Stefan Swärd

Allt mellan himmel och jord

Jag har ju varit i Bergen Norge en vecka och ägnat mig bland annat åt mitt lilla barnbarn, och dessutom har jag haft ett fel på min dator, som är provisoriskt åtgärdat. Har inte hunnit debattera  något senaste veckan. Men ambitionen är att fortsätta kommentera kritik mot vårt upprop mot främlingsfientlighet och restriktiv flyktingpolitik.

Nästa vecka reser jag till Sunne i Värmland för att medverka på Equmeniakyrkans medarbetardagar och tala om hur vi som församlingar på ett mer praktiskt plan kan arbeta med att stödja flyktingar och verka för integration i våra församlingar.

Onsdag kväll nästa vecka reser jag till Oslo för en inspelning för Kanal 10, där Tommy Dahlman och jag ska diskutera en kristen hållning till SD och invandring, under ledning av Ruben Agnarsson.

Jag och fru Swærd reser hem från Norge ikvæll. Tyværr ær min dator trasig så jag skriver från en lånad norsk dator. æ och ø ær ju annorlunda i norskan æn i svenskan. Hoppas få igång min dator igjen inom 1-2 dagar. I dag publicerar jag en ny ledare i Værlden I dag. Skriver om kraften i evangeliet, om synden, lagen, nåden och frælsningen. Och att det bara finns frælsning hos Jesus, som ær Guds ræddningsplan før værlden.

Jag och fru Swærd ær i Bergen Norge just nu, och ær framførallt barnvakter åt vårt lilla barnbarn. Så jag pausar några dagar i alla debatter. Min dator krånglar dessutom så jag måste skriva från en norsk dator, vilket leder till norska bokstæver. Gott nytt år i efterskott alla blogglæsare.

En annan kritiker av artikeln mot främlingsfientlighet och SD-inflytande är kristna rocklegenden Ulf Christiansson som skrivit på Aletheia. Hans text har delats över 500 gånger, så den har uppenbarligen fått en hel del spridning. Återigen – vi 380 har inte möjlighet att gå in i gemensamma genmälen, det är en praktisk omöjlighet. Detta är enbart mina personliga reflektioner över Christianssons text. Jag försöker här att bena ut på vilka punkter han kritiserar vår text, och sedan kommentera kritiken.

En inledande reflektion är att det är inte helt enkelt att vara kristen ledare i Sverige. Väldigt ofta blir vi kritiserade för att vi är för lågmälda, vi säger inget. Vi är för tysta. Nu när vi säger något, då får vi kritik för att vi säger något. Inte helt enkelt att hantera.

Det finns en sak i Christianssons text jag håller helt med om och det är sista meningen: ”Tro mig när jag säger att Guds rike kommer med storm. EN MÄKTIG VÅG, EN MÄKTIG VIND, kommer ifrån himlen och reser upp vårt land igen!” Där är jag med på noterna.

Vid en noga läsning av texten hittar jag 10 kritiska invändningar från Uffe C. Spaltar upp de tio punkterna, och skriver min kommentar i rött bredvid.

1. Ulfs första punkt handlar om den långsiktiga avkristningen av Sverige, de etablerade politiska partierna har varit de krafter som systematiskt avkristnat Sverige. De behöver förlora när vi har val för Sveriges regering. Kristdemokraterna har svikit i abortpolitiken. SD har inte svikit angående samvetsfriheten. Han nämner också att kristen närvaro på skolor är mycket svårare idag än på sjuttiototalet. Svar: Det är ju ett faktum att Sverige långsamt har avkristnats. Däremot tror jag att avkristningen och kristna kyrkans tillbakagång beror på många faktorer, och vi kan inte bara lasta de politiska partierna för detta. Vi måste nog själva som Kristi kropp ta ansvar för den uppkomna situationen. Att KD svikit i abortpolitiken håller jag med om, men detta är ju regerandets dilemma. Det är enkelt att vara oppositionsparti och stå för radikala ståndpunkter men när man regerar måste man kompromissa. Det är enklare att vara i opposition men man har ju som parti noll inflytande.

