Om teologiska utbildningar

Senaste veckan har flera nya teologiska utbildningar offentliggjorts. Dels en ny teologisk utbildning i Uppsala på initiativ av Anders Gerdmar. Dels den filial till Westminister Theological Center som vi startar i Stockholm till hösten.

Är ibland förundrad och bekymrad över tonläget hos vissa företrädare för etablerade teologiska utbildningar.  Det verkar som att man är rädd för konkurrens och att man ängsligt försöker värna om och dra gränser vid etablerade institutioner. Dessutom förekommer det att man misskrediterar och sågar kritiker på det mest märkliga sätt. Att man sakligt bemöter kritik har jag inte något emot, men att man ifrågasätter motiv och hederlighet hos dem som för fram kritiska synpunkter, vittnar om ett system i kris och i stor osäkerhet.

Och detta kommer med stor sannolikhet att dyka upp igen när två nya utbildningar lanseras.

Jag hör till dem som är bekymrad över existerande teologiska utbildningar. Jag vill här inte precisera för det är stor skillnad mellan olika utbildningsanstalter, och det kan vara stora skillnader inom samma utbildning beroende på vilken klass, linje och lärare det handlar om. Det går inte att dra allt över en kam.

Men generellt tycker jag att det är slagsida mot intellektualitet, kritisk reflektion, teoretiska föreläsningar m.m. Jag saknar ofta eld, passion, böneiver, visioner, tro, profetisk uppenbarelse, apostolisk smörjelse. Koppling till Högskoleverket och allmänna universitetsvärlden, och att lärarna främst rekryteras på strikt akademiska meriter skapar en slagsida.

Granskar man resultaten av utbildningarna så blir det för mycket förvaltande pastorer och undervisande teologer som blir output. Hur många passionerade, brinnande, handlingskraftiga, visionära och profetiska församlingsgrundare har utbildningssystemen producerat senaste 10 åren? Hur många profeter? Hur många rör sig inom ramen för apostoliska team och apostolisk smörjelse?

Det finns sådana, jag känner sådana personer, men där har det mer berott på församlingsmiljön än utbildningen att man blivit sådan.

Det här handlar om överlevnadsfrågor för svensk frikyrklighet.

Jag tycker dock att en utbildning som ALT rör sig i rätt riktning, med den fokus som finns på praktik och församlingsförankring.

 

 


Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /home/mattlose/stefansward.se/wp-includes/class-wp-comment-query.php on line 399
  • Carl_Lindahl

    ”rör sig inom ramen för apostoliska team”.. vad betyder det? Måste man vara dubbad med det här apostoliska svärdet som var på tapeten för några år sen, för att komma in i dessa apostoliska team?

    Självklart formas vi mer av församlingsmiljön, och det tycker jag är bra! Men finns det någon som blivit pastor enbart på en utbildning, utan att ha levt, tjänat och vuxit i en församling både innan och under tiden? Jag känner ingen.

  • Carl_Lindahl

    För övrigt gillar jag också ALT-upplägget, jag hade gärna gått det om det funnits på min tid.

  • Tommy Wasserman

    Heja ALT. Bra jobb av Ulrik Josefsson, Roland Spjuth och Björn Cedersjö som planlade utbildningen och alla de som nu jobbar med den på ALT/ÖTH. Och vi har fått många ansökningar till våra utbildningar, både ALT, ÖTH inklusive Församlingsledarakademin som har ”ALT-upplägget”.

    Lycka till med Gerdmars nya skola – han vet och betonar det stora värdet av teologisk utbildning. Sen hoppas jag att varken den nya skolans ansökan till UKÄ (tidigare Högskoleverk) om statligt erkännande eller befintliga utbildningars examensrätt inte med nödvändighet ska inverka negativt som Stefan befarar utan snarare ska vara tecken på god ordning och kvalitet. Som Gerdmar säger i aktuella nyhetsartiklar är konfessionalitet ingen issue längre (nu är det ett nytt system för utvärdering). För ÖTHs del innebar kritik i tidigare system för utvärdering för ett antal år sen att vi kunnat göra en betydligt bättre utbildning vad gäller församlingaledarträning och utformningen av ALT; det är min övertygelse, liksom att vi genom åren utbildat många goda pastorer och församlingsledare, brinnande i anden och med en verktygslåda för att klara uppgifterna. Men allt kan bli bättre, inte minst genom stöd och uppmuntran snarare än misskreditering som jag också vill slippa.

