pastorsuppropet på gång

Vi är nu klara med pastorsuppropet, det blir en debattartikel som med all sannolikhet publiceras på söndag i en av våra rikstäckande tidningar. Artikeln är en kritik mot växande främlingsfientlighet och bristande generositet i att ta emot och bedöma flyktingar, som bland annat visar sig i att Sverige utvisar muslimer som blivit kristna och där det finns ett akut dödshot vid en utvisning. Artikeln har ett fokus på det förestående EU-parlamentsvalet. Dock tacksam att de som vill kritisera artikeln först läser den.

120 personer har skrivit under. Största grupperna är 32 pastorer från Alliansmissionen inklusive dess samfundsledare, 29 pastorer från Evangeliska Frikyrkan, 22 pingstpastorer och nästa lika många kårledare från Frälsningsarmén inklusive samfundsledaren. Dessutom är det undertecknare från Equmeniakyrkan, Vineyard och EFS-pastorer som har skrivit under texten.

120 är färre än förra pastorsuppropet i december 2014. Men då publicerades det i Dagen och Världen Idag och där kunde man publicera 380 namn, det går inte i en av rikstäckande tidningarna. Vi hade kunna vara fler om det varit möjligt och vi ansträngt oss lite mer i att samla in namn. Men lite trögare gick det i att samla in namn i jämförelse med förra gången. Artikeln visar dock en bred opinionsyttring bland vanliga pastorer, och det löper tvärt över alla samfundsgränser.

Hur går det med pastorsuppropet?

Hur går det med pastorsuppropet. Just nu är det 66 personer som skrivit under artikeln. Men flera av samfunden har knappt börjat samla in namn än, och man har flera dagar till på sig.

Just nu är det Alliansmissionen och Frälsningsarmén som är mest alerta. 22 pastorer inom Alliansmissionen har skrivit på inklusive samfundsledaren Kjell Larsson. Inom Frälsningsarmén är det 16 kårledare m.fl. som skrivit under inklusive kommendören och Sverigechefen Clive Adams. Från Evangeliska Frikyrkan är det 14 som skrivit på, dock inte från samfundsledningen. Från Pingströrelsen är responsen ganska svag och det är 8 undertecknare just nu och inte från samfundsledningen. Inom Equmeniakyrkan är det svag respons än så länge men ett utskick till de anställda om denna sak gick ut idag, just nu är det fyra undertecknare därifrån. Från EFS har jag 1 undertecknare just nu.

Trosrörelsen har ställt sig positiva men de har ännu inte rapporterat in namnen till mig.

Pastorerna har fram till lördag på sig att vara med och skriva under. Vi har dialog med Sverige viktigaste debattforum om eventuell publicering.

Nu blir det ett nytt pastorsupprop

Jag tror på en kristendom som förenar evangeliets tydlighet och klarhet, med social passion och engagemang. Ett perfekt exempel på detta har alltid varit Frälsningsarmén som alltid varit klockrena både i sin evangeliska omvändelseframtoning och bibeltro, samtidigt som man visat på ett starkt engagemang för människor som är de mest utsatta. Det var något av den passionen som låg bakom det pastorsupprop som jag och pingstpastorn Sven-Gunnar Hultman författade i december 2014. Att värna om människor på flykt, är en grundläggande social fråga enligt Bibeln, och en av de mest utsatta grupper som vi ska värna om. På några dagar fick vi 380 pastorer att skriva under artikeln, även en del samfundsledare, och den publicerades samma dag i Dagen och Världen Idag. Den blev huvudnyhet i Aktuellt på kvällen då jag debatterade frågan med Julia Kronlid från Sverigedemokraterna. Jag har blivit konstant kritiserad från vissa håll i fyra års tid för denna artikel.

Inför EU-valet har jag och Sven-Gunnar Hultman skrivit ihop en ny artikel som vi nu erbjuder frikyrkopastorer att vara med och skriva under. Jag har lagt ut texten på interna facebooksidan för EFK-pastorer och namnen strömmar nu in från dem. Frälsningsarmén har på högsta ledningsnivå tagit ställning för detta och det går nu ut till officerarna som får möjlighet att skriva under. Vi försöker nu få Equmeniakyrkans ledning att uppmärksamma detta och Sven-Gunnar Hultman försöker lyfta frågan inom Pingströrelsen. Jag har fått en positiv respons från Trosrörelsen. Har även skrivit till samfundsledarna för EFS och Alliansmissionen och jag hoppas de går ut med informationen inom egna led.

