeliska frikyrkan närmar sig nu en ny kongress då en ny ledning ska väljas. Eftersom jag ägnat en stor del av mitt liv åt just Evangeliska Frikyrkan är det viktiga frågor för mig med samfundets vägval. Jag kommer själv inte att vara med vid kongressen, dels är jag inte något valt ombud med rösträtt, dels är jag sedan lång tid tillbaka inbokad samma helg att medverka i en kristen konferens i Örnsköldsvik.

Vid kongressen ska det väljas en ny ledning, där förslagen är att välja Linalie Newman och Ingemar Forss som nya missionsdirektorer och Gudrun Boström som ny styrelseordförande. Linalie är från Linköping där hon är pastor, Ingemar är från Östersund och Gudrun från Umeå. Gudrun har jag samverkat med under ett antal år, hon var bland annat styrelsens vice ordförande under en del av den period då jag var ordförande. En utmärkt administrativ begåvning som kommer att skapa ordning och reda i styrelsearbetet. Ingemar hade jag förmånen att samverka med under nittiotalet då vi båda satt i EFK:s styrelse samtidigt. Jag fick ett mycket gott intryck av honom, han hade en tydlig vilja att verka för förnyelse och förändring. Linalie känner jag minst av dessa tre, har endast hälsat på henne vid några tillfällen.

Vi var många som slöt upp bakom EFK på nittiotalet. Samfundsmässigt hamnade det någonstans mitt emellan Missionsförbundet/Baptisterna, numera Equmeniakyrkan, och Pingströrelsen. Både teologiskt, sociologiskt och andligt. EFK fungerade då också som en brygga mellan olika förnyelserörelser utanför etablerade samfundsstrukturen och de etablerade samfunden. De som sympatiserade med Trosrörelsen eller med Vineyardrörelsen och senare New Wine-rörelsen, men som inte ville överge etablerade samfunden, de hamnade ofta i EFK, som uppfattades som betydligt mjukare och samarbetsinriktade i förhållande till dessa nya rörelser i jämförelse med Pingströrelsen vid den tidpunkten. Jag uppskattade också att det fanns en tydligt teologisk inriktning hos EFK med fokus på att vara evangelikal och karismatiskt öppen. Att vara evangelikal medförde t.ex. att vi tydligt tog ställning i frågor som gällde synen på sexualitet och äktenskap där Equmeniakyrkans modersamfund började visa allt större spretighet på 80- och 90-talet. Detsamma gällde teologiska frågor av avgörande betydelse som bibeltro och Jesus som enda vägen till frälsning, där också Equmeniakyrkans modersamfund blev allt spretigare.

De nya och djärva visioner som lanserades inom EFK på nittiotalet med fokus på församlingsplantering och församlingsförnyelse var också radikala och stack ut i kristenheten på ett positivt sätt. Vi var det samfund som var mest framåt när det gäller satsningar på församlingsplantering. Det internationella missionsarbetet var omfattande innehållande många mycket intressanta långsiktiga satsningar.

EFK bildades formellt 1996/97 som en sammanslagning mellan Örebromissionen, Helgelseförbundet och Fribaptisterna. Frizon växte fram under sent nittiotal som ett uttryck för EFK:s typiska andlighet och inriktning.

Mycket har dock förändrats i kristenheten på 20 år. EFK har både teologiskt och andligt blivit spretigare och har närmat sig de problem man tydligt såg i Equmeniakyrkans bildarsamfund.

De visioner och målsättningar vi formulerade när EFK bildades, har vi inte lyckats genomföra. Vår fina statistik döljer dock detta, statistiken beror på ett antal sammanslagningar av församlingar vilket medför att bl.a. åtskilliga pingstvänner under senaste 20 åren har börjat räknas in i EFK-statistiken, och det faktum att ett antal församlingar har anslutit sig till EFK, dels sådana som legat i gränstrakterna i förhållande till nya förnyelserörelser, och olika immigrantförsamlingar. EFK har dessutom en mindre grupp av starkt växande församlingar som också bidrar till positiva siffror på samfundsnivå.

