Rapport från Jerusalem

~ stefan

Idag vänder vi hemåt efter tio sköna semesterdagar i Israel. Vi har bott vid Genesarets sjö, i Negevöknen och sista tre dagarna i Jerusalem. Som bibelläsare och bibelförkunnare är det så lärorikt att röra mig i de miljöer där Bibeln och uppenbarelsen formats.

Det har resulterat i två ledare i Världen Idag om hur vi kristna ska förhålla oss till judarna och till dagens staten Israel. Den senaste som publiceras idag handlar mest om möjligheter till fred i regionen. Man hittar den här. Den första ledaren i tisdags handlade om kristendomens judiska rötter. Man hittar den här.

Det här är frågor som intresserat mig i många år. Som student i ’statskunskap i slutet av sjuttiotalet gjorde jag en vetenskaplig studie av fredsförhandlingarna som då fördes mellan Israel och ’Egypten. När jag började doktorera våren 1980 var jag i valet och kvalet att doktorera om mellanösternkonflikten, men till slut blev det ändå abortfrågan jag skrev om. Han dock med vissa vetenskapliga kursen i Mellanösternpolitik.

Under tre dagar bodde vi i Negevöknen nära Berseba. Här är en bild från Negev. Trakterna kring Berseba har nu börjat bli rejält utbyggda.


Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /home/mattlose/stefansward.se/wp-includes/class-wp-comment-query.php on line 399
  • Mikael Nyman

    ”En sak som dock alla kristna borde vara överens om är att kristendomen har judiska rötter”

    Borde det inte snarare vara tvärtom, att judendomen har kristna rötter? Ur ett kristet perspektiv var ju alla troende under gammaltestamentlig tid var kristna? Adam umgicks innan syndafallet med Gud – den kristne, treenige guden. Första gången evangeliet predikades var ju direkt efter syndafallet, och sedan dess har alla troende trott på Kristus/Messias. Jesus uppenbarade sig ju för Abraham och många andra troende i GT.

    Visserligen har klarheten i Guds uppenbarelse gradvis ökat, fram till och med fullbordandet av Nya testamentets kanon, så förståelsen av många frågor har ökat. Men det gäller ju även den moderna judendomen – många traditioner har utvecklats under senare tid, och man kan ju diskutera hur mycket likheter det finns mellan dagens judendomen och den religion som Adam, Noa, Abraham eller Mose företrädde.

  • Petri Kinnunen

    I ledaren ViD 5/11-2019 skriver du:

    ”Gud sade att han skulle ge landet åt Abrahams efterkommande. Han skulle också göra dem till ett stort folk. ”I dig ska alla jordens släkten bli välsignade”, sade Herren till Abraham.”

    Sedan resonerar som mot det som fullbordas i evangelierna.

    Ta gärna tid och studera och reflektera över dessa övergripande frågor

    I NT,
    – vilket är landet?
    – vilka är Abrahams efterkommande, det stora folket?
    – vad är välsignelsen?

    Så att Jesu undervisning och apostlarnas undervisning inte motsäger varandra.

    T.ex. du skriver I ledaren ViD 9/11-2019:

    ”Juden Paulus gav inte upp när det gällde sitt folk; han höll fast vid att Guds kallelse och utkorelse låg fast. Han trodde på att Israel ska bli frälst och han trodde på en upprättelse för Israel.”

    Den du kallar ”Juden Paulus”

    (——— Paulus eller Aposteln Paulus låter mer kristet att resonera då i Kristus spelar det ingen roll om man är jude eller grek Gal 3:28. Men som villfarelsen kristen sionism vill man bryta in en kil mot det faktum att skiljemuren är nedriven Ef 2:11-22, (v.14!), det finns ingen fiendskap. Visst många judar känner främlingskap för kristna och det finns tyvärr anti-semitiska kristna. Men smutskastningen som bl.a. ViD och du är delaktiga i att större delen av kristenheten skulle drivas av den s.k. ersättningsteologin är konspiratorisk och behövs för att framhålla villfarelserna eller dispensationalismen/darbyismen i kristen sionism.——— Parentesen mitt i meningen är att påvisa din retorik i framställningen.)

    klargör faktiskt ganska rättframt och tydligt att:

    ”såvida de inte framhärdar i sin otro.” (Rom 11:23b).

    Aposteln Paulus var lyckligt ovetande om din slutsats att Paulus själv visste att hans folk efter omskärelsens förbund ”Israel” skulle bli frälst och upprättas. Du tolkar skriften som det passar teologin i kristen sionism och inte så som Paulus själv uttrycker det om judarnas frälsning och upprättelse.

    Att hela Israel blir frälst kan tolkas på annat sätt än kristna sionister gör om du jobbar lite med de tre frågorna ovan så att de harmoniserar med evangeliet som är grundstenen i att människor blir frälsta överhuvudtaget. Protoevangeliet (1Mos 3:15) och Abrahamsförbundet.

