Mitt nya liv som Östermalmspastorn

Jag är inne i en spännande omställningsfas och en resa i mitt kristna liv för närvarande där jag inte vet var man exakt kommer att hamna. Gud kallade Abraham att dra ut i tro på Gud, till ett land, som han aldrig hade varit i, och han visste inte var han skulle hamna. Men han förtröstade på att Gud skulle leda honom och vara med honom.

I december 2016 utsändes jag och min hustru från Folkungakyrkan på Söder för att vara missionärer på Östermalm. Det är en gigantisk missionsutmaning, Östermalm är en växande stadsdel och är på väg upp mot en befolkning på 85.000. Tanken är att arbeta missionellt, att integreras med lokalbefolkningen och utifrån nätverkande och kontakter sprida evangeliet. Den traditionella frikyrkligheten är utdöd på Östermalm, det som finns kvar är Frälsningsarméns Templet.

Med detta utsändande släppte jag också ansvaret för Elimnätverket och Folkungakyrkan, och det vi har byggt upp utifrån Elim. Martin Wärnelid sköter nu utmärkt pastorsfunktionen i Folkungakyrkan, och i övriga församlingar finns det dugliga pastorer som driver arbetet vidare, och vi samarbetar nu mer informellt och via EFK:s pionjärhubb i Stockholm.

Karriären gick spikrakt neråt som Carl-Erik Sahlberg sade om när han började i Klara kyrka. Jag har släppt mycket av ansvar i kristenheten för att leda ett arbete på två personer, jag och hustrun.

Enligt min mening är Östermalm det strategiskt viktigaste missionsområdet i Sverige, därför att en mycket stor del av nyckelpersonerna i Sverige bor i detta område. Artister, kändisar, näringslivspersonligheter, framgångsrika företagare, ledare, framstående konsulter m.m., det är en stor andel av befolkningen, men Östermalm består av alla kategorier av människor, det finns även fattiga Östermalmsbor.

Hela mitt liv har jag ägnat mig åt församlingsgrundande arbete med syftet att nå nya människor, och etablera kristen närvaro och församlingsliv där det inte finns. Vår situation just nu påminner mycket om vår situation 1981 när vi blev utsända från Järfälla Pingstförsamling för att jobba pionjärt i södra Stockholm, i Vendelsömalm-Brandbergen.

Vi började nu på Östermalm med bara jag och min fru, en mikroförsamling på två personer, ingen budget, inga resurser, ingen församling, inga medarbetare, ingen kyrka.

Jag kände att vi skulle börja från noll, för att bara vara beroende av Gud, inte av några människor.

Den första noteringen jag gjorde för ett drygt år sedan var att jag kände mycket få personer på Östermalm, i min stadsdel. Jag hade engagerat mig i min bostadsrättsförening, så jag hade bra kontakter med grannarna, men för övrigt var kontaktnätet noll. Även om jag jobbat som konsult inom näringslivet i många år, så noterade jag att bland mina klienter var det knappt några som var Östermalmsbor.

Jag har börjat kalla mig för ”Östermalmspastorn”, att vara en pastor för dem som inte går till kyrkan och inte har en kristen tro.

Ska du vara pionjärpastor, den första stora frågan man bör ställa sig, när jag promenerar ute på stan i den stad, stadsdel eller bostadsområde där jag ska vara verksam, hur många hälsar på mig och känner mig? Det är en basfråga. Det räcker inte att vara sprängfylld med Bibeln och vara fylld av den Helige Ande, och ha en massa visioner, man måste också ha kontakt med vanligt folk, och ha ett mått av förtroende hos vanliga människor.

För mig har senaste året varit detta som Jesus talade om när han talade om herden som lämnade de 99 fåren för att söka efter det förlorade fåret. Min bedömning är att de kristna klarar sig utan mig, jag vill vara Östermalmspastorn för den breda majoritet av Östermalmsbor som inte har en bekännande kristen tro och inte går i kyrkan.