Verkligheten har förändrats en hel del sedan nittiotalet. Pingströrelsen har enligt min mening blivit mycket duktigare på att lyfta fram församlingsplanteringsfrågorna och att samverka med nya rörelser. Intressanta satsningar på något nytt kommer i dag i stor utsträckning från det hållet. Hillsong och SOS Church är bra exempel på detta. EFK har blivit frånsprungna på senare år inom flera områden där vi tidigare var duktiga.

Det finns en rad utmaningar som jag tycker att den nya EFK-ledningen behöver ta tag i.

  1. De äldre samfund som ska överleva in i framtiden måste vara duktiga på att bygga enhet och familjekänsla internt. Den strikta demokratiska föreningsstrukturen motverkar familjekänslan. Ledare kommer och går, styrelsen byts ut, en familj kräver föräldrar som inte kommer och går. I Örebromissionens barndom var John Ongman en sådan fadersgestalt. I dagens Hillsong fungerar paret Houston som sammanhållande föräldrar för hela rörelsen. Pingströrelsen i Sverige byggdes upp kring Lewi Pethrus som en samlande fadersgestalt. Han blev inte ens vald till någon sådan funktion. Detta kan utvecklas även i gamla kyrkor och samfund. Jag minns kardinalen Anders Arborelius tal till påven vid mässan i Malmö, ”du tittar på oss med din faderliga blick, och vi i kyrkan längst upp i norr i marginalen blir därigenom styrkta i den helige Ande” – så sade biskop Anders till påven. Att bara se ledare som rutor i ett organisationsschema som ska fyllas, det håller inte. En rörelse och samfund måste samlas kring ledargestalter, som inte bara är tillfälligt invalda för ett tillfälligt uppdrag. Jag tycker nog att Equmeniakyrkan något försöker skapa detta med sin ledartrojka, den ledningen har uppenbarligen skapat en stabilitet i samfundet. Det saknar EFK där centrala ledargestalter bytts ut ofta, och där det saknas personer som har varit samlande i rörelsen. Den nya ledningen måste klara den utmaningen. Det är ju också detta som ryms i det apostoliska-profetiska uppdraget, Paulus definierade sitt apostlaskap som att vara en far för församlingarna.
  2. En annan utmaning är att skapa ordning och reda i den teologiska spretigheten. Teologiska impulser kommer idag från alla håll. Det håller inte med att säga att varje församling ska klara det själv. Det gör den inte. Bethel i Kalifornien är i dag Sveriges största bibelskola, hur ska teologiska impulser som kommer därifrån hanteras. Hillsong är mest inflytelserika idag i den unga kristna generationen, hur ska detta införlivas och hanteras? En pensionerad anglikansk biskop vid namn NT Wright har en stor påverkan i vissa kretsar. Själv hämtar jag delvis impulser från evangelikala amerikanska teologer som Tim Keller, Al Mohler, JI Packer, John Piper m.fl.  Akademiska teologin med olika schatteringar har en stor påverkan genom statliga styrningen av de frikyrkliga teologiska utbildningarna. EFK formades utifrån en tydlig teologisk inriktning för drygt 20 år sedan. Jag tror dock inte att vi har någon konsensus idag om vad evangelikal betyder. Ett samfund med rötterna i äldre väckelserörelser kan inte bara drivas utifrån en princip om högt i tak, det måste finnas en teologisk inriktning som präglar konferenser och utbildningar, och som ger vägledning till församlingarna. Teologin kan inte delegeras till statligt finansierade utbildningsanstalter, den måste formas inom ramen för församlingsrörelsen. Att skapa former och modeller för detta blir en viktig utmaning för den nya ledningen. EFK:s tydliga evangelikalitet har varit en förutsättning för mig att ta vara med i samfundet, min känsla är att det definieras på en rad olika sätt. Frågan behöver bearbetas och nya styrdokument behöver tas fram.
  3. Den karismatiska öppenheten – för mig har det varit ett avgörande villkor för engagemang i Evangeliska frikyrkan. Även där har det blivit spretigare. Hur detta ska främjas och befrukta församlingarna, är en helt avgörande fråga. Den nya ledningen behöver sätta ner foten och peka med hela handen, inriktningen behöver bli tydlig både inom utbildningsenheter och konferenser.
  4. Apostoliska dimensionen behöver genomsyra arbetet. Det innebär att man fortsätter vara entreprenör, initiativtagare, förändrar, utvecklar. Internationella missionsarbetet behöver genomsyras av apostolisk vision och kraft. Det får inte domineras av biståndsprojekt som finansieras av offentliga medel, detta får gärna vara komplement, men inte pulsen i arbetet. Det apostoliska behöver genomsyra Sverigearbetet. Det handlar om vision och förmåga att plantera nya församlingar i Sverige och att verka för förnyelse och utveckling i äldre församlingar. Stagnation behöver ständigt motverkas.
  5. En utvärdering behöver göras utifrån de målsättningar och visioner som var vägledande när EFK bildades. Vad har vi lyckats med? Vad har vi inte lyckats med? Varför har vi inte lyckats genomföra vissa saker vi formulerade som vision och målsättningar i början. Dessa frågor behöver ventileras förutsättningslöst. En sådan utvärdering behöver vara en grund för att finslipa vision och målsättningar inför fortsättningen.

