Stefan Swärd

Allt mellan himmel och jord

Min nya Östermalmsmission börjar väcka uppmärksamhet. Noterat idag hos 24 Nyheterna. Sändaren och Kyrkans tidning har gjort nyheter av det. Och Dag Sandahl är inte glad över att jag blivit medlem i Svenska Kyrkan.

Idag har jag en lunch med en nyfrälst affärsman på Östermalm för att diskutera hur vi ska nå vanliga Östermalmsborna med evangeliet.

Att driva mission och evangelisation missionellt och utifrån ett inkarnationstänkande är något annat än att sätta upp en frikyrkoflagga, hyra en lokal, och bjuda in folk.

Ska försöka summera Adam och Eva. Men tiden är begränsad. Låg på sjukhus tre dagar förra veckan. Och intensivt den här veckan. Och på fredag åker jag till Norge för att ägna mig åt barnbarn under sportlovsveckan.

Är så glad för min gode vän den nyfrälste Sebastian Stakset. Idag refereras hans vittnesbörd i Metro. Så starkt.

Jag har lovat någon form av slutkommentar för att sätta punkt för den här diskussionen om Adam och Eva. Nu har jag legat inne på S:t Görans sjukhus 3 dagar den här veckan för utredning men är hemma igen och fullt frisk. Det har uppstått lite tidsfördröjning.

Svenska Evangeliska Alliansen har dock givit ett utmärkt bidrag i debatten genom att den här veckan översätta New York-pastorn Tim Kellers text i ämnet där han försvarar en historisk syn på Adam och Eva och syndafallets historicitet. Man hittar detta idag utgivna SEA paper på SEA:s hemsida www.sea.nu.

Notera också att mångårige läraren vid Örebro missionsskola Per-Axel Sverker kommenterat i Sändaren och gått i svaromål mot Sune Fahlgren. Jag tror att Svenska Evangeliska Alliansen också ska ge ut en text av Sverker där han försvarar syndafallets historicitet. Per-Axel Sverker och Tim Keller kan förklara detta mycket bättre än vad jag kan, så deras bidrag i svenska debatten är mycket värdefulla. Jag återkommer.

Jag blev inlagd på Sankt Görans sjukhus i går på grund av yrsel, och har genomgått ganska ingående undersökningar senaste dygnet, och ligger kvar här tills i morgon. Men jag blir troligen hemskickad i morgon och allt verkar se bra ut, det var inte några allvarliga orsaker bakom yrseln.

Noterar att kristna pressen uppmärksammar att jag tänker ställa upp i kyrkovalet i höst. Dagen har gjort en intervju idag som man nu publicerat på webben. Världen Idag gjorde en intervju tidigare i veckan som finns på webben och som var i papperstidningen i går.

Det mesta jag säger, skriver eller gör blir kontroversiellt inom frikyrkligheten, och det här initiativet kommer säkert att tolkas på en rad olika sätt och spekuleras om.

Dagens ledare i Världen idag handlar om evangelisationsstrategi. Sammanfattningsvis handlar det om att gå ut ur kyrkan och vår trygga bekvämlighetszon och hemmaplan, för att gå ut dit där människor befinner sig. Och där föra fram budskapet om Jesus och Guds rike, på ett lämpligt sätt. Räknar med samma intensiva debatt om detta som om Adam och Eva.

Jag ska skriva ett avslutande inlägg i Adam-Eva-diskussionen, men notera att diskussionen förs inte bara i detta forum, utan även på andra arenor, även folk som hör av sig till mig direkt.

Så det kommer att ta några dagar till innan jag hinner samla ihop mig för en slutkommentar. Notera att i tidningen Sändaren har Sune Fahlgren skrivit en till replik, och där kommer jag nu i papperstidningen med en replik, som är en nedkortad variant av mitt blogginlägg.

Jag ska nog göra ett försök för min del att snart avsluta mitt inblandning om Adam och Evas historicitet. Har tyvärr inte hunnit läsa allting, diskussionen har ju förts på fler arenor än denna blogg.

