Senaste blogginlägget var bara en sammanfattning och referat vad Roland Spjuth skriver om kristen försoningslära i ett kapitel i en bok som kom ut 2007, jag tolkar texten som att han där ger uttryck för sin syn på denna fråga. Jag hoppas att jag har gett en rättvisande bild av hans tankegångar, har jag missuppfattat något hoppas jag att Roland kan lägga detta tillrätta. Observera att det endast är denna text jag utgår ifrån.
Synen på korset handlar om kärnfrågor i kristen tro. Varje pastor predikar om detta med jämna mellanrum. När vi firar nattvarden i våra kyrkor tar vi alltid upp om korsets betydelse. Vad säger vi då? Vid varje Alpha-kurs ges en förklaring av korsets betydelse.
En pastor kan inte undvika dessa frågor utan måste ta ställning.
Om jag uppfattar Spjuth rätt, det som hände på korset var inte att Jesus tog på sig vår synd, betalade syndens skuld, led i vårt ställe, lät Guds dom över mänsklighetens synd drabba Jesus.
Det som hände på korset var att Jesus blev utsatt och drabbad av mänsklighetens ondska. Så säger också Sofia Camnerin. Hon hävdar dock att det inte finns något frälsande i korset som sådant, utan det var en avskyvärd handling som vi måste ta avstånd ifrån. Det var inte Gud som var verksam i Jesu död, det var ondskans brutalitet.
Roland Spjuth håller egentligen med, det var ondskan som drabbades Jesus. Men han hävdar ändå korsets avgörande betydelse. Men inte i bemärkelsen att Jesus tog vår synd och straff på sig, utan det avgörande var att han förlät sina fiender, han gav inte igen, han bemötte inte ondskan med vedergällning. Det var förlåtelsen han visade, det är detta som besegrar ondskan.
Vi blir frälsta genom att identifiera oss med Jesus, bli ett med honom, hans seger över ondskan genom förlåtelsen, blir vi delaktiga av genom omvändelse och tro på Jesus.
Även om dessa tankegångar finns med i en traditionell försoningslära så utesluter detta resonemang en rad viktiga saker. Att Jesus på korset förlät sina fiender, och inte ägnade sig åt vedergällning, det finns inte någon som förnekar detta. Det säger Bibeln klart och tydligt. Men den säger mycket mer än så om korset.
Följande frågor får jag när jag läser Spjuths text:
- Det Spjuth egentligen säger är att Gud förlåter vår synd, vår ondska, utan någon vedergällning, utan tanke på dom. Varför inträffade då syndafallet? Var det nödvändigt att utvisa Adam och Eva från Edens lustgård? Var det något som hindrade Gud från att leva i gemenskap med dem? Varför kunde Gud inte bara förlåta dem och inte bry sig om deras felsteg?
- Jag förstår inte alls varför Spjuth problematiserar skillnaden mellan vår efterföljelse och det Kristus har gjort på korset. Kristus bar världens synd på sig, han är mänsklighetens frälsare, han bar fram ett enda offer för världens synd, som överstepräst, det är en unik funktion bara han har. Det är inte något vi ska göra eller efterlikna. Sedan finns det aspekter av korset som vi kan och ska efterfölja som Spjuth helt riktigt påpekar, t.ex. att förlåta dem som behandlar oss illa.
- Varför talar då Bibeln så mycket om Guds dom och Guds vrede över synden, hur hänger det ihop med Spjuthteologin? Bibeln lär klart och tydligt om Guds vrede över synden. ”Guds vrede uppenbaras från himlen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet undertrycker sanningen”. Rom. 1:18. Gud dömer synden. Syndens lön är döden. Alla har syndat. Vad menas med Rom. 8:1 att nu finns ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus, jag har alltid fattat det som att det inte längre finns någon fällande dom. Traditionell försoningslära säger att Jesus har tagit domen på sig för att vi ska bli frikända. ”Hur mycket säkrare skall vi då inte genom honom bli frälsta från vredesdomen”. Rom. 5:9 ”allt sådant nedkallar Guds vrede över olydnadens barn” Kol 3:3 där ett antal synder beskrivs. Liknande tankegång i Ef. 5:6, ”allt sådant nedkallar Guds vrede över olydnadens barn”. Hur skall man över huvud taget förstå hela Bibelns undervisning om Guds dom, om Guds hela gensvar till ondskan endast är att förlåta? Åtskilliga texter i NT handlar om Guds dom, både nu och i framtiden. All traditionell försoningslära hävdar att Kristus har tagit domen, straffet och vreden på sig, för att vi ska bli förlåtna, benådade och förklarade rättfärdiga.
- 4. Spjuth hävdar hela tiden att det inte finns något ställföreträdande i Jesu död. Endast ett exempel på att förlåta sina fiender, och det exemplet ska vi följa (visst ska vi göra det, men korset handlar om så mycket mer). Hur förklarar man då de bibelställen som pekar i riktning mot ställföreträdande och att Jesus tog på sig vår synd? Jag tänker t.ex. på Rom. 5:8 ”Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog i vårt ställe, medan vi ännu var syndare”. ”Medan vi ännu var svaga dog Kristus i ogudaktigas ställe, när tiden var inne”. Rom. 5:6. ”Den som inte visste av synd, honom har Gud i vårt ställe gjort till synd”. 2 Kor. 5:21. ”En har dött i allas ställe, och därför har alla dött, och han dog för alla”. 2Kor. 5:15. Hur förklarar man dessa bibeltexter om man förkastar ställföreträdartanken? Det är bättre att en man dör för folket än att hela folket dör, yttrade Kaifas, omedvetet profetiskt.
