Stefan Swärd

Allt mellan himmel och jord

Jag sympatiserar starkt med den bibelsyn som Seth Erlandsson uttrycker i sina 4 gästblogginlägg. Fokus är Bibelns eget vittnesbörd och självförståelse. Han betonar också mänskliga förståndets begränsningar att på egen hand omfatta och greppa Guds uppenbarelse. Det är ungefär samma saker som jag har försökt beskriva i olika blogginlägg.

Att utgå från Bibelns egen självförståelse fungerar också som tolkningsnycklar och ”läsglasögon”, och skrifterna läses i nya förbundets ljus och med Jesus i centrum, något som Johnny Lithell beskrev på ett fint sätt i en Dagenartikel för någon vecka sedan.

Men varför krockar det så ordentligt, trots att samma personer bekänner sin tilltro till Bibelordets auktoritet och att det är inspirerat av Gud.

Om jag uppfattar debatten rätt så är det en avgörande skillnad i synen på den moderna bibelforskningen. Vissa debattörer anser att anamma den moderna bibelforskningens metoder och slutsatser är fullt förenligt med en evangelikal bibelsyn och en tilltro till Bibeln som Guds inspirerade ord. Greger Andersson formulerar det på ett tydligt sätt, vad gör man när bibelforskningens resultat krockar med ens bibelsyn och läromässiga övertygelser? Greger lutar klart åt akademin i sådana tolkningstvister, Erlandsson lutar helt åt bibelsynen och läromässiga övertygelserna.

Seth Erlandsson uttrycker skarp kritik mot dem som bekänner sig som evangelikaler men som sympatiserar med den moderna akademiska bibelforskningen. Han argumenterar för en mer konservativ läsning av t.ex. Jesaja, Daniel och Jona. Så här skriver Erlandsson: ”När universitetsteologi bedrivs på otrons villkor, dvs. att Bibelns gudstro och verklighetsuppfattning är falsk, blir följden att Bibelns uppgifter om profeterna och bibelböckernas tillkomst också måste avvisas. Att Gud genom sin särskilda uppenbarelse och inspiration står bakom bibeltexternas tillblivelse är otänkbart, eftersom detta förutsätter Guds övernaturliga ingripande.”

Både jag och Erlandsson avvisar dock inte vetenskap och forskning om Bibeln. Erlandsson skriver på följande sätt: ”För att inte missförstås vill jag dock tillägga att när universitetsteologin sysslar med grundliga faktastudier av Bibelns grundspråk, grammatik, uttryckssätt, omvärld, handskrifter som ligger bakom Bibelns grundtext, olika bibelöversättningar, historiska förhållanden i Främre Orienten mm, är sådan forskning av godo. Det är den historisk-kritiska metodens grundförutsättning för ett vetenskapligt bibelstudium som är av ondo, eftersom den på förhand underkänner vad Bibeln uppenbarar som historisk sanning.”

Jag har ju uttryckt mig på liknande sätt i mina blogginlägg, inte minst i den debatt som var förra sommaren. Det är skillnad på att bedriva forskning som utgår ifrån, inte motsäger, och ligger i linje med Bibelns egna anspråk och självförståelse, som Guds uppenbarelse, som är både tillgänglig och begriplig för oss som söker Guds vilja och eftersträvar att höra Guds röst.

Greger Andersson har ju hävdat att det inte finns moderna akademiska teologer längre som försvarar en mer klassisk syn på dessa frågor (t.ex. Jesajabokens enhet, dateringen av Daniel, Jona historicitet m.m.), men här på denna blogg har i varje fall två docenter i exegetik trätt fram som gästbloggare som gör just detta.

Det är uppenbart att det är en stor skillnad på Seth Erlandssons inställning till bibelforskning och t.ex. det synsätt som Greger Andersson har uttryckt i ett antal blogginlägg m.m.