  • Stefan Swärd

    Carl Lindahl,
    Apostoliska team är ett grundläggande begrepp i Nya Testamentet, och motorn i NT för att grunda nya församlingar. Det har inte att göra med någon internkyrklig debatt för några år sedan.
    bless,
    STefan Swärd

  • P-O Flodström

    Varmt välkommen på valfri lektion med Josef Bergdahl på Örebro Missionsskola, så kommer du få så mycket eld, passion, böneiver, visioner, tro, profetisk uppenbarelse, apostolisk smörjelse – att du står dig minst en månad. 😉

    Jag delar din uppfattning om att de pastorala utbildningsinstitutionerna som har Universitetskanslerämbetet som primär finansör hela tiden måste arbeta aktivt och medvetet med dessa frågor, men jag får emellertid känslan av att du ställer upp ett motsatsförhållande mellan akademiskt kritiskt tänkande och brinnande kristna pastorstudenter – är det en riktig uppfattning från min sida kring hur du tänker?

    MBH
    //P-O Flodström
    Ordförande, Studentkåren – ÖMS

  • Pingback: Teologiutbildningar, igen (för vilken gång i ordningen…) | Mackan Andersson()

  • Klaus Seigel Andersson

    Vad är teologi egentligen? En vetenskap? Eller något mer besläktat med en konstnärlig utbildning? Vetenskaper brukar vara antingen deskriptiva eller ta sig fram genom hypoteser och falsifiering, ofta genom metodiska iakttagelser, mätningar och experiment.
    Hur mycket jag än tror på Jesus så har jag svårt att se teologi som en vetenskap. Det är en annan slags verksamhet.

  • Klaus Seigel Andersson

    Och är de deskriptiva så brukar de försöka hålla sig neutrala och inte driva en viss ideologi, inom kristendomen finns ju flera att välja på.

  • GoranDuvenett

    Stefan, helt rätt! Stöder dina synpunkter till hundra procent!
    Nästa vecka kommer tidningen Dagen att publicera ett inlägg som jag har skrivit
    i debatten du refererar till.

    Mvh
    Göran Duvenett

  • GoranDuvenett

    Så här har skrivit på Tommy Dahlmans blogg:

    ”Om jag skulle få bestämma studieplan och lärare då skulle det nog bli huvudsakligen ett studium av Bibeln under den helige Andes hjälp och ledning (mycket bön och bibelstudium). Men tyvärr, det skulle inte ge några akademiska poäng”. skriver Conny Claesson.

    Jag har inget emot ”högre” teologisk utbildning! Som Conny också skriver att vi kanske har en övertro på att en högre teologisk utbildning skulle vara lösningen på att slippa liberalteologi. Jag undrar var denna liberalteologiska undervisningen grönskar i våra församlingar? Det är så lätt att kasta ut appeller till andra utan att se sina egna lik i garderoben. Jag har gått den långa vägen när det gäller utbildning. Bibelskola, Pingstskolorna, Götabro missionsskola, teol.kand. vid Lunds universitet. Tillsammans 407 högskolepoäng + en socionomexamen vid samma universitet. Trots detta går jag tillsammans med LP-vänner ut på gator och torg och förkunnar ett enkelt evangelium. LP-verksamheten står för en resonans när det gäller väckelsekristendom, utan teologisk skolade personal. Här gäller det att vittna om vad Jesus har gjort i våra liv.

    Mvh
    Göran Duvenett

  • GoranDuvenett

    Vetenskap är ”Evidensbaserad kunskap som vilar på praktisk erfarenhet”.
    Likadant är det med Teologi. Skillnaden är för att vetenskap och teologi skall bli levande är att den helige Ande får tillträde i våra studier!

    Mvh
    Göran Duvenett

  • Micael Gustavsson

    Man kan väl se det så att Bibeln är för teologin vad naturen är för naturvetenskapen.

