Ok jag gör ett försök får vi se om det blir en debatt

Tycker du med historien i backspegeln gör en bra framställan till att börja med. Frikyrkliga har funnits i olika partier. Går vi längre tillbaka så är det mycket av frikyrkligas förtjänst i riksdagens andra kammare att vi idag har religionsfrihet och allmän rösträtt för att ta två exempel.
Svenska kyrkan bjöd tillsammans med etablissemanget på ett hårt motstånd i dessa frågor. Men tidsandan och upplysningstiden knackade på dörren och med yttre påtryckningar från Amerika och England så fick man ändra sig, och ge individen större frihet. Att vara liberal och med tanke på Folkpartiet/Liberalerna, ja att vara liberal då handlade till exempel om religionsfrihet. Idag tolkas inte ordet liberal på det sättet.

Men i din avslutning i artikeln så gör det du det lite väl enkelt för dig. Du skriver ”Vi kan stå för en mycket konservativ syn i vissa frågor, till exempel när det gäller familjevärderingar och synen på de ofödda. Och samtidigt stå för en socialt radikal hållning i ett antal frågor; i svensk debatt har kristna utmärkt sig tydligt i sin syn på flyktingar och flyktingpolitik, och ställer upp på den svages sida.”

Ja den beskrivningen stämmer i stort för hur många kristna förhåller sig MEN inte alla. Men är den objektivt beskrivande? Du tar parti här då du sätter likhetstecken mellan att stå för den svage och ta tydlig ställning i flyktingdebatten för en friare invandring. Det vill säga öppnare gränser är att stå för den svage och vara ”mer kristen”.
Men i ett globalt perspektiv, vad hade det största stödet för den svage inneburit? Är det hjälp i flyktinglägren och hjälp att bygga upp i närområdet?
Här tvistar det politiska. Jag värderar inte detta personligt nu så att jag stämplas som en SD’are men jag väger in perspektivet då du förenklar och tar ställning i samma meningar.

Du avslutar sedan med:
” Det är Bibeln och inte partiprogrammet som definierar vad som är en kristen hållning och kristna värderingar i aktuella samhällsfrågor.”

Ja det låter ju fint och bra men hur ska det gestaltas i praktisk politik och vad ska anses som ”kristet” eller kristen politik eller influerad kristen politik?
Du förenklar det ännu mer i det sista du skriver och i ett globalt perspektiv och med historien i backspegeln så blir det bara floskler i mitt tycke.

Det är varje generations utmaning att gestalta bibeln till att få konsekvenser i en praktisk kontext.
Detta kan ske på olika sätt och tolkas på olika sätt. På 1700-talet klädde sig gråkoltarna i en klädsel för att tydligt markera att de inte ”tillhörde denna världen”. Ännu längre tillbaka fanns pelarhelgon, munkrörelsen osv..

I denna tid beskriver du om både vänster influens men också högerinfluens och det är bra beskrivningar.
Men jag skulle vilja lägga till ett ytterligare perspektiv och det handlar om nationalismen. Anabaptisterna som är vårt frikyrkoarv gjorde det tydligt att med politik ska man inte ha att göra med alls.
Men Svensk frikyrkorörelse är unik på ett sätt, det var frikyrkoledare som började driva politiska agendor och att vi skulle värna Sverige. Förslag på ny nationalsång fanns tillomed.
Vad är mest bibliskt egentligen? Ska vi i ena stunden be för Sverige och för fred men i andra stunden hävda att bibeln nämner inget om gränser och församlingen är global?
En motsägelse i mitt tycke.
Frågan om globalismen och nationalismen påverkar inte bara politiken utan också församlingen, kyrkan.
Är det biblisk att bara se på när Europa islamiseras? Ska vi inte bry oss om vårt hemland? Saknar det relevans från ett bibliskt perspektiv?
Vi ska be för ledare säger bibeln men nationer nämns inte.
Eller ska vi ställa oss helt utanför politiken?

Nu har jag ”slängt ut lite tankar” för att visa på att det du skriver sist ”Det är Bibeln och inte partiprogrammet som definierar vad som är en kristen hållning och kristna värderingar i aktuella samhällsfrågor.”
Är en grov förenkling för hur kristna ska förhålla sig. I praktiken är det långt mer komplext och jag har kyrkohistorien som bevis för det.

Tack Rosendahl för att du klargör var rågångarna går…

När de facto det pastorala fortsätter med sina naiva politiska beskrivningar, utan att ens reflektera över när verkligheten avslöjat naivitetens grundlöshet.

Ibland kan man uppfatta naiviteten som sprunget bland sidospår från 68-rörelsens olika charteringar.
Måhända Swärd också skulle vara betjänt av ett uppvaknande inför politiska realiteter som nyligen Göran Skytte vittnade om i Dagen

Att jämföra med amerikansk kontext haltar. Amerikanska Demokrater är inte jämförbara med svenska socialister.

Lewi Pethrus nämner i sin sista intervju för tidningen Dagen att frikyrkorörelsen har mycket gemensamt med arbetarrörelsen / socialdemokratin, om det inte vore för dess gudlöshet.

Häri ligger knäckfrågan för min del, människosynen. Den socialistiska människosynen är tillsammans med en nationalsocialistiska dito de två politiska ismer som tydligt markerar att människan inte duger. Människan måste i grunden göras om. Individen kan inte fatta bra och rationella beslut. Detta kokade över inom t.ex. kommunismen där man valde att förbjuda Gud, då kollektivet skulle bygga paradiset på jorden, och då var religiösa individer en bromskloss. Religionen är ett opium för folket.

80 % av sossarna är inte socialister och L och C vill också vara ett mittenparti, vilket innebär att vi får politiker som käbblar istf att mejsla fram en politik som bygger på grundvärderingar. Detta käbblande skapar grogrund och växtmedel för SD som dessutom hänvisar till judiskt/kristna grundvärderingar.

Valet 2018 blir spännande, oavsett livsåskådning.

Jag har läst en avhandling som kom fram till att socialism och dess kusin nationalsocialism har detta gemensamt. Kommunism och Nazism framstår som två relevanta empiriska bevis på detta antagande.

En svensk upphandling visar också att striden om statskyrkan inom S slutade med att S bestämde sig för att avkristna Sverige genom just Statskyrkan.

Mao kanske det finns en andlig koppling att både kristendomen och socialismen har samma syn på människan, hon duger inte i egen kraft, men avsändaren av de båda budskapen är varandras fiender.