Erlandsson går ju också ut i en skarp kritik mot Örebro missionsskola som han menar helt går på den akademiska forskningens linje. Han skriver att ”Örebro Teologiska högskola mer och mer låtit universitetsteologins slutsatser och arbetssätt prägla undervisningen”.

När en gästbloggare gör en sådan kraftig markering mot en ledande institution i mitt eget samfund måste jag nästan göra någon form av kommentar. Jag vet inte exakt utifrån vilken grund han gör påståendet, om källan är det Greger Andersson skrivit, eller om han har fler grunder för detta. En skola med ett antal lärare präglas ju ofta av en viss mångfald, där olika lärare kan ha ganska olika infallsvinklar. Man bör därför vara försiktig med för generaliserande omdömen om en hel utbildningsanstalt. Flera av lärarna vid skolan som jag känner väl har jag stor respekt och förtroende för.

Men det är uppenbart att om man utgår från denna debatt och andra aktuella texter som skrivits, inte minst den jubileumsskrift om Örebro missionsskola som gavs ut för några år sedan, där jag själv medverkade med ett kort kapitel, så tycker jag att det är rimligt att se en förändring i perspektiven hos den berörda skolan.

Jag jämför t.ex. med den bok som Örebro missionsskola gav ut under senare delen av åttiotalet som då innebar väldigt tydliga positionsmarkeringar. Om jag minns rätt skrev Lars Johansson en utmärkt text med en kritisk granskning av New Age och nyandligheten. Hans Johansson skrev om trosrörelsen. Per-Axel Sverker skrev där ett omfattande avsnitt där han enligt alla rimliga tolkningar företrädde missionsskolan. Sverker gjorde då mycket tydliga markeringar mot universitetsteologin, den modernistiska teologin och liberalteologin. Jag minns inte exakt vilka formuleringar som användes men budskapet var solklart. Örebro missionsskola stod för något annat än gängse universitetsteologi.

Den typen av markeringar saknar jag när dagens företrädare för skolan beskriver skolans hållning inom exegetiken som en medelväg mellan akademin och församlingarna och samfundet. Nu tycks spänningen mot akademin ha upphört.

Enligt min mening är det tydliga positionsförskjutningar som har gjorts senaste 20 åren, om man nu utgår från vad skolans företrädare säger.

Men vad är problematiskt med detta? Tellbe, Greger Andersson m.fl. hävdar ju att detta är helt förenligt med Lausannedeklarationen och en evangelikal bibelsyn. I en artikel i Dagen nyligen så skriver missionsdirektorn Anders Blåberg att han har fullt förtroende för denna inriktning. Det är uppenbart att Seth Erlandsson har en annan uppfattning i den frågan.

Det försöker jag svara på i nästa blogginlägg.

  • PeJohansson

    På något sätt är vi alla del i Guds skapelse, på något sätt hittar vi alla något som stämmer in på våra specialområden.

  • PeJohansson

    SKA och SKA INTE,  född fri.

  • http://www.andraget.blogspot.com Andreas Holmberg

    Om du med en strikt läsning av GT menar att man inte ALLS har blick för texternas olika genrer, då måste man läsa även poetiska texter bokstavligt och tro på en platt skiva som hålls upp av pelare trots att det inte beskrivs så i historiebeskrivande texter. Men diskussionen om t.ex. Jona handlar ju inte om huruvida det finns annat än historiska texter i GT – så klart det gör! – utan om huvurida just Jona är något annat än en historisk text SAMT om huruvida det är OK av pastorer och lärare att – i predikstol och söndagsskola – framställa den som uppbygglig fiktion. D.v.s. vi har både en sakdiskussion och en diskussion om vad som är OK att lära blivande pastorer (precis som EFS hade på 10-talet och Missionsförbundet hade på 30-talet) och båda samtalen är väl ganska rimliga och intressanta. Stefan Swärds och Seth Erlandssons bibelsyn meddelas inte Svenska kyrkans eller Missionskyrkans präster – så ”det liberala ”renlärighetskravet” stämplar ut just dem i andra sammanhang. 

