Jag vill passa på att önska alla mina bloggläsare en god jul och ett gott nytt år.

Jag har haft en lugn julhelg med familjen, har tyvärr varit jätteförkyld, men är nu på bättringsvägen.

Vad kommer jag att ägna mig åt under 2019?

Vi fortsätter naturligtvis vårt missionsuppdrag på Östermalm, på kort sikt handlar det om att fortsätta med Alphakurser, och mobilisera för att skala upp detta senare nästa år.  Vi ser där ett begynnande Guds verk. Mitt nätverkande på Östermalm innefattar också engagemang i kyrkorådet och kyrkofullmäktige i Oscars församling, som är en helt avgörande kontaktyta gentemot Östermalmsborna. De är fortfarande i stor utsträckning kulturkristna av traditionen. Första advent t.ex. var Oscars kyrka fullsatt tre gånger, och den rymmer 1200 personer. Frikyrkliga rykten om Svenska kyrkans förestående död är ganska överdrivet. Uppdraget i kyrkorådet medför att jag får vara med och välja kommande biskop i Stockholms stift, en totalt ny erfarenhet för mig. Nätverkandet på Östermalm innefattar också att jag nu väljs in i Stockholms stads stadsdelsnämnd för Östermalm, har blivit nominerad för det uppdraget av Kristdemokraterna. Det blir en viktig kontaktyta för min del, och jag möter då regelbundet de ledande Östermalmspolitikerna. Östermalmsmissionen innefattar även olika kommunikativa satsningar, har startat bloggen Östermalmspastorn, vi har startat en facebooksida Alpha Östermalm, och sonderar möjligheten att börja göra kristen TV från en Östermalmsrestaurang.

Jag ser också fram emot någon form av stöd från etablerad frikyrklighet för denna missionssatsning på Östermalm. Jag jobbar med det helt ideellt och det för med sig en hel del omkostnader. Enligt min mening är det den strategiskt viktigaste stadsdelen i Sverige att satsa missionellt på. Jag vill gärna inte tappa mina frikyrkliga kopplingar. Tyvärr fasades det församlingsgrundande nätverket Elim ut, för två år sedan, som jag satsade på, vilket har medfört en viss vakuumsituation för mig i förhållande till frikyrkligheten i Stockholm. De berörda församlingarna lever vidare med nya ledare, men jag hoppas på någon ny fortsättning av dessa församlingsgrundartankar, nu när Christer Roshamn tillträder i Folkungakyrkan och med Rickard Hultmar på plats i Korskyrkan.

Som tältmakarsyssla för att försörja mig, fortsätter jag med mitt konsultbolag, där jag jobbar med politiska analysuppdrag med fokus på energi- och klimatpolitik. Mina kunder är framförallt stora och internationellt verksamma företag.

I svenska kristenheten fortsätter jag uppdrag som ordförande för Svenska Evangeliska Alliansen, i styrelsen för New Wine-nätverket, jag sitter med i Sveriges kristna råds referensgrupp för religionsfrihet, är ledarskribent på Världen Idag och är med i styrelsen för Skandinaviska Teologiska högskolan i Uppsala som Anders Gerdmar driver. Jag har avvecklat en del av mina kristna styrelseuppdrag, bland annat att vara ordförande för Claphaminstitutet, där jag ersatts av den eminente rektorn emeritus för Lunds universitet, Per Eriksson, och som ordförande för Ja till Livet, som nu döpts om till Människovärde. Där har Monika Severin ersatt mig som ordförande. Jag har också klivit av styrelsen för Westminster Theological Center och dess hubb i Stockholm och i Sveriges kristna råds klimat- och miljögrupp.

Jag fortsätter att resa ut regelbundet i kristenheten och hålla predikningar och föredrag. Har bokat in vissa saker för kommande år. Under januari kommer jag att  besöka Svenska kyrkan i Hassela-Bergsjö och hålla föredraget vid den årliga Martin Luther King-dagen, som är att årligt kristet arrangemang i norra Hälsingland.

Min ambition är också att öka mitt bibelteologiska författarskap. Om Gud ger liv och hälsa räknar jag med att börja jobba med böcker om Stockholms väckelsehistoria, samt en fördjupad analys av sekulariseringen och akademiseringen av svensk teologi på bekostnad av bibeltro.

Eftersom jag och Eva nu har tre barnbarn ger jag mer prioritet åt ledighet och erbjuder högkvalitativa barnpassningstjänster.

