Stefan Swärd

Allt mellan himmel och jord

Teologi handlar om Gud och läran om Gud. Är därför en helt avgörande verksamhet. Även kristna som visar distans mot intellektualiserande teologi, men som har Bibeln som rättesnöre för lära och liv behöver ändå utgå från någon form av teologisk reflektion. Teologi handlar ju bland annat om hur vi läser Bibeln och sammanställer och tolkar det som står i Bibeln.

Med den gamla lutherska enhetskyrkan fanns det en tydlig gemensam teologisk referensram i Sverige som präglade prästutbildning, predikningar och teologin. Med frikyrkorörelsens framväxt uppstod spänningar även teologiskt, EFS, metodismen, baptismen, missionsförbundet hade en tydlig teologisk profil. Även om missionsförbundarna och baptisterna och fribaptisterna tolkade Bibeln något olika i vissa frågor, hade man ändå en gemensam ganska bokstavstroende bibeltolkningsmodell.

Teologin har dock blivit allt spretigare och det finns ett antal olika influenser. Det gör situationen komplicerad i dagens svenska kristenhet. Att den teologiska spretigheten inte skapar mer splittring än den gör, beror nog mest på att den breda kristna allmänheten är ganska teologiskt omedveten och att vi har kyrkoledare som mer är pragmatiker än teologer.

Inom Evangeliska Frikyrkan har vi valt att ha en evangelikal grundsyn och Lausannedeklarationen som en gemensam referensram kring hur vi ser på Bibeln. En grundläggande evangelikal utgångspunkt är att Bibeln innehåller Guds uppenbarelse, den är tillgänglig och förståelig för den vanlige troende, och den är absolut sann. De grundläggande kristna läror man hittar i Bibeln, som t.ex. uppståndelsetron, guds kallelse av Abraham, syndafallet, synen på äktenskapet, det är sant och begripligt och kan tillämpas i den kristna församlingen.

Det här blogginlägget syftar bara till att reda ut begreppen kring några av de olika teologiska inriktningar som finns idag. Man bör notera att det handlar inte om vattentäta skott. Klassificeringar av detta slag är trubbiga. Jag håller mig nu inom det protestantiska fåran.

Jag tror dock att det är nödvändigt med denna typ av diskussion för att man inte ska tala förbi varandra.

Jag uppfattar mig nog som att jag står för en evangelikal kristen grundsyn med öppenhet både för karismatik och bred ekumenik. Min tolkning av evangelikalism är inte kulturfientlig, vetenskapsfientlig eller samhällsfientlig. En socialt engagerad evangelikalism vill jag stå för.  I min bok ”Efter detta” visar jag nog större respekt för historiska kristna arvet och de historiska kyrkorna, mer än vad som är mainstream inom evangelikalismen. Det kommer nog att prägla även min nästa bok om korset och försoningen.

Jag uppfattar som att evangelikalismen har sina rötter i väckelserörelserna alltifrån pietismen, till baptismen, till pingströrelsen, till EFS, frälsningsarmén etc.

Vår tid präglas dock av en stor nivå av teologisk spretighet. På denna blogg har diskuterats termerna liberal, evangelikal och fundamentalist. Det kanske var beteckningar som var relevanta för 100 år sedan, jag uppfattar nog att dagens situation som betydligt mer komplex. Evangelikalism har ju varit ett försök att hitta en position mellan liberal teologi och fundamentalism. Man bör dock komma ihåg att fundamentalismen i sitt ursprung var ett försök att försvara kristna trons sanning och Bibelns sanning mot de liberala attackerna, på den punkten finns det en samstämmighet mellan klassisk kristen fundamentalism och evangelikalism.

Här gör jag ett försök att skissa på några olika teologiska skiljelinjer som man märker i dagens debatter, litteratur och förkunnelse.

1. Postliberal.

Postliberal teologi brukar ibland användas som beskrivning av en viss teologisk inriktning. Det är en reaktion mot liberala teologin och ett försök att skapa en mellanposition mellan liberal teologi och konservativ teologi. En viktig definition av detta kom genom amerikanske teologen George Lindbeck som 1984 kom med boken ”The Nature of Doctrine: Religion and Theology in a Postliberal Age”. Arne Rasmusson är en svensk teolog som man kan klassificera på detta sätt. Hauerwas är en känd amerikansk teolog som brukar räknas som postliberal. En definition man kan hitta på nätet är: ”The postliberals argue that the Christian faith be equated with neither the religious feelings of romanticism nor the propositions of a rationalist or fundamentalist approach to religion and theology. Rather, the Christian faith is understood as a culture and a language, in which doctrines are likened to a ”depth grammar” for the first-order language and culture (practices, skills, habits) of the church that is historically shaped by the continuous, regulated reading of the scriptural narrative over time.”

