Nej du har rätt men vi tillhör en rest, jag tillhör också en församling som fortfarande försöker stå för Bibelns lära. Men det är ju bara en tidsfråga innan det är slut eftersom en SvK församling är mycket mer styrd av moderorganistion och kyrkoordning än tex en pingstförsamling är. Dessutom är det enkelt inom SvK att lägga vissa obibliska bekännelsekrav på blivande präster vilket på sikt gör att man helt försäkrar sig om att alla präster kompromissat med den bibliska läran.
Vi ska inte heller glömma att mycket av de tunga teologiska frågorna och tillsättningarna sker via demokratiskt tillsätta ledamöter framröstade av medlemmar som till större delen inte är kristna. Klart att frukten av det inte blir bra.

Även om jag till stor del sympatiserar med Luther och självklart inte kan förneka en arvsynd (bibeln nämner den ju om och om igen) så delar jag inte synen på behovet utav spädbarnens dop. Tittar vi på apostlagärningarna och sedan följer den tidigaste kyrkan med ledare som var i kontakt med Jesus lärjungar som ex Polykarpos, Ignatios mm verkar en dop i vuxen ålder varit normen, det som var vanligast och brukades mest. Men då det blev dop av barn var det något som teologiskt fungerade, även om dop i vuxen ålder var vanligast. Men uppenbarligen, för den tidiga kyrkan som var närmre Jesus och hans lärjungar i läran än vad du och jag eller Stefan Swärd är, fungerade det teologiskt att döpa barn. Men ingen av de äldsta kyrkliga ledarna, som var i den nära kontakten med evangeliets författare nämner ett barns dop i den grad att den ska fria barnet från arvsynden så som Luther lärde. Den läran kommer bli en norm senare i kyrkohistorien.

Nej jag återger den ortodoxa Luthersk synen och den biblsika argumentationen för barndopet eftersom Ulrika undrade lite om den. För egen del är jag visst för barndop men ser det väl ungefär som du.
NT och apostlarna utgör ju en pionjärgeneration och det är då helt logiskt med vuxendop. Som du vet döptes även hela hus/familjer i NT, det står ingenstans att barn är undantagna eller inte skulle döpas.
I urkyrkan var det sannolikt så att man idkade barndop, de första skrifterna om att man sköt upp dopet var från 300-talet(om jag inte minns fel) men var det inte för tanken på troendedop utan för att man ville ”leka rommen av sig (dvs synda färdigt!)” innan man fick sina synder förlåtna i dopet. Det finns tidigare än så dokumenterat att barndop redan från 100-talet.

Jo dom har min röst också.

Ja den boken kunde ju heta ”1 kyrka 2000 villoläror”…
Och ja det sk teologiska hantverket ger just den ledningen att vi hela tiden måste gå tillbaka till ursprunget och rätta till annars kan det gå precis som med RKK ett sammelsurium av människoläror den ena tokigare än den andra.

Jag tror inte de ställena motsäger läran om arvsynden. Det heter trots allt inte ” arvsskulden”. Rom 3:23, ”Alla har syndat och gått miste om härligheten från Gud” bekräftar arvsyndsläran.

Hej Stefan! Jag häpnar över ditt sätt att skriva och misstänkliggöra en människa som du, som du själv skriver, inte vet ”något närmare om var hon står någonstans teologiskt”. Vad tjänar det till att skriva det sista stycket i detta blogginlägg kopplat till att du just innan skrivit om den specifika människan Antje Jackelén.

Du har naturligtvis rätt att skriva vad du vill på din blogg, men du kan aldrig avsvära dig det faktum att du för många är en auktoritet. Jag är helt övertygad om att du och jag delar uppfattning i de allra flesta sakfrågor, men ditt sätt att med svepande drag misstänkliggöra enskilda människor och sammanhang känner jag mig väldigt främmande inför. Jag tror inte heller att du skulle uttrycka dig på detta sätt från talarstolen i församlingen, men jag tror dessvärre att det du skriver här har större effekter än din genomtänkta undervisning. Jag vädjar därför till dig att tänka efter lite mer noga innan du trycker in ”publicera”-knappen. Jag vill inte vädja till dig att sluta blogga. Men jag vill vädja till dig att läsa kommentarerna och fundera över hur du på bästa sätt tar ditt ansvar och vägleder de bloggläsande själar som oundvikligen ser dig som en auktoritet.

Jag har läst allt som Sola fide skrivit i försvar för barndop, det var därför jag la in detta inlägg under hans fråga om arvsynden.

Vad det gäller den text som du pekar på så säger det mer om du läser hela sammanhanget, t.e.x. från vers 21-31.

Jag har varit tillhört ÖM – EFK i ca 60 år nu och aldrig hört något annat än att både vi och baptister och pingst tar avstånd från läran om arvsynden,tråkigt nog så har en del av våra församlingar tänjt gränserna och det drabbar bland annat våra barnbarn som inte är barndöpta och som upplever en orättvisa när deras kompisar som är barndöpta kan gå in i församlingen på sitt barndop.

Jag hittade dessutom detta på Wikipedia, många nyare kristna rörelser såsom baptismen och pingströrelsen, tar
avstånd från läran om arvsynd. Detta är en konsekvens av att man definierar synd som verksynd, det vill säga medveten och avsiktlig handling mot Gud, inte ett tillstånd som det nyfödda barnet är i. Endast personlig synd betraktas som synd. Man menar att människan inte ärver synd eller skuld, eller straff för
denna.

Eftersom Gud var nöjd med sin skapelse av Adam, så kan den första människan inte ha varit någon syndig varelse Gud skulle knappast ha skapat en sådan och dessutom sagt att det var gott? Om Adam sedan blev syndig, var ju detta en förvärvad egenskap, och allt vi vet om genetik säger oss att förvärvade egenskaper inte kan gå i arv. Följaktligen är det en biologisk omöjlighet att synden skulle kunna gå i arv.

Det finns alltså ingen nedärvd, medfödd synd i oss ingen genetisk faktor som gör att alla spädbarn redan från födseln är syndare. Synd är en handling vi begår, synd är att bryta mot Guds vilja och när skulle ett nyfött barn ha syndat?
Däremot fanns det redan från begynnelsen,vad som ingick i hela Guds skapelseplan, som var en förutsättning för hela Guds syfte med människan ”att skapa sin avbild” vad som inte var någon brist eller någonting ont, utan någonting gott och vad som gått i arv var människans Adams, Evas och alla deras efterkommandes förmåga att välja mellan rätt & fel, ont & gott.

Jag vet inte tillräckligt om genetik för att veta om det du säger är rätt eller fel, men arvsynden handlar inte främst om materialistisk genetik. Om du läser Paulus så ser du att arvsynden är något vi delar genom att på ett mystiskt (i teologisk mening) vara i Adam, på samma sätt som frälsningen och rättfärdiggörelsen är något vi får del av genom att vara i Kristus.