 

I min senaste ledare i Världen Idag för jag lite resonemang om det Bibeln kallar för antikrist. Det är två skäl till varför jag skriver om det just nu. Dels beror det på att Världen Idag nyligen uppmärksammat det på nyhetsplats, och bl.a. intervjuat mig om FN-systemet som en möjlig början på en antikristlig världsstatsdiktatur. En annan anledning att skriva om det är att jag just har kommit hem från att ha jobbat med en FN-konferens under en vecka. Jag har de senaste 16 åren jobbat med ett 15-tal FN-konferenser, så just FN tror jag att jag kan bättre än de flesta predikanter. Som akademisk statsvetare har jag även pysslat en del med internationell politik, så jag har under många år följt den mer akademiska världsstatsdebatten.

1. För det första tror jag inte alls att FN är en början på ett världsstatsliknande antikristligt system. Visst är FN en global organisation med alla världens länder som medlemmar. Men FN är en mycket tandlös organisation. Därför att FN saknar både beskattningsrätt och militära resurser har man egentligen ingen maktbas. I väldigt stor utsträckning kan länderna och i synnerhet stormakterna strunta i vad FN beslutar. Den verkställande makten saknas, vilket jag har på nära håll följt på miljöområdet. FN är dock ett viktigt organ, därför att det är ett forum där alla de mindre länderna får göra sin röst hörda. De mäktiga organen på global nivå, där har de små och fattiga länderna oftast ingen talan men i FN får man i varje fall föra fram sina ståndpunkter och vara en del av beslutsfattandet. Det leder också till att FN kan fatta väldigt tokiga beslut, då många länder i världen är diktaturer. Stormaktsmötena är viktigare ur maktsynpunkt, G20, G8, G2 där finns den verkliga makten. Även NATO, Världsbanken och IMF har mer ekonomiska eller militära muskler i jämförelse med FN som saknar sådana muskler. Att FN:s generalsekreterare skulle kunna börja styra över stormakternas ledare är en helt utopisk tanke.
2. Att det finns hemliga makthavare som bakom kulisserna styr över världen, tror jag inte alls på. Det är gamla antisemitiska spekulationer, som nazisterna och numera muslimerna har fört fram som någon sorts fakta. Det finns inte någon seriös statsvetenskaplig forskning i internationell politik som gett belägg för något sådant. Inte heller någon seriös grävande journalistik. Visst finns det massor av globala möten och sammanslutningar, och samarbete mellan politik och näringsliv. En del ganska öppet, en del mer slutna möten. Men att utifrån detta dra slutsatser att det finns någon hemlig sammansvärjning som kontrollerar världen är nys enligt min mening. Makthavarna i världen byts ständigt ut, både i näringslivet, och i toppolitiken, så det blir orimligt att det finns någon styrande organ som styr bakom kulisserna.
3. Jag tror inte alls på spekulationen om att EU är ett begynnande antikristligt världsherravälde. Om man tror det lever man fortfarande i 1800-talets politik, för fram till första världskriget styrde Europa över världen. Europa tappade greppet efter första världskriget. Och definitivt efter andra världskriget. Därefter var USA och Sovjet de stora supermakterna, idag är det USA och Kina som håller världens öde i sina händer. EU är enligt min mening bra för att Europas länder ska kunna hävda sig på världsmarknaden, och för att kunna samordna sin utrikespolitik, för att inte bli helt ifrånsprungna av USA och Kina. Även Indien kan gå i en riktning mot att bli en verklig supermakt framöver. Jag tror dock inte på att EU ska gå i USAs riktning och bli ett förenta stater. Den idén är helt utdöd idag. Det enda som gäller är EU som ett samarbete mellan Europas länder, och på den nivån tror jag EU är ett bra projekt. Men nej till för mycket makt i Bryssel, och det håller de flesta med om idag. Även Carl Bildt.
4. Bibeln säger att Jesus ska komma tillbaka. Bibeln säger att vi ständigt ska vara vaksamma och längta efter hans ankomst. Vi vet inte dagen eller stunden. De som tvärsäkert kan säga när Jesus ska komma tillbaka är falska profeter. Upp. 22:20 säger att ”Ja, jag kommer snart. Amen, kom herre Jesus.” Den längtan och detta rop ska prägla den kristna kyrkan. Den församling som inte längtar efter Jesu återkomst, utan har helt slagit sig till ro i denna världen, den har somnat. Fil. 3:20 säger: Men vi har vårt medborgarskap i himlen, och därifrån väntar vi Herren Jesus Kristus som Frälsare.” 1 Kor. 16:22 använder ordet Maranata, som betyder Vår Herre kom, kristna kyrkans bekännelse att man längtar efter mötet med Kristus. Jesus ska komma tillbaka på ett överraskande sätt: ”Var därför beredda också ni, för i en stund när ni inte väntar det kommer Människosonen”. Matt. 24:44. Många fler bibeltexter kan nämnas, detta är några exempel.
5. Bibeln talar om tidstecken inför Jesu tillkommelse. Det är sant att vi inte vet när Jesus ska komma tillbaka, vi ska varje stund vänta på hans ankomst. Bibeln säger dock att det finns tidstecken som pekar på hans ankomst. Matt. 24:14 pekar på att evangeliet först ska predikas för alla folk, det har vi försökt genomföra i 2000 år, ännu inte fullbordat. Bibeln talar om en stor vedermöda som ska inträffa. Återigen vi vet inte exakta tidsperspektiven. Första och andra världskriget var det största massdödandet i mänsklighetens historia, är det ett första tecken på vedermöda? Kan ett tredje världskriget bli den verkliga vedermödan? Det vet vi inte, endast spekulationer men frågorna kan ställas. Dagens kärnvapen kan utplåna jordens befolkning. Falska profeter med tecken och under nämns i bibeltexterna. Tecken som syns på himlen. Ett annat tidstecken som nämns är antikrist. Upp. 13 talar om detta, liksom 1 Joh. 2:18, 2 Tess. 2:1-10. Israels frälsning nämns i Rom. 11, och jag skulle då vilja lägga till judarnas återsamlande i Israel, som en uppfyllelse av många GT-profetior.
6. Bibeln slår fast att antikrist har funnits här i världen. 1 Joh. 2:18 säger att ”den sista tiden är här. Och liksom ni har hört att Antikrist ska komma, så har redan nu många antikrister trätt fram. Av det förstår vi att den sista tiden är här. De har gått ut från oss, men de hörde aldrig till oss.” 1 Joh. 4:3 säger att: ”och varje ande som inte bekänner Jesus, den är inte från Gud. Detta är Antikrists ande, som ni har hört skulle komma och som redan nu finns i världen.” Antikrist präglas av totalitära regimer, förföljelse mot kristna m.m. För de tidiga generationerna av kristna var Romerske kejsaren en verklig antikrist.  Bibeln antyder dock en kulminering av detta, och en slutlig konfrontation med antikristliga systemet när Kristus kommer tillbaka. 2 Tess. 2 talar om att avfallet måste komma, och laglöshetens människa träda fram, fördärvets son, motståndaren som förhäver sig över allt som kallas gud eller heligt så att han sätter sig i Guds tempel och säger sig vara Gud….. Sedan ska den laglöse träda fram, han som Herren Jesus ska döda med sin muns ande och förgöra med glansen av sin ankomst.

