Ledare om försoningsläran i Världen Idag

~ stefan

Skriver en extraledare i Världen Idag idag som anknyter till frågan om försoningsläran. Där går jag inte in och diskuterar konkreta texter och böcker, utan det är en mer allmän text.

Men den visar att jag är bekymrad över hur försoningsläran förändras i svensk kristenhet, och att jag tycker att i varje fall i frikyrkan görs det utan någon öppen debatt där argumenten granskas. Smygande teologiska förändringar utan en öppen redovisning är jag allergisk emot.

Vi kan inte undvika ställningstaganden i försoningsläran, alla pastorer predikar om det, och det lyfts fram varje gång vi har nattvard i våra församlingar. Varje pastor måste ge ett vettigt svar på frågan vilken betydelse har Jesu död för oss. Och hur hänger det ihop. Det är kärnan i evangeliet.

 


Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /home/mattlose/stefansward.se/wp-includes/class-wp-comment-query.php on line 399
  • David Wedegård

    Hur menar du att kyrkans teologer skall gå tillväga för att göra debatten öppen för kyrkan? I de två fall om försoningen du nu tagit upp är det två personer som skrivit om försoningen i böcker, öppna för vem som helst att läsa. De är teologer inom akademin där allt redovisas offentligt för att också kunna prövas av den som vill. Om det är någon du ska anklaga, anklaga då den frikyrka du själv står i som inte tar del av resultaten och inte ger sig in i samtalen.

  • Obelix

    Jag har under många år undrat när den här debatten ska dyka upp på allvar inom EFK. Jag har (som utomstående men inte utan anknytningar) sett att den har legat under (den välpolerade) ytan, och nu är det kanske dags. Ett stort lycka till. Dock tror jag att du kommer att få det svårt. Inte bara för att det är få som vill rucka på båten, utan för att båten kan bli mindre bekväm att åka i. Du har redan sett ett antal (näpna) lojalitetsförklaringar men inte fått någon att vilja debattera med dej. I dessa välpolerade sammanhang är diskussion detsamma som gräl, sanningssökande kan leda till obehag och du har från början de allra flesta emot dej. Om jag inte kan hålla mej, kommer jag kanske att bidra med en bautasten, men, som sagt var, lycka till. Jag tror du är helt rätt ute.

  • Stefan Swärd

    David Wedegård,
    Jag tror inte att problemen här är hos teologerna, vad de skriver är ju öppet och allmänt tillgängligt. Däremot saknar samfunden, och församlingarna ofta intresse av att ta tag i de teologiska debatterna. De texter jag nu har tagit upp, den ena skrevs för 6 år sedan, den andra för närmare 1 år sedan, och det har inte varit någon debatt alls, några snälla rescensioner har jag läst på Fritzon & Camnerin. När jag tar upp debatt av texterna får jag bara massa skäll, och man tycker att jag ska vara tyst. Vad Örebro missionsskola hade för försoningslära under 80- och 90-talet var solklart, det var Ladd, Stott, och Per-Axel Sverker skötte systematiska teologin utmärkt. Spjuths text antyder förändringar, och det måste man diskutera på samfundsnivå. Det är samfundsledningarnas ansvar.
    hälsningar
    Stefan Swärd

  • Stefan Swärd

    Obelix,
    Det där var en intressant analys.
    Stefan Swärd

  • Fredrik Wenell

    Asterix här – du har helt fel. Eftersom det förmodligen är mig du menar så kan jag helt och hållet säga att du har fel. Det är ju du som inte vågar ta en öppen diskussion. Vem är du? Varför skriver du? Och vad hävdar du? Det är ju du som är exempel på den icke offentlighet som Swärd polemiserar mot.

    Jag skulle gärna diskutera med Swärd, men inte detta forum. Här blir det aldrig bra diskussioner. Jag tror att frikyrkan skulle ha en del att lära av både politiker och akademin- Sakliga diskussioner utan alltför mycket misstänkliggöranden. Och tro det om du vill – men de flesta jag träffat i dessa sammanhang söker sanningen.

