Svenska Evangeliska Alliansen

Den här veckan har jag ägnat en del tid åt Svenska Evangeliska Alliansen (SEA). Jag har ju skrivit två ledare i Världen Idag om denna viktiga organisation, och där nämner jag i några rader att Pingströrelsen och Svenska Alliansmissionen har lämnat SEA. Detta har uppmärksammats av tidningen Dagen som gjort ett reportage om denna sak, det var tydligen en nyhet med denna information. Här är en länk till artikeln. Samfundsledarna Daniel Alm och Kjell Larsson har också kritiserat min ledare, en text som publicerats i Världen Idag idag, och som jag gavs möjlighet att bemöta. Man hittar det här.

I mina två ledare har jag ingående förklarat varför jag anser Svenska Evangeliska Alliansen vara en viktig organisation. Hänvisar till de texterna och upprepar mig inte här.

Eftersom Evangeliska Alliansen varit en av de mest tydliga rösterna i Sverige i försvar för biblisk kristendom och försvaret för en kristen tro med evangeliet i centrum är detta djupt beklagligt enligt min mening.

  • Stanley Östman

    Jag känner mig till freds över vår pingstledare Daniel Alms förklaring.
    Det duger tydligen inte för Swärd.

    Men det som återigen uppdagas är det vi flera påpekat i olika sammanhang:. – Det är aldrig bra när enskilda politiserar eller tar egna initiativ för att markera dagsaktuella ställningstaganden.
    Det må i vissas ögon synas bra att vara med i dagsaktuella samhällsskeenden med kristna tolkningsglasögon.

    Men facit ger ett allt annan än gott resultat. – Det splittrar kristenheten. Vi ser nu vad pastorsuppropet åsamkat frikyrkliga som inte känner sig välkomna till kyrkor.
    Eller andra sammanhang där andra stämplas till högerkristna.

    Uppdraget i predikostolar ska hållas högre. Bakslaget gentemot SEA hade kunnat förutses för att värna dess ”förträfflighet”.
    Det är sannerligen inget enmansuppdrag där man ska åka snålskjuts på andras samfundsrennomé

  • Jonas Rosendahl

    Ja, det var bra att Daniel Alm förtydligade, det gav ett helt annat perspektiv. Är det möjligen så att de fick nog av Swärds ”betongmentalitet”? Och snabbt ville dra sig ur på bästa diplomatiska sätt?

  • Stanley Östman

    Visst är det så…
    Jag kan avslöja att jag fått positiv respons från pingstledaren när jag påpekat, att det är fel att agera i kristenheten så att kristna inte känner sig välkomna till frikyrkor för att de sympatiserar med SD.
    Och det är bara ett ex.

  • wildwest63

    Det här är ett riktigt rejält problem! Det splittrar släkter och familjer och dessvärre även kyrkor. Jag var för ung på 70-talet för att veta om samma effekter uppstod då med kommunismen och 68-rörelsen (kommer ihåg en våldsam diskussion som min far hade med mötesbesökare som gick ut under den gemensamma sången för att röka), men temat kring migration är det mest förstörande jag har varit med om. Det enda jag kan jämföra med var Livets Ord-debatten i början på 90-talet.

    Jag går inte till kyrkor där jag vet att pastorn alltid passar på att inflika nåt syrligt om SD eller Trump. Jag känner mej faktiskt uthängd, som nån slags satans anhängare, vilket jag definitivt inte är.

    I min värld är det en totalt felaktig bibelsyn att vi ska rata våra egna och vräka pengar över lycksökare från hela världen som kommer hit med hjälp av kriminella ligor. Det är ytterst ytterst få procent av de migranter vi har i landet idag som kommit hit med riktiga asylskäl, även UNHCR (som ännu inte betraktas som en rasistisk organisation av pastorskollektivet vad jag vet) säger detta. För mig är detta en förvanskning av bibelns budskap om hjälpsamhet, om eget ansvar, om vem som är vår nästa, om understödjande av brottslighet, om accepterande av stöld och falska utsagor, om inflytande och undergrävande av våra verksamheter och vår kultur av en fientlig samhällsomstörtande religion. Obegriplig teologi för mig och detta leder till fördärvet. Det förstår alla som klarar av addition, kan läsa officiell statistik och vågar tänka tanken till slut.

    Jag kan dock leva med att pastorer och kyrkoledningar har dessa för mig totalt felaktiga uppfattningar så länge det inte blir ämnet till predikningar och något som styr hela kyrkans verksamhet. Dit hör även klimatvansinnet. Det är inte kyrkans uppgift att vara en socialistisk påverkansorganisation för alla världens migranter, det är inte kyrkans uppgift att ge sig in i otroligt komplexa kemiska och fysikaliska sammanhang som ett fåtal vetenskapsmän i världen kan reda ut – just nu kör alla samhällsorganisationer inkl kyrkan endast på hörsägen från klimatlobbyn. En klingande cymbal är det man är. Inget annat. Kyrkor är entusiastiskt aktiva till att lägga grunden för den världsregering som Bibeln varnar för. Har vi inte tillräckligt med varningssignaler från alla som vill ha diktatur och utrotning av delar av den mänskliga befolkningen för klimatets skull?

    Kort sagt – var är profeterna? De som inte dansar efter maktens pipor, för det är det enda som idag finns i kyrkan. Inkl de två pastorsupproren.