En intressant fråga är hur postliberal teologi skiljer sig från evangelikalism.

Jag märker att i vissa bloggdebatter jag hamnar i, så verkar det som om mina debattmotståndare är präglade av postliberala idéer. Handlade inte fyrkedebatten för några år sedan om postliberal teologi kontra evangelikal teologi? Jag vet inte, det är en hypotes endast.

Det postliberala kännetecknas av att man vill värna om innehållet i den kristna tron, och det kristna språket, man vill utgå från tron och Bibelns tankevärld.

Liberal teologi kännetecknas ju av att man i väldigt hög utsträckning anpassar sig till moderna vetenskapen och det moderna samhället. Därför hamnar man i en kritik och ett avståndstagande mot de övernaturliga inslagen i kristendomen. Här reagerar det postliberala.

Jag får dock intrycket av att det postliberala synsättet dock i alltför stor utsträckning gör kristendomen till sociologi. Tron formas och uttrycks i den kristna gemenskapen – det är naturligtvis rätt och riktigt, men trons sanningsanspråk måste ha en fastare grund än så. Jag uppfattar postliberal teologi som svag när det gäller sanningsfrågan, man tycks inte tro att det finns kristna dogmer utanför den kristna gemenskapen. Finns det en absolut sanning som förkunnas genom skriften och genom den av Gud inspirerade bibeltexten.

Jag får känslan av att postliberal teologi hamnar i samma typ av relativisering som präglar postmodern teologi och liberal teologi. Samtidigt kan man ju hävda att liberal teologi inte hamnar i relativisering, den kommer ju med ganska exakta påståenden om hur man tolkar tron och ger ganska färdiga svar på hur kristna tron är.

Jag får intrycket av att postliberal teologi har anammat ett relativt sanningsbegrepp, kristna doktriner är sanna i en gemenskap som tror på dem, de har inte ett sanningsvärde utöver detta. Och här krockar det i grunden med ett evangelikalt synsätt som utgår från att Gud har talat och det han säger är sant och är en högre nivå av kunskap än vad vi människor kan uppnå genom t.ex. inomvärldslig vetenskaplig metod.

Det verkar som att den evangelikale brittiske teologen Allister McGrath anser att postliberal teologi och evangelikal teologi inte är förenligt, utifrån mina mycket begränsade kunskaper är jag benägen att hålla med honom.

En annan skillnad mellan postliberal teologi och evangelikalism är att det postliberala betonar tolkningen av Bibeln, och gör den till avgörande. Att Bibeln uttrycker en sanning som finns där, även om min tolkning är begränsad, är en evangelikal hållning.

Skillnad i synsätt på historiciteten i Bibeln tror jag också uppkommer i jämförelsen mellan postliberal och evangelikal. Den postliberale betonar Bibeln som berättelse, betonar det bibliska språket, betonar betydelsen av vår tolkning- på bekostnad av hävdandet att det är faktiskt sant och det faktiskt har hänt det som jag läser i Bibeln.

Det finns teologer som rör sig i gränstrakterna mellan ett postliberalt synsätt och evangelikalism, Grenz brukar väl räknas som en sådan.

2. Narrativ teologi.

Narrativ teologi är ett annat begrepp som i viss utsträckning liknar postliberal teologi. Poängen är att presentera Bibelns innehåll mer som berättelser, mer än som lärosatser och systematisk teologi. En som har gjort sig känd som förespråkare av narrativ teologi är Rob Bell och den församling där han tidigare var pastor, Mars Hill. Ansatsen är bibelcentrerad men en svaghet när man inte har fokus på läror och en systematisk sammanställning av vad Bibeln lär i en viss fråga, att man som andra teologiska riktningar kan hamna i ett teologiskt gungfly. Det behöver dock inte vara så. Rob Bells bok om ”Love Wins” kan utan tvivel klassas som systematisk teologi, däremot kan man hävda att det inte är någon bra form av systematisk teologi. Narrativ teologi behöver dock inte innebär uppmjukning av grundläggande kristna lärosatser, läser man Mars Hills hemsida så ser man ett försvar av Adam och Evas historicitet, Abrahams historicitet, det beskrivs inte bara som allegoriska berättelser. Narrativa teologin betonar också betydelsen av att berättelsen lever bland Guds förbundsfolk. Samtidigt finns det här samma svaghet som med det postliberala synsättet, man tycks överge kravet på någon form av objektiva sanningskriterier för kristen tro. Samtidigt är Guds ord överlåtet till kristna kyrkan som ytterst svarar för dess sanning, men är då inte begränsad till en smalare kristen gruppering.

