Igår kom jag att tänka på Kjell Sjöberg. En profilerad kristen ledare och predikant, bror till Stanley Sjöberg. Kjell och Stanley var son till pingstprofilen och pingstpredikanten Tage Sjöberg. Deras yngre bror Bengt är fortfarande aktiv, Bengt Sjöberg. Kjell fick lämna detta jordeliv alldeles för tidigt, 1997, han var då 64 och hade drabbats av dödlig cancer.

Kjell var min pastor och andliga ledare under många år. Han började som pastor i Järfälla Pingstförsamling 1973, där jag gick med som tonåring 1973 efter studierna på Betel-Institutet i Orsa. Han var min pastor i Järfälla under åren 1973-81, men fungerade sedan som andlig ledare i mitt liv under alla år fram till sin bortgång. Kjells visioner kom att forma mitt liv. Han hade bland annat en vision om nya förortsförsamlingar i Stockholm. Det medförde att jag och min familj och några till familjer blev utsända från Järfälla Pingstförsamling som missions- och pionjärarbetare för att arbeta i södra Stockholm, närmare bestämt Vendelsömalm och Brandbergen. Kjell fungerade som en apostolisk input i vårt arbete under alla år fram till sin bortgång. Han predikade varje år i den församling som vi grundade i södra Stockholm, och jag hade en regelbunden kontakt med honom.

Kjells andliga tjänst blev mycket internationell efter att han lämnade föreståndarskapet i Aspnäskyrkan, Järfälla pingstförsamling. Åttiotalet kretsade mitt liv kring att vara småbarnsförälder och vårt lokala pionjärarbete i Brandbergen-Vendelsömalm, så jag hade begränsade möjligheter att vara engagerad i Kjells internationella arbete, men vissa inblickar fick jag. Vi drev ju bokförlaget Salt & Ljus från vårt arbete i södra Stockholm och publicerade Kjells böcker under alla år, så på så sätt var vi involverade i Kjells arbete.

Han var en gudsman och profet, med en föredömlig kristen karaktär.  Präglad av ödmjukhet, med den djupa respekten för äktenskapets helgd, en profetisk klarsyn och nyfikenhet, och en ledande kraft i den internationella förebedjarrörelsen. Kjells böcker är fortfarande tillgängliga, och jag tycker att det är angeläget att komma ihåg hans arbete, minnet av honom som person. Kjells hustru Lena bor fortfarande kvar i deras hus i Upplands Bro i nordvästra Stockholm.

Idag publiceras de traditionella debattartiklarna inför Livets söndag, där jag finns med bland 18 andra kristna ledare och skriver en artikel om att ”Vi firar livets söndag”. Artikeln publiceras samtidigt i Dagen och i Världen Idag. Artikeln innehåller gamla självklara kristna uppfattningar om människovärdet från befruktningen till den naturliga döden, med tydliga markeringar mot bland annat dödshjälp, med försvar för samvetsfrihet för sjukvårdspersonalen. Vi lyfter fram ofödda barnets människovärde och behov av skydd, en ståndpunkt som varit självklar i den kristna kyrkan under 2000 år.

Det mest anmärkningsvärda med artikeln är att det är en ganska smal krets av undertecknare som vanligt. Biskop Anders Arborelius är naturligtvis med som undertecknare tillsammans med två andra katolska företrädare. Från Trosrörelsen är naturligtvis Joakim Lundqvist och David Ekerbring med plus en grupp pastorer inom trosrörelsen. Och självklart står vi med från Svenska Evangeliska Alliansen, jag och Olof Edsinger. Några pastorer från Alliansmissionen och några präster från Svenska Kyrkan. Men var är alla andra? Vilka som inte skriver under är nästan den mest intressanta frågan. Jag vet att förfrågan har gått ut brett under ett antal år om att vara med och skriva under denna artikel. Det finns inte någon samfundsledare som inte har haft chansen att stå med som undertecknare.

