Stefan Swärd

Allt mellan himmel och jord

Jag har nu skrivit ett genmäle och skickat in till Dagen där jag svarar på Pekka Mellergårds artikel häromdagen och på Öyvind Tolvsens artikel som publicerades i Dagen under torsdagen.

Tolvsens artikel är enligt min mening helt lysande, och han säger ju i stort sett samma sak som jag gör, men uttrycker sig på ett ännu radikalare sätt.

Det som dock gör mig förundrad är att den ganska aggressiva kritik som riktats mot mig för det jag skrivit i detta ämne, och där man fullständigt förvränger vad jag sagt och skrivit, inte något av den kritiken tycks riktas mot Öyvind. Jag är glad för Öyvinds skull, men blir då ännu mer konfunderad över kritiken som riktas mot mig, om det är något annat som egentligen ligger bakom.

För mig känns det som ett mobbnings-drev som drivs av vissa personer. Eller kan någon förklara för mig skillnaden mellan vad jag skrivit och vad Öyvind skrivit?

  • PeJohansson

    Pröva med ett gammalt ordspråk; Hunden biter inte den hand som kan ha inflytande på ens karriär.

  • teagustavsson

    Jag tror att en del av problemet är att det också finns människor som känner sig ”mobbade” av dig. Som jag ser det handlar den senaste tidens debatt inte så mycket om sakfrågan (där är nog alla egentligen överens) utan det handlar om hur det sägs och vilka associationer det skapar hos läsaren. I botten finns ouppredda relationer och frågor som ”passar jag in i EFK”, ”är jag accepterad som jag är” och ”vad tycker NN om mig”. Så det behövs varken debattartiklar, blogginlägg eller kongressanföranden för att komma vidare i detta utan mer hederliga småskaliga samtal och personliga möten där man öppet och ärligt pratar med varandra också om de egna känslorna.Då tror jag man kommer betydligt längre än vad man gör just nu,

  • Jonatan Arenius

    Hej Stefan, om man tolkar dig vänligt så säger du precis samma sak som Öyvind och det gör jag gärna. Samtidigt låter det som en riktigt saftig käftsmäll mot Lennarth Hambre och Manfred Rusner när du skriver att ”den här gången krävs det mer än powerpoints och konferenser”. Jag menar att de båda verkligen försökte sätta församlingsgrundande på kartan och att de gjorde ett gott jobb. Jag tror att du instämmer men det kan tolkas som en rejäl sågning.
    På samma sätt din sista mening om att starta en ny missionsrörelse. Jag upplever att du tror på EFK som organisation men den kommentaren kan tolkas lite på samma sätt som alla gånger diverse KD-folk ska starta ett parti som har kristna värderingar på riktigt. Med andra ord ett hot. Återigen, tror inte att du vill hota men det kan låta så. Då finns det en risk att man reagerar med ryggmärgen och tycker att du låter hård. Och därför går till motargument på ett sätt som du inte förstår eftersom ni egentligen är ganska överens.
    Lycka till, kanske ses vi på kongressen, verkar bli kul i år…

  • bo_lonegren

    Det som skiljer är väl att du tydligt pekar på behovet av ett apostoliskt ledarskap (vilket jag uppskattar). Just det upprör säkert en och annan och då reagerar man på allt.

  • stefanswrd

    Tack Tea och Jonatan för kloka kommentarer!
    Min egen ofullkomlighet som kommunikatör är jag väl medveten om, och har belyst vid ett antal tillfällen. Jag har ett ganska rakt på sak sätt i att uttrycka mig, och kan gärna av pedagogiska skäl spetsa till, både i tal och skrift.
    Jag tycker dock att kristen debatt måste präglas av saklighet, att man inte tillskriver konkreta personer ståndpunkter som de inte har, och citerar dem för saker de inte har sagt, vilket jag tycker har hänt i detta fall.
    Men som sagt var, jag har skickat in ett genmäle till Dagen, vi får se vad broder Jaktlund gör av detta, men där kanske det blir ett förtydligande över min reaktion.
    hälsningar
    Stefan Swärd

