Stefan Swärd

Allt mellan himmel och jord

Det har ju brutit ut en våldsam debatt i tidningen Dagen med anledning av artikeln förra veckan av Nätverket för klassisk baptism, undertecknad av Thomas Forslin, Lars-Göran Berg och Claes-Göran Bergstrand. Artikeln hittar man här. Artikeln var en kritik mot Sofia Camnerins försoningslära. Jag anknöt ju till denna debatt även på denna blogg med mitt inlägg för någon vecka sedan om Camnerin & Fritzons bok om försoningsläran.

En kritik som förts fram är att de tre skribenterna feltolkar Camnerin. Eftersom jag har lusläst den aktuella boken, och verkligen försökt anstränga mig att förstå den, trots att den är komplicerat skriven, jag har svårt att begripa att de feltolkar. Sedan är det ju så att vi som inte sysslar med akademisk teologi inte alltid har lätt att förstå vad dessa akademiker skriver och säger, så där kan det finnas utrymme för missuppfattningar. Men jag kan inte se annat än att de ger uttryck för vad boken faktiskt påstår.

Jag har svårt att begripa den stora upprördhet som artikeln skapat.

Det har nu kommit ett antal genmälen. Hela ledningen för Equmeniakyrkan skriver ett svar, inklusive regionala ledare där man betonar samfundets öppenhet och högt i tak. Det innebär ju rimligtvis att de ståndpunkter som Forsling, Berg och Bergstrand företräder också ryms inom samfundet och bör respekteras. Elimkyrkan ryms naturligtvis också inom samfundet trots att man har en pastor som predikar att Kristus gav sitt liv som ett offer, för världens frälsning. Som tog på sig vår synd, betalat syndens skuld åt oss, blidkat Guds vrede över synden och ondskan, för att vi genom tro och omvändelse blir förklarade rättfärdiga, pånyttfödda, vi har dött med Kristus, blivit begravna med honom för att uppstå med honom.

Så får man tycka och predika i Equmeniakyrkan. Det är utmärkt.

Men jag har tittat lite ytterligare på debatten. Både i Dagen och något i bloggsfären. Jag har svårt att förstå den kraftiga reaktionen mot dessa tre personer som framför kritik, och som är bekymrade över situationen.

Jag hör till dem som är mycket bekymrad över situationen i svensk kristenhet. Det är därför jag tar till orda på min blogg med jämna mellanrum. Det är en profetisk känsla som driver mig. Jag har djup nöd över teologisk förflackning, andlig kraftlöshet som medför bristande växtkraft och andligt liv i våra församlingar. Om allt stod väl till skulle våra församlingar blomstra av andligt liv, se en ström av människor komma till tro, och en djup hängivenhet i bön och tillbedjan. Men det saknas ofta. Är något fel i grunden?

När vi talar om korset så talar vi om de absoluta grunderna i själva evangeliet och i det budskap vi förkunnar. Att vi urvattnar och vacklar där, tror jag är en av de viktigaste förklaringarna till den traditionella frikyrkans tillbakagång.

Det är helt nödvändigt att vi för ett samtal om korsets betydelse, och den här typen av kritiska röster (som de tre Dagenskribenterna) måste vi lyssna på och ta på allvar. Jag tycker nog att de tre författarna möter samma reaktioner som jag själv möter ibland, tonfallet är fel, vi har misstolkat, vi stör enheten, det är inte kärlek, vi kritiserar människor m.m. Istället för att bemöta våra argument så blir det känslomässiga och räddhågsna reaktioner.

Varför tycks etablerad svensk frikyrklighet vara så rädd för en öppen debatt i centrala trosfrågor. Jag får det intrycket när jag läser reaktionerna. Får man inte ställa kritiska frågor om Camnerins försoningslära?

THS-professorn Thomas Kazen uttrycker detta med sådan tydlighet i Dagen. Han kallar de tre skribenterna för respektlösa, teologiskt enögda och historiskt naiva. De svartmålar, de demoniserar. De försöker sig på en splittrande och nedbrytande verksamhet. Kazen avslutar artikeln med: ”Känner man sig obekväm med olikheter och mera hemma med hierarkiska, dogmatiska system inspirerade av sentida amerikansk fundamentalism, där alla tycker likadant, så finns det en hel del andra alternativ än just Equmeniakyrkan. Så varför detta angrepp? Ett kuppförsök? Låt oss för Guds skull slippa sådant!”