    Det är inte alls konstigt att de också har en gräns – och drar den någon annanstans. Någon teologi/bibelsyn måste varje kyrka ha – sin egen eller någon annans. Alla vill ha en gräns som inkluderar dem själva – men måste samtidigt förstå att man inte a priori kan göra anspråk på en carte blanche, att få företräda ett visst sammanhang vad man än säger. Det gäller förstås såväl Greger Andersson som Seth Erlandsson m.fl.

  • anton8

    Swärd! Du har ju själv valt att inte se bibelsynsfrågan som en hermeneutisk fråga utan som en fråga om utgångspunkter. Då är det klart att man bemöter ditt resonemang genom att pröva vad det leder till när man för det till sin spets. Det är ju precis på det sättet du och andra bemöter det hermeneutiska anslaget, dvs. genom att hävda att om man börjar tolka och resonera så hamnar man på ett slags sluttande plan som kan leda till….

    Greger 

  • Stefan Blomberg

    Stefan Swärd
    Avslutningen på mitt inlägg var provokativt och retoriskt med syfte att visa var vi faktiskt hamnar om tolkning av bibeln (hermeneutik, genrefrågor mm) inte tillåts (och en del av kommentatorererna på denna blogg befinner sig redan där). Du har aldrig hört talas om kristna som tror att jorden skapats på sju dagar för 6000 år sedan? Eller som anser att kvinnan ska tiga i församlingen? Tillåt mig tvivla. Jag har till och med mött inflytelserika kristna som anser att Gud, även idag, kan initiera folkmord och att jordbävningar utgör Guds dom mot syndiga människor. Jag är medveten om att jag drar saker till sin spets nu. Men det blir faktiskt godtyckligt när vissa saker får tolkas och andra inte får tolkas.

  • Jonasq

    Ok, hur menar du att kosmos beskrivs i de historiebeskrivande texterna då?

  • Jonasq

    Erik, det där tyckte jag kanske var en lustig invändning mot mitt resonemang. Ger inte jag Genesis en särställning? Betraktar inte jag Genesis som Guds inspirerade och auktoritativa ord? Jo, det gör jag, och det vet ju du. Gud talar till oss genom Genesis, inte genom någon av de andra skapelseberättelserna som vi här har refererat till. Min poäng med att jämföra dessa texter är en annan, nämligen att Gud talar till sitt folk inom ramen för den världsbild, språk och kategorier som de har tillgång till. Något som egentligen är ganska självklart, hur ska han annars kommunicera. Genesis förser med andra ord inte Israel med en naturvetenskaplig kosmologi, utan Gud talar inom ramen för den kosmologi som Israel delar med sina grannfolk.

    Så till din fråga om det ”har slagit mig” att grannfolken har fått inspiration från Genesis. Jo, det har jag tänkt på, även om jag måste erkänna att det var ett tag sedan jag såg det som ett alternativ. Saken är ju den att Gilgamesh-eposet är mycket äldre än Genesis. Det finns mig veterligen inget seriöst studium som menar att Genesis är äldre än Gilgamesh.

    Men om vi nu är inne på frågan om litterärt beroende, om de andra berättelserna är beroende av Genesis, då ser du alltså spåren av en gudomlig uppenbarelse också i dessa berättelser? Det torde innebär att den kosmologi de ger uttryck för i allt väsentligt är korrekt, minus mångguderiet och lite annat?