    Det är stora delar av frikyrkligheten (i Sverige, tyvärr är det värre i USA och Trump förleds av sådana rådgivare) som har förletts och omfamnats av kristen sionism som Levi Petrus och pingströrelsen till mångt och mycket spritt till resten av kristenheten här i Sverige.

    Genom åren har bra och genomtänkt tillrättavisning ägt rum för. Två exempel:

    I tidskriften Nytt Liv skrev signaturen Lasse Enarson debattinlägg om sin syn på Israel (han är mer vilsen idag, suck!). Han blev snyggt och pedagogiskt tillrättavisad i flera inlägg av Håkan Arlebrand med klassisk kristen tro. I dagstidningen Dagen var det en ”pingstdebatt” om samma ämne där Göran Lennartsson på ett bra sätt blev tillrättavisad av Nils-Eje Stävare som på ett sunt sätt framförde den klassisk kristna synen på Israel.

    Och här på denna hemsida har du många gånger blivit undervisad om att du kan ha dragit fel växlar i din bibeltolkning. Detta ämne har du haft uppe många gånger och du fortsätter. Så jag gör ett nytt försök. Försök svara och reflektera över vad de tre frågorna jag ställde dig om 1 Mos 12:3. Så kanske du slutar som ledarskribent på ViD när du inser hur fundamentalt fel du tolkat denna text och som ViD drivs av i att köra in en kil i klassisk kristen tro på evangeliet.

  • Micael Gustavsson

    Jude syftar ju även på en etnicitet, inte bara på en religion (judar som konverterat till kristendomen, som tex nunnan Edith Stein, dödades i Auschwitz lika mycket som judar som praktiserade judendomen eller var ateister). Och då kan man helt klart säga att kristendomen har detta etniska ursprung.

    Jag anser också att det är fel att kalla Gamla Testamentets heliga för kristna, då den termen borde syfta på det nya förbundet, som först instiftades i och med Jesu död och uppståndelse.

  • Mikael Nyman

    (1) En intressant fråga är ju hur man definierar en etnisk jude. Hur mycket ”judiskt blod” krävs det? Eller är det en fråga vad man själv definierar sig som? Detta är en inte helt ovktig fråga i dagens Israel, då det förekommit en hel del uppbladning mellan judar och andra folk genom historien.

    (2) Det är klart att den kristna kyrkan i dess nuvarande form kan sägas ha bildats i samband med Jesu uppståndelse och apostlarnas tidiga verksamhet. Däremot har jag svårt att köpa att det skulle röra sig om någon radikalt annan, väsenskild religion i Gamla testamentet. I grunden är de ju samma treenige Gud som verkar i GT som i NT, och vägen till frälsning är i grunden densamma – tron på Jesus. Dock så är ju vissa av de konkreta nådemdlen olika – dopet och nattvarden var ju inte instiftade under det gamla testamentets tid.

    Det mest korrekta är kanske att säga att både (den moderna) judendomen och (den nytestamentliga) kristendomen menar sig vara de rätta efterföljarna till den gammaltestamentliga religionen. Frågan är om de gammaltestamentliga löftena har blivit uppfyllda i Kristus, eller om vi skall fortsätta vänta på deras uppfyllelse.

  • Micael Gustavsson

    Ja, definitivt är det samme Gud som verkar. Men Jesus talar om ett nytt förbund, inte bara lite nya yttre former. Se även det Paulus skriver om det radikalt nya som kommit genom Kristus,

  • Petri Kinnunen

    När man läser Apostlagärningarna och studerar skarven eller gångjärnen som apostlarna har fått undervisning om hur det Nya förbundet (Guds rike) ska lanseras ut i världen. Alla tal i Apg, alla händelser och senare brev.

    Blir utfallet något av det som uppenbaras enligt följande:

    Landet är ett annat. (Referenserna är många)
    Folket ett annat, men ett inklusivt sådant och (Jesus och Apostlarna är eniga)
    välsignelsen är Kristus (Löftets son i nytestamentlig uppenbarelse, inte Isak, och inte intelligens, nobelpriser etc.).

    Det är denna uppenbarelse som traderats till kyrkan av apostlarna.

    Den som välsignas av Kristus blir välsignad av Kristus.
    Den som förbannar Kristus blir förbannad.

    Jämför gärna hur mycket 1 Mos 12:3 Joh 3: 16-18 sammanfaller att det är Löftets son som är välsignelsen och otron förbannelsen. Och det är solklart att Aposteln Paulus hoppades av allt sitt hjärta att judarna skulle få del av den välsignelsen som finns i Kristus, vilket inte förutsägs av Paulus eller någon annan i NT. Därför är ”såvida de inte framhärdar i sin otro.” (Rom 11:23b) ett bra vaccin mot spekulationer och är den negativa delen i profetian i 1 Mos 12:3.

    Allt ligger i Guds händer.