  • Mattias

    Då får du fråga Gud varför han inte sänder profeter…

  • Jonas Rosendahl

    Det finns profetiska tjänster som talar. De finns enligt min erfarenhet i varje församling. Problemet är att man ofta utpositionerar dem och dessutom inte lyssnar. Nu ska allt prövas, ingen talar Guds ord med exakthet varje gång. Det gjorde profeter dock i GT. Där finns en skillnad.
    Jag brukar ofta fråga människor, ”Vad har Gud sagt?”. Påfallande ofta har de inte ens orkat söka Gud för ett tilltal. De litar på andra. En del går på rutin och TROR att de har Gud med sig. Det är nog det främsta problemet idag. Men det är inte de profetiska tjänsterna som har de fina podierna idag eller fina kontakter på kristna tidningar. Men de finns och de ser och de hör och är redo att bekräfta Guds vägar till de som sökt Gud och önskar ledning.

  • kjell

    Han har sänt många profeter, men ingen lyssnar eller tystas ner i församlingen.
    När någon får ett budskap och delger församlingen, springer någon kanske fram med en mikrofon, eller också höjer dom ljudet på tal eller sång så det inte går att höra.

    Am 5:23-24
    Hav bort ifrån mig dina sångers buller;
    jag gitter icke höra ditt psaltarspel.
    Men må rätten flöda fram såsom vatten,
    och rättfärdigheten lik en bäck som aldrig sinar.

  • wildwest63

    Det hjälper ju inte att det finns profeter om de inte hörs! Att de finns men inte hörs eller inte försöker höras – jag vet inte om det är nån vits med det. Då kan man lika gärna säga att de faktiskt inte finns, om inte rent fysiskt, så i varje fall inte i det offentliga samtalet där deras existens behövs.

    Ska man tolka GT fanns det inte överhövan många profeter på en gång. Det var ofta en enda i ett land. En Elia, en Jona, en Jesaja. Det behövs alltså en generalprofet i Sverige. Jag ber varje dag om att en sådan ska uppträda, orädd för islamister, kommunister, nazister, vänstermedia, politiker och, tyvärr, inte minst för kyrkoledare, präster och pastorer.

  • Jonas Rosendahl

    Det är detta jag menar med skillnaden på en GT profet och en NT profet. Gud vill vägleda sin församling i NT och församlingen är primärt vittnesbördet. Inte någonstans finns något vittnesbörd om att man var politiskt aktivistisk, bad emot romarrikets ogudaktiga styre, eller hade politiska åsikter om det. Snarare tvärtom gavs det legitimitet, att skatt skulle betalas och att de (samhällets styrande) hade rätt att bära svärd för ordningens skull i samhället. Inte heller finner jag stöd för tydlig nationalism. Inte heller stöd för att vi ska idka andlig krigföring mot livsstilssynder. Jag tror församlingens primära uppgift i en profetisk roll i samhället är att visa på ett andligt liv i Kristus. Att vara en Kristusdoft där kärlek och omtanke blir ett vittnesbörd. Men även där Gudsfruktan finns, att ett heligt och helgad liv är påtagligt och där den inre förvandlingen blir vittnesbördet. Det blir ett salt i denna värld. Det blir ett ljus som skiner i en förfallen och syndig värld.

  • Mikael Nyman

    Jag tror det finns ett problem med hela den neoevangelikala rörelsen, vilket avspeglar sig i SEA. Neoevangelikalerna, till skillnad från mer konservativa evangelikaler eller ”fundamenalister”, inte bara vara trogna Bibeln, utan de vill också vara tilltalande för samtidens människor, och inte uppfattas som ”splittrande”. Resultatet blir ofta halvmesyrer, där man fokuserar på vissa frågor, men inte andra. När det gäller sexualmoral, t.ex., finns det ett enormt fokus på homosexualutet (och i viss mån aborter), men oftast mindre fokus på olika former av heterosexuell otukt, samboförhållanden, pornografi/onani, skilsmässa/omgifte, etc. Jag kan inte komma ifrån tanken att det är lättare att vara ”hardliner” när det är sådant som inte drabbar en själv. Skulle man börja kritisera sådant som tillhör medelsvenssons eller medelamerikanens livsstil, då lär man få problem med att man betraktas som hopplöst gammaldags av icke-kristna, och som splittrande av många kristna kyrkor (som i varierande grad kommit att acceptera världens livsstil).

    Min erfarenhet säger mig att många ”fundamentalistiska” kyrkor ofta har ett mycket bredare fokus än neoevangelikalerna, de predikar mot alla former av synd, och inte bara mot samkönade äktenskap. Det verkar också vara lättare att hitta folk som är kritiska till Trump bland ”fundamentalister”.

    En konkret fråga där jag tycker att SEA fegat är hemundervisning, som förbjöds av den tidigare borgerliga regeringen och ”liberalen” Björklund. Hemundervisning ju det enda alternativet om man inte råkar ha någon bra kristen friskola i närheten. (Och dessutom är ju friheten för de ”kristna” skolorna i praktiken kraftigt begränsad i Sverige, jämfört med många andra länder.) Det enda västerländska, demokratiska land, där hemundervisning är förbjudet, är Tyskland, där det förbjöds på 30-talet av nazisterna. Man kan tycka att det skulle vara en självklarhet för konservativa kristna att värna föräldrarnas rätt att undervisa sina barn, men icke.

    Det är hyckleri om SEA säger sig värna äktenskapet, samtidigt som de kyrkor vars stöd man är beroende av i praktiken tolererar otukt och obibliska skilsmässor. Det är dags att kyrkor och församlingar på allvar börjar predika mot de gudlösa livsstilar och ideologier som härskar i samhället. Att att man börjar förkunna hela Guds rådslut, och att hålla fast vid allt Jesus har befallt. Men då finns ju risken att man blir betraktad som omodern eller splittrande….