Varför är jag så skeptiskt inställd till Sverigedemokraterna? Redan efter valet 2014 skrev jag en artikel i Dagen om att kristna inte ska stå med i Åkessons hejarklack. Jag var sedan med och initierade det så kallade pastorsuppropet där 380 pastorer gjorde ett statement för en generös flyktingpolitik med udden riktad mot SD. 2016 gav jag och Micael Grenholm ut boken ”Jesus var också flykting”.
Redan 2007 skrev jag en artikel publicerad på DN debatt på förintelsedagen, där jag tog upp frågan om att kristna har benägenhet att dras till högerextremismen, kristna kyrkans kompromisser med nazismen var temat för artikeln. Jag ställde också en frågan i den artikeln, att kommer vi att få se i framtiden att kristna engagerar sig i SD. Vid den tidpunkten var det otänkbart, men idag lever vi i den verkligheten. Mitt påstående 2007 väckte inte någon debatt, det ansågs då vara helt osannolikt, det enda som nämndes av en statsvetare var att jag såg något som inte annan såg, när jag varnade för att kristna skulle attraheras av SD.
Jag ska nu försöka svara på frågan sakligt och inte emotionellt. Det som vill närmare fördjupa sig i argumentationen får läsa vår bok som kom 2016.
Det finns inslag i SD:s politik som jag är skeptisk till, men på mer allmänpolitiska grunder, i frågor där vi kristna kan ha olika uppfattningar. Jag är till exempel för ett svenskt EU-medlemskap. Jag tror inte att EU är eller bör vara en statsbildning, vi behöver aktivt bevara de nationsbildningar som finns inom EU, tendensen är ju att det blir allt fler EU-stater, inte en riktning mot att bli en enda stat. Det är inte ett embryo till en antikristlig världsstats-, statsbildning, det vore att kraftigt överdriva EU:s roll och betydelse i världen. Jag ser det som ett ekonomiskt samarbete för att framförallt gynna företagen och näringslivet så att de kan ha hela EU som hemmamarknad. Det gynnar Europa ekonomiskt. EU är inte någon mäktig del av världen längre, det försvann med andra världskriget, det är en förlegad världsbild att tro att världsmakten utgår från Bryssel. Men för att Europa ska kunna hävda sig i konkurrensen med USA och Kina är det viktigt med en gemensam europeisk marknad vilket kräver en viss samordning av lagstiftning och ekonomi. Jag tror också på ett svenskt samarbete försvarsmässigt, och ser ett NATO-medlemskap som enda alternativet, den slutna nationalism som SD förespråkar tror jag inte på, men detta handlar om frågor där vi kristna kan ha olika uppfattningar. Energi- och klimatpolitik är mina specialområden, och där tycker jag att SD representerar för mycket av gårdagens politik och tänkande, liksom Trump gör. När man granskar ett politiskt parti är det ju aldrig så att det absolut inte är något man inte gillar. Som kristen står jag för en konservativ syn. Jag tycker inte heller att SD på långa vägar är ett regeringsdugligt parti, med tanke på de många avhoppen i riksdagsgruppen och ännu mer på kommunala nivån. Ett regeringsdugligt parti måste kunna mobilisera kompetenta människor på alla nivåer, i riksdag, landsting och i alla kommuner, där har SD en lång väg att gå. Men även i den frågan kan vi kristna göra olika bedömningar. När det gäller familjefrågor t.ex., jag kan inte se att SD ger ett alternativ till rådande ordning, men har mer konservativa inslag vilket jag tycker är bra.
Man kan föra en saklig diskussion om flyktingpolitik och invandring, och komma fram till olika uppfattningar om vårt lands kapacitet på detta område, hur mycket som ska prioriteras i närområdessatsningar och hur mycket vi ska ta emot flyktingar från avlägsna länder och kulturer. Nu är det ju så att Sverige och vår socialdemokratiska regering vill idag anpassa sin flyktingpolitik till EU, och EU vill i stort sett inte ta emot några flyktingar alls, så den restriktiva flyktingpolitiken är ju inte längre något unikt för SD utan gäller partier i allmänhet. Som kristen tycker jag att EU:s väldigt restriktiva flyktingpolitik är omoralisk, men det är ju en allmän kritik som idag inte bara gäller SD och likasinnande partier. Man bör komma ihåg att 50.000 personer flyttar från Sverige varje år, man får jobb i andra länder, gifter sig med någon i en annan del av världen, flyttar som pensionär till ett varmare land, man har som flykting möjlighet att återvända dit man kom ifrån, med mera, det finns många skäl bakom flytt utomlands, unga människor är mycket mer internationella än den äldre generationen. Vi har inte ett födelseöverskott, en invandring på 50.000 är ett minimum för att vi inte ska få en krympande befolkning, vilket är ekonomiskt skadligt.