Nu är det söndag kväll 6 december. Jag är hemma. Ett barnbarn är på besök, 3-åringen som bor i Stockholm och är dotter till vår äldste son. Därför är det mycket skratt och oväsen i lägenheten. Det bästa hon vet är att komma hem till farmor och farfar. Det känns hedrande. Jag har stekt korv och köttbullar och gjort makaroner åt henne och det tyckte hon var gott. Tacksam för att jag är så återställd efter min svåra covid 19. Nu är det bara lite trötthet kvar, och en bit kvar att träna upp motionen till nivån före sjukdomen.

Det har varit en fin helg. I fredags var det styrelsemöte för Svenska Evangeliska Alliansen där jag är ordförande. Vårt lilla kansli som består av Olof, Jacob och Andreas gör underverk. Ständigt på språng, ständigt nya initiativ, ständigt gör sin röst hörd. Evangeliska Alliansen är den äldsta kristna samarbetsorganisationen med rötterna i 1850-talet. Ursprungstanken var att vara ett gemensamt organ mellan väckelsefolket som var kvar i Svenska kyrkan och väckelsefolket som bildade friförsamlingarna. Att man skulle hålla kontakten trots att det blev olika vägval i den frågan. Evangeliska Alliansen är ett samlande organ för kristna som vill värna om bibeltron, evangeliets sanning och en väckelsekristendom. Är du inte medlem, bli det idag. Vi behöver ditt stöd. Här är länken där man kan anmäla sig som ny medlem.

Fredag kväll var jag hemma hos Sebastian Stakset i hans och Isabellas nya hus. Vi möttes några i ledningen för Heart of Evangelism, för bön, visionera och smida planer för fortsättningen. Vi längtar efter att coronarestriktionerna ska ta slut och att vi kan börja med våra kampanjer igen. Under tiden håller vi på att starta upp vårt första hem för utsatta kvinnor i Östervåla. Det kommer att kallas för Barmhärtighetens hus. Det har varit en del kamp kring detta och en fortsatt kamp gäller finansieringen, ta det med i dina böner. Ett center ska öppnas i södra Stockholm. Just nu är vi i slutspurten med att dela ut 130000 ex av Sebastians bok. Den delas ut i Stockholms södra förorter. Vill du stötta vår verksamhet och bli delaktig hittar du länken här. Vill du ge en julklapp, ge också gärna en julklapp till Heart of Evangelism, Barmhärtighetens hus och centret i Stockholm.

Det var allt för den här gången. Ha en välsignad vecka.

Billy Graham verksam som USA:s främste predikant från 1940-talet och framåt, predikade om Jesu tillkommelse på ett sunt och bibelförankrat sätt. Basen i hans förkunnelse var bibeltexterna, inte spekulationer. Lyssna på denna fantastiska och utmanande predikan.

Tron på Jesu tillkommelse hör till de grundläggande lärorna i kristen tro. I förra blogginlägget förde jag fram lite bibelreferenser om denna sak. Det finns många fler bibeltexter man kan peka på. Det var ett centralt inslag i Jesu förkunnelse. Alla delar av kristna kyrkan betonar denna sak. Katoliker har med det i sina bekännelser i alla sina gudstjänster, om jag har förstått saken rätt. Det finns med i den trosbekännelse som ständigt uttalas i Svenska kyrkan.

Det är bara liberal teologi som omtolkat denna lära till att bli något annat än vad den ursprungligen var tänkt att vara. En tystnad i denna förkunnelse kan inte tolkas på annat sätt än en teologisk liberalisering av kristna kyrkan. När kyrkan helt sjunker in i inomvärldslighet och upptagenhet av tidens omsorger, och tappar bort visionen om framtiden och det kristna hoppet. Att vara kristen innebär att se något mer än bara livet här och nu. Kristi tillkommelse och tron på en ny tidsålder och en ny värld och ett upprättat Gudsrike – det är en kärna i kristen tro.