Någon kort kommentar ska jag försöka ge till Pekkas gästblogginlägg. Det blir en runda till i Sändaren nästa vecka, då de publicerar ett genmäle av mig, och Sune Fahlgren kommer tydligen att skriva något mer.

1 oktober 2009 började jag som pastor i Elimkyrkan på Östermalm i Stockholm. Det innebar en ny fas i mitt liv. Sedan dess har gamla Elim på Östermalm genomgått en gigantisk förändringsresa. Den gamla baptistkyrkan från 1890-talet såldes till Zlatan 2012 och för pengarna köpte vi Salem på Södermalm, som har en tre gånger större kyrksal än Elim, med helt andra expansionsmöjligheter. Kyrkan har döpts om till Folkungakyrkan. 2014 slutade jag som pastor för Folkungakyrkan för att ansvara för det nätverk av församlingar som vi skapade, gamla Elim på Östermalm har blivit sju församlingar, bland annat har vi planterat tre församlingar i olika förorter. Utmärkta församlingsledare leder nu dessa satsningar. Så samtidigt som vi flyttade församlingen och kyrkan från Östermalm till Södermalm, byggde vi upp ett nätverk av församlingar, och grundade nya församlingar.

I december gick jag in i nästa utmaning som är ännu större och omöjligare. Jag och hustrun Eva blev avskilda som missionärer med uppdraget att nå vanliga Östermalmsbor med evangeliet om Jesus. Mitt kristna huvudengagemang just nu är att komma på hur detta ska göras. Detta är det svåraste och omöjligaste uppdraget jag har haft i hela mitt liv i mitt kristna engagemang.

När vi höll sista gudstjänsten i Elimkyrkan innan den stängdes igen, sade jag att vi kommer tillbaka till Östermalm, men i formen av ett missionerande pionjärprojekt. Under förra året började en växande insikt inom mig, ska det bli något av detta måste jag själv ta initiativet, annars kommer det aldrig att bli något.

Östermalm är idag en mycket expansiv stadsdel, befolkningen ökar inom några år från 71.000 till 85.000 på grund av utbyggnaden av norra djurgårdsstaden och frihamnsområdet.

Vi vill börja från noll och har inte intresse av att börja en verksamhet för redan kristna, vårt fokus är till 100 procent de som inte är kristna och aldrig går till någon kyrka.

För att nå de vanliga Östermalmsborna måste vi nätverka och verka missionellt, att engagera oss i vår stadsdel, vara delaktiga i de mötesplatser som finns, och delta i de organisationer som finns för Östermalmsborna.

Den nästan enda kontaktpunkten Östermalmsborna har till någon form av kristen verksamhet är Svenska kyrkan, min bedömning är att en mycket begränsad andel av Östermalmsborna är medlemmar i eller går till någon av Stockholms frikyrkor. Därför gick jag och min hustru Eva med i Svenska kyrkan på Östermalm för ett par veckor sedan. Vi räknar också med att kandidera i kyrkovalet i september. Även om den gudstjänstfirande församlingen är begränsad fungerar Svenska kyrkan som ett nav för intresseföreningar och nätverk för Östermalmsbor. Jag hoppas på ett bra samarbete med Svenska kyrkan och tror att det kan vara viktigt för att kunna fullfölja vårt missionsuppdrag för att nå helt sekulära Östermalmsbor.

Vi kommer också att engagera oss i andra föreningar och sammanslutningar för Östermalmsbor. Jag är redan aktiv i vår bostadsrättsförening.

Anne Heberlein gick ur Svenska kyrkan nyligen och vi går med.

För min hustru var detta ett mindre steg, hon kommer från Svenskkyrklig bakgrund i Skellefteå, och där var hon med innan hon som 18-åring tog det våghalsiga beslutet att gifta sig med mig.

Man bör komma ihåg att jag under mer än 43 års aktivt kristet engagemang i Stockholm alltid har samarbetat med Svenska kyrkan och varit ekumeniskt aktiv. Jag blev redan som 20-åring invald i Järfälla kristna samarbetsråd cirka 1974-1975.

