Vad tycker du?

~ stefan

Det behövs paradigmskifte kring hela frågan hur vi bygger församling i Sverige idag. Det skrev jag i förra blogginlägget.

En nyfiken fråga. Vilka tycker mina bloggläsare är mest progressivt nytänkande i att bygga missionerande församlingar, och som är mission – och som inte bara snackar och har åsikter, utan också demonstrerar det i verkligheten. Alltså, vara en församling som verkligen vinner människor för Kristus, och som lyckas involvera hela församlingen, eller i varje fall stora delar av församlingen, i det arbetet. Och varifrån hittar man sina impulser? Och hur spelar det teologiska tänket en roll?

Jag har nog mina bestämda uppfattningar i denna fråga.

Men jag är mycket nyfiken på att höra vad du tycker. Skicka gärna detta blogginlägg vidare åt olika håll, så att jag får in en bred feedback.


Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /home/mattlose/stefansward.se/wp-includes/class-wp-comment-query.php on line 399
  • Ulrika Jansso

    PeJohansson ställer en fråga under bloggpost ”Ida Andersson.” En fråga som jag nu tolkar som att han undrar över vilket vatten vi ska använda för att vattna den växt som Gud ger. Och det är den mest viktiga och avgörande frågan. Det är innehållet i kannan som är avgörande. Inte om vi har skrivit Jesus på kannan. Är vi osäkra på innehållet är det bättre att låta bli att vattna för att inte vilseleda och förstöra Jesu namn.

    Den människa som söker har Gud dragit till sig. Människan ska då vattnas endast med Guds Ord. Det kan ske vid de mest olika tillfällen i den vardag som pågår. Och på de mest skilda sätt. En bön som jag bär med mig i de dagliga möten som sker med eller Guds direkta medverkan är: ”Gud hjälp mig nu så att det här blir rätt.” Det handlar om att möta varje individ där den befinner sig i sin relation med Gud och för mig att försöka förstå det och ge rätt vatten i rätt mängd vid rätt tillfälle. Någon är totalt uttorkad och behöver ”dropp” under flera dygn medan någon annan behöver en hink i halvåret. Helt beroende på.

    Men det är alltid och endast Guds Ord som håller att bygga på och när jag går emot det är Ordet fullt av råd kring hur jag ska agera. Erkänna, be om förlåtelse, upprätta och det är dessutom i sådana situationer som Ordet når fram som bäst. Det är då det syns att jag är en människa som tror på Gud och alla hans namn.

  • Ulrika Jansso

    Förtydligande:
    Det ska stå Jesus på kannan men bara när innehållet stämmer med innehållsdeklarationen: Bibeln. Vi måste lära oss att skilja på alla våra egna kannor och den friska källan.

  • Henkeloov

    Svenska Kyrkan är fantastisk i sin mission. Man når flest och har lyckats kapa trösklarna så att vanliga människor kommer till kyrkan, Man har också en fint diakonalt arbete där evangeliet presenteras praktiskt och man finns över hela Sverige, tänk bara på konfirmationsläsnng, begravningsgudstjänster, vigslar, dop och musikgtj. Vad det gäller att räcka evangeliet till svenska folket är Svenska Kyrkan fantastisk. Teologisk är det givetvis betoningen på nåden och folkkyrkotanken där var och en är välkommen med den tro och det liv de har.

  • Tea Gustavsson

    Det är väl inte progressivt nytänkande överhuvudtaget tänker jag. Mer att det handlar om att vända tillbaka till rötterna.

    Det första vi måste förstå är att Jesus förändrar människor på riktigt. Fortfarande. Vågar man tro det, vågar man uppleva det, då blir man så småningom missionell. Och det har växtkraft både inom och utom församlingen.

  • gäst

    Jag har aldrig sett något ”troendedop” i svenska kyrkan, och att få tro som dom själva vill låter mer som Hasse Alfredsson,s dialog.

    Stefan
     Jag är förvånad över att ingen ser att det gamla sättet var bäst, ”församlingarna ökade” på grund av att vi arbetade inåt, både med oss själva och familjen, sedan finns vi alla ute i samhället på olika platser som missionärer, ni som arbetar som ledare i församlingarna kanske får vattna det som alla dessa missionärer sår.

