Stefan Swärd

Allt mellan himmel och jord

Hur ska en pastor vara klädd? Det är en fråga jag grubblar på ibland. Det är enklare för präster i Svenska kyrkan, katolska och ortodoxa präster som har en liturgisk klädsel, med viss anknytning till prästernas klädsel i Gamla Testamentet. De har en given ämbets- och tjänsteklädsel.

Vi frikyrkliga har ju spolat allt detta. Hur gör vi då?

Här går trenderna lite fram och tillbaka. I min barndoms frikyrka kom man alltid välklädd till kyrkan, man skulle komma inför Gud i gudstjänst, och då kunde man inte komma som en slashas i klädseln, kostym, slips och vit skjorta gällde för männen. För kvinnor klänningar eller kjolar. Skulle en kvinna komma i byxor till en gudstjänst på sextiotalet, skulle det bli uppståndelse.

Detta började luckras upp en del under sjuttiotalet. För mig som rörde mig mycket i Jesusrörelse, kommunitets- och karismatiska kretsar, där var det enkel klädsel som gällde. En amerikansk Jesusrörelseperson kom minsann inte i någon kostym, var jeansen hela och rena var det bra.

Sedan kom trosrörelsen 1982-83. Och där var det en tydlig klädkod, man skulle klä upp sig när man gick till kyrkan. För männen blev det självklart med kostym och slips. Nu kom slipsar och kostymer fram lite överallt, kvinnorna hade nog mer av flexibilitet, men att klä upp sig var praxis. Men klädstilen har ändrats inom trosrörelsen, och idag råder det en ganska fri klädstil.

Sedan kom Vineyardrörelsen, då blev det plötsligt Kalifornisk fritidsklädsel som gällde. Att lovsjunga Gud skulle man göra i en t-shirt och jeans. Det fick genomslag inte minst i EFK, allt vad elegantare klädsel heter, lyser med sin frånvaro på medarbetarsamlingar inom EFK.

Idag är bilden något komplicerad. Jag är pastor för en brokig och mångkulturell storstadsförsamling. En salig blandning av akademiker, näringslivsmänniskor, karriärister, personer med kinesisk, afrikansk, iransk bakgrund. Och många andra.

Afrikanerna klär upp sig när de går till kyrkan, de tar på sig det färggrannaste och finanste man har. Näringslivsfolk som alltid går i kostym eller stram elegant kjol i jobbet, sätter på sig fritidsklädsel när man går till kyrkan på söndan. Äldre frikyrkofolk har kvar vanan från förr att klä upp sig när man går till kyrkan. Medan yngre och yngre medelålders svenskar, kommer med fritidsklädsel, även om de till vardags har ett jobb som kräver annan klädsel.

Jag har en dotter som jobbar i modebranschen, som ständigt förser mig med de allra senaste märkeskläderna. Så för mig är det enkelt. Men jag märker att det är inte så många i frikyrkan som begriper att jag går runt i de allra hippaste modekläderna.

Är inte den bästa lösningen att man som pastor i en mångkulturell och brokig församling, försöker främja mångfalden. Ska afrikanen behöva byta klädstil och anpassa sig till svensk praxis, är det inte charmen att man går klädd som man gör enligt afrikansk praxis? De som vill klä upp sig när man möts för gudstjänst, är det fel att göra detta? Och finns det någon grund för att hävda att man absolut inte får vara fritidsklädd när man deltar i gudstjänst?

Klädstilarna är många i storstadsmiljön. Ska vi vara en välkomnande famn i församlingen för olika kategorier av människor, är det inte då fel att vi försöker forma en strikt klädstil i kyrkan, som gör att människor känner sig utanför om de inte har den klädstilen.

Mångfalden tror jag är bäst, och att folk får vara sig själva.

Men för mig som pastor för mångfaldens kyrka, är frågan inte löst med detta. Förra söndagen predikade jag i jeans och en kortärmad tröja, 25-35 åringarna kunde vara helt nöjda. Söndagen innan hade jag på mig en elegant kostym, de äldre, kongoleserna, etioperna och ryssarna var jättenöjda.

Ja, så är det, hur ska man göra? Kan jag få ett råd?

