Mitt kortfattade inlägg häromdagen om teologisk utbildning väcker intresse. För att det ska bli en förnuftig och sansad debatt i ett sådant ämne är det nödvändigt att definiera vissa saker och göra tydliga distinktioner. Här följer några försök att reda ut frågorna.

1. Eftersom jag själv varken har studerat eller undervisat vid någon teologisk utbildning har jag begränsade kunskaper i ämnet, därför är jag försiktig med att uttrycka uppfattningar om enskilda utbildningsanstalter. Däremot har jag suttit i styrelsen för Örebro missionsskola under en period på nittiotalet. Min doktorsavhandling i Statskunskap från 1984 kan med lätt bearbetning göras till en avhandling i religionssociologi, jag jobbade ju med frågan om religion och politik i det projektet. Jag har dock läst en hel del teologisk litteratur, och samtalat med många teologistudenter och teologilärare. Jag har också fått en förfrågan från teologiska fakulteten vid Lunds universitet att medverka i ett forskningsprojekt i systematisk teologi, efter sommaren blir det klart om projektet blir av. Så jag är nog ändå inte någon total novis på området.

2. Även om jag inte har sysslat med teologi specifikt har jag ägnat mig åt vetenskaplig forskning en stor del av mitt liv. Driver sedan 20 år tillbaka ett konsultbolag som jag kombinerar med att vara pastor, och där jag i stor utsträckning sysslar med forskning och analys av aktuell forskning, med fokus på energi- och klimatområdet. Just nu jobbar jag med en omfattande rapport om vad vi kan få för politik i Sverige efter riksdagsvalet i höst, med fokus på energi- och klimatpolitik.

3. När vi diskuterar teologiutbildningar måste vi göra grundläggande distinktioner utifrån vilket syfte och paradigm som verksamheten bedrivs. Den statliga universitetsteologin drivs utifrån en helt sekulär agenda, och så måste det vara. Sekulära universitet kan inte drivas på ett annat sätt. Så var det inte för flera hundra år sedan då Sverige var ett mer kristet  präglat land. Vid ett vanligt universitet kan man inte bedriva något annat än religionsvetenskap i allmän mening, helt frikopplat från tro och konfession. Det finns mycket intressant kunskap man kan få fram utifrån denna grund, men det är helt otillräckligt för att forma församlingsledare, pastorer m.m. Däremot kan man ju driva forskningsprojekt och uppsatsarbeten inom en sekulär ram där man utgår ifrån t.ex. en evangelikal grundsyn, det viktiga är att man redovisar utifrån vilka antaganden man gör sin undersökning. Jag har senaste tiden mött företrädare för både brittiska och norska universitet. Min känsla är att svenska universitet är mer sekulariserade än i andra länder. Vad jag begriper är det lättare inom ramen för brittiska och norska universitet att driva teologisk utbildning med mer konfessionella och direkt trosmässiga inslag.

4. Kristen tro bygger på en annan världsbild och referensram än vad universitetsvärlden gör. Kristendomen bygger på att en Gud finns, som har talat och uppenbarat sig själv, att Bibeln är Guds ord, att Gud har kommit till världen genom Jesus Kristus, och att vi idag kan bli födda på nytt, bli Guds barn, kan höra Guds röst, kan vara lärjungar till Jesus, att Gud gör under, och att vi är kallade till att vara Guds redskap här i världen.

5. Det är därför omöjligt för en vanlig högskola och sekulärt universitet att utbilda mig för kristen tjänst. Däremot kan jag lära mig många saker i den miljön som jag kan ha nytta av i kristen tjänst. Jag lärde mig mycket genom mitt arbete med doktorsavhandlingen, som jag har haft nytta av som kristen ledare och förkunnare och skribent.

6. De frikyrkliga teologiska utbildningarna bedrivs ju i skärningspunkten mellan församling och universitetsvärlden, att forma kristna ledare och Bibelns förkunnare, och att ge en allmänvetenskaplig kunskap. Den frågan jag har försökt lyfta när jag diskuterat teologi, är var balanspunkten ska ligga. Det var detta jag försökte säga med blogginlägget häromdagen. Och här menar jag att det har varit en långsiktig förskjutning inom frikyrkoteologin att gradvis närma sig universitetsvärlden. Jag menar att denna trend måste problematiseras och öppet diskuteras, och att den diskussionen ska inte bara föras vid slutna lärarrum hos de teologiska utbildningarna.

7. Det är viktigt att frikyrkliga teologiska utbildningar öppet redovisar utifrån vilken grund och antaganden man bedriver verksamheten. Det är viktigt att tydligt ange teologiska profilen, och utifrån vilken fromhetsmiljö man vill forma utbildningen. Det är nödvändigt med en öppen redovisning både gentemot studenter och församlingarna som avnämare och uppdragsgivare. Det är bra om vi har teologiska utbildningar med olika profil, det skapar valmöjligheter för både studenter och församlingar.

8. För Evangeliska Frikyrkans del har vi ju evangelikalitet, karismatisk, missionsinriktad och baptistisk som ledord för våra övertygelser, hur vi vill arbeta och forma kristna ledare. Det ska prägla all EFK:s verksamhet inklusive missionsskolan. Det innebär inte att man inte kan vara vetenskaplig, det innebär inte dålig kvalitet, men att både undervisning och forskning bedrivs utifrån teologiska övertygelser. Det innebär ju bland annat att fostra fram ledare som inte bara lever i en egen karismatisk erfarenhet, men som också kan forma en församling i den riktningen. Att vara baptistisk handlar om att forma ledare med fokus på personliga omvändelsen, och efterföljelsen, men också att bygga en församlingsmiljö som är präglad av lärjungarnas och de troendes formande gemenskap. Karismatisk innebär också formandet av ledare i en miljö präglad, av bön, lovsång, andens gåvor i funktion m.m. Enligt min mening går det att skapa en sådan studiemiljö och samtidigt kombinera det med vetenskaplighet.

Och här tycker jag att frikyrkliga teologiska utbildningarna tydligare behöver redovisa hur man balanserar detta. Och att detta behöver regelbundet utvärderas av huvudmännen hur väl man lyckas uppnå de förväntningar som finns.

9. Jag ser här ett problem med beroendet av statsbidragen och lärarnas koppling till vanliga universitetskarriärer och universitetsutbildningar. Det går att kombinera, men är inte särskilt enkelt. Eftersom jag inte befinner mig i utbildningsmiljön vid våra teologiska utbildningar vet jag inte hur väl man lyckas kombinera ledarformande i en andligt karismatisk, bibeltroende miljö, och krav på vetenskaplighet och objektivitet.

10. Min poäng är, när vi diskuterar dessa saker, vi kan inte bara tala om teologiutbildning i allmänhet, utan vad för sorts teologisk utbildning, och hur en teologisk utbildning bör utformas.

11. Teologisk utbildning är viktigt, alla aktiva kristna bör skaffa sig i varje fall en del sådant. Ett mer ingående studium av Bibeln och dess bakgrund är viktigt. Att skaffa sig kunskaper i andra religioner och livsåskådningar är nödvändigt om man ska jobba i dagens storstadsmiljöer. Kunskaper i religionssociologi är mycket värdefullt, inte minst för evangelister. Kyrkohistoria och systematisk teologi, varje församlingsledare behöver goda kunskaper i detta. Med mera.