Stefan Swärd

Allt mellan himmel och jord

Tänk att du fortsätter placera mig i ett hörn där jag verkligen inte känner igen mig! Jag är förvånad att du kan påstår vissa saker efter vår dialog. Låt mig nämna några uppenbara misstolkningar som gör att jag har svårt att ta din kritik på allvar.

1)      Skulle jag reducera försoningen till ett inomvärldsligt skeende? Det är självklart att treenigheten är centrum också i min teologi! Försoningens förutsättning är att Gud inkarneras för att bära världens synd och död. Om inte Fadern uppväcker Sonen i uppståndelse finns ingen frälsning. Ser du inkarnationen och uppståndelsen som en ”inomvärldslig” händelse? Hur tänker du?

2)      Alla som läst mig borde se att jag inte avser att tona ned Guds dom, Guds vrede över synden, eller behovet av den slutliga domen. Du ser det och ändå inte, eftersom du tycker att det största (och egentligen enda sätt) på vilket allvaret manifesteras är att Gud straffar sig själv i syndarnas ställe. Jag säger tvärtom. Risken är att du tonar ned syndens allvar. Blir den våldtagna kvinnan, offren för massmödare och terrorism, och alla andra miljarder andra som du inte nämner, nöjda för att Gud straffar sig själv i de ondas ställe och sedan kanske t.o.m. förlåter förövarna? Kräver inte frälsningen en rikare teologi om hur Gud tar itu med ondskan och skapar frälsning för en fallen värld? Jag håller helt med om att ropet på rättvisa är fundamentalt i Bibeln och något Gud måste ”lösa” om världen ska frälsas. Men detta kan inte reduceras till en fråga om juridiskt frikännande.  Det är detta som riskerar att tona ned syndens och Vredens allvar.

3)      Det mesta tokiga är att du slutar med att ge sken att jag inte förkunnar nåden!!! Förnekar jag evangelium om frälsning av nåd? Lär jag istället gärningsfrälsning? Hur fräcka anklagelser kan man rikta mot en kär broder och fortfarande vara trovärdig? Jag lever av nåd och jag har aldrig förkunnat en annan frälsning! Hur kan du tro något annat? Inte heller efterföljelse handlar om förtjänst och gärningar. Centrum i allt lärjungaskap är att vi vet att den enda grunden för livet med Gud är nåd och att det aldrig kan bli något annat hur länge vi än vandrar med Kristus. Allt beror på Guds nåd! Annars vore jag förlorad. Det känns barockt att möta en anklagelse att jag har en försoningsteologi som inte betonar nåden!!!

4)      Det positiva är att du håller med mig att vedergällning inte är en grundläggande princip för att tolka Guds försoningsverk och att Gud som är frälsningens subjekt och inte ett objekt som offret måste gottgöra (eller?). Vi är också överens om att Sonen (alltså Gud och inte någon inomvärldslig agent!) bär syndens konsekvenser in i döden och jag antar att du håller med mig att Gud uppväcker oss till nytt liv tillsammans med Jesus Kristus. Detta inkluderar också delaktighet i den nya mänsklighet som Anden samlar i Jesus kropp. Vi betonar delvis olika i hur vi talar om Guds straff. Du håller fast vid en senmedeltida satisfaktionslära som växer fram efter Anselm. Men eftersom vi är överens om det viktiga kanske vi ska sluta anklaga varandra för att inte förkunna ett äkta evangelium. Eller har du bestämt dig för att du ska fälla en dom över mig oberoende av vad jag står för? Undrar om du inte ska lägga ned ditt bokprojekt till dess du tänkt klarare?

Försoningen handlar inte om att vi ska ha en teori som förklarar Guds mysterier. Låt oss acceptera våra begränsade horisonter (”vi ser i en dunkel spegelbild”). Men till dess att vi en gång ska se ”ansikte mot ansikte” kan vi alla fall vara kanaler för Guds försoning i en fallen värld. Låt oss visa världen att vi lever försoning, för livet talar så mycket högre orden.

 

 

  • Leokvast

    Ni håller på och träter om saker som utanförstående människor inte begriper ett dyft av. Tror ni att någon väckelse kommer ur detta?
    Samtidigt går tusen och åter tusen människor förlorade för evigt. Jag erkänner gärna att jag fattar ingenting men hoppas att ni kan sova gott om nätterna.