Det jag reagerar negativt på är när en klädstil blir det enda accepterade i ett visst kristet sammanhang. Man ska vara på ett visst sätt till det yttre för att bli accepterad. När jag ser att alla går klädda på samma sätt, då har jag lust att klä mig tvärtemot.

 

  • Micael Gustavsson

    Verkligen och verkligen… Jag tog i alla fall Nils på orden; det han skrev gav i alla fall uttryck för oförståelse.

  • Jonas Rosendahl

    Eftersom det pågår en ”proffessionalisering” utav de gamla lekmannarörelserna, och ledarskapet dessutom blir alltmer likt hur samhället styrs i övrigt, dvs av välbetalda tjänstemän, så är det ur den aspekten – inte minst- inte helt orimligt om vi inom 30 år har ämbetsdräkter om än så ringa som en ”prästskjorta” även inom ”lekmannarörelserna”.
    Kyrkohistorien har ju haft en inre kamp mellan detta de ”yttre tecknen” och det ”inre livet” och visst skulle man kunna säga att när det inre livet och glöden falnar blir de yttre tecknen viktigare, men å andra sidan var det inte så för pelarhelgonen som ville markera i det yttre deras avskildhet, så frågan är inte helt lätt.

    Det Swärd däremot tycks älta och jag tror inte det är nåt slags skoj, det är ju nu när vi har så många olika nationaliteter där de kulturella markörerna kan vara olika och uttrycks sålunda så genom klädseln, så tycks Swärd känna en viss vilsenhet hur man ska klä sig såsom andlig ledare. Sen tror jag inte den ligger långt upp på vallistan, men den är rent spekulativt ändock intressant.

  • Jonas Rosendahl

    Först av allt varför använder du mitt namn när du skriver till mig? Det ser lite lustigt ut, men du kanske har samma namn?!

    Jag kanske ska specifiera vad jag menar med ”tyckarna”, jo i detta fall menar jag tyckarna om själva debatten och hur man uttrycker sig. Självklart har allt en gräns HUR man uttrycker sig, och det är ibland svårbedömd men människor kan ju per definition reta upp sig på precis vadsomhelst. Då menar jag att dessa ”tyckare” i den rollen behöver man inte bry sig om så mkt.
    När det gäller tyckande om sakfrågor som te x ÖTH är det annorlunda men det är klart om ingen vet vem du är, vad du har för bakgrund, vilket sammanhang du kommer ifrån ja då är man ju en tyckare som vilken som helst som uttrycker sig. Skulle jag te x komma till bolagsstämman på Ericsson och tycka om deras framtid och äga en aktie så är det väl inte så tungt i sammanhanget. Å andra sidan så visar historien att den allra minsta tyckaren om än i det ringa och inte minst i Guds rike, så kan det finnas nästan bara en profetröst som tycker annorlunda.

  • Ulrika Jansson

    Okej, det klarnade en del.

    Tack för seriöst svar!

    Det där med att använda ditt namn fattar jag inte, en teknisk felgrej igen?

    Önskar dig o de dina en fin tid framöver

    /Ulrika

  • http://twitter.com/davidwillgren David Willgren

    Haha :) word!

  • Micael Gustavsson

    Det vore också rätt coolt om hela församlingen kom till lovsången i prästerligt liturgiska kläder för att visa vilka vi är i Kristus. Och man skulle både slippa skillnader i stil och jämförelser i status mellan församlingsmedlemmar. Däremot Sä skulle det sabotera försöken att vara en gemenskap där utomstående kan känna sig hemma. Nåja, man kan inte få allt.

  • Jonas Rosendahl

    Ok, Jag såg mitt eget namn skriva till mitt namn, och ändå är jag inte riktigt fredagstrött än 😉 men det var nog som du säger en teknisk felgrej och som tydligen fixade sig av sig själv. allt gott!

  • Jonas Rosendahl

    Jag tror hindret varken är ”resan till Rom” eller individualistisk syn, utan det har med lekmannarörelsens arv att göra. Att var och en av de äldste ska kunna leda och ge andlig mat till församlingen, och att vi alla är kungar och präster ur andligt hänseende i nya testamentet. Det borgar också för en oexklusiv syn på pastorstjänsten som märkligt nog snarare blivit en motpol till äldstekåren. Det är alltså en på så sätt märklig utveckling där pastorsrollen tycks få en starkare exklusivitet på olika sätt, många gånger också för att den är kanske enda anställda av tjänstegåvorna. Nästa steg torde vara biskopsämbete inom pingst och sen, ja då är inte steget långt till ämbetsdräkter. Men jag tror som sagt arvet väger tyngre än så länge åtminstone inom pingst/baptistisk tradition.