Som jag nämner i min ledare har det spekulerats i 2000 år vem denne kan vara. Det 2 Tess 2 talar om har ännu inte inträffat. Upp. 13 talar om flera vilddjur som förleder jordens invånare.

Vi får vara försiktiga i spekulationer här. Många har utpekats som antikrist, och jag tror att dessa har varit antikrister styrda av antikrists ande. Bland annat Hitler, Stalin, Nero, och många andra i världshistorien. Dagens fundamentalistiska muslimska regimer uppfyller alla tecken på detta. Under min livsstid har det varit ett antal spekulationer om en möjlig antikrist. Vi vet inte Guds tidsperspektiv. Även om Bibeln talar om tidstecken vet vi inte Guds tidsperspektiv. Antydningarna i bibeltexterna om en gudsfientlig världsstat. De tekniska och ekonomiska förutsättningarna är på plats för detta, första gången i mänsklighetens historia. Dock finns inte i dagsläget de politiska förutsättningarna. Men hur som helst är makten mycket koncentrerad i vår värld idag, och det behövs inte mycket för att koncentrera den ytterligare.

Det vi vet är att vi ska vänta på Jesus, vara bedjande och noga observera tidstecknen.

Idag hade jag förmånen att få träffa en nobelpristagare, årets pristagare  i ekonomi, William Nordhaus. Här är en bild på oss.

Idag skriver jag i Dagen och argumenterar för en biblisk miljö- och klimatteologi. I en kortfattad debattartikel kan man naturligtvis inte utveckla resonemangen med bibelreferenser m.m., men tankegångarna har jag ju uttryckt på olika sätt under många år.

Jag reser dessutom på söndag kväll till FN:s klimatkonferens COP 24 i Polen i Katowice, för att jobba med den under nästa vecka. Har vissa specifika uppdrag kopplat till konferensen. Företrädare för alla världens regeringar är på plats, civilorganisationer från hela världen, bland annat från kyrkorna, en rad olika vetenskapliga organisationer är med, miljörörelsen, parlamentariker, och många företrädare från näringslivet.