Lausannedeklarationen som fungerar som en trosbekännelse för evangelikala kristna i hela världen har Jesu tillkommelse som en av sina punkter, punkt 15 i deklarationen. Man säger: ”15. Kristi återkomst Vi tror att Jesus Kristus ska återvända personligt och synligt, i makt och härlighet, för att slutföra sin frälsning och dom. Löftet om Kristi återkomst är ytterligare en sporre för vår evangelisation, ty vi kommer ihåg hans ord, att evangelium först måste förkunnas för alla folk. Vi tror att tiden mellan Kristi himmelsfärd och återkomst ska vara fylld av Guds folks mission som inte får upphöra förrän slutet kommer. Vi kommer också ihåg Jesu varningar om att människor som säger sig vara Messias ska uppstå, så ock falska profeter, som förelöpare till den slutlige Antikrist. Vi förkastar därför idén att människan ska kunna bygga ett drömrike på jorden, som varande en stolt och självsäker dröm. Vår kristna förtröstan är att Gud själv ska fullkomna sitt rike. Med en ivrig längtan ser vi fram emot den dagen och en ny himmel och jord, där rättfärdighet ska bo och Gud ska regera för evigt. Under tiden överlåter vi oss själva på nytt till tjänst för Kristus och medmänniskor i en glädjefull lydnad under hans auktoritet över hela vårt liv.” Man kan notera att deklarationen tar upp flera stycken av det som brukar kallas för tidstecken, det nämns om världsmissionens fullborden, falska profeter och messias och den slutlige Antikrist.

Apostoliska trosbekännelsen som används bland annat i Svenska kyrkan säger, den är kortfattad men innehåller bland annat följande om Jesus: ”uppstigen till himmelen, sittande på allsmäktig Gud Faders högra sida, därifrån igenkommande till att döma levande och döda.”

Därifrån igenkommande – åsyftar Jesu tillkommelse, det han då ska göra är att döma levande och döda.

Den nicenska trosbekännelse som också används i Svenska kyrkan säger bland annat om Jesus: ”och stigit upp till himmelen och sitter på Faderns högra sida; därifrån igenkommande i härlighet till att döma levande och döda, på vilkens rike icke skall varda någon ände; ”

Den katolska kyrkan brukar använda den apostoliska trosbekännelsen i sina gudstjänster. Man använder också den nicenska-konstantinopolitiska trosbekännelsen som säger bland annat om Jesus: ”Han sitter på Faderns högra sida och skall igenkomma i härlighet för att döma levande och döda, och på hans rike skall icke vara någon ände.” Samma formulering som i den nicenska trosbekännelsen som används i Svenska kyrkan.

Det verkar som om delar av frikyrkligheten i ett försök att korrigera tidigare förkunnelse, istället har blivit tyst i att förkunna denna härliga bibliska sanning, att Jesus ska komma tillbaka.

Det har funnits urspårningar i frikyrklighetens historia. Jesu tillkommelse-förkunnelsen lockar till sig tendenser att börja spekulera, att försöka tolka in och läsa in mer än vad skriften säger. Det kanske tydligaste exemplet är Fredrik Fransson som var grundare till Alliansmissionen och som även spelade roll bakom tillkomsten av Helgelseförbundet, som är ett av Evangeliska Frikyrkans modersamfund. Han räknade fram en ganska exakt datering av Jesu återkomst vid förra sekelskiftet, vilket naturligtvis var helt fel. Mycket spekulationer om Jesu återkomst förekom också vid millenieskiftet, inte så mycket i Sverige men inte minst i amerikansk kristenhet. Det var också stolligheter, och där kom man också kom in på mer exakta dateringar.

Vi ska inte ägna oss åt dateringar om hans tillkommelse, om den dagen och stunden vet ingen. Vi ska förkunna att han kommer snart – Maranata. Kom Herre Jesus.

Oerhört tacksam för alla som följt min sjukdomsprocess med covid 19 och alla förböner jag fått från kristna i hela Sverige.

Nu vågar jag påstå att jag är frisk. Senaste fyra dagarna har ork och krafter återvänt och det finns inte längre några corona-symptom kvar. Hosta och luftrör har normaliserats. Smaklökarna har normaliserats. Fysiska krafterna återvänder, mer och mer för varje dag. Den återstående medicinska behandlingen med blodförtunnande är nu färdig sedan ett par dagar, coronapatienterna får ju detta för att motverka att det bildas proppar i lungorna. Det är en anledning till varför så många avlider i sjukdomen.