  • Jae

    Jag kan rekommendera Församlingsfakulteten i Göteborg, som står stadigt på vår svenska evangelisk lutherska grund, som vi haft i Sverige sedan Olaus Petri tid

  • Jae
  • Stefan Swärd

    P-O Flodström,
    Mycket positivt med lektioner av Josef Bergdahl.
    Mitt blogginlägg var ju mycket svepande och summariskt, jag har ju ägnat många års funderingar kring detta, med både läsning och många samtal med både teologistudenter och teologilärare. Jag har ju under årens lopp pratat med både teologistudenter och teologilärare som delar min grundsyn i dessa frågor. Man ska vara försiktig med att generalisera och därför uttrycker jag mig så pass vagt.
    Men som jag har uttryckt mig tidigare, jag har ett problem med att förena ett strikt akademiskt perspektiv och akademiskt kritiskt tänkande med lärjungaformande och radikal Kristi efterföljelse där lydnaden till Kristus är helt avgörande, att höra Guds ord ord för att göra det. Sedan beror det naturligtvis på hur man definierar akademiskt kritiskt tänkande.
    Även om min artikel var vag så kan den nog också ses som en halvindirekt kommentar på Pekka Mellergårds artikel i Dagen för några månader sedan som jag delvis kommenterade på denna blogg.
    Läser man den artikeln och sedan mitt blogginlägg kanske något klarnar över vad jag åsyftar.
    välsignelse
    Stefan Swärd

  • P-O Flodström

    Ok – skall utmana Pärleporten och se om den släpper in mig, så jag kan läsa! 😉
    Tack för förtydligandet hur som helst!

  • Klaus Seigel Andersson

    Teologi verkar ha en del som är positivistisk (fakta) medan en annan del är vad man kallar hermeneutisk (tolkning) insåg jag efter att ha funderat. Det jag studsade till på var kopplingen teologi (betraktat som vetenskap) och ”apostolisk smörjelse”. Den kopplingen kändes märklig, då jag uppfattar smörjelsen som väldigt ”ideologisk” men sedan kom jag på att exv konsthögskolan också har delar som är (1) fakta (exv beredningen av olika färger eller perspektivlära) samt delar som är (2) tolkande samt även delar som handlar om (3) uttryck och sådant som är svårfångat.
    Så jag slutade studsa efter att ha insett det.

  • GoranDuvenett

    Så är det nog som du uppfattar det.

    Mvh
    Göran D

  • Torbjörn S Larsson

    Jag tror att utbildningar av det här slaget hur bra de än kan bli aldrig kan bli mer än näst bäst. Det bästa är att undervisa hela församlingen. Men det ger förståss ingen prestige. Ingen status. Inga examina och inga proffessisionella yrken. Ingen tror längre på det föraktade Jesu föredöme. Inte alls konstigt att typ pretigekyrkor vinner anklang.

  • Robert Lindberg

    Hej Göran!
    Var bor du? Jag skulle gärna vilja haka på någon gång när ni är ute. Jag har varit ute med Street Church och UMU. Detta är alltid roligt att träffa likasinnade och som brinner för evangeliets utbredande i landet!

    Roligt med så många bra initiativ på utbildningsområdet! Jag lyssnade nyligen på en bra predikan av Ulrik Josefsson som ligger ute på webben på http://www.pingstkyrkantaberg.com/media.asp För att lyssna på telefon, var god ladda ned appen och webbläsaren Photon. Genom den appen kan man lyssna på Flash-sidor som annars är omöjligt. När du har laddat ned den tryck på blixten längst ned till höger. Predikan handlade om att vi alla är sammanlänkade med varandra, oavsett våra andliga gåvor och intressen. Om den ena personen växer så växer vi tillsammans, så att vi kan stötta varandra när någon har det tufft och att ingen växer ensam bara för sin egen skull. Växa innebär inte att ha flest prylar, snyggast villa, båt, sommarstuga, flashigaste sommarresor och pengar på banken utan det innebär att Guds Rike växer så att det får genomslag inte bara i kyrkan utan i hela samhället. Jag är övertygad att detta förhållningssätt är en förutsättning för att kyrkan ska stå rakryggad i tuffa tider framöver och i en tid när allt som kan skakas kommer att skakas. Dvs. att vi slutar tala om varandra bakom ryggen vad folk gör och inte gör inom kyrkan och olika evangelisationssatsningar. Jag anser dock att i själavårdssamtal måste vi självklart kunna ventilera vad vi vill, men jag menar mer runt fikabordet och bland grupper med vänner. Jag tycker att vi kan, jag inkluderad, kan bli bättre på att komma med konstruktiv kritik som bygger upp istället för att riva ner, på så sätt växer vi tillsammans och därmed Guds Rike!
    Allt gott!
    Med vänliga hälsningar
    Robert

