Stefan Swärd

Allt mellan himmel och jord

Mitt kortfattade inlägg häromdagen om teologisk utbildning väcker intresse. För att det ska bli en förnuftig och sansad debatt i ett sådant ämne är det nödvändigt att definiera vissa saker och göra tydliga distinktioner. Här följer några försök att reda ut frågorna.

1. Eftersom jag själv varken har studerat eller undervisat vid någon teologisk utbildning har jag begränsade kunskaper i ämnet, därför är jag försiktig med att uttrycka uppfattningar om enskilda utbildningsanstalter. Däremot har jag suttit i styrelsen för Örebro missionsskola under en period på nittiotalet. Min doktorsavhandling i Statskunskap från 1984 kan med lätt bearbetning göras till en avhandling i religionssociologi, jag jobbade ju med frågan om religion och politik i det projektet. Jag har dock läst en hel del teologisk litteratur, och samtalat med många teologistudenter och teologilärare. Jag har också fått en förfrågan från teologiska fakulteten vid Lunds universitet att medverka i ett forskningsprojekt i systematisk teologi, efter sommaren blir det klart om projektet blir av. Så jag är nog ändå inte någon total novis på området.

2. Även om jag inte har sysslat med teologi specifikt har jag ägnat mig åt vetenskaplig forskning en stor del av mitt liv. Driver sedan 20 år tillbaka ett konsultbolag som jag kombinerar med att vara pastor, och där jag i stor utsträckning sysslar med forskning och analys av aktuell forskning, med fokus på energi- och klimatområdet. Just nu jobbar jag med en omfattande rapport om vad vi kan få för politik i Sverige efter riksdagsvalet i höst, med fokus på energi- och klimatpolitik.

3. När vi diskuterar teologiutbildningar måste vi göra grundläggande distinktioner utifrån vilket syfte och paradigm som verksamheten bedrivs. Den statliga universitetsteologin drivs utifrån en helt sekulär agenda, och så måste det vara. Sekulära universitet kan inte drivas på ett annat sätt. Så var det inte för flera hundra år sedan då Sverige var ett mer kristet  präglat land. Vid ett vanligt universitet kan man inte bedriva något annat än religionsvetenskap i allmän mening, helt frikopplat från tro och konfession. Det finns mycket intressant kunskap man kan få fram utifrån denna grund, men det är helt otillräckligt för att forma församlingsledare, pastorer m.m. Däremot kan man ju driva forskningsprojekt och uppsatsarbeten inom en sekulär ram där man utgår ifrån t.ex. en evangelikal grundsyn, det viktiga är att man redovisar utifrån vilka antaganden man gör sin undersökning. Jag har senaste tiden mött företrädare för både brittiska och norska universitet. Min känsla är att svenska universitet är mer sekulariserade än i andra länder. Vad jag begriper är det lättare inom ramen för brittiska och norska universitet att driva teologisk utbildning med mer konfessionella och direkt trosmässiga inslag.

4. Kristen tro bygger på en annan världsbild och referensram än vad universitetsvärlden gör. Kristendomen bygger på att en Gud finns, som har talat och uppenbarat sig själv, att Bibeln är Guds ord, att Gud har kommit till världen genom Jesus Kristus, och att vi idag kan bli födda på nytt, bli Guds barn, kan höra Guds röst, kan vara lärjungar till Jesus, att Gud gör under, och att vi är kallade till att vara Guds redskap här i världen.

5. Det är därför omöjligt för en vanlig högskola och sekulärt universitet att utbilda mig för kristen tjänst. Däremot kan jag lära mig många saker i den miljön som jag kan ha nytta av i kristen tjänst. Jag lärde mig mycket genom mitt arbete med doktorsavhandlingen, som jag har haft nytta av som kristen ledare och förkunnare och skribent.

6. De frikyrkliga teologiska utbildningarna bedrivs ju i skärningspunkten mellan församling och universitetsvärlden, att forma kristna ledare och Bibelns förkunnare, och att ge en allmänvetenskaplig kunskap. Den frågan jag har försökt lyfta när jag diskuterat teologi, är var balanspunkten ska ligga. Det var detta jag försökte säga med blogginlägget häromdagen. Och här menar jag att det har varit en långsiktig förskjutning inom frikyrkoteologin att gradvis närma sig universitetsvärlden. Jag menar att denna trend måste problematiseras och öppet diskuteras, och att den diskussionen ska inte bara föras vid slutna lärarrum hos de teologiska utbildningarna.

7. Det är viktigt att frikyrkliga teologiska utbildningar öppet redovisar utifrån vilken grund och antaganden man bedriver verksamheten. Det är viktigt att tydligt ange teologiska profilen, och utifrån vilken fromhetsmiljö man vill forma utbildningen. Det är nödvändigt med en öppen redovisning både gentemot studenter och församlingarna som avnämare och uppdragsgivare. Det är bra om vi har teologiska utbildningar med olika profil, det skapar valmöjligheter för både studenter och församlingar.