2. Uffe C frågar om motivet till namninsamlingen. Han verkar tycka att det handlar om kontroll och maktfullkomlighet. Om undertryckande av vad folk får tänka och tycka. Om total avsaknad av förståelse för att människor är oroliga och har tankar de inte blir av med när det gäller invandring, islam, integration etc. Att inte få bli hörd. Att de inte nödvändigtvis är ”hatare och fobiska” bara för det. Att man inte är emot att hjälpa nödställda människor bara för det. Majoriteten har inte alltid den allenast saligsägande sanningen. Om vi är många så har vi rätt? Är det verkligen nödvändigt att samla in namnunderskrifter för att få igenom sin vilja? Man kan ju inte annat än också tänka om motiven är helt rena i detta? Svar: Här begriper jag inte alls vad Ulf C menar. Denna namninsamling gjordes mycket snabbt och spontant inom loppet av tre dagar. Vi som skrev under hade behov av att uttrycka vår ståndpunkt. Vad har det med kontroll och maktfullkomlighet att göra? Vi hade inte en aning om när vi började samla in namnen att så många pastorer så snabbt och spontant skulle uttrycka gillande för denna text. Vi 380 pastorer har väl också all rätt i världen att uttrycka vår ståndpunkt, och detta är vår ståndpunkt. De som inte håller med oss har inte skrivit på detta. Ulf C tycks insinuera att vi egentligen inte tycker det vi säger, utan att det finns några andra dolda och kanske orena motiv som ligger bakom. Hur vet han det? Jag känner inte till något om detta eller hört talas om det.  Vi är inte någon majoritet, vi är 380 pastorer i svensk frikyrklighet som spontant uttryckt vår uppfattning. Det är säkert en hel del som inte håller med, och aktivt valt att inte skriva på. Vi får inte igenom någon vilja genom detta, det är riksdagen som fattar beslut om invandringspolitiken. Men vi har all vår rätt att göra vår röst hörd, bara för att vi är många pastorer som tycker och känner så här – måste ju detta inte innebära att vi med nödvändighet har fel för det.

3. Uffe C undrar också om det finns några politiska motiv bakom. Han undrar om det finns en del KD-politiker som skrivit under och är rädda för att KD ska hamna under fyraprocentsspärren. Eller skrev man under för att det är politiskt korrekt? Och vad gör de pastorer som har församlingsmedlemmar som röstat eller har sympatier för SD? Är de inte önskvärda längre, eller vad? Så blir det ju. Det blir ju väldigt svårt att förklara det för dem. Hur kommer det att bli för dessa att gå på gudstjänst nu efter det här? Svar: Det är pastorer som skrivit under, inte politiker. Jag känner inte till om vissa av undertecknarna har politiska uppdrag. Om så är fallet, är det nog mycket få, pastorer brukar ganska sällan ha politiska uppdrag. Att man skriver under för att det är politiskt korrekt – vad menas med detta? Är det för att man känner att en viss ståndpunkt är populär, man tycker egentligen inte så. Det är verkligen ett nedvärderande omdöme om undertecknarna, de har tydligen inte någon egen ståndpunkt, utan försöker bara vara trendiga. I stället för att spekulera i motiv som ligger bakom en underskrift, kan man inte bara tro på vad folk säger när de skriver eller skriver på en text? Vi är bekymrade över växande främlingsfientlighet, och kritik mot invandring och invandrare, och vi tycker att SD:s växande inflytande är uttryck för detta. Det är detta vi skriver, och detta menar vi. 

4. Han tar också upp samma tes som Karlendal att det var påtryckningar som låg bakom att pastorer skrev under.Jag hörde ifrån en trovärdig person att en pastor (som skrivit under) sagt att om han inte gjorde det så skulle han vara stekt inom sitt samfund. Vem kallar honom då? Då blir det ju en påtryckning att”OM jag INTE skriver under så är jag inte med i gänget liksom?  Svar: Jag har inte hört talas om någon av de 380 som skrivit på på grund av påtryckningar, det är dessutom svårt att hinna göra påtryckningar när det gäller en namninsamling som pågår under tre dagar. Jag tror jag känner de 380 bättre än vad Uffe C gör, han verkar ju ha ganska grumliga idéer om våra uppfattningar, och varför vi skriver på. Om han kände oss skulle han knappast skriva så nedlåtande som han gör om våra motiv och varför vi gör saker.

5. En femte punkt i Christianssons utläggning handlar om attityder till Sverigedemokraterna och dess medlemmar. Om de nu är kristenhetens fiende borde vi kristna älska dem, detta verkar vara mer hat än kärlek enligt Uffe. Julia Kronlid undrar nu vilken församling hon kan vara med i. Det blir helt sjukt säger Christiansson. Han skulle aldrig kunna skriva under ett sådant upprop. Svar: Det är väl självklart att vi ska älska alla människor, men man måste väl få föra fram kritik mot idéer som förs fram. Ulf C har ju all rätt i världen att kritisera oss 380 undertecknare, jag går väl därför inte ut och tror att han hatar oss för det, eller inte älskar oss. Vår artikel var ju mycket kortfattad och det finns inte utrymme  att utveckla kritiken mot SD. Enligt min mening har partiet rötter i nazismen. Det går att ge åtskilliga exempel på att sådant tänkande finns kvar. Partiet står för ultranationalistiska värderingar. Läser man noga partiprogrammet så är en aktivt troende jude som talar bruten svenska inte en del av svenska nationen. Jag tycker detta är rasistiskt. Jag tycker att det finns skäl att problematisera att kristna engagerar sig i en sådan rörelse, de måste tåla viss kritisk granskning. Moderna församlingar jobbar i stor utsträckning med engagemang för flyktingar, i den gudstjänst jag predikar i, i morgon, i min egen församling, är förmodligen minst 50 procent födda utanför Europa. Hur tror Uffe C att alla kristna vi har i Sverige idag, som flytt hit, och är födda utanför Europa, känner inför retoriken att invandringen ska strypas, och att detta egentligen inte är deras land. Inser Uffe C att det i vissa extrema grupper i Sverige idag finns ett växande hat mot invandrare, visst ska vi kritisera detta. 

