Ny ledare i Världen idag, idag om församlingsutveckling och förnyelse

~ stefan

Har skrivit en ny ledare i Världen Idag, som publiceras idag. Den handlar om utveckling av kristna församlingar och vad som krävs för växt och att nå nya människor. Det är dags att vända trenden, är rubriken. Det handlar om många års kristen tillbakagång i Sverige, och att det är fullt möjligt att vända trenden.


Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /home/mattlose/stefansward.se/wp-includes/class-wp-comment-query.php on line 399
  • Bo Westin

    /Här finns en länk till en predikan om fasta från den 17/2 som jag tycker är praktisk och befriande. Att ta en fastedag en eller två gånger per vecka vill jag rekommendera. Sök Gud så vill han låta sig finnas. Och Gud vill väckelse.

    http://beta.ryttargarden.se/undervisning/predikningar/

  • SefastTronde

    Citat från Stefan Swärds artikel i ViD: ”En nyckel tror jag handlar om den övernaturliga sidan av kristendomen. Det räcker inte med bara ett socialetiskt kristet budskap. Människor måste också få möta Gud på djupet, vidröras av Anden, göra Gudsupplevelser och inse att den Gud vi tror på är levande och verksam.”

    – Visst är det så. Bibeln talar om det från apostlarnas dagar, och hela den kristna historiens samtliga väckelser har präglats av Den Helige Andes stadfästelse av Ordet!

    – Men frågan är om Guds folk, det som skall vara den levande Gudens församling, vill det?

    Det är så mycket av motstånd; från förmenta väktare, från dagens skriftlärde – teologerna, från ljumma kristna som mer värnar om sina världsliga tillgångar och sin fina polityr. 

    Frågan är om det bildlikt talat efter Bibelns språk alltjämt finns ”sjutusen som inte hava böjt knä inför Baal eller givit honom sin hälsningskyss”? 

    Man frågar sig hur många av dem som kallar sig kristna som har en sådan helöverlåtelse att en Andens besökelsetid i våra sista dagar får kosta, i form av smädelser, förlorat anseende, och uteblivna uppdrag och inkomster, etc. etc.? Är nämligen helt övertygad om att ”allt som kan skakas kommer att skakas”. Det kommer inte gratis. Det är långt dyrbarare än så. 

  • Birgit Hedstrom

    Tror att en mycket viktig sak för församlingstillväxt är ett ”stärkande” av de människor som redan går till kyrkan. Sker bl.a genom som jag tidigare skrivit; ge folket mat= andlig mat= bibelundervisning och inte en massa prat och tyckanden med några enstaka lösryckta bibelord här och där för att stödja det som sägs. (Menar inte att du gör så Stefan). Det står i bibeln om hur Gud BEKRÄFTADE ORDET genom de tecken som ÅTFÖLJDE det (som alltså följde på att Ordet förkunnades). En annan sak som också uppbygger de troende och på nåt sätt ”välkomnar” Jesus till församlingen eller den kristna samlingen är lovsång och tillbedjan. Anledningen är naturligtvis att HAN är värdig all lovsång och tillbedjan för att HAN är den HAN är. Och när vi berörs av Honom och vår kärlek fördjupas till Honom så skulle det ju vara mycket märkligt, ja, i princip omöjligt att vi skulle kunna hålla tyst om Honom, vår älskade Frälsare. Jag vet tyvärr exempel (vill inte nämna var) där man varit så fokuserad på det övernaturliga men missat koncentrationen på Jesus Kristus själv, och det är totalt livsfarligt anser jag! Tyvärr menar jag att så skett alltför mycket i kristenheten. Det blir som nån form av sensationslystnad. Jesus vill hela, upprätta och befria samt uppfylla människor med Sin Ande. MEN ALDRIG! NEVER, NEVER på bekostnad av fokuset på Honom och endast Honom själv! Detta att vi kristna blir mer människor av kött och blod i kontakten med ofrälsta är också viktigt. Inga typer som försöker bygga sin egen andliga image och så missar att ungefär som Jesus var Människoson bland människor så är vi människor bland människor och inga andevarelser. Har ibland undrat vad vi kristna missat eftersom de s.k syndarna inte dras till oss? Matt 9:10-11, Matt 11:19, Luk 7:34 talar om hur publikaner och syndare kom till och umgicks med Jesus. Tänk på t.ex synderskan som i Luk 7 från vers 36 och framåt HAR MODET ATT TA SIG TILL FARISÉEN SIMONS HUS och gråter så tårarna rinner ner över Jesu fötter. hon tårkar hans fötter med sitt hår och kysser Jesu fötter!!! I fariseens hus! Kvinna, synderska, illa ansedd. HUR VÅGAR HON? Jaa, man kan ju undra. När var vi senast med om en liknande upplevelse?? De flesta både enskilda kristna och församlingar har nog aldrig varit med om något sådant. Varför?

