Nyhet – jag ställer in mitt predikobesök i Sörbykyrkan i Örebro på söndag

Tyvärr måste jag ställa in mitt predikobesök i Sörbykyrkan i Örebro på söndag. Detta var synd, jag hoppas på att komma tillbaka vid annat tillfälle.

Jag diskuterade med prästerna i kyrkan att predika via Skype, men eftersom både jag och Sörbykyrkan är ovana vid detta, skippade vi den möjligheten.

Anledningen är att jag har varit förkyld i åtta dagar och är inte helt frisk än, Folkhälsomyndigheten uppmanar förkylda personer i detta Corona-läge, att inte vistas i större folksamlingar. Min fru och mina vuxna barn är också oroliga för att jag i nuvarande Coronaläge ska vistas i större folksamlingar, då jag hör till de så kallade riskgrupperna, de som kan bli rejält drabbade av en eventuell smitta. Ett visst mått av försiktighet är gudfruktigt.

Bra Livets Ord

Mycket bra att Livets Ord säger ifrån mot smörja och religiöst kvacksalveri som sprids i Guds namn och som drar vanära över evangeliet. Och är till skada för oss som på ett seriöst sätt vill sprida evangeliet.

Det handlar om Dagens rapportering om att Livets ord bryter samarbetet med norsk kristen TV, Visjon Norge, med anledning att det vid flera tillfällen i kanalen har utlovats helande om man ger en viss summa pengar till TV-kanalen, det hände nyligen när det gällde Corona-viruset, man får beskydd mot det om man ger en viss summa pengar till Visjon Norge

Nu ska jättetältet sättas upp i Stockholm

IMG_0817 Nu ska detta jättetält sättas upp i Stockholm och det blir kampanjen ”Det finns hopp”, 17-22 augusti. I går möttes ett antal Stockholmspastorer för bön och samtal kring detta initiativ tillsammans med Sebastian Stakset och organisationen Heart of Evangelism. I dagarna har vi fått klart med tillstånd från polisen och Stockholms stad. Tältet rymmer 4000 personer men i tillståndet ingår också att kunna samla tusentals utanför tältet som kan följa eventet via TV-skärmar. Bland annat har det köpts in omfattande tunnelbanereklam för att göra kampanjen känd bland Stockholmarna. Tältet kommer att sättas upp på Nytorps gärde i de centrala södra förorterna nära Globen. Sju tunnelbanestationer ligger inom gångavstånd. Området ligger alldeles söder om Hammarbyhöjden, öster om Enskededalen, väster om Kärrtorp. Det är Sebastian Staksets uppväxtområden.

Ett antal av de större Stockholmsförsamlingarna kommer att vara med i denna satsning och även ett antal förortskyrkor. Ambitionen är att få största möjliga allkristna bredd på satsningen. Syftet är att nå ut med det underbara evangeliet till så många Stockholmare som möjligt. En storsatsning görs också av Sjöbergs förlag med att sprida Sebastian Staksets bok som ska delas ut till alla som bor i den delen av Stockholm där tältet ska resas.

I dagsläget är det ett 20-tal Stockholmsförsamlingar som är med och ordnar detta tillsammans med Heart of Evangelism. Fler församlingar är mycket välkomna att vara med, det är bara att höra av sig om man är intresserad. Enklast är att man hör av sig till mig så kan jag berätta mer om satsningen, sward@src.a.se.

Christer Roshamn i Folkungakyrkan

Idag predikade Christer Roshamn i Folkungakyrkan på Södermalm i Stockholm om den helige Ande. Predikan av högsta klass. Christer berättade bland annat om onsdagskvällens möte med Sebastian Stakset och om hur människor med totalt icke-kristen bakgrund mött Jesus senaste veckan. Christer läste bibeltexter om att inte släcka Anden, inte förakta profetior men pröva allt. Han citerade Bono från U2 som sagt många bra saker, bl.a. detta: ”religion is what you are left with when the Holy Spirit has left the building”. Christer betonade att Anden är skillnaden mellan religion och levande tro. Den Helige Ande ger en doft av Jesus.Jesus modellerade för oss på alla sätt hur en kyrka ska lukta och smaka. Där Herrens Ande är, där är frihet. En församling måste vara karismatisk, så mycket det bara är möjligt.