  • Tommy Wasserman

    Även om Öjvind främst blickar framåt mot gemensamma mål i sin berömvärda artikel, antyder han ett viktigt resultat av de undersökningar han varit så involverad i och som förvånat mig personligen, men det är bra att få en så objektiv bild av läget som möjligt: ”Mycket av den växt som skett i städerna har ägt rum genom att unga som
    funnit sin tro på landsorten flyttar till staden och då kanske särskilt
    till Stockholm.” Som jag förstår saken har inte församlingsplanteringar i storstäderna varit speciellt framgångsrika och flera har tydligen fått lägga ner, enligt Öjvind. Tillväxten i storstadsförsamlingarna beror främst på inflyttning av unga människor från landsortsförsamlingar ute i landet där man kämpar på.

  • stefanswrd

    Tommy Wasserman,
    jag har ju ägnat hela mitt liv åt församlingsplantering i storstad. Det är helt riktigt att resultaten har varierat mycket. Ett problem med frikyrkoungdomar som flyttar till storstad är att väldigt många hamnar inte i någon församling alls, många hamnar i den eller de församlingar som är trendigast just nu. I Stockholm är Hillsong nummer ett för närvarande. Men vilka som är trendigast varierar från år till år. Men församlingsplanteringarna drivs ofta i skymundan utan en massa draghjälp, och utan förstärkning från unga kristna som flyttar till Stockholm. Vi behöver hitta nya sätt och koncept att driva församlingsplanteringar. Vi har också gjort en hel del lyckade församlingsplanteringar i EFK. New Life är en av våra största församlingar t.ex.
    Men vi måste utforma strategi utifrån realistiska utvärderingar, det är detta jag försöker säga.
    hälsn
    Stefan Swärd

  • teagustavsson

    Vill bara ytterligare en gång understryka att jag inte menar att det hela på något sätt skulle vara ditt fel. Min personliga åsikt är att du är den i den här debatten som varit mest saklig i din skriftliga framställning (tillsammans med Josefin Lennartsson och övriga kvinnor som skrev den ursprungliga debattartikeln) och att du blivit tolkad ganska orättvist. Det jag ville komma åt är orsaken till de orättvisa tolkningarna. Det verkar ligga en hel tolkningsmodell bakom reaktionerna som jag tror bygger på tidigare, icke uppklarade relationer och har inte så mycket att göra med vad du skrivit just den här gången.

    Jag hoppas att vi kan hålla oss till sakfrågorna under kongressen då jag tror att de är mycket viktiga..

  • http://www.kolportoren.com/ Joachim Elsander

    Jag tycker Tea resonerar väldigt klokt. Det finns saker under ytan som ställer till det för oss. Jag tycker att du Stefan tar i när du skriver om mobbnings-drev, du är ju själv en tuff debattör. För några år sedan skrev du på den här bloggen att du helst såg att jag bytte samfund när jag bloggade några frågeställningar kring helvetet.

    Jag påmindes om det här nyligen. Fortfarande ligger den bloggposten näst högst på Google om någon gör en sökning på mitt namn. Min trettonåring frågade nyligen vem Stefan Swärd var. Varför, undrade jag. Jo, kom svaret: ”pappa, han verkar inte gilla dig vidare mycket.”

    Då hade hon av någon outgrundlig anledning googlad mitt namn och hamnat på din blogg. Varför tar jag upp detta? Jo du är rätt tuff själv.

    Det gör att jag tyvärr ibland läser dig orättvist och som ”buffligare” än du egentligen är (De få gånger vi träffats så har du alltid gett ett vänligt intryck) , vilket jag beklagar. Samtidigt protesterar jag om du tänker dig mig som ensidig kritiker av allt du skriver. Jag har många gånger delat och berömt insatser du tagit för flyktingar. Här är du ett stort föredöme för mig!

    Men även du måste klara att få lite mothugg och kritik utan att du ser det som mobbing. Mobbing är i min värld ett starkt ord som man inte ska missbruka.

    Sen har du gjort dig känd som en av EFK:s mest tongivande kritiker när det gäller ÖMS och dess lärare. Det gör att även jag drog de slutsatser Pekka drog. När du ifrågasätter ”problematiserande” och ”grubblande” etc så tänkte vi direkt att det är ÖMS och den teologiska utbildningen du är ute efter. Om du säger att det inte är det så tror jag dig. Förlåt för den felaktiga slutsatsen.