  • http://bengtwikstrom.blogspot.com/ Bengt Wikström

    Det är Gud som inte kan försonas!

    Försoning innebär ”förlikning” ”gottgörelse”.

    Motsatsen till försoning är berättelsen om Adam och Eva.
    Två ungdomar som smakar på en frukt vilket Gud förbjudit dom att äta av.
    Gud vägrar att förlåta kärleksparets ungdomssynder, istället skickar han djävulen till jorden för att plåga mänskligheten i årtusenden,

    Varför kunde inte Gud försona sig med sina barn? Det hade jag gjort av kärlek till mänskligheten. Jang menar att bibel saknar en försoningslära som vilar på god moralisk grund.

    För att tro och göra anspråk på en kristen försoningslära, krävs att man har en fulländad blind och döv auktoritetstro.

    Min auktoritetstro är svag. Men jag tror på kärlek och försoning. Men inte på den kristna guden.

    Låt mig argumentera genom ett exempel:
    Omkring 37 000 ofödda dödas och kasseras som ”dålig frukt” varje år i Sverige.
    I mina ögon är detta en makaber hantering med människoliv. Stefan delar sannolikt min position i denna fråga.
    Å andra sidan dödar Gud drygt 100 000 svenskar varje år, av en banal anledning – han förmådde inte försona sig med Adam och Evas ungdomssynder för 6000 år sen.

    Varför kritiserar du abortanhängare men inte din Gud? Vågar du inte? Saknar du mod? Naturligtvis har du tänkt som jag efter som du är en genomtänkt person i likhet med vad jag är.
    Stefan Swärd, vad kan du lära mig om försoning?

  • Micael Gustavsson

    Obelix, din mailadress verkar inte fungera: antingen är den inte äkta, eller så är det något annat problem; skriv gärna något om det här, annars kommer dina inlägg att raderas oberoende om de är intressanta eller inte.

  • PeJohansson

    Av erfarenhet kan jag inte annat än hålla med dig till 100%.

  • PeJohansson

    Asterix? Fredrik, för den som smakat på verkligheten bakom den bländande fasaden så har ”Obelix” verkligen träffat rätt i sin analys, möjligen att du är det lysande undantaget.
    En exeget i EFK /ÖTH uttryckte sig på följande sätt till en småbarnsmamma som påtalat acceptansen inom EFK för handel med sexuella tjänster och övergrepp i nära relationer;

    Du skall vara tyst! när JAG talar, jag har inte tid att lyssna på dig.

    En inställning till ”undersåtarna” som är möjlig bara i ett icke konkurrensutsatt sammanhang.

  • Fredrik Wenell

    Är ovanstående om Sexuella tjänster en ok kommentar på denna blogg? Vad har det med ämnet att göra? Är det något som denna blogg tycker kännetecknar ÖTH generellt – ”Verkligheten bakom den bländade fasaden”?

    Det har inget med ämnet att göra?

    Det är insinuationer mot en icke namngiven lärare som inte kan svara eftersom vi inte vet vem det är?

    PeJohansson har helt uppenbarligen en personlig hang up, som jag inte vet något om. Men menar Swärd att hans blogg skall vara ett forum för denna typ av kommentarer? Bearbetningar av personliga vendettor? Det är ju inte första gången PeJOhasson går igång på detta sätt på ÖTH.

    Det är väl just precis denna typ av kommentarer som ni måste ta tag i. Det har ni ansvar för som jag ser det precis som en publisher på en tidning.

