Det har blivit en omfattande diskussion med anledning av Piensohso tal på Nyhemsveckan och mitt blogginlägg tidigare i veckan har skapat en del ved på brasan.
Noterar att Pelle Hörnmark kommenterar debatten på pingst.nu. Hörnmarks budskap kan sammanfattas i att allt är väl, läget är under kontroll, pingströrelsen står för det den har gjort, men man försöker hitta ett nytt tonläge i evangelisationen och i kontakten med utomstående.
Niklas Piensoho skriver en kort replik i Dagen idag och där hans budskap är att vi ska välsigna människor och inte ta avstånd från dem, det var detta han menade med sitt tal i Nyhem.
Lars Gunther skriver på sin blogg och på min blogg. Gunter får support av Jonasq och Greger Andersson som är lärare vid Örebro missionsskola. Gunther skriver mycket begåvat och intressant. Vi tycks ju inte ligga långt från varandra i grundhållningen. Gunther skriver om Missionsförbundets liberala falang och hur han har stångats mot den. Det är intressant. Jag brukar ju ibland utnämna vissa kristna eller kristna rörelser som liberala men får då alltid kritik för att jag klistrar etiketter på folk och sammanhang. Gunther klistrar en tydlig etikett på stora delar av missionsförbundet, och Greger Andersson från Örebro missionsskola gillar det. Vad bra. Jag håller med Gunther att jag skriver förenklat om missionsförbundet. Mina kunskaper har jag genom att läsa samfundspressen, lokal ekumenik, och att jobba i SMU ett år på sjuttiotalet. Det är begränsat naturligtvis. Mina kunskaper är präglade av ett Stockholmsperspektiv. Jag håller med Gunther om detta, och jag delar också hans uppfattning att det finns nya vindar som blåser i samfundet i dagens Equmeniakyrka. Därför har jag internt argumenterat för att min församling ska stå kvar i samfundet. Gunther – jag har läst Waldenström, men visst ger jag en förenklad bild av vad han står för, men det får jag återkomma till en annan gång.
I bloggvärlden kan man bl.a. hitta ett inlägg av Olof Edsinger som ger sitt stöd till det jag skriver. Pingstpastorerna Mikael Karlendal och Tommy Dahlman har på sina bloggar kritiserat Piensoho. Jag delar både Karlendal och Dahlmans oro och deras kritik.
Jag har fått så mycket komplimanger men också så mycket kritik för mitt blogginlägg så jag är tvungen att gå i svaromål och förtydliga mig.
Om det är så att debatten handlar om att vi inte ska ta avstånd från människor, då är jag helt med på noterna. Jag har jobbat som pionjärpastor och församlingsgrundare i nästan hela mitt liv. Skulle man då ha en attityd att ta avstånd från människor som inte tror och gör som jag gör, då skulle uppdraget vara omöjligt. Att ta avstånd från människor är helt obibliskt, Jesus var syndarens vän, han talade om att vi ska välsigna de människor som förbannar oss. En del tycks tycka att det bara var detta som Piensoho sade. Hade Piensoho bara menat detta skulle jag naturligtvis inte säga något. Jag har bland annat skrivit en debattartikel tillsammans med Jonas Gardell där vi bland annat kritiserade Migrationsverket för att man utvisade homosexuella flyktingar till muslimländer där de riskerade dödsstraff. Hade jag tagit avstånd från folk som inte delar mina övertygelser skulle en sådan artikel vara omöjlig.
Men säger Piensoho mer än så? När jag tolkar Piensohos tal väger jag in helhetskontexten denna dag, programmet handlade om samlevnadsfrågor. Jag väger också in saker Piensoho sagt i andra sammanhang och samtal jag har haft med honom direkt.
Vi får spekulera och resonera om vad Niklas P menar. Det hade varit enklare om han nappat på mitt erbjudande om att skriva ett gästblogginlägg då hade det kunnat bli tydliga svar.