    Det är orättvist, samtidigt måste du själv kanske fundera på varför du så lätt tolkas fel här. Personligen blir jag bekymrad när jag ser den här rätt massiva kritiken mot ÖMS leda till att människor går miste om några av Sveriges bästa teologer. Det finns de ute i landet som lyssnar på dig här och tolkar det mycket till Missionsskolans nackdel. Det är tråkigt. Du är en auktoritet och din blogg är en av de mest välbesökta. Du har inflytande här.

    Sen måste du självklart få kritisera det du ser som fel. Det behövs ett gott samtal om vår pastorsutbildning! Absolut. Tyvärr känns det som om vi för lätt hamnar i färdiggrävda skyttegravar som det är nu. Men du ska ha beröm för att du öppnar din blogg för de lärare du kritiserat.

    Slutligen, vi behöver träffas du och jag. Jag gillar dig Stefan och vill verkligen inte bli betraktad som din ”motpol” vi har alldeles för mycket gemensamt för det. Jag vill leva försonad med alla och med dig! Jag uppskattar inte alls spänning syskon emellan, om jag skrivit på ett sätt som sårat dig ber jag om förlåtelse. Hoppas på ett gott möte i Falun under kongressen!

    Joachim Elsander

  • lisafredlund

    Hej Stefan!
    Jag följer samtalet med spänning.
    Instämmer i att det framförallt bör röra ”sakfrågan” .
    Men nu eftersom du själv frågar vad som är skillnaden på ditt och Öyvinds sätt att uttrycka till viss del samma åsikter och mod.

    Då skulle jag säga att en stor skillnad är hur man som läsare upplever – tonen.
    Jag upplever det som att du ställer dej ”utanför, vid sidan” och pekar på brister. Trots att du på flera ställen säger ”vi” så går inte den ”känslan, viljan” genom datorn. Inte till mig i alla fall.

    Jag tror det är problematiskt om kritik framförs på ett sätt där det saknar den mjukhet och ”vi – känsla” som behövs för att skapa vilja och mod till förändring. För det är väl det vi vill skapa?

    Du har en viktig röst Stefan och just därför kanske inte det bästa sättet att samla till förändring är att säga tex. ” nu startar vi en egen grej några här. ” I alla fall inte om vi vill att rörelsen skall komma med i förändring.

    Tack för ditt mod!

    ( må det som har liv leva vidare ! )

  • teagustavsson

    Joachim, jag finner inte de rätta orden, men det här, det är både starkt och föredömligt skrivet. Jag blir berörd, det här är broderligt.

  • Dentvivlandeagnostikern

    Den bild jag fått av dig via denna blogg som en hård och oförsonlig person har bekräftats de få gånger jag hört dig IRL. På det sättet tror jag vi är ganska lika för jag är också allt annat än smidig i vare sig tal eller skrift och får skörda frukterna av det vad avser sociala relationer. Det är sån jag är, kan inte göra något åt det och det är sannolikt sån du är. Inte heller något att göra åt. Den stora skillnaden är dock att du är både inflytelserik och har en stor supporterskara och ur det perspektivet är det lite magstarkt att tala om mobbing. Spar den terminologin tills du är ensam kvar. Det är nämligen då det börjar bli jobbigt.

  • Jonas Rosendahl

    Men nämn någon i historien Stefan som inte blivit kritiserad när man reser sig upp mot det etablerade. Du är i gott sällskap med i princip alla väckelsepionjärer, du är i sällskap med kolportörerna, baptisterna, läsarna ute i landsbygden som anklagades för att vara för andliga och tycks sig veta mer än andra o.s.v.
    Du har dessutom inte lämnat EFK utan är fullt involverad i olika verksamheter, detta är också likt pionjärerna, de lämnade inte bara utan stannade och kämpade tills det blev ohållbart.