Mackan Andersson förde fram ganska kraftig kritik på twitter mot mitt svar i tidningen Dagen till Pekka Mellergård. Jag tyckte då att Mackan istället skulle skriva ett gästblogginlägg och framföra sina synpunkter, det är svårt att föra en vettig diskussion på twitter. Gästblogginlägget publicerades 26 januari. Jag gör nu ett försök att kommentera detta.

Mackans synpunkter handlar om tre saker.

  1. Mitt sätt att driva debatten är fel, han tycker att jag bör be Pekka offentligt om ursäkt.

2.  Han tycker inte att de bibeltexter jag för fram leder till en slutsats att Adam och Eva är historiska personer.

3. Han tycker inte att synen på Adam och Eva är en avgörande fråga för frälsning och kristen tro.

Om vi börjar med första frågan. Mackan citerar mig från Dagen 170124 där jag skriver ”Jag har svårt att begripa hur en icke-historisk syn Adam och Eva och syndafallet ryms inom Lausannedeklarationens Bibelsyn”. Mackan menar att Lausannedeklarationen inte handlar om skapelseberättelsen och dess historicitet.

Visst, Lausannedeklarationen hänvisar inte till Genesis kapitel 1 och 2. Men den uttrycker en tydlig bibelsyn, det är detta jag åsyftar. Ett avsnitt i deklarationen handlar om Bibelns auktoritet. Där läser man: ”Vi bekräftar vår tro på både Gamla och Nya testamentets gudomliga inspiration, sanning och auktoritet i dess helhet, såsom Guds enda skrivna ord, utan fel i allt som det påstår och det enda ofelbara rättesnöret för tro och liv.”

Vad menas i detta fall att Guds ord utan fel i allt som det påstår?

Här gör jag och Mackan olika bedömningar. Jag menar att Paulus texter och Jesusorden om skapelsen m.fl. bibeltexter påstår att det finns en historisk bas i 1 Mos 1-3, då är detta sant på grund av att det är Guds inspirerade ord. Vi gör uppenbarligen olika bedömningar om vad dessa texter påstår. Jag menar att dessa NT-texter är nyckeln till att tolka 1 Mos 1-3.

Det jag är ute efter i diskussionen är ett försök att definiera vad man kan räkna som evangelikalt och vad som är i enlighet med Lausannedeklarationen. De kristna verksamheter jag har varit engagerad i senaste decennierna har ju haft denna markör och det blir ju meningslöst att använda begreppet evangelikalt och hänvisa till Lausannedeklarationen om det kan tolkas hur som helst. Jag diskuterar inte vad som kan anses vara kristet eller inte, det har inte varit min avsikt. Har jag haft någon formulering i denna debatt som kan tolkas så har jag uttryckt mig slarvigt och ber om ursäkt för det.

Mackan skriver att jag skriver att: ”Det är Jesus, Lukas och Paulus som påstår att Adam och Eva var historiska personer, det är den avgörande grunden för den bibeltroende”. Alltså – håller man inte med dig här går man emot Paulus, Lukas och självaste Jesus och tror helt enkelt inte på Bibeln. Jag tolkar Pauli och Jesu ord på detta sätt och drar rimligtvis den slutsatsen. Kan ge Mackan rätt här att jag uttrycker mig onödigt tillspetsat i den meningen. Man skulle kunna säga samma sak på ett mjukare sätt. Mackan håller ju inte med om att de refererade bibeltexterna påstår detta. Pekka tycks ju mena att de påstår detta, men var färgade av sin samtid, och att man då inte ställde historiska frågor om skapelseberättelsen.

Mackan tar sedan upp några av de bibeltexter jag refererar till som stöd till att tolka 1 Mos 1-3 som en historisk skildring. Han hävdar att de inte slutgiltigt argumenterar för historiciteten. Här gör jag en annan bedömning, och den allmänna tolkningen enligt min mening i globala kristenheten idag och i kyrkans historia är den historiska läsningen. Som jag har hävdat i debatten kan det dock finns skillnader i vilken utsträckning man läser in symbolik i berättelsen. I min ursprungliga ledartext och i följande debatten har ju jag inte satt ner foten i den frågan. Så även jag har gett utrymme för olika tolkningar av skapelseberättelsen. Den punkt där jag dock inte kan förneka historiska fakta utifrån Bibelns uppenbarelse, att det är faktiska personer och en faktisk händelse, handlar om Adam och Eva och syndafallet. Det är den sammantagna bilden snarare än bara en enskild bibeltext som jag tycker pekar i den riktningen.