Är du pastor och vill vara med och skriva under, maila namn och titel till mig, inklusive vilken församling du är pastor i. Du mailar mig på sward@src.a.se

Artikeln har en något annorlunda vinkel än förra gången, och har nu mer EU-valet i blickpunkten.

Skriver nu om evangelisation

Min senaste ledare i Världen Idag handlar om evangelisation och evangelisttjänsten.  Sitter nu och skriver på nästa ledare där jag ska försöka utveckla resonemanget.

Tidningen Världen Idag har ju rapporterat om det möte vi hade i Stockholm förra veckan angående evangelisation med ett stort mötestält. Sebastian Stakset har bildat ett evangelistteam tillsammans med Livets ord-veteranen Carl-Gustaf Severin och prästen Hans Weichbrodt. Tre personer med totalt olika bakgrunder men med en gemensam passion att nå svenskarna med evangeliet om Jesus.

I min ledare betonar jag betydelsen av evangelisttjänsten. Det är en av fem tjänstegåvor som Paulus tar upp i Ef. 4:11. Ska kyrkan vara visionär, dynamisk, enig och växande krävs att alla fem gåvorna är i funktion och samverkar. Om bara en gåva ska dominera skapas inte den handlingskraft och framåtanda som är nödvändig för att kristna församlingen ska röra sig framåt.

Jag har blivit ombedd att fungera som koordinator för en Stockholmskampanj och ambitionen är att få med så många kyrkor som möjligt. Tanken är att ha en tältkampanj på Gärdet i Stockholm i augusti 2020, och det handlar om kungens mark, så ytterst är det kungens medgivande som behövs. Vi jobbar just nu med en ansökan om denna sak.

Evangelisterna är spjutspetsar men kan också inspirera vanliga kristna att dela med sig av sin tro. Och känner man att det är väldigt svårt att prata med folk om sin kristna tro, så kan man ju försöka att ge bort en bra bok, Sebastian Staksets vittnesbörd är ett exempel på en bra bok som berör och skakar om.

Går in i debatten inför EU-valet

Idag går jag in i debatten inför valet till Europaparlamentet. I en artikel i Dagen argumenterar jag för att inte smeta antikrist-stämpeln över EU-projektet. EU är en ändamålsenlig organisation för samarbete mellan Europas länder. Däremot säger jag med tydlighet, att man ska hålla fast vid ursprungstanken, att vara ett samarbete mellan självständiga länder, inte ett Europas förenta stater. Inte välja samma väg som USA gjorde på 1800-talet med Amerikas förenta stater.

Willow Creek och Bill Hybels

Jag har i några blogginlägg berört den kris som senaste året drabbat megakyrkan Willow Creek. Anledningen till att jag kommenterat saken är att Bill Hybels har betraktats som en av världens viktigaste evangelikala kristna ledare, och Willow Creek har varit en av de mest kända kyrkorna i hela världen, under senaste decennierna. En annan anledning är att Willow Creek och Bill Hybels har haft en stor påverkan på svensk kristenhet och inte minst i mitt eget samfund, Evangeliska Frikyrkan.

Jag har nu läst den rapport som kommit från den grupp på fyra kristna ledare som fick uppdraget att göra en förutsättningslös granskning av den kritik som riktats mot Hybels och Willow Creek, och föreslå rekommendationer hur man ska gå vidare.

En slutsats från utredningen är att anklagelserna mot Hybels när det gäller olämpliga sexuella beteenden och olämpliga beteenden mot kvinnor i vissa situationer, att den kritiken är trovärdig. Utredningen går dock längre än så och menar att det kan bekräftas att Hybels som ledare uppträtt olämpligt i vissa situationer mot både kvinnor och män, med en olämplig maktutövning. Det sekulära media avslöjade har bekräftats, men min tolkning av rapporten är att det är värre än så. Det finns ytterligare skäl att rikta kritik mot Hybels ledarskap enligt denna utredning.

Vad är mina bedömningar angående detta? En viktig slutsats är att detta inte har varit enstaka händelser, utan ett mönster som upprepats under många år – det är en viktig slutsats från den utredning som presenterats.