 

 

 

Har fortsatt skriva lite om kristenheten och media, med lite kortfattade historiska tillbakablickar. Ledare i Världen idag igår handlade om denna sak. Jag diskuterar nu inte ägande av Dagen och Libris, utan det handlar mer om betydelsen av entreprenörskap och vision när det gäller att satsa på kristna medier.

Bill Hybels, pastorn för Willow Creek utanför Chicago, hör nog till de mest respekterade kristna ledarna i världen. Jag har dock själv aldrig besökt Willow Creek. Har varit med på leadership summit på distans i Stockholm någon eller några gånger, och med stor behållning läst några av Bills böcker. Jag har inte några insides-kunskaper om Willow Creek.

Det finns inte perfekta kristna ledare och pastorer. Det som dock är nödvändigt är att vi är ärliga och transparenta, och kan erkänna misstag och synder. För världsberömda ledare kan det behövas göras offentligt, för att bevara trovärdigheten. Willow Creek har ju praktiserat mycket strikta moraliska principer, att inte leva som man lär är förödande.

Turerna kring Hybels avgång tycker jag är mycket olyckliga. Jag har läst vad Bill själv har sagt och det äldsteteam som tydligen har någon form av övergripande styrelseroll. Har också läst något av kritikernas påståenden. Det handlar om att ett antal kvinnor, oklart i dagsläget hur många, har kommit med vittnesmål om att han visat på ett olämpligt beteende vid ett antal situationer.

Enligt min mening har Willow Creek gjort förödande misstag i denna process. Om alla kort hade lagts på bordet på en gång, och med en oberoende extern utredning, och en förlåtande och transparent attityd direkt när frågorna väcktes, hade man kunnat hantera detta med ett visst mått av trovärdighet.

I mars månad gick både Bill Hybels och hans äldstekår ut med hård kritik mot kritikerna, man menade att han inte hade gjort några fel, och han endast var utsatt för en kampanj med syftet att förstöra och svartmåla.

En månad senare när det tydligen kommit fram fler vittnesbörd från utsatta kvinnor, gör man en delvis omsvängning. Bill medger nu helt plötsligt att han har försatt sig själv i mindre lämpliga situationer långt tillbaka i tiden. Äldsteteamet har helt plötsligt ändrat sig och ska nu göra en mer ingående undersökning. Varför gjorde man inte detta långt tidigare då dessa frågor lyftes fram?

Detta är inte trovärdigt. Vad kommer att komma fram i nästa steg, och blir det då fler pudlar? Eftersom jag inte har några som helst känslomässiga band eller relationer till Willow Creek berör detta mig inte särskilt mycket. Men det handlar om en världsberömd kristen ledare som stått i spetsen för en global verksamhet. Varför har inte Bill Hybels från början lagt alla korten på bordet och förklarat vad som hänt?  Kritikerna är seriösa personer och att hävda att deras syfte är att skada Willow Creek är inte trovärdigt.

