Stefan Swärd

Allt mellan himmel och jord

Här är länk till min rapport om abortfrågan och referat till dagens debatt  hos Credoakademin och Svenska Evangeliska alliansen. Det är i stort sett samma text som just nu publiceras som en artikelserie i Världen Idag.

  • Jonas Rosendahl

    Punkt nr 1 känns igen. Det är en tilltagande tankesätt att resonera så, märks inte minst inom pingströrelsen att en brytning finnes där. Det är totalt tvärsemot tidigare väckelserörelser. Vill man få argument för verkan i samhället finns en utmärkt bok som heter ”Väckelserörelsernas folk i andra kammaren 1867-1911″ skriven av Lydia Swärd- 1954. Den visar på den kamp väckelserörelsen förde när också rörelsen växte som kraftigast och det framkommer tydligt i denna kamp att utan frikyrkorörelsen är det frågan om vi ens haft religionsfrihet idag.

    Vilken grund för denna tveksamhet att vara en yttre röst kan man bara spekulera om, det lär finnas en teologisk förankring och jag vet inte om Waldenström är med igen med ” dom ned – nåd upp” och att man inte teologiskt tror att Gud dömer nationer och att därmed en profetisk röst ut i samhället inte behövs utan enbart internt bland Guds folk. Jag vet inte, eftersom profetrösterna tyvärr även tynar alltmer i församlingarna så saknar vi andlig klarsynthet kring en del frågor kring utvecklingen framåt.

  • http://www.facebook.com/people/Roger-Gustavsson/739650813 Roger Gustavsson

    Tack för ett intressant boktips! Ja kanske tanken på att Gud handlar med nationer på gammaltestamentligt vis inte längre har samma ställning som tidigare. Men jag tänker mig att tveksamheten, alltså punkt 1, delvis kan handla om ett anabaptistiskt underifrånperspektiv där tanken går som följer:

    ”Vi ska inte tro att vi likt statskyrkan på sin tid kunde komma och kräva en kristen moral av folk som inte ens äger tron. Snarare ska vi inse att vi lever i Babylon och därför måste jobba utifrån de premisserna. Vi lever ett annorlunda liv istället, vi kan inte heller lagstifta fram väckelse. Varför ska vi t ex bry oss för mycket om att samhället vill kalla samkönade relationer för äktenskap? Bilden av kristna färgas då bara av åsikten att vi blir självgott moraliskt indignerade av folk som lever vad vi ser som promiskuöst. Ett sådant fokus snedvrider perspektivet på det kristna budskapet i en tid när miljoner människor svälter och välfärden i vårt eget land rustas ned, när tiggare finns på våra egna gator. Vi kan ju inte heller lagstifta bort girigheten som sprider sig i samhället och förstör tilltron, respekten, framtidshoppet och medmänskligheten på individnivå.”

    Jag känner själv viss sympati för ovanstående tankar, det är ingen karikatyr. Men abortfrågan är större än det somliga kallar underlivsfrågor. Man kanske inte kan fortsätta ducka. Den får så mycket större implikationer. På sistone har jag funderat lite på detta och insett att västerländskt synsätt är en kompromiss. Om det var sant att foster saknar skyddsvärde skulle man inte behöva ha restriktioner och regleringar kring aborträtten. Det skulle vara fritt fram till sista veckan. Och om det är sant att man måste uppfylla vissas krav för att äga moralisk status så är det också sant att man skulle kunna döda småbarn när föräldrar så önskar, exempelvis vid grava handikapp. Detta ligger också i samhällsutvecklingens pipeline vad det verkar och i linje med många sekulariserade tänkares uttalade åsikt.

    Slutsatsen borde nog snarare bli större tydlighet. Kanske är det bara i ett framhållande av Imagio Dei, att människan är Guds avbild, som man kan motivera vårt människovärde. Det tidigare samhälleligt accepterade intuitiva common sense moralen rämnar. Samtidigt tyder vår inre moraliska kompass på att vi är just Guds avbild. Mats Selander m fl kanske har rätt, även om jag har svårt att begripa hur de orkar visar bilder på aborter…

  • Jonas Rosendahl

    Jag tycker man polariserar i onödan med ditt resonemang kring punkt 1. Tittar vi väcksehistoriskt så hade man i Finland ett intressant passivt medlemskap i en frikyrka, det var för dem som delade de kristna värderingarna men inte delade den kristna tron i sig på Kristus. Rätt intressant medlemsperspektiv eller hur?