  • Stefan Swärd

    Fredrik,
    jag håller med om att denna kommentar ligger helt utanför ämnet. Ska kontakta moderatorn under dagen för att samråda hur det ska hanteras.
    hälsn
    Stefan Swärd

  • http://www.andreasweisterandersson.blogspot.com Andreas W Andersson

    ”Det var detta som var anledning till korset. Gud själv blev människa. Gud själv tog på sig vår synd, vår död, vår skuld, förbannelsen, alla syndens konsekvenser. För att vi genom tro och av nåd skulle få del av alla Guds rikedomar. Detta är evangeliet. Det behöver förkunnas, predikas, under­visas och förklaras i vår tid.”

    Stefan; Om evangeliet reduceras till korset (d.v.s likställa primärt en försoningsmodell med frälsningen), vad gör du med resten av ”storyn”? Reduceras inte det som kommer före till en slags ”uppvärmning”? Kopplingen mellan det normativa i Jesu liv (efterföljelse; ta sitt kors etc) och det ”objektiva” i korset (för att inte tala om uppståndelsen, som helt lyser med sin frånvaro här) som en slags juridisk transaktionshandling är ju väldigt krånglig att få till, vilket kanske speglar luthersk teologis ängslan för ”gärningslära”? (du kopplar dig till den som ”facit”)

    Med det vi idag självklart vet om hur väldigt hebreiska såväl Jesus som Paulus var så borde det väl vara uppenbart att Jesus som en slags ”Rabbin” ägnade sig åt en mycket medveten samling av en grupp lärjungar kring sig för att modellera sitt liv. De blev hans ”avbilder”… också i det avseendet att hans kors (i många fall skrämmande konkret) blev deras kors. I en sådan värld är kopplingen mellan kors och efterföljelse mer begriplig, mer kroppslig och Guds frälsningshandlande i Jesus mer holistiskt, innefattande såväl liv, död som uppståndelse (även om korset är epicentrum)

    Alldeles säkert speglar den ett av den evangelikala teologis stora problem; Att den är kroppslös. Evangelikal teologi har aldrig lyckats formulera en vettig ecklesiologi som kan bära frälsningens innehåll. Möjligtvis ges god teologisk motivering till etisk handling med andra, men aldrig en teologi där kyrkan/församlingen/gemenskapen är bärare av storyn i sitt eget liv, precis det storyn i evangelierna fram till korset drar in lärjungarna i.

    När du skriver om hur försoningsläran förändras i svensk kristenhet undrar jag om inte det kan vara perspektiv värda att ha med dig? Förändring från vad? Till vad? Kan det möjligtvis vara en pågående upptäckt av bortglömda, men likafullt sanna, fruktbara och bibliska perspektiv?

    Dessutom kan det verkar det på dina ledare och bloggtexter kring just denna fråga som att kyrkans teologer inte såg ljuset förrän Anselm och då äntligen kunde förkunna frälsning och försoning ”rätt”. (samt att det arvet bäst förvaltats av ”den traditionella … lutherska förkunnelsen”) Sådan historieförenkling gör knappast rättvisa åt de andra bilder och språk för att berätta försoning och frälsning som hela den globala kyrkohistorien och bibeln rymmer och för att – som du skriver – ”evangeliet ska kunna förkunnas, predikas, under­visas och förklaras i vår tid”. Till sist får vi hoppas att debatter av detta slaget (och t.ex nätsamtalet med Roland Spjuth som jag hoppas många följer med ödmjukt intresse) leder till att vi som kyrka kan göra just det.

  • Lennart G C Johansson

    Det jag undrar, Stefan, och som jag ofta frågat dig, är huruvida du alls läst vad Waldeström skrivit i frågan om försoningen elelr om du endast läst vad andar skrivit om Waldenström.

    Just det du i din ledare anklagar Waldenström för att inte inse reder han ut i sitt första inlägg i den debatt som rådde då.