Detta är mina spontana bedömningar genom att läsa citaten av berörda parter i amerikanska medier. Har jag fullständigt missat något viktigt, hoppas att det ska läggas tillrätta och att mer information från USA ska ge klarhet i frågan.

 

 

Har haft en trevlig kväll hos Ingenjörsvetenskapsakademin på Grev Turegatan på Östermalm där företrädare för forskning och för bilindustrin diskuterat framtidens teknik när det gäller fordon. Fokus var självkörande fordon. Det är en viktig fråga för ett framtida hållbart och resurseffektivt samhälle. IVA ordnar också trevliga middagar där vi hade spännande samtal om framtidens samhälle.

Då kommer nya besked. Tomas Brunegård avgår som styrelseordförande för Mentor medier, han uppmanar också övriga styrelsen att ställa sina platser till förfogande, enligt nyheter från tidningen Dagen. Mentor medier har väldigt många olika aktieägare och ingen huvudägare, så det innebär att inte någon vet vilken inriktning bolaget kommer att ha i fortsättningen. Egentligen vet vi inte vem som styr över Dagen och Libris, och vad det är för inriktning med ägandet av bolagen.

För att undvika alla missförstånd, jag känner Tomas Brunegård ganska väl. Vi har mötts vid många tillfällen i styrelsemöten och bolagsstämmor för tidningen Dagen under en tioårsperiod, då jag representerade Evangeliska frikyrkan som delägare i bolaget. Han är en utmärkt person på alla sätt, men jag håller inte med om den storslagna vision med att skapa ett mediekonglomerat genom Mentor Medier. Det är självklart inte bara Tomas ansvar, de berörda svenska samfundsledningarna och dess styrelser är lika mycket ansvariga för detta, men jag uppfattade nog Brunegård som den stora visionären bakom denna Nordensatsning.

Jag menar att kristna tidningar och utgivning av kristen litteratur ligger så nära kärnverksamheten för kristna församlingar och samfund att det är mycket noga med ägande och styrning. Kristna mediebolag måste ha en inriktning som ligger i linje med en kristen vision för verksamheten och bör drivas mycket nära ägandet av bolagen. Gärna att kristna företagare och församlings- och samfundsledare samverkar, men den andliga inriktningen och visionen måste ligga som en grund för verksamheten.

Jag tror på ett nordiskt samarbete inom kristenheten men det måste utformas på ett annat sätt, t.ex. genom att svenska och norska pingströrelsen samverkar när det gäller tidningsutgivning. Ägandet måste ligga nära församlingsrörelsen.

Läser just nu på Vårt lands hemsida att Tomas Brunegård får sitta kvar som styrelseordförande för Mentor medier, som bl.a. äger Dagen och Libris.

I förra blogginlägget ställde jag mest kritiska frågor om varför tidningen Dagen och bokförlaget Libris har förts över i en relativt stor norsk mediekoncern där de svenska ägarna har begränsade minoritetsandelar. Vision, styrning, inriktning, ideologi och kraft över verksamheterna blir diffus med nuvarande ägarmodell. Man kan inte räkna med att de spridda norska majoritetsägarna kan visa något större intresse och engagemang för dessa svenska verksamheter.

Jag föreslår följande (ett ganska spontant förslag):

