Ledare i Världen Idag idag

Här är en länk till min ledare i Världen Idag idag. Har skrivit om frågan om kristna församlingens inre liv och vår ambition att vara en profetisk röst i samhället. Och att de två sakerna hänger ihop.

Ledaren anknyter till hela debatten om adventsuppropet.

Vad tycker du om mitt resonemang om församlingsliv och på vilken grund vi kristna kan säga något i samhällsdebatten?


Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /home/mattlose/stefansward.se/wp-includes/class-wp-comment-query.php on line 399
  • http://profiles.google.com/stig.melin.vasteras Stig Melin

    Ja Stefan, Här kommer du in på ett område som vi borde lägga ner mycket tid på.
    Hur skall vi komma upp på banan igen?
    Är Anders Carlbergs analys riktig:  http://stig-melin.blogspot.se/
    /Stig

  • Fredrik Wenell

    Tack Stefan för att du ger oss stöd i vårt sätt att se på samhällsengagemang.

    /Fredrik Wenell

  • Nathalie Bencic

    Tror att du berör något viktigt. Jag själv är inte uppvuxen i kyrkan utan stannade kvar där efter konfirmationen och även om jag inte var överlåten så blev jag otroligt besviken på dem som arbetade där och inte levde som att deras tro gjorde skillnad i deras liv. Det spelade tydligen ingen roll, för Gud var ju ändå Gud och samtidigt var jag där och brottades jättemycket med relationer och alkoholfrågor. De som jag ser absolut mest upp till och idag tackar för vad de fick betyda för att jag skulle ta steget att lägga mitt liv i Guds händer, är de som hela tiden levde ut det kristna livet. I kyrkan, på stan och hemma i sina familjen.

    /Nathalie

  • Sward

    Tack Nathalie,
    hälsar
    Stefan Swärd

  • S-E Sköld

    Tack, Stefan! Församlimgen, Guds hjärtefråga och folkets räddning.

  • uffe lundberg

    Det låter ju bra, men vad gör kyrkan åt det? Om folket ska räddas måste man leva med dem, som Jesus gjorde. Generellt sett har kristna fullt upp med sitt eget och ingen som helst aning om hur det är att leva i ”verkligheten”. Många klarar inte ens av att vara i tuffa miljöer utan att känna sig obekväma, så frågan är: Vad gör man åt det?

  • S-E Sköld

    Kyrkan/församlingen är folket, och folket är vad Bibeln kallar ”Det allmänna prästerskapet”, som finns överallt och som – enligt JESUS – ”skall lysa som himlaljus i världen”, vara ”i världen men inte av världen”. Det är alla troendes – Jesu efterföljares – ansvar och uppgift, alltså inte någon särskild ”kyrkas”, utan Ditt och mitt och allas, som vill vara Jesu efterföljare, lärjungar.

  • PeJohansson

    En bra vision, var finns en ledarutbildning som är intresserad och som utrustar ledarna att våga?

  • Haning Burseryd

    Frågorna om Guds Rike och samhället är intressanta. Grundtanken, som många bibeltroende kristna har, är två regements-synen. Och det tycker jag är gott och klargörande. Samhället är inte församlingen och församlingen är inte samhället. Hur mycket vi än ville det, kan vi inte skapa teokrati här på jorden.

    Det är självklart att den kristna tron påverkar i ställningstaganden i samhället. Som bekant vurmar Stefan Swärd för multi-kulti. Detta är rätt så problematiskt och ansvarslöst i det långa loppet även om Stefan Swärd inte vill erkänna det. Denna naiva vurmandet för multi-kulti är riktigt farligt i relation till islam, som blir mer och mer aggressiv överallt i världen. Man underskattar de krafter, som finns i islam och den kultur, som är en stor aktör bland senare tidens invandrare.

    Det är ett fatalt misstag att beskriva den ”rätta” kristna uppfattningen om invandringen, som är nära Centerpartiets föreslagna idéprogram, fri invandring. Den kristna synen på ordningen i samhället är inte tygellöshet, att vara förstående och accepterande i det ena och det andra. Samhället har sina lagar och ordningar och vi har vår kultur, som är värt att försvara och förklara för invandrare.

    I församlingen styr den evangeliska läran, som visar att vi alla är syndare och behöver Guds nåd varje dag. Många frikyrkliga börjar hitta tillbaka till våra rötter, till reformationen, vilket som är glädjande.

