Jag har ägnat stor del av sommarens semester åt att vara med våra fem barnbarn, både barntillsyn och lek av olika slag. Barnbarnen är i åldrarna 0-10 år och fyra av dem finns i Norge. Ett i Stockholm.
Jag har också roat mig med att plocka fram från bokhyllan Joel Halldorfs doktorsavhandling från 2012; ”Av denna världen? – Emil Gustafson, moderniteten och den evangelikala väckelsen”. Jag var närvarande på hans doktorsdisputation år 2012 vid Uppsala universitet men hann då inte läsa avhandlingen mer än enstaka sidor. Nu har jag tuggat mig igenom de cirka 350 sidorna.
Att läsa notförteckning, litteraturförteckning och källförteckning är ett av de mest intressanta sakerna vid en läsning av doktorsavhandlingen. Halldorfs förteckningar är mycket utförliga och gedigna. De visar på en stor beläsenhet och på ett mycket grundligt forskningsarbete. Bland annat finns Emil Gustafsons böcker, dagsboksanteckningar, almanackor, brevsamlingar och anteckningsböcker arkiverade, viktiga underlag i Halldorfs forskning. Man undrar över hur framtida forskning ska klara den här typen av källmaterial, då det mesta nu görs digitalt och knappast arkiveras med samma noggrannhet som var möjligt för 100-150 år sedan.
Halldorfs avhandling är alltså en kyrkohistorisk fallstudie över Emil Gustafson. Tesen är att genom att närmare undersöka en viss person, kan man få kunskap om det allmänna skeendet som Gustafson var en del av. Forskningsanslaget i avhandlingen är moderniteten och den evangelikala rörelsen. Ett tredje ingångsbegrepp är spiritualitet, en teologisk fackterm för det andliga livet.
Emil Gustafson är inte minst intressant för oss EFK-are. Han var en av helgelserörelsens och Helgelseförbundets portalfigurer under perioden 1882-1900. Talare bland annat på ett stort antal Torpkonferenser och ledare och lärare vid de evangelistkurser som ägde rum vid Götabro som ligger 1 km från Torpladan. Under mina 16 år i Evangeliska Frikyrkans styrelse åren 1994-2010 ägnade jag mig många dagar åt att vara på möten vid dessa platser.
Halldorf ger ett mycket viktig bidrag till att vi i dagens kristenhet inte ska glömma bort Emil Gustafsons liv och förkunnelse. Han har fortfarande ett viktigt budskap att förmedla in i vår tid.
Avhandlingen ger alltså en mycket ingående beskrivning av Emil Gustafsons liv, verksamhet, skrivande och förkunnelse. Gustafson var en produktiv författare och sångförfattare, brevskrivare och artikelförfattare, så det finns omfattande källmaterial. Hans djupa fromhet och överlåtelse till Kristus är fortfarande ett starkt vittnesbörd. Den helgelserörelse som Gustafson var en del av stod för andlig fördjupning, förkrosselse och fördjupad helgelse, perspektiv som ofta saknas i moderna tappningar av västerländsk kristenhet. Jag blir djupt berörd av att läsa Halldorfs avhandling om Emil Gustafson.
Ett signum för Gustafson var hans svåra magsjukdom som han kämpade med i hela sitt vuxna liv och som till slut tog hans liv vid 38 års ålder. Gustafson sökte all tänkbar hjälp från dåtida läkarvetenskap och medicin, men det hjälpte inte, kunde endast tillfälligt lindra hans besvär. En period var han också starkt påverkad av 1880-talets helandeförkunnelse och tog till sig Guds löften om helande från skriften. Men detta gjorde honom inte heller frisk utan han fick acceptera situationen och leva med sin sjukdom. De långa svaghetsperioderna och sjukdomen kom han sedan att tolka som ett lidande från Gud som fostrade honom till andlig fördjupning och att vara helt beroende av Guds nåd och kraft. Gustafsons brottningskamp med sjukdomen är en viktig lärdom, som Halldorf lyfter fram i sin avhandling. Att tro på och predika om gudomligt helande är en viktig lära från skriften, men vi måste också hantera alla fall med människor som inte upplever helande. Helandet är en del av andliga arvet vi har fått genom Kristi försoningsverk, men vi måste alltid komma ihåg att vi har nu fått ett förskott av arvet, inte hela arvet.
Halldorfs forskningskategorier är mycket breda, nämligen evangelikala rörelsen och moderniteten.
En definition av evangelikala rörelsen är protestantiska rörelser med ursprung i 1600-talets pietism vilket betonade den personliga omvändelsen och utvecklade former och metoder för att främja denna erfarenhet. Andra definitioner pekar mer på metodismens inflytande under 1700- och 1800-talet. Helgelserörelsen som Halldorf särskilt uppmärksammar är en del av detta flöde. Det är intressant läsning om helgelserörelsen som präglade mycket av kristenheten under sent 1800-tal, bland annat genom de berömda Keswickkonferenserna med säte i nordvästra England. Helgelseförbundet i Sverige och dess säte i Torp och Götabro, blev kanske det viktigaste uttrycket för helgelserörelsen i Sverige. Halldorfs forskningsanslag är att se Emil Gustafson som en viktig del av den evangelikala rörelsen under sent 1800-tal, och den del av evangelikala rörelsen som kallas för helgelserörelsen, i synnerhet.