  1. Svenska pingströrelsen borde göra ett försök att köpa loss tidningen Dagen igen från Mentor medier och börja driva tidningen. Den breda kristna profilen bör man dock värna om, det får inte bli en sluten pingsttidning igen. Då borde ett tekniskt samarbete med Världen Idag vara möjligt för att pressa kostnaderna för båda tidningarna. Att blanda in fler samfund som delägare är onödigt, och i varje fall EFK har inte finansiella muskler att klara detta, Pingst har råd med en sådan satsning, tror jag. Man borde skapa ett personalkollektiv som ger möjlighet för personalen att bli en större delägare. Gärna fler ägare, inte minst enskilda personer och företagare, men någon med tydlig ideologisk profil bör vara huvudägare och där är Pingst huvudalternativet.
  2. Bokförlaget Libris har alltså sina rötter i flera förlag med rötter i väckelserörelsen, bl.a. Förlaget Filadelfia och Örebromissionens förlag. Verksamheten har fullständigt vanskötts under senare år med norskt huvudägande, trots att det ska vara förlaget för 4-5 samfund har omsättningen krympt från cirka 36 miljoner till 16 miljoner under en åttaårsperiod. Antalet anställda är idag någonstans kring 5 personer. Man har gått med kraftig förlust under senaste fem åren. Verksamheten är ändå körd i botten och norrmännen kan lämpligtvis fortsätta att driva förlaget, har svårt att se någon poäng i att något svenskt samfund skulle ta över verksamheten (om inte EFK:s kommande ledning får en vision om att återuppliva och återvinna gamla Libris). Jag tycker dock att det är ett strategiskt intresse för Pingst och EFK att arbeta för att ge ut och sprida litteratur som är enligt ideologiska och andliga riktningen. Föreslår att utveckla ett närmare samarbete med flera av de befintliga förlagen som har en mer pingst-karismatisk-bibeltroende profil. Och kanske köpa in sig i förlagen.

Jag har ju varit djupt involverad i svenska frikyrkligheten i decennier. Det är mycket jag älskar i detta, framförallt på församlingsnivån. Samfundsnivån blir dock ofta svårbegriplig. Jag har t.ex. vid ett antal tillfällen försökt problematisera på denna blogg den statliga styrningen och statsbidragens styrning av utbildningen av frikyrkopastorer, men att slå på någon larmklocka i den frågan är som att gå ensam ut i skogen och ropa högt. Ingen bryr sig och någon diskussion är inte möjlig på grund av ett totalt ointresse av samtliga inblandade aktörer. I bästa fall möts man av kraftig irritation över att man nämner frågan.

Under mina 16 år i Evangeliska Frikyrkans/Örebromissionens styrelse 1994-2010 fanns det två stora frågor som ständigt var på agendan, styrning och engagemang när det gäller bokförlaget Libris och tidningarna Dagen och Petrus. Petrus fångade ju upp de traditionella samfundstidningarna Evangelii Härold, Missionsbaneret, Helgelseförbundets tidning (jag tror den hette Trons Segrar). Av allt detta blev det till slut Petrus, och av allt detta blev det till slut bara tidningen Dagen. Jag satt i tidningen Dagens styrelse cirka 1999-2009 då tidningens ägande breddades och det  upphörde att vara en renodlad pingsttidning, bl.a. med EFK som delägare.

Bokförlaget Libris som ursprungligen var Örebromissionens förlag och som fusionerades med baptisternas förlag. Det fusionerades till slut med tidningen Dagen och det skapades en gemensam koncern som kallades för Swedmedia.

Swedmedia var allt som var kvar efter många år av frikyrklig verksamhet när det gäller tidningar och bokförlag.

Att skapa Swedmedia inträffade under min tid i EFK-styrelsen, det fanns en viss logik i detta, en dagstidning och ett bokförlag borde rimligtvis kunna komplettera varandra i en gemensam koncern. Man bör också komma ihåg att det gamla förlaget Filadelfia fanns med inkorporerad i denna koncern.

Att driva en kristen dagstidning och ett bokförlag borde ju vara ett viktigt uppdrag för samfund och församlingsrörelser med en vision och ett uppdrag att verka för väckelse och evangelisation i Sverige och i global mission.

Men dessa samfund avyttrade sedan allt detta till en norsk mediekoncern som heter Mentor Medier. Den drivande kraften bakom denna affär var koncernchefen för Stampen/Göteborgs-Posten Tomas Brunegård som blev det sammanslagna Swedmedias ordförande.

Av det gamla förlaget Filadelfia, tidningen Dagen, Örebromissionens missionsbaneret, Helgelseförbundets tidning, Evangelii Härold, ÖM:s förlag, Libris, baptisternas bokförlag m.m. till slut blev ingenting kvar.

Alltsammans överläts till norska mediekoncernen Mentor medier. Jag var ju inte inblandad då, så jag vet inga detaljer, det inträffade efter jag lämnade mitt ordförandeskap i EFK 2010. Jag tror inte ens att man fick några pengar för att överlåta allt till norrmännen, man fick en del aktier i den norska koncernen, begränsade minoritetsandelar.