  • Jonasq

    Själv är jag född i synd enligt Skriften. 😉

  • http://www.andraget.blogspot.com Andreas Holmberg

    Jo, ungefär som i almanackan och av oss själva i dagligt tal – t.ex. att solen går upp och ner vilket den ju gör givet jorden som referenspunkt (lämpligt för dagligt bruk men alltför krångligt när man ska beskriva planetrörelser o.s.v.). Naturligtvis har bibelns skribenter ett ”tellocentriskt” perspektiv, vilket man givetvis kan ha utan att Newton – som de förvisso inte kände till – därmed måste förnekas (Newton som själv har en förenklad världsmodell jämfört med Einsteins, men fullt giltig och användbar under vissa givna förutsättningar),

    Min poäng var inte att vi inte kan behöva tolka eller bedöma också de historiska skrifternas utsagor utifrån dåförtiden gängse uttryckssätt (flera av Gregers exempel är mycket nyttiga), utan bara att man spelar de alltför bokstavstrogna i händerna om man antyder att de alltid är bokstavstrogna – i bemärkelsen tolkar Psaltaren eller annan poesi bokstavligt – eller utifrån sina egna premisser BORDE vara det. 

    Men vi pappor och söndagsskollärare vill faktiskt – precis som våra mer tänkande 10-åringar – gärna veta varför det inte bara ÄR så att Adam, Eva, Noa, Job, Ester och Jona är uppbygglig fiktion (om det nu är så) utan också hur det SYNS att bibeln SJÄLV ser dem som detta och att det alltså är förenligt med Lausannedeklarationen att hävda detta.

  • Tommy Wasserman

    Swärd,

    Jag tror att Seth Erlandsson m.fl. kan tänka sig några tusen år till, pga. att GTs genealogier inte är helt kompletta, men otvivelaktigt är att man anser att jorden är ”mycket ung”. Stefan Swärd, kan du läsa följande artikel om kvinnans ställning i kyrkan av Gawrisch i Biblicum (ansvarig utgivare för detta nummer är Seth Erlandsson -– Erlandsson har själv skrivit liknande texter):http://gammal.lbk.cc/biblicum/19781204.HTMHär tas bland annat bibelordet om att kvinnan skall tiga i församlingen upp.  

    Här kan man läsa:

    ”Som framgår av 1 Kor. 11:5 fanns det kvinnor, som hade profetians gåva, (andra hade tungotalets gåva). Dessa nådegåvor stod dem fritt att bruka i enskilda gudstjänster inför andra kvinnor och barn. Nu var tydligen några av dessa kvinnor frestade, att göra bruk av sina gåvor vid den offentliga gudstjänsten och i männens närvaro. Och de mer radikala gick kanske så långt, att de också gjorde det, något som männen till synes godtog. En dylik utveckling kan Paulus, under den helige Andes ledning, inte acceptera, utan kvinnorna bör tiga vid församlingens sammankomster. Han fortsätter: ‘Om det är något som de vill få upplysning om, bör de hemma fråga sina män, ty det är en skam för en kvinna att tala vid en församlingssammankomst’ (kap. 14:35).Om kvinnan tillåts tala i församlingen, så innebär det i verkligheten, att hon i församlingens liv är jämställd med mannen. Men en sådan jämställdhet svär emot grundsatsen, att kvinnan är underordnad mannen. Så är Guds vilja, så är hans förordning. Ingen man, ingen kvinna, ingen kyrka har rätt att åsidosätta denna gudomliga ordning. Den upprättades i skapelsen. ‘De bör underordna sig.’ Det är en Guds föreskrift, uttalad genom hans heliga inspirerade apostel. Vidare, om det är något som en kvinna inte förstår, och hon därför vill ha ytterligare förklarat, så skall hon inte, säger Paulus, fråga om detta i den allmänna gudstjänsten eller församlingssammankomsten. Hur lätt skulle det inte kunna leda till att hon satte ifråga vad som sades och på så sätt debattera själva sakfrågan. Något sådant skulle innebära jämställdhet mellan könen. I dylika fall skall en kvinna istället hemma fråga sin man eller, om hon är ogift, någon man i familjekretsen. [49]”och”Ingen får se ner på och underskatta vikten och värdet av ett husmorskall! Ingen får undervärdera betydelsen av hennes arbete! Att det finns en tendens att göra det i vår tid behöver knappast påvisas. Man behöver enbart lägga märke till det ursäktande tonfall, som många kvinnor får när de anger sitt yrke såsom ‘hemmafru’.”