8. För Evangeliska Frikyrkans del har vi ju evangelikalitet, karismatisk, missionsinriktad och baptistisk som ledord för våra övertygelser, hur vi vill arbeta och forma kristna ledare. Det ska prägla all EFK:s verksamhet inklusive missionsskolan. Det innebär inte att man inte kan vara vetenskaplig, det innebär inte dålig kvalitet, men att både undervisning och forskning bedrivs utifrån teologiska övertygelser. Det innebär ju bland annat att fostra fram ledare som inte bara lever i en egen karismatisk erfarenhet, men som också kan forma en församling i den riktningen. Att vara baptistisk handlar om att forma ledare med fokus på personliga omvändelsen, och efterföljelsen, men också att bygga en församlingsmiljö som är präglad av lärjungarnas och de troendes formande gemenskap. Karismatisk innebär också formandet av ledare i en miljö präglad, av bön, lovsång, andens gåvor i funktion m.m. Enligt min mening går det att skapa en sådan studiemiljö och samtidigt kombinera det med vetenskaplighet.

Och här tycker jag att frikyrkliga teologiska utbildningarna tydligare behöver redovisa hur man balanserar detta. Och att detta behöver regelbundet utvärderas av huvudmännen hur väl man lyckas uppnå de förväntningar som finns.

9. Jag ser här ett problem med beroendet av statsbidragen och lärarnas koppling till vanliga universitetskarriärer och universitetsutbildningar. Det går att kombinera, men är inte särskilt enkelt. Eftersom jag inte befinner mig i utbildningsmiljön vid våra teologiska utbildningar vet jag inte hur väl man lyckas kombinera ledarformande i en andligt karismatisk, bibeltroende miljö, och krav på vetenskaplighet och objektivitet.

10. Min poäng är, när vi diskuterar dessa saker, vi kan inte bara tala om teologiutbildning i allmänhet, utan vad för sorts teologisk utbildning, och hur en teologisk utbildning bör utformas.

11. Teologisk utbildning är viktigt, alla aktiva kristna bör skaffa sig i varje fall en del sådant. Ett mer ingående studium av Bibeln och dess bakgrund är viktigt. Att skaffa sig kunskaper i andra religioner och livsåskådningar är nödvändigt om man ska jobba i dagens storstadsmiljöer. Kunskaper i religionssociologi är mycket värdefullt, inte minst för evangelister. Kyrkohistoria och systematisk teologi, varje församlingsledare behöver goda kunskaper i detta. Med mera.

 

 

 

  • Tommy Wasserman

    Apropå behovet av teologisk utbildning och möjligheten för ett fåtal att kanske specialisera sig ytterligare på något område (till verklig nytta för kyrkan), passar jag på att nämna att på den blogg jag driver har vi (min medbloggare Christian Askeland) gett dödsstöten åt det fragment som kallats ”Gospel of Jesus’ Wife” som presenterats under stort mediaintresse av Karen King (Harvard), men som nu, definitivt, bevisats vara en modern förfalskning.

    http://evangelicaltextualcriticism.blogspot.se/2014/04/jesus-had-ugly-sister-in-law.html?m=1

    (Rubriken anspelar på det faktum att systermanuskriptet i samma ägo nu tydligt visat sig vara förfalskat och det är skrivet med sammacbläck och stil …)

    Tyvärr tror jag inte sådana avslöjande får samma publicitet och snedvridna scoop (”Jesus hade en fru” och dylika rubriker även i svensk media-inte ens King skulle hävda något sådant utifrån detta manuskript). Jag är glad för ÖTH som gav mig möjlighet till teologisk utbildning (även om jag sen doktorerade i Lund) och den stora förmånen att få studera texterna på grundspråken, och lära mig mer om deras historiska och litterära kontext, och hur vi kan tillämpa dem idag.

  • GoranDuvenett

    Stefan, dina tankar är som om de kom från mig själv. Mycket bra! Jag är själv ett exempel på att detta fungerar. Lästa Dogmatik på Götabro missionsskola. Fortsatte sedan vid Lunds universitet. Hoppade där över systematisk teologi (dogmatik+etik). Eftersom jag är en evangelist så tog jag som du påpekade en teol.kand. i religionssociologi.
    Punkterna 10-11 är enligt min mening viktiga att ha i tanke när vi utbildar framtida ledare i tjänst för Guds rike.

    Mvh
    Göran Duvenett

    10. Min poäng är, när vi diskuterar dessa saker, vi kan inte bara tala om teologiutbildning i allmänhet, utan vad för sorts teologisk utbildning, och hur en teologisk utbildning bör utformas.

