Stefan Swärd

Allt mellan himmel och jord

Kära bloggläsare. Jag vill kraftigt stryka under att mitt senaste blogginlägg syftar inte till att kritisera någon. Allra minst Roland Spjuth som jag respekterar mycket. Och jag hoppas att jag denna gång kan slippa kritiken att jag driver någon kampanj mot Örebro missionsskola.

Mitt dilemma är att jag är i slutspurten att skriva en bok om korset.

Jag har helt enkelt svårt att begripa en del teser som finns i modern teologi, bland annat det Roland har fört fram.

Jag begriper inte heller mig på Waldenströms försoningslära. Han behåller ju hela Lutherska terminologin, med offer, synd, syndens straff, Guds vrede över synden, Guds dom, frikännandet, m.m., men tömmer det på det mesta att traditionellt protestantiskt-anselmskt innehåll.

Jag behöver helt enkelt hjälp att begripa, ska jag skriva en bok måste jag ju begripa vad jag skriver om.

När jag begriper – då kan jag ta ställning till berörda lärosatser.

Jag begriper glasklart tror jag den traditionella protestantiska försoningsläran. En njutning att läsa om Calvin, Luther, John Stott m.m.

  • Daniel

    Jag tycker din förra inlägg är ett av de bästa jag läst. Bra frågor och respektfull kritik. En tanke bara kring Waldenström. Du har säkert redan gjort detta men han var ju inte direkt först med att föra fram en sådan lära. Kanske är Abélard tydligare. Som jag skrivit i min förra kommentar tror jag synen på arvsynden är helt avgörande.

  • Torbjörn S Larsson

    Waldenström tömmer ingalunda Luhers begreppsinnehåll. Felet många gör Som studerar försoningen/korset är att dom inte ser tron. Tron och trosbegreppet är avgörande för förståelsen av försoningen. Kolla in Luther och Rosenius här och framförallt första delen an Romarbrevet tex. 3.21+. Varför vara effektiv? Varför inte vänta?

  • Cissi

    Jag blev aldrig teolog, trots ÖTH:s goda föresatser, men Din är en bok jag gärna läser, särskilt som den troligen tar fasta på att Adam & Eva var de absolut första människorna och att döden inte fanns innan syndafallet. Fast jag medger att jag har två titlar högre upp på min önskelista (över böcker jag inte har råd att köpa).

    På min önskelista, så har jag dessvärre varken Waldenström
    eller Spjuth – så den tidigare diskussionen höll jag mig utanför av respekt för
    de deltagare, vars inlägg jag inte alls begrep.

    Jag har istället två önskemål när Du nu avslutar Din bok, pastor
    Swärd, men om de är mer begripliga i sammanhanget avgör ni:

    a) Att behålla perspektivet att Torah gavs av
    Jesus: varför? Jo den kritik vilken riktats mot så kallade liberalteologer
    såväl som mot romersk katolska kyrkan (Ignatius spiritualitet och så vidare)
    och mot trosförkunnelsen är att Vår HERRE och Frälsare framställts som liten.

    b) Att i fokus behålla de barn, vilka Jesus hänvisade till. Evangelium är goda nyheter för de fattiga och ödmjuka – och även om en pastor med hänvisning till Jes 61 (resp Lukas evangelium) nyss hävdade att vishet/frälsning leder till större tillgångar (jo, jag vet att hon har visst stöd i Predikaren) så är inte de goda nyheterna varken att fattiga blir förmögna eller att ödmjuka blir mer självsäkra alternativt arroganta.

    Avslutningsvis ett råd: skriv i hustruns hemtrakter. Jag vistades nyss på era breddgrader och hade oväntat svårt att koncentrera mig. Oväsen kanske? Julian Treasure säger inte mycket om korset, kanske, men han kan liksom preses Peter Halldorf ha rätt i att tystnad är välgörande.

    Frid och fröjd
    Cissi

  • Torsten Åhman

    Det finns likheter mellan Abelard och Waldenström. Gud sände sin Son, inte för att han var vred på människan, utan för att han älskade människan. Ingen förändring av Guds attityd till människan skedde genom att Jesus gav sitt liv. Båda säger att det inte är Gud som behöver förändras utan människan. Men Abelard menar, som jag har uppfattat honom, att när människan inser Guds stora kärlek som visas i Jesu utgivande död och när den kärleken drabbar henne leder detta till sinnesändring, medan Waldenström menade att Jesus bar människornas synder. Så här skriver han:

    ”En försoning som blidkade Gud, behövdes icke, någon sådan försoning vet ej heller Skriften vara skedd i Kristi död. Men en försoning, som borttog människans synd, den var nödvändig …

    Men säger man, huru vill du då förklara, vad det är, att Kristus har borttagit synden? Därpå svarar jag: Det är mysteriet som jag icke kan förklara – men det är mig nog att det står så skrivet. De som tala om Guds vredes blidkande, kunna precis lika litet begripa eller förklara den saken, huru mycket de än tro sig kunna det.” (P Waldenström; I ingen annan är frälsning)



Subscribe to Stefan Swärd