Underbara dagar i Österbotten

Har nu kommit hem efter fem dagar i Finland, och närmare bestämt i Jakobstad i Österbotten. Jag hade den stora förmånen att vara huvudtalare för Missionsförbundets årskonferens i svensktalande Finland. Övriga internationella gäster var Alliansmissionens ledare i Sverige, Ulf Häggqvist, och Kjell Birkeland från Norge som arbetar med Missionskyrkan i Norge.

Det var en underbar konferens och det jag mest tycker det påminner om i svenska kontexten är en New Wine-konferens, med stark betoning på öppenhet för den Heliga Anden, och en klassisk evangelikal förkunnelse och grundsyn. Och kopplad till en kristen social radikalitet.

Missionsförbundet i svensktalande Finland har andligt och teologiskt utvecklats i helt annan riktning än Missionsförbundet i Sverige, numera Equmeniakyrkan. Lovsången, betoningen på betjäning i Andens kraft, ge utrymme för Andens gåvor, samtidigt kombinerat med klassisk evangelikal bibeltro tycks vara självklarheter i detta sammanhang. Jag lyfte också fram min och Micael Grenholms bok om att Jesus var också flykting, och den socialt radikala kristendomen tycks också vara en självklarhet i detta sammanhang. Den kritik jag lyft fram mot kristna högern och Trump-kristendomen fick man starkt gehör för, inte minst i enskilda samtal med pastorer. Min nyanserade hållning i HBTQ-frågan, som jag något snuddade vid i någon predikan, även detta gick hem. Jag var mest orolig för att de skulle tycka jag var för liberal i den frågan. I svenska kontexten kan man knappast anklagas för att vara för liberal i den frågan.

Det bör påpekas för att nyansera bilden att Equmeniakyrkan idag är en spretig koalition, den typ av teologi och kristendom som man möter i finska kontexten finns på församlingsnivå i det svenska sammanhanget. Inte minst en person som Lars Gunther företräder mycket av detta. Men det är undantag mer än mainstream inom dagens Equmeniakyrka.

Det är en ren njutning att få träffa kristna syskon där man kan uppleva både en andlig enhet men också en enhet i teologiskt tänkande. Jag upplevde en hel del av detta inom Evangeliska Frikyrkan i Sverige för 20-25 år sedan men ”evangelikal light” och problematisering av karismatiken, har blivit för utbrett inom dagens EFK, enligt min mening.

Missionsförbundets utmärkta ledartrojka består av pastorn i Jakobstad, Stefan Löv, som var konferensledare, pastorn i Andreasförsamlingen i Helsingfors, Markus Österlund, samt pastorn hos missionsförbundet i Borgå, Roger Andersson. Österlund var dessutom en intressant bekantskap för mig, han är disputerad statsvetare som också jobbat inom politiska sektorn i många år kombinerat med att vara församlingsledare.

Jag eftersträvar i mitt skrivande och praktik stå för en kristen helhetssyn som kombinerar karismatisk kristendom med betoning på Andens gåvor och andeuppfyllelsen, med klassisk evangelikal teologi som innefattar en konservativ bibelsyn och betoning på bland annat frågor som jag lyfter fram i mina böcker ”Efter detta” och ”Inte utan korset”, en klassisk evangelikal syn på Jesu ställföreträdande strafflidande och tron på den dubbla utgången. En klassisk evangelikal teologi innefattar också en klassisk kristen syn på äktenskap och sexualitet, vilket gör det helt omöjligt med en omförhandling av äktenskapssynen. Detta kombinerat med församlingsplantering och nya vägar för att nå ut med evangeliet. Och allt detta kombinerat med ett radikalt kristet socialt engagemang som vi försöker uttrycka i boken ”Jesus var också flykting”. Det radikala kristna sociala engagemanget realiseras i mitt fall också genom samarbetet med Sebastian Stakset.

Sebastians utspel dagen efter de tragiska Farstaskjutningarna, om att samla in pengar till idrottsföreningen i Farsta, är ett utmärkt exempel på en socialt radikal kristendom, som dessutom är mycket snabbfotad och situationsanpassad.

Enhet får inte bara handla om att försöka trycka in kristna i gemensamma organisationer där man inte är överens om en massa saker. Moderna samfundsstrukturer tenderar att gå i den riktningen, enheten blir administrativ, inte andlig och inte heller i det teologiska tänkandet.

Fick en förnyad tro på under dagarna i Finland att en djupare enhet är möjlig, där man kan hitta kristna som är överens om karismatisk kristendom, socialt radikal kristendom en övertygelse om Bibeln som Guds ofelbara ord, uttryckt i klassiska evangelikala lärosatser som Jesu ställföreträdande strafflidande, den dubbla utgången och en kristen äktenskapssyn.

Ska vi modernisera våra samfundsstrukturer och hitta samarbetsformer som faktiskt motsvarar andlig och teologisk inriktning, bör vi nog i större utsträckning börja tänka bort nationsgränserna och fördjupa samarbetet över nationsgränserna. Kristi kropp är nationsöverskridande. Det är inget som säger att samfundsstrukturerna i våra måttligt befolkade nationalstater i norra Europa, ska följa nationsgränserna.

 

 


Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /home/mattlose/stefansward.se/wp-includes/class-wp-comment-query.php on line 399