  • Stefan Swärd

    Lennart GC Johansson,
    Jag har läste en del Waldenström. Och en hel del om honom. Jobbar ju med en bok i ämnet så det kommer att bli mer. Waldenström var ju en strikt biblicist så jag har betydligt enklare att hantera honom en vissa exempel på senare generationer SMF-are. Däremot måste man komma ihåg att hans försoningslära var mycket kontroversiell i svensk kristenhet, där fanns ju en del av brytningen med EFS, men också med Svenska Kyrkans lära. Nyare samfund som Pingst, ÖM, HF, SAM, Frälsningsarmén har inte anammat Waldenströms försoningslära, för att inte tala om baptister. Men tiderna förändras och i dagens teologiska klimat kommer dessa tankar tillbaka, den vrede och dömande Guden som behöver försoning passar inte in i tidsandan.
    allt gott,
    STefan Swärd

  • PeJohansson

    Personlig vendetta? I det här sammanhanget så kan man både hysa respekt för de som har tid och möjlighet att fördjupa sig i teologiteorin och på olika sätt lägga fram olika teser och också förundras över vad detta leder till i fråga om katastrofal urvattning och tafatthet när det kommer till fråga konkret handlande.

    Swärd nämner i sitt inlägg ovan ”smygande teologiska förändringar” som också kanske kommer med i detta fördjupande och dessa ändlösa diskussioner.
    Efter att ha haft möjligheten, en möjlighet som fortfarande pågår, att studera hur effekten blir av att vistas för länge i en miljö med dessa djupa resonemang så är det på sin plats med återkommande varning till dess att förändring och åtgärd sker.

    Det studerade resultatet hos minst ett tiotal pastorer representerade högSt och lågt i samma samfund där minst 8 har en gemensam nämnare förutom ledande positioner i samfundet, samma utbildningsplats, gav bland annat följande av en ledande pastor uttalade teologiska slutsats;

    ”Eftersom jag själv är syndare så har jag inget mandat att gripa in i detta”.

    ”Detta” är en överkonsumtion av nätsex (sexuella tjänster förmedlade från internet och telefon), tjänster från prostituerade, fysiska och psykiska övergrepp i familjen.

    Det spelar inte så stor roll vem det är och det är ingen personlig vendetta, det är helt enkelt en fråga om smygande förändringar i teologin har lett till att människor i nöd måste söka hjälp i första hand i sekulära sammanhang, där övergrepp beivras, och bli införstådda med det från början i sitt liv.

    Utan tvekan så är det av absolut nödvändighet att teologin omprövas när det tillämpade resultatet av en utbildning leder till att människor trasas sönder när de i god tro ber om hjälp i frikyrkliga sammanhang.

    Att i djuplodande ordalag tala om försoning och försoningslära och ta sig friheten att tolka gudsordet för tiden efter denna tid och samtidigt inte vara rustade ens på nivå för VÅGA att reda ut begreppen och ingripa när människor far illa i detta livet det är allvarligt, ytterst allvarligt.
    Ännu värre blir det när man dessutom tillverkar alternativa versioner, ”sanningar”, för att kunna skuldbelägga den som blivit utsatt.
    Det är mycket sorgligt.

  • Micael Gustavsson

    PE din kommentar faller fortfarande utanför ämnet och är fortfarande alldeles för mycket av personangrepp med anonyma citat. Det som jag ser som den viktigaste poängen i texten är annars hur vi utbildar våra pastorer att hantera frågor som dessa; liksom i samhället i övrigt råder det säkert stora brister. Frågan är utan tvekan viktig, även om det inte är en fråga om teologi. Om du skriver om ditt inlägg, så att anonyma tillvitelser försvinner, så kan det få vara kvar, trots att det inte är ett inlägg i försoningsdebatten, just pga att det är viktiga frågor.

  • PeJohansson

    Jaha, ja om det anses viktigt att påtala att ledarutbildningen i frikyrkan hamnat i diket så kan jag lämna ett uppenbart exempel ur verkliga livet när helst någon önskar.
    Ett exempel där såväl barn och vuxna kommit till skada.