  • teagustavsson

    Kunskap och erfarenhet säger att både relationer och kommunikation är sådant som man övar på hela livet. Vi har förmågan att växa och mogna under hela vår livslängd. Även vi som har en i grunden bufflig personlighet (dit räknar jag mig själv) kan bli bättre på att nå fram till andra människor på ett sätt de kan ta emot.

  • Tommy Wasserman

    Tack.

  • stefanswrd

    Tvivlande agnostikern,
    Det är bara att beklaga att du uppfattar mig som hård och oförsonlig. Jag vill inte försvara mig, vill du tycka så om mig kan jag inte göra så mycket åt det. Bibeln uppmanar mig bara att välsigna dig.
    Jag vet inte om du bor i Stockholm, men jag bjuder dig gärna på lunch någon dag i Stockholm, du hittar mina kontaktuppgifter på http://www.elimkyrkan.org.
    ett möte kanske kan hjälpa till med att nyansera bilden, kanske.
    Stefan Swärd

  • Snöret

    Joachim, jag har följt ditt bloggande i några år och brukar oftast uppskatta det du skriver (därför tycker jag mig dessutom känna till bakgrunden till det du skriver) men…

    Du kan väl inte mena att kritik mot ÖTH är ett så känsligt ämne att man inte får ställa kritiska frågor på en blogg? För att blivande teologistudenter är så lättpåverkade och inte själva kan ta ställning? För att ÖTH:s teologer skulle sakna möjlighet att svara på kritiken? Ja, i så fall finns ju uppenbart problem på många kanter.

    Sen hoppas jag att du snabbt förklarade för din son att det är fullt möjligt att skarpt kritisera vad någon gör eller säger utan att det skulle innebära att den kritiserade är hatad eller ens mindre omtyckt. Den som inte lär sig skilja på sak och person riskerar att gå runt med offerkoftan onödlgt länge…

  • http://www.kolportoren.com/ Joachim Elsander

    Hej Snöret!
    Du missförstår mig nog lite, jag tänkte inte på studenterna i mitt inlägg utan bara att det är tråkigt om människor blir misstänksamma mot vår teologiska utbildning, vilket jag också ser ibland. Men självklart måste Stefan få kritisera det han ser som problem. Det jag menar är att tyvärr försvinner nyanserna lätt, främst i kommentarfälten och plötsligt beskrivs en fantastisk skola i väldigt mörka färger.

    Det var min dotter som googlade och visst, vi samtalade om det hela. Samtidigt fick jag ett utmärkt tillfälle att visa på faran med att skriva saker på nätet och visa att det du en gång skriver finns kvar och kan ställa till det för både dig själv och andra. Det är förresten något vi alla som brukar detta medium gör gott att påminna oss om.

  • Guest

    Tack för öppningen. Träffas gärna för att kunna konkretisera vad det är jag hänger upp mig på. Avstår dock lunch av olika skäl. Kommer att höra av mig när tillfälle gives.

  • Dentvivlandeagnostikern

    Tack för öppningen. Träffas gärna för att kunna konkretisera vad det är jag hänger upp mig på. Avstår dock lunch av olika skäl. Kommer att höra av mig när tillfälle gives

  • Dentvivlandeagnostikern

    Blev dubbeldokumentation här. Radera gärna denna kommentar.

  • SefastTronde

    Det förvånar oerhört att somliga här ger dig kritik, Stefan, som går ut på att du skulle vara hård, bufflig och att det finns de som skulle känna sig ”mobbade av dig”. Vi har i och för sig aldrig träffats, och jag känner inte dig, men någon måtta får det väl ändå vara för hur man kräver att du skall gå i velour-pjamas.

    Jag kan väl själv vara en buffel, i ordval och uttryck, och det är inget jag förnekar. Men jag sviktar därför inte ifråga om vad jag hör och ser. Tvärtom. Jag har under flera decennier i huvudsak arbetat som problemlösare, och handskats med konflikthantering på de flesta nivåer och organisationer, och kan väl bekräfta att det svåraste som ö.h.t. finns är kristna församlingar och organisationer. Det kommer till så många komplikationer där, och när man skall lösa problem av lite mer delikat natur så får man oundvikligen kritik. Detta är legio, snarare än undantag.