 

 

Folkungakyrkan 2020-03--08

Möt bloggaren live i Örebro nästa helg

Just nu ligger jag hemma i sängen och är rejält förkyld. Det känns delvis riktigt skönt, några dagar av rejäl vila. Men jag har inte träffat någon som varit på semester i norra Italien, inte träffat någon från Kina senaste veckorna, och inte heller någon som varit i Iran, så jag har inte drabbats av Corona.

Vill bara nämna om att nästa helg 14-15 mars kommer jag att vara i Örebro hela helgen. Under lördagen har vi årsmöte för Svenska Evangeliska Alliansen i Pingstkyrkan i Örebro, på kvällen blir det ett offentligt möte i Pingstkyrkan då Olof Edsinger kommer att tala. På söndagen predikar jag hos EFS i Örebro, i Sörbykyrkan klockan 11.00. Jag kommer att ha med mig mina böcker, och vill man få en signerad bok till ett mycket bra pris så är det ett bra tillfälle.

Vill du möta bloggaren live och bor i mellansverige så är nästa söndag i Sörbykyrkan ett tips.

Fantastiskt roligt att få presentera min doktorsavhandling, 36 år senare

Hade förmånen att medverka under tisdagen vid temadagen om ”När börjar livet”, med fokus på abortfrågan, arrangerad av Skandinaviska Teologiska Högskolan. En stor kredit till STH och dess rektor Anders Gerdmar att ta upp ett tema som är så fullständigt politiskt inkorrekt i Sverige idag – både i akademiska världen och i kyrkvärlden. Medverkade tillsammans med prominenta personer som Per Landgren, Torbjörn Aronsson, Lennart Sacrédeus, Maria Ludvigson- Svenska Dagbladets ledarskribent och Anitha Risberg. Risberg är ju expert på fosterutveckling och graviditet och sitter med i STH:s styrelse.

Det var ett stort nöje för mig att få ge en kortfattad presentation av min doktorsavhandling ”Varför Sverige fick fri abort”, som publicerades i januari 1984. Under en treårsperiod jobbade jag heltid med forskning om svensk abortpolitik, och enligt min mening kom jag fram till mycket intressanta och ytterst aktuella slutsatser. Avhandlingen är egentligen ett studium i svensk sekularisering-avkristning, hur gick det till i praktiken. Avhandlingen ger också grunden för iakttagelser om kyrkornas sekularisering, som inträffar 20-40 år senare, efter övriga samhället. Kyrkornas sekularisering i synen på ofödda barnen har ju genomgått samma process som övriga samhället, fast långt efter övriga samhället.

Tyvärr är de kunskaper som finns inbyggda i avhandlingen inte efterfrågade. Jag tror att detta var första gången någonsin jag fått en förfrågan inom kristet-teologiskt sammanhang att presentera denna forskning. Drygt 36 år efter disputationen.

 

Medverkar vid temadag om abort i Uppsala pingstkyrka under tisdagen

Ser fram emot temadagen om abort i morgon, tisdag 3 mars, då bland annat jag ska hålla ett föredrag om svenska abortlagstiftningen. Det är en del av verksamheten vid Skandinaviska TEologiska Högskolan. Jag bedrev ju forskning om abortpolitik under åren 1980-83 vilket resulterade i en doktorsavhandling. Den har några år på nacken men forskningen och slutsatserna är ytterst aktuella och relevanta.

Idag skriver jag om korsets betydelse

Idag skriver jag i Världen Idag om korsets betydelse och tendensen till urvattning av korset i västerländsk förkunnelse och teologi. Det är en fråga jag jobbat mycket med under senaste 7-8 åren, bland annat genom boken ”Inte utan korset”. Har haft intensiva debatter om saken på denna blogg med kritik mot ”evangelical light”, som tonar ner syndens allvar och Guds dom och vrede över synden, för att skapa en syn på korset som bättre passar med västerländsk sekulariserad humanism. Man hittar ledaren här.

Nu försvarar jag svenska pingströrelsen och Daniel Alm mot kritiken från Lars Enarson

Lars Enarson och hans organisation har nu svarat på Lennart Torebrings och Birger Skoglunds avhopp från det stora bönemötet i Solnahallen. Två längre artiklar har publicerats på www.larsenarson.com. Det är angeläget att kommentera dessa texter även om det inte känns särskilt roligt. Framförallt går jag i svaromål på grund av att utspelen innehåller och innebär en osaklig och mycket tendentiös kritik av svenska pingströrelsen.

