Här följer fortsättningen av genomgången av Per-Axel Sverkers bok.
Ett annat centralt tema i Stotts författarskap handlar om en kristen respons på social rättvisa, och Sverker visar att detta har varit delvis en brottningskamp för Stott och man kan se en viss positionsförflyttning under hans livstid, något som får avtryck i Lausannedeklarationen och dess uppföljning. För en evangelikal kristen är människans frälsning helt avgörande, detta präglar Stott. Evangelisationen måste alltid komma i första hand. Stott är också inne på den klassiska evangelikala tankegången att människors frälsning och omvändelse är det effektivaste sättet att bedriva kristen social påverkan. ”The Commission of the church is not to reform society, but to preach the gospel” – ett klassiskt Stott-citat som Sverker lyfter fram. Stott mejslar dock efterhand fram en helhetssyn där människan betraktas både på ett frälsningsplan och ett skapelseplan. Skaptelseteologin formar Stotts sociala tänkande, han har även efterhand tagit mer intryck av Gudsrikesteologin. Evig frälsning är dock viktigare än politisk och ekonomisk befrielse för Stott. Man bör komma ihåg att en stor del av Stotts livsgärning inträffade samtidigt som den radikala vänstervågen påverkade stora delar av kristna kyrkan, som betonade ett socialt evangelium och social rättvisa. De frågorna utmanade Stott och han var tungen att ta ställning till dessa utmaningar.
Kristi unika ställning betonas i Stotts författarskap. All form av religionsdialog är underordnad proklamationen av evangeliet.
Stotts syn på Bibeln behandlas ingående av Per-Axel Sverker. Bibeln som Guds ord är en grundbult i Stotts hela författarskap och övertygelser. Han har haft omfattande debatter med företrädare för liberal teologi och liberal evangelikalismen om Bibelns trovärdighet och status. Evangelikalismen utgår från den protestantiska Sola Scriptura-principen, skriftens överhöghet som teologisk norm över alla andra källor. Katolicismen ger traditionen en större tyngd än vad som präglar evangelikalismen. Liberal teologi relativiserar skriften och utgår mer från erfarenheten och subjektiva kriterier. Det finns också en kritik mot Karl Barth och nyortodoxin som gör skriften både relativ och absolut.
Sverker poängterar att tron på Bibelns auktoritet inkluderar i den evangelikala historien också ett fasthållande vid dess sanning och ofelbarhet. Hur Bibelns ofelbarhet ska definieras har debatterats i evangelikala kretsar. Debatten har kretsat kring begreppen infallability och inerrancy, två begrepp som är ganska likalydande men uttrycker olika distinktioner om Bibelns ofelbarhet. Vissa evangelikala teologer har hävdat Bibelns ofelbarhet in i minsta detalj, t.ex. Francis Schaeffer. Andra evangelikaler har också hävdat ofelbarheten men också betonat Bibeltexternas olika syfte och genre, man måste också utgå från vilken typ av Bibeltext det handlar om. John Stott hör till den gruppen liksom JI Packer bland annat. Det är också den syn som präglar Lausannedeklarationen. En mer liberal grupp av evangelikaler betonar Bibelns ofelbarhet när det gäller tro och praxis men inte i mer perifera frågor. Liberala evangelikaler ser Bibelns ofelbarhet som begränsad.
John Stott ser den förändrade Bibelsynen som en grundorsak till kyrkans negativa utveckling, orsakad av relativisering och subjektivism. Den liberala teologin ligger bakom kyrkans förfall. Stott poängterar även att traditionen får inte utgöra teologins yttersta norm. Den har ibland tagit Bibelns plats som källa och norm. Skriften är gudomlig medan traditionerna är mänskliga. Stott poängterar dock att det råder en samsyn mellan evangelikal bibelsyn och kyrkans traditionella lära om Bibeln.
Sverker stryker under att John Stott dock lyfter fram Bibelns symbolspråk. ”Scripture is very rich in metaphorical language, and in every metaphor it is essential to ask at what point the analogy is being drawn.” – skriver Stott vid ett tillfälle. Här finns en skiljelinje mellan Stott och det som kallas fundamentalismen och som läser Bibeln strikt bokstavligt. Den litterära genren behöver fastställas i varje bibeltext. Det gäller även skapelseberättelsen. En symbolisk berättelseform förnekar dock inte den historiska bakgrunden.
Stott betonar Bibelns historiska sanning men Bibelns författare ser det sällan som angeläget att vara pedantiskt precis. Historien tecknas därför skissartat och stiliserat och inte som i modern facklitteratur.
Bibelns inspiration diskuteras av Stott i olika texter. Han är en förespråkare för det som kallas för verbalinspiration, vilket inte är samma sak som mekanisk inspiration. Verbalinspiration innebär att även ordvalen är inspirerade av Gud i skriften. Stott skriver: ”Verbal inspiration means that what the Holy Spirit has spoken and still speaks through the human authors, understood according to the plain, natural meaning of the words used, is true and without error .. Words are the building-blocks of speech. It is therefore impossible to frame a precise message without constructing precise sentences composed of precise words.”
Sverker lyfter fram följande Stott-citat som väl sammanfattar hans hållning i bibelsynsfrågan: ”In the contemporary crisis of authority in the world, and loss of authority in the church, my plea is that we return to humble submission to Scripture as God´s word, and that we do so out of a humble submission to Jesus Christ as Lord, who himself humbly submitted to Scripture in his own faith, life, mission and teaching.”