Det var ord och inga visor. Jag antar att omdömet lika mycket är riktat till mig eftersom jag i stort sett säger samma sak i mitt blogginlägg som de tre skribenterna.

Det får finnas olikheter inom Equmeniakyrkan enligt Kazen, men det måste vara en måtta på olikheterna. De som tror på en mer traditionell frikyrklig försoningslära som präglat Lutherska kyrkan, calvinismen, väckelserörelserna, dagens globala pingströrelse, global baptism, de får tydligen inte vara med.

Innebär detta att Kazen menar att Elimkyrkan inte får vara med i Equmeniakyrkan med den försoningslära vi står för och predikar?

Kazen är ju inte vem som helst, han har ett avgörande ansvar för utbildningen av samfundets pastorer med sin professur i NT-exegetik.

  • gunnel

    Om Jesus var oroligt har ju vi anledning att vara det!
    Lukas kap 18:7 Skulle då inte Gud skaffa rätt åt sina utvalda, som ropar till honom dag och natt, då han ju lyssnar tåligt till dem? 8 Jag säger er: Han kommer snart att skaffa dem rätt. Men skall väl Människosonen, när han kommer, finna en sådan tro på jorden?”

  • Gäst

    Kazen är rädd för akademikern som Dr. Albert Mohler som kunde ändra en hel kyrkosamfund, http://www.sbts.edu/resources/uncategorized/recovering-a-vision-the-presidency-of-r-albert-mohler-jr/

  • http://www.andersgerdmar.com/ Anders Gerdmar

    Tack för den fantastiska videon, Gäst! Inspirerande! Jag tror kristenheten i Sverige och beyond står vid ett vägskäl och det handlar både om Skriften och läran och om avgörande punkter som inkarnationen och försoningen. Den helige Ande diskuterar man inte ens… Förvånande att dessa lärofrågor skulle komma upp till ytan nu och så tätt, skulle jag säga, men kanske ändå inte i ett större andligt perspektiv.

  • Per Westblom

    Olika tolkningar av en bok kommer vi alltid att göra. En författare bör alltid kunna säga att han eller hon inte känner igen sig och har avsett något annat än det som tolkaren menar. Men publicerade texter, till skillnad från pågående samtal, fungerar ju så att man faktiskt släpper kontrollen över sina avsikter.

    Det stora problemet för mig när det gäller de tre skribenterna är dock inte deras tolkning av boken utan deras för mig uppenbara avsikt: att hitta fel som misskrediterar den kyrka de motarbetat från start. Tolkning som präglas av sådana intentioner blir ”orena” även om de skulle vara sakligt korrekta. När de nu inte heller är det, genom felaktiga citat, blir agendan ännu tydligare. Här söks inte ett samtal om försoning, här söks konflikt.

    Jag hoppas att alla som deltar i diskussionen också läser Sofias eget svar på artikeln:

    http://blogg.equmeniakyrkan.se/blog/2013/10/28/varlden-behover-fralsning-och-forsoning/

  • Stefan Swärd

    Hej Per,
    Jag känner ju bara en av de tre skribenterna, Claes-Göran, och han har ju funnits i och arbetat inom ramen för EFK under ganska många år, även om han började som pastor inom Baptistsamfundet för länge sedan.
    De övriga två känner jag inte till något närmare, men blir ändå lite förvånad över tonläge och kritik mot artikeln, det har ju skrivits många artiklar med olika former av kritik mot det nya samfundet, som har hanterats på ett mycket sansat sätt.
    Så den fråga man ställer som outsider är varför just detta blir extra känsligt. Det är ju inte var dag 10 kyrkoledare skriver gemensamma artiklar.
    De skilda uppfattningarna kring försoningsläran är ju väl kända, så det är väl knappast överraskande med synpunkterna.
    allt gott,
    Stefan Swärd

  • WO

    Om Equmenialedarna så tydligt går åt sidan från vad som är bibliskt sant, både i den aktuella frågan om försoningen, såväl som det som också nyligen kommit fram vg deras syn på äktenskapet…då är de väl de som söker konflikt?

    Trodde de att de skulle kunna företräda såpass sneda värden och ändå inte ens bli ifrågasatta, trots att kyrkan nu redan valt dem?
    Det kanske får antas vara så att ”de tre” baptisterna tydligen företräder en tro som inte (längre) är den vilken ens de flesta inom de tre tidigare samfunden står för…
    DET är ju vad som är mest tragiskt av alltihop, inte att några ger sig till att fortsätta säga ifrån även efter Eq-kyrkans bildande. Är säkert många Eq-kyrkmedlemmar som känner att de för fram sådant som borde fortsätta att tas upp!