  1. Jag har varit med om och medverkat vid bönekonferenser under många år. Kan inte minnas någon bönekonferens med så märkliga utspel och konfrontatorisk framtoning som denna konferens. Dessa skrivelser är i praktiken en totalkonfrontation med hela svenska kristenheten. Enarson sätter sig i praktiken på en unik piedestal över alla andra kristna ledare i Sverige, han hör på ett unikt sätt från Gud och har ett mandat att döma över pingströrelsen, trosrörelsen, Frälsningsarmén, Svenska kyrkan och katolska kyrkan, ja över allt och alla. Inklusive svenska regeringen, svenska partier m.m. Enarson kommer med en rad olika kritiska påståenden som han inte ger några belägg för, eller i varje fall helt undermåliga belägg.
  2. Enarson avfärdar det mesta i svensk kristenhet eftersom alla etablerade samfund och rörelser är med i Sveriges kristna råd. Förutom detta finns det endast vissa fristående församlingar och ett stort antal invandrarkyrkor som inte är kopplade till något svenskt samfund. Med Enarsons definitioner är det bara med de sistnämnda som en andlig enhet är möjlig.
  3. Enarson uttrycker en mycket kritisk hållning till svenska pingströrelsen och dess ledare Daniel Alm. Jag tycker det är anmärkningsvärt med tanke på att så mycket av svenskt karismatiskt församlingsliv ryms inom samfundet Pingst, förutom äldre pingstförsamlingar nya fräscha initiativ som Hillsong, SOS church och inte minst We Are One Church, f.d. Södermalmskyrkan. Enarsons kritik mot Pingst kan kokas ned i två punkter. Man bildade ett pingstsamfund för bortåt 20 år sedan och man är medlemmar i Sveriges kristna råd sedan drygt tio år tillbaka i vars styrelse och presidium Daniel Alm sitter. Detta leder dock till stora konsekvenser enligt Enarson. Allt tänkbart elände följer av dessa beslut. Det innebär att Pingst kompromissar med det antikristliga inflytandet från SKR och att man kommer under ett inflytande från Katolska kyrkan, som också är antikristlig enligt Enarson.
  4. Enarsons tes att svensk kristenhet och Pingst är svag på grund av katolska inflytandet är enligt min mening grundlöst. Jag känner hyfsat till de svenska frikyrkosamfunden, mest känner jag till Evangeliska Frikyrkan. Jag begriper inte hur man kan argumentera för ett katolskt inflytande. Jag vet inte hur väl Enarson känner katolske biskopen i Sverige Arborelius, en lågmäld och ödmjuk person som inte visar några tecken på dominans eller att försöka påverka de andra kyrkorna. Att han skulle använda SKR för att utöva ett katolskt inflytande är helt utan grund, jag menar att det är en lögn. Dokumentet Charta Ecumenica existerar ju, men att det påverkar svenska frikyrkosamfundens inriktning är helt grundlöst. Jag har aldrig varit med i ett möte då detta dokument har diskuterats och då har jag varit med på ett oändligt antal möten i svensk ekumenik. Att Sten-Gunnar Hedin skrev en artikel och en bok ihop med Arborelius för cirka 15 år sedan, syftet var ju att markera en front mot Svenska kyrkan och dåvarande ärkebiskopen KG Hammar och hans liberalteologi. Enarsons teser om Katolska kyrkans inflytande över Pingst i Sverige är enligt min mening en lögnaktig konspirationsteori utan någon förankring i verkligheten. Man kan inte hävda en sådan sak och referera till någon enstaka skrift, artikel eller något enstaka uttalande av en pingstpredikant. Ska man hävda ett inflytande måste man visa hur landets 450 pingstförsamlingar påverkas och hur Pingst konferenser påverkas. Man kan inte slänga ur sig så grovt generaliserande påståenden utan belägg för det.
