Stefan Swärd

Allt mellan himmel och jord

Jun
22

Bra EFK

Det är intressant att analysera kristna samfund och rörelser, och se hur pendelrörelser går i olika riktningar.

Ett intresssant fenomen är Evangeliska Frikyrkan, och dess modersamfund Örebromissionen, Helgelseförbundet och inte att förglömma fribaptisterna.

Samfundet har haft en position att orientera sig i någon form av frikyrkligt mittfält, detta har ju alltid funnits i ÖM-traditionen inte minst. Lite mindre radikala och fundamentalistiska än pingstvänner, men en tydlig markering mot äldre samfund och Svenska kyrkan i synnerhet, mer pingstvänsaktig och konservativt bibeltroende och tydligt evangelikal än missionsförbundare och Svenskkyrkliga.

De traditionella samfundskartorna är något överspelade men finns ändå med någonstans i kulturen och i väggarna.

I EFK senaste 15 åren har man noterat följande spänningsfält:

Bibelsynen – mer liberalt orienterad, evangelikal light kontra mer konservativ bibelsyn, mer tydlig och konsekvent evangelikal.

Synen på karismatiken – mer problematiserande gentemot karismatisk kristendom, kontra mer öppenhet och positiv grundtro i fokus på andeuppfyllelse och Andens gåvor i funktion, mer öppenhet för nya rörelser som trosrörelsen, Vineyard, Hillsong m.m.

Ett tredje spänningsfält handlar om synen på mission och evangelisation, mer fokus på sociala insatser kontra arbete med frälsning, omvändelse och församlingsgrundande.

Ett fjärde område skulle kunna vara mer fokus på etablerad verksamhet, traditionell liturgi, kontra fokus på församlingsgrundande, och att hitta nya radikala former för att grunda församlingar.

Det här skulle man kunna klassa som någon sorts vänster-högerskala. Till vänster ligger mer liberal bibelsyn, mer problematiserande gentemot karismatiken, fokus på kristet socialt arbete och fokus på etablerade församlingar och etablerad liturgi kontra radikala nysatsningar på församlingsgrundande.

Dessa skalor blir alltid förenklingar. Man kan vara mycket socialt radikal och tro på och praktisera konservativ bibelsyn och karismatisk kristendom. Poängen där är dock de som betonar det sociala på bekostnad av karismatik och konservativ bibelsyn.

Ska man överleva i en topposition i samfundet som missionsdirektor eller styrelseordförande bör man diplomatiskt lägga sig någonstans i mitten mellan dessa fraktioner, alternativt vara mycket lågmäld så att man inte kan sättas in i det ena eller andra facket. Annars får man det hett om öronen. Jag har viss erfarenhet på området.

De här debatterna har knappt nått offentligheten, de är alltför subtila för detta. Debatten om Göteborgsförsamlingen Sarons mer liberala hållning i frågor om livsstil och församlingsmedlemskap som kom upp i Dagen för cirka 4 år sedan, uttryckte tydligt denna polarisering. (Tillägg: Den inflammerade så kallade Fyrkedebatten för några år sedan förde detta upp till ytan på ett påtagligt sätt)

Jag hör till dem som har uttryckt bekymmer att EFK långsamt rört sig åt vänster enligt dessa kriterier. Jag har nog uttryckt mig tydligare internt i den debatten än vad jag har gjort offentlig på blogg och i artiklar.

Känner mig dock mycket nöjd med årets Torpkonferens. Det känns som att den karismatiska öppenheten har blivit tydligare. Inte minst är jag nöjd med att Joakim Lundqvist, Livets ords nye pastor, lyftes fram som en av huvudtalarna. Det visar igen betydelsen av att den här ängsliga distansen till nya karismatiska rörelser inte tar över. Nu är det viktigt att val av rektor för Missionsskolan och ny missionsdirektor också går i samma riktning.

Tack Anders Blåberg och Torps konferensledning för ett bra jobb.

 

 

 

 

  • Hannu Ruokola

    Som du själv skriver, ”Dessa skalor blir alltid förenklingar” är rätt så sant. Det är lite magstarkt att berömma sitt eget samfund och jämföra EFK med Missionskyrkan och Svenskkyrkliga och konstatera att man är ”bättre” än dem. Sådana här skriverier blir bara översvepande och mest befäster man sina tidigare uppfattningar.

    Jag menar, att det är mer fruktbärande att låta bli att kritisera Svenska Missionskyrkan och Svenskkyrkliga och fundera över EFKs vildvuxenhet i teologi och gudstjänstliv. Och det gör du en del i inlägget.