  1. Willow Creeks ledning har visat på ett flagrant dåligt ledarskap i hela denna process. I första fasen tystade man ned hela kritiken och den hanterades i slutna rum. När den nådde offentligheten var första reaktionen att klandra de personer som förde fram kritiken. Sedan har man stegvis retirerat ju mer flagranta anklagelserna har blivit, Hybels själv har dock inte visat på något verkligt erkännande. Att ledningen har avgått är rimligt, man har inte visat prov på ett ansvarsfullt ledarskap. Jag har svårt att begripa hur Willow Creek kan vara ett exempel på ett bra ledarskap, efter dessa händelser.
  2. Det är nya ledare som nu träder till i Willow Creeks lokala gemenskap. De ska inte dömas på grund av det förflutna. Även det globala ledarskapsinitiativet som har sina rötter i församlingen Willow Creek och hos Bill Hybels tar nya tag, det så kallade Global Leadership Summit. Den unika förankringen i en lokal församling saknas dock i detta läge, och ett internationellt kristet managementinstitut är något annat än en lokal församling som förmedlar fungerande ledarskap. Det är en öppen fråga hur Global Leadership Summit fortsättningsvis kan ge bidrag till att stärka kristet ledarskap på global nivå.
  3. Vi kan inte kasta ut alla barn med badvattnet. Det är uppenbart att Willow Creek och Bill Hybels har varit till stor välsignelse i stora delar av den globala kristenheten. Att Hybels uppenbarligen visat brist på karaktär får inte dra en skugga över allt gott som har kommit från detta sammanhang.
  4. En viktig lärdom är att reflektera över megakyrkor, dess ledarskap och starka och profilerade kristna ledarpersonligheter. Det är ett dilemma inom pingst-karismatiska-evangelikala kristenheten att man flockas kring karismatiska, kommunikativa, framgångsrika och entreprenörsinriktade personligheter. Gåvor kommer ofta före karaktär. En allvarlig kritik i detta fall är att det fanns inte någon fungerande ansvarsutövning mot Hybels själv. Det krävdes ”accountability” av alla, men det fallerade när det gäller högste ledaren. Man kan bara vara med i en megakyrka om man vet vilka personer som har insyn i huvudledarens liv, och har mandat att förmana den personen. Det är en slutsats. En självklar slutsats, men det falleras på denna punkt med regelbundenhet i vissa kristna kretsar.
  5. Det som är sorgligt i allt detta  är att det krävdes sekulära medier för att lyfta fram hela problemet. Det är märkligt att vi i kristna sfären ska ha så svårt att hantera interna problem.
  6. En slutsats är att mänskliga ledare är bräckliga personer, och även i kristna sammanhang måste vi ha fungerande kontrollmekanismer och mekanismer för ansvarsutkrävning. Vi får inte ställa enskilda ledare på en för hög piedestal. Frestelsen till olämplig maktutövning är en verklig frestelse för framgångsrika kristna ledare.
  7. En viktig slutsats är att problemen med Bill Hybels karaktär och olämpliga maktutövning har inte varit offentlig, det har varit i en initierad krets och bara i vissa relationer där detta har märkts. Jag ser inte någon anledning att klandra alla de svenska kristna ledare som har slutit upp bakom Willow Creek, ordnat resor dit, och arrangerat Global Leadership Summit i Sverige. Man har gjort detta i god tro och kan rimligtvis inte haft någon kännedom om de förhållanden som avslöjats.
  8. Det finns inte några perfekta kristna ledarskapsmodeller. All mänsklig verksamhet har brister. Vi måste alltid undvika att idolisera vissa kristna ledare och rörelser. Kristus är huvudet för kroppen.

 

SD hoppade av uppgörelsen

Vårt missionsarbete på Östermalm innefattar bön, bönevandringar, att driva Alphakurser, att bjuda in till Alphakurser genom en rad olika metoder. Det innefattar också ett engagemang i lokalsamhället som för min del nu även får politiska uttryck genom att jag valdes in i Östermalms stadsdelsnämnd vid årsskiftet, ett praktiskt sätt att engagera sig i sitt närområde och bygga ett nätverk av kontakter.

Jag skrev på bloggen om att vi åtta partier gjorde upp om att satsa på ett flyktingboende på Östermalm. Mycket positivt överraskande ställde även Sverigedemokraterna upp på denna uppgörelse, något jag tolkade som att partiet något håller på att mjukna i frågor som gäller invandring och flyktingar.

Men uppgörelsen höll bara  i tre dagar. Sedan meddelade SD centralt i Stockholm att detta ville man inte vara med på. Och den sympatiske och vänlige SD-aren på Östermalm fick krypa till korset och ta tillbaka alltihop, uppenbarligen efter att ha blivit uppläxad uppifrån i partiet. Så kan det gå, och kanske inte överraskande.

Men vi är i varje fall sju partier nu som har gjort upp om denna sak. För att citera Livets ords pastorn Joakim Lundquist: ”Refugees welcome” – och i detta fall med tillägget: till Östermalm.