  • Anton Fagerstedt

    Bra skrivet, Stefan! Håller med helt och hållet!

  • PeJohansson

    Det är möjligen en del som saknas,

    vem ska möta de som är prostituerade, idag möter ju församlingen bara de som handlar
    vem ska möta de som drabbas av pedofilen, pastorn av i dag vill ju endast möta förövaren
    vem ska möta familjen som alkoholisten söp bort? det finns bara uppmärksamhet på den som dricker
    vem ska möta hustrun som ledaren i församlingen misshandlar, idag är kulturen i ditt samfund att se bort och skapa en version att inte gripa in

  • PeJohansson

    Hur ska det då vara i församlingen för att det ska vara rätt enligt din uppfattning?Det hade naturligtvis varit bra om Centern ägnat någon uppmärksamhet till gamlingarna som får sina blöjor vägda så det det inte byts i onödan, att miljön den sista tiden i livet för de som byggt upp den välfärd som jag och andra nu får förbruka med generösa internationella erbjudanden hade jämförts med och nått upp till vad djurskyddslagen föreskriver beträffande daglig möjlighet till utevistele för kor, sällskap för ensamma hästar etc.Det är riktigt det du säger om att i den evangeliska församlingen är alla syndare och därmed finns inga gränser som någon får sätta för vad som kan pågå med pastorers medverkan och medvetenhet, exakt ordagrant så uttryckte sig det senaste pastorsbesöket hos oss;_ ”Skulle vi i vår församling ingripa i handel med sexuella tjänster, ja då skulle vi behöva ingripa i så mycket i vår församling så det gör vi bara inte” och jag själv (pastorn) är ju en syndare hur skulle jag ha någon rätt att säga att tdet skulle vara fel.” Hur anser du att församlingen och föreståndaren skall agera jämfört med den version vi erfarit?

  • S-E Sköld

    Du verkar leva i den föreställningen, att man kan leja någon att göra vad man själv är kallad att göral: vara ljus i mörkret och salt i förruttnelsen och en del i det ”allmänna prästerskapet”: ett vetekorn som faller i jorden och dör, bort i från sig själv, för att bära frukt för himmelriket. En skördeman som gråtande går iväg till skördefältet, och jublande kommer tillbaka med sin kärve!

  • Ulrika Jansso

    Vi vet att Jesus bygger sin församling på bekännelsen: ”Du är Messias, den levande Gudens Son.”

    Hur gör man för att leva den bekännelsen?

  • PeJohansson

    Nej.

  • PeJohansson

    Menar du att det verkligen är så att det finns en kallelse att se de i församlingen som är misshandlade likaväl som förövaren, då har du en uppgift i den moderna herdeutbildningen.

  • S-E Sköld

    Det Du vet, har Du ansvar för.

  • Ulrika Jansso

     Måste nästan be om ursäkt för denna fråga som är omöjlig i sitt
    omfång att svara på. Måste förmodligen även ta mitt ansvar och försöka
    svara någonting eftersom jag själv ställde frågan. I mitt sökande efter
    svaret i Bibeln så sökte jag på Frälsare. När jag ögnade
    igenom texterna insåg jag ganska snabbt att bekännelsen omfattar hela
    Ordet, som sagt omöjligt att svara på. Samtidigt är det inte fel med
    smakprov på bekännelsen:

    Ps 107:13

    ”Men de ropade till HERREN i sin nöd och han frälste dem ur deras trångmål.”

  • Haning Burseryd

    Nu förutsätter jag den klassiska bibeltron i församlingen. Det finns några viktiga aspekter i detta. Som någon har uttryckt, att ”vi tror inte på syndernas tillåtelse, utan syndernas förlåtelse.” Att man blir kristen helt pga tron på Jesus Kristus, betyder inte alls, att man kan leva hur som helst. Att bli kristen betyder också omvändelse och ånger över sina synder. Paulus har rik undervisning om det kristna livet, hur vi frälsta av nåd, ska vända bort från synden, ångra oss och mottaga nåden.