    11. Teologisk utbildning är viktigt, alla aktiva kristna bör skaffa sig i varje fall en del sådant. Ett mer ingående studium av Bibeln och dess bakgrund är viktigt. Att skaffa sig kunskaper i andra religioner och livsåskådningar är nödvändigt om man ska jobba i dagens storstadsmiljöer. Kunskaper i religionssociologi är mycket värdefullt, inte minst för evangelister. Kyrkohistoria och systematisk teologi, varje församlingsledare behöver goda kunskaper i detta. Med mera.

  • Anton Johnsson

    Vad som har bloggats om kommer att återbloggas,
    vad som har skrivits skall skrivas igen.
    Det finns ingenting nytt under solen.

  • http://www.lekameduppdraget.se/ Bo Krister Ljungberg
  • andersgunnarsson

    Bra o vettigt skrivet

  • JB


    och plötsligt blev det inte mycket diskussion. Varför? När du brer på med de
    breda penslarna så kan folk känna igen sig; Så är det! Ofta får du en svans av
    kritiker till den akademiska teologin med dig och de inom den akademiska
    teologin känner att nu gör han ett tjuvnyp igen. Det blir polariserat. Nu
    preciserar du mer vad som är bra och dåligt och ingen har att invända. Inom
    akademin lever man både inom den akademiska världen och samfundsvärlden. I
    papperen vid utvärdering syns mest de akademiska värdena (det är ju mot ukä osv
    man skriver dessa texter) men på skolorna finns personerna som kommer från
    samfundet och har den personliga övertygelsen. Denna förmedlar de också till
    eleverna. Men då måste man ju träffa dessa och det gör vi ju inte över nätet.
    Om du inte är ute efter att bara polarisera debatten så ska du nog inte måla
    med de breda penslarna utan mer med de fina penslarna, så vi kan se detaljerna.

    Själv tror jag det är dåligt att ta bort de
    ”akademiska” teologin och ”bara” ha ”traditions” teologi.
    Sedan måst det också finnas en del av utbildningen som inte är
    ”akademisk”. Om detta går att ha inom akademin eller inte, vet jag inte,
    men om jag ser på andra delar av akademin så ser jag att mycket oakademiska
    ämnen avhandlas inom utbildningar. Jag tror att förlusten blir stor om man
    plocka bort den akademiska utbildningen då den följer den teologiska
    forskningen idag. Hur konservativ man än är, så måste man ju inse, att teologin
    ändras över tiden. Antingen går man den liberala vägen och säger att detta
    tolkar vi si eller så nu eller så går man den konservativa vägen där man säger
    sig följa bibeln till punkt och pricka, men istället hoppar över de delar man
    inte delar i all tysthet. Jag vet inte hur du predikar (räknar dig som
    konservativ) över 1 Kor 14 när man börjar komma på slutet. I min mening brukar
    de konservativa tystna efter hav vers 33. För det passar inte in i vår församlingsstruktur.
    Likaså brukar passusen om uttolkare inte betonas, då skulle tungotalet tystna
    allt för mycket.

    Tack
    för en trevlig blogg och fortsätt skriva med de smala penslarna J

  • Jonas Rosendahl

    Ja, det är väl där vi hamnar Tommy Wasserman man måste vara teolog och kunna grundtexten så att man VÄRKLIGEN förstår hur hur texterna ska tillämpas IDAG.

  • Tommy Wasserman

    Nej, inte alls, och just studier i bibliska språk är inte heller obligatoriskt på våra utbildningar, men personligen ser jag det som en stor förmån att ha läst själv och att få undervisa i NT med eller utan språk. Det finns goda hjälpmedel att tillgå för att jobba med texterna på grundspråken. Men exegetik är bara ett av många ämnen. Du själv verkar ha förstått det stora värdet av kyrkohistoria vilket syns i dina inlägg här och där.

  • Jonas Rosendahl

    Måste tillstå att jag gillar historia, så även kyrkohistoria. Blir nog där jag vill lägga tyngdpunkten. Vill försöka förhålla mig en gnutta akademiskt i förhållande till mig själv och inte förandliga, men frågan är om det inte är gudagivet att ha begåvats med överdriven förmåga att fantisera som gör att tanken lyckas inbegripa dåtida kontext om människans förutsättningar och att det därigenom gör att kyrkohistorien får blomma upp i ens inre till väldoft och förståelse för sina sinnen och att detta resulterar ibland i rader efter rader om historien på allehanda forum.

    :-)

  • Micael Gustavsson

    Jag tror du bör få pris för längsta enskilda mening här på bloggen :-)

  • Jonas Rosendahl

    Ha Ha Ha!

  • PeJohansson

    Hur skulle utbildningarna till församlingsherdar och slutprodukten påverkas om det fanns ett krav på 5 års utanför kyrkan arbetslivserfarenhet som förutsättning för att komma in på exempelvis en pastorsutbildning?



Subscribe to Stefan Swärd