  • http://www.andraget.blogspot.com Andreas Holmberg

    Jodå, Greger verkar vara en bra kille, väldigt konservativ jämfört med många andra. Den intressanta frågan här är ju hur ”liberal” man får vara som ”konservativ” ;o). Jag tycker nog personligen att man liksom t.ex. den mycket skönlitteräre biskopen Bo Giertz måste få kunna bolla lite med Jona-frågan – precis som Kalvin och andra gjorde med Job (om vars tålamod vi enligt Jakobs brev har hört). 

    Men jag fick under jullovet höra från trovärdig källa att just Giertz i samtal med ELM(BV)-företrädare på 70-talet efter lång diskussion och eftertanke böjt sej för argumentet att Jesus hänvisade till nineviternas omvändelse efter Jonas predikan som en historisk händelse – som blir oomvända judar (eller svenskar) till dom. Det innebär givetvis inte att alla behöver köpa argumentet för att han till slut verkar ha gjort det; men jag tycker att argumentet – för den som tror på Jesus – är så starkt att jag ärligt talat har lite svårt att förstå varifrån idén att förneka Jonabokens historicitet har kommit. 

    Att den inte är skriven som doktorsavhandling i historia ser väl vem som helst, och är det det man menar är det ju en plattityd. Menar man att det är en ganska fri återberättelse av händelser och repliker skulle Jonaboken likna Giertz´ ”Med egna ögon” (en parafras av evangelierna) och det vore väl inte heller så kontroversiellt om man ändå ser referatet som gudomligt inspirerat. En välvillig tolkning säger att det är något i den stilen Greger avser. Men jag tolkar vissa av inläggen i frågan som att man (han) inte längre är säker på att Jona (även om han kanske existerade) någonsin gjorde en missionsresa till Nineve, mirakulöst överlevde en vistelse i en fiskbuk och blev redskap till en stor väckelse bland assyrierna. Har jag fel? Och är det inte i så fall – om jag fattat saken rätt – en smula uppseendeväckande trots allt, om man tänker på hur frimodigt Jesus hänvisar till berättelsen? (Alldeles bortsett från att Jonaboken då på ett rätt osympatiskt sätt skulle påminna mej om en del moderna fejkredovisningar av kampanjer i Afrika o dyl.).

  • Tommy Wasserman

    Länken skall vara:

    http://gammal.lbk.cc/biblicum/19781204.HTM

    Av någon teknisk orsak försvinner mina styckesindelningar och annat bort när kommentarer publiceras och ord dras ihop. Länkar blir därför skadade.

  • Jonasq

    Jag har aldrig i något sammanhang talat om någon bibelbok som ”uppbygglig funktion”. Bara så att det är helt klart här.

  • Tommy Wasserman

    Hej, 

    Hur menar du med kol-14 atomens sönderfall? Menar du att jorden är bara några tusen år?Lite kuriosa: den pingstvän som du talar om, Per Eriksson, satt  i ÖTH:s styrelse. Han lämnade den då han blev utnämnd till rektor vid Lunds universitet.

  • http://erikolof.blogspot.com/ Erik O.

    Ja jag vet att du ger Genesis en teologisk särställning men jag menade en litterär särställning. Jag håller med dig om att Gud talar till sitt folk inom ramen för det språk och begrepp som de har tillgång till men, och det är ett viktigt men, Gud vill också ge oss nya begrepp och en ny världsbild. Du håller lätt med mig om det när det kommer till teologiska begrepp och vår andliga världsbild så varför gäller inte samma sak när det kommer till materiella begrepp och materiell världsbild? Kan du svara på den frågan?