  • GoranDuvenett

    Jo, Ulrik Josefsson är både jag och min fru bekant med. Ibland får han till det!
    Jag bor i Sollentuna. Har ganska nyligen kommit med i pingstkyrkan där. Har känt en förnyad kallelse att gå ut på gator och torg efter att ha varit nära döden för ett och ett halvt år sedan. Under den tiden fick jag och min fru ett enormt stöd från Elimförsamlingen där Stefan är pastor.
    Nu när jag har fått livet tillbaka kallar Gud mig att arbeta med de som har hamnat på livets skuggsida. Har börjat besöka missbrukarna på bänkar och där de håller hus. Förra veckan ansökte jag om tillstånd hos polisen för att kunna ha högtalare, förstärkare till gitarren, sången och vittnesbördet. Så fort som tillståndet är beviljat drar jag igång i Sollentuna med hjälp av LP-vännerna och bussen ”två denarer”. Problemet med en sådan här typ av evangelisation är att många av dagens församling, i 3:e generation, har det för bra. De består i stora drag av medelklass och överklass. De är rädda för denna typ av arbete och det är ju inte så konstigt. Dock tror jag att äldre etablerade församlingar kan få del av Guds välsignelse om de genom bön och offer hjälper till. Likadant är det med ungdomsarbetet. Dessa två grupper kommer att ha en avgörande betydelse för väckelsen som Gud har lovat ska ske i denna tid.
    Alltså, jag vill ha församlingar och andra intressenter med mig. Kommer även att undervisa om Evangelisation och lärjungaträning. Stefans församling har ju ett perfekt läge för ett sådant arbete. Tyvärr, var den inte tillgänglig för min kallelse och utrusning. När jag nu läser om Stefans tankar tror jag att han har helt rätt! Guds välsignelse till Elimförsamlingens församlingsplantering och evangelisation i massor!
    Jag var på fel plats vid fel tillfälle. Nu känns allt rätt och jag har satt många förebedjare i tjänst för detta arbete. Denna sommar kommer att vara lite av ett prov. Sedan får jag utvärdera. Har också börjat samarbeta med Tingvalla-hemmet i Märsta. Var där senast som deltagare vid deras vårfest i lördags. Den som är intresserad att vara med på resan kan mejla mig goran.duvenett.@bredband2.com
    Ps. Jag har också skrivit en artikel i ämnet som kommer att publiceras i tidningen Dagen i veckan som kommer. Ds.

    Allt gott!
    Göran Duvenett

  • Robert Lindberg

    Hej igen Göran!
    Det låter som ett mycket bra initiativ! Jag har hört mycket gott om pingstförsamlingen i Sollentuna! Jag mailar dig så kommer jag upp till Stockholm när det passar. Själv bor jag utanför Värnamo i Småland.
    Vi hörs!
    Med vänliga hälsningar
    Robert

  • Stefan Swärd

    Göran,
    mycket intressant att höra, all välsignelse,
    Stefan Swärd

  • SefastTronde

    I din web-läsare har du säkert någon funktion som kan radera ’cockies’ el. web-info för Dagen.se, eller alla kakor. Då kan du läsa ytterligare fem artiklar. Pärleporter styrs m.h.a. cockies, och är således inget hinder för att läsa Dagen.se hur mycket som helst.
    MVH / Sefast Tronde

  • P-O Flodström

    Tack Sefast, för ett mycket matnyttigt tips – till en mycket fattig student!

  • Jonas Rosendahl

    Nu kommer jag med ett inlägg som kanske inte blir så populärt i tider när man ska dunka varandra i ryggen mest. Men jag måste säga att det är märkligt att läsa vad du skriver Tommy Wasserman. Du slår dig för bröstet ordentligt samtidigt som du kommer med en gliring mot Gerdmar och den väg han måste ta nu och sen avslutar du med att indirekt säga att du inte vill ha kritik.

    Jag vill påminna om att fortfarande kvarstår frågetecken kring var ÖTH är påväg teologiskt på längre sikt. Jag är inte ensam om att dela den uppfattningen i kristenheten.
    Jag och Dr Nils-Olov Nilsson har ställt frågor till pingströrelsens utbildningsansvarige och till Pelle Hörnmark som fortfarande står obesvarade. Detta är gjort offentligt genom insändare.