Tomas Brunegårds track record är ju allmänt känd. Att försöka bygga jättekoncerner som sedan kollapsar. Detta har ju hänt med Göteborgs-posten. Brunegård har uppenbart försökt göra detta med även kristna pressen i Sverige och Norge. De svenska samfunden har tydligen inte ens fått några pengar för att avyttra alla dessa väletablerade historiska tillgångar, man har fått ett begränsat antal aktier i Mentor Medier som knappast har någon form av värde, det ger ju inte något större inflytande i Mentor Medier i varje fall.

Vi hade en diskussion för ett tag sedan om Libris i den internkristna debatten. Men det är ju inte vårt förlag längre, vi har skänkt bort det. Vi kan ha synpunkter på Dagen, men det är inte vår egen tidning längre.

Jag ställer idag ett antal frågor.

Har det funnits någon kritisk röst mot Brunegårds plan om att låta norrmännen ta över kärnan av den bokförlags- och tidningsverksamhet som byggts upp under 100 år av dessa svenska samfund?

Vem styr egentligen över dessa verksamheter i dag?

Om syftet med detta var att skapa ekonomisk lönsamhet och stora synergieffekter, hur ser dessa kalkyler ut i dag?

Hur har berörda samfundsledningar och samfundsstyrelser tänkt när man har fattat dessa beslut?

Finns det någon form av utvärdering av dessa beslut?

Vad tycker nuvarande och blivande ledningar hos Pingst och EFK om detta?

Ser man det som ointressant att driva kristna tidningar och bokförlag? Om ja – på vilka grunder fattade man det beslutet, tidigare generationer inom dessa samfund svarade på frågan med nej. När och utifrån vilken debatt fattades besluten att dra sig ur bokförlags- och tidningsverksamheten.

Vad har man tänkt göra med sina begränsade minoritetsandelar i norska mediekoncernen Mentor medier?

Det är lite spontana reflektioner från min sida. Vi får se om någon bryr sig om att svara.

Min senaste ledare i Världen Idag handlar om att djävulen och onda andemakter finns och påverkar mycket här i världen.

Jag brukar ju ibland göra en distinktion mellan att vara liberalteolog kontra bibeltroende/ evangelikal kristen. Det är ju breda och allmänna begrepp men vi måste arbeta med definitioner och etiketter för att diskutera olika strömningar inom kristna kyrkan.

En avgörande skillnad är att den bibeltroende accepterar och utgår från Bibelns världsbild och verklighetsbeskrivningar. Det innefattar att man tror att det finns änglar, både goda änglar som tjänar Gud och onda änglar där den högste ängeln är Djävulen-Satan med andefurstar och demoner som onda änglar i lägre rang, som får utrymme och möjlighet att påverka när vi inte håller oss till honom som har vunnit seger över alla onda makter, Jesus Kristus.

Den liberala teologin förnekar att detta existerar, alternativt omtolkar bibelns texter som att det mer allmänt handlar om kamp mellan det onda och goda, en kamp om idéer och människors kamp med psykiska och fysiska sjukdomar. En mjukare variant av liberalteologi är att inte öppet förneka existensen av djävul, demoner och änglar, men i praktiken inte tala om det eller räkna med existensen av det i vanliga livet.

Jesus besegrade mörkrets makter på korset och i honom finns befrielse. Den kristne behöver ständigt klä på sig hela Guds vapenrustning för vi lever i en värld där striden ständigt pågår mot mörkrets makter.

 

Kommande helg lämnar jag världen innanför Stockholms tullar och beger mig ut på landet, närmare bestämt till Göteborg. Vi har Svenska Evangeliska Alliansens årsmöte som i år kommer att hållas hos Tabernaklet i Göteborg, det blir också ett offentligt panelsamtal med delar av SEA:s styrelse och ledning i samband med detta. Söndag förmiddag predikar jag hos Mölndals pingstförsamling. En möjlighet att möta bloggaren live, och jag har också med mig lite av mina böcker för signering och med betydligt lägre pris än om man beställer dem via nätet.



Subscribe to Stefan Swärd