    Pastor i en kristen församling ska vara tydlig i sin förkunnelse, samtidigt ödmjuk, som vet, att vi alla är syndare.  Här tror jag är ändå viktigt, att församlingsmedlemmar förstår, att Gud har kallat pastorn till sin tjänst och att pastorn har auktoritet att förkunna Guds Ord. Paulus skriver om detta i pastorala breven.  Vad gör man sedan? De kristna, som upplever, att de har felat, syndat, ska erbjudas möjlighet till bikt och själavård, om så önskas. Av denna anledning finns det i lutherska kyrkor syndabekännelse som en del i gudstjänsten. Men det kan vara gott ändå att få möjlighet till bikt och förbön. I de frikyrkliga sammanhangen har det varit vanligt med ”eftermöten”, men jag tror, att  det vore mer meningsfullt att ha andra tillfällen i lugn och ro att mötas till bikt och förbön.

    Frågan blir annan, om församlingsmedlemmen tydligen bryter emot det, som förkunnas. I det fallet bör pastorn, ämbetsbäraren, ta kontakt med sådan person och försöka förklara, vad och varför församlingen anser, att det ena eller det andra är fel. Att man ser allvarligt på felen och att man vill leda till omvändelse och att mottaga nåden.

    Här menar jag finns skillnader mellan samhälle och församling. De lagar och förordningar, som finns i församlingen, kan inte tillämpas på det sekulära samhället.

  • PeJohansson

    Jo jag trodde från c:a söndagsskolan och fram till för några år sedan att det fungerade ungefär på det viset, nu vet jag bättre. 

  • PeJohansson

    Nej, det stämmer absolut inte!!Gå exemeplvis till akademin för behöriga församlingsherdar och fråga hur man hanterar informationen man erhåller i den nya tidens samtal under absolut tystnadsplikt, detta förövarnas bästa hjälpmedel att kunna fortsätta sitt värv och fördärv.Det är en utmärkt metod att slippa ansvara för det man vet om eller som man får vet asom herde; och det är bevisat.
     

  • S-E Sköld

    Res Dig upp och säg ifrån; om Du vet något. ”Förmana varandra, så länge det heter idag, så att ingen blir efter på vägen, genom syndens makt att bedra”.

  • PeJohansson

    Nehej du, det gäller absolut inte, det kan du fråga vilken pastor som helst som har behörighet enligt den ickekonfessionella behörighetsskalan, exempelvis ÖHT.

  • PeJohansson

    Här hade det väl varit ett utmärkt tillfälle för alla de akademiker som ägnar sin tid åt att ifrågasätta det ingen kan motbevisa, exempelvis att Jona satt i den stora fisken,  att verkligen visa vilka studiresurser och ansträngningar som läggs ned för att församlingsarbetet skall var en röst i samhället och i samtiden?Att visa och redogöra för hur värdefullt det är för församlingens tillväxt etc. och jämföra sig med Stefan Swärds uppfattning även här?
    Hördes det någon?

  • gäst

    Matt 18:15-17
    Fungerar inte i dagens församling med den absoluta tystnadsplikt, som pastorerna och ledningen påstår att dom måste hålla.

  • http://twitter.com/davidwillgren David Willgren

    Hej!

    Bra att du påpekar detta, för det är ju Guds rikes utbredning vi alla brinner för. Själv har jag engagerat mig i denna fråga genom att synas i den offentliga debatten genom ett antal insändare i Dagen. Instämmer således med Stefan Swärd, precis som mina medskribenter Fredrik Wenell och Anton Fagerstedt här ovan.

    Frid
    David

  • PeJohansson

    Det vore exempelvis lite intressant att läsa lite om diskussionen på vilket sätt förkunnelse bekräftas i den moderna församlingen respektive jämfört Jesu tid och ord.Hur går det till när man examineras i de andliga nådegåvorna och vilken plats får de ta i församlingen, vilken uppgift har de för en levande församling 2013 och om de över huvudtaget har någon betydelse, de kanske precis som fisken spelat ut sin roll nu när all information finns på Google?
    Vilken typ av ledarskap gäller 2013 jämfört 0033, ett ledarskap där omröstning visar den väg ledaren skall peka eller någon annan modell?Behövs församlingsherden 2013?Vilka sekulära metoder behövs ”kristnas” utöver 12 stegs metoden, ”lagandametoden” NFU, etc. för att hålla församlingen och försmalingsarbetet vid liv?

  • PeJohansson

    Stefan, hur skall församlingen och församlingsföreståndare förhålla sig till den som konsumerar barnpornografi samt köper sexuellla tjänster för att försmalingen skall hålla sig levande?