Totalt var jag sjuk under 30 dagar, och behandlades med syrgas dygnet runt under 7 dagar, det var den kritiska sjukdomsperioden då det mänskligt sett skulle kunna gå hur som helst. Syrgasbehandlingen ges till svårt sjuka coronapatienter som inte klarar av att andas på egen hand, utan måste ha hjälp av syrgas. Nästa steg efter syrgasen är respiratorn, men då kan man inte andas alls, utan respiratorn tar över andningen. I respiratorn är man djupt nersövd – jag slapp respiratorn och det är jag mycket tacksam för. Överläkaren vid St Göran trodde att det skulle ta 2-3 månader innan jag blev helt frisk. Jag betraktar mig nu som frisk efter 30 dagar, jag tolkar det som kristen som Guds nådefulla ingripande som svar på förbön, för att förkorta sjukdomsprocessen.

Det har varit en dödsskuggans dal, som Psalm 23 i Bibeln talar om, men psalmen säger att Herren är med oss även i dödsskuggans dal, det har jag verkligen upplevt.

Predikanten från Vetlanda, Holger Nilsson, skriver i tidningen Dagen och ställer frågan, varför är det så tyst i kyrkorna om Jesu återkomst och tidstecknen. Man hittar artikeln här.

Jag håller med Holger Nilsson. Det är alldeles för tyst om att Jesus ska komma tillbaka. Det är alldeles för tyst när det gäller att tala om tidstecknen. En anledning till tystnaden kan vara att det har varit för mycket spekulationer i det förflutna. För många spekulationer om exakt när Jesus ska komma tillbaka. Och kanske övertolkningar av tidstecken.

Men tron på Jesu återkomst är en grundläggande biblisk lära. Gud vet allt, även om framtiden. Gud är allvetande. Vi får en liten glimt av detta allvetande genom att studera Bibeln som är Guds ord.

Bibeln slår fast att Jesus ska komma tillbaka. Det kommer att vara vid ett historiskt ögonblick i tid och rum, på samma sätt som när han kom till jorden första gången.

Hans ankomst kommer att vara överraskande säger Bibeln. Jesus sade till lärjungarna innan sin himmelsfärd:  ”Det är inte er sak att veta vilka tider eller stunder som Fadern i sin makt har bestämt.” Vi vet inte Guds tidsplaner. Vi ska undvika exakta spekulationer om Jesu ankomst och tidstecknen, men vi ska slå fast och frimodigt predika de stora dragen, de skriften gör klart.

Matt. 24:44 slår fast  ”Var därför beredda också ni, för i en stund när ni inte väntar det kommer Människosonen.” Det finns alltså ett överraskningsmoment i Jesu andra tillkommelse. Plötsligt och överraskande.  Matt. 24:42 säger: Var därför vakna, för ni vet inte vilken dag er Herre kommer. 43 Men det förstår ni att om husägaren visste när på natten✱ tjuven kom, då hade han hållit sig vaken och inte låtit någon bryta sig in i hans hus.” Här talas om aktiv vaksamhet i att vänta på Jesus. Vi vet inte när, därför ska vi ständigt vara vaksamma.

Apg. 1:11 som handlar om Jesu himmelsfärd, uppenbarelsen säger att:  ”Galileer, varför står ni och ser mot himlen? Denne Jesus som togs upp från er till himlen, han ska komma tillbaka på samma sätt som ni såg honom stiga upp till himlen.” Han ska alltså komma tillbaka synligt.

Jesus säger i Joh. 14:3: ”Och om jag nu går bort och bereder plats för er, så ska jag komma tillbaka och hämta er till mig, för att ni ska vara där jag är.” Jag ska komma tillbaka – säger Jesus.

1 Tess. 4:16 säger: ”När en befallning ljuder, en ärkeängels röst och en Guds basun, då ska Herren själv komma ner från himlen, och de som har dött i Kristus ska uppstå först.” Herren själv ska komma ner från himlen – tydliga besked.

Upp. 22:20 säger: ”Ja, jag kommer snart.” Amen, kom Herre Jesus!”

Vi vet inte när detta ska inträffa. Det vi dock kan slå fast är att vi är närmare Jesu tillkommelse idag i jämförelse med de första kristna generationerna för snart 2000 år sedan.

