Det där med att den fallna människan inte ens kan längta efter Gud, än mindre ge någon form av respons på det gudomliga ter sig i mina ögon en liten smula överdrivet. Vad är det då jag så starkt känt i många år? (Och jag är minsann fallen).
Jag säger att även ateister kan respondera på Gud. All sanning är kontaktytor mot Gud. Sådant som skönhet och osjälvisk kärlek, som hör till Guds attribut, kan röra den som inte alls tror att Gud finns och sådana kvaliteter kan ibland lysa från människor som de religiösa skulle kalla ogudaktiga.
Även sådana kan längta efter Gud och ibland svara på hans närvaro,  men de kanske inte är medvetna om det.

Hej,

Sommartider, sommartider. Vilket gjort att jag missat diskussionen – men när jag nu hittat den, vill jag som översättare och förläggare av John Pipers bok Guds stora passion – 50 skäl att Jesus gav sitt liv gör ett ”litet” inlägg. Hoppas det är ok med längden, Stefan.

VEM ÄR JAG Först ”alla kort på bordet” – vem jag är eftersom jag inte brukar vara på detta forum: Jag heter Ola Nilsson, bor i Bankeryd och är 45 år. Blev kristen hemma i EFS-föreningen i Markaryd 1983, tog sedan ett långt varv inom LO, för att så småningom hamna i pingstförsamlingen i Bankeryd och därifrån till Alliansmissionen. (Jag skulle säga att cirkeln är sluten och att jag åter är vid den ”rosenianska” källan;) Jag har parallellt med mitt arbete för Kristdemokraterna i Sveriges riksdag (sedan 2005) läst pastorsutbildningen på Korteboskolan på deltid under 6 år. Blev färdig i juni, har slutat i riksdagen, är nu arbetande ordförande för insamlingsstiftelsen Reformedia (men också fortsatt aktiv i lokalpolitiken).

John Piper & co upptäckte jag när jag 2007 gick igenom en eländig skilsmässa. Joel Osteen och John Piper var de predikanter jag vände mig till då, men det var Pipers förkunnelse som visade sig hålla i längden genom att han ständigt pratade om Jesus som vår mest dyrbara skatt (the supremecy of Christ) och att också mitt i lidande och elände är Gud i kontroll (the sovereignty of God). Gud är inte frustrerad över att hans vilja inte sker, han ”överregerar”, dömer/ställer allt till rätta i slutet och ger nåd utöver nåd här i tiden. (Han talade alltså inte om jag skulle bli ett bättre jag, eftersom det inte fanns något bra jag att börja med;) Ungefär så…

Omgift 2013, och väntar barn igen i november. Ja, det var nog alla kort på bordet, för att slippa anonymiteten. Så över till era kommentarer… och jag börjar kanske lite tråkigt:/

KALVIN Den vaccinering som gjordes emot kalvinismen vid de svenska husförhören – att man kollade att man inte hade Calvins nattvardssyn (som många frikyrkor får sägas ha idag), den dubbla predestinationen och… ursäkta, jag minns inte vad den tredje saken nu var:/ – har kanske hängt kvar inom vissa delar av svensk kristenhet? Många har iaf. svårt för reformationens budskap i Calvins tappning, även om den ju i mångt och mycket är en systematisering av Luther + med några tydliga clasher.

Naturligtvis har det också senare funnits kritik och avståndstagande, både utifrån att vissa delar är utmanande (felaktiga?) och att det finns kalvinister av den sas. lite ”tråkigare” skolan (know it all, know it best – vi har alla mött dem?).

I väckelsetider har det nog varit lite annorlunda, också i Sverige.

Tidningen Trosvittnet – Alliansmissionens organ från slutet av 1800-talet (vilket borde innebära Fredrik Franssons organisation först) – hade t.ex. undervisning av ”framstående” presbyterianer i både USA och RSA. Jag har fått intrycket att man tog in undervisning från pastorer i församlingar som växte, som stod i ett väckelse-skede helt enkelt. Eller kanske var de kopplade till varandra i den gemensamma missionsivern vid övergången 1800/1900-talet. Ungefär som att vi i dag kanske lyssnar på Tim Keller och Francis Chan. Eller tycker om den underliggande ”tonen” – teologin – hos Steven Curtis m.fl.. Och som man säkert långt tidigare tog intryck av Jonathan Edwards och George Whitfield också i Sverige.

När vi nu ger ut Piper sker det också i en lång ”tradition” av att publicera denna typ av förkunnare på svenska. Bokbörsen har dem fortfarande – Charles Spurgeon, J I Packer, Martyn Lloyd-Jones, Francis Shaeffer, Joni Eareckson Tada (oops litet hopp i genre där;) osv.