  • Thomas Forslin

    Tänkte inte störa på denna sidan men nu blev det lite mycket sakfel på kort yta så jag gör ett inhopp. Först ett stort tack till Stefan för fantastiska fördjupningar av den kristna trons kärnvärden och breddningen av perspektiven!
    Av de tre debattörerna i Dagen har en varit uttalat positiv till bildandet av Equmeniakyrkan, en har inte varit engagerad och jag har inte haft något direkt emot bildandet men haft synpunkter kring teologisk grund. Vårt nätverk Klassisk Baptism har haft Svenska Baptistsamfundet på agendan(samkönade äktenskap, start av muslimska folkhögskolor, teologins grundläggande förändring m.m.) och det innebär att Per Westblom m.fl i princip har haft semester från oss sedan Equmeniakyrkans drog igång. Det vi kämpade för i början var att församlingar som valde annat samfund skulle få fri lejd ut ur Equmeniakyrkan, vilket inte var helt självklart eftersom det las ut en hel del mineringar på vägen. Vi tyckte inte att Equmeniakyrkan var vår grej riktigt då många i vårt nätverk bytte samfundsfålla. Det är lätt att se på vår blogg Klassisk Baptism att vi inte härjat mycket med Equmeniakyrkan den första tiden och att nätverket gått på sparlåga.
    Nu är några av oss medlemmar i Equmeniakyrkan och därför känner vi vårt ansvar trots allt. Camnerins ståndpunkter kopplat till sin företrädarroll har varit en stor fråga, bl.a. för ledarskapet i flera av våra församlingar under en längre tid.
    Det finns endast ett citat i vår artikel och det var något förkortat av publicistiska skäl men samma innehåll. I övrigt är det inga citat utan summerade ståndpunkter hämtade ur kortare eller längre resonemang i boken. Ibland har vi kommit ganska citatnära men det viktiga har inte varit att klippa ut meningar. Det finns god täckning för ståndpunkterna i boken och jag skulle även vilja påstå att det finns en sammanhållen och systematisk teologisk ansats i boken som gör att resonemangen hänger ihop. Men visst kan vi ha missförstått något, bl.a på grund av språket i boken.
    Försoning eller konflikt?
    Vi är främst ute efter att vårt samfund skall ha en teologi och ett ledarskap som är väl grundat i Guds ord och evangeliets erbjudande och detta är vår agenda.

  • Lars-Göran Berg

    Jag läser med öppet hjärta olika kommentarer. Blir då ytterst förvånad över hur Per W kan komma till slutsatsen här bredvid och ge tre personer en etikett där med ”bestämd form pluralis” jag beläggs med påståendet att jag motarbetat den kyrkan (underförstått Equmeniakyrkan) från start.
    Jag har sedan cirka 1975 arbetat för enhet mellan lokala SBUF och SMU. Jag arbetade för integration mellan SMF och SB i engemensam församling; Uddevalla frikyrkoförsamling. Jag fick vara med om omforningen där två kyrkobyggnader blev en som följd av gemenskapen. Jag arbetade i SB missionsstyrelse och var t.om en tid om än kort ordf för vår gemensamma tidning Sändarens styrelse. Min ambition var då som nu enhet och en gemensam kyrka.Jag kan ge rader av referenser om min åsikt om kyrkobildandet om så behövs. Jag vet inte hur Du Per kommit till denna slutsats.
    Jag tror absolut inte att Per W far med osanning medvetet. Kanske är det en känsla av att inte uppskatta de vi tre läst när vi med öppet hjärta tagit del av boken som helhet. Jag gjorde det efter att ha läst avhandlingen. Den akademiska formen har ju sin egen puls. I boken finns oerhört bra partier och en utvecklande dialog. En del är svårt att förstå må jag tillstå. I vissa sektioner sätter författaren ned foten med tydliga utsagor i ”jagform”. Dessa är rätt uttalade och utmärks tydligt från den annars intressanta dialogen mellan författarna.
    Upplevelse av konflikt som Du Per har är uppenbart Det sann för Dig. Men inte för mig. Det är min kyrka och en av dess ledare som redovisar sina åsikter.
    Det är rätt uppenbart att många inom den kyrkan har en annan uppfattning i den centrala frågan om Guds handlande med sonen. Det är rätt tydligt att även andra sk ”läsare” i frikyrklig tradition läser och försöker förstå bibelordet i förhållande till den akademiske ledaren.Jag vet att det inte bara är ”vi tre” som jag känner numera misstänks smida någon slags plan för splittring. Om två personer har olika uppfattningar kan det knappast vara grund för en sådan tanke. Att det skall vara högt i tak i den nya kyrkan är för mig självklart. Att inbjuda till en öppenkyrka för de som inte förstår eller orkar ta del av allt eller tänker lite olika är också självklart. Att denna kyrkans ledning står för världsvid spridd krisen grundtro om relationen Fadern och sonen och det vi kallar ”offergärningen” för våra synder ja det är liksom i en helt annan divison om jag får uttrycka mig så. Ledningen har ju ett enormt ansvar men det har jag också som mottaget av budskap.
    Ledningen har också ett ansvar för hur den ledde uppfattar budskapet. Här kan det finnas en förklaring som kanske kan rättas ut ganska enkelt. Tyvärr var kyrkoledningens svar helt tomt i den centrala frågan Om det kan man ju känna stor oro. Kanske förstår de inte vad vi ville framföra. Då har vi enömsesidig brist.
    Hur som helst: Bäst Per; hoppas du kan ta till Dig att jag inte på något enda sätt motarbetat Equmeniakyrkans tillkomst. Inte känner jag till att detta gäller för mina två andra vänner som skrivit under inlägget. Kanske finns det skäl att pröva också det i förhållande till Din känsla.
    Med vänlig hälsning Lars Göran Berg