  5. Det nämns att när pingst en gång blir ett samfund kommer den att sluta vara en väckelserörelse. Samfundsbildandet är en förutsättning för den organisatoriska ekumeniska enheten, som Enarson menar är antikristlig i sin karaktär. Det nämns som bevis för tesen att Sten-Gunnar Hedin gav ut en bok med Katolska kyrkans biskop Anders Arborelius. Att pingströrelsen organiserade sig som ett samfund för ett par decennier sedan, jag kan inte se att det har haft annat än en marginell betydelse. Pingst har fungerat som ett samfund sedan 1920-talet, den formella samfundsbildningen handlade mer om att skapa ordning och reda i beslutsstrukturerna. Största skillnaden som jag uppfattar det blev att Filadelfia i Stockholm blev befriat från uppdraget att vara samfundskontor och fick fokusera på uppdraget att vara en lokal församling. Pingströrelsen är 450 lokala församlingar. Vad har Enarson för bevis att deras verksamhet har skadats och andligt försvagats av organisationsbildningen på riksnivå? Man kan inte bara komma med ett sådant påstående utan att på något sätt leda det i bevis. På global nivå är pingströrelsen organiserad som samfund i olika länder, och dessa samfund är betydande väckelserörelser i många olika länder. Hur kan en strikt organisatorisk fråga vara avgörande för det andliga livet på lokalnivå?
  6. Skrivelserna innehåller ett försåtligt och insinuant angrepp på Lennart Torebring och Birger Skoglund som valt att hoppa av arrangemanget. Man menar att de borde känna till att detta böneinitiativ var kritiskt mot SKR och att man ber för en SD-ledd regering. Det var Daniel Alm som påverkade dessa att kliva av enligt Enarson. De framställs som att man böjt sig för påtryckningar och att det inte var en ärlig kritik mot arrangemanget från deras sida för att motivera avhoppet. Man kände väl till böneagendan för bönekonferensen. Det är en misstroendeförklaring mot två bröder med förankring inom pingströrelsen med omfattande förtroende i svensk kristenhet, det reagerar jag starkt emot. Här står ord mot ord så det är omöjligt för oss utomstående att bedöma vem som har rätt, men jag litar betydligt mer på Skoglund och Torebring i denna ordstrid.
  7. Kritiken mot Katolska kyrkan tycker jag också saknar rim, reson och proportioner. Gud har sagt till Enarson att det är Katolska kyrkan ligger bakom andligt förfall i Sverige. Han skriver: ” Det försåtliga inflytandet från Romersk-katolska kyrkan blåser genom denna vidöppna dörr som en iskall vind över svensk kristenhet idag och har lagt sig som en våt filt av sömnaktighet över den falnande elden från äkta, klassisk väckelsekristendom.” Det är också en tes han driver utan några som helst belägg. Katolska kyrkan är en liten minoritetskyrka, och är en av fyra kyrkofamiljer i SKR. Hur de ska ha något inflytande över svenska samhället begriper inte jag. Enarson världsbild är väldigt svart-vit. Det finns nyanser som han förbiser. Även om jag är en varm anhängare av reformationen och i synnerhet de väckelserörelser som uppstod i kölvattnen av reformationen, kan man inte slänga ut alla barn med badvattnet. I många avseenden står Katolska kyrkan mer fast vid klassiska kristna ståndpunkter än vad både Svenska kyrkan och delvis frikyrkosamfunden gör. Det är väl bara att hänvisa till abortdebatten i Svenska missionsrådet och debatten om äktenskapslagstiftningen, för att få ett belägg för detta.