6. En sjätte punkt Christiansson tar upp var det avståndstagande från kristenheten som Jerusalem upplevde när man gick med i Livets ord på åttiotalet. När man startade bandet blev man också bojkottade av många kyrkor. Samma känsla infinner sig igen. Detta är fel skriver Uffe, det skapar mer klyftor och tyngder över människor. Svar: Avståndstagandet mot Jerusalem på grund av musikstil och sedan Livets ord- engagamang, är djupt beklagligt, men har inte med denna artikel att göra. De flesta pastorer som skrivit under är unga eller relativt unga, och var knappt födda när detta inträffade. Att koppla ihop detta med kritik mot Sverigedemokraterna, här hänger jag inte med i svängarna. Jag begriper inte sambandet. För Uffe C kan väl inte mena att det växande stödet för Sverigedemokraterna är någon sorts andlig rörelse?

7. Sedan lyfter Göran Hägglund på locket, när vi samlat ihop en massa underskrifter som går tvärs emot det han säger. Svar: Att Hägglund har lyft något lock, jag tycker inte det stämmer. Broder Christiansson känner väl till att invandringspolitik har diskuterats vid åtskilliga tillfällen och alliansregeringen har drivit en tydlig och medveten politik på området i samarbete med miljöpartiet, Hägglunds förslag är inte alls komplett. Något inslag i det tycker jag är bra, men jag håller inte med om hans motivering, att man lyssnat till människors oro. Det är bättre att lyssna på Syriens utsatta flyktingars oro, än lyssna på välbeställda svenskar vars viktigaste agenda är egna välfärden och att vi inte ska få hit för många invandrare. Vår artikel skrevs innan Hägglunds utspel, vi går inte emot det han säger, vi kände inte ens till det när vi skrev texten och skrev under artikeln.

8. Sedan säger Uffe C följande: ”Så jag säger till dig som just nu känner dig förvirrad och missmodig p.g.a. detta. Du KAN och du har ALL RÄTT i världen att rösta på vad och vem du vill. Du är INTE en sämre kristen om du skulle rösta på SD eller KD eller whatever. Du har rätt att tänka, tycka och ha en åsikt som till och med går emot etablissemanget. Det är helt ok. Rösta inte av tradition om den går emot din övertygelse. Du har din demokratiska och gudagivna rätt att rösta på vad du vill, gör det och sälj den inte!” Svar: Det är väl självklart att folk kan och får rösta på vad de vill. I kristna församlingar brukar man inte öppet prata om vad man röstar på, det brukar betraktas som en ganska konfidentiell fråga. Men som kristna ledare kan vi inte bara acceptera allting. Om man varit pastor i Tyskland 1932, skulle det vara okey att säga att det är helt okey att man som kristen röstar på nazisterna? Jag tycker inte det. Jag tycker att kristna ledare ska vara försiktiga med att lägga sig i partipolitik men ibland finns det skarpa lägen när vi har ett profetiskt uppdrag att göra det. När Stanley Sjöberg problematiserade och kritiserade extremvänstern i början av sjuttiotalet tycker jag att han gjorde helt rätt. När Ulf Ekman problematiserade socialdemokratiska hegemonin på åttiotalet, tycker jag det låg en hel del poänger i det han sade. Och den socialdemokratiska regeringshegemonin har ju upphört, och vi har fått mer av konkurrens om den politiska makten. Det är bra. Notera- detta är bara mina personliga reflektioner, det har inte med övriga 379 undertecknare att göra.

9. Christianssons avslutande reflektioner handlar om behovet av förändring i Sverige, och att hans församling i Göteborg ska ha 21 dagar av bön och fasta för Sverige i januari. Svar: Utmärkt, jag hoppas att alla församlingar ber och söker Gud inför året som kommer.