  • http://twitter.com/davidwillgren David Willgren

    Hej!

    Jag är inte riktigt säker på vad du syftar på. Jag är doktorand, och är inte del av kollegiet på ÖTH, så jag kan tyvärr inte svara på frågor som har med examination eller dylikt att göra. Jag kan bara redogöra för hur jag ser på den specifika fråga som Stefan Swärd diskuterar i sin ledare, en fråga där verkar vi vara överens. Du reagerade på att ingen av oss som diskuterat bibelsyn hördes i denna diskussion, så jag vill bara påpeka att vi har gjort oss hörda, men att vi inte alltid lägger hela vårt fokus på denna blogg. 

    Den Helige Andes tydliga närvaro i våra gemenskaper ser jag som en förutsättning för att vi ska kunna leva som kristna och förkunna Guds rike, jag ser inte att någon ifrågasatt det på denna blogg, men jag kan säker ha fel. 

    Du ställer stora frågor, men angående ledarskap tänker jag mig att stora beslut i våra församlingar bör fattas av församlingsmötet, och att vi där hela tiden ska sträva efter konsensusbeslut (utifrån apostlamötesmodellen, ”den Helige Ande och vi har beslutat att…”, t.ex. Apg 15:28). Hur detta tar sig konkret uttryck tror jag måste avgöras från sammanhang till sammanhang. Gud verkar inte i givna modeller utan genom människor, vilket gör att det blir knepigt att låsa sig för mycket vid särskilda sätt att göra saker. Men allas delaktighet är en viktig grundpoäng.

    Ja, församlingsherden behövs absolut 2013. Specificera gärna vad du menar.

    Vet inte vad du menar med kristnandet av sekulära metoder. Är inte bekant med någon av dessa förutom NFU, som jag är tveksam till. Ser inte församlingen som ett företag.

    Frid!
    David

  • PeJohansson

    Hur möter vi omvärlden med de andliga nådegåvorna jämbördes med förkunnelsen skulle ju kunna vara en utvecklingsfråga och samtalsunderlag där det vore spännande att ta del av hur en akademi ser på det.

    Hur ser då församlingsherden ut 2013, har han/hon både käpp och stav eller bara en godispåse?

    Exempelvis 12-stegsmetoden som metod väver inen andlig del som inte nödvändigtsvis behöver vara kristen tro, det finns en anpassad variant men det är fortfarande en metod och det är lite intressant, vad är räddningen? Metoden eller Jesus Kristus? Eller båda?

  • http://twitter.com/davidwillgren David Willgren

    Hej!

    Jag förstår inte riktigt vad du frågar efter eller vad det har med adventsuppropet att göra. Du får gärna maila mig så kan vi prata vidare.

    Frid!
    David

  • PeJohansson

    Ytterst jämförelsen av hur mycket som produceras av diskussion/dialog och komplettering/utveckling av praktikern Swärds samtidsengagemang och funderingar (ett fåtal ”jag tycker som du” inlägg) jämfört med om det fanns en fisk eller inte och vad den fisken i så fall innehöll.Var lägger vi resurserna?
    Hur har akademikerna utvecklats jämfört med dem i liknelsen som Jesus utvecklade i  gamla berättelsen den medmänskliga Samariern?Som det synes så är brottsoffret i precis samma läge, det är inte fint  nog att ta hand om den som utsätts för övergrepp, däremot är man inte längre rädd för rövarna, det finns ett byte att dela, samtidens rövare kan få själavårdssamtal och förklaringar till sitt beteende. Det är ju en utveckling att diskutera och ett engagemang att diskutera för församlingen, eller hur?

  • Haning Burseryd

    Det är bra, att du tar upp detta. Den, som är ”förövaren” har inget behov av någon förståelse i bikten, om han/hon INTE ångrar sina synder och vill inte omvända sig och bryta med sina synder. Pastorn, som tar emot bikten, även om han tystnadsplikt, ska uppmuntra klienten att bekänna och gottgöra det, som han/hon har skadat. I en sådan bekännelseprocess kan pastorn ge stöd. Frågorna är inte enkla. Det går naturligtvis att förklara sitt syndiga beteende, att skylla på det ena och det andra, men den, som bekänner: Jag har syndat! kan ta emot nåden.  

  • PeJohansson

    Apg 26:20