Greger Andersson skrev en intressant kommentar som en följd av mitt blogginlägg publicerat 5 februari. Här är länken till inlägget, http://www.stefansward.se/2013/02/05/ett-forsok-att-summera-bibelsynsdebatten-del-2/.
Han tar där upp frågan om förändringar som pågår inom svensk kristenhet och ställer frågor om det finns sådant som kan omförhandlas.
Jag skulle vilja ta upp Gregers frågeställning, för mycket av mitt eget skrivande och kritik mot tendenser, handlar just om omförhandlingar som görs utan öppen redovisning och debatt. Det blir bara kyrkans tysta anpassning efter tidsandan.
Greger pekar också helt riktigt på att det är fel att bunta ihop olika frågor i grupper. Man kan tänka om i en viss fråga, och mycket strikt värna om kristen tradition i en annan fråga.
Det jag regelbundet reagerar över är att det finns frågor där det finns en ganska tydlig linje både i Bibeln och i hur kristna kyrkan, både i det protestantiska, katolska och ortodoxa lägret har tolkat Bibeln, och där man under senare år har omformulerat både kristna läror och etiska övertygelser. Jag vill ge några exempel på detta utifrån frågor jag själv har debatterat och skrivit om.
Jag förordar inte att det aldrig kan göras omförhandlingar i kristna lärofrågor och livsstilsfrågor. Vi kan ha tolkat Bibeln fel, kristna kyrkan har alltid haft en tendens att anpassa sig efter tidsandan på ett felaktigt sätt, det kräver ständigt omprövningar. Vi kan inte heller vara helt blinda för den tid vi lever i, den tid vi lever i ställer nya frågor och ger kristna kyrkan nya utmaningar, och vi måste kunna i ljuset av detta läsa bibeln ibland på ett nytt sätt och ställa frågor till Bibelordet som kanske inte ställdes för några generationer sedan. Jag menar att både utifrån Bibeln och kyrkohistorien behöver vi inte se på kvinnans tjänst i församlingen på exakt samma sätt idag, som var mainstream för 100 år sedan. Jag avvisar inte kategoriskt alla omprövningar och omförhandlingar.
Det jag ständigt reagerar på är när dessa omförhandlingar görs utan reflektion och teologisk bearbetning.
Ett exempel som jag just nu har skrivit om är abortfrågan. Där menar jag att man utifrån Bibeln kan härleda en tydlig kristen hållning, och man kan hitta den hållningen konsekvent genom hela kyrkohistorien, något jag visar ganska tydligt i det ”SEA-paper” jag skrivit och i den artikelserie som just nu publiceras i Världen Idag. Sverige införde fri abort 1974 och den samlade kristenheten med ärkebiskopen i spetsen var helt emot detta, utifrån kristna etiska övertygelser. Idag har man dock accepterat fri abort, och det är uppenbart att det stödet även finns inom frikyrkan. Det har också medfört att man inte alls ser lika allvarligt på abort som man gjorde för t.ex. 40 år sedan. Denna förändring har gjorts utan någon öppen debatt och teologisk reflektion. Det är bara kyrkans tysta anpassning efter samhällsutvecklingen. Som Maria Södling visade i gårdagens frukostseminarium hos Credoakademin/Svenska Evangeliska Alliansen, har Svenska kyrkan bearbetat sin syn på den ofödda människan, då ansåg man att det var ett mänskligt liv med rättsskydd, nu anser man att det är ett liv i vardande.
En annan fråga som jag har skrivit om i boken ”Efter detta” handlar om synen på helvetet och de eviga straffen. Det är näst intill omöjligt i vårt kulturklimat att tala om evig död, och eviga straff, men Bibeln talar om det, och det är djupt förankrat i kyrkohistorien, både den katolska och protestantiska varianten. Också en omförhandling som gjorts utan öppen debatt och grundlig teologisk reflektion.
En tredje fråga är synen på äktenskapet. Att personer av samma kön ska kunna gifta sig, och vigas inför Gud, det är en totalt ny tanke i kyrkans historia som kommit upp senaste 10-15 åren. Den megaliberale ärkebiskopen KG Hammar avvisade bestämt samkönade äktenskap så sent som 1995 då Sverige införde registrerat partnerskap. Drygt 15 år senare är det världsberömda predikanter med evangelikal profil som förordar detta. Det är en dramatisk omförhandling som inträffat under några få år. Sedan tycker jag att det finns skäl för kristna kyrkan att kritiskt omförhandla och ompröva att man precis som övriga samhället behandlat homosexuella med både brist på förståelse och förlåtelse, men en sådan omprövning kan man göra enligt min mening utifrån bibliska ramar och en evangelikal bibeltolkning, äktenskapet går dock inte att omförhandla enligt min mening.
En variant av denna fråga är kopplingen mellan sex och äktenskap som har varit kristna kyrkans övergripande norm i 2000 år, som både i praxis och lära ifrågasatts senaste 30 åren i västvärlden, på grund av samhällets sexliberala utveckling.
Jag jobbar nu med en ny bok med fokus på korset och Jesu försoning. Där kommer jag visa hur det också pågår omförhandlingar, snabbt. Här har också funnits tydliga linjer i hela kyrkans historia, även om kristna försoningsläran är bred och vid, och olika modeller förekommer i Nya Testamentet, går det inte att göra korset helt innehållslöst.
En femte fråga som diskuterats mycket på denna blogg senare tid är bibelsyn, synen på bibelforskning, och synen på i vilken utsträckning Bibeln innehåller berättelser som skildrar något som faktiskt har hänt. Här är det uppenbart att synsätten har förändrats senaste 100 åren, utifrån påverkan av den teologi som drivs i universitetsmiljöer.
Detta är bara fem exempel på grundläggande kristna lärofrågor där kristna kyrkan har haft en ganska konsekvent linje under 2000 år, och där Bibeln ger en ganska tydlig vägledning, och där man under loppet av några få år går in och ändrar på kristen teologi och lära.
Sedan finns det frågor som är nya i vår tid, men där vi på ett nytt sätt kan vända oss till bibeln med nya frågor. Bra exempel på sådana frågor är synen på skapelse och miljö, och synen på främlingsfientlighet och rasism där Bibeln ger en mycket bra vägledning, men det är kanske frågor som kristna kyrkan inte alltid har tagit upp och ställt till skrifterna.
Det finns mycket att säga om detta.
Men jag är mycket skeptisk till denna vindflöjelmentalitet, och jag tycker att det är ytterst angeläget att våra teologer och teologiska utbildningar ger verktyg och hjälpmedel, och argument till oss församlingspastorer för att kunna möta människors frågor i grundläggande kristna frågor som befinner sig just i dessa skärningspunkter. Jag tycker att det för ofta är för tyst från det hållet i avgörande frågor som är kontroversiella.
En känd teolog sade till mig nyligen, som teolog med ambitionen att göra någon form av akademisk karriär är det omöjligt att ge och offentligt argumentera för en kristen ståndpunkt i abortfrågan, för då är man rökt som akademisk teolog.
Det är ett problem, ett stort problem.
De protestantiska kyrkorna har i stor utsträckning utvecklats till vindflöjlar, som reflexmässigt anpassar sig efter tidsandan. I den jämförelsen föredrar jag de katolska och ortodoxa traditionerna, där det finns en mycket fastare syn på kristen lära och tro, och tydligare regler för hur eventuella omprövningar ska göras.