10. Sedan avslutar Uffe C med några rejäla rallarsvingar mot svenska kristenheten: ”Jag tror inte längre på det religiösa system vi nu har i Sverige. Det har blivit något annat än vad min bibel säger, i väldigt många stycken. Det går inte framåt! Det har bara gått bakåt och det har hållit på så i åratal. Däremot inte sagt att det inte finns många härliga troende människor i Sverige, men det är alltför många som inte mår bra i dessa system. Vi har bett här i Göteborg och sagt till ”Farao” att släppa vårt folk så att de kan fira gudstjänst i FRIHET! Vi har makt i våra böner när vi ber, absolut! Dessutom HÖR Gud när vi ber och svarar på våra böner! Idag är det nog nödvändigare än nånsin att lyssna på vad HAN säger och inte på människor först och främst. Sedan skriver han: ”Hur kan kristna människor tänka och tycka så olika? Man har ju ändå samma Gud! Mitt svar på det står i Bibeln – det själiska kontra det andliga!”  Han skriver vidare att: ”Våra ledare idag har mer eller mindre förlorat förmågan att se, se framåt. Det gäller både i den religiösa världen som i den politiska. En sovande, apatisk och rädd kristenhet är betydligt farligare än vad SD, KD, F!, MP eller nåt annat parti någonsin skulle kunna bli. Ser vi verkligen klart? En kyrka som blivit ”lullad” in i apati och brist på passion för Jesus. Där är det verkliga problemet och det har varit så länge nu! Vi hade aldrig varit i den här sitsen vi nu är i om det inte varit för det. Landets sköldar ligger nere, vem vill ta upp de igen?” Svar: Det är ju bra att kritiskt granska den kristenhet vi har, det har jag själv gjort många gånger. Men att generellt dra alla kristna över en kam, och kritisera religiösa system. Det blir för svepande. Det är väl självklart för kristna ledare att eftersträva att lyssna på vad Gud säger. Menar Uffe C att vi inte gör det? Hur vet han det, han verkar ju inte känna oss särskilt väl? Att vi tycker olika – beror på det själsliga kontra det andliga. Visst finns det själsligt och visst finns det andligt. Men man bör vara lite försiktig med att hävda att det jag står för är det andliga, och alla de andra som inte ser det som jag gör, de är de själsliga. Ulf C säger det inte rent ut, men det blir en rimlig tolkning av vad han säger. Och tycker man att man själv har rätt, och är den andliga, de andra har fel, och är själsliga, då är man inte profet, då är man sektledare. Man bör här vara lite försiktig med svepande kritik mot kristna ledare i allmänhet och alla kristna som runt om i hela Sverige troget tjänar Kristus och bygger lokala församlingar. Man bör också komma ihåg att det händer mycket positivt i Sverige. En av undertecknarna är pastor för världens största afganska församling, och den finns i Sverige. Och det är möjligt på grund av Sveriges generösa invandringspolitik. Afghanerna kan få höra evangeliet när de kommer till Sverige, det är inte möjligt i hemlandet. Detta glömmer kristna Sverigedemokraterna. En annan av undertecknarna samlar en församling som samlar flera tusen, framförallt unga människor, varje söndag. Och som uppmärksammades för en vecka sedan med ett positivt fyra sidors reportage i Dagens Industris näringslivsbilaga.

Gnäll bara inte, se att det faktiskt händer positiva saker i Sverige. Och uttryck uppskattning och be för alla kämpande pastorer runt om i hela Sverige. Att bara kritisera oss för att vi hör till religiösa system och inte lyssnar på Gud, det sprider bara missmod och fördömelse. Uppmuntra och be istället. Vi har gemensamma utmaningar som kristenhet för vårt land.

 

 

 

Ett kritiskt inlägg mot artikeln undertecknad av de 380 pastorerna är Mikael Karlendals blogginlägg, som har citerats och länkats till ett antal gånger av dem som är kritiska till vår artikel.

Karlendals kritik är följande (jag skriver mina kommentarer i rött vid varje punkt):

1. Det är ett vänstermanifest genom andan i artikeln. Artikelförfattarna sitter i de rödgrönas knä. (Svar: Migrationspolitiken i Sverige kännetecknas av att det inte är en höger-vänsterfråga. Alliansregeringen gjorde upp med miljöpartiet om migrationspolitiken. Både Anders Borg och Fredrik Reinfeldt har uttryckt sig mycket positivt om att Sverige ska ta emot flyktingar, de är inte vänsterpolitiker. Den mest extrema av nuvarande partiledare är Annie Lööf som tidigare före hon blev partiledare förordade fri invandring, det har inte vänsterpartiet eller miljöpartiet ställt sig bakom en sådan tanke)

2. Uppropet är redan överspelat genom Kristdemokraternas utspel. KD är mer konstruktiva, ingenting ska förändras eller diskuteras enligt vår artikel. Vi har sagt nej till konstruktiva samtal om hur invandringspolitiken ska reformeras. (Svar: Vår artikel var färdigskriven lördag 13 dec och beslutet om publicering fredag den 19 dec togs redan söndag 14 dec. När Hägglund gjorde sitt utspel  torsdag 18 dec. var vår artikel redan på väg mot tryckpressarna, vi hade av förklarliga skäl inte en aning om detta, vi gör inte någon bedömning om Hägglunds utspel eftersom vi inte kände till det, om vårt utspel har använts mot Hägglunds utspel – det är tyvärr helt utanför vår kontroll)

3. Inlägget är uttryck för kollektiv hysteri. Jag är så rädd för Sverigedemokraternas så att mitt omdöme har fördunklats. (Svar: Det är ganska sansade personer som skrivit under, det är svårt att bli både pastor och samfundsledare om man har lätt att gripas av kollektiv hysteri. Däremot känner vi en nöd och oro för situationen.)