  • Birgit Hedstrom

    Bra inlägg Stefan! för om vi bara pratar och inte praktiserar (både som enskilda kristna och som församlingar) så har vi ju helt klart inte fattat meningen med varför vi är här. Jag anser att det är viktigt för den enskilde troende att tillhöra en kristen gemenskap där man dels får andlig mat (bibelundervisning oerhört viktigt!), en gemenskap där man är öppen för den helige Ande och förbön för sjuka mm, en gemennskap som tillåter människor som brottas med tvivel och frågor att få komma även med detta och inte tystas ner eller som man hört skräckexempel på bli kallade för upproriska bara för att man inte håller med om allt, eller för att man ifrågasätter . En gemenskap där ALLA människor, ”hög” som låg, fattig som rik, frisk som sjuk, ”röd och gul och vit och svart, gör detsamma har Han sagt” som vi sjöng när jag var barn. Om inte församlingar hjälper de människor som går där eller är medlemmar där att växa, hur ska man då kunna nå människor utanför vår lilla(eller stora :D) grupp? det är svårt att ge det man inte själv har fått! hemgrupper/cellgrupper tycker jag oxå är mycket viktiga, lättare där för enskilda människor att våga vara öppna även med sånt som kanske smärtar i livet. Sen utifrån en fungerande, kärleksfull, stå-för-sanningen, bibelbaserad församling så bör vi naturligtvis sträcka oss vidare till andra!! För den enskilda kristna har vi ju (de flesta tror jag i alla fall) ett antal människor som vi möter i vardagslivet; arbetskamrater, pluggarkompisar, grannar och släktingar som ännu inte känner Jesus. Bland dessa: LEV UT den tro vi har på Jesus rent praktiskt; bry sig, lyssna, bli vän, ge kärlek och vänlighet, erbjud att be för dem om man hör om någon svår situation de befinner sig i,  be den Helige Ande ge naturliga tillfällen att även få berätta, tala om vad vi tror på eller VEM vi tror på rättare sagt!
    När det gäller församlingar så kan jag nog säga att jag anser att Clara kyrka i Stockholm är ett bra exempel på en Kristuscentrerad, Guds-ords-centrerad och betjäna-uppsöka-hjälpa-människocentrerad församling. Det är en församling som varje vardag träffas för bön, undervisning och gemenskap, som vid lunchtid går till Sergelstorg och ger enklarae förtäring till behövande, som uppsöker drogmissbrukare och har hjälpt många att komma ur sitt misskruk, de är nu så kända i stan så ofta blir de uppsökta av behövande, dessa som vill komma ur sitt missbruk får hjälp med olika kontakter i samhället som de kan behöva komma i kontakt med, man går till Malmskillnadsgatan för att uppsöka och hjälpa prostituerade att komma ur det elände de lever i. Många människor har Jesus frälst och befriat och upprättat genom att människor ställt sig till hans förfogande som hans redskap för att nå människor. Fredagkvällar är det speciell satsning för att nå ungdomar bl.a genom Pannkakskyrkan där man också går till Sergelstorg bla. Det är en församling med människor från flera olika länder, man har en farsitalande grupp som numera hyr in sig i Hammarbykyrkan eftersom gruppen vuxit så starkt med många omvända muslimer (heeelt fantastiskt att höra dessa berätta om hur de funnit Jesus!!) de brinner med en sån passion för att nå sina landsmän med evangeliet! man har en swahiligrupp i kyrkan, man har bibelstudier på tigrinja. Simultantolkning varje söndag både till engelska och farsi. Som du vet Stefan så är ju jag inte själv medlem i Clara kyrka, men eftersom min syster är med där har jag ofta följt med henne dit (eftersom min egen församling inte är överdrivet handikappanpassad ;). Vill avsluta med att än en gång trycka på vikten av bibelundervisning; när jag växte upp i EFS så hade vi så bra, intressanta, utmanande bibelstudium av olika bibellärare tex från Johannelund, bla Anders Sjöberg, K-G Larsson (som vi faktiskt hade som pastor ett antal år), även lekmänbibellärare hade bibelstudier; och redan som barn älskade man att få gå och lyssna på detta! Mer bibelstudium åt folket! till barn-tonåringar-unga vuxna-medelålders-pensionärer-och riktigt gamla!

    God bless you and Eva and your children! 

