Frikyrka i fritt fall?

~ stefan

Jag skrev ett blogginlägg 2011 om ”Frikyrka i fritt fall”, som ganska mycket anknyter till mina senaste blogginlägg.

Det inlägget publicerades 8 juni 2011 och man hittar det här.

Jag gör där en analys av frikyrkans utveckling i ett längre perspektiv, och utgår från den bortgångne religionssociologen Berndt Gustafssons arbete. Gustafsson var ju främst verksam på 60- och 70-talet.

Det refereras med länk också till ytterligare ett blogginlägg jag skrev i början av maj 2011, där jag gör en analys av EFK specifikt, efter genomgång av senaste samfundsstatistiken.

Det kan ju vara intressant att jämföra dessa texter med vad jag sagt senaste dagarna, men jag sade ungefär samma sak då, fast mer utifrån forskning och statistik vid det tillfället.


Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /home/mattlose/stefansward.se/wp-includes/class-wp-comment-query.php on line 399
  • Gäst

    En bidragande orsak till församlingarnas nedgång är tidsbrist. Fr o m 70-talet har två inkomster per familj behövts. Det har inneburit mindre tid för församlingarna. Kyrkorna har alltid burits av kvinnliga medlemmar. När dessa inte orkar med ytterligare en uppgift förtvinar kyrkan. Det hände först i Frankrike. Den katolska kyrkan störtdök efter 50-talet av precis samma orsaker. Det behövs tid för församlingarna. Naturligtvis är fritidsutbudet numera större. Det tar också tid. Numera är ett aktivt fritidsliv ett måste om man vill vara framgångsrik. Fritid är status.

  • SefastTronde

    Ett par viktiga citat från din artikel 2011:

    ”Den kanske allra viktigaste frågan handlar om vad Gud tycker. Varför välsignar han inte arbetet? Varför är så många församlingar inte uppfyllda av Andens liv och kraft och Guds påtagliga närvaro? Att krypa ned på våra knän, söka Guds ansikte, omvändelse, förkrosselse – är det som skulle behövas allra mest i många frikyrkor. En församling som är välsignad av Gud bär frukt, och den viktigaste frukten är att människor kommer till tro.”

    och

    ”Det finns alltid möjlighet att vända om, det är alltid tid för omvändelse.”

    – Först och främst måste ALLA vi som har Jesus Kristus som vår personlige Herre och Frälsare, med en erfarenhet av levande Gud, konstatera att det finns s.k. ’besökelsetider’ och ’avfallstider’, och att vi nu lever i en avfallstid. Eskatologiskt bibliskt, i den yttersta tiden inför Jesu tillkommelse.

    Därtill bör vi ha förtroende för Gud, att Han har allt under kontroll – där vår sorg och våra frustrationer tilltar inför vad vi ser som den ökande ljumheten, det ökade avfallet, den tilltagande förvillelsen i fråga om biblisk lära, ja kort sagt att kristenheten synes minska och ta sig alltmer förvånande uttryck.

    Frågan är alltså relaterad till vad Gud allredan förutsagt, och Hans välbehagliga vilja, och vår respons på Honom, det vill säga: hur vi personligen var och en svarar på Hans kärlek.

    Bibelns ord lovar inte att denna ”ändens tid” blir lätt, men den ger likväl tröst och ovärderliga löften till den som ”vakar och beder”, till den som ”håller ut”, till den som ”tror”. Men hur det går för den lokala församlingen, som artikelns frågeställning relaterar till – det har vi inte så stor ledning av i Ordet. Det kvarstår alltså välbefogade frågor och undringar om hur det skall bli?

    Historiskt sett har Gud, dokumenterat såväl i Bibeln som i väckelsehistorien, stundtals påverkat det som vi uppfattar som Guds Rike, ofta genom någon/några få enskilda personer som Han utrustat därtill. Det finns därtill i stort sett ingen dokumentation som historiskt sett talar för att förändringarna skett m.h.a. de etablerade ’samfunden’ som sådana. Säg gärna emot mig här, om någon ser stöd för an annan uppfattning… eller fått något profetiskt tilltal.

  • Jonas Rosendahl

    Intressant aspekt jag inte tänkt på, tack!