4. Sedan för han fram kritik mot mig personligen genom att citera ett blogginlägg där jag skrivit att ”Hitler egentligen inte hade något emot judar. Han ville inte ha dem i Tyskland”. Detta är ett extremt uttalande menar Karlendal. Historierevisionism av värsta sorten. Jag vill tydligen bagatellisera det nazisterna gjorde. Karlendal pekar på att Hitler avskydde judarna av rasmässiga skäl. Hitler skulle ha problem med Israel menar Karlendal. (Svar: Denna kritik gäller inte artikeln utan mig personligen. Min poäng var att Sverigedemokraterna uppfattas som Israelvänliga. Mitt argument är att det beror på att judarna är så långt borta när de bor i Israel. Skulle vi får en större judisk invandring till Sverige skulle nog trettiotalsretorik komma fram igen. Detta är vad jag tror, men jag kan naturligtvis inte bevisa tesen därför att den bygger på en hypotetisk analys. Mitt uttalande om Hitler och judar var slarvigt formulerat men av sammanhanget framgår tydligt vad jag menar. Nazisterna hade inte gjort klart på trettiotalet att man ville döda alla judar, huvudspåret då var att få bort dem från Tyskland. Hitlers huvudproblem var då att judarna var i Tyskland, inte att de existerade. Besluten om utrotning och koncentrationslägren kom betydligt senare, i början av fyrtiotalet. Jag har svårt att begripa att det är historierevisionism, får man gärna citera historiska analyser som visar att Hitler redan 1930-36 hade beslutat att utrota judarna, jag känner i varje fall inte till detta, men det är möjligt att det finns fakta här som jag inte känner till. Men jag vill då gärna ha en referens till en professionell historiker som ger belägg för påståendet. Att inte fler judar lyckades fly från Tyskland förrän koncentrationslägren satte igång, berodde ju på att alla länder stängde sina gränser för flyende judar, bland annat Sverige)

5. Karlendal kritiserar sedan artikeln för påståendet att det är myter med”ökad kriminalitet, ökad islamisering och ökad gettoisering av vissa områden i våra större städer” är myter? (Svar: vi skriver myter och förenklingar, och sedan kallar vi tesen om ökad massinvandring som myt. Det vi åsyftar är att det sprids mycket vinklad information via högerextrema hemsidor, och via Sverigedemokraterna, som har ett enda syfte, att visa alla problem vi har i Sverige på grund av alla våra invandrare och invandring. Vi menar att detta är en vinklad information, bilden behöver nyanseras. Vi har aldrig påstått att det inte finns några problem eller att något inte behöver förbättras.)

6. Vidare undrar Karlendal om våra sifferuppgifter är korrekta. Eller är urvalet vinklat för att invagga läsarna i föreställningen om att invandringen är minimal och obetydlig. (Svar: i en kortfattad debattartikel kan man inte ägna sig åt utvecklad sifferexercis. Vi valde statistiken för 2013 för våra siffror, därför att det är senaste året vi har fullständig statistik för, det var dessutom ett år med mycket hög invandring. Vår enda poäng är att bara en begränsad del, en dryg tredjedel av invandringen, handlar om flyktinginvandring. Att folk flyttar till Sverige av andra skäl är inte alls så kontroversiellt, det är bara högerextrema grupper och Sverigedemokraterna som även vill begränsa t.ex. arbetskraftsinvandringen).

7. Vidare skriver Karlendal att: ”Är ni säkra på att jämförelsen mellan islamistiska terrorgruppers våld och vad som är islams sanna natur, och korstågen är en bra jämförelse? Vad vet ni egentligen om korstågen annat än vad ni sett på film? Vad vet ni om islams sanna natur? Jag tror knappast att det är kristna pastorers uppgift att uppträda som muslimska apologeter som talar om vad ”islams sanna natur” är. Jag skulle skämmas för att skriva på ett upprop med den typen av formuleringar.” (Svar: Det enda vi vill säga med dessa två meningar är att vi kristna bör ha en viss ödmjukhet när vi talar om våld i religionens namn, det går att ge en hel del exempel på detta i kristendomens historia, korstågen är ett exempel, men det går att ge betydligt fler exempel. Vi menar också att det blir en överdrift att kategoriskt förknippa islam med våld, det är en mycket begränsad del av alla muslimer som är terrorister och är våldsbenägna, man måste också komma ihåg att det är mest muslimer som drabbas av muslimsk terrorism. Att hävda att vi med dessa två meningar är muslimska apologeter är verkligen att ta i).

8. Vidare skriver Karlendal att artikeln är dåligt formulerad och att många lät sig hetsas av grupptryck av skriva under, och att man nu ångrar sig. Speciellt med tanke på Hägglunds utspel dagen före artikeln publicerades. (Svar: om artikeln är bra formulerad eller inte överlåter jag till läsarna att bedöma, det är många som här har en annan uppfattning än Karlendal. Artikeln blev i varje fall huvudnyhet på Aktuellt-nyheterna samma kväll, och det händer väl vart trettionde år att en artikel i kristen press når den nivån, jag vet inte när det hände senast. Att kritisera undertecknare för grupptryck, det är ju en ganska grov anklagelse mot undertecknare, och mot svenska pastorer i allmänhet. Går det att hitta något belägg för detta. Jag organiserade namninsamlingen och jag känner inte till någon som skrev under av grupptryck. Ingen av oss hade ju någon aning om att så många skulle skriva under. Och återigen – Hägglunds utspel hade vi inte någon aning om, vi kan inte blanda in det i diskussionen).