I vår mikroförsamling på 2 personer får inte kristna komma med. Vi vill bara arbeta med att nå dem som inte är kristna. De enda kristna som är välkomna är de som bor på Östermalm och delar vår vision om att nå Östermalmsborna. Just nu är vi är grupp på cirka 8 personer som möts utifrån den premissen.

Första året 2017 har inneburit mycket tid för bön, nätverkande, kontaktskapande, att utforma en strategi.

Min och hustruns bedömning var att skulle vi utvidga vårt kontaktnät, jobba missionellt, nå fram till Östermalmsborna, måste vi börja samverka med de mötesplatser som redan finns. Därför ställde vi upp i kyrkovalet i Oscars församling i september. I december blev jag invald i kyrkorådet och dess arbetsutskott och min fru Eva blev invald i ett av kyrkorådets utskott.

Östermalmsborna har enligt min mening nästan obefintlig kontakt med frikyrkligheten, man vet sällan vad det är. Däremot är kontaktytan mot Svenska kyrkan betydligt större. Min bedömning har därför varit att ska jag nå Östermalmsborna kan jag inte räkna bort Svenska kyrkan. Den är mycket viktig för Östermalmsborna. Hur organisationen slutligt ska se ut för vårt arbete vet vi inte än. Men samverkan med Svenska kyrkan blir en viktig pusselbit i vårt missionella tänkande. Genom detta engagemang har jag kraftigt utökat mitt kontaktnät bland Östermalmsborna.

För mig är det inget stort steg. Jag har alltid samarbetat med Svenska kyrkan. Jag blev invald i Järfälla kristna råd redan som 20-åring och har ekumeniskt i alla år samverkat med Svenska kyrkan och varit aktiv i olika ekumeniska råd. Vi kristna måste alltid samverka och i vissa lägen bortse från teologiska skillnader, för evangeliets sak och för att nå ut med evangeliet.

Som jag sade till Carl Erik Sahlberg i Klara vid ett tillfälle, bra frikyrkor och Svenska kyrkan bör samarbeta och komplettera varandra, frikyrkan är bäst på att skapa överlåtelse, gemenskap, utmana till omvändelse, Svenska kyrkan är överlägset i kontaktnät och att nå ut till den breda allmänheten. Frikyrkan är ibland så inskränkt gemenskap att det liknar en sekt, Svenska kyrkan är en så bred gemenskap så att det saknar överlåtna församlingslivet. Att låta dessa krafter samverka och komplettera blir optimalt.

Det tilltal vi nu har fått från Gud är att storsatsa på Alphakurser, att det ska vara nyckelverktyget för att nå Östermalmsborna med evangeliet. Vi planerar nu för första Alphakursen. Ett annat fokus blir satsning på kommunikation och sociala medier, vi har inte kommit igång där än, men arbetar intensivt med att komma igång på dessa områden.

Det var en liten glimt av vad jag håller på med, fortsättning följer.

 

  • GoranDuvenett

    Underbart Stefan och Eva. Samma för Stina och mig här i Östra Ljungby/Stidvig och Klippans kommun. Vi två börjar detta år med att försöka ”fånga” de 17.000 i kommunen till något som jag har kallat för ”KLIPPANBYGDENS KRISTNA GEMENSKAP”. Det är ingen församlingsbildande av redan kristna. En mötesplats som ska fånga in de som är sökande. De som vi genom bön har fått kontakt med. Nästa steg är att de som låter döpa sig bildar en grupp där lär sig att bära vittnesbördet vidare. Nu på ett år har vi fått en hel del kontakter i vardagen. Främst genom Stina och hunden. Ett par som nu står nära en omvändelse fick vi med på en julens sånger på Pingstkyrkan i Ängelholm. Dock vill vi ha ett samarbete med någon församling. Men det är inget vi själva vill jaga efter. Den Helige Ande måste få leda. När ni och vi utgår från bara två personer upplever man hur liten man är i detta arbete. Då får vi krypa nära Gud och helt i tro lita på att Han gör jobbet. Evangelisation är inget eget företagande. Det är ett uppdrag till, dem som gör detta drivna av den kärlek som har frälst oss. Joh 3:16, Matt 28:18ff

  • https://heltapropa.wordpress.com/ Tony Malmqvist

    Ser fram mot fortsättningen och vad som komma skall.