    Birgi  

  • Birgit Hedstrom

    Vill också tillägga i meningen där jag skriver om hur det i en del kristna samman hang varit så fokuserat på det övernaturliga men missats koncentrationen på Jesus Kristus själv, att ofta har det också i dessa möten/sammanhang även missats så fatalt bibelundervisning. Något ord som stödjer det övernaturliga; ja, ev, men ofta dåligt med FÖRKUNNANDET av Ordet. Ordet borde vara grunden som vi bygger på, och Ordet är kopplat till Gud själv.

    Birgit  

  • Carl Gustaf Olofsson

    Stefan Swärd skriver i ledaren ”Hur evangelikala är evangelikalerna” om Steve Chalk:

    “För några år sedan gick han ut och kritiserade traditionella kristna försoningsläran och kallade den för ”kosmisk barnmisshandel”. Han avfärdade tanken att Kristus på korset tog på sig straffet och Guds vrede över vår synd.”

    I ledaren menar Stefan Swärd att Steve Chalks inställningen till försoningslära är en fråga om opportunism och anpassning till tidsandan. Det kanske det är. Men då är det viktigt att att veta vissa saker om Evangeliksa frikyrkans historia. Om nu inte Stefan Swärd vet det kan jag upplysa om att ett av Evangelsiska Frikyrkans grundarsamfund, fribaptistsamfundet, blev uteslutna ur baptistsamfundet 1872 på grund av två lärofrågor. En var att de precis som Steve Chalk avvisade den Anshelmska försoningsläran och anslöts sig till det som har kommit att kallas den subjektiva försoningsläran. Den som Steve Chalk anknyter till. Det var definitivt ingen anpassning till tidsandan när detta förkunnades på 1870-talet. Det var modigt och väldigt udda då. Det krävdes integritet och personlig resning att då förkunna en så ovanlig och udda tolkning av Kristi försoningsverk. Och det kostade! 

    http://sv.wikipedia.org/wiki/F%C3%B6rsoningsl%C3%A4ra

  • PeJohansson

    Varför inte pröva att etablera en församling som tar avstånd från våld i nära relationer, handel med sexuella tjänster och allt i övrigt där människor utnyttjas. Ge ett utrymme på någon plats där de utsatta kan få ro utan att möta sin våldsverkare i kyrkbänken.
    Det så många öppna famnar för förövare/mobbare/våldsverkare så det skulle inte behöva kosta på så mycket att vänligt men bestämt enbart hålla dörren öppen för vad som motsvarar brottsoffer och de som står på den sidan, bara på en enda plats låta den utsatta/e vila.

  • Ulrika Jansson

     Oj så befriande att läsa!

    Tack!

  • Ulrika Jansson

     Precis så!

  • WO

    Något säger mig att synd idag inte erkänns som existerande, annat än kanske av människor som gjort stora tydliga otäckheter som mord etc. De känner säkert att det de gjort är synd, och att de behöver förlåtelse.

    De bibliska personer du nämner insåg vad de gjort, och att de behövde förlåtelse. De såg också att Jesus var någon annat än vad de mött hos sitt prästerskap och omgivningen i allmänhet: en person som både såg deras fel OCH hade makten och viljan att förlåta dem. När synd erkänns som verklig kan det fungera att ta emot förlåtelse.

    Dagens människor (ofta men inte alla förstås) vill inte kännas vid vare sig syndens existens, eller existensen av Bibelns Gud, inför vilken man är ansvarig och av vilken man kan bli förlåten. Ser man det så blir man knappast benägen att vända sig till dagens frikyrklighet, då det ju nästan knappt där heller talas om synd, vad som är synd, och hur man kan få sin skuld försonad och förlåten.

    Om kyrkan talar om synd är det oftast antingen ur präktighetsvinkeln eller tvärtom, man säger att synd visserligen finns men inget om vad det är som är synd. Möjligen något vagt om ”missa målet” eller sånt, som ju också iofs är sant. Men konkret, nää.
    Det har blivit rätt flummigt på många håll.

  • AlmaM

     Bland de exempel den goda och kloka Birgit tar upp är också sådana som inte alls var botfärdiga, exempelvis de andra gästerna och värden i Simeons hus. Många av de skriftlärda som hängde med Jesus verkar ju synnerligen nöjda med sig själva. Det där snacket om att ”1800-talsmänniskan minsann kände syndanöd, men nu är vi så förhärdade” stämmer inte anser jag. Nog känner jag både mig själv och många andra som verkligen ber med allvar om syndernas förlåtelse både av Gud och medmänniskor.