  8. SKR är  en falsk enhet som Gud dömer skriver Enarson. Som jag skrev i mitt förra blogginlägg är det att kraftigt överdriva SKRs betydelse. Jag är inte expert på SKR, har suttit i två av deras referensgrupper ett antal år, men aldrig suttit med i styrelsen. Under mina ordförandeår i EFK representerade jag EFK under ett antal årsmöten i SKR. Det stämmer inte att Charta Oecumenica är något tungt och vägledande dokument. Har aldrig varit med om att det har pratats om detta dokument vid något tillfälle. Det får gärna styrelseledamöter i SKR bekräfta och komplettera. Att det skulle ha en påverkan på faktiska verksamheten i Pingst, EFK, Frälsningsarmén m.m. finns det inte någon som helst grund för. För mig är SKR för bredekumeniskt i min smak, jag föredrar mer begränsat ekumeniskt samarbete som Svenska Evangeliska Alliansen, men tror att det i vissa frågor behövs en gemensam kristen röst, inte minst i kontakten med myndigheter, t.ex. när det gäller kontakt med sjukvård, fängelser och universitet. SKR har ett mycket begränsat kansli, Pingst har ett mycket större kansli om man ska jämföra. Makten hos SKR ligger hos styrelsen, och där sitter alla samfunds- och kyrkoledarna. Och de kan bara besluta om och göra det man är överens om. Och det blir mycket begränsat. Bland annat driver man ett utmärkt arbete för att förhindra att nyfrälsta muslimer utvisas till muslimska länder. Ett sådant uppdrag görs mer effektivt. Men enligt min mening är det helt lögnaktigt att hävda att SKR är en superkyrka och en organisation som styr över t.ex. pingströrelsen. Däremot är det värdefullt att Pingst är med, det medför bland annat att den mest teologiskt liberala kyrkan, nämligen Svenska kyrkan, får ett mer begränsat inflytande. Jag anser att Enarsons teser blir lögnaktiga med de enorma anspelningar han gör, ser det som en del av det antikristliga systemet, kopplingar till FN m.m. SKR-samarbetet beskrivs på följande sätt: ”Ledarna för pingst och trosrörelsen poserar i gemensam tillbedjan med företrädare för Mariadyrkan, homosexuell vigsel, liberalteologi och stark anti-Israel aktivism.” Det är en insinuant och starkt vinklad bild att beskriva kyrkoföreträdare på detta sätt. Men ska man ta avstånd från allt och alla som inte fullt ut delar de egna övertygelserna då blir man en begränsad sekt. Ska vi vara ett salt och ljus i världen förutsätter det att man har med många olika kategorier av människor och organisationer att göra. Inte bara de som delar den egna uppfattningen. Jag har vid flera tillfällen t.ex. skrivit artiklar ihop med Sveriges ledande ateist Christer Sturmark. Enligt Enarsons sätt att se på världen håller jag alltså på att bli ateist, står under ateisternas inflytande, och kompromissar. Jag samverkade bl.a. med Sturmark för att försvara tillsättningen av den kristne rektorn för Lunds universitet. Att ta avstånd från allt och alla gör en bara isolerad och det försvårar kraftigt missionsuppdraget. Så vitt jag vet har inte Enarson alls bidragit till att bygga missionerande och evangeliserande församlingar i Sverige, en konkursad församling i Göteborg är allt som finns på CV:n. Man bör då vara lite lågmäld i kritiken mot dem som faktiskt långsiktigt bygger församlingar i Sverige. Jag håller med om Enarsons kritik av SKRs Israelarbete, och den kritiken kan man också rikta mot andra ekumeniska organ i Sverige. Till skillnad mot Enarson har jag dock försökt att påverka organisationerna under många år i annan riktning, bland annat genom styrelsearbete i Bilda, i offentlig debatt och vid ekumeniska möten då frågan kommit upp.