För enkelhetens skull begränsar jag resonemanget till en kristen syn på samlevnadsfrågor eftersom det var temat denna dag under Nyhemsveckan. Det finns många andra synder och viktiga etiska frågor att diskutera, och som jag skriver om vid olika tillfällen, girighet och materialism är ett exempel, miljöetik skriver jag regelbundet om, att bekämpa sexuellt våld och trafficking har jag tagit upp senaste tiden. Att bekämpa rasism skriver jag ofta om. Att värna om det ofödda livet är en annan etisk fråga av högsta dignitet – det har jag till och med skrivit en doktorsavhandling om.
Jag tycker inte att vi kristna skymmer evangeliet när vi deltar i debatten om etiska frågor. Det är frågor som de flesta funderar över och brottas över. Vi måste kunna ge raka svar på hur vi kristna ser på en fråga. Att vi bara ska vara tysta för annars skymmer vi evangeliet, är bara en befängd tanke. Då kan inte kristna delta i någon form av samhällsdebatt. Med det sekulariseringstryck vi lever med som kyrka i Sverige måste vi som kristna ledare vara mycket tydliga i Biblisk vägledning.
Alltså. Att jag nu specifikt skriver om samlevnadsfrågor beror på att det var temat denna dag på Nyhemsveckan.
Många debattörer vill att kristna kyrkan ska ändra sig i dessa frågor i linje med samhällsutvecklingen. Det är ett starkt tryck i den riktningen. Många kristna debattörer vill att vi kristna ska praktisera och välsigna samkönade äktenskap, överge tanken på äktenskap som livslång trohetsrelation, överge tanken på att vi inte lever tillsammans innan vi gifter oss, överge tanken på att äktenskapet är en förbundsrelation av livslång karaktär mellan en man och en kvinna.
De som har en sådan agenda har uttryckt sig positivt om Piensohos tal. Men även de tycker han har varit för otydlig och menar att han öppet ska säga att man kan vara med i Filadelfia och leva som öppen homosexuell eller att man i kyrkan ska kunna viga och välsigna samkönade par. Och att han öppet ska säga att det inte är några problem att vara med i Filadelfia och leva i ett samboförhållande.
Niklas P är en skicklig kommunikatör. Att han både av de som vill skrota kristna samlevnadsnormer, och vi som vill behålla dem, uppfattas som otydlig, måste bero på att han medvetet valt att vara otydlig.
Annars hade han bara på en minut kunna säga: ”att som kristen har jag Bibeln som rättesnöre. Den säger att sexuellt samliv utövas mellan en man och en kvinna i ett äktenskapsförbund som är välsignat av Gud, och Guds plan är att det ska vara en trogen och livslång gemenskap. Så har den kristna kyrkan i 2000 år tolkat Bibeln, och den katolska kyrkan t.ex. säger att äktenskapet är ett oupplösligt förbund mellan en man och en kvinna. Så undervisar jag i Filadelfia och så lär vi de nya medlemmar och nykristna som kommer in i vår församling”.
Så predikar vi i Elim. Och genom förbön, själavård och vägledning försöker vi hjälpa människor att leva enligt detta, och även om man fullständigt misslyckats, hjälpa och stötta att komma igen. Guds nåd ger oss alltid en ny chans när vi misslyckas.
Hade han gjort en sådan markering och sedan sagt allt det andra om att vi inte ska ta avstånd från människor som inte tycker som vi, då hade jag inte haft några som helst invändningar.
Men nu gör han inte det. Och den stora frågan är varför. Man kan lansera tre olika hypoteser om varför han inte ger en tydlig beskrivning av kristen syn på sex och äktenskap.
Att han tycker det är självklart kan vara en hypotes. Men som gammal Stockholmspastor vet jag att detta är långt ifrån självklart idag, så det behöver ständigt sägas från predikstolen, vilket jag alltså gör i Elimkyrkan. Och nu var ju till och med Pride på besök så då fanns det ju all anledning att ge en kortfattad intro i kristen syn på sex och äktenskap. Niklas P har nu varit Stockholmspastor i sju år så han är väl medveten om hur kontroversiell en traditionell kristen syn är. Så denna hypotes känns något långsökt. Och det känns märkligt att man på en temadag om sex och samlevnad inte i varje fall ger en kort sammanfattning om en kristen syn på ämnet, utan endast bara talar om att välsigna människor som inte tycker som vi.