  • Stefan Swärd

    Leokvast,
    jag håller inte med alls om detta. Jag menar att detta handlar om grunder i kristen tro och avgörande för hur vi förkunnar evangeliet. Det är ett kraftlöst evangelium som förkunnas i de flesta kyrkor i Sverige, varför kommer annars så få människor till tro i frikyrkorna i Sverige?
    hälsn
    STefan Swärd

  • GoranDuvenett

    ”Du ser det och ändå inte, eftersom du tycker att det största (och egentligen enda sätt) på vilket allvaret manifesteras är att Gud straffar sig själv i syndarnas ställe”.
    Kan inte förstå att någon överhuvudtaget kan ha en sådan syn och samtidigt säger sig förkunna ett fulltonigt evangelium. Detta bokprojekt har tyvärr gått åt huvudet på Stefan. Jag har tidigare pekat på att Gud är HELIG. Gud som HELIG kan inte straffa sig själv. Det är helt otänkbart. Jag har bett Stefan att läsa läran om ”Jesu två naturer”, Han tycks inte fatta något av detta överhuvudtaget. Nej, Stefan Swärd lägg ner tanken på att skriva en bok om försoningen tills Gud har UPPENBARAT detta för dig. Denna kunskap är helt förkastlig om vi tror att vi kan läsa om andra teologer och jämföra för att sedan själv komma fram till den rätta läran. Du borde skämmas att behandla Roland Spjut i dina kommentarer som du gör. Hur är det själv, hur många har du vunnit för Jesus genom din egen förkunnelse de sista åren?

  • GoranDuvenett

    ”Det är ett kraftlöst evangelium som förkunnas i de flesta kyrkor i Sverige” Varför leka polis när du inte själv förstår vad som är ett kraftfullt evangelium. Blir så oerhört trött på Stefan Swärd.

  • PeJohansson

    Hur är det det sägs att den Helige Franciskus sändeord var?

  • PeJohansson

    Varför kraftlöst? Varför växer den förföljda kyrkan i Kina mest av alla i världen; sannolikt minst tillgodosedd av ändlösa bloggdiskussioner och ännu mindre av teologiska spetsfundigheter?

  • Stefan Swärd

    Göran Duvenett,
    Jag förstår precis, är ganska trött på mig själv ibland. Men man måste ju inte läsa min blogg.
    all välsignelse,
    Stefan Swärd

  • Klaus Seigel Andersson

    Hm, visserligen har denna diskussion känts ganska så ältande och föga produktivt nu när Swärd bjöd upp till debatt igen några enstaka månader sedan sist.
    Dock – delvis samma personer kommenterade också på Swärds inlägg för någon dag sedan och då med en helt annan tendens än den som finns nu efter det att Spjuth till sist blir arg.
    Lite märkligt just det.

  • Cissi

    Igår läste jag att God gets glory from concealing…” men det är inte mitt argument här och nu. Efter att ha läst docent Spjuths sammanfattande ”livet talar så mycket högre än orden”, så tycker jag inte längre att Du, Stefan Swärd har goda skäl att hävda att ni har olika syn på försoningen. Praktiskt taget har bloggen med all önskvärd tydlighet visat att Din syn på försoningen inkluderar bedömning av vad som är välbehagligt och eftersträvansvärt. Ni är troligen ense om det mesta – inklusive församlingslivets kris. Kanske borde ni be tvehågsna läsa crea tion.com snarare än erkänt svårtillgängliga analyser av försoningen. Jag tror att ni är tillräckligt intresserade av mina gärningar för att avråda mig just från missionsarbete men ni får gärna bevisa motsatsen.

  • http://www.andraget.blogspot.com Andreas Holmberg

    Roland, hur är det: har du kastat handsken eller har du inte? Man kan alltid – och det är ibland nyttigt – kritisera ensidigheter eller över- och underbetoningar, precis som du gjorde visavi C S Lewis på Örebro Missionsskola 1998 (intressant mitt i all panegyriken ;o). Men just eftersom Kristi kropp är en KROPP, som du påpekade då, kan varken C S Lewis eller ens Paulus, Petrus och Johannes, ensamma täcka in allt i teologin (det är endast TILLSAMMANS vi kan se höjden och djupet o.s.v.) och bör rimligen inte kritiseras för att de inte betonar allt som de andra betonas, utan snarare tackas för att de betonar vad Gud – som vi tror – kallat dem att betona. (Dock: Soli Deo Gloria).

    Du har dock rätt i att rena villoläror inte kan betraktas som något Gud kallat någon att betona. Så om du har rätt i att det ställföreträdande strafflidandet är en villolära, så gör du rätt i att öppet kritisera den och inte bara se den som ett av många perspektiv på försoningen. Du kan väl dock i allsin dar inte bli förvånad om någon då tycker att du själv förkunnar en villolära och missar viktiga aspekter av Gud som lagens/juridikens upprätthållare – jfr Romarbrevet om rättfärdiggörelsen. (Att vi också behöver helgas och växa under ett liv med och i Kristus är det förhoppningsvis ingen här som förnekar).

  • Cissi

    Citerade Ordspråksboken 25:2 men alltså inte som argumentationgrund – vore jag lämpad att ”search out a matter” hade jag snarare sökt bevis för att HERREN genom att uppstå bevisade sig värdig vår tillbedjan, se bland annat 5 Mosebok 13 för allvaret i the passion of Christ

  • Cissi

    Menade förstås, utan att skriva någon på näsan, att Vår K u n g redan i och med sin blodiga offerdöd visat att Han är omutbar



Subscribe to Stefan Swärd