Vi har ju också böcker nyligen utgivna av Francis Chan (Livets ord), David Platt (Gospel/Sjöbergs), Tim Keller (Credo) osv. Så reformationsteologisk litteratur har ”alltid” varit intressant, också utanför den lite smalare lutherska fåran. Inte minst i dag när många av förkunnarna också är baptister och karismatiska är det nästan svårt att undvika dem i olika sammanhang.

UTKORELSE OSV. Missförstånden kring reformationens fokus på nåden allena är ganska vanliga. Tyvärr.

Många inom svensk (fri)kyrklighet är förespråkare för fri vilja på ett sätt som jag antar att både Arminius och Wesley skulle ta bestämt avstånd ifrån, eftersom de också trodde på den ”trälbundna viljan” men sedan talade om den ”föregående nåden”.

Men när det gäller frågan om utkorelse skulle jag vilja börja med att ställa en enkel fråga (som har både med guds- och människosyn att göra): tror vi att fler människor blir frälsta om det är Gud som effektivt kallar människor till omvändelse/tro/gemenskap med Honom genom Jesus, eller tror vi att fler människor blir frälsta om det är vi som själva gör steget som frälser oss? (Jag tror nämligen att det är detta med ”fler” som är viktigt för oss när det gäller denna fråga? Eller har jag fel?)

Jag tror på det förra, och får stor uppmuntran, glädje och tro att det därför inte är ute med vårt land! Om vi skulle titta på vår mänskliga förmåga – både oss som troende och de vi vill nå med budskapet om Jesus – ja, vad skulle vi då ha att hoppas på? Min erfarenhet säger mig: Ingenting! Men! Vi har en Gud som frälser, och alla som är bestämda till evigt liv kommer att komma till tro. Jag tror att det är många – jag har ock mycket folk i detta land! – och att väckelsetider är att vänta:) Den helige Ande ÄR verksam i människors liv, men Evangeliet behöver förkunnas och Ordet behöver spridas vitt och brett för att en skörd ska kunna ske.

Men då är jag lika övertygad om att vi måste få det här med vem Gud är, försoningen, Jesus, Evangeliet osv. rätt. (Ja, jag är i mångt och mycket lutheran och tror på vikten av FÖRKUNNELSE av Evangelium, som ni märker.) Och därför vet jag inte varför någon egentligen skulle vilja säga nej till att hoppa in i en enkel – och ändå djup – bok om det ”enda” viktiga: Jesu försoningsverk på Golgata kors.
((Jag säger alltså inte som Stefan att du ”måste” läsa den (kalvinskt?) utan att varför skulle inte alla vilja läsa den (pelagianskt?). Ujuj. Ursäkta min teologiska ”humor”…))

För övrigt är det ju väldigt lite fokus hos Piper och andra på de här frågorna, medan Guds allenarådande, Guds ära, Jesu skönhet, mission, lärjungaskap, församlingsbygge är det som upptar dem.

SLUTLIGEN. Medan vår kristna kultur i Sverige är luthersk, är den till stor del och på motsvarande sätt kalvinsk i USA. Väckelserörelser i Sverige har så gott som genomgående haft en evangelisk ”puls”, medan samma ”puls” i USA gärna blir reformert. Andan – med roten i nåd och tro, fokus på Kristus och försoningen osv – är dock den samma, skulle jag vilja säga.

När jag nyligen skrev min uppsats på Korteboskolan om ”Försoningssyn i Jönköpings missionsförening – Roseniansk eller Waldenströmsk” hade jag dels översättningen av Guds stora passion i minnet dels läste jag Luther och Rosenius – och det har fått mig att säga: De nyreformerta i USA vet inte om att de egentligen är rosenianer;)

Den som gillar Rosenius och den väckelseådra han stod i kommer att gilla Piper – skulle jag våga påstå. Ibland är Pipers ord nästan ordagrant vad som sägs om Rosenius. Den väckelsepuls som svepte igenom vårt land 1850 och framåt vilade på ett särskilt budskap: lag och evangelium och Guds gränsläsa nåd osv. Det är det budskapet vi vill återföra genom bl.a. Guds stora passion – 50 skäl att Jesus gav sitt liv. Låt Jesus bli stor och upphöjd för hans enastående verk!

Tack för ditt tålamod med mig, om du tagit dig ända hit i denna ”långa”.

Frid och allt gott,
Ola Nilsson

TAck Ola,
mycket värdefull kommentar.
hälsn
Stefan Swärd

Du missförstår mig totalt Josef. Jag tror inte på predestination och är inte glad över att Gud inte påverkat andras vilja. Jag tror Gud påverkar alla, eller älskar alla och visar kärleksbevis hela tiden, åt alla. Jag tror också att alla kan välja rätt, inte bara ett fåtal.