Enarson bör vara medveten om att samfund som Pingst, EFK m.m. är med i många olika organisationer, både i Sverige och internationellt. EFK är med i ett 100-tal olika organisationer varav en del är mycket mer globala och viktiga än SKR. Bland annat World Evangelical Alliance och European Evangelical Alliance. SKR är en av 100 organisationer, och Pingst är med i minst lika många olika organ. Det är osakligt att döma samfund bara utifrån medlemskapet i SKR.

  1. Argumentationsmetoden är byggd på konspirationer och ”guilt by association”. Svenska samfund som Pingst och Evangeliska Frikyrkan har omfattande samarbete internationellt och på olika plan nationellt. Samfunden är medlemmar i många organisationer. När vi är verksamma här i världen är inte allt samarbete inom kristna kyrkan. Det går inte att påklistra en organisation värderingar och uppfattningar utifrån vilka andra organisationer man är med i.
  2. Ekmans konvertering till katolicismen tas också upp. Vad det har med SKR att göra begriper jag inte alls. Det var väl under perioden han bodde i Israel där det blev en omsvängning i Ekmans inriktning. Enarson berömmer sig av att vara den som varnade för Ekmans konvertering. Jag vet ett antal personer som hade synpunkter på hans inriktning redan i mitten av 00-talet. Att Ulf Ekman blivit katolik är väl snarast ett argument för Katolska kyrkans begränsade inflytande i Sverige. Hans betydelse inom frikyrklighet har ju helt försvunnit efter detta. Ekmans konvertering var en fråga inom trosrörelsen som inte alls berörde de andra samfunden. Han hade dessutom avgått från alla ledaruppdrag inom trosrörelsen när han konverterade. Man kan ha synpunkter på Ekmans konvertering, och det har jag också, men han är en fri människa som måste få följa sina övertygelser.
  3. Jag tycker att man uttrycker sig väldigt insinuant om Dagen. ”Dagen är kanske intressant för den som vill diskutera homosexuell vigsel eller hur yoga bäst kan kombineras med Jesus. Redaktionens vinkling har samma färg som loggan och kommer att stå emot allt de anser ”högerkristet.” Som kristen med hög bibelsyn har jag också ibland synpunkter på Dagens vinklingar i olika ämnen, men man kan inte beskriva en kristen tidning på det sättet. Man måste ge en allsidig bild och även peka på sådant som är bra.
  4. Enarson använder uttrycket antikristligt regelbundet. Jag kan inte begripa vad det är för antikristligt med SKR. De hjälper nu nyfrälsta muslimer att få uppehållstillstånd i Sverige. Är det antikristligt? Är det antikristligt att bedriva verksamhet med fängelsepräster och sjukhuspastorer? SKR är en förening för möten mellan svenska kyrko- och samfundsledare, de gör det de kommer överens om. Vilka av SKR:s beslut är antikristliga?
  5. Världsomspännande superkyrka nämner Enarson om. Katolska kyrkan är ju redan en sådan kyrka men har ganska höga gränser kring egna kyrkan så jag har svårt att se kopplingarna till andra kyrkor. Den breda kristna väckelsen idag är det pingstkarismatiska i Afrika, Latinamerika och Asien och jag har svårt att se dessa rörelsers kopplingar till världsomspännande superkyrka. SKR har i varje fall inte med detta att göra, det är en nationell organisation och ytterst marginell i ett globalt perspektiv.
  6. Enarsons varningar för religionssynkretism är ju riktiga och det är många som varnar för detta, även inom Svenska kyrkan. Men man kan inte här uttrycka sig så kategoriskt. Ska den kritiken föras fram måste det riktas mot konkreta händelser och initiativ, det går inte att dra kyrkor över en kam i detta.
  7. Enarson är djupt bekymrad över svensk kristenhets kompakta motstånd mot Sverigedemokraterna. Även det är Katolska kyrkans fel. Att det är Katolska kyrkans fel tycker jag också är ren och skär lögn, det finns inte några belägg för denna tes. Han säger att SD vill att Sverige ska vara ett kristet land (har grundligt argumenterat emot påståendet i boken ”Jesus var också flykting”). Att många pastorer reagerat över SD beror på att vi idag upplever en väckelse i Sverige bland immigranter. I alla växande församlingar är det utrikesfödda som kommer till tro. Vi kämpar en kamp mot myndigheterna för att nyfrälsta muslimer inte ska utvisas. SD har konsekvent drivit sedan 1990 att man inte vill ha någon utomeuropeisk invandring i Sverige, även om man har nyanserat språkbruket med åren. Det verkar som om Enarson inte känner till vad som händer på församlingsnivå i Sverige. Han verkar inte heller känna särskilt många judar i Sverige, där är den allmänna uppfattningen att SD-inflytandet är ett hot mot judarna i Sverige. Enarson skriver att jag genom två pastorsupprop har berövat Sverige vår enda chans att förändra svensk abortlagstiftning. Påståendet är obegripligt. SD har i stort sett samma abortsyn som övriga partier, och hur de ska skapa någon riksdagsmajoritet för en förändring går utöver min fattningsförmåga. Svensk kristen lågmäldhet i abortfrågan håller jag med om, men jag tycker då att Enarson måste tona ned kritiken mot Katolska kyrkan, det är enda kyrkan i Sverige med en tydlig hållning i abortfrågan, liksom trosrörelsen.
  8. Enarson skriver att pingst och trosrörelsen idag är med på tåget mot Rom. Det är ju lögn. Varken svenska pingströrelsen och trosrörelsen är med på något tåg mot Rom. Här måste man också efterlysa seriösa belägg och bevis. Inte bara argumentera utifrån guilt by association och genom medlemskap i en organisation.
  9. Det finns mycket att säga om Enarsons teser om Katolska kyrkan, EU och FN. Jag lämnar det för den här gången. Han använder begreppet antikristligt flitigt. Men antikrist är ett bibliskt begrepp och man får inte göra en inflation av ordet genom att använda det för allt man ogillar. Det finns mängder av antikristliga strömningar i vår värld idag. Kinas växande politiska och ekonomiska makt är nog det främsta exemplet. Iran och alla oljefinansierade muslimska stater som skapar världsdominans genom oljeberoendet är ett annat paradexempel på antikristlig verksamhet. Det nya Ryssland och Putin är ett annat exempel. För att inte tala om västvärldens ateism och sekulariserad humanism. Jag placerar inte SKR på listan över antikristliga tendenser, däremot kan man ha synpunkter på SKR, vilket jag har uttryckt vid olika tillfällen, och på andra ekumeniska organ.