    Enligt min mening är det fortfarande beklämmande när ledande personer på ÖTH inte kan svara direkt på om det som skett i Jona bok är historisk händelse eller inte, likaså är det beklämmande att det finns teologer som ifrågasätter Paulus författarskap i ett av breven.
    Det finns flera som fortfarande kommer att ha ögonen på er i utvecklingen OM det skulle gå mot det liberala hållet.

    Det lilla jag kollat igenom så tycks den konfessionella statusen kunna bevaras, detta är en förändring som naturligtvis är positiv i sig och jag skulle bli förvånad om kommande regeringar ändrar detta, även om risk finns att det KAN ske.

    Det är alltså en viss risk att koppla sig fortfarande med staten som bidragsgivare och det ska man inte heller sopa under mattan.

  • Jonas Rosendahl

    Det är ett historiskt faktum att av alla väckelserörelser som akademiserat sina utbildningar så har samtliga gått tillbaka rejält i Sverige. De som står i vågskålen nu är främst pingströrelsen, ska fallet fortsätta neråt och bli lika drastiskt som för missionsförbundet eller inte?
    Det tycks finnas en uppenbar risk att problematisera genom akademin, alla kan inte hantera detta. Akademi och systematisk teologi är inte en garant för andlig kvalitet snarare tycks risken öka för att det blir tvärtom. Dock kan man inte dra absoluta slutsatser eftersom efterforskning tycks saknas när det gäller samband, och det är väl inte konstigt i sig, vilket lärosäte vill utvärdera sig själv egentligen?

  • P-O Flodström

    Personligen så tror jag att det är lika viktigt med båda delarna, emellertid håller jag helt med dig om att i det fall vi överbetonar den ena delen utan att samtidigt stimulera den andre – så kommer vi att hamna snett! :-)

  • Tommy Wasserman

    Hej Jonas, jag tänker inte börja bråka med dig igen, det är lönlöst, och inte heller tänker jag att vi ska tugga om debatten om Jona – för mig ryms både din och min tolkning av den boken i den kristna kyrkan, och jag har inget behov av att dra upp någon gräns mot dig.

    Jag vill däremot säga att jag blir uppriktigt ledsen och vet inte vad du menar när du skriver att jag kommer med ”en gliring mot Gerdmar och den väg han måste ta nu”. Jag fattar ingenting. Jag skrev lycka till till Gerdmar som direkt svar på det jag uppfattar som Stefan Swärds poäng, att de etablerade utbildningarna misskrediterar andra utbildningar och då vill jag uttrycka här offentligt ett lycka till, samtidigt som jag erkänner att jag just på denna blogg känt att min skola misskrediterats de senaste åren. Nu skrev jag ”Lycka till” till Anders och berömde honom för att jag vet att han inser värdet av teologisk utbildning (ja, inklusive bibliska språk). Anders Gerdmar är välkommen till vår skola, och han har varit där och delat med sig av sin forskning (ja, även efter heta debatter om bibelsyn), och det är vi glada för.

    Det hör till saken att jag undrat vad som skulle hända med den ansökan som LOTS lagt in till UKÄ om att studenterna skulle bli berättigade till studiestöd och i förlängningen att man skulle få statsbidrag, examensrätt och bli fullt erkänd i det svenska systemet för högre utbildning. Inför ett platsbesök man skulle ha tidigare i vår så hade jag möte med Anders för att ge honom råd som kollega med erfarenhet av sådana besök. Nu berättar Anders själv om att man som genom ett under fått låta ansökan stå kvar fast som den ombildade skolan – det vittnar kanske i sig om nya vindar på UKÄ.

    Ja, jag kanske slog mig lite för bröstet. När jag ser tillbaka på vad vi åstadkommit de senaste åren, så är jag nöjd, jag tror att vi gjort en bättre utbildning, och att ALT regionalt och Församlingsakademin på ÖTHs campus har varit mycket bra satsningar som kommer ge bättre rustade pastorer och andra församlingsledare.

  • Tommy Wasserman

    En annan fråga, Jonas, i vårt moderna sekulariserade samhälle, är hur det skulle ha gått för väckelserörelserna om vi inte hade haft utbildningar som kunnat hantera och bearbeta nya frågor som vi ställs inför när enhetssamhället är borta och vi genomgått svindlande förändringar på kort tid. Är det självklart att dra någon slags likhetstecken mellan akademisk utbildning och nedgång i en viss rörelse? (sen tror jag nu att EFK råkar gå lite framåt i den senaste statistiken, men jag säger inte att det är dess utbildningars förtjänst, även om jag tror att de har ett mycket viktigt bidrag att ge).