    Dock har jag ALDRIG sökt uppdrag, utan snarare efter träget tjat tagit på mig konfliktlösning, och nästan alltid fått mycket goda erkännanden. Och jag tror att det i huvudsak är så med dig, Stefan. Du vill försöka uttrycka dig så konkret som möjligt, och därigenom blir det hart när omöjligt att undgå kritik i kristna sammanhang.

    Det är så populärt numera att kritisera andra för att bruka ‘maktspråk’, ‘härskartekniker’ och hela tiden slå från ett underdog-perspektiv, helst med flera lager av offerkoftor på sig, när det verkliga problemen bottnar i att man själva uttrycker sig diffust och har uppenbart svagare argument för sin ställning. Det religiösa hyckleriet känner här inga gränser, där somliga tycks mena att ju flatare man är, ju mindre konkret man uttrycker sig angående det man uppfattar som problematiskt, desto mer helgat är det. Verkligheten visar ofta att det här i själva verket är ett förtryck underifrån, där motiven är dunkla eller ljusskygga.

    Men, tillåt inte att detta på något sätt ger dig dubier. Pröva dig istället inför Gud, som var Gudfruktig person regelbundet måste göra. Och notera i din bibelläsning hur ALLA bibliska gestalter agerar, hur profeterna agerar, hur apostlarna agerar och inte minst hur Jesu egen personlighet gestaltas. I det ljuset blir du definitivt ingen hårding, snarare tvärt om.

    Efter som du vid det här laget, efter att jag kommenterat på din blogg i ca tre år, väl vet att jag definitivt inte är någon person som ‘smörar’, utan snarare har en kärv personlighet kan du väl förstå att det som här kan ses som en uppmuntran till dig grundar sig i djupare motiv än så – Guds Rike.

    Vill förutom nämnda rader även rekommendera dig att läsa Jonas Rosendahls kommentar, ett par gånger till. Ulltofflor och Gudsfruktan hör helt enkelt inte ihop, och därtill är du alls ingen okänslig person. Konflikterna kan synas finnas där, men de är till för att redas ut och inte för att slätas över! Därtill ett gott råd: Akta på din integritet, för det finns personer i omgivningen som inte är helt pålitliga och väl kan komma att spela med falska kort.

  • SefastTronde

    Ja, ingen av oss kan skryta över vår fullkomlighet som kommunikatör. Allt för ofta får vi känna oss missförstådda och feltolkade. Men, jag kan väl se att det är förhållandevis lätt att förstå vad du menar i jämförelse med dem som här kritiserar dig.

    Ser det snarast som osakliga påhopp att komma dragandes med ”härskarteknik”, ”maktspråk” och ”mobbing” från dem som inte förmår att föra sakfrågorna framåt i en saklig diskussion. Har svårt att se denna kritik som annat än högst irrelevanta argument i avsaknad av konkretion och saklighet.

    Du är ingen hårding, snarare tvärt om. Och oftast bevisar du stort tålamod och har högt tak i debatterna, där du ger alla opponenter tillfälle till replik. En välbefogad fråga är i vilken utsträckning dina vedersakare ger prov på samma öppenhet, och i vilken utsträckning de ger svar och möjligheter till öppet bemötande av sina ståndpunkter?

  • westinbo

    Jodå, du skriver ganska likt Öjvind Tolvsen, men ändå inte. Ta t.ex. följande ord i hans artikel:
    ”Samfundens tid är förbi. Nu vill vi bli missionsrörelse igen. Det blir inte många församlingar förnyade eller planterade utan ett sådant skifte. Men för att detta ska ske behöver något hända i djupet hos oss, i vår brottning med de stora frågorna. Svaren på dessa frågor kan ge oss det nödvändiga självförtroende som behövs för att återigen bli den rörelse vi började som.”

    Jag tänker speciellt på orden: ”Men för att detta ska ske behöver något hända i djupet inom oss, i vår brottning med de stora frågorna” Jag vet inte vad Öjvind avser med dessa ord, men jag tillåter mig att använde det slitna uttrycket ”att han är något på spåren”. Jag är övertygad om att Gud kan ta avstamp i nästan varje sammanhang och organisation och påbörja något nytt, så även i våra sammanhang. Det börjar i våra hjärtan, för att återigen använda ett slitet uttryck.
    En eld som tänds här och en som tänds där kan tända den stora elden. Utan Herren kan vi inte bygga, det skriver du säkert under på, men du kan ge ett stressat och
    forcerat intryck som polariserar och uppeldar. Ger det så stor frukt? ”Frälser du bara de redan frälsta?” Det tål att fundera på.