  • Per Westblom

    Hej Lars-Göran. Jag är väl medveten om ditt positiva förflutna. Jag uppfattar det så att ni tre skribenter företräder nätverket när ni skriver. Det kollektiva tilltalet följer därav. Jag har under diskussionen inför bildandet inte på något sätt uppfattat att nätverket var positivt till bildandet av EK, utan tvärtom pläderade för att det inte skulle bli av.

  • Lars-Göran Berg

    Hej Per! Tack för Ditt svar. Det klargjorde en del av frågeställningen jag har men jag håller ju inte med dig Jag är normalt ingen person som petar i detaljer men du skrev faktiskt en syftning på det du ansåg vara allvarligast och angav…de te… Jag är en av dem. Syftningen var tydlig Den berörde mig. Den var inte sakligt korrekt men i Din känsla var det sant för Dig.
    Du skrev om mitt positiva förflutna. Ja men jag är samma person nu med mycket likartade värderingar men med mer goda och dåliga livserfanheter som jag tror jag har haft nytta av.
    Alltså hoppas jag också på framtiden för vår kyrka och våra församlingar och våra ledare.
    Nätverket är ju igen organisation med hierarki eller formell ledning. Det betyder som ju framgår av bloggsidan så står varje skribent för sina åsikter.Jag känner ju inte alls alla men de jag kommunicerat med har aldrig uttryckt sig vara emot EQ kyrkans bygger. Däremot har några enskilda i vissa sakfrågor haft åsikter. Dessa ser jag att Forslin kort berört men det är ju högst naturliga frågor. Frågan om enkönade äktenskap var redan aktuell inom SB och där finns ju många liksom jag som inte begriper vare sig EQ eller SB linje. Men det är ju inte att vara emot? Eller?
    Sen sakfrågan. Jag tror vi alla måste vara öppna för att det är inte tre herrar från väst och urtiden som skrev till Dagen De frågor och de synpunkter framför allt om Guds roll och det vi kallar Jesu offergärning ja jag tror att en omröstning bland medlemmarna skulle ge ett rätt tydligt besked. Vi enskilda får nu synpunkter från många håll. Synnerligen trogna erfarna missionare från olika håll blir berörda av såväl en av ledarnas åsikt och ny THS professorn som var urtydlig med en syn som få delar på Hönökonferensen …gissar jag, men vet förstås inte.
    Vad jag vill säga med detta är inte raljera mot en skriftlärd och ställa denne mot en”läsare”
    Dock tror jag att det inte är så självklart att Dialogen löser grundfrågan dåden är som läsarna tro central för hela tron.
    I alla andra frågor ja även enkönade äktenskapsfrågan är dialogen utvecklande. Fritzon och Camerin ger ju goda exempel härpå.
    Men det finns en grundsten där man kan fundera runt men inte direkt med bibliskt stöd uttrycka att en God Gud inte kan tänkas offra sin enfödde son på korset.
    Om man inte menar det och i en bok skriver slarvigt om det så är vi inte ovana läsare om inte professorer så dock i vardagen läsare av akademiska avhandlingar och tillhörande forskning. Avtrycken i golvet är tydliga. Per låt oss hjälpas åt att räta ut frågorna. Samfundledningen på en enda lång rad med engagerade professorer ropade bu åt oss tre och vi må tåla det. Det gör vi. Men vad vi inte vare sig du ,ledningen eller kyrkans medlemmar kan vänta särskilt länge på den centrala frågans svar.