Det är sällan jag upplevt så mycket av enighet som i pastorsuppropet mot främlingsfientlighet och SD-inflytande i kristenheten. Samtidigt är det sällsynt att man upplevt så mycket av kritik mot något man skrivit.

På samma gång.

När man tittar på hur många som tryckt på ”Like” på Tommy Dahlmans blogginlägg på Världen Idag, alla delningar som varit av Christianssons blogginlägg m.m. så inser man att kritikerna av vår artikel har ett brett genomslag bland kristna i Sverige.

Min ambition på denna blogg är att försöka kommentera och besvara kritiken. Därför tittar jag just nu på Mikael Karlendals blogginlägg, Ulf Christianssons kritik mot uppropet som publicerats på Aletheia och kritiken som publicerats på Dagens debattsida av lektorn från Malmö, Kroon.

En del tycker att man inte ska bry sig om kritik. Jag tycker att det är respektfullt mot kritikerna att försöka kommentera och bemöta det de säger, att inte bry sig om kritik kan uppfattas som arrogant nonchalans.

Att bemöta kritik är också uttryck för att försöka utveckla debatten och vässa argumenten, att uttrycka ståndpunkterna ännu tydligare och reda ut missförstånd.

Däremot ligger det i sakens natur att vi 380 inte gemensamt kan kommentera kritiken, det blir en för stor apparat att förhandla texter och kommunicera mellan så stort antal människor.

På söndag håller jag årets sista predikan i Folkungakyrkan, klockan 11.00. Folkungagatan 90 i Stockholm.

Vi tror att det ska vara en profetisk gudstjänst, och att Gud ska förmedla visioner och profetiska tilltal för året som kommer. Jag kommer att ägna delar av julhelgen för bön och förberedelse inför detta. På julafton har vi två av våra barn hemma, min svärmor och svåger kommer, och min gamla mor som nu är 90. Mest familjeliv för mig under julhelgen men också bön och förberedelser inför söndagens predikan. Välkommen dit om du finns i Stockholmsregionen.

Vill också starkt uppmuntra alla bloggläsare att köpa och läsa boken ”Bibeln – myt eller sanning?”. Den har nyligen kommit ut.

Den är skriven av en grupp likasinnade kring Bibelsyn och Bibelns trovärdighet och auktoritet.

Jag har skrivit slutkapitlet i boken om Bibeltro och församlingsliv. Det är XP media som gett ut den.

har ännu inte hunnit läsa hela boken men Bruno Frandells genomgång av bibelsynsdebatten under 1900-talet är mycket lärorik.

Seth Erlandsssons text är briljant. Hans kritik av bibelkritikens idé att hävda att Danielsbokens skrevs på 160-talet är lysande. Enligt min mening kan man ju inte kalla sig evangelikal kristen och här ställa sig på bibelkritikens sida, för då tror man ju inte alls på vad Bibeln påstår och att den är sann i det den påstår. Läs, lär och ta till dig.

Andra skribenter i boken är bl.a. Anders Gerdmar och Olof Edsinger.

För övrigt, ha en välsignad jul.

Och ett tillägg till detta, en stor del av dem som är med på gudstjänsten är människor som faktiskt har flytt till Sverige och som nu lever i en kristen gemenskap av alla folk och stammar, där är vi inte jude eller grek, svensk eller invandrare, vi är alla ett i Kristus. Detta är kristna församlingens profetiska uppdrag, att uttrycka och gestalta detta.

Så uppfriskande att läsa förre finansministern Anders Borgs kommentar om flyktingpolitiken i Expressen idag, helt i linje med oss 380 frikyrkopastorer.

En del av våra kritiker som tycker att det är knäppt det vi 380 säger, kanske kan lyssna på vad Anders Borg säger, vad tycker Dahlman?

Uppfriskande är också intervjun igår med Migrationsverkets generaldirektör Anders Danielsson i DN igår. Mycket vitalt och uppfriskande. Ligger också helt i linje med de 380 frikyrkopastorerna i tänket.

Friska fläktar i jämförelse med dessa reaktionära och egoistiska brunhögerkommentarer.