    Så till din fråga om konsekvenserna av om grannfolkens berättelser är litterärt beroende av Genesis. Ja, de delar de har gemensamt med Genesis ger i allt väsentligt uttryck för en rättvisande kosmologi, men utifrån det språk och de begrepp de har tillgång till. Man ska inte tro att folk på den tiden var så dumma att de tolkade allt rent bokstavligt. Om Genesis talar om solen som en lampa på himlafästet så tror inte jag att Mose tänkte sig en oljelampa på en krok, tror du det?

    Allt Gott!

  • PeJohansson

    oavsett tolkningsmodell? 😉

  • PeJohansson

    Skummade lite på den länk som Mats Molén lämnat till sin sida angående nämnda ”megaargument”

  • Tommy Wasserman

    Hej Andreas, även litteraturprofessorn C. S. Lewis och andra undvek att läsa Jonaboken som historia, inte pga. att de förnekar mirakler (kritiker gör då för lätt för sig), utan för att de uppfattade att texten innehöll markörer som tydde på  (jag har som hastigast nämnt detta att alla djuren i denna jättestora stad kläddes i sorgdräkt).

    Jag tycker det är en bibelteologiskt högst relevant fråga hur Jesus kan hänvisa till nineviterna som skall uppstå vid domen, etc. Jag kan dock inte helt utesluta att Jesus skulle kunna hänvisa till en berättelse.

    Nåväl, jag uppskattar kyrkofadern Augustinus poäng om att Jonafrågan (och andra av samma slag) inte bör bli en schibbolet eller en stötesten. Det finns många viktigare och avgörande frågor. Jag citerar här ett stycke av Augustinus i översättning till engelska:

    ”I have answered to the best of my power the questions proposed; but let him who proposed them become now a Christian at once, lest, if he delay until he has finished the discussion of all difficulties connected with the sacred books, he come to the end of this life before he pass from death to life. For it is reasonable that he inquire as to the resurrection of the dead before he is admitted to the Christian sacraments. Perhaps he ought also to be allowed to insist on preliminary discussion of the question proposed concerning Christ—why He came so late in the world’s history, and of a few great questions besides, to which all others are subordinate. But to think of finishing all such questions as those concerning the words, ‘In what measure ye mete, it shall be measured unto you,’ and concerning Jonah, before he becomes a Christian, is to betray great unmindfulness of man’s limited capacities, and of the shortness of the life which remains to him. For there are innumerable questions the solution of which is not to be demanded before we believe, lest life be finished by us in unbelief.”

  • Tommy Wasserman

    Jaha.

  • Jonasq

    Det är just det som är grejen, Erik, Gud korrigerar inte den antika världsbilden. Visst hade han kunnat göra det, men det har han bevisligen inte gjort, som texterna gör klart.

    Det är ett stort misstag att betrakta den antika världsbilden som ett utslag för ”dumhet”. Det var den världsbild som var tillgänglig för dem givet de observationer och erfarenheter som dem gjorde och hade. Men, ja, man tänkte sig ett materiellt himlavalv med sol och måne ”fästade” på detta valv. 

    Det är däremot inte fråga om en ”Andlig” uppenbarelse som är skild från det materiella som du verkar tro att jag förespråkar. Uppenbarelsen om Gud som skapare av himmel och jord innefattar allt i verkligheten. Vi får dock inte veta hur denna skapelse går till rent tekniskt. Genesis uppenbarar för oss Gud som skapare och upprätthållare av allt som existerar. Framför allt etablerandet av funktioner och ordningar i skapelsen står i centrum för berättelsen. Och vi får veta vad det är att vara människa, villkoren vi lever under, synden som präglar oss, hoppet om Guds räddning som lovas oss. Och många andra liknande viktiga saker.

  • Jonasq

    ”Uppbygglig fiktion” ska det såklart stå.

  • Sward

    Återkommer, ska fundera,
    hälsningar
    STefan Swärd

  • http://erikolof.blogspot.com/ Erik O.

