Ett organisation som ligger mig varmt om hjärtat i Sverige är något som kallas för Evangeliska Frikyrkan. Förkortat EFK. Det är ett av våra frikyrkosamfund som bildades cirka 1996-1997. Det var en fusionering av tre av de gamla frikyrkosamfunden i Sverige, Örebromissionen, Helgelseförbundet och Fribaptisterna. Det nya samfundet uppfattades som förnyelseinriktat och progressivt och lockade till sig nya församlingar som inte hade planterats av det egna samfundet. En del av dessa var immigrantkyrkor. EFK var en växande rörelse och det fanns en framtidstro. Växten har dock avtagit med åren, antalet nya församlingar har krympt, och tilltron till EFK som ett progressivt tillväxtsamfund har avtagit. När vi bildades var vi 370 församlingar, idag är vi 285. Den allmänna frikyrkostagnationen tycks ha drabbat även EFK, tyvärr.
Vi har nu en ny kongress. Jag har varit med på nästan varenda kongress/årskonferens sedan mitten av åttiotalet. Frågan om HBTQ splittrar nu samfundet.
En del av EFK kan man klassificera som teologiskt konservativt. I dessa kretsar är en omförhandling och omprövning av äktenskapsfrågan helt otänkbar, inklusive en omförhandling av den klassiska kristna sexualsynen där sexuellt samliv hör till en äktenskaplig gemenskap mellan en man och en kvinna. En bred majoritet av de nya församlingarna har en konservativ teologisk hållning, det gäller även immigrantkyrkorna, där detta i regel är en självklarhet. En allmän iakttagelse är också att de äldre församlingarna med rötter i Helgelseförbundet är teologiskt mer konservativa än församlingar med rötter i Örebromissionen.
EFK har hittills haft en tillräcklig stabil och gemensam teologisk bas för att hålla ihop. Men jag är uppriktigt rädd för att detta håller på att luckras upp. Vissa delar av EFK driver hårt frågan om en teologisk liberalisering av äktenskaps- och sexualsyn och delar av EFK hänger helt enkelt inte med i svängarna.
Ett antal EFK-församlingar i utkanten av rörelsen har till mig uttryckt funderingar om man verkligen hör hemma inom denna rörelse. Jag har vädjat till dem att stanna kvar och istället uttrycka sina ståndpunkter. Det har alltså manifesterats i en motion till årets kongress med 45 undertecknare bland pastorer och församlingsordföranden. Ett antal ytterligare pastorer sympatiserar med vår motion men har inte skrivit under på grund av att frågorna diskuteras internt i den egna församlingen.
Det har ska hanteras vid vår kongress i Huskvarna 24-25 maj. Må Guds Ande ge oss visdom och klarhet i detta. Det viktigaste av allt är att de beslut som fattas är i enlighet med Guds vilja, Guds ord och medför Guds välsignelse över vårt arbete.
Våra nuvarande samfundsstrukturer ser jag som tillfälliga byggnadsställningar. Ska vi ha ett frikyrkosamfund bör det bygga på en teologisk och andlig samsyn. Vår motion handlar egentligen om att värna den sexual- och äktenskapssyn som präglat vårt samfund i alla tider, i denna fråga handlar det om att bevara det vi har och är, och inte styras av tidsandan och samhällets krav.
Vår styrelse och missionsledning har försökt hitta en form av medelväg där man försöker hålla ihop helt olika ståndpunkter, ett EFK som tydligen ska rymma olika sexual- och äktenskapssyner. I den arbetsgrupp som jobbat med en utredning i tre år har dock den teologiska relativiseringen dominerat. Ett ställningstagande är nödvändigt. Vi behöver veta vad som är EFK:s linje och inriktning. Vid kongressen i Huskvarna har vi möjlighet att ta ställning.