Hur ska en pastor vara klädd? Det är en fråga jag grubblar på ibland. Det är enklare för präster i Svenska kyrkan, katolska och ortodoxa präster som har en liturgisk klädsel, med viss anknytning till prästernas klädsel i Gamla Testamentet. De har en given ämbets- och tjänsteklädsel.
Vi frikyrkliga har ju spolat allt detta. Hur gör vi då?
Här går trenderna lite fram och tillbaka. I min barndoms frikyrka kom man alltid välklädd till kyrkan, man skulle komma inför Gud i gudstjänst, och då kunde man inte komma som en slashas i klädseln, kostym, slips och vit skjorta gällde för männen. För kvinnor klänningar eller kjolar. Skulle en kvinna komma i byxor till en gudstjänst på sextiotalet, skulle det bli uppståndelse.
Detta började luckras upp en del under sjuttiotalet. För mig som rörde mig mycket i Jesusrörelse, kommunitets- och karismatiska kretsar, där var det enkel klädsel som gällde. En amerikansk Jesusrörelseperson kom minsann inte i någon kostym, var jeansen hela och rena var det bra.
Sedan kom trosrörelsen 1982-83. Och där var det en tydlig klädkod, man skulle klä upp sig när man gick till kyrkan. För männen blev det självklart med kostym och slips. Nu kom slipsar och kostymer fram lite överallt, kvinnorna hade nog mer av flexibilitet, men att klä upp sig var praxis. Men klädstilen har ändrats inom trosrörelsen, och idag råder det en ganska fri klädstil.
Sedan kom Vineyardrörelsen, då blev det plötsligt Kalifornisk fritidsklädsel som gällde. Att lovsjunga Gud skulle man göra i en t-shirt och jeans. Det fick genomslag inte minst i EFK, allt vad elegantare klädsel heter, lyser med sin frånvaro på medarbetarsamlingar inom EFK.
Idag är bilden något komplicerad. Jag är pastor för en brokig och mångkulturell storstadsförsamling. En salig blandning av akademiker, näringslivsmänniskor, karriärister, personer med kinesisk, afrikansk, iransk bakgrund. Och många andra.
Afrikanerna klär upp sig när de går till kyrkan, de tar på sig det färggrannaste och finanste man har. Näringslivsfolk som alltid går i kostym eller stram elegant kjol i jobbet, sätter på sig fritidsklädsel när man går till kyrkan på söndan. Äldre frikyrkofolk har kvar vanan från förr att klä upp sig när man går till kyrkan. Medan yngre och yngre medelålders svenskar, kommer med fritidsklädsel, även om de till vardags har ett jobb som kräver annan klädsel.
Jag har en dotter som jobbar i modebranschen, som ständigt förser mig med de allra senaste märkeskläderna. Så för mig är det enkelt. Men jag märker att det är inte så många i frikyrkan som begriper att jag går runt i de allra hippaste modekläderna.
Är inte den bästa lösningen att man som pastor i en mångkulturell och brokig församling, försöker främja mångfalden. Ska afrikanen behöva byta klädstil och anpassa sig till svensk praxis, är det inte charmen att man går klädd som man gör enligt afrikansk praxis? De som vill klä upp sig när man möts för gudstjänst, är det fel att göra detta? Och finns det någon grund för att hävda att man absolut inte får vara fritidsklädd när man deltar i gudstjänst?
Klädstilarna är många i storstadsmiljön. Ska vi vara en välkomnande famn i församlingen för olika kategorier av människor, är det inte då fel att vi försöker forma en strikt klädstil i kyrkan, som gör att människor känner sig utanför om de inte har den klädstilen.
Mångfalden tror jag är bäst, och att folk får vara sig själva.
Men för mig som pastor för mångfaldens kyrka, är frågan inte löst med detta. Förra söndagen predikade jag i jeans och en kortärmad tröja, 25-35 åringarna kunde vara helt nöjda. Söndagen innan hade jag på mig en elegant kostym, de äldre, kongoleserna, etioperna och ryssarna var jättenöjda.
Ja, så är det, hur ska man göra? Kan jag få ett råd?
Det jag reagerar negativt på är när en klädstil blir det enda accepterade i ett visst kristet sammanhang. Man ska vara på ett visst sätt till det yttre för att bli accepterad. När jag ser att alla går klädda på samma sätt, då har jag lust att klä mig tvärtemot.