    Det som inte är fel behöver inte korrigeras. Klart himlavalvet är materiellt, vad skulle det annars vara? Andligt? Det är möjligt att grannfolken tänkte sig ett valv som gick att ta på fast jag tror nog de var medvetna om att det var spekulationer i så fall. Ändå är det rättvisande att kalla himlen för ett valv, i brist på bättre ord. Det är också rättvisande att solen och månen är fästade på detta valv för de glider ju inte runt hur som helst. De sitter fast i gravitation och tröghet.

    Jag håller med om att Genesis inte ger några tekniska detaljer för hur Gud skapade, men vi får faktiskt veta i stora drag hur det gick till. Traditionellt har kyrkan tagit den enkla synkrona kanoniska läsningen för rättvisande om hur det gick till, och det var inte förrän utvecklingsläran gav epikureos idéer nytt liv som skapelseberättelsen blev ifrågasatt. Om utvecklingsläran stämmer, varför valde Gud då inte att ge oss en skapelseberättelse som bättre stämmer överens med den? Skämdes Gud för att han använde död och lidande för att pröva sig fram till en människa som han sedan skulle ge ”funktionen” Guds avbild?

  • anton8

    Hej Anders! Jag tycker att du resonerar klokt. Jag har faktiskt bara sagt att Jona inte hör till genren historia. Poängen med det var att få igång en hermeneutisk diskussion kring ordet ”påstår” i bekännelsen: Bibeln är ”sann i allt den påstår”. Mitt påstående om Jona kan alltså ses som en plattityd. Poängen är dock att vår uppfattning om en texts syfte/genre kommer att styra vårt intressefokus. Flera debattörer har hävdat att den konservativa läsningen är den kyrkan alltid haft ända sedan Jesu dagar. Men kyrkan har fram till säg 1860 haft sitt intressefokus riktad mot t ex frågan om vilken fisk det var som svalde Jona. Med det påståendet ville jag visa att den konservativa reaktionen mot bibelkritiken innebar att texterna kom att behandlas som om de tillhörde en annan genre än den de egentligen tillhör.Plötsligt blev historiska detaljer och författarfrågor av ett enormt intresse. Jag tycker att vi behöver diskutera om inte detta är en besvärlig position som vi kan behöva ompröva.

    När det gäller Jesusargumentet så har jag inte kommenterat det direkt. Men det argumentet har till viss del legat till grund för diskussionen om vilka argument som är giltiga i akademin respektive kyrkan. I akademin skulle man ju inte godta detta argument eftersom det är teologiskt snarare än historiskt eller litterärt. Kyrkan kan däremot välja att beakta argumentet.

    Greger 

  • Jonasq

    För litenyta.Och jag släpper detta nu. Kolla in Waltonsundervinsing om du är intresserad av mittperspektiv meri detalj.

  • Anders Gärdeborn

    Jonasq,
    Jag förstår inte ditt resonemang. De paralleller du drar mellan Bibeln och de ”samtida skapelseberättelserna” är samtliga exempel på det jag menar är poesi och INTE naturvetenskap. Hur kan du från detta dra slutsatsen att det är osannolikt att Genesis har en särställning NATURVETENSKAPLIGT?

    Genesis skapelseberättelse är unik i sin viktigaste komponent, nämligen att Gud skapade UR INTET. I de andra skapas världen ur något förexisterande. (Du nämner Gilgamesh-oposet ovan och där skapas världen ur Tiamats kropp.) Vår modernaste skapelsemyt kallas big bang och den liknar Genesis i sin väsendligaste komponent – att både materia och tid har en början, dvs uppstår UR INTET.

    Samstämigheten mellan Bibelns och övriga kulturers berättelser är en stor styrka i så motto att den visar att berättelserna måste haft en historisk händelse som förebild. T.ex. finns syndaflodsberättelsen (naturligtvis med variationer) i över 100 kulturer idag. Många av dessa är dessutom oberoende av varandra, vilket tar udden ur förklaringar som hävdar att kulturerna lånat av varandra.