    Birgit

  • Paulina Bolton

    I min egen erfarenhet i mitt liv och i min relation till Jesus så kommer impulserna till mission från ett ända ställe, närhet till Hans hjärta. När jag söker mig nära Jesus och får glimtar av hur underbar Han är och påminns av hur stort det är vad Han har gjort för mig, hur Han har räddat mig och hur Han påverkar mitt liv varje dag, då är det oundvikligt att jag längtar att få dela detta med andra. Då blir det inte längre tvång eller ett måste eller ett projekt eller ett program att missionera. Då strömmar det som levande vatten ur mig till de människor jag möter. Då spelar det inte så jättestor roll (även om det ibland kan göra skillnad och ha en viss betydelse) exakt hur strukturen och planerna ser ut. Vad vi behöver är liv inom oss. Om vi vill bygga församlingar som vinner folk för Kristus måste vi själva i församlingarna ha en miljö där vi ständigt längtar efter mer av Gud och där vi söker efter Honom och älskar Honom. Där vi får möta Honom som älskar världen och låta Honom förvandla våra hjärtan. 2 Kor 5:14 ”Ty Kristi kärlek driver oss, eftersom vi är övertygade om att en har dött i alls ställe…”
    Kanske är detta obekvämt och det ser kanske inte ut som vishet i världens ögon. Och ibland känns det lättare att köra igång med ett nytt program istället för att låta sig helgas och bli mer som Jesus så att världen kan se Honom istället för oss, människor i kyrkan. Men allt vi behöver göra är att söka oss närmare Gud, ta tid för Honom, och så kommer Han att förändra oss och allt runtomkring oss. Vi behöver mer av Honom, inte fler effektiva metoder eller smarta uttänkta strategier. Detta är sekundärt, det kommer naturligt som en konsekvens av att leva när Gud och låta oss formas av Honom.
    Som sagt, i mitt liv är detta det enda som långsiktigt har varit hållbart och som fått mig att faktiskt vilja nå ut till andra och älska dom med Guds kärlek.

  • Birgit Hedstrom

    Ojj! ser att min stackars hjärna tydligen e lite väl trött (efter sena Stefan Swärds blogg-läsande/kommenterande samt alla födelsedagsfester) så när jag läser igenom vad jag själv skrivet läser jag lustigheter som att komma ur sitt misskruk. Hmm.. inget nattsudd denna natt!

    Birgit

  • Birgit Hedstrom

    Absolut att den egna kärleksrelationen till Jesus och efterföljelsen av honom i liv och gärning är det mest fundamentala inkl. det personliga studerande av bibeln i syfte att det faktiskt måste få förvandla mig inifrån. Förbli i mig sa Jesus, så kommer ni att bära rik frukt.

    Birgit

  • Ulrika Jansso

     Amen

  • Ulrika Jansso

     Tycker också att dopfrågan är viktig. Utifrån ditt sätt att resonera kan vi samtidigt fråga oss vem som har sin integritet i behåll: Svk som håller på det dop de tror på eller Elim som säger att flera olika dop är samma tro.

  • gäst

    Det handlar inte om vad svk tror utan det handlar om din och min tro när vi tar dopet. Matt 3:16   Rom 6:4   Ef 4:5
    Idag finns flera församlingar som inte tar klar ställning, antagligen tror dom att dom kommer få en medlemsökning men det visar sig att det blir tvärtom.
    Varför skall vi tro och ta bibeln på allvar när inte ledarna gör det?

  • Wildwest63

    Motsatsen till ”rörelse” som i frikyrkorörelse är stillastående. Det vinner vi ingen på. Håller fullt med Stefan att en församling inte ska vara en damm, inte heller en ankdamm, utan en dynamisk verkstad där målet är att så många nya människor kommer till tro att det behöver grundas dotterförsamlingar, som blir självständiga, som grundar nya, etc.

    Frågan är hur vi kommer dithän. Här är jag mer pessimistisk. Församlingen ska vara en dockningsstation o kraftsamling för de kristna. Jag tror mindre på att församlingen ska vara primärt inriktad på sökare. Själavinnandet ska företas av medlemmarna i sina egna sammanhang, skolor, arbetsplatser, vänner. Sker det idag? Jag är inget helgon själv, men det goda samtalet existerar knappast, än mindre samtal om de stora frågorna i livet. Man kommer till fotbollsresultat, dokusåpor och det kyliga vintervädret.

    Efter ett tag är de själavunna mogna att tas med till cellgruppen, sen kanske till kyrkan. Man förväntar att där finna samma ande, samma lära och samma inställning som den man själv gett uttryck för. Här brister det. Det finns ofta inte samma bibelsyn hos en församlings medlemmar idag. Det finns rentav ofta helt bibelstridiga uppfattningar. Det måste vi råda bot på, annars blir det inga bestående skördar. Samtidigt klarar vi inte av att ha en gudstjänst för alla, i Sverige finns knappt längre möjlighet att fira gudstjänst med tonåringar och äldre samtidigt. Musikstilar, respekt, klädstilar skiljer så mycket åt att det inte går att samsas. Sen tror vi att vi ovanpå detta kan ta in andra kulturers uttryck. Det blir svårt.

    Kort sagt, målet är klart, men vägen dit består av träget grundarbete, ungefär som Sveriges försvar måste göras om från grunden efter politikernas sjabbel med vårt lands säkerhet. Bibelsynen måste stämma överens, bibelkunskapen höjas monumentalt, kompromisser skapas mellan yngre och äldre, invandrare o svenskar, annars finns ingen kyrka att falla tillbaka på när själavinnandet pågår ute i hem, skolor o arbetsplatser. Och då är det heller ingen som orkar.