5. I Joh. 1:29 läser vi om Jesus och han kallas för Guds lamm som tar bort världens synd. Hur tas synden bort om inte gör det genom ett ställföreträdande straff?
6. Hur ska man förstå alla bibeltexterna om att friköpa och förlossa. Det handlar ju om att sätta en slav fri, att betala en lösepenning, frigöra m.m. Syndens makt binder oss och Kristus sätter oss fri. 1 Tim. 2:5 Kristus gav sig själv till lösen, ”I honom är vi friköpta genom hans blod” Ef. 1:7, ”I honom är vi friköpta och har fått förlåtelse för våra synder”. Kol. 1:14. ”De står som rättfärdiga utan att ha förtjänat det, av hans nåd, därför att Jesus Kristus har friköpt dem”. 1 Petr. 5:18 talar om att ”ni vet ju att det inte var med förgängliga ting, med silver eller guld, som ni blev friköpta från det meningslösa liv ni ärvt från era fäder, utan med Kristi dyrbara blod, som med blodet av ett lamm utan fel och lyte.” Pekar inte dessa texter mot att något mer hände på korset än att Jesus inte bara gav igen, och förlät sina fiender?
7. Handlar inte försoningen mellan Gud och människa om ömsesidighet, Gud och människa behöver försonas. Det är inte bara människan som behöver försonas med Gud. Kol. 1:22 ”Också er har han nu försonat med sig, när han i sin jordiska kropp led döden”. ”Genom honom försona allt med sig”. Kol. 1:20. 2 Kor. 5:18 Allt kommer från Gud som har försonat oss med sig själv genom Kristus”. Om korset bara handlar om att Jesus förlåter den som dödade honom, då är det ju inte något hos Gud som behöver ske för att vi ska bli försonade med Gud? Nu är vi inne på Waldenströms försoningslära 1870 – Spjuth är ju inne på dessa tankegångar, men går betydligt längre än Waldenström enligt min mening.
8. Kristus gav sitt liv för oss är ju en klassisk kristen tanke. ”En är medlare mellan Gud och människor, en människa, Kristus, Jesus, som gav sig själv till lösen i allas ställe.” 1 Tim. 2:5. ”Gud utgav sin enfödde son” – hur är det möjligt om Jesus på korset bara drabbades av ondska. Då var det ju inget aktivt Guds handlande på korset. Hur hänger det ihop?
9. Det Roland Spjuth skriver om vårt liv i Kristus, vi har dött med honom, blivit begravna med honom, vi har uppstått med honom – det är ju en kärna i kristna tron. Men bygger inte det på ställföreträdandet? Kristus tog på sig konsekvensen av vår synd, han dog, för att vi skulle få del av hans liv. Utbytet på korset, hur blir det annars möjligt, om man släpper tanken på ställföreträdande och att Jesus gjorde det istället för oss? Bygger inte vår förening med Kristus på att försoningsverket är fullbordat, att vi har blivit benådade, rättfärdiggjorda, fått en rätt ställning inför Gud, vi har förklarats rättfärdiga- och allt detta är Guds verk, inte vårt verk.
10. Hebreerbrevet kanske är den viktigaste bibelboken om vi ska förstå korset. Där placeras allt in i ett tankesätt om offer, blod, förlåtelse. Kristus presenteras som översteprästen som en gång för alla har löst syndens problem.
Heb. 8:12 beskriver det nya förbundet ”Jag skall i nåd förlåta dem deras missgärningar, och deras synder skall jag aldrig mer komma ihåg.”
Men på vilken grund, är det så att Gud bara förlåter?
”gick han en gång för alla in i det allra heligaste .. och vann en evig återlösning” Heb. 9:12 v, 14- ”Hur mycket mer skall då inte Kristi blod rena våra samveten från döda gärningar, så att vi tjänar den levande Guden. Ty Kristus har genom den evige Ande framburit sig själv som ett felfritt offer åt Gud”.
”han genom sin död har friköpt oss från överträdelserna under det första förbundet”. Heb. 9:15.
”Nu har han trätt fram en gång för alla vid tidernas slut för att genom sitt offer utplåna synden. – så blev Kristus offrad en gång för att bära mångas synder, Heb. 9:26,28.
”Jesus har framburit ett enda syndoffer för alla tider,.. genom ett enda offer har han för alla tider gjort dem som helgas fullkomliga”.
Allt detta handlar om korset, det hände så mycket mer än att Jesus drabbades av ondskan och bara förlät.
Han frambar sig själv som ett felfritt offer åt Gud. Genom sitt offer har han utlånat synden. Han har burit mångas synder.
Det finns mycket mer att säga om detta. Men det är exempel på frågor jag ställer när jag läser Roland Spjuths text om försoningen.
Jag kommer att kontakta både Roland Spjuth och Sofia Camnerin och erbjuda dem att skriva gästblogginlägg. Jag pratar gärna om dessa frågor runt runda bord också. Men Roland och Sofia skriver om sina tankar om försoningen, och det gör jag också.