    Det minsta barn är de flesta sunda föräldrar beredda att tillrättavisa, vad är det som gör att så fort någon genomgått pastorsutbildning så är man så osäker när någon får stryk så man vänder på allt vad som står rätt till och fokuserar i stället på ursäkter som upprätthåller ett beteende hos den som slår som inte någon på något sätt vågar konfrontera när det gäller vuxna?

    En personalchef eller företagsledare som tillbringat fyra år på högskola vet utan minsta tvivel bättre att sätta gränser för både sin egen och sin verksamhets skull, hur kan ordningen ha blivit så fundamentalt fel i dessa sammanhang och på ”högskolenivå”?

    Så fel så att man utan att blinka stryker lagstridiga övergreppssituationer medhårs?

    Så fel så att pastorn hellre delar detaljerna i de olika nätsexerbjudandena bakom abslout tystandsplikt i stället för att ta herrn i örat och leda hem honom till familjen och berätta vad som pågår?

    Ett med bästa retorik rätt uttalat kollekttal kanske är viktigare att lära sig, det påverkar ju löneutvecklingen mer konkret så länge det finns medlemmar?

  • Micael Gustavsson

    Misshandel och övergrepp ska anmälas, givetvis. Om det är fråga om synd som bekänns som inte är olaglig, så är tystnadsplikt inget nytt, det fanns redan långt innan du och jag var födda. Om något stryks medhårs eller inte kan ingen utomstående veta. Att ta någon i örat verbalt är givetvis möjligt, men det kanvarken de ellerjag veta om det har skett. Att ta någon fysiskt i örat är givetvis inte möjligt enligt svensk lag, men det förstår du nog.

    Om misshandel eller sexuella övergrepp har förekommit, eller fortfarande pågår, så bör det givetvis anmälas. Men det är för utomstående inte alltid klart vad som pågår, och jag tycker du klart verkar ha en övertro på sekulära instruktioners både kompetens och vilja att gripa in.

    Du anklagar hela tiden anonymt, och glider med detaljerna. Det är stor skillnad på nätsex och misshandel, och därmed hur saker ska bemötas pastoralt. Du får sluta driva din privata kampanj här på Stefans blogg, det är lika lite ok, som om jag skulle släppa igenom personliga påhopp på dig. Du skulle ju inte bli så glad om jag lät någon skriva att PE Johansson är xxx(fyll i godtycklig uselhet). Det är därför inte ok att du skriver denna typ av inlägg i fortsättningen.

  • Tobias F

    Hej Stefan!

    Jag tycker inte problemet är att du tar upp debatt, men att du ibland är ganska onyanserad. Å ena sidan säger du att du inte själv är färdig inom ämnet utan håller på att lära dig, å andra sidan skriver du en ledare där allt verkar glasklart. Om du liksom bara skulle tänka högt i största allmänhet är väl det ok, men nu känns det ju som att du ändå har en agenda och tror dig se en kärnfråga i evangeliet. Samtidigt är ju frågan om detta är ett ”bråk inom familjen” eller om du anser det vara Evangeliet vs Annat evangelium. Om du anser det tycker jag att du faktiskt först ska sätta dig in i nyanserna i kyrkans historia, t ex östkyrkans förståelse av försoningsläran. Du får det att verka som att du har historien på din sida, när du i själva verket företräder EN sida i den kyrkliga historien. Alltså kan du inte jämföra detta med t ex jungfrufödelsen. Här tycker jag att du ofta målar upp en liberal karikatyr som missar målet. Jag tycker du kan vara lysande i polemik med den sekulära diskursen, men förvirrar många i den här frågan genom att tänka högt utifrån en väldigt stark plattform.

  • Tobias

    Jag kommenterade t ex tidigare i din del två punkt 3 att den är helt missvisande vad gäller begreppsparet objektiv-subjektiv gällande försoningsläran. Distinktionen följer inte den vanliga filosofiska när vi talar försoningslära.