  • Jonas Rosendahl

    Ja gärna!

  • Micael Gustavsson

    Fast hur lekmannamässig har frikyrkan egentligen varit på länge. På ett sätt upplever jag snarare att pastorernas roll blivit mer mänsklig: de kan vara pappalediga, är inte alltid i tjänst etc. Jag växte skälv upp som pastorsbarn på 70 & 80 talet. Bördan verkar mindre omänsklig nu, även om herdeskapet givetvis alltid innebär en andlig börda. P.S. Pastorn i den traditionella frikyrkoförsamlingen är teologiskt sett redan biskop (episkopos=föreståndare), medan äldste (presbyteroi) motsvarar de historiska kyrkornas präster. D.S.

  • O P

    Kläder eller inte kläder?

    Det finns ett stort missionsfält i södra Frankrike med enormt stora naturistcampingar, någon eller några som kan franska kan ju ikläda sig en gitarr och evangelisera på det sättet med utgångspunkt den egna campingplatsen, (slips är inte nödvändigt)

  • http://www.facebook.com/bengtolof.lindskog Bengt-Olof Lindskog

    Jag skulle då använda en lång och bred slips. men jag skulle ha svårt att välj en färg som inte är så iögonfallande. I alla fall så skulle jag ha en stor och bred gitarr. Varför inte en kontrabas.

  • Ulrika Jansson

    Hahahaha….

    Och där kom dagens roliga!

    Tack!

    Andra tog visst till fikonlöv men det kanske är lite av annan historia!
    Eller så har de fler likheter än vi begriper….hm…

  • kjell

    Tänk om det ligger ett visst mått av allvar i detta, det har skrivits mycket om kläder, men egentligen handlar det om den inre människan som du påpekat tidigare, vi kan ha mycket kläder på oss men ändå vara nakna inför Gud, och som många skrivit här att ta seden dit man kommer är praktiskt, men det är inte tillåtet att gå ut med stort ”pådrag” på sådana ställen men det är säkert inte förbjudet att sitta och spela o sjunga på den egna hyrda platsen, om man inte är högljudd, och då kanske någon stannar upp och lyssnar.

  • Foreststream

    För det första är jag inte för homosexuella äktenskap ser tydligt att bibeln talar emot det. Men även Jesus använder den tekniken du kritiserar bl.a. mot fariseerna då han tar upp exemplet med David som åt av skådebrödet… Dessutom är det en väsentlig skillnad mellan Gt och Nt och synen på helighet. P.g.a. av Jesu verk så handlar det inte om att vi behöver ha heliga föremål eller kläder, det handlar istället om att iklä sig Kristus. Det är däri vår helighet och renhet ligger, och det är genom Kristus vi kan nalkas Gud, det handlar inte ett dugg om vilka skor eller byxor jag har på mig, utan att jag kommer med ett uppriktigt hjärta…

  • Ulrika Jansson

    Ja, det där med nakenheten och hur A o E upptäckte den direkt i samband med att de handlade mot Guds vilja, är intressanta grejer. Men Gud verkar i vart fall inte ha någonting emot skinnkläder:

    21 ”Och HERREN Gud gjorde kläder av skinn åt Adam och hans hustru och klädde dem.”

  • http://www.facebook.com/bengtolof.lindskog Bengt-Olof Lindskog

    Jag kanske försöker göra mig lite lustig ang klädsel mm, tycker kanske att det blir lite mycket ang ”kläder” ibland.

    Men ändå ger klädsel en del signaler ibland vad personen vill uttrycka sig ang sin klädsel, samt vad folk tolkar in vad dom ser.

    Kommer ihåg en situation…För många år sedan arbetade jag som socialchef i en kommun. Jag skulle vid ett tillfälle följa med en klient till ett behandlingshem. Min klädsel vid det tillfälle var toppluva och en plastpåse i min hand. Vid återresan därifrån med taxi, vägrade taxichauffören att ta mig med, efter en långstund, var jag tvungen att be någon personal att intyga vem jag var. Kläderna stämde inte med befattningen.

