Det ställs många bra frågor och ett antal välgrundade synpunkter förs fram. Jag har lovat att lägga fram blogginlägg nummer 2 i ett försök att summera debatten. Det verkar som om att mitt anslag i summeringen blir att problematisera den nära kopplingen till, och det uppenbart allt mer friktionsfria samarbetet mellan frikyrkliga pastorsutbildningar och sekulär akademi. Det är egentligen en lite annan fråga än själva bibelsynsdebatten. Jag försöker utgå från Seth Erlandsson ganska rejäla råsopar mot symbios mellan akademi och konfessionell teologisk utbildning. Återkommer till detta.
Jag har sagt 100 gånger att jag inte är emot forskning, i mitt yrkesverksamma liv har jag ägnat mig mycket åt forskning. I min civila sysselsättning vid sidan om pastorsjobbet och andra kristna engagemang, är jag statsvetare som är specialiserad på energi- och klimatpolitik. I den sysslan måste jag ständigt följa med i forskningen, framförallt teknisk- och naturvetenskaplig forskning, trots att jag är samhällsvetare.
Den erfarenheten gör mig kanske mycket mer skeptiskt inställd till forskningen än vad andra debattörer är. Forskningen har i regel stora problem med att förklara, förstå och uttolka hur saker fungerar idag, även sådant som kan prövas i experiment som kan upprepas. Hur mycket svårare har man inte att analysera, bedöma gamla bibeltexter som är 2000-300o år gamla.
Jag har något läst om t.ex. den redaktionskritiska metoden som räknas in bland de historisk-kritiska metoderna. Jag tycker att den forskningen ger ett mycket spekulativt intryck. Att det har funnits en redaktionell process i formandet av Guds ord kan jag mycket väl tänka mig, och att det har gått från muntligt till text, men dessa ständiga försök att plocka sönder bibeltexterna låter på mig som lekman som mycket spekulativt och jag har väldigt svårt att tänka mig att forskningen kan fastslå någonting.
Men detta är lekmannens omdöme, som bara mycket perifert har tittat på redaktionskritiken. Men Seth Erlandsson tycks ju hålla med mig på denna punkt.
1 Mos 1-3 är inte enkelt att diskutera ur dessa perspektiv. Det har inte funnits i min föreställningsvärld att man ska läsa skapelseberättelsen som naturvetenskapliga berättelser. Att Gud inspirerat människor i Bibelns nedtecknande måste ju innebära att han använder deras språkbruk och föreställningsramar när Guds ord formades. Här tycker jag att den evangelikala bibelsynen leder till att läsa Bibeln med Kristus och frälsningshistorien som den avgörande ledstjärnan. Samtidigt är ju Bibeln uppenbarelse, bibelförfattarna har ju inte bara tillgång till sitt språk och den världsbild som gällde då, Gud talar, och han vet allt, mycket mer än moderna forskare. Och därför bryter det övernaturliga ständigt igenom i Bibeln.
Som vanlig bibelläsare har jag inte en susning om vad de sju dagarna i skapelseberättelsen faktiskt beskriver. Huvudbudskapet är att Gud skapar i en viss ordning, men om dagarna uttrycker att berättelsen pågick i sju dagar, eller att de uttrycker tidsperioder, eller något annat, det vet jag inte. Och grubblar inte över det heller.
Jag tycker också att det är mycket svårt att bedöma om det finns symboliska inslag i skapelseberättelsen eller inte. T.ex. angående talande ormen. Om Adam och Evas historicitet tycker jag dock är en avgörande fråga ur frälsningshistorisk synvinkel och om Kristus ska vara centrum i hur vi tolkar Bibeln.
Det är mycket svårt att allmänt förklara vilken bibelforskning som är OK och vilken som man kan ha invändningar mot som bibeltroende. Det jag dock gärna stryker under är att den mänskliga bibelforskningen är begränsad, och forskningen ändrar ständigt hela tiden sina positioner.
Om jag minns rätt ifrågasattes länge det som Bibeln kallar för ”hetiterna”, men forskningen har sedan kommit fram till att det tydligen har funnits ett sådant mäktigt folk. Men den bibeltroende har ju vetat det hela tiden, utan bibelforskningens krumbukter.