  • wildwest63

    Lycka till! Jag vill inte alls kritisera denna idé, ligger Gud bakom så kommer det bli alldeles utmärkt. Det är knappast folkvandring till kyrkan på Östermalm.

    Ändå tycker jag två saker. Det nästa stadsdelsmissionär kan ägna sig åt. Stefan säger att på Östermalm finns många inflytelserika personer i samhället. Men det som har lett Sverige totalt mot rasbranten är knappast Östermalmsborna. Det är Södermalmsborna! Där har vi alla helknäppa normbrytare, Feministiskt Initiativ är starka, där bor av tradition de verkliga makthavarna i detta land – mediepersonligheterna, journalisterna. Det är dessa som har inflytande. Hur mycket fick Leif Östling säga som ordförande för Svenskt Näringsliv innan han slängdes ut pga av Södermalmsbornas spjutspetsar i politisk korrekthet? Jag trivs bra på Östermalm, det är där jag växte upp, men Södermalm har jag väldigt svårt för. Det är faktiskt en avsevärd skillnad på folk. Att bli omkullsprungen på Medborgarplatsen av moskébesökare, att tvingas åse två huvudrakade lesbiska aktivister grovhångla på Götgatan, det lär inte hända på Östermalm. Trots att det finns några fler frikyrkor på Södermalm så märks dom inte alls. Jag ser inga kristna överhuvudtaget på stan, i någon form, det är som att man hajar till att se en syrisk-ortodox präst i tunnelbanan. Det är det närmaste man kommer.

    Sen tycker jag det blir en lustig motsägelse. Att säga att Östermalmsborna har en betydande kontakt med Svenska kyrkan, men att frikyrkorna är så få. Jag menar, antingen är det bra att Östermalmsborna har kontakt med Svenska kyrkan, så de får kristen påverkan, då behövs inga missionärer i stadsdelen. Eller är det dåligt, eftersom Svenska kyrkan är så sekulär, och då förstår jag inte att man engagera sig i den eller försöker samarbete. Det torde ju vara omöjligt att bli överens i de mest basala kristna grundfrågorna.

    Men, som sagt, eftersom jag själv inte gör så stor nytta, vill jag inte kritisera idén. Det är givetvis bra med en överlåten satsning på folks frälsning.

  • stefanswrd

    det var stora frågor du tar upp i den kommentaren. Visst, det är stor skillnad på Östermalm och Södermalm. Det krävs helt olika missionsstrategier i Stockholm beroende på vilket område man vill satsa på och vilka grupper av människor man vill nå. Kulturen är helt annorlunda på Södermalm än på Östermalm. Däremot är frikyrkonärvaron betydligt större på Södermalm än på Östermalm, du har Södermalmskyrkan, två Frälsningsarmékårer, Söderhöjdskyrkan, Folkungakyrkan, Katolska domkyrkan, Andreaskyrkan – dessa kommer jag på, på rak arm, Katarina kyrka är enligt svenskkyrkliga mått mätt, den kyrka som samlar flest gudstjänstbesökare en vanlig söndag i centrala Stockholm.
    allt gott, Stefan S

  • Jonas Rosendahl

    Enligt välunderättade källor så hålls det redan hemliga möten i hemmen på Södermalm. Förvisso är källorna gamla men inget säger ju att de inte hålls än idag :-)
    https://stockholmskallan.stockholm.se/post/28104