  • Ulrika Jansso

     Du ställer en jätteviktig fråga.
    Vilken ledare är idag beredd att besvara den?

  • Pontus

    Jag tror att vi ska tänka mer i riktning ”vad innebär det att vara kyrka” än ”hur bygger vi kyrka”. Det är trots allt Herren Jesus som bygger sin kyrka, vi får som levande stenar låta oss byggas upp :)

  • Nils

    ”Frikyrkan nådde inte ända fram”  är ett myntat uttryck som borde få klarare aktiv rannsakelse pss. som Wilkersons omdöme om den svenska kristenhetens apati.

    a) De svenska samfunden grundades av starkt övertygade visionsbärare. De var drivande att förverkliga ”den kallelse” de bekände. Samtidigt som de med läseriets nit lät sig ledas av det ljus de erhöll från skriften.
    Det var dessa fundament som grundlade de rörelser som dagens samfund har sina rötter ifrån.

    b) Dagens församlingsplanterande & visionsproklammationer synes inte bära den unika ”vetekornskraft” som de tidiga pionjärarena hade. Vad blir bestående över någon generation är en fråga man måste ställa sig ?

    c) Tyvärr har mycket av nystartande ”köttets” prägel – egna syften styr det som målas upp som vision. Ganska snart kan det för ett vant öga skådas med egna estradnamn, familjemintries med nischade proklammationer som marknadsmässigt ska appelera till tilltänkta fårskallar. Reflektera över att dagens kristenhet har aldrig haft så många bibelskolor, aldrig haft så många symposier för ”ledare” där man ständigt förutsätter att det finns en uppsjö människor som behöver ledas.

    d) Jag instämmer med S. Demingers konklusion som jag inledde med, men med en klarare distinktion att den avgörande faktorn för att den återvändsgränd som frikyrkan står i är främst förknippad med ledarskapets politiska tillsättningar – det gäller frikyrka såväl som SvK.
    Den bibliska återspeglingen som mönsterbild är underordnad & satt på undantag. Med detta så har fårafållorna blivit något annat än vad mönsterbilderna anger.

    e) De undantag som uppstår – för det finns faktiskt ljus i mörkret, Och de strömfåror som däms upp letar sig nya vägar har andra vägar och källflöden.
    Här & där vaknar de etablerade upp över att flyktinggrupper med den första församlingens trängda situation bär väckelsekaraktär. Dessa öar av oaser som hittar hemvister i de etablerades lokaler i brist på egna medel, blir till häpet beskådande i ”gamla” kyrkor.
    Dessa ”nya” missionärer utan pastoral utbildning, men en klar kallelse att vinna sina fränder – Iranska flyktingar, Romer – tolkar inte bibeln utan läser den som dagligt bröd & delar brödet.

    Men det är nytt vin i nya läglar…

  • http://friattleva.blogspot.se/ Tony Malmqvist

    Min personliga reflektion om det här att är jag anser att ska inte experimentera för mycket när det gäller dom här frågorna. Det vi alltid måste koma ihåg är att, det som är fött av Guds Ande är fött av Anden, och det som är fött utifrån mänskligt, frustrerat, köttsligt sinne kommer aldrig i tidens längd bära nån god frukt. Det är tid nu att vi tar oss tid och söker Guds ansikte och inte våra egna smarta idéer.

  • Torbjörn S Larsson

    MED ALL RESPEKT…

    Med all respekt för allt du åstadkommit och din bildning och så vidare så tror jag ändå att att du är inne på en farlig väg.

    Jesus sa till Petrus : ”Föd mina får”. Upprepade gånger.
    Gör vi detta så får vi evangeliserande människor och tankar.
    Inte genom att DRIVA församlingen.

    Inte någon gång vad jag minns förekommer uttrycket – evangelisera -.
    Men däremot uppmaningar till de äldste att föda lammen.
    Ni gör ett fantastiskt arbete i er kyrka, men blir det för ensidig koncentration
    på evangelisation kommer ett bakslag. 

  • gäst
  • Ulrika Jansso

     Tack.

  • gäst

    Dom har många tankegångar som inte stämmer med vad jag lärt mig om änden och Israel, (om du eventuellt läser vidare) men pröva allt och behåll det som är gott.

  • Ulrika Jansso

     Tack för varningen. Det är så fantastiskt skönt att slippa fler ”blåsningar” än nödvändigt.

  • Anders Gunnarsson

    Bästa sättet att missionera är att fira mässan, predika omvändelse och bot.

    Vägen inåt går då utåt…