  • Jonas Rosendahl

    Tommy Wasserman – Jag har inte heller för avsikt att gå in i en bibelsynsdebatt igen. Jag skrev egentligen mest för att ingen annan gör det och vill påpeka på att du/ni har kikaren på er och att den debatten på intet sätt är sopat under mattan.

    Om jag misstolkat vad du skrivit runt Gerdmar så ber jag om ursäkt för det.
    Det är svårt att inte vara konspiratorisk i detta men det kan måhända vara så att nya vindar blåser från myndigheterna, det är ju inte omöjligt eftersom Sverige håller på att bli återigen ett alltmer religiöst land, inte minst pga av invandringen.

    Det är ju inget nytt att LOTS stora styrka och som jag uppfattat de sett det förut varit att vara helt fristående. Vi kan ju se vad som hänt med prästutbildningen historiskt när staten fått helt kontroll över den och den liberalteologi som flödar på de sekulära universiteten. Jag har då uppfattat det som att Gerdmar sett det som en styrka att stå fritt från bidrag från staten. men som sagt med den nya slags egenkontrollen kanske det inte har lika stor betydelse som förr.

    Jag tolkade det i alla fall som så att du nu tycker att de får nu gå samma väg som ÖTH för att kunna finansieras och då passar det för dig att prata sig varmt runt det.

    Jag tolkade det initialt som ett nederlag att bli beroende av bidrag på så sätt och vill fortfarande hålla en viss vaksamhet, men kan inte heller säga att jag är så pass insatt att jag med heder i behåll kan stå fast vid sån ståndpunkt om det nu verkligen är nya vindar som blåser.

    Over and out till de mer lärde..:-)

  • Jonas Rosendahl

    Tommy Wasserman – Jag skrev ju att det inte går att dra absoluta slutsatser. Jag bara konstaterade att i alla rörelser där teologin systematiseras och akademin tar över så har en brant nedgång skett vad gäller andel medlemmar i Sverige.
    Nu har pingströrelsen nedgång pågått sedan mitten av 1980 -talet, och det är kanske först senaste 10 åren man börjat akademisera teologin och kanske först nu på allvar. Ger det styrka in i rörelsen eller försvagas den ytterligare av det och medlemstappet fortsätter nedåt som ett brant stup? Det kan bara framtiden utvisa, men OM så sker följer den samma mönster som övriga rörelser.

    Enligt Stefan Swärd i det han skrev i februari så har andelen ökat i EFK främst pga av tillkomna anslutna församlingar. men ser man över tid så har församlingarna minskat med tiotals i EFK. Enligt Swärd själv är alltså inte EFK en sådan expansiv och församlingsplanterande rörelse såsom en del tycks tro.
    Detta är Swärds resonemang inte mitt, jag har ingen koll där..

    Om nu ÖTH skulle bidragit till ett stort stöd på nåt sätt så har då inte det resulterat i en tillväxt. Å andra sidan visst man kan resonera att annars kanske det skulle vart värre….
    Men det blir bara spekulationer, jag kan då inte säga nåt mer och analyser och forskande kring frågorna saknas mig veterligen.

  • http://www.andersgerdmar.com/ Anders Gerdmar

    Gerdmar känner sig i alla fall inte illa behandlad ;). Mitt fokus är på behoven i landet, på fisken som måste fiskas och på det båtvarv – för det är väl vad en utbildning av församlingsbyggare kan liknas vid – som vi upplever kallelsen att bygga. Jag känner stor glädje i detta. I Skandinavisk teologisk högskola är bibeltro, väckelse och karismatiskt liv DNA:t och vi kommer att samverka med dem som delar dessa grundvalar. Bygga har sin tid och vårt liv är det nu. Utmaningen är stor men kallelsen är större!

  • Tommy Wasserman

    Tack, lycka till, som sagt.

  • Tommy Wasserman

    Hej, vad gäller EFK så var det en senare rapport jag tänkte på som publicerats i Dagen och som gav en ljusare bild, främst av det faktum att EFK växer i de regioner där kyrkan varit svag; det ger hopp för framtiden. Även om det är marginellt så verkar det som att den stora nedgången stannat av inom EFK. Sen finns det givetvis ett enormt behov av församlingsplantering, etc, och det är många församlingar som lägger ner på landsbygden.

