Hej Jonas R! Jag blev orolig ett tag att vi gått för hårt åt dig. Min hållning har hela tiden varit att diskussioner som dessa inte handlar om titlar och positioner utan om argument. I det samtalet har alla som vill delta en plats. Jag tycker att många av dina frågor varit berättigade men att du i alltför hög grad riktat dem mot ÖTH. Jag uppfattar att det problem som du (och Nils-Olov) vill diskutera egentligen är en förskjutning i tidigare givna positioner utan att man redovisar skälen till att dessa förskjutningar görs. För Nils-Olovs del gäller det t ex pingst och den fria församlingen, bibelundervisningen och nu senast förhållandet till katolska kyrkan. Om man finns i kyrkor som inte odlat en kultur för öppna och kritiska samtal finns risken att man inte kan tala om frågor som dessa och att var och en som protesterar betraktas som ett problem. Att så mycket av samtalet hamnat här på bloggen visar också, enligt mig, att vi måste finna vägar till det intellektuella och kritiska samtalet. Men här kommer min poäng: Om ÖTH är en av de  platser där vi söker föra ett öppet sådant samtal så kan det vara kontraproduktivt att ge sig på just oss. Inte därför att vi inte ska kritiseras – det ska vi – utan för att vår öppenhet kan göra att vi drar på oss de kritiska frågor som i själva verket ska riktas brett till kyrkan och dess ledare, särskilt till dem (om de nu finns) som vill undvika det öppna och kritiska samtalet.

Greger

Att ställa frågan är inte problemet. Problemet är när man inte lyssnar på svaret: det är en felställd fråga som jag inte vill svara på. Det är nämligen också ett svar på en fråga och lyssnar man inte på det varför då alls ställa frågan?