Andra svenska representanter för helgelserörelsen var Elsa Borg, verksam i Stockholm, lord Radstock, verksam bland överklassen i Stockholm, Nelly Hall, också en viktig talare under tidiga Torpkonferenserna var också mycket influerad av helgelserörelsen. 1887 arrangerades den första Torpkonferensen och vissa bedömare räknar det som startåret av det svenska Helgelseförbundet. Helgelserörelsen blev en distinkt gren inom svenska nyevangelismen, men också med vissa karaktäristiska som skilde sig från denna, där Missionsförbundet och EFS var de tongivande rörelserna.
Helgelseförkunnelsen i Gustafsons tappning handlade i stor utsträckning om livet efter omvändelsen, att leva i den första kärleken, att utveckla sitt personliga böneliv, kampen mot synden och att övervinna syndens inflytande var ett grundläggande drag hos helgelserörelsen. Helgelsen är en process, den innebär inte syndfrihet men betonar att det är möjligt att genom gudomligt understöd avhålla sig från att synda.
Förhållandet mellan den evangelikala rörelsen och moderniteten är den övergripande frågeställningen i Halldorfs avhandling. Moderniteten är ju ett mycket allomfattande begrepp, ett samlingsord för att beskriva det moderna samhällets framväxt. Enligt vissa definitioner utgår man från upplysningstänkandet och Frankrike under sent 1700-tal. Sekularisering blir då en viktig del av moderniteten. Andra definitioner av modernitet går längre tillbaka i tiden. Instrumentell rationalitet, individualism, framväxande kapitalism, en mekanisk värld, professionalisering, en optimistisk människosyn, avmystifiering, vetenskapstro, – är andra viktiga karatäristiska av moderniteten.
I vilken utsträckning evangelikala rörelsen och helgelserörelsen i synnerhet, påverkades av moderniteten, är Halldorfs vetenskapliga fråga.
Både ja och nej är svaret. Halldorfs ser en stark individualism hos Emil Gustafson, i hans spiritualitet och förkunnelse. I centrum blir mer den egna bönevrån än kollektivet. Helgelseförbundet och helgelserörelsen var från början inte en församlingsrörelse utan fokus var i stor utsträckning på individens andliga fördjupning. Jag tycker nog att Halldorf övertolkar här, för att pressa in Gustafson i forskningsmallen. Samma typ av bönevrå-individualism hittar vi också i Psaltaren och hela kyrkans historia, så det blir nog att läsa in för mycket i att hävda att Gustafson var präglad av moderniteten genom att så starkt betona det personliga livet med Gud. Att betona människan som syndare som var helt beroende av Guds hjälp och nåd var ett annat inslag hos Gustafson och helgelserörelsen som Halldorf helt riktigt påpekar inte stämde in med modernitetens optimistiska människosyn. Moderniteten präglas av karriärtänkande medan Gustafson betonar ödmjukhet och förkrosselse i sin spiritualitet.
Halldorfs slutsatser är att evangelikala rörelsen påverkades delvis av moderniteten, men bara marginellt. Han landar i slutsatsen att Gustafson står för en slags modernitet. Moderniteten är inte något enhetligt och tar sig olika uttrycksformer. Halldorf pekar intressant på att Gustafson levde sitt liv på landsbygden och nära naturen. Hans skrivande, förkunnelse och teologiska tänkande präglades i stor utsträckning av naturen och Guds hand i naturen.
Halldorf diskuterar några olika teser. Evangelikala rörelsen som en reaktion på moderniteten. Fokus är att upplysningsfilosoferna tog avstånd från kristendomen. En sekulär och antireligiös modernitet, där evangelika rörelsen var en motreaktion. Mycket forskning driver den tesen. Halldorf för fram kritik mot detta synsätt, pekar bland annat på att evangelikala rörelsen var mycket öppen för vetenskap och bidrog till att starta universitet.
En annan förklaringsmodell är kontinuitetsmodellen. Evangelikala rörelsen i kontinuitet med moderniteten. Pietismen tolkas då som en viktig drivkraft bakom moderniteten, framförallt betoningen på religiös individualism. En uppgörelse med auktoritetstro, lekmännens frigörelse, kvinnors ökade utrymme m.m. lyfts fram som inslag som låg i linje med moderniteten. Omvändelsefokuset lyfter fram individen och individualismen i större utsträckning än det som präglade de kollektivt inriktade historiska kyrkorna. Med utgångspunkt i studiet av Emil Gustafson menar dock Halldorf att kontinuitetsmodellen inte stämmer.
Halldorf föreslår differentieringsmodellen. De evangelikala var moderna, men det var fråga om en annan modernitet än den som präglade upplysningen. Den evangelikala rörelsen uppfattade sig som modern och som en antites till den konservativa ortodoxi som härskade i de historiska kyrkorna. Att bara beskriva evangelikala rörelsen som antimodern blir inte korrekt. Att se moderniteten som mångfascetterad blir Halldorfs slutsats, och det evangelikala som en slags modernitet blir slutpoängen.
Hur som helst, Emil Gustafsons liv och förkunnelse är ett viktigt korrektiv till oss som är aktiva kristna idag. Hans betoning på ödmjukhet, att hantera lidandet och se svårigheterna som Guds fostran, om förkrosselse, att ta på allvar kampen mot synden, en fördjupad helgelse,- allt detta är en viktig påminnelse för oss som är kristna idag.
En annan slutsats vid läsning av Halldorfs avhandling, det är möjligt att bedriva forskning vid ett vanligt universitet enligt accepterade vetenskapliga kriterier, och det ändå bidrar till andlig fördjupning och ökade andliga insikter. Det är en slutsats jag gör vid läsning av avhandlingen.