Som kristna ska vi vänta på Herrens ankomst. 1 Kor. 16:22 använder ordet Maranatha. Det betyder kom Herre Jesus. Det var första generationens kristnas bekännelse och utrop, för att uttrycka deras väntan och längtan efter att Jesus skulle komma tillbaka. Frågan är ännu mer angelägen i vår tid.

Tit. 2:12, 13 säger: ”Den fostrar oss att säga nej till ogudaktighet och världsliga begär och i stället leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt i den tid som nu är, medan vi väntar på det saliga hoppet: att vår store Gud och Frälsare Jesus Kristus ska träda fram i härlighet.” Att Jesus ska träda fram i härlighet – det handlar om Jesu tillkommelse. Vi väntar på det saliga hoppet, väntan uttrycker en intensiv väntan och längtan. Jesu tillkommelse liknas i Bibeln vid ett bröllop. Vi är bruden och Jesus är brudgummen. Som brud längtar vi efter vår brudgum. Vi ska då få se honom som han är och få möta honom som han är. Då ska vi för alltid vara förenade med Kristus.

Det är vårt hopp. Det ska vi predika om. Det är vår vision. Det är vår framtid.

Hur är det då med tidstecknen. Det tar vi upp i nästa blogginlägg.

Nu har det gått 30 dagar sedan min corona började. Första två dagarna lindriga symptom, efter 3 dagar började jag bli ordentligt sjuk med hög feber. Efter 7 dagar ambulansfärd till St Göran. Sedan inlagd på coronaavdelning i 8 dagar där jag bland annat fick andningshjälp med syrgas dygnet runt, hemskickad från sjukhuset efter 8 dagar, då akuta sjukdomen var över, jag kunde då andas normalt utan syrgas, och febern var över.

Men var som ett vrak när jag kom hem, första tre dagarna fick jag anstränga mig för att med hjälp av kryckor gå 10-15 meter.

Senaste dygnet har det dock börjat vända rejält. Senaste dygnet har jag klarat av att gå upp till över 1 km utan kryckor. Börjar nu känna mig frisk. Coronan är över. Livet vänder åter. Krafterna återkommer långsamt men säkert. Jag tackar Gud, det går betydligt snabbare än läkarprognoserna från St Göran. Som kristen tolkar jag det som ett Guds ingripande, så många har bett för mig och nu vänder livet åter, snabbare än prognosticerat.

Det har varit en spännande erfarenhet, och det är nog först nu efteråt jag börjar begripa hur sjuk jag var när jag låg på sjukhuset. Jag är också tacksam över att jag blev sjuk först nu, i våras hade sjukvården betydligt svårare att klara coronapatienterna, 26 procent avled av alla som kom in till sjukhuset med coronadiagnos. Sjukvården har utvecklats, man har fått fram kompletterande medicinsk behandling, man har lärt sig mer om detaljer, t.ex. hur livsviktigt det är med sängläget. Betydligt färre patienter än i våras behöver läggas in på intensivvården, där man kraftigt sövs ner och läggs i respirator. Det innebär att andningen har upphört att fungera och respiratorn sköter andningen.

Nu har det gått 23 dagar sedan jag insjuknade i covid 19. Första dagarna med lindriga symptom, hög feber från dag 3. Ambulans, sjukhusvård, syrgas, andningssvårigheter från dag 7. Åtta dagar på St Göran, nu varit hemma i 8 dagar. Akuta sjukdomen är över såtillvida att febern är över och andningen är normal. Men jag är långt ifrån frisk, är fortfarande sängliggande på dagarna. Försöker gå ut och gå men klarar fortfarande max 25-30 meters gång. Har fortfarande svårt att klara ett telefonsamtal. Smaklökarna är helt utslagna och vissa saker smakar förskräckligt medan vissa saker smakar mycket bättre än i vanliga fall. Men Herren är min läkare och jag vet att min kropp kommer att få nytt liv. Det kommer.