  • stefanswrd

    Hej Joachim,
    Artikeln du refererar till för kanske fyra år sedan, jag tror att det är bäst att vi reder ut detta en gång för alla. De var ju en period då både du och jag sysslade med frågan om eviga straff, du försvarade konsekvent Rob Bell och jag förordade en mer traditionell syn på detta i en bok. Det var när du skrev ett blogginlägg att traditionella teologin leder till att mammor mördar sin barn för att de inte ska hamna i helvetet, då blev det för mycket för mig. Tydligen missförstod jag dig, men jag minns inte på vilket sätt. Men jag tror vi måste prata igenom denna händelse så att vi kan lägga det bakom oss.
    ”Mobbningsdrev”, jag syftade inte specifikt på dig, utan det är den sammantagna effekten, så vitt jag vet är jag den enda EFK-aren som med jämna mellanrum utsätts för personkritik av andra EFK-are i offentliga rummet. Mellergårds artikel var ju delvis direkt personkritik, inte bara diskussion om sakfrågan. Jag har inte något minne av att t.ex. Hambre eller Anders Blåberg råkat ut för samma sak, eller min efterträdare som ordförande, Claes Göran Åberg. Hur ”lekstugemetaforen” valsade runt på twitter, helt ryckt ur sitt sammanhang, och med en tolkning av texten som var helt vinklat, det tyckte jag också kändes som ett mobbningsdrev. Att jag kritiseras i en sakfråga, att man uttrycker en annan uppfattning, det accepterar jag utan problem, utan det är när det blir direkt personkritik, hur jag är som person, det är då det går över gränsen för mig. Sedan tycker jag att ditt blogginlägg med kritiken mot mig inte var särskilt sakligt, det var ju ganska mycket en karikatyr över vad jag står för, kritiserar du bara vad jag faktiskt har sagt, då har jag lättare att hantera det.
    I sådana lägen, när jag utsätts för en osaklig och kritik som bygger på en karikatyr, och där jag ser hur starkt stöd folk får för sådant, för mig blir det som ett mobbningsdrev.
    Man bör dock komma ihåg att det bara är vid enstaka tillfällen det uppstår sådana här krockar. Bra att vi möts.
    Jag vill välsigna allt och alla.
    välsignelse Joachim,
    Stefan Swärd

  • http://www.kolportoren.com/ Joachim Elsander

    Stefan!
    Som sagt, det blir bra att träffas.

    Apropå din artikel om mig så var det precis som jag skrev, min dotter som nyligen hittade den, den visade sig ligga näst högst på Google. Det betyder inte att jag ältar det hela längre bara att alla som googlar mitt namn ser den. Det är klart att det är en nackdel för mig, men ger man sig in i bloggandet och ställer frågor är det precis vad vi får räkna med.

    Vill påminna dig om att varken Hambre, Åberg eller Blåberg (även om den sistnämnda bloggat i liten utsträckning) varit i närheten av dig på sociala medier. (Det fanns väl knappt på Hambres tid) Din blogg är ju som du nu och då påminner om väldigt välbesökt, en av de största i svensk kristenhet. Klart du hamnar i centrum för en massa samtal och reaktioner! Klart att det du skriver tolkas och processas, vilket jag också tror du vill och önskar.

    Samtidigt, om du enbart upplever det som personkritik är det så klart inte bra. Hur du är som person vet jag inte, det jag har sett av dig är att du är väldigt trevlig när vi träffas men väldigt tuff i skrift. Jag ser att du är en engagerad och omtyckt pastor, en människa med stort engagemang i frågor som också är viktiga för mig. Miljön och flyktingar bla..