    Men jag håller med om att vi måste predika om verklig synd. Jag tog en gång upp ämnet ”den kristna människans frihet”och pratade om den syndanöd som många känner när de tar en kaka för mycket medan vi ursäktar mord och våldtäkter, girighet och högmod med tråkig barndom etc. Jag fick många  reaktioner just för att många tyckte som du att det var befriande att någon talar om synden och nåden i ett icke-laestadiansammanhang. Där talas det jämt om den eftersom man läser Laestadius postilla, synden var verkligen mer av huvudämne på 1800-talet, men jag tror inte den kantringen heller var så lyckad. Balans är något vi har svårt att hitta, det är mer prästens lilla kråka över oss.

  • AlmaM

     Mycket bra tips nu under stora fastan. 40 dagar är en kort tid i evighetens perspektiv och mycket klarnar när man skalar av och ner sitt liv. Väckelsen vi ber om måste ju börja med mig själv först.

  • WO

    ”gillad” 😉

    Ja, inte var det så att ALLA, alltid, hakade på och stod i kö för att bekänna synderna sina och få förlåtelsen, ”på 1800-talet” eller vilken tid före vår vi kan vilja referera till.
    Men nu, hos den sekulariserade människan, är det ofta så att det liksom inte är relevant med synd, inför Gud. Synda, som i ”göra ditt och datt som på något sätt kan vara dåligt” det är det ju ingen brist på insikter om hos många människor idag. Typ ”jag inser att jag sportar för lite, så jag kommer att få sämre hälsa” eller annat åt sånt håll. 

    Lite svårare att relatera till verkligheten att vi har en skapare och att vi är ansvariga inför honom, både för det vi gör som bara rör oss själva vs Gud, och vad vi gör mot våra medmänniskor (eller, för den delen, inte gör)

    Och inte kan jag påstå att insikten alltid är stor, eller större, hos oss inkl. mig själv, som kallar oss kristna. Självrannsakan finns alltid plats för.

  • AlmaM

     Du har så rätt. Vi gör ofta synden så stor, abstrakt och opersonlig, som du sa man talar om att ”missa målet” men tar inte upp den konkreta girigheten som uttrycks i att man smiter från parkeringsskadan man åsamkat. Samtidigt så har många människor verkligen syndanöd och då ska vi skämmas för det och inse att vi inte är syndare. Det är få som visar vägen till den befrielse som finns att få på knä framför nådatronen.

  • Bo Westin

    Jag tror att det skulle vara en faktor som skulle betyda mycket om vi tog en fastedag i veckan, mellan t.ex. 18.00 – 18.00 löpande under året. Jag har inte själv hållit på så länge med detta men jag tycker mig redan märka positiva förändringar i mitt liv. Jag har själv alltid känt ett prestationstvång när fasta har kommit på tal, t.ex. att man ska be på ett kraftfullt sätt, en mental föreställning som skapat blockering. Men Gud vet redan vad vi behöver och vi kan sas inta en bönevila inför Gud och tacka Gud för att han verkar genom får fasta, att detta faktiskt har en andlig betydelse och får positiva följdverkningar . Anden leder oss också att be i anden och därför rekommenderar jag att de som inte tagit emot tungotalets bönegåva ska be om att få denna gåva. Det är sant att ett andligt skeende eller om man föredrar att kalla det för väckelse är en gåva från Gud, men Gud behöver människor som kan stå med i bön och tjänst inför honom före och under ett andligt väckelseskeende. Vi behöver få uppleva seger och andens frukt i våra liv om vi ska kunna sträcka oss ut och bortom oss själva och här tror jag fastan är en underskattad och förbisedd faktor att räkna med.

  • Ulrika Jansson

     Tror också att fastan är ”för osynlig” hos oss. Men jag tror att vi behöver finna det som passar oss själva i relationen med Gud. För dig fungerar en gång i veckan, men inte som en ”metod” hoppas jag utan för att det är så som Gud och du vill ha det.

    Själv klarar jag sällan helfasta (endast grönt te tex) mer än 1 dag eftersom jag arbetar ständigt. Ibland kan jag dock tycka att jag automatiskt går ner på ”lågintag” av föda då jag har extra mycket att reflektera, kanske rannsaka över.

  • Ulrika Jansson
  • Birgit Hedstrom

    Tack kära Ulrika! Inte förrän nu har jag sett att du skickat denna underbara länk till mig (som du vet hade jag många saker för mig igår; på IKEA hittade jag 2 coola planteringsplåthinkar till balkongen; en i en behaglig gul färg och en i en speciell orange färg där jag antingen tänker plantera buskkrasse eller dubbel lila petunia ;D). Vet du: den här sången tycker jag är såå underbar!! För drygt en månad sen eller så köpte jag en cd-skiva med just denna liveinspelning från Frizon 2001! Den här sången och ”Så länge jag lever” är mina favvosånger på skivan! Hoppas du haft en skön helg!!
    Vi hörs!

    Kram! Birgit

  • Ulrika Jansson

     Tänk när fröna börjar gro:)