    Jag tycker att uttrycken ”liberal” och ”konservativ” används ofta slarvigt och man definierar inte vad man menar. Jag menar helt allmänt att alla kristna kyrkor är mer eller mindre liberala och det kan gälla OLIKA områden. SvK är liberal, PR är liberal och t.o.m. EFK är liberal, när man börjar syna kyrkosamfundet i sömmarna.

    Liberalteologin uppfattas i många kretsar som att man förnekar något och det kan vara så, men ännu mer är den moderna liberalteologin att BEJAKA olika teologiska uppfattningar i ett och samma kyrkosamfund. Detta är än mer förvirrande i vår tids ekumeniska virrvarr. Såsom vi ser det i samhället, att laglösheten tilltar, så tilltar den även i kyrkorna. Man erkänner inga auktoriteter och ordningar. Man startar nya församlingar och man har svag teologisk förankring och ofta bygger man på upplevelser och den sociala gemenskapen.

    Här kan man se skillnad mellan frikyrkligheten och svenskkyrkligheten! I den frikyrkliga gudstjänsten har man stora friheter, t.o.m. kan man låta bli att läsa Guds Ord och predika över det. I stället sätter man upplevelsen i centrum och man läser sedan några bibelverser, som passar till det, som sägs.

    I en konservativ svenskkyrklig sammanhang, läser man ALLTID åtminstone evangelietext, som är föreslagen för dagen, men även GT- och epistel-text förekommer. Jag som en fd. frikyrklig trodde tidigare, att detta skulle hindra dHA att verka, har förstått, hur viktigt det är att hålla sig till de fasta principerna om gudstjänstens utformning och i synnerhet Guds Ords centrala plats i en reformatorisk gudstjänst.

    Frikyrklighetens problem är avsaknaden av de konservativa, som lyfter fram det fundamentala, vad ”fäderna” bekände sig till. I SvK blir de konservativa motarbetade i olika grad, men de har dock mycket rikt arv att förvalta och hämta kunskap från. Ta ett gott exempel nära oss i tiden, Bo Giertz!

    Det viktigaste är att Gud kommer till tals genom Sitt Ord i gudstjänsten, även genom nattvarden och dopet. Sedan kan vi konkret uppleva hur Gud griper in, syndanöd, förlåtelse och kroppsligt helande, men det väsentligaste är Guds Ord.

    Det finns problem överallt, men det vore gott för en riktig frikyrklig, som tror sig vara mer evangelikal och missionerande besöka en konservativ svenskkyrklig gudstjänst, t.ex. ELM-BV, Missionsprovinsen eller vanliga SvK-gudstjänster och låta fördomarna falla. SvKs konservativa uppfattas även av frikyrkliga något förlegat och ibland hotfullt, som dödar dHA. För mig betydde det en kursändring och jag förstår mer och mer vikten av att känna grunden för min tro, som inte längre byggs på mina egna erfarenheter utan på Guds eviga Ord och det arv, som den kristna kyrkan förvaltar!

  • Stefan Swärd

    Hannu,
    Tack för kompletteringar. Mitt blogginlägg syftar främst att försöka klassificera tendenser och strömningar inom EFK. Dessa klassificeringar kan naturligtvis diskuteras. Ska man kunna diskutera kristenhetens utveckling måste man dock hitta sakliga distinktioner som uttrycker skillnader mellan olika kategorier av kristna, alternativet är att säga att vi är överens om allt, vilket knappast är fallet. Att ÖM/EFK rent religionssociologiskt klassificerats som ett ”mittsamfund” tror jag att religionssociologerna håller med om. Sedan är det helt riktigt att Svenska kyrkan innehåller många strömningar, och alla varianter av kristendom finns någonstans inom Svenska kyrkans höga tak. Men att en mer liberalteologiskt paradigm är ett bredare mainstream idag i Svenska kyrkan, tror jag också är en ganska allmän uppfattning. Men självklart är Svenska kyrkan mycket mer än så, jag gästade för någon månad sedan och var inbjuden till ”Bibeltrogna vänner” i Stockholm för att hålla ett föredrag t.ex.
    hälsningar
    Stefan Swärd

  • Christer

    Det var en intressant analays av EFK. Jag delar din uppfattning och oro över utvecklingen ibland…

  • Ulrika
  • Tommy Wasserman

    Apropå klassificering av olika evangelikaler ur ett bredare (internationellt) perspektiv, Stefan, rekommenderas Roger Olsons blogginlägg här: http://www.patheos.com/blogs/rogereolson/2012/04/what-distinguishes-evangelical-from-fundamentalist/



Subscribe to Stefan Swärd