Jag har alltid varit intresserad av apologetik, försvaret av den kristna tron.

Tidigt åttiotal kom jag ut med boken ”Kristendomen mot väggen”, som kom ut med en ny upplaga 1999 med titeln ”Hur kan jag tro på en Gud som jag inte kan se”. För mig är det viktigt att den kristna tron har ett kognitivt innehåll, det finns en substans i tron, en kristen lära, som kan argumenteras för och försvaras. Och som ger en bättre förklaring till den värld vi lever i en den ateistiska-materialistiska förklaringen.

Mina två senaste ledare i Världen idag handlar om detta, man hittar dem här och här.

För en tid sedan åt jag lunch med en god vän som är en framstående internationell forskare. Han har en kristen bakgrund men är inte längre bekännande kristen eller med i en kyrka. Det är en ytterst tveksam behandling han utsattes för av svensk frikyrklighet, ett skäl till varför han försvann. Han följer dock kristna debatten ganska ingående. Han uttryckte förundran över kristna debatten om Sverigedemokraterna som han menar har blivit lika hätsk i tonen som Livets ords-debatten på åttiotalet.

Senaste dygnet har jag läst på sociala medier av kristna Sverigedemokrater att jag är en falsk profet, jag lider av tvångstankar, jag är naiv,  jag är aningslös, jag ägnar mig åt hyckleri, är demonisk,  jag förleder människor,  jag hör till globalisternas illuminati, jag har också fått höra många gånger att jag är kommunist, dock inte senaste dygnet.

I mitt fall ska man också lägga till att jag i 40 års tid varit utsatt för konstant kritik därför att jag försvarat traditionella kristna värderingar angående familj, abort, äktenskap m.m. och står för en konservativ bibelsyn och där jag kritiserats för att tro på att Adam och Eva har existerat, problematiserat statlig styrning över teologiska utbildningar, försvarat Jonabokens historicitet, Danielsbokens historicitet m.m. Tonläget i de diskussionerna har ibland legat ganska nära kristna Sverigedemokrater.

En slutsats är att det behöver vara ganska hårdhudade personer som rör sig i frikyrkliga debatter och vågar stå för en tydlig hållning. Jag tror inte att jag är särskilt hårdhudad.

 

Mitt blogginlägg med kommentar över Ulf Christianssons SD-text har tydligen väckt viss uppmärksamhet. Läs här.

Och här är ett nytt blogginlägg från min nya blogg ”Östermalmspastorn”.

Mitt liv går vidare som Östermalmsmissionär. På söndag kväll håller jag Alphaföredrag i Alphakursen som hålls nära Karlaplan, Oscarshemmet. Rigagatan 3. Känner du någon Östermalmsbo, bjud gärna dit dem, vi börjar med måltid 18.30.

På måndag kväll blir det Alphaföredrag klockan 17.30 på den Alphakurs som nu startats på Tekniska högskolan. Tekniska högskolan ligger ju på Östermalm. Herren håller också på att skapa öppningar för mig att bli invald i ett viktigt styrorgan på Östermalm, vilket kan skapa helt nya kontaktmöjligheter. Återkommer om den saken när det är klart.

Min passion är att så många människor som möjligt ska höra evangeliet om Jesus, och mitt arbetsområde är nu denna stadsdel, där närmare 1 procent av hela Sveriges befolkning bor.

Hjälp mig att be om väckelsekristendom på Östermalm. Vi behöver en ny prins Oscar, han var ju bror till kung Gustav V, och bodde i ett stort hus på Östermalmsgatan där han ständigt hade bönemöten och kristna sammankomster. Prins Oscar var en profil i svensk kristenhet under första halvan av 1900-talet, och var en prominent företrädare för väckelsekristendomen, som även hade kontaktlänkarna in i societeten.

Östermalm är en stadsdel där den kyrkliga traditionen delvis lever kvar, det finns inte så mycket av det i Stockholm för övrigt. Första advent kommer Östermalmskyrkorna att vara överfyllda av människor, be att evangeliet om Jesus ska få förkunnas i all sin tydlighet vid dessa tillfällen. Ser som en stor förmån att nu även få vara engagerad i Svenska kyrkan på Östermalm, det skapar helt nya kontaktnät och ingångar. Jag har alltid varit allkristen och ekumenisk, vilket många inte har förstått i kristenheten, på grund av att jag en del år varit en ganska profilerad samfundsordförande. Kristus har bara en församling och ett folk.

Såg nu att Uffe Christianssons facebookinlägg var från 5 september, men upptäckte först nu en delning av det. Kanske lite skåpmat som redan diskuterats en del, men idéerna har ju inte ett bäst före datum, utan behöver diskuteras.