Mackan refererar till resonemangen om släkttavlor, jag hävdar att de måste läsas historiskt vilket han inte håller med om. Han undrar då om varför jag tror generationer saknas, eller att jag tror att mänskligheten är yngre än vad den är. Mitt svar är kort och gott, jag vet inte. Jag vet inte mänsklighetens ålder, och jag vet inte om det saknas generationer i släkttavlorna. Jag bara noterar att när Bibeln ibland säger son till, kan det vara en person i tidigare generationer, det är inte alltid direkt biologisk son. Men eftersom man kan vara överens om att de allra flesta namnen i dessa släkttavlor är personer som faktiskt existerat, då är frågan på vilken grund man hävdar att några personer i släkttavlan är icke-historiska personer.

Jag bör be om ursäkt för att jag hävdar att personer som inte läser Bibeln som jag, inte är goda evangelikaler – menar Mackan. Jag har ju sagt att jag har blivit överraskad av den här debatten, jag trodde en mer historisk läsning av 1 Mosebok 1-3 var helt dominerande bland dem som kallar sig för evangelikaler. Nu är det ju bara en minoritet av alla kristna som kallar sig för evangelikaler i Sverige, jag tar upp den saken i svaret till Fahlgren. Det är mycket möjligt att Mackan har rätt att jag har i vissa meningar i denna debatt uttryckt mig onödigt tillspetsat, det kan jag gärna be om ursäkt för. Min ursprungstext, där debatten började, ledaren i Världen Idag, innehåller dock mer nyanser än vad mina kritiker har hävdat. Eventuella ursäkter till Mellergård får jag föra fram till honom direkt i samtal, det kräver att jag närmare tittar på mina exakta formuleringar. Min ambition är dock att försöka diskutera vad som är en rimlig evangelikal bibelsyn och bibeltolkning, men här är det uppenbart att jag och mina kritiker har helt olika uppfattningar.

Att jag är en ofullkomlig skribent, är jag den förste att erkänna. Jag är dock något förvånad över att Mackan inte har några synpunkter på dem som kritiserar mig.

Mackan ställer frågan om jag måste tro att Adam och Eva var historiska för att förstå frälsningen. Han svarar nej. Där håller jag med. För att ta emot Jesus och få tag i en frälsande tro, kräver ett minimum av kunskap. Jag menar dock att det ingår i en mer fullständig redogörelse för frälsningen och Guds frälsningsplan. Syndens realitet kan vi förstå ändå skriver Mackan, ja visst. Men genom att läsa 1 Mos 1-3 får vi veta hur synden har kommit in i världen.

Min sista motfråga är: varför är det så viktigt att hävda, som vissa debattörer gör, att Adam och Eva inte är historiska personer. Man bör väl ändå erkänna att vi som läser bibeltexterna historiskt i denna fråga, att det inte är orimliga tolkningar om vi bara utgår från själva bibeltexten. Och om bibeltexten innehåller en historisk kärna, då ligger man ju ändå ganska nära min ståndpunkt som slår fast att Adam och Eva är historiska personer och att syndafallet är en händelse som inträffat i historien. Mackan argumenterar kraftfullt mot den historiska tolkning som jag förespråkar, men jag tycker han inte ger några argument för en icke-historisk tolkning. Det är möjligt att han menar att de andra debattörerna redan har svarat på den frågan.

En fråga jag har är hur min ståndpunkt skiljer sig från dem som hävdar att skapelseberättelsen är en myt men innehåller en historisk kärna. Vad är då denna historiska kärna? Det är den avgörande frågan för mig, och jag har inte blivit klar över utifrån denna diskussion, om hur man resonerar om vad denna historiska kärna innebär, och hur det skiljer sig från mitt synsätt.