Människor har i alla tider varit på flykt från fattigdom, krig och förtryck, vi får i framtiden också räkna med mycket mer miljöflyktingar. En mycket begränsad del av världens flyktingar har möjlighet att ta sig in i något EU-land och söka asyl här. Den breda majoriteten av flyktingar finns i världens fattiga länder.
Det finns områden där jag som kristen är totalt negativt inställd till SD, som är avgörande för mitt avståndstagande. Här pekar jag på de viktigaste frågorna.
- Partiet har nazistiska rötter.
Sverigedemokraterna som parti har sina rötter i 80-talsrörelsen Bevara Sverige Svenskt, och bildades som ett parti 1988. Det fanns nazister med bland bildarna och i nyckelpositioner under 90-talet. Det var det partiet som nuvarande partiledning gick med i. Enligt min mening kan man inte vara nazist, ha samröre med nazister, och samtidigt vara kristen. Det går inte att hävda som Lars Enarson har gjort att nazistiska rötter finns i de olika partierna. Detta stämmer inte. Det är riktigt att det fanns stöd för rasbiologiska idéer i Sverige på 20- och 30-talet, och det fanns personer i etablerade partier som sympatiserade med nazisterna på trettiotalet, framförallt var det starkt tyskvänliga personer. Men allt detta gjordes upp med under och efter andra världskriget. Efter andra världskriget har det varit total nolltolerans mot nazismen i svensk politik. Nazister och nazismen levde kvar i Sverigedemokraterna på nittiotalet, i närtid, det är en helt annan sak. Det var det parti som nuvarande partiledning gick med i. Hitlers agenda var att skapa ett etniskt homogent Tyskland, och de han såg som invandrare rymdes inte där. I den situationen handlade det om judar och romer och andra folkgrupper i tyska riket som inte var tyskar etniskt. SD:s argumentation i alla år har varit samma sak, även om man har försökt uttrycka sig mer rumsrent på senare år, ett Sverige för svenskar utifrån en svensk tradition, och andra folkgrupper ryms inte där och man vill inte ha någon invandring som gör Sverige mindre etniskt homogent. I grunden är det samma uppfattning som nazisterna drev ideologiskt, men med mer våldsamma metoder. Visst, SD tog bort uttrycket ”etnisk homogenitet” i principprogrammet 2011 och ersatte det med uttrycket gemensam nationell och kulturell identitet, och betonade den nedärvda essensen, ett litet mer rumsrent sätt att uttrycka samma sak. (Om partiets nazistiska rötter har vi en mycket mer utförlig genomgång i kapitel 9 i vår bok ”Jesus var också flykting”.)
Den mycket trovärdige KD-politikern Lars Adaktusson skriver så här om SD i en krönika i Metro 5 november 2012 som jag tycker väl sammanfattar bilden: ”Mot den bakgrunden är det intressant att Åkesson själv gick med i Sverigedemokraterna när politiken var formad av högernationalister och skinnskallar. Både den dåvarande partiledaren och ungdomsförbundsordföranden var organiserade nazister, vid partiets sammankomster var medlemmarna klädda i uniform. Att Åkesson frivilligt sökte sig till ett parti som startades och leddes av nazistsympatisörer stämmer till eftertanke.”
