Stefan Swärd

Allt mellan himmel och jord

Har sysslat så mycket med försoningsläran senaste veckorna, både i predikningar, föredrag, debatter, bloggtexter och tidningsartiklar så i natt drömde jag en mardröm om försoningsläran. Jag drömde att jag var på någon stor kristen konferens där en företrädare för Svenska kyrkan hävdade att vi nu ska överge hela tanken på att Kristus bar världens synd, Kristus dog för att rädda oss syndare, bar syndens straff, var ett syndoffer etc. Det var bara primitiva symboler som gällde då, inte idag. Jag reste mig upp och protesterade och sade att då slår man undan benen på hela frälsningsförkunnelsen. Man splittrar kristna kyrkan genom att förkunna en försoningslära där korset berövas sin kraft och det avgörande för vår frälsning.

Jag tolkade det som en mardröm,  jag hoppas att det var det.

  • WO

    Ja, mardröm helt klart, och vi får hoppas det inte var en sanndröm i vart fall!

  • Gunnel

    Jag kan inte se, att detta är en mardröm, när Svenska Kyrkans högste ledare inte kunde tro, att Jesus är Guds son född av jungfru Maria. Jonas Gardell blev som sagt hans stora profet och förkunnade en annan Jesus än bibelns. Till slut vågar Ulla Karlsson berätta öppet, att denna blodiga lära i Passionstiden och under påsken bör bort. Vems ärende gick hon? Vad har teologiska fakulteter för ansvar över undervisningen? Men Niklas Piensoho håller inte som vår tids syndabock och inte Sofia Camerin. Det är bara Jesu blod, som renar från all synd. Det är bara Jesus, som bär bort synden och försonar oss med Gud.

  • http://www.bergmansmedia.com/ Johnny Bergman

    i måndags i Uppsala (16 december) sa Sofia, enligt Uppsala universitets hemsida:

    – Jag har utformat tre kriterier för korset, säger Sofia Camnerin. För det första måste teologin avvisa tanken om att lidande och offer är ett medel för det högre goda, alltså att det är nödvändigt att lida. För det andra bör teologin visa att det gudomliga är närvarande i lidandet. För det tredje bör teologin visa hur det gudomliga kämpar emot lidandet och döden.

    Camnerins rekommendationer kan om de får genomslag förändra innehållet i gudstjänster, till exempel hur syndabekännelsen formuleras och vad man säger i predikningar. Slut citat från Uppsala universitet.

    Jag tror att många av oss som satt frågetecken för en del saker i Sofias bok har haft anledning till vår kritik. Men vi får samtidigt hoppas att Sofia tar det till sig. Hon har ju många fina sidor också och är duktig på att uttrycka sig.

  • Torbjörn

    Jag är övertygad om att du fick den drömmen för att du behövde den. Gud har gett dig inflytande i hela kristenheten. Sofias bok bär en frukt. Frukten kanske tar 20 år att utvecklas. Därför behöver inflytandet hindras redan i spädbarnsstadiet. Och ta kraftigt ställning mot detta även om man själv personligen förlorar på det. I detta Ljus ska psalm 137 och 9 förstås. I den fråga är i alla fall jag och Peter Fjellstedt överens.

  • Klaus Seigel Andersson

    Punkt 2 och 3 har jag svårt att se något problematiskt med. Vad skulle det i så fall vara?
    Punkt 1 är väl den som är svår.
    Ibland (inte alltid) är ansträngning, obehag, smärta, lidande priset för att nå något positivt. Annars skulle vi aldrig gå till tandläkaren.
    Ibland förekommer uppoffringar eller offer för att uppnå det man vill och ibland har människor offrat sina liv för att rädda andra.
    Allt detta är livets välbekanta erfarenheter. Gud/Jesus var i ett läge där självuppoffrandet i sin allra mest drastiska form var det enda alternativet till en katastrof för mänskligheten.
    Nu vet jag inte säkert hur Sofia Camnerus tänker kring detta, men det enda jag skulle kunna hålla med om (ifall SC nu tänker så) är att kristenheten kan gå för långt i något slags överdriven fixering, kanske rentav dyrkande, av själva lidandet. Lite som Mel Gibsons film där det slår över från något fruktansvärt och tragiskt (om än nödvändigt) till att liksom börja frossa i detaljerna och det blir rentav negativa konsekvenser av detta.
    Kan det vara så hon menar?

  • http://www.bergmansmedia.com/ Johnny Bergman

    Håller helt med dig om detta. Jag hade samma reflektioner på Passion of Christ, när just piskrappen mot Jesus gick i ultrarapid. Varför? Allt annat var ju i vanlig hastighet.