Mackan skriver: ”Att hävda att en historisk läsning av några av Skapelseberättelsens detaljer – du anger själv att du är osäker på vilka detaljer som är mer symboliska – avgör vilka som är evangelikala eller att det skulle destabilisera centrala kristna dogmer, ja att det skulle kunna leda till dominoeffekter där till slut hela Evangeliet går förlorat, det är sådana överdrifter att det hade varit skrattretande om det inte vore så allvarligt.” Här förstår jag inte vad som är allvarligt, det förklarar inte Mackan. Att evangeliet går förlorat- Mackan förstår naturligtvis att jag menar att syndafallets verklighet är en del av evangeliet, att det faktiskt har inträffat som en specifik händelse i historien. Jag menar att det är en del av hela evangeliet. Vad är det skrattretande med att tro detta? Vad är så allvarligt med att tro detta? Här skulle det vara intressant att få veta hur William Booth predikade, jag känner inte till det, men jag antar att han förkunnade en ganska strikt historisk syn på 1 Mos 1-3.

Mackan avslutar på följande sätt: ”Du bör be Pekka Mellergård om ursäkt, offentligt, för det uttalandet och övriga motdebattörer också. Det är ett angrepp på deras person. Det är inte ett angrepp på deras dogmatik. Du gör det dessutom genom att hänvisa till dokument – Bibeltexter och Lausannedeklarationen – som inte säger det du menar att de säger. Inga av texterna adresserar Bibelsyn ens i svepande ordalag.” Har försökt kommentera detta i texten ovan.

Min ståndpunkt är mycket enkel och sammanfattat att Bibeln som helhet bekräftar historiciteten i 1 Mos 1-3, jag har inte på något sätt blivit övertygad om av mina kritiker att jag tolkar Bibeln fel på denna punkt. Jag har också hävdat att kristna kyrkan historiskt har haft den ståndpunkten att tro på historiska grunden för 1 Mos 1-3, jag efterfrågar fortfarande den forskning som visar att detta inte stämmer. Jag hävdar också att det är den helt dominerande uppfattningen i den världsvida kyrkan idag, i varje fall de grenar som ser sig som pingstvänner-karismatiker och evangelikaler. Jag anser att det är liberala teologin som började ifrågasätta skapelseberättelsens historicitet på 1800-talet, och hittills har inte någon teolog gett några vetenskapliga referenser som visar att detta påstående är fel. Att teologer som kallar sig för evangelikaler idag hävdar ståndpunkter som liberala teologin hävdat sedan 1800-talet, det gör i varje fall mig fundersam.

 

 

 

 

 

 

Har ägnat hela måndagen åt styrelsemöte för New Wine, varit hos kyrkoherde Hans Wolfbrandt. Har lovat att svara på Mackans gästblogginlägg, ska försöka hinna detta endera dagen. Under tisdagen har jag olika möten i Göteborg och far tillbaka till Stockholm framåt kvällen.

Idag har jag dessutom en extraledare i Världen Idag om Guds närvaro i den kristna församlingen.

Debatten om Adam & Eva rullar vidare. Sändaren har nu publicerat mitt blogginlägg där jag svarar på Sune Fahlgrens kritik.

Micael Grenholm har skrivit ett blogginlägg som ger sitt stöd till Adam och Evas historicitet, när jag tittar närmare på inlägget ska det vara skrivet av Hans Sundberg. Teologie doktorn och tidigare Vineyardledaren Hans Sundberg har ett liknande inlägg på sin egen blogg. Mikael Karlendal har också ett blogginlägg med input i diskussionen.

Pekka har skickat till mig ett svar på mitt blogginlägg, som är ett svar på hans artikel i Dagen.

Här följer blogginlägget.

 

Bäste Stefan!

Tack för en möjlighet att här på din blogg kommentera ditt inlägg om mitt inhopp i samtalet om Adam&Eva som historiska personer.

Först några klarlägganden. Jag är inte ”teolog”. Åtminstone inte om man med det menar någon som har läst teologi på högskola eller universitet. Däremot läser jag väldigt gärna Bibeln. Jag går faktiskt upp 05.15 varje dag för att hinna med det innan jag ska iväg till jobbet.