Jag har nu varit utsatt för ett bombardemang av kritik från kristna SD-sympatiserar senaste två månaderna, men det har eskalerat senaste dygnet, efter vår artikel och TV-uppföljningen. Något har uppenbarligen hänt. Jag har ju haft dessa uppfattningar om både SD och flyktingpolitik under många år. Jag markerade tydligt redan 2007 att det behövdes ett tydligt kristet avstånd gentemot SD, och jag framförde det på DN debatt, Sveriges främsta debattforum, och artikeln följdes upp av Rapport-nyheterna samma kväll. Då fanns det inte en enda kristen i hela Sverige som protesterade. Idag när man säger samma sak blir det ramaskri från olika håll. Varken jag eller Sverigedemokraterna har förändrats sedan 2007 i vår ståndpunkter men kristen opinion har uppenbarligen förändrats. Det är uppenbart att det finns så mycket hat när det gäller flyktingpolitiken, det finns i svenska samhället från vissa grupper, men uppenbart har detta nu spridit sig till kristna sektorn. När jag skrev en artikel i Svenska Dagbladet för ett par år sedan och kritiserade alliansregeringens flyktingpolitik för att den var för restriktiv, blev jag utsatt för sådana hatdrev att SVD var tvungna att mitt i natten stänga kommentatorsfunktionen kopplad till artikeln, därför att de var rädda för min säkerhet. Så inflammerade är dessa frågor.

Fem bloggar har kritiserat vår artikel och även inslaget i SVT i går kväll. Jag vill göra ett försök att kommentera detta. En del kan tycka det onödigt att ta upp denna form av kritik, men jag tycker att det är respektfullt mot kritiker att försöka kommentera och eventuellt bemöta det de säger.

1. Pelle Poluha för fram kritik mot artikeln på sin blogg, man hittar inlägget här. Pelle försöker hitta ett sakligt tonläge i kritiken vilket jag uppskattar. Hans huvudargument är att det finns stora problem med den stora invandringen, kommuner går på knäna, det skapar gettoisering, det blir nu en kraftigt ökande invandring, och han tycker också att vi moraliserar för starkt, vi är de goda och de som problematiserar invandringen är de onda. En debattartikel är kortfattad, och vi har inte alls möjlighet i en kort text att gå igenom alla integrationsutmaningar vi står inför. Men vi tycker att vårt moraliska argument är viktigt att föra fram i detta läge, där man alltmer i samhällsdebatten talar om invandringens kostnader, ser invandringens volym som problematisk. De som känner sig kritiserade av vårt utspel bör ändå reflektera över vår argumentation. Man bör komma ihåg att absolut största godkända asylansökningarna i Sverige var 1993-94, så det är inte korrekt att se detta som ett problem som har börjat skena. Det är riktigt att det finns ett stort tryck just nu på asylinvandringen, men det påpekar vi ju i artikeln, men vi vet ännu inte hur många som kommer att få uppehållstillstånd. Jag har ju nu påpekat ett antal gånger att det är fel att bara diskutera invandring i kostnadstermer. Vi menar också att det inte är någon massinvandring, något även Migrationsverkets generaldirektör har sagt senaste dygnet.

2. Bloggen ”Det opåverkade sinnet” kritiserar kraftigt mitt framträdande i TV-programmet i går kväll. Liknande typ av kritik kommer på en blogg som Tony Malmqvist driver där han skriver om ”vem är Stefan Swärd?”. Det skrivs där att jag är ogudaktig, att jag kan kalla mig kristen är ett skämt, jag sprider irrläror som klimatalarmism, jag är en bedragare och sanna kristna bör förkasta mitt budskap. Malmqvist skriver att jag är en maktfullkomlig människa på grund av alla mina uppdrag i kristenheten, en politisk och religiös karriärist. Jag är dessutom en man som för Guds folk in i andligt mörker. Det här är ju mest personkritik som jag normalt varken kan eller vill bemöta. Det finns inte något uppdrag jag har i svensk kristenhet som jag inte har invalts till, det har aldrig hänt att jag själv har agiterat för eller verkat för något uppdrag. När skulle det ha hänt? Däremot har det behövts 5-6 års övertalning i flera fall för att få in mig i en viss styrelse. Jag har aldrig suttit i SKR:s styrelse, sitter med i en av rådets alla referensgrupper, men det är ju massor av folk som gör, så jag har svårt att se att jag skulle vara något speciellt i SKR-sammanhang. Att hävda att jag är ogudaktig är ju en mycket grav anklagelse, och det skulle vara intressant att veta vad som är grunden till den anklagelsen. Gäller dessa anklagelser alla de 380 som skrivit under debattartikeln, eller gäller det specifikt mig, och i så fall på vilken grund?

Rättelse: under punkt 2 buntar jag ihop två olika bloggar eftersom jag tyckte de var ganska lika i tonfallet. Jag gör dock inte tydlig skillnad mellan vad som skrivs på respektive blogg. Tony Malmqvist har påpekat detta. Han har helt rätt i sin kritik, det var slarvigt skrivet av mig. Att kalla mig för ogudaktig, att kalla mig kristen är ett skämt, irrläror-klimatalarmism, bedragare – det skrivs på bloggen Opåverkade sinnet. Malmqvist skriver att jag är en maktfullkomlig människa, och det har han bett om ursäkt för, den ursäkten accepterar jag självklart. Opåverkade sinnet har nu svarat mig och skriver ett ytterligare blogginlägg som man hittar här. Han skriver där att mitt sätt att besvara kritiken är det mest bisarra han läst, det är fullt av motsägelser, och jag måste lida av kognitiv dissonans. Jag skrämmer folk till tystnad och lägger locket på över debatten och fördömer kristna som vågar säga ifrån. Men jag har redan blivit avslöjad. Jag behöver Jesus Kristus. Svar: det var saftig kritik från ”Opåverkade sinnet”. jag överlåter till läsaren att bedöma kritikens trovärdighet. Det jag håller med om är att jag behöver Jesus Kristus, utan att han burit mina synder på korset skulle jag vara evigt förtappad i min synd.