2. Partiet svartmålar invandrare och invandring, och ställer grupper mot varandra.
Invandringen och invandrarna lyfts fram som orsaken till de flesta problemen i samhället. Hatet mot invandrare har ökat kraftigt i Sverige under senaste åren. Sverigedemokraterna har varit en bidragande orsak till detta, genom att partiet konsekvent sedan sitt bildande i slutet av 80-talet, har bekämpat och varit emot all form av invandring och alltid lyft fram problemen med invandring och därmed invandrarna. Partiet har ensidigt i alla år presenterat invandrare som ett stort problem och som egentligen inte hör hemma här. Invandringen leder till ökad brottslighet, invandringen leder till sämre skolor, invandringen leder till sämre sjukvård, invandringen leder till sämre åldringsvård, invandringen leder till sämre svensk ekonomi, invandringen leder till sämre bostadsområden etc. etc. Listan kan göras lång på vad invandringen och därmed invandrarna leder till för problem. Jag kan inte här ta upp alla aspekter av detta. Men konsekvent pekar man på fakta som svartmålar invandringen och invandrare i högerpopulistiska medier och hemsidor. Ingen påstår att det är problemfritt med invandringen, och vi har varit för dåliga på att klara integrationen. Men att skuldbelägga invandringen och invandrare för att en liten grupp av dem, 1-2 procent, ägnar sig åt brottslighet, det blir samma argumentation som Hitler använde för att skuldbelägga judarna i Tyskland på trettiotalet. Det är dessutom invandrarna som drabbas av denna brottslighet, det är inte på Östermalm som bilar bränns, där butiker rånas, och knarkaffärer görs upp i gathörnen. Det är i Rinkeby. Man glömmer bort alla positiva aspekter av invandring, Stockholms arbetsmarknad skulle kollapsa utan all invandring, ett antal branscher domineras helt av personer som är utrikesfödda eller har utrikesfödda föräldrar. Denna kollektiva skuldbeläggning av invandring, invandrare och invandrartäta områden är omoralisk och inte enligt fakta. De flesta invandrare vill arbeta, sköta sig, integreras och lära sig svenska.
Som kristna och som församlingar är denna svartmålning av invandring och invandrare mycket stötande. Vi möter väldigt många av dessa i våra kyrkor och församlingar runt om i hela Sverige, och vi får en mycket mer nyanserad bild av situationen. Invandring är inte problemfritt, det är inte någon som har påstått detta. Integrationsproblem har diskuterats i Sverige sedan åttiotalet, bland annat i olika statliga utredningar. Men vi måste ha proportioner och inte svartmåla, och hålla oss till fakta när vi diskuterar invandringen. Forskningen visar att utrikesfödda män eller med föräldrar som är utrikesfödda, har 2,5 gånger mer benägenhet att begå brott, forskningen visar också att det är en liten andel av invandrarna det handlar om. Problemet idag är att alla invandrare skuldbeläggs för att en liten andel begår brott, och det är inte invandrarkvinnorna som sticker ut i brottsstatistiken. Vi behöver lösa det specifika problemet, inte bara använda ”stoppa invandring” – som en generell lösning på alla problem.
Det är sant att SD:s ledning har försökt rensa upp i de värsta avarterna i denna främlingsfientliga retorik. Avhopparna från SD, Alternativ för Sverige, är nu mycket värre i sin retorik, de sprider verkligt hat mot invandring och invandrare i sina valbudskap. Men i valtal, valmanifest, partiprogram m.m. håller SD fast vid världsbilden och poängterar ständigt att invandringen och därmed invandrarna ligger bakom en stor del av samhällsproblemen. Den bilden tar jag som kristen avstånd ifrån. Invandrarna är mina vänner, och de är mina bröder och systrar i Kristus när de bekänner sin tro på Kristus.
3. Partiet betraktar judar och andra invandrargrupper som icke-svenskar.
Efter andra världskriget har fascistiska och högerextrema partier i västvärlden helt övergett rasretoriken. Men man tangerar detta ständigt, inte genom att peka ut ras, men peka ut andra förhållanden och egenskaper som tangerar rasområdet. SD:s partiprogram talar om nedärvd essens, det innefattar ju olika saker men ras är en viktig del av den nedärvda essensen. Lars Enarson och hans understödjare borde samtala med de judiska organisationerna i Sverige, och de organisationer som arbetar mot antisemitismen, varför de så tydligt markerar avstånd mot SD.
En avgörande punkt är kapitel 5 i SD:s partiprogram. Det är här man definierar svenskhet och tillhörighet till den svenska nationen. Det anmärkningsvärda hos SD i jämförelse med övriga partier, är att man skiljer på ett svenskt medborgarskap och tillhörighet till den svenska nationen. Ska man strikt tolka SD:s teser är jag som kristen inte en del av den svenska nationen, jag är bara svensk medborgare, eftersom Kristus är min Herre och jag hör till Guds folk, ett folk av alla stammar och språkslag, det väger tyngre för den troende än ett svenskt medborgarskap.