Så när jag skriver är det som en engagerad kristen medmänniska. Och jag tror att det är en av flera likheter mellan oss båda: att vi båda är angelägna om att människor ska få syn på Jesus Kristus och låta evangeliets ljus lysa upp livet. Och jag tror att vi båda är överens om att det ljuset också kan vara smärtsamt, att det ibland utmanar oss att ändra livsstil och prioriteringar.

För mig har min längtan att leva i det ljuset fått en del oväntade konsekvenser. Bland annat att jag under femton års tid fick Evangeliska Frikyrkan som arbetsgivare, med en lön och samhällelig status som var väldigt långt ifrån den man har som docent och överläkare på ett universitetssjukhus, och med betydligt mer otacksamma arbetsuppgifter. Men det är år jag är väldigt tacksam för och inte ser på som något offer. Det enda pris som var jobbigt att betala var att gång på gång (och från början helt oväntat) behöva försvara den skola jag kallats att vara rektor för, mot den typ av kritik från kristna bröder och systrar som ofta återkommer på den här bloggen. Det räckte gott med kampen mot fördomar på det som då kallades Högskoleverket, eller debatter med Humanisterna och likasinnade. Det är faktiskt lite lättare att ta kritiken när den riktas mot mig som person. Även om det förstås känns väldigt märkligt att få läsa (av dig Stefan okommenterade) saker som att ”Pekka gör stor skada på Kristi kropp” eller att debatten visar att ”avfallet i svensk kristenhet kommit ett snäpp längre än jag trott”. Med mera likartat.

Stefan, jag uppfattar inte att du ifrågasätter min tro. Men jag är glad att den som en gång ska döma ser mer och längre än många i din bloggsvans – och att jag får vila i helt andra Ord än deras. Och jag tycker att du borde rikta en del av ditt blogg-engagemang också åt att försöka korrigera de avarterna.

Nog om det personliga. Något kort om ditt svar.

Jag tycker att du börjar bra, och i det andra stycket sammanfattar du – visserligen med lite retorisk knorr – helt ok vad jag skrivit. Men sen barkar det iväg, och du lägger till, extrapolerar och beskriver en Mellergård som inte känner igen sig själv eller sina åsikter.

Exempelvis när det gäller det där ordet ”myt”. Vi menar uppenbarligen INTE samma sak med ordet. Jag använder inte begreppet i betydelsen ”saga”, ”fantasi” eller ”påhitt”. Precis som den CS Lewis jag citerade så utesluter jag inte att det finns en historisk kärna i berättelsen om Adam och Eva. Det är en beskrivning av något mycket viktigt, ett sätt att försöka förstå som mycket väl kan ha en historisk förankring.
Berättelsen var betydligt mindre problematisk på Jesu och Paulus tid, och väldigt långt in västerlandets historia. Jag tror du har rätt i att såväl de nytestamentliga författarna som pietister (och reformatorerna och de medeltida skolastikerna) utgick ifrån att Adam & Eva var historiska personer. Man kan sen tycka att det var olyckligt och ett helt onödigt utveckling med källkritik, textkritik, litteratur-vetenskap, religionsvetenskap, arkeologi, antropologi, hermeneutik med mera. Kyrkan kanske hade mått lika bra utan – precis som ett barn på ett plan kanske skulle må bättre om det slapp konfronteras med det faktum att inte alla vuxna (ibland inte ens föräldrarna) är så goda, kloka och snälla som de borde vara. Men nu, i vår samtid, finns alltså de där humanvetenskaperna, och det är inte bara påhitt, bluff eller proganda, utan välunderbyggda teorier. Och precis som all bra vetenskap så är dessa teorier öppna för prövning och diskussion. Men för att bli trovärdig i sådana diskussioner behöver man vara skapligt påläst.

