Vad ska man ha en kyrkbyggnad till?

Elimkyrkan har ju köpt den gamla baptistkyrkan Salem på i bästa tänkbara läge på Södermalm i Stockholm. Vi köpte kyrkan av Baptistsamfundet under 2012. Anledningen är att Salemkyrkan är mycket större än Elimkyrkan, och vi har där helt andra expansionsmöjligheter som församling. Elim rymmer 150-200 i största kyrksalen, Salem kommer att rymma minst 520.

I går hade vi en röjningsdag i Salemkyrkan då vi slängde en massa skräp. En omfattande renovering av byggnaden håller nu på att sätta igång. Vi flyttar över dit under sommaren 2013, men en invigning av en nyrenoverad kyrka blir först i början av 2014 någon gång. Här är några bilder från gårdagens städdag.

Förhållandet till kyrkbyggnad är inte någon enkel fråga. Det finns två motstrida strömningar i kristna kyrkans historia. Dels ”house church” historien där fokus är på relationer, mindre informella samlingar, framförallt i olika hem. Ibland när kristna kyrkan lever under förföljelse och är förbjuden har man inget alternativ, man måste jobba på det sättet.

Det andra alternativet är den historiska kyrkosynen, där kyrkbyggnaden får en status liknande templet i Gamla Testamentet. Byggnaden blir sakral, och blir en särskild plats för att möta Gud.

Det synsättet är det vanliga inom de historiska kyrkorna och Svenska kyrkan.

Inom frikyrkorörelsen har vi gått från en historia där vi revolterat mot Svenska kyrkans sakralisering av kyrkbyggnaden, vi startade bönehus, kapell m.m. Men de senaste femtio åren har frikyrkorna alltmer gått över till att kalla byggnaden för kyrka.

Jag har ju under många år jobbat med församlingsgrundande och kristet kommunitetsliv. Så jag har erfarenhet av den ena ytterligheten. Har använt gymnastiksalar, biografer, skolmatsaler, klassrum, skolaulor, fritidsgårdar, föreningsgårdar m.m. som gudstjänstlokal. Håller man på så ett antal år försvinner dock romantikens skimmer.

Är en församling ganska liten så är det enkelt att jobba på ett informellt sätt och mest med hemmen som bas. När en kristen gemenskap blir större och man jobbar med olika sorts sammankomster blir det dock svårt att praktiskt hantera.

Att arbeta i sekulariserade Stockholm, som saknar alla former av kristna traditioner i samhället, har jag dock sett det som en stor fördel att arbeta utifrån en etablerad kyrkbyggnad. Det är enklare för människor som helt saknar kristen bakgrund att ha något hum om vad det handlar om, och det skapar mindre misstänksamhet än om gudstjänsten är i en matsal eller skolaula. Lever man i en starkt sekulariserad miljö är en kyrkbyggnad en fördel för att bjuda in folk som är helt kyrkovana. Det är min Stockholmserfarenhet.

Det är de troende som är Guds byggnad, templet. Visst. Men det är inte fel att ha större mötesplatser och gudstjänstlokaler som människor kan identifiera och få kännedom om, och få en viss bild av att det där drivs någon form av kristen verksamhet.

Kyrkan och kyrkbyggnaden är bara en byggnad, javisst. Men den kan bli som en ”stav” i Mose hand, ett naturligt redskap för att användas av Gud, en plats där Guds ord kan förkunnas, där bön och tillbedjan kan pågå, och dit människor kan bjudas in för att höra evangeliet.

En missionsstation där troende kan utrustas för att sedan sändas ut i samhället och ut i staden.


Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /home/mattlose/stefansward.se/wp-includes/class-wp-comment-query.php on line 399
  • Jonas Rosendahl

    Håller med om mkt men för att ge lite perspektiv på det du skriver. Det var ju konventikelplakatet och även till viss del under dissenterlagarna som gjorde det SVÅRT för att inte säga nästintill omöjligt att få bygga kyrkor. På något underligt sätt så lyckades ändå metodisten George Scott som kom till Sverige 1830 trots svårt motstånd från ärkebiskopen bygga den sk Engelska kyrkan färdig 1840.  Senare kallad Betlehemskyrkan när den nyöppnades eftersom förföljelsen blev så svår att Scott fick fly landet och kyrkan stängas i 10 år. Vår första frikyrka byggdes alltså 1840.
    Hade vi inte haft så frimodiga pionjärer som körde på trots kompakt motstånd skulle vi varken ha haft en stor frikyrklighet eller frikyrkor idag. Men vi är på god väg att slarva bort det både i teologin och genom ett stort medlemstapp. Må Gud ge oss nya pionjärer som vågar! 

  • Anders Gunnarsson

    Utom-statskyrkliga kyrkobyggnader har trots SvK enorma intolerans ändå funnits i Sverige. Scott var inte först. Ortodoxa kyrkor fanns. Katolska o reformerta (t ex i Göteborg på Hisingen, innan nya Göteborg grunlades) fanns, såväl som en mosaisk församling i Marstrand.