    Låt mig ändå snabbt ge dig min tolkning på hela lekstugegrejen, du skrev:

    ”Jag vill som lokal pastor ha en samfundsledning som tar mig i örat när för få blir kristna och döpta i den församling jag tjänar i. Eller sysslar vi bara med en lekstuga?”

    Om för få blir döpta är det en lekstuga vi sysslar med skriver du. Det var det jag och andra reagerade mot och vägde mot den församling jag tjänar. Därav min bloggpost. Visst, jag spetsar till den. Men det handlar inte om en medveten osaklighet från min sida.

    Jag står fast vid allt jag skrivit kommentaren ovan, jag önskar att det inte ska finnas spänningar mellan oss. Beklagar min del i det du upplevde som ett mobbnings-drev.

    Allt Gott
    Joachim

  • vincenzo7

    Hej Joachim!
    Jag förstår inte hur du resonerar. Du kritiserar Stefan för att han kritiserar ÖMS – samtidigt som du säger att han självklart får kritisera det som han tycker är fel.
    Det blir ju jättekonstigt. Om Stefan – eller någon annan tycker att ÖMS inte är bra – då måste man väl få säga det. Men du resonerar att man bör ligga lågt om man har många bloggläsare. Det är ju helt sjukt resonemang. Man har väl lika mycket rätt att kritisera något oavsett hur mycket inflytande man har?

    Det är ju möjligt att Stefans bild stämmer – och i så fall är det väl bra om några väljer att inte gå på skolan. Jag själv är tacksam över att höra lite olika bilder av skolor för att få en mer samlad bild. Jag tror att vi vågar lite på att människor kan välja själv.

    Mobbningsdrev? ja kanske. Religiös kontroll luktar det i alla fall.

  • http://www.kolportoren.com/ Joachim Elsander

    Jag har gått fyra år på ÖMS, det var helt avgörande för min tro, min mognad som kristen och min kallelse. Jag kommer alltid försvara skolan när den får orättvis kritik, vare sig den kommer från denna blogg eller från andra håll. Vi i EFK kan vars stolta över en av, eller rent av den bästa teologiska högskolan i Sverige. Om det är mobbing och religiös kontroll att försvara den så är jag skyldig.

    Ha det gott
    Joachim

  • GoranDuvenett

    Bäste Stefan, min älskade broder!

    Klockan är halv 3 på natten när Gud väcker mig för att
    skriva några rader till dig.

    Jag har uppfattat dig som en trevlig, omtänksam vän. Du har
    besökt mig under min svåra sjukdomstid då jag höll på att dö. Du har besökt mig
    i hemmet där vi har delat gemenskap och haft bönestunder tillsammans. Du har
    följt med min fru och mig till vårt landställe för att ge råd inför den vision
    vi har där.

    Redan i höstas insåg jag att du höll på att måla in dig i
    ett hörn och nu är du där. Du vill mer än vad du klarar av för tillfället. Du
    försöker bryta dig in genom en dörr som är igenspikad på insidan. Du har redan
    genom Guds nåd fått gått in genom flera öppna dörrar, men nu verkar det som det
    är tvärstopp.

    Jag har en profetisk hälsning till dig från Gud. Jag har
    dock bett Gud många gånger att befria mig från denna tjänst då jag mest ser den
    som ett lidande. Men likt Jeremia så bränner det en eld inom mig att få
    förmedla Guds budskap genom mig.

    Budskapet är följande: Ge upp att försvara dina åsikter för
    dem som inte förstår vad du menar.

    Istället stanna innanför den som Gud nu har öppnat för dig.
    Nämligen att förvandla och utveckla Elimförsamlingen/Folkungakyrkan till ett
    evangelicenter där huvudtema är ”Församlingplantering i Stockholm” gärna i
    samarbete med församlingar som har samma inriktning. Gör detta efter Guds
    mönsterbild som bygger på ”Apostlarnas och profeternas undervisning, där
    hörnstenen är Jesus Kristus.

    Jag ser dig nu stå framför ett fönster med en neddragen
    rullgardin. Så kvar och be! Sedan släpper du upp rullgardinen och släpper i
    Guds ljus. Du kommer också att bli förnyad av den helige Andes kraft för detta
    arbete.

    Gud välsigna dig, Stefan!