Ett synsätt inom narrativa teologin som är helt förenligt med en evangelikal grundsyn, är att se på Bibeln som en helhet. Jag håller med om att Bibelns helhetssyn måste koordineras med att formulera lärosatser, lärorna måste grundas i Bibelns stora berättelse. Det kan jag hålla med om.

Andra strömningar är postsekulär teologi, radikal ortodoxi, progressiv teologi m.m.

3. Post-evangelikalism

Post-evangelikalism är en annan strömning. Det är framförallt en kritik mot evangelikalism och uttryck för personer och rörelser som distanserar sin från en evangelikal kristen grundsyn. I vissa avseenden är detta ett amerikanskt fenomen och bl.a. uttryck för kritik mot den högerpolitisering som har präglat amerikansk evangelikalism. Men det handlar också om att ifrågasätta tron på Bibelns ofelbarhet, Bibelns historicitet, att mer tro på vetenskap än Bibeln, och den typen av frågor. Kritik mot bristande ekumenik och socialt enagemang räknas också in i denna strömning. Denna strömning kan sammanfattas i kritik mot vissa evangelikala yttringar.

En person som Brian McLaren kan man nog klassa som i rörelse i riktning mot post-evangelikalism i varje fall.

4. Postsekulär teologi.

Postsekulär teologi är en annan strömning som ganska mycket påminner om postliberala synsättet. Hauerwas räknas även här som en viktig inspirationskälla.

Andra strömningar är postsekulär teologi, radikal ortodoxi, progressiv teologi m.m.

Jag återkommer, blogginläggen får inte bli för långa.

 

 

  • Ulrika Jansso

    Vill be dig om förlåtelse som jag genom mitt sätt att säga saker på har skadat på något sätt. När det gäller mitt tillvägagångssätt i saker o ting så visste jag nog inte vad jag gjorde.

    Matt 15:11

    ”Det som kommer in i munnen gör inte människan oren. Men det som går ut ur munnen, det orenar henne.” 

    Matt 15:18

    ”Men det som går ut ur munnen kommer från hjärtat, och det gör människan oren.

  • Fredrik Wenell

    Ingen blir gladare än jag när du använder din blogg för lite teologisk uppdatering. Men du skall nog vara lite försiktig när du börjar placera in personer i olika teologer i fack. Arne Rasmusson är nämligen inte en postliberal teolog. (Det är inte heller helt enkelt att placera Stanley Hauerwas där även om det är vanligt. Han beskriver sig själv som en ”high church mennonite”) Arne kommer inte ur en liberal mylla utan från en frikyrklig miljö. Han har beskrivit sin egen position som ”postsekulär”. För att få en intressant och uppdaterad version av den svenska teologin så skulle jag råda dig att läsa Arnes artikel i Lutheran Quaterly ”A Century of Swedish Theology”. Den svenska teologin kanske bättre förstås utifrån andra paradigm än just den liberala-konservativa uppdelningen. Där beskriver han också hur han ser på den postsekulära teologin. Han skriver på slutet i sin artikel lite om vad de vill göra:

    ”That we interpret and criticize secular discourse-practices from a Christian perspective does not mean that we are anti-liberal and anti-modern. Such dichotomies are meaningless if one accepts that complex and fractious nature of Christianity and, for example, liberalism and the relationships between them. In Swedish theology one has often worked with a dichotomy between the Christian and the human. This is an odd way of putting it that presumes the unhistorical view that the secular is the natural and that there exists a universal rationality, while the Christian represents a particular way of being human. The Christian is not something particular contra a secular universalism, it is something different. [Ola] Sigurdson talks about particular universalism. We make universal truth claims,
    although by necessity from a particular perspective.”

    De vill helt enkelt inte låta någon annan storhet definera vad kristen tro är än den kristna traditionen själv. Se den som en egen storhet utifrån sina egna premisser. För Rasmusson har det en väldigt enkel förklaring i hans frikyrkliga rötter. Han vill helt enkelt utforska vad det betyder med en tro som inte låter sig fångas i nationalsteten eller andra definierande storheter. Han har gjort det med hjälp av exempelvis diaspora termer