    I kgl enhetsstaten gavs mammon (handelsförbindelser) mer utrymme än den lutherska renlärighetens obefläcklighet…

    Jag personligen tror dock att svensk kristenhet mått bättre utan Scott o ffa amerikanska influenser från frifräsarna. Men är glad att det finns något liv kvar i lutherdomen i Svedala (vilket frikyrkan bevarat bättre än SvK)!

  • Jonas Rosendahl

    Ok jag kände inte till att de byggdes under den tiden, men jag har iof inte kollat de utanför traditionell frikyrklighet. 
    Med tanke på vad du säger om amerikanska influenser, tycker du kampen för religionsfriheten i nuvarande form också var onödig att frikyrkofolket kämpade för med hjälp och ”influens från amerika” ?

  • Lennart_bengter

    Läste om hur Anders Wiberg (en av grundarna till svenska baptistsamfundet) reste runt i England och letade sponsorer till bygget av Salemkyrkan på söder, och hur han när han blev trött besökte London och lyssnade till Spurgeons predikningar.
    Imponerande hur hans insats kunde resultera i en så stor kyrkobyggnad av sten på det då fattiga södrmalm.

  • Svenne Larsson

    ” Men den kan bli som en ”stav” i Mose hand, ett naturligt redskap för att användas av Gud, en plats där Guds ord kan förkunnas, där bön och tillbedjan kan pågå, och dit människor kan bjudas in för att höra evangeliet”.
    En liten fråga bara Stefan: Det kan man väl göra hemma i hemmen lika bra eller?
    Om man gör det i hemmen så kan man använda alla miljoner till de fattiga och evangelium istället för en byggnad…

  • Tea Gustavsson

     Men vill man hålla ihop en större församling måste man någon gång träffas. Annars faller den gemenskapen ihop. Och jag tror att det är som Stefan skriver; en stockholmare är mer benägen att tacka ja till att komma till kyrkan framför att tacka ja till en inbjudan hem till någon okänd människa. Möjligtvis skulle det funka att ha öppna samlingar på caféer och dylikt.

  • gäst

    Du skriver på bästa tänkbara läge på södermalm, vad är bästa läge för dom medlemmar som ni har, var bor medlemmen? jag ser i Gbg att 2 av 3 bor mer än 5 mil från kyrkan hur har ni det i Stockholm,dom som har lite längre kanske drar sig för parkeringsavgifter och trängselskatt och inte kommer så ofta, det kanske vore bra att göra som JV som bygger i industriområden. Eller så kan man bygga nära stora varuhus, då finns det alltid parkeringar. Bästa läge innebär ofta lite och dyra parkeringar och hög kostnad för ”bygget”, ni kanske kunde fått en kyrka i varje väderstreck för samma kostnad om dom låg på låg tomtpris område.

  • Tea Gustavsson

     Frågan är om kyrkbyggnaden är till primärt för medlemmen? Jag hoppas ju att det inte är så. Läge väljs utifrån vem man vänder sig till.

  • gäst

    Som jag och många andra upplever det så har vi kommit till tro på många olika sätt och stannar i en församling där man trivs, men arbete och bostad gör att de flesta hamnar i ytterområden, jag har själv skjutsat mina barn ca 5 mil till kyrkan och just nu gäller det barnbarnen, centrumkyrkor blir dyra både byggnadsmässigt och underhåll, dessutom går många onödiga pengar till bil och transportkostnader som kunde används bättre, vad jag menar är att många församlingar låser fast sig vid att dom skall ligga kvar i centrum när medlemmar inte bor där, och i den församling som jag tillhör är det barnbarnen som är på väg att vinnas nu och som möjligen bor en bit ifrån kyrkan, i min församling har föryngringen skett genom att vi får med oss våra egna, och det kan väl knappast vara något fel, det vore värre om vi inte fick med oss barnen. (Nu vet inte jag något om hur Elim fungerar, jag menar generellt) 

  • Tea Gustavsson

    Jag tror att både centrala och lokala kyrkor behövs. Ofta har de lite olika funktion och uppdrag. En central kyrka används ofta för att finns till hands för människor som bor eller jobbar i de centrala delarna och som vill ha en mer anonym kontakt. Lokala kyrkor vänder sig mer till de som bor runt omkring som söker en nära gemenskap. Båda sakerna behövs och kompletterar varandra. Ser man t.ex. på Holy Trinity Brompton har man både en stor kyrka centralt i London och så har man många lokala församlingsplanteringar i bostadsområden. Men utan den centralt belägna kyrkobyggnaden skulle många aldrig hitta till dem. De som hittar till den centrala delen hamnar ofta sedan så småningom ute i en lokal församlingsplantering. Fortfarande del av samma församling men med en helt annan typ av församlingsliv. Allt behövs!

    Och ja, självklart behöver våra barn också få möjligheten till en församling som fungerar för dem. Men jag tror faktiskt att det är nödvändigt att också ha blickarna längre riktade ut än så. Det finns så många människor därute som behöver hjälp och som behöver möta Jesus och följa honom. Med tanke på hur många Jesus-troende det faktiskt finns i det här landet är det sorgligt att vi inte påverkat samhället mer. Tillsammans skulle vi kunna hjälpa hundratusentals svenskar.