Mitt specialområde är ju gränstrakterna religion-kristendom-politik, det är detta jag disputerade på i januari 1984. Jag kan därför inte låta bli att något följa amerikanska debatten om Trump, och valresultatet, även om min sjukdom har begränsat mig denna gång. Inklusive kristna världens reaktioner – har jag också försökt följa. Min ambition är att skriva ihop en text, så fort jag piggnar till, med en kritisk granskning och uppgörelse med kristna Trumpismen, en total dikeskörning bort från sann kristendom och evangeliet enligt min mening. Här följer några inledande reflektioner i ämnet.

En praxis vi har haft bland kyrkorna i Sverige har varit att respektera politiska demokratin. Vi har också haft en praxis att respektera kristnas samvetsfrihet när det gäller hur man röstar. Jag kan inte minnas att någon kristen ledare i Sverige någonsin har klart och tydligt sagt att det här partiet ska ni rösta på, den här partiledaren är Guds vilja att den ska bli statsminister. Det har varit en viktig distans mellan kyrka och partipolitik. Kristna kyrkan har fört fram synpunkter på politiken många gånger, men aldrig sagt att den här partiledaren är Guds redskap för Sverige. Enligt min minnesbild var Lars Enarson den förste att bryta denna gräns när han sade att kristna skulle gå med i SD och rösta på Jimmie Åkesson för att det var Guds vilja. Det är möjligt att jag minns fel, men jag kan inte minnas att det har förekommit i modern tid för övrigt. Även när KD lanserades som det kristna partiet på sextiotalet, var kyrkor och samfund mycket noga med att hålla distansen till KD, ingen församling ville uppfattas som KD-församling. Trots KD:s djupa förankring i pingströrelsen fortsatte många pingstvänner att t.ex. rösta på socialdemokraterna.

Detta har varit praxis även i amerikansk kristenhet. Att hålla på en partipolitisk neutralitet i kyrkorna. Sedan har det varit en praxisutveckling som pågått under många år, vita evangelikala kristna röstar på republikanerna, svarta evangelikala kristna röstar på demokraterna. Judar i USA brukar av praxis rösta på demokraterna. Men det har ju inte förekommit budskap i stil med att denne presidentkandidat är Guds utvalde, det är Guds vilja att rösta på denne.

Denna praxis har nu ändrats genom Trump. Många profeter och kristna ledare slöt upp bakom honom vid valet 2016 och det var ännu tydligare vid valet 2020. Jag tror att detta är en olycklig utveckling av många skäl, kristna kyrkan måste stå fri från partipolitiken och presidentkandidater. Kristus är församlingens Herre, inte en politisk ledare. Kristna församlingen möts kring evangeliet, oavsett vad man har för politiska preferenser. Sedan är det bra att vi kristna engagerar oss i politiken, i olika partier. Men vi måste alltid respektera demokratiska valutslag, och vi måste vara mycket försiktiga att peka ut en viss politiker som Guds kandidat.

Jag sneglar in lite på amerikanska debatten. Försöker lyssna på kristna Trumpanhängarna. Trump presenteras bland annat som den stora pro-life anhängaren, allt kommer att gå utför med Biden, han kommer att mörda de ofödda barnen sägs det.

Här har jag svårt att hänga med i svängarna. USA har haft fri abort sedan 1973. Ingen republikansk president har lyckats ändra på denna sak, trots konservativa utnämningar i högsta domstolen. Trump har inte ändrat på något i denna sak. Republikanska presidenter kan ta abortrestriktiva initiativ, så även Trump. Men grundläggande spelreglerna ändras inte. Miljoner aborter har utförts med Trump som president. Antalet aborter har dock visat en mångårig tendens till att något minska i USA, de minskade även under Obamas tid. Fakta är att antalet aborter i USA är inte kopplat till vem som är president. När kristna påstår något annat är de djupt okunniga eller också ljuger de.

Kristet pro life har djup förankring i kristna kyrkans historia. Jag har varit engagerad i svensk pro life-rörelse i hela mitt liv. Men pro life handlar inte bara om abort, det handlar om hela kedjan av människovärde och engagemang för utsatta människor.