    Vad gäller Pingströrelsen så undrar jag hur mycket den tagit skada av vissa händelserr, t ex det som hände i Knutby, Åke Green, Karisma center haveriet, etc och andra strömningar mot antingen Katolska kyrkan, judendom eller det ultrakarismatiska. Historien upprepar sig hela tiden. Jag tror inte det är för mycket teologisk utbildning som är problemet, möjligen bristen därav och kanske på vissa håll för mycket ”apostolisk smörjelse” i negativ bemärkelse eller rättare sagt, osunt ledarskap.

  • Jonas Rosendahl

    Jag skulle gissa att de församlingar som satsar mot det multikulturella är också de som växer, invandrare vinner invandrare, jag tillhör ju själv en sådan EFK multikulturell församling och bland de dop som sker dessutom ganska frekvent är det just invandrare som döps mest och inte ”svenne” om uttrycket tillåts även om så sker också.

    När det gäller församlingsplanteringarna så kämpar de ofta i en väldig motvind där de är ytterst små grupper och där det är brist på arbetare, och som utstår hårda attacker från en andlig horisont och med mycket strul. Att sätta sitt hopp till detta när arbetarna är så få är ett vågspel och man kan diskutera detta med församlingsplantering väldigt mycket.

    Om vi jämför med er historia inom Örebromissionen så var det ofta brinnande evangelister, ofta kvinnor som kom till nya bygder och hade framgång och det bildades församlingar utifrån att det blev så många frälsta. Därmed inte sagt att jag är emot nutida satsningar, men man måste också kolla realistiskt på dessa arbeten och förstå dess förutsättningar.
    Det krävs i grunden hårt bönearbete för att etablera någonting utifrån ett andligt perspektiv.

    När det gäller pingströrelsen så tycker jag inte det finns tecken på att de tagit skada av ”Knutby” eller Karisma haveriet på så sätt att det skulle vara en orsak till nedgång. Jag tror de flesta vanliga människor förstår att Knutby rörde sig om extremfall, och efter karisma startades bland annat Hillsong församlingen som ju är en pingstförsamling som växer så det knakar i svenska mått mätt.

    Min poäng när det gäller akademin är ju att ju mer den historiskt varit kopplad med staten och dess sekulära lärosäten, desto mer influenser blir det från liberalteologin och det har också visats sig vara en stöt emot det andliga livet.
    Om det blåser nya vindar från myndigheter är det iof positivt, även om det klingar märkligt att de som står för väckelsekristendom skulle få nåt slags erkännande på det sättet, det rimmar inte väl med vår väckelsehistoria, därav att jag sätter på mig kikaren och åtminstone hänger den runt halsen för att fortsatt kunna vaka över utvecklingen.

  • Jonas Rosendahl

    Flodström – Den svenska balansgången vinner framgång – igen?! 😉

  • Tommy Wasserman

    Jag ska tillägga att det är svårt att mäta de negativa effekterna av extrema händelser som ”Knutby” eller Karismahaveriet, men att det också går att vända på det hela och fråga sig vad det är i väckelsrörelserna (inte bara Pingst) som gör att fenomenen uppstår gång på gång och vad det finns för underliggande faktorer. Det är nog så att det finns många sammanhang där ute där man är på väg i dessa riktningar, men det går aldrig så långt som i dessa extremfall.

  • Jonas Rosendahl

    Intressant diskussion Tommy! Jag vet inte om det är några speciella faktorer utom de mänskliga i allmänhet som ligger bakom att saker kan utvecklas till nån slags maktfullkomlighet, och i sällsynta fall till extremfallet. Men vem vet?
    Knutby kan ju knappast sägas representera en vanlig pingstförsamling i sin ledarstruktur utan var (är?) extremt centrerad kring ett fåtal ledare.
    När det gäller Karisma haveriet så kunde det synas också en ledarelit som inte var öppen för förmaningar från nåt håll utan de visste bäst.
    Mycket möjligt att bristen på undervisningen kring äldsterollen eller missförstånd om vad andligt ledarskap innebär är en grundorsak, men jag tror framförallt mer på människors möjlighet att få vara exklusiv ledare lockat mer och sedan går det överstyr.