    Vi vet också att samhället inte är ett samhälle där majoriteten får sin vilja igenom, det vill säga det är inte så att vad majoriteten tycker blir till i lagstiftning. Det finns en elit, en minoritet och lobbyorganisationer som för fram sina agendor, och så fungerar det även i Sverige, annars hade vissa av våra lagar aldrig blivit till. Det är inte svårt att räkna ut vilka.

    Därmed är det helt legio att verka för de värderingar man har även utifrån ett minoritetsperspektiv och även politiskt. Problemet i vår tid är att kyrkan till del är mer liberal, till viss del mer vänster, och en annan del konservativ, vad som därmed är ”kristna frågor” blir klurigare när vi synar i detalj. Ta bara Israel/Palestina frågan. Hur förhåller man sig ”kristet” i de frågorna i den politiska världen? Fler exempel finns. Vi har alltså inte samma enhet kring frågor som tidiga väckelserörelsen hade, kanske beror det på att inte samma förföljelse sker som kan skapa denna front av enhet.

  • wildwest63

    Det som saknas i abortdebatten är siffror. Det kanske inte går att få fram sådana, de kan ha mörklagts precis som i andra tabubelagda samhällsproblem, som t ex den havererade invandringspolitiken.
    Många säger att ett abortförbud innebär att x antal kvinnor kommer att dö eftersom hänsyn inte tas till liv-mot-liv-argumentet. Många säger att med enbart våldtäkt och kvinnors liv som abortgrund skulle siffrorna fortsatt vara ungefär lika höga som idag med helt fri abort. Det är alltså moraliskt helt ”legitima” aborter som sker idag.
    Min teori är snarare att kanske uppemot 85% av alla aborter är av typen, ”barnet passar inte just nu i min livssituation”, något slags slarvgraviditet av olika orsaker. Men går detta att belägga med siffermaterial? Det är nämligen argument 1a) vid abortdiskussioner.
    Jag kan inte heller låta bli att kasta in den dubbelt upp politiskt inkorrekta åsikten att när kvinnan totalt ensam bestämmer om abort eller inte så kan inte mannen belastas i varje enskilt fall. Abort har ju i stort sett blivit en feministiskt fråga och därmed är den laddad som ingen annan fråga. Själv har jag nyligen pratat med en mycket ledsen manlig kollega som efter ett tag fick veta att hans flickvän gjort en abort utan att konsultera honom. Förhållandet slogs upp samma kväll.
    En ytterligare märklighet är de minnesstunder som en del kvinnor vill ha för sina aborterade foster. Det är logiskt totalt inkonsekvent. Antingen är det sjukhusavfall eller är det mänskligt liv. Det kan inte vara halvt mänskligt liv eller betecknas som mänskligt liv efter behag eller sinnesstämning.
    Det allra värsta i abortdebatten är att det idag inte går att diskutera den ens i kyrkan, per automatik kan man inte förutsätta att man har en samsyn kring detta.

  • JoSjo

    ”Min teori är snarare att kanske uppemot 85% av alla aborter är av typen,
    ‘barnet passar inte just nu i min livssituation’, något slags
    slarvgraviditet av olika orsaker.”

    Du, och alla som läser detta, förstår väl att:

    1) Detta är helt och hållet din egen teori, helt utan någon som helst belägg?

    2) Du tänker på svensk medelklass där de flesta egentligen klarar av ett barn till i livspusslet, och inte det globala syd och verkligt fattiga sammanhang?

    Problemet med restriktiva abortlagar är att de till allra största delen drabbar fattiga som hänvisas till illegala och många gånger osäkra aborter. Dessutom är det kvinnorna som drabbas, vilka redan utgör en majoritet av de allra fattigaste. En slags dubbel utsatthet alltså. Tiotusentals dör varje år, miljoner behöver ytterligare läkarvård pga detta. Och du, man begagnar sig inte av osäkra aborter om man inte verkligen är desperat. (Ja, siffror finns.)