  • Jonasq

    Svaret på din första fråga är att det inte existerade någon naturvetenskap när Genesis skrevs. Budskapet ges helt och hållet inom ramen för den då existerande kosmologiska geografin.

    När det gäller Ur intet. Nej, jag tror faktiskt inte att vare sig Genesis 1 eller 2 lär detta. Självfallet måste Gud ha skapat ex nihilo vid någon tidpunkt eftersom allt är skapat av Gud, ”himmel och jord och allt vad därpå är”, men jag tror inte attt Genesis 1 lär detta, Jag tror att Gen 1:1 ska läsas som en sammanfattande introduktion, i vers 2 och följande kommer sedan själva skapelseprocessen, och då existerar redan materia. 

    Jag tycker att den mest övertygande läsningen av Genesis 1 är den som betonar skapelsen av ”ordningar och funktioner” som Gud har etablerat för människans skull. Alltså separerande av ljus och mörker handlar om funktionen ”tid” och sedan går författaren vidare och berättar om hur Gud har skapat en fungerande värld som han själv upprätthåller och styr över.

    Jag rekommenderade John Waltons undervisning, och jag gör det igen, han sammanfattar på ett mycket bra sätt detta synsätt. Om du är intresserad så är det bättre att du kollar in det. Risken är annars att vi måste skriva långa essäer här på bloggen, vilket ju inte riktigt är tanken.

    https://itunes.apple.com/us/itunes-u/old-testament-archaeology/id448946257

    Waltons bok, The Lost World of Genesis 1 är också väldigt bra.

    Tack för mig!

  • http://erikolof.blogspot.com/ Erik O.

    Okej. Kolla in min blogg om du vill se med egna ögon att hela jorden varit översvämmad precis som det står i berättelsen om Noas ark.

    http://erikolof.blogspot.se/2012/07/megaflod-i-marocko.html

    Allt Gott!

  • Pingback: Den allvarliga krisen eller ”Join me in my struggles” | In Christ alone()

  • http://erikolof.blogspot.com/ Erik O.

    Jag har aldrig påstått att Genesis ger en vetenskaplig beskrivning av skapelsen. Det är ditt enda argument och det missar målet fullständigt.

  • Jonasq

    Du tror att det är en beskriving som kan läggas jämsides en naturvetenskaplig beskrivning, och som kan jämkas med den, betraktas parallellt eller som alternativ. I den meningen betraktar du ju Genesis som en vetenskaplig beskriving, om än kanske poetiskt färgad. Men det är ett Guds ord om tillvarons beskaffenhet inom ramen för en antik kosmologiskt geografi, helt utan hänsyn till och kunskap om moderna vetenskapliga perspektiv och frågor. Det är således din läsning som missar målet. Din läsning leder också till en underlig konflikt med modern naturvetenskap. Och detta helt i onödan, texten ifråga har ett annat ärende än det du strider för.

  • http://twitter.com/davidwillgren David Willgren

    Angående 1 Mos 1–3 och funderingar kring skapelse ur intet kan jag rekommendera Mettingers ”I Begynnelsen” som finns tillgänglig online som pdf här: 

    http://www.tryggvemettinger.com/pdf/Trygger_N.D._Mettinger____I_begynnelsen.pdf

    Särskilt s.57–69 behandlar detta med ur intet, och i regel brukar man ju, om man tar v.1 som överskrift, sammanfattande proklamering, också mena att Gud skapat ur intet. Sällar mig försiktigt till Mettinger i denna fråga.

    I övrigt är den en bra bok som ger en bra inblick i 1 Mos 1-3 på det sätt som Jonas Q har talat om, d.v.s i sin historiska och litterära kontext. 

    Frid
    David



Subscribe to Stefan Swärd