Så sant. Jag har själv på Svenska kyrkans grundkurs i Mellansel 2009 hört en Svenska kyrkan-missionär (en av de sista?) säga att frälsning är så olika för olika personer – för en skuldtyngd människa är frälsning syndernas förlåtelse, för en hungrig människa är frälsning ett stycke bröd o.s.v.

Men eftersom ”hela världen står med skuld inför Gud” behöver ju alla syndernas förlåtelse likaväl som bröd och kläder! Jag vill inte bidra med missionsmedel till missionärer som inte har det klart för sej och kan göra den saken klar för andra.

(Säger en pappa som tillbringat en hel del vintertid med att övertyga sina barn om att de faktiskt behöver ha rejält med kläder på sej i minusgrader – ett objektivt faktum oavsett vilket behov de ”upplever” just när de sticker näsan utanför ytterdörren ;o).

http://missionsprovinsen.se/blog/2014/02/24/gud-vill-radda-varlden/

Stefan Swärd:
”Men om sociala engagemanget och kampen för en bättre värld ersätter
omvändelseförkunnelsen och frälsningsbudskapet, då sysslar vi inte längre med
evangeliet om Jesus”.

Humanism eller Evangelisation i socialt arbete?

Filantropi och Filantroper är på ropet igen. Världens rikaste man,
Bill Gates, är en filantrop.

Han gör ett beundransvärt arbete genom att skänka stora summor pengar
till olika sociala engagemang. Han försöker dessutom att dra med sig andra rika personer in i sina projekt.

Hur skall vi som kristna se på filantropisk verksamhet och
socialt arbete?

I Nationalencyklopedin definieras begreppet filantropi utifrån de grekiska
orden philos vän och a’nthrõpos ‘ människa. Tillsammans står de för människokärlek. Denna människokärlek uttrycks i välgörenhet, verksamhet som syftar till att osjälviskt
hjälpa människor som är i nöd.

Den svenska filantropin som växte fram under 1800-talet har
sin grund i Erik Gustaf Geijers personlighetslära: ” den uppstår när självmedvetandet förenas med det moraliska medvetandet (…) Med andra ord: En personlikhet är en människa som inte bara ser till sina egna intressen utan förenar odlandet av den individuella särarten med ett ansvarstagande för andra och för samhällslivet i stort”.

Geijers idé kom att slå igenom och företrädas av humanistiska och kristna inriktade liberaler. En som sympatiserade för denna hållning var pastor Lewi Pethrus när han blev inbjuden till skräddarmästare Carlholms fattigbjudningar. Pethrus kom sedan
även att hålla sådana bjudningar i Filadelfiaförsamlingens lokaler.
Församlingen var inte glada åt detta initiativ eftersom männen var vanvårdade
och fulla med löss.

Den humanistiska inriktningen kom att företrädas i första hand av Söderhems härbärge i Stockholm. Under 1920-talet hade de över tusen sängar för tillfälliga
nattgäster. Söderhem hade sin verksamhet ända fram till 1985. Under sin långa
verksamhetstid hade de en filosofi att hjälpen skulle vila på självhjälp.
En kravlös hjälp som ”aldrig haft ambitioner att förändra gästernas livsföring
även när den var avvikande”.

Filadelfiaförsamlingen i Stockholm kom under Lewi Pethrus ledning att
möta behoven under andra former.
När Filadelfiaförsamlingen stod färdig 1930 användes 500-salen för att bespisa
de fattiga och arbetslösa. Innan de hungrade blev bespisade fick de först höra
vittnesbördet om Jesus och lyssna till sång och musik.

Köerna utanför Filadelfiaförsamlingen var i regel uppemot fyrahundra varje dag förutom lördag och söndag.

Den utdelning som hade skett under vintern 1932-1933 rapporterades i Evangeli Härold samma år.

”39.000 måltider har serverats och vi har fått 20 ton potatis, varav 15 ton kokats till
arbetslösa och 5 ton givits direkt till familjer…5.000 kg benfritt kött, som
motsvarar 20 nötkreatur, och 10.000 liter oskummad mjölk har gått åt…700 kg ärtor samt 7.800 kg bröd. Under samma tid har också 6.200 personer fått bo gratis på ’Arken’, som denna vinter fyllt ett stort behov. Gud har också fått dela ut av det levande brödet till många av dessa vänner. Rätt många har nämligen lämnat sina hjärtan åt Jesus, och några har genom dop förenats med församlingen. Några har också fått uppleva dopet i den Helige Ande”.

Utifrån ovan deskriptiva redogörelse finner man två utvecklingslinjer från Geijers personlighetslära som skulle vara moralisk fostrande. Den enskilda filantropin med bl a Söderhem i spetsen kom att utveckla en icke moralisk hållning då man i sin filosofi förespråkade ”en kravlös hjälp som aldrig haft ambitionen att förändra gästernas livsföring även när den var avvikande.”
Filadelfiaförsamlingen i Stockholm utvecklade en filantropi där det moraliska medvetandet hos medlemmarna utvecklades till att vinna människor för Gud.

Vi som kristna församlingar har mer att erbjuda än vad humanisterna har.
Har vi som församlingar börjat följa den humanistiska filosofin eller har vi missionsbefallningen för ögonen i vårt sociala arbete?

”Då trädde Jesus fram och talade till dem och sade: ”Jag har fått all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och
Sonens och den helige Andes namn och lär dem att hålla allt vad jag har befallt
er. Och se, jag är med er alla dagar intill tidens slut” Matt 28:18-20

Nu vet vi ju inte om han tror på Jesus. Det jag menar är att det räcker inte bara med humanistiska insatser.