    Din broder i Herren

    Göran Duvenett

  • stefanswrd

    Hej Jonatan,
    kul att du skriver en kommentar på min blogg. Visst, fanns det en mycket hög ambition att sätta församlingsgrundande på agendan under EFK:s åtta första år. Men samtidigt måste vi utan skygglappar våga utvärdera utan att det uppfattas som käftsmällar. Mesta av kritiken jag för fram är ju riktad mot mig själv, jag borde under åtta år som ordförande se till att det blev mer tryck i genomförandet av vissa av våra visioner. En ny MD måste få mer fokus på genomförande, hur omvandlar vi mål och visioner till verklighet. Och allt händer där i lokala församlingen. Det är lokala församlingar som måste bli församlingsgrundande, och det är fortfarande ganska få som fångat upp detta efter 17 år med EFK.
    Att grunda ny organisation, jag kommenterar ju detta både i andra kommentarer, och i mitt genmäle i Dagen nästa vecka.
    allt gott,
    Stefan Sw

  • Klaus Seigel Andersson

    Allmän reflexion. Olika former av kommunikation har väldigt olika förutsättningar med avseende på hur det uppfattas av mottagaren. Muntlig information, särskilt i mindre sammanhang, ”tillåter” mer av sarkasmer, ironier, svartvita resonemang, drastiska formuleringar etc. Delvis har detta med tillgången på tonfall och kroppsspråk att göra, delvis med möjligheten för åhöraren att ge direkt respons och delvis med att muntlig kommunikation ”flyter på” vilket minskar risken för att en lite vass formulering liksom står kvar där huggen i sten och lyser.
    Det är inte självklart att talarstolens mästare är en bra skriftlig debattör, det är två olika sportgrenar.
    En annan sådan där skillnad mellan olika förutsättningar är muntlig kommunikation via TV eller ”in real life”. En karismatisk stil fungerar i regel dåligt i TV, riktigt dåligt tillochmed. Det gäller såväl religiös som politisk karismatik.

  • Micael Gustavsson

    Du ger en fin bild av Stefan, men på grund av kommentarsreglerna, som förbjuder att en kommentator går ut med syner och uppenbarelser, så måste ditt inlägg raderas. Du har ju dessutom Stefans mailadress och kan skicka ditt profetiska budskap till honom direkt. Oberoende av kommentarsregler, så tror jag även rent allmänt att den här typen av meddelanden lämpar sig bäst för personlig kommunikation, och inte offentlig.

  • westinbo

    Det behövs ett forum där för kristenheten viktiga frågor kan tas upp, ett forum som inbjuder alla till att medverka. Varför? Därför att det inte finns några andra forum av detta slag än just bloggvärlden. Uppenbarligen är uppfattningarna väldigt olika om vad som är farligt, destruktivt, bibliskt mm och debatterna har blivit heta. Om man nu antar att några anser att en viss företeelse är nedbrytande eller låt oss säga farlig för Guds vilja och plan medans andra inte ser några problem alls så hamnar vi i konfliktsituationer. Utan offentligheten i debatten skulle inte samtalen, om än heta, komma till stånd alls. Nackdelen är att oövertänkta formuleringar slinker med och att starka polariseringar kan uppstå. Men det priset måste vi tyvärr, på grund av vår ofullkomlighet, vara beredda att betala, eftersom den fria och offentliga debatten måste kunna föras. Annars skulle mycket kunna försiggå i det tysta som vore av ondo. Jesus uppmanade oss att ropa ut och avslöja det som viskas i mörkret. Men det krävs också av den som kallats att vara en proberare, att han kan ta smällar och orättvisor. Han behöver kunna finna sig i att bli orättvist behandlad. De drivkrafter och motiv som driver oss kan vi inte alltid dra upp även om vi anar att allt inte står rätt till. Så jag uppmanar dig att ”bli mer fullkomlig” i utövandet av dina gåvor (även om det kan låta hårt och (i enlighet med budskapet som togs bort härifrån) inse att du inte kan argumentera så att dina ”motståndare förstår”, att det ibland är mer hedersamt att inte kämpa för sin heder.



Subscribe to Stefan Swärd