Pro life måste också kopplas ihop med en klassisk kristen äktenskapssyn där sex hör till äktenskapet och ett troget och livslångt äktenskap. Det är en förutsättning för pro life. Trump har varit gift tre gånger. Det finns tydliga belägg för att han både har antastat kvinnor och haft relationer med prostituerade. Han har inte någonstans förnekat detta eller uttryckt någon ånger eller omvändelse över sitt beteende. Hade han varit ett uns kristen, hade han uttryckt syndabekännelse och förlåtelse. Att välja en sådan person som en spjutspetsperson för pro life är totalt hjärnsläpp. Det blir bara hyckleri och en värdekonservativ kristen kan aldrig köpa detta. Trumps hovprofet Paula White har ju rört sig på liknande moraliska nivåer, hon har varit gift tre gånger och det finns offentliga belägg för ytterligare relation med en man.

Läser man kristna facebookflöden som hyllar Trump verkar de inte ens bry sig om dessa saker. De har uppenbarligen ramlat ner i samma moraliska dekadens. Seriösa kristna ledare som stöder Trump kan naturligtvis inte försvara hans livsstil och moraliska vägval. Men menar uppenbarligen att det är ändå ok, han hamnar rätt i politiska bedömningarna och vägvalen, hur han då själv lever är inte så viktigt. En del av de så kallade profeter som försvarar Trump menar att han är nyfrälst, och behöver bemötas med viss tolerans och nåd.

Det här är uttryck för ett omfattande moraliskt förfall både i amerikansk kristenhet och i det republikanska partiet. Jag minns hur republikanerna anklagade Bill Clinton på nittiotalet, Clinton är ett helgon jämfört med Trump. De moraliska måttstockarna har ändrats dramatiskt på 20 år.

Att framställa Trump som en kristen pro-life spjutspets, där allt går utför om han inte är president, är osakligt och omoraliskt enligt min mening. Och det drar vanära över hela pro-life-rörelsen. Vi har tillräckligt med uppförsbacke med att driva pro-life-frågor, ska arbetet sammankopplas med personer som lever moraliskt promiskuöst, konsekvent ljuger och förvrider sanningen för att främja egna intressen, som ständigt mobbar och offentligt smädar människor, som hånar och förlöjligar personer man uppfattar som motståndare, som aldrig erkänner fel eller brister, och som konsekvent delar in människor i vinnare och förlorare – det är fullständig galenskap att koppla ihop den här typen av karaktärer med pro-life.

Allt detta profeterande över Trump har fullständigt kört hela amerikanska profetrörelsen i diket. Man säljer sin själ med en Trumpvänlig profetia och får den politiska maktens gillande. Det är avfall och andlig korruption av värsta slag. Jag kan mycket väl tänka mig att en profet får ett budskap från Gud till en enskild person om att Gud kallar dem in i ett visst politiskt ämbete. Det förekommer i Bibeln. Men ett sådant budskap ska föras fram till den enskilde personen som ett personligt budskap, för att bekräfta en kallelse och uppdrag. Nu används istället alla dessa profetior som valpropaganda. Profetior används som röstköp och för att mobilisera evangelikala väljare för en viss politisk kandidat. Den berörda politiska kandidaten utnyttjar detta maximalt politiskt med enda syftet att främja sin egen position. Detta är inte kristendom, det är andlig prostitution av värsta slag. Det är också ett helt nytt fenomen i amerikansk kristenhet. Jag har inte någon minnesbild av att sådana här saker existerade på 70- och 80-talet.

Det kristna stödet för Trump består av en ganska ohelig och spretig allians. En grupp är traditionella och reaktionära patriotiska katoliker. En annan grupp är bland framgångsteologer, trosrörelse, karismatiska kristna och profetrörelsen. En tredje grupp är konservativa evangelikaler, t.ex. vissa inflytelserika baptister. Franklin Graham, Falwell jr, och baptistpastorn i Dallas hör till den sistnämnda kategorin. Dessa personer har inga som helst kopplingar till varken profetrörelse eller framgångsteologi, och inte heller katolikerna.