Själv betraktar jag mig knappt som naturvetare (läkaryrket är ju en märklig blandning av vetenskap och beprövad erfarenhet), så jag hävdar ännu mindre att jag är kompetent att lägga mig i den rent vetenskapliga diskussionen inom human- och samhällsvetenskaperna. Men i mina samtal och läsningar så har jag fått en grundrespekt för många av de insikter som där erövrats. Detta ska inte förväxlas med att min tro, eller förhållande till Bibeln, bestäms av ”det senaste” inom dessa vetenskaperna. Men jag lyssnar med respekt till såna som vet och lärt mer – samtidigt som jag (i diskussioner med icke-troende människor) försöker förklara mina kristna utgångspunkter och min (och den kristna tros-gemenskapens) erfarenhet av Gud. Allt i förhoppningen att få vara med och öppna människors ögon för evangeliets omvälvande sanningar.

Jag menar alltså att för Jesus, Paulus, och de flesta skolastiker och reformatorer (med flera av ”den stora skaran av vittnen”) var frågan om historicitet en icke-fråga. Men idag blir det för väldigt många människor problematisk om bibelberättelser som den om Adam& Eva ska tas som bokstavligt sanna – alltså att en oklippt film från en kamera skulle återge den här berättelsen ruta för ruta.

Jag kan alltså inte tro att det har funnits en specifik man som hette Adam och en specifik kvinna som hette Eva, och som födde specifika söner som hette Kain och Abel. Och jag tackar Gud för att jag i några kritiska tidpunkter i mitt tros-liv fick möta människor som hjälpte mig att förstå att jag faktiskt var fortsatt välkommen in i den kristna familjen, till nattvardsgemenskap och tillhörighet Kristus utan att behöva ha en bokstavlig tro på 1 Mos 1-3.

Att jag skrev den där första artikeln i Dagen berodde på att jag vet att det finns många i en likartad situation som jag då var i, och som kan få hjälp i sin brottningskamp i relation till kristen tro och Bibeln genom att få höra ett annat perspektiv än det du ger uttryck för. Dessutom känner jag starkt för de många människor som aldrig satt sin fot inom kyrkans väggar men som tror att de är färdiga med den kristna tron i och med att de på goda grunder kunnat avfärda 1 Mos 1-3, så som det presenterats för dem.

Stefan, jag tycker att du alldeles för lättvindligt duckar eller helt undviker de mer konkreta frågor som jag i debattartikelns speciella form lyfte fram, inklusive det där problemet med att vi vid en bokstavlig läsning av texten behöver dra slutsatsen om en mycket ung jord, vilket går emot alla tillgängliga data från alla vetenskapliga fält som med helt olika metoder adresserar den frågan. Men eftersom mitt syfte inte var att få rätt, utan påminna om ett annat möjligt kristet (t.o.m. evangelikalt) perspektiv, så avslutar jag nu mitt deltagande i samtalet om Adam & Eva.

I en alltmer splittrad och polariserad värld är behovet av fredsstiftare och brobyggare större än någonsin. Det hade inte varit så dumt om ett sådant brobyggande åtminstone fungerade i kristna sammanhang. Men när man betraktar svensk kristenhet så undrar man ganska ofta om det snarare är platsen för ett lågintensivt krig än ett sammanhang för helande. Jag önskar att det var annorlunda.

Stefan, du kan väl fundera på hur du bäst bidrar till ett sådant helande. Så ska jag försöka göra motsvarande sak på mitt håll.

Pax et bonum
Pekka Mellergård

Nu är jag på väg till Göteborg och sedan till Lysekil för besök hos kyrkoherde Wolfbrandt. Vi ska mötas där som Sverigestyrelse för New Wine med möte ikväll och under hela måndagen. Tisdag bär det av till Göteborg på morgonen för möte hos ett av Göteborgsföretagen som är mina kunder i min konsultverksamhet.

Ska försöka kommentera Mackans gästblogginlägg. Sedan får vi se om Adam-Eva-debatten är över för mig, eller om det kommer nya utspel. Ska försöka prata med både Pekka och Sune Fahlgren kommande veckan, då jag är mån om goda relationer, oavsett om man har samma uppfattningar eller inte.

Nästa vecka någon gång kommer jag att släppa en personlig nyhet på bloggen, som kanske kommer att överraska en del.



Subscribe to Stefan Swärd