Så bra skrivet Stefan! EFK (tillsammans med svensk kristenhet) står verkligen i ett make it or break it-läge och det värsta är väl att de allra flesta av oss har vant oss vid detta och ser inte hur illa ute vi verkligen är. Vi tror att det här är normalläget och att det är så här en församlingsrörelse ska se ut. Vi behöver alla be och lyssna på Gud, få hans perspektiv och vision för Sverige istället för våra förkrympta förväntningar.

Andreas,
ber att få återkomma i denna fråga. det blir nog ett separat blogginlägg.
hälsningar
Stefan Swärd

Det finns flera intressanta aspekter när man ska tillsätta ledare. Våra väckelsepionjärer insattes ju inte till nåt slags ämbete utan de var med och utvecklades som ledare in i sina roller i rörelser som växte på ett makalöst sätt.
Grunden för varje genombrott tycks vara densamme, det börjar i det lilla och växer, de lokala församlingarna har sina ledare.
Men sedan kommer samma problem om och om igen i kyrkohistorien, när det börjar formaliseras och bli strukturer då misslyckas det. Detta gäller framförallt i Sverige.
ALLA rörelser har gått tillbaka och det REJÄLT.

Ett annan aspekt är att samfundsledare inte är ett bibliskt ämbete. Kyrkan har skapat i sin tradition ämbeten som inte har bibliskt stöd. Jag tycker mig skymta dess konsekvens ibland. Man tar in personer med andliga gåvor som är väl rustade för att bygga den lokala församlingen och sedan sätts de på positioner där det mesta plötsligt handlar om kyrkopolitik och strukturbyggande. Pingströrelsen är ett ypperligt exempel på detta. Gåvorna stryps och hämmas i strukturen.

Så frågan är om man ens ska försöka tackla utvecklingen från samfundsnivå, det har ju historiskt aldrig lyckats. Det skulle kanske passa väl med en icke apostolisk men mer en skicklig tjänsteman som sitter och administrerar frågor som rör kontakter med samhället i övrigt som ju också numera behövs då den är tämligen komplex.

Satsa istället på gräsrotsnivå, i den lilla gruppen. Jag ställde mig denna fråga om och om igen under 20 år och även till ledare så länge jag formellt tillhörde pingst att varför satsar man inte på lärjungaträning i smågrupperna på ett tydligare sätt? Varför satsar man inte på bönen? Bön är så mkt mer än att bara ”be för saker” det är utvecklande i det andliga livet!
Men man gillade hellre att sätta in pastorer på olika områden som fick fullt upp med verksamhet och tung sådan dessutom.

Som jag ser det måste det bli en anpassning av det vi gör i paritet till hur de andliga gåvorna i dess funktioner fungerar eller bör fungera. Sker det inte inom de rörelser vi har idag så kommer det nya, var så säker!
Men så länge vi inte får andliga gåvor i funktion som de ska i församlingarna då kommer nedgången att fortsätta, för även om människor blir frälsta så fungerar inte lärjungaträningen.

När det gäller ”apostoliskt och profetiskt ledarskap” så förvånas jag inte över att det är svårt att greppa vad det innebär. Det speglar ju hur det ser ut, vi har alltför många i ledarskap som inte förstår de andliga mekanismerna, de förstår inte den helige Andes förmågor av den enkla anledningen att man inte lärjungatränats in i dem.

Man kanske är duktig på teologi och mycket annat men har inte fostrats i ett rikt böneliv där Andens olika uttrycksätt känns bekant. Man har inte heller förmågan att få intrycket när det helige Ande bedrövas av saker i ett möte. Detta var ett stort problem i Azusa street väckelsen i dess slut när ledare så smått började koppla grepp och ströp Andens flöde. Man förstod inte bättre. De som var med och bad igenom Azusa street väckelsen var tränade bedjare senare kom det in andra som saknade erfarenheten och var mer intresserade av strukturbyggande.

Detta skavande mellan de som var tränade till att urskilja genom lång erfarenhet av bönekamp och läsa den andliga atmosfären och de som inte tränats har även funnits historiskt i våra olika rörelser.

Detta gällde både EFS när de bröts ur och även de som gick till pingströrelsen.

En grupp som hette ”Andens fria bröder” te x hade det inte så fritt i missionsförbundet fastän de önskade så och gick helt enkelt vidare till pingst där Andens uttryck bättre förstods.

Hur många sitter inte på våra möten idag och har det såhär? Människor som längtar efter andlig frihet men i avsaknad av ledare som för dem dit. Kvalifikationerna på äldste och en andlig erfarenhet börjar visa sig.

Historiskt – De som anklagades för att vara förmer och andligare än andra gick helt enkelt vidare till rörelser som man tyckte bättre förstod de andliga mekanismerna då kunde man prata med människor som förstod, de hade som kolportörerna en gång sa ”Andans sinne”.

Johan Löfgren,
Nu har jag visserligen hamnat i New Wines Sverigestyrelse sedan närmare ett år tillbaka, men jag vet väldigt lite om detta. Har lyssnat vid flera tillfällen på Bill Johnson och läst några av hans böcker delvis, och har fått ett väldigt gott intryck av honom, jag känner inte till vad Bill Johnson har för kopplingar idag. Jag tror inte det viktiga för EFK är mer amerikanska modeller, utan vi behöver ett svenskt ledarskap för mission i Sverige, som gärna inspireras av internationella kontakter, men som framförallt formar ett tonläge och en strategi som fungerar för svenska förhållanden.
hälsn
Stefan Swärd

Mitt eget devis är, ”Var och en deklarerar dagligen genom sina ord och gärningar vem han/hon är, och bekräftar detta på heder och samvete”.

Det mesta av den erfarenhet jag har av människor bekräftar denna regel.

Kan känna med din sorg angående dessa synnerligen oförståndiga kvinnor, och den pseudodiskussion de bedriver. De bekräftar bara med detta att de är helt fel ute. I himlen finns, tack och lov, ingen feminism, ingen kvotering och inga jämställdshetsdiskussioner. Men, jag skulle å andra sidan inte finna det märkligt om helvetet är fullt av sådant dravel.

Tycker den princip som du deklarerar ovan är genomtänkt och den enda rätta:
Må lämpligaste man väljas, även om han är en kvinna. Och, nu var det så att den lämpligaste var en man.

De nio kvinnor som skrivit under artikeln deklarerar bara sin andefattigdom och sin egen utmärkta inkompetens. Men, förloppningsvis undertecknade någon av dessa kvinnor artikeln i obetänksamhet. Tråkigt är det i vilket fall som helst.

Jag är inte mycket för religiösa ulltofflor. Obehagliga personangrepp, förakt och kränkande ordalag får stå för dig, och alla som jämt och ständigt skall försvara ’offerkoftan’ som ett legitimt och anständigt plagg. Däremot är det min övertygelse om att det kort sagt inte är fråga om annat än oförstånd, som därtill på ett graverande sätt torgförs av dem själva. Skamligt.

Dina argument vad gäller personliga omdömen mot mig kan lika gärna vändas mot dig själv, som så utan insikt överreagerat. Kantig kan jag väl vara, men inte insiktslös och okänslig, efter att haft upprepade ledarpositioner i olika sammanhang, och främst av allt fått god feedback och uppskattning från just kvinnor. Men att skyffla oförstånd under mattan, för att det kommer från kvinnor skulle aldrig falla mig in, utan är inget annat än ett underkännande av alla de verkligt goda och dugliga kvinnor som finns.

Anser därtill att det i längden inte hjälper kvinnor det minsta att vara omedveten om att det även finns sådana kvinnor som inte kan komma ifråga annat än genom irrelevanta jämställdshetsdiskussioner och kvotering. Sådana diskussioner har en felaktig föreställning om värderingen av ledaruppgiften, och därtill en felaktig könsfokusering som tyvärr ofta leder till att de rätta frågorna ställs åt sidan.

Min andliga fostran har jag främst fått från heliga kvinnor av en generation som för lång tid sedan gått hem till Herren. Jag har därför inte svårt att se värdet i goda andliga ledare som är kvinnor. De som stått mig allra närmast har alltid varit kvinnor.

Det finns skillnader mellan ditt första inlägg och mitt svar. En skillnad är att jag inte avger några omdömen om din person. Jag skriver att du uttrycker dig i kränkande ordalag men det är en bedömning av ditt språk, inte av dig som person. Du däremot använder nedanstående om dessa kvinnors person:

”synnerligen oförståndiga”
”andefattigdom”

”sin egen utmärkta inkompetens”.

Jag har inga invändningar mot att du inte tycker som dessa kvinnor och har inga åsikter om dina eventuella åsikter. Inte heller tror jag mig veta vad du har för erfarenheter, tankar eller åsikter om kvinnor och kvinnligt ledarskap överlag. Det framgår inte i ditt inlägg och jag har heller inte tillskrivit dig några åsikter eller personliga attribut i frågan. Jag har bara en åsikt om hur du väljer att uttrycka dig.

Du kan inte heller veta vad dessa kvinnor anser om Stefans vinkling på EFK:s situation och behov. De kan mycket väl hålla med, det vet varken du eller jag. Det enda vi vet är att de uttrycker besvikelse och en undran över varför styrelsen inte nominerat en kvinna. De belyser också vad de anser vara en brist inom EFK, nämligen den ojämna fördelningen mellan manliga och kvinnliga ledare. Det betyder inte per automatik att de inte brinner för evangeliet och för Guds rikes tillväxt i Sverige.

Sefast det är bra om någon vågar ryta till.
Vi som läser inläggen brukar inte hänga upp oss på enskilda ord eller stavfel utan läser helheten av det som skrivs, därför får du gilla från mig och några till, däremot kan bloggen förlora på Micaels inlägg som kan skrämma bort en del.

Härligt Sefast, glädjande att se att du vänder direkt till dem du tidigare skrev om!

Jag tar inte illa upp för dina påpekanden. Tar till mig av din förmaning med tacksamhet.

Då jag under tider själv haft uppgifter med stort ansvar, och därmed såväl förmanat som avskedat människor, inger det snarare respekt att du tar din uppgift på alvar, och inte fegar ur när det gäller att ge högst berättigade förmaningar. Har heller aldrig ansett mig ha någon prestige att försvara.

Så här långt får du goda rekommendationer av mig, som trots allt verkat i betydligt större sammanhang, och haft många avsevärt svårare konflikter att hantera.

Bill Johnson från Betel Church USA som är populär talare på New Wine-konferenser i Sverige är bara en av pastorerna där i den församlingen. Hans fru Beni är också pastor där. Enligt hennes egen blogg använder hon HELANDE KRISTALLER och åker omkring och VÄCKER UPP ÄNGLAR. En skugga faller på Bill från hustrun. Bill framför ju också i sin bok ”När himmelriket tränger fram ” många obibliska påståenden. Recension av boken med citat finns på sajten Bibelfokus, så det är lätt att kolla. Står New Wine bakom Bills läror och ska dessa föras fram i EFK av New Wine-anhängare på hög nivå? Johan Löfgren är frågande i tidningen Dagen.