  • http://www.facebook.com/bengtolof.lindskog Bengt-Olof Lindskog

    Eller Ulrika
    När jag på återvinningen, lämnade en del ”skräp” kom folk till mig och frågade vad dom skulle slänga sitt skräp….efter en del förfrågningar, gick min yngsta dotter som jag lyckades få med dit hastigt och satte sig i bilen…hon sa…..aldrig mera följer jag med dig hit……så kanske klädsel har en viss betydelse, vilka signaler den ger.

  • kjell

    En vandringsdräkt Gud åt oss alla givit,
    av stoftet vävd en gång, den är vår kropp,
    ej är den stark, ty nätt och jämnt den håller,
    tills vi fullbordat har vårt levnadslopp.
    Men denna dräkt är endast för vår vandring,
    vi får en bättre när vi kommer hem,
    vi får en klädnad icke gjord med händer,
    uti Guds sköna stad Jerusalem.
    K L

  • Ulrika Jansson

    Jovisst är det så. Men jag måste säga att jag finner något tilltalande i att en socialchef nöjer sig med ”luva o plastpåse.” Fördomar hos chauffören?

    Spontant tänker jag på att vi är kallade att uppträda värdigt. Detta tolkar jag som rent, enkelt och inte alltför lättklädda (nu blir Nils glad) såvida vi inte är på den där stranden.

  • Ulrika Jansson

    Trygg dotter som vågar säga till farsan vad hon anser om saken:)

  • westinbo

    Med 119 kommentarer måste väl detta betraktas som en väldigt viktigt fråga.

  • Ulrika Jansson

    Är det så?
    Vart står det?

  • kjell

    Luva och plastpåse är rätt så lätta kläder

  • kjell

    Det var länge sedan jag såg din signatur, har du möjligen varit och spelat in något nytt program, det kanske blir postkoden nästa gång?

  • kjell

    ”För oss handlar det om hopp o tro”

    Dikten står i Stämda Strängar finns att köpa på nätet,K A Lundin var lärare på Missionskolan från 1935.

  • westinbo

    Ja, kanske har någon saknat min närvaro här. Jag jobbar för att lära mig programmera och så skriver jag poesi ibland och grämer mig ibland över att jag ägnat mig åt att skriva för många ogenomtänkta blogginlägg. Mycket prövningar har familjen gått igenom och mycket har Gud gått tillrätta med så orken att vara en åsiktsmaskin har falnat. Men min senaste mångbottnade dikt ska jag bestå er med.

    Länge

    Jag fick kämpa länge
    innan sten blev sand,
    och öken omvandlats
    till palmbeväxt strand,
    innan jag brutits ned

  • Ulrika Jansson

    😀

  • Ulrika Jansson

    Fil 3:20

    Men vi har vårt medborgarskap i himlen, och därifrån väntar vi Herren Jesus Kristus som Frälsare.

    Fil 3:21

    Han skall förvandla vår bräckliga kropp, så att den blir lik den
    kropp han har i sin härlighet. Ty han har makt att lägga allt under sig.

  • kjell

    Boken kanske finns i någon kyrkas second hand butik

    Sedan fick jag se en stor skara, som ingen kunde räkna,
    en skara ur alla folkslag och stammar och folk och tungomål stå inför tronen och
    inför Lammet; och de voro klädda i vita, fotsida
    kläder och hade palmer i sina händer.

    Och en av de äldste tog till orda och sade till mig:
    ”Dessa som äro klädda i de vita, fotsida kläderna,
    vilka äro de, och varifrån hava de kommit?”

    Jag svarade honom: ”Min herre, du vet själv det.” Då
    sade han till mig: ”Dessa äro de som komma ur den stora bedrövelsen, och som
    hava tvagit sina kläder och gjort dem vita i
    Lammets blod.

    En dikt till av samma författare

    Under det de gingo,
    de alla blevo rena,
    vilken himmelsk tanke
    i detta ord allena.

    Under det vi vandra
    och helt på Jesus lita,
    blir vårt hjärta helat
    och våra kläder vita.

    Nu har det funkat att skriva ett tag via Firefox,



Subscribe to Stefan Swärd