De sluter nu upp i hela det perversa spelet där Trump utmålas som offret, den drabbade, med ett riggat val mot honom, offer för valfusk. Det dessa kristna visar är en fullständig brist på respekt för grundläggande demokratiska spelregler. Demokrati förutsätter att media är fristående och självständigt med fria händer att granska den politiska makten. Fri konkurrens skapar garantier för att olika media och perspektiv får utrymme. Diktatorer vill alltid strypa media, och demonisera media. Dessa kristna Trumpanhängare målar ständigt ut media i mörka färger, trots att USA är ett stort land med fri mediemarknad, vilket skapar utrymme för många olika röster. Trump har varit extremt skicklig i att utnyttja media, han är inget offer för media. Det är nys.

Trump har nu sparkat sin säkerhetschef Chris Krebs, som han själv har rekryterat. Han har bland annat haft det övergripande ansvaret på nationell nivå för att övervaka att valet skulle gå korrekt till. Krebs har tydligt deklarerat att det har varit det säkraste valet i USA någonsin, det finns inte några belägg för valfusk eller att valet är riggat. Då ger Trump honom sparken. Det är naturligtvis helt logiskt utifrån hur Trump tänker och fungerar. De kristna Trumpanhängarna tror blint på allt vad Trump säger. Allt han säger om riggat val och valfusk tror man blint på. Min fråga är hur man vet att Trump vet mer än Chris Krebs om hur valet har gått till? Rimligtvis borde Chris Krebs veta mycket mer om denna sak än Trump.

En annan sak – riggade val och utbredd valfusk brukar inte förekomma i västvärldens demokratier. Det förekommer bara i bananrepubliker och instabila demokratier, som bland annat länder i f.d. Sovjetunionen. Då handlar det alltid om att sittande regeringsmakten riggar val och ägnar sig åt valfusk, det är alltid oppositionen som drabbas. Det märkliga med USA är alltså att det hävdas att oppositionen har ägnat sig åt valfusk, inte den regerande makten. Har aldrig hört talats om någon liknande. Finns det någon uns av sanning i Trumps påståenden innebär det att det är missförhållanden i USA som inte har observerats i modern tid i någon västerländsk demokrati. Hur kan USA förfalla så oerhört under fyra år med Trump som president. Det skulle vara intressant att få en analys av kristna Trumpvännerna om denna sak.

Trospredikanten Kenneth Copeland hånskrattar in i TV-kameran när han hör att Biden har vunnit valet. Enligt Copeland har Gud sagt att Trump ska vinna och Gud vill att Trump ska vinna. Därför kan inte Biden vinna. Rösträkning spelar tydligen ingen roll för Copeland och alla de andra kristna Trumpanhängarna. Alltså betyder inte politisk demokrati något för dessa människor. Det de säger i praktiken är att vi ska införa diktatur i västvärlden.

Det är exakt samma sak som Hitlers alla kristna beundrare sade i slutet av trettiotalet.

Finns det någon som kan se att historiens vingslag har en benägenhet att återkomma?

 

 

 

 

 

 

 

 

Som Covid19-sjuk kretsar livet i stor utsträckning kring detta. Det har nu gått 20 dagar sedan första symptomen dök upp första gången för mig. Jag har varit hemma nu fem dagar efter sjukhusvistelsen, efter 8 dagar på sjukhus, varav sju dagar med syrgas. Idag har jag inte klarat av mer än att gå max 10-15 meter hemma i bostaden, vägen till att bli frisk känns lång.

Jag har också ikväll fått mer detaljerad statistik från Stockholms stadshus. De flesta som får Covid 19-får lindriga varianter och behöver varken sjukhusvård, syrgas eller respirator. En del blir dock svårt sjuka och måste läggas in på sjukhus. Senaste statistiken som jag fick del av i kväll visar att de som läggs in på sjukhus, avlider 13,3 procent. Jag inser då att risken för att jag skulle dö senaste 10 dagarna har varit 13,3 procent. Det känns som en hisnande hög siffra. Men precis som min bedömning var inifrån coronasjukvården, i våras avled 25 procent av alla som lades in på sjukhus för covid 19, dödstalet har gått ner betydligt sedan i våras. Det är en stor ljuspunkt. Men man blir igen påmind om hur fruktansvärt allvarlig den här sjukdomen är.