Har gjort utspel om hur pastorn ska vara klädd. Har läst med intresse kommentarerna.
Är dock fortfarande lika villrådig i denna fråga.
När det gäller kyrkklädsel i allmänhet, så tror jag fortfarande på mångfaldens princip. I varje fall i storstäder finns det inte enhetliga klädstilar. Ska en kristen församling nå en stor bredd av människor, blir det fel om man har en enhetlig klädstil i församlingen. Däremot är det väl en rimlig standard att man är hel och ren och inte luktar alltför illa, om man klär sig i elegant kostym eller jeans, i grått eller rött, är individens eget val.
När det gäller pastorns klädsel så är jag fortfarande villrådig. Jag kan se en viss poäng i någon form av ämbetsklädsel, även om jag inte kan ge det en teologisk innebörd. Utan mer som uttryck för kreativitet i gudstjänsten. Utifrån min baptistiska teologiska grundsyn känns det dock otänkbart, baptismen betonar allmänna prästadömet, och att vi är bröder och systrar som möts för gudstjänst, inte präster och lekmän.
Och hur man ska vara klädd i den moderna mångfaldens församling, med elegant klädda afrikaner, elegant klädda direktörer och ambassadörer, fritidsklädda forskare och IT-människor, och diverse vanligt folk med mycket varierande utstyrsel, har jag fortfarande svårt att få grepp om. Speciellt om man inte har någon given egen klädstil.
Jag kör nog som jag brukar, variation, Niklas Piensoho-stil ibland, jeans ibland och en ganska proper kostym ibland. Den 9 juni blir det dock en proper kostym, då har vi avslutningsgudstjänst för Elimkyrkan, för kyrkobyggnaden alltså.