    Per det är inte få som delar uppfattningen som vi redovisat, oron som vi lyft fram. Mer verserade pastorer som skrivit på denna blogg är ju alldeles glasklara,
    Öppenhet, dialog, lyssnande, ödmjukhet, ömsesidighet, försoning, fred och frid, etik och teologi allt behövs och är ju frukter av tron.
    Eftersom vi båda vill vår kyrka väl önskar jag att dessa ord kanske kunde skapa en liten annorlunda vinkel på frågeställningen.
    Slutligen Per eftersom jag inte är teolog utan enkel läsare kan jag se saken från ett annat håll också. Det vi kallar sociala konstruktioner handlar om de inre bilder vi inom ett socialt system bygger av oss själva och andra. I den sociala konstruktion som Du troligen lever(vet inte men anar) finns människor med liknande värderingar so THS rektorn mfl visat så tydligt Den bild det systemet eller den konstruktionen har av systemet självbild blir sann. Andra konstruktioner bilder blir främmande och avvikande.
    På samma sätt är det för oss enkla läsare som gillar (Hönökonferensen och väldigt mycket annat) att se vår konstruktion som rimlig och öppen.
    När dessa inte möts utan dialogen är inom dessa konstruktioner laddas energier och uppfattningar om det utom skapas av dessa energier. Hrr professor som undertecknade med sin titlar och den andre som titulerade kyrkoledaren med hennes akademiska examen utgör indikationer på systemets karaktär. Inget ont sagt om individerna men symptombilder.
    Det jag tror är en bredare öppenhet i likhet med kyrkans grundtanke och teologiska bakgrund.
    Det och annat vill jag bidraga mer. Tiden som var, var positiv skrev Du. Det var trevligt att höra. Tiden som kommer tror jag blir väldigt viktig och central för kyrkornas utveckling. Där vill jag vara med om jag får. THS prof. var ju inte riktigt i den linjen. Men hans känsla är rätt för honom liksom din och min för oss. All gott önskar jag Dig
    Lars Göran
    Syndare, läsare, som tror på frälsning,försoning och nåd och hopp

  • WO

    Tack!
    Har nu sett filmen, nog kan man tänka sig att dra vissa paralleller.
    Läst en bok av Chuck Smiths bror Paul Smith, om liberaliseringen, under en hundraårsperiod, av flera evangelikala universitet, och kan säga den beskrivningen ger inte lust att tänka på hur det kan bli (eller är på väg att bli?) här i Sverige…

  • Frank Johansson

    Det är märkligt att en professor vid THS har denna uppfattning om Jesu död på korset, en uppfattning som går tvärs emot vad Equmeniakyrkan uttrycker i Teologisk grund;

    ”Med bön om Andens närvaro firas nattvarden till minne av
    Jesus Kristus och hans försoningsdöd till syndernas förlåtelse.”

  • Fredrik

    Och på tvärs med vad skriften är ganska tydlig med:
    ”Men Jesus frambar ett enda syndoffer för alla tider och har satt sig på Guds högra sida. Där väntar han nu på att hans fiender skall läggas som en pall under hans fötter. Ty med ett enda offer har han för all framtid fullkomnat dem som blir helgade. Om detta vittnar också den heliga anden för oss.” – Hebreerbrevet 10:12f

    Det är en sak att ”hitta nya bilder och uttryck” – en helt annan sak att ställa bibeltexterna på ända eller vilja göra dem om intet.