Samma sak gäller t.ex. judar, samer och romer. Enligt kapitel 5 i SD:s partiprogram hör de inte till den svenska nationen. SD utnyttjar här den svenska lagstiftningen till skydd för minoriteter, för att bland annat värna om deras språk och kultur, för att markera att dessa folkgrupper inte är en del av svenska nationen. Det är samma tänkande som låg bakom Hitlers tes om att judarna inte var tyskar. Ska man räknas som svensk måste man helt assimileras. En äldre judinna t.ex. som talar bruten svenska, och håller fast vid sina judiska traditioner är inte verklig svensk enligt SD, eller heller en same som håller fast vid sina samiska traditioner. Visst, en person kan själv uppfatta sig själv på detta sätt, t.ex. att man i första hand ser sig som same, inte svensk, även om man är svensk medborgare. Men det är då individens val, det som blir helt fel är om statsmakten börjar definiera människor på detta sätt.
4. Den slutna nationalismen är inte en kristen idé.
En central kristen tankegång är att rasism är synd och att särskilja människor utifrån hudfärg och etnicitet är ett brott mot skaparens förhållningsregler. Den kristna församlingen är gränsöverskridande, rasöverskridande och global till sin karaktär. Kristi kropp är en. Vi är en Guds familj av alla folk och stammar, och det är också visionen för evigheten. Den politiska nationalismen växte fram på 1800-talet, det är inte någon klassisk kristen idé. Det var först på 1800-talet som strikta gränser mellan länder uppstod, visumtvång, passkontroller och uppehållstillstånd. I Europa har det varit många folkvandringar och förskjutningar av landgränser under de senaste 2000 åren. Europa går i en utveckling mot allt fler länder och alltmer brokig nationalism. Om man tror att det finns gudagivna landgränser är det svårt att säga vilka de exakt skulle vara. Är den gudagivna landgränsen att Finland ska ingå i Sverige? Eller Norge? Eller Baltikum? Eller skulle allt norr om Dalälven inte vara Sverige utan istället ett samiskt rike? Även om man tror att det finns landgränser fastställda av Gud, vad är det då som säger att man inte får fly till ett annat land, eller flytta till ett annat land av jobb- och/eller familjeskäl. Den finns en sund nationalism som präglar de flesta länder, men en exkluderande nationalism, där man hindrar människor från att röra sig över landgränser av olika skäl, vi har i vår bok en ingående bibelteologisk genomgång av dessa frågor, där vi hävdar att en sluten och exkluderande nationalism är en icke-biblisk tankegång. Enligt min mening står SD just för en sådan sluten nationalism, och det är förkastligt.
5. Flera av de problem som SD har lyft fram som stora samhällsproblem, och där övriga partier har varit för passiva och omedvetna tidigare, är verkliga problem, men är problem som i första hand drabbar invandrare.
Kriminaliteten i vissa förorter som är ett verkligt problem, det drabbar invånarna i dessa förorter, och företagarna i dessa förorter, som domineras av invandrare. Det är inte Östermalmsborna som drabbas av invandrarkriminaliteten. Det är inte Östermalmsbornas bilar som brinner vid bilbränder, det är invandrarnas bilar i segregerade förorter. Islamiseringen är ett verkligt problem, som vi från vissa kristna håll varnat för sedan sjuttiotalet. Glädjande nog har de övriga partierna blivit alltmer medvetna om problemet med detta. Islamiseringen är enligt min mening ett stort hot, vissa debattörer från olika håll har länge varnat för detta. Men från kristet håll ska den bemötas med mission, kristna kärleksgärningar och förbön. En stor del av de flyktingar som kommit till Sverige ända sedan åttiotalet har flytt hit från muslimskt religiöst förtryck. Att stoppa invandring är ett trubbigt instrument för att hindra islamisering.
Detta var den korta varianten, läs vår bok ”Jesus var också flykting”, där gör vi också en ingående granskning av SD:s kyrkopolitiska program, och genomskådar resonemangen om att värna det kristna kulturarvet.