3. Tommy Dahlman kritiserar vår artikel på sin blogg på Världen Idags hemsida. Han skriver att artikeln var inte förhandlingsbar. Vi var ju tre personer som hjälptes åt att skriva texten, sedan var vår plan att få så många pastorer att skriva under den. Vi sade då från början att undertecknarna kan inte påverka texten, det blir helt omöjligt att låta hundratals pastorer ha synpunkter på texten. Antingen skrev man under för att man sympatiserade med innehållet, eller också skrev man inte under. Tommy hade lika liten rätt som någon annan möjlig undertecknare att påverka innehållet. Gillade man inte vår artikel var det ju bara att skriva en egen artikel och samla undertecknare. Han skriver vidare att det blev en malplacering. Vår artikel var klar lördag 13 december. Söndag 14 december gjorde vi upp med Världen Idag och Dagen om publicering fredag 19 dec. Det var omöjligt för oss att veta att KD skulle göra ett utspel om migrationspolitiken 18 dec, och det var då helt omöjligt för oss att dra tillbaka artikeln på grund av detta, när vi upptäckte KD-utspelet under torsdagen, KD följer ju kristenheten så de borde ha känt till att vår artikel skulle publiceras under fredagen. Vi hade inte tagit del av KD:s utspel och vår artikel handlar inte om det. Tommy kritiserar oss för att inte ta upp de svagheter som finns med nuvarande invandringspolitik. Men poängen är ju att vi inte håller med om dessa svagheter. Det skulle innebära att vi ställer upp på SD:s agenda, det gör vi inte. Det är inte SD som har mandat att definiera vad som är bra eller dåligt med invandringspolitiken. Varför SD vinner röster, det är en högerextrem våg i ett antal länder i Europa, precis som det var på trettiotalet, vi bemöter inte detta med anpassning utan genom att vara ett profetiskt alternativ och en profetisk kritisk röst. De vi menar med att referera till korståg är att vi kristna bör visa viss ödmjukhet när vi talar om våld i religionens namn, korstågen definierades då som heliga krig, och sanktionerades av kyrkan. Vi bör också påminna oss om religionskrigen på 1600-talet. Allt våld i religionens namn måste vi ta avstånd ifrån, självklart allt våld idag i islams namn men även se till vår egen historia, för att vi ska vara trovärdiga. Vår artikel handlar om invandringspolitik, inte islam, vi tycker att det är viktigt att hålla isär detta, gör vi det inte, resonerar man på samma sätt som SD, som helt kopplar ihop invandring med islamisering. De siffror vi har i artikeln är allmänt kända, det är bara att gå in på Migrationsverkets hemsida och titta. Hur artikeln spelar i händerna på Vänsterpartiet och Miljöpartiet är obegripligt. Vi har ju haft åtta års alliansregering som gjort upp med miljöpartiet om migrationspolitiken, personligen tycker jag den politiken har varit för restriktiv, i artikeln hävdar vi att den inte har varit för generös. Dahlman tycker att vi skulle vänta och samla in en bredare kristenhet, men denna artikel är väl det bredaste kristna initiativet som tagits i modern tid inom frikyrkligheten. Hur ska det breddas? Vi valde medvetet att inte blanda in Svenska kyrkan och katolikerna för att få en avgränsning i artikeln. Det skulle vara ett frikyrkoupprop, vad saknas i bredd? Artikeln blev ineffektiv skriver Dahlman, det får vi väl se, men det blev ändå huvudnyhet i TV-Aktuellt på kvällen? Hur ofta händer det med frikyrkliga utspel?

4. Mikael Karlendals blogg, det får jag ta en annan dag. Jag måste gå och lägga mig.

 

 

 

 

 

Nu ställer jag den fråga jag tänkte ställa till Julia Kronlid i direktsändningen i TV-aktuellt, men inte hann säga på grund av att programledaren stoppade samtalet på grund av tidsbrist.

En jude i Sverige, med judisk tro, som lever enligt judisk tradition, ser judiska historien som sin egen, kanske talar bruten svenska om personen inte är född här. Har en judisk identitet, är svensk medborgare och ser sig som en svensk. Ser sig som både judisk och svensk.

När jag läser Sverigedemokraternas partiprogram så drar jag slutsatsen att man anser att en sådan person är en svensk medborgare, men är inte en del av svenska folket. Min fråga till alla kristna SD-vänner:

1. Stämmer min tolkning av partiprogrammet? Om inte, på vilket sätt har jag läst fel?

2. Om ja, om detta är en riktig tolkning, ser man det inte som ett problem att en sådan person inte räknas som en del av svenska folket?

 



Subscribe to Stefan Swärd