  • Pingback: Kristna, judar, muslimer – ber vi till samma Gud? | Bengts Blogg()

  • CF

    Jag har personligen svårt att förstå varför du blir förvånad, Stefan. Debattartikeln som startade det hela innehåller för det första inte ”kritiska frågor om Camnerins försoningslära”, den innehåller en rad omdömen och slutsatser. Slutsatser som Sofia Camnerin själv inte håller med om. För det andra påstår trojkan från Klassisk Baptism att Equmeniakyrkans kyrkoledning är obiblisk. För det tredje uppmanas församlingar att ompröva sitt medlemskap i Equmeniakyrkan.
    Jag tycker det är kränkande, inte bara mot kyrkoledningen utan även för alla medlemmar och medarbetare. Om man i Equmeniakyrkan inte hade blivit upprörda efter dessa påhopp hade jag blivit mer beklämd.
    Sedan kan man alltid diskutera tonläget i debatten, men det är en annan sak.

  • Sven Andersson

    Hej Stefan (och övriga på denna sajt)!

    Har nyligen upptäckt hemsidan, som tycks vara ett gott initiativ. Åtminstone tycker jag som du att det teologiska samtalet är livsviktigt.

    Själv tillhör jag Equmeniakyrkan och tog av den anledningen tillfället att delta något i “debatten” på Dagen om “Equmeniakyrkans teologi” (en rubrik jag dock finner missvisande eftersom det visade sig att det mest handlade om en persons teologi). Då jag dock inte haft möjlighet att läsa boken Försoningen behövs (har nu beställt den från biblioteket) valde jag att begränsa min kommentar till det enda citat som de tre artikelförfattarna refererar till. Denna kommentar handlade om “tron på det försonande våldet”, en tro som inte bara hyllas i världen utan emellanåt, i indirekt eller mer direkt form, även bland kristna och som jag tycker det finns anledning att ställa frågor till.

    Du skriver nu att du får intryck av att svensk frikyrklighet är “rädd för en öppen debatt i centrala trosfrågor”. Det ligger något i det där, trots att det rent faktiskt ändå blivit några ytterligare artiklar efter den första. Samtidigt har jag för min del ett visst intryck av att dem du lagt din röst för i debatten och som dragit igång den på Dagen, d v s de tre artikelförfattarna, själva hållit sig ganska utanför Dagen-debatten. Jag kan förstås ha fel eftersom jag inte har Dagen men jag kan i alla fall inte erinrar mig att jag sett till någon av dem bland kommentarerna på Dagen-artikeln såvida de inte uppträdde under pseudonymer där. Ni får gärna rätta mig om jag har fel.

    När sedan Sofia Camnerins svar kom fick jag själv skärran lite grann eftersom hon då skrev att inte ens citat var korrekt återgivet, den enda hållhake jag haft för min egen kommentar och som jag förlitat mig på var riktig! Du själv som säger dig ha “lusläst” boken reagerade inte heller på detta , vilket väl hade varit lätt för dig, om du har tillgång till boken. Däremot ser jag på din sida att Thomas Forslin, en av artikelförfattarna, nu efteråt medger att citatet var förkortat. Det är hedersamt av denne Thomas (Forslin), tycker jag, men jag kan förstå om en annan Thomas (denna gång Kazer) kan tycka att sådant är “respektlöst” i en offentlig debatt som denna som gör anspråk att rikta sig mot hela Equmeniakyrkans teologi. I den akademeiska världen blir det i alla fall inga guldstjärnor för sådant, om jag uttrycker det milt. Och, sanningen att säga, om man inte ens återger citat korrekt, hur ska man då kunna föra ett sunt samtal om en hel kyrkas teologi? Det där hänger jag inte riktigt med på, får jag tillstå och känner mig här lite som en tredje Tomasgestalt… känd från evangelierna (sagt med glimten i ögat).

  • Pingback: Försoning behövs… | Hälleberget()

  • elidastefan

    Sitter ombord i en spansk vik med konfaläger och funderar. Läste inläggen i debatten kring Equmeniakyrkan.
    Det känns som hela det nya kyrkbygget havererar. Teologiskt, andligt och ekonomiskt. Gårdar försvinner, kyrkor läggs ner, teologiska katastrofer styr skutan osv. Som en gammal missionare så känns det som en epok av väckelsehistoria slutar där pionjärerna kämpade, försoningsstriden med en viss Ekman som predikade nåd utan omvändelse, som PP Waldenström gjorde upp med. Denna gången verkar det som den omvändelselösa falangen segrar och samfundet blir totalt obegripligt. Varför skulle Jesus dö överhuvudtaget? För att skapa en metafor…. Eller?
    Ber för alla er som kämpar!
    Stefan på Elida



Subscribe to Stefan Swärd