Stefan Swärd

Allt mellan himmel och jord

Idag kommer jag med en ny ledare i Världen Idag, om en kristen inställning till naturen. Den vittnar om att det finns en Gud. Den har också drabbats av förgängelsen. Den ska också upprättas. Naturen är Guds skapelse, och ska därför förvaltas väl och vårdas av människan, det är ett uppdrag som vi har fått av Gud som skaparen.

Grundläggande miljöteologiska reflektioner, en bredare syn på vad Guds rike är – något av detta försöker jag säga i denna ledare. Man hittar den r.

 

  • westinbo

    Du använder motsatsparen cynisk ateism – kristen tro

    respektive

    en kristen världsbild i motsatts till en ateistisk-materialistisk världsbild.

    Dessa konstruktioner är snarare specialfall av två flytande skalor där då den ena skulle beskriva en icketroendes förhållningssätt och den andra en kristens förhållningssätt. Jag menar – många som inte har en kristen tro kan ändå känna vördnad, och respekt och ta ansvar för skapelsen, att vara ute i naturen kan få oss att ana Gud, vilket även den icketroende kan känna. På samma sätt har många som kallar sig kristna, låt vara osagt på vilka grunder – prestera väldigt olika när det gäller vördnad, respekt och ansvar för naturen. Ofta har girigheten drivit oss att begå rovdrift på skapelsen. Miljötänkandet generellt sett inom kyrkan är väl dessutom historiskt sett en ganska sent påkommen insikt kan jag tro.

  • stefanswrd

    Westinbo,
    Du har naturligtvis en poäng i det du säger. En kort ledartext ger tyvärr inte utrymme för nyanser. Det jag försöker säga är att kristen tro ger mer grund än ateismen för miljöradikalitet, naturskydd, värna om nationalparker, värna om biologisk mångfald, bekämpa kemikalier i naturen, bekämpa oansvarig resursexploatering m.m.
    Men precis som du säger är det ofta precis tvärt om.
    När miljödebatten slog igenom med full kraft på sextiotalet var det få kristna som var med i frontlinjen. Bland evangelikaler var Francis Schaeffer ett lysande undantag. Stefan Edman och Harry Månsus var i kristen frontlinje på sjuttiotalet, men jag begriper inte varför karismatiker och evangelikaler ska stämpla denna typ av frågor som oväsentliga och oandliga. Så har ofta varit fallet.
    Möter mycket folk från miljödepartement och miljörörelse i mitt arbete som konsult och beundrar deras engagemang för naturen och miljön, som kristen kallar jag det för skapelsen. De tänker rätt och gör rätt, men det skulle bli ännu mer rätt om man trodde på Gud som en skapare bakom allt, och som också vill upprätta sin skapelse, och att synd är att fördärva skapelsen.
    Allt gott,
    Stefan Swärd

  • westinbo

    Tänk om vi kristna började leva efter 1 Tim 6: 3 – 20. Där står om gudsfruktan och förnöjsamhet och om givmildhet. En stor andel av kristenheten tillhör en välmående medelklass.
    Om alla jordens medborgare levde som många av oss skulle det krävas flera jordklot för att underhålla denna livsstil. Kina och Indien är på väg att ta till sig dessa ”mänskliga rättigheter” och många Afrikanska länder går starkt framåt i välståndsracet. Det må vara dem väl unt men för jordklotet barkar det åt skogen. Om vi levde lite mer efter bibelns goda undervisning så skulle vi ha större framgång i att vinna själar för Guds rike.

    En gång i tiden var klostren, dvs kyrkor och abbotar, de stora jordägarna i Europa vilket bidrog till ett andligt förfall. Svenska kyrkan äger stora egendomar och funderar på att starta en bank. Nu när medlemstalen hastigt sjunker i nämnda kyrka behöver de se över ekonomin.
    Hur ekologiskt och miljöinriktat de bedriver sitt skogsbruk känner jag inte till men jag har goda skäl att tro att de kan göra det bättre. Och om de startar en bank hoppas jag att de blir ett moraliskt föredöme i sin
    pengahantering vilket kanske hos många skulle öka förtroendet för mänskligheten (kristenheten). Att däremot som Livets ord gör, så oproportionerligt stort fokusera på materiell framgång känner jag mest obehag inför. Använd de pengar och resurser som vi faktiskt har på ett gudfruktigt sätt så ska vi se hur mycket vi faktiskt kan uträtta.

    Kråkan

    Den gör en lov
    över staden,
    gör en reva
    i rumtiden,
    kraxar kritiskt
    över samtiden

    I skogens katedral
    hördes ett kraa,
    självklart var
    att kråkor fanns,
    men skördare
    tog kråkans land

    Sinnet stämdes
    till morgonfriden,
    när kraxet
    stannade tiden,
    och gjorde mig
    lite mindre gniden

  • WO

    Kanske det att Månsus och Edman på många vis ger uttryck för panteistiska idéer är en faktor som gör dem som företrädare för en ”kristen” miljösyn lite (nej, mycket) opålitliga sett från en ”karismatisk/evangelikal/konservativ” horisont..?

    Såna idéer fullkomligt flyter fram från delar av miljörörelsen och det är ju något kristna bör hålla sig på mils avstånd ifrån.

    Blir nog lätt så att man då, kanske av ”intellektuell lathet” missar att man faktiskt själva genom Bibelns skapelsesyn ju har en bättre och starkt motiverande källa att hämta ur för att bry sig om de frågorna.

  • Micael Gustavsson

    På vilket sätt ger Månsus uttryck för panteistiska idéer?

  • WO

    Dåligt formulerat av mig, men att han är mkt positiv till newageidéer är inte nytt, borde inte vara okänt.
    Tror tex Bibelfokus har berört saken.

  • Micael Gustavsson

    O.K, du menar i hans sökarvänliga verksamhet. Det kanske stämmer. När det gäller miljö (&freds&rättvise) engagemang så tänker jag mest på hans bok Shalom Jord från 1984

  • Stefan Swärd

    ´WO,
    Jag har ju inte läst allt Månsus och Edman skrivit så jag kan inte fullt ut kommentera detta. Men jag känner Månsus personligen sedan sjuttiotalet och har fullt förtroende för att han rör sig inom evangeliets synsätt och paradigm. Däremot har Månsus sträckt sig väldigt långt i kontakten med nyandligheten och sökare. I dialog anstränger man sig att skapa kontakt, och hitta samförstånd. Men jag uppfattar det som att Månsus intention alltid har varit att presentera evangeliet om Kristus i sådana dialoger. Edman och Månsus ansträngde sig mer än några andra kristna att skapa kontakter mellan kyrkan och tidiga miljörörelsen på sjuttio- och åttiotalet och för det ska de ha credit.
    En evangelikal profil som Stanley Sjöberg har också försökt göra något liknande senare.
    Jag har svårt att se panteism som någon ideologi i dagens miljörörelse, utan ser mer materialistisk ateism och strikt naturvetenskap som riktlinje, en förklaring är också att det saknas aktiva kristna i dessa sammanhang i för stor utsträckning.
    hälsningar
    Stefan Swärd



Subscribe to Stefan Swärd