En annan möjlighet är att han inte håller med om dessa formuleringar. Därför säger han det inte, det förklarar hans tystnad. I likhet med många andra kristna ledare i västvärlden, och i Sverige med Svenska kyrkan som spjutspets, menar att den traditionella kristna hållningen är inte självklar, det kan förändras i praxis och syn på detta utan att det krockar med Bibeln. Men han vet att det är kontroversiellt, och därför ligger han lågt och har bara allmänna formuleringar att jag som kristen har mina övertygelser men välsignar dem som har en annan övertygelse. Om den hypotesen gäller har jag stora problem, och då har enligt min mening Filadelfia i synnerhet, men även pingströrelsen ändrat teologi och inriktning.
En tredje hypotes är att han har denna traditionella kristna övertygelse beskriven ovan, att sexuell samlevnad är välsignad av Gud när en man och en kvinna lever i ett troget och livslångt äktenskap, men det är fel att lägga det som en grund för församlingsmedlemskap och ha en förväntan att församlingsmedlemmarna i varje fall förväntas leva på det sättet. Det är vår grundövertygelse men vi måste acceptera att människor idag lever på ett annat sätt. Man vill inte stöta sig med folk och därför ligger man som pastor lite lågt med att säga sina övertygelser. Om den hypotesen gäller har jag också stora problem. Det blir något av pastor Jansson, att hålla tyst om sina övertygelser bara för att inte stöta sig med människor. Det blir också oärligt mot människor eftersom de då inte riktigt vet vad vi som kyrka står för. Ett annat stort problem är att en sådan lågmäldhet leder till en snabb sekularisering, de kristna får inte någon klargörande undervisning om hur de ska leva som kristna, utan anpassar sig då efter ”världens” sätt att leva.
Sedan tycker jag att Piensohos paradigmskifteresonemang pekar i riktning mot att mjuka upp normerna, inte bara bemöta människor på ett annat sätt. Jag tycker det är helt fel, som jag skrev i förra blogginlägget, att skilja på Exodusperspektivet och Abraham-perspektivet. Att skilja på att helga oss och avskilja oss från världen, men samtidigt kunna välsigna människor och inte ta avstånd från dem. Menar Niklas P att pingstvänner förr håll på att ta avstånd från människor, när pingströrelsen växte som allra mest. Jag kan inte tolka hans resonemang här annat än att han vill mjuka upp syndbegreppen och tona ned sådant som kristna kyrkan i alla tider ansett vara fel. Annars skulle han inte så tydligt tala om att vi behöver ett paradigmskifte.
Min slutsats är att Piensohos otydlighet i ämnet måste tolkas som att han ändå är ute efter att i varje fall mjuka upp den traditionella hållningen, och istället för att tala om vad vi kristna står för, så talar han om att välsigna människor som lever på annat sätt, och han refererar inte bara till folk i allmänhet utan snuddar ändå vid frågan om församlingsmedlemskap under sitt tal.
Men det kan vara möjligt att jag tolkar honom fel, men gör jag det är det ju mycket enkelt för Niklas P att komma med ett klargörande.
Till sist.
Frågor om Guds folks helighet och avskildhet från världen behöver lyftas tydligare. Den gamle Helgelseförbundsprofilen Emil Gustafsson, om han skulle dyka upp igen, finns det någon kristen konferens som skulle kalla honom? Vi brottas med sekularisering bland oss kristna, jag behöver inte gå längre än till mitt eget liv för att inse det.
Mer och djupare helgelseförkunnelse, behovet är stort.
Frågan om lag, synd och omvändelse måste finnas med i den kristna evangelieförkunnelsen. Det är bara förkrossade syndare som kan omvända sig och ta emot frälsningens oändliga nåd. Lag, synd och omvändelse kan predikas så att nutidsmänniskor förstår.
Vi behöver förnya äktenskaps, sexual- och familjeundervisningen. Trots att det har varit så mycket sådant och mycket bra kristen litteratur, genomgår vi snabba värderingsförskjutningar i kristna sammanhang. I en sådan kontext blir Piensohos sätt att ta upp ämnet på en kristen temadag om sex och samlevnad, ödesdiger.
Pingback: Skiljelinjer i frikyrkan | sociologenochkyrkan()
Pingback: Är det verkligen ett förtydligande? | Mikael Karlendal()