  • Klaus Seigel Andersson

    Gibson ville väl få oss att verkligen uppleva det hela med våra inälvor. Men jag och antagligen fler med mig blev nog mest alldeles avstängda i synnerhet av tortyrscenen, och då blev ju Gibsons metod kontraproduktiv.
    Lidande är inget mål i sig, då borde vi jobba på att komma till Helvetet, och lidande kan förstöra varelser och ge dem bittra, kalla hjärtan. Men förutom att det ibland inte går att undvika så kan det också bidra till överlåtelsen, att man släpper taget om sitt ego, och till identifikation. Jesus led som vi, som jag. Det blir en förståelse, en närhet, en inlevelse.

  • Klaus Seigel Andersson

    Har inte den här debatten pågått i många hundra år? Jag tror inte att din dröm slår in.

  • WO

    Före fallet var lidandet inte aktuellt, existerade inte, och behövdes inte. Efter fallet är lidandet en del av verkligheten, dvs VÅR verklighet, vi som bor på jorden, i världen. Men att av det göra lidandet, det mänskliga, till något bra i sig är ju inte alldeles säkert något vi ska(?) Det gör vi inte heller om vi tar till oss ”den gängse” försoningsläran…

    Kanske man kan säga att ”när läget nu är som det är” (vi lever i en värld, efter syndafallet) så får vi resonera lite omkring lidandet och hur vi ska förhålla oss till det. Men det är alltså endast pga fallet som detta, lidandet och funderingarna över det, kommit att bli ett ”behov”.

    Att Jesus dog var en nödvändighet för att han skulle sona vår skuld, men är det säkert att lidandet var nödvändigt av annat skäl än att Gud var nödd att komma i mänsklig gestalt och ta dödsstraffet? Det var det nog…i mänsklig gestalt kunde det knappast undgås att lida om nu just en sådan avrättningsmetod som det blev skulle bli den Jesus fick utstå. Och det hade Fadern säkert förutsett(?)

    Förresten, står det inte i GT om Guds lidande tjänare…jo det gör det ju!

    Isåfall får man ju säga att Jesus inte bara måste dö, han måste också lida. Men HANS lidande gör ju inte det till en nödvändighet att VI skall ”dyrka” lidandet, det lidande vi får utstå här som människor på jorden.

    Dock om man som Sofia C ser det som helt och fullt ett FEL att lidandet (JESU lidande) behövdes för att sona vår skuld, då kanske man riskerar att komma väldigt snett…(?) för hon tycks mena att om man ser Jesu lidande som nödvändigt, så måste det medföra att man generellt ser allt vårt mänskliga lidande som nödvändigt, och användbart för att ”förklara teologiska ting”, typ.

    Därmed tycker jag Sofia leder tanken fel…

  • Cecilia Kärnbo

    Citatet är anmärkningsvärt, men det är fem år gammalt (16 dec 2008, saxat ur pressmeddelandet inför framläggningen av hennes avhandling)!

  • Klaus Seigel Andersson

    Håller med dig vad gäller slutsatsen.
    Fanns inte lidande före fallet? Om man med lidande menar en speciell kvalitet av plåga som kom när människor blivit liksom avsnörda och isolerade från Gud, då kan jag tänka så. Men även dessförinnan fanns exempelvis fysisk smärta och svår rädsla. Sådant måste finnas som varningssignaler för varelsen. Människor som medfött saknar smärtsinne kan få förfärliga skador när de inte får sådana varningssignaler.

  • WO

    Ja, nog kan man anta att människan (och rimligtvis också djuren) som varelser borde haft möjligheten att känna ifall de skadat sig…å andra sidan, innan fallet fanns inte döden, och det kan jag se som (alltså, tolka som, kanske helt felaktigt) att den tillvaron var perfekt utan något ont. Om ”döden” även innefattar allt som kan ses som ont, dåligt, elakt etc.

    Ormens, i varje fall en orms, list undantagen, då denne ju lurade människan.

    Det onda som hände hände i fallet, DÅ kom ondskan in i världen mer konkret. Men som sagt, att ramla mot en sten skulle väl vara mer farligt om man inte kände något…
    Alltid svårt bena ut detaljer om något man egentligen vet mkt lite om, det får jag ju tillstå 😉

    God Jul!

  • Klaus Seigel Andersson

    God Jul!

  • PeJohansson

    Vad är vitsen med en avhandling som tydligen nu opponeras, men inte då?
    Till vilken nytta har detta varit för evangeliet i Sverige?

  • http://www.bergmansmedia.com/ Johnny Bergman

    Ja, du har helt rätt. Det var 2008. Jag hade för bråttom och kollade inte upp årtalet.

  • WO

    Sent men ändå: önskar dig också God Jul…lr ”God fortsättning” kanske är mer korrekt att säga nu 😉



Subscribe to Stefan Swärd