    Kanske skriver ett längre inlägg om problemet med abortförbud om jag finner det vara mödan värt, vilket är tveksamt…

  • wildwest63

    Ja, jag skrev ju att 85% är min teori. Men eftersom siffror inte finns är det ingen som vet och jag tror det är avsiktligt att inte siffror finns, då skulle man se hur illa det är.
    Vi pratar svensk abortdebatt nu där absolut ingen är så fattig att man inte kan underhålla ett barn. I inget land i världshistorien har det varit så väl förspänt för barnfamiljer som i Sverige. Går det inte att ha barn här går det inte någonstans!
    I verkligt fattiga sammanhang räknas fortfarande Guds ord, nb! Även där är ett släckt liv ett släckt liv. Bibeln talar om en tidsperiod där barnadödligheten kan ha varit 30-40%. Det var fattiga sammanhang. Det fanns ingen barnakut och inga ambulanser med defibrillatorer. Ändå talar Bibeln om utsläckande av liv. Det går inte att argumentera att socioekonomiska omständigheter rättfärdigar brott.
    Så är Du inne på illegala aborter som skulle kosta kvinnors liv. Ja, det är precis det jag ifrågasätter, det är standardsvar 1a från alla abortförespråkare. Jag tror inte på det! Sätt antalet kvinnor som dör i illegala aborter mot antalet aborterade foster. Det är två liv att värna.
    Eller så är vi tillbaka där debatten började. När anser alltså Du att ett foster/barn är värt att skydda? Vecka 18, vecka 24 eller två veckor efter födseln?

  • Nathalie Bencic

    Hej Stefan,

    läste den i ViD, och blev nyfiken på att läsa doktorsavhandlingen, men den gick inte att komma åt. Finns det någon möjlighet att få tillgång till den?

    Hälsningar
    Nathalie Bencic

  • Tea Gustavsson

    Nu är ju inte samsyn en förutsättning för att kunna diskutera en fråga. Snarare tvärtom…
    Värderingar av människoliv görs hela tiden inom sjukvården. Man prioriterar t.ex. en ung människa framför en mycket gammal person om resurserna är sådana att man måste prioritera. Inom transplantationsvården finns graderingar på dem som ställs i kön. Vissa, som t.ex. människor med vissa funktionshinder, får inte ens ställa sig i kön om jag har förstått saken rätt. Är inte det en lika viktig fråga som frågan om att prioritera mellan mamman och ett ofött barn?

    Jag är ingen abortivrare och tycker att samhället på olika sätt skulle arbeta för att få ner aborttalen. Men frågan är inte så enkel. Bara för att man anser att fostret är en levande individ med samma rätt till liv som redan födda är det inte samma sak som att aborter är absurda. Vi prioriterar mellan olika individers liv varje dag. Varför skulle foster vara ett undantag?

  • Tea Gustavsson

    Det finns ju andra skäl till att man kan känna att man inte mäktar med än just den finansiella bördan. Att vara gravid kan vara ett ganska tungt jobb. För att inte prata om att ta hand om ett barn i närmare 20 år. Alla orkar inte. Det behöver inte ha med lathet eller själviskhet att göra utan med andra saker såsom drogmissbruk, psykisk sjukdom/skörhet, utbrändhet, stor arbetsbörda med t.ex. åldrande föräldrar som behöver mycket hjälp osv.

    Men ja, med tanke på den frikostiga tillgången på effektiva preventivmedel i detta land borde aborttalen kunna sjunka drastiskt. Preventivmedlen och metoderna finns, snälla människor, använd dem så noggrant ni bara kan om ni känner att ni inte skulle orka med ett barn!

  • http://www.facebook.com/people/Roger-Gustavsson/739650813 Roger Gustavsson

    Hej Jonas, det tål att tänka på det du skriver. Intressant med finska frikyrkomedlemskap förresten. Allt gott

  • AlmaM

    Tack Stefan! Jag är särskilt glad för att du framhöll att aborter inte alltid har varit och inte heller är en sak som kvinnor alltid är för. Jag till exempel är mot abort både för mänsklighetens, kvinnans och barnets skull. Mödradödligheten i Sverige är låg, men den som finns har oftare än man kan tro med infektioner efter aborter att göra.

    Rent filosofiskt är abort inte heller en positiv företeelse; människovärdets relativitet förstärks när selektiva aborter blir allt vanligare . Men jag tycker att abortförbud är ett mycket sämre alternativ än en lagstiftning som den svenska eftersom alla förnuftiga människor vet att alternativet till fri abort inte är inga aborter utan illegala aborter som är ännu mycket mer riskfyllda för kvinnorna. Aborter är ju inte på något sätt mindre vanliga i länder med abortförbud än i exempelvis Sverige. Dessa länder har ju förstås ofta också förbud mot preventivmedel och en oerhört vidrig kvinnosyn som medför många övergrepp mot småflickor. Detta visar att ett enögt och ensidigt motstånd mot aborter inte är möjligt. Hela samhället måste reformeras.

    I Sverige har vi goda förutsättningar att minska antalet aborter pga övergrepp och liknande-och har också gjort det. Men hos oss ökar selektiva aborter som är ett värre ont anser jag utifrån min kristna tro, eftersom man då säger nej till ett specifikt barn och inte till att bli förälder. Man säger ja till ett A-barn av önskat kön, men inga skämmiga ungar tack!

  • http://twitter.com/Bilbohaggqvist Michael Häggqvist

    Detta är inte så enkelt som anonyma wildwest vill göra gällande, dvs att använda ord som mord osv om abort.

    själv känner jag en djup avsky för aborter och framförallt ”industrin” omkring den, men…. det absolut STÖRSTA antalet aborter är SPONTANABORTER…. varför tillåter Gud det ske om Han vill att vi beskyddar de oskyldiga i livnodern? Alltså det är enotma siffror vi pratar om jämfört med aborterna.

    Detta är bara en fråga jag undrar över själv.

  • Tea Gustavsson

    Känslomässigt kan jag absolut hålla med dig. Selektiva aborter känns ännu värre på något sätt. Och, om jag får säga emot mig själv ovan, så orkar man oftast mer än man tror.

    Men min egentliga undran är om fosterdiagnostiken borde begränsas istället? Den räddar vissa barn och mammor men orsakar kanske mer lidande än lindring? KUB-testerna som görs i vissa landsting tex orsakar mycket vånda, ofta helt i onödan, eftersom de är så inexakta.

    Ska vi kristna göra en insats på området borde det snarare vara att hjälpa föräldrar med funktionshindrade barn eller med jobbig livssituation. Ställa upp med så mycket praktisk hjälp att fler skull veta att de har tillräckligt stöd för attt klara av det. Och som medlem i en storstadsförsamling kan jag säga att det inte är så lätt och självklart som det kan låta. Man är ingen tät gemenskap med stora möjligheter att stödja varandra praktiskt.

  • wildwest63

    Varför ska vi försöka förstå det vi inte kan förstå och inte heller kan göra nånting åt? Är det inte bättre att försöka åtgärda det vi kan göra nånting åt? Mord eller inte, jag brukar inte skriva uttryckligen mord för vi hamnar i västerländsk juridik, men Bibeln är ju, om man t ex läser Stefans skrift som detta blogginlägg handlade om, oerhört skarp på den punkten.
    Så länge vi inte kan vara överens om människovärdet så kommer vi överhuvudtaget ingen vart. Så länge vi inte är överens om människovärdet kommer vi glida utför skalan hela tiden. Redan idag sker ju saker som man för 50 år inte kunde föreställa sej. Hur ska Gud kunna ge oss välsignelser när vi bryter mot grundläggande bud?

  • AlmaM

    Håller med dig i vartenda ord och varje detalj.

  • AlmaM

    En sådan klok och ömsint fråga. Eftersom jag själv genomlidit flera spontanaborter varav två sena med allt vad det innebär av att få mjölk i brösten utan att ha ett litet barn att amma och den enorma sorg som aldrig riktigt går över och inte så många förstår, vill jag ta upp din tråd. Jag fick tröst i en skrift där teologen Serene Jones jämför det Gud genomgick när Jesus dog på korset med sorgen när en kvinna får ett missfall.

    Sedan tror jag inte Gud är allsmäktig, jag tror inte Gud vill allt som sker, varken cancer hos unga människor eller missfall är Guds verk, men Gud kan göra något gott av det och lida med oss i det svåra. 1 Kor 15 har tröstat mig ofta. En dag ska Jesus lägga allt, även döden, under sig och ondskans tid är förbi. Här en länk om Serene Jones bok: http://cruciformphronesis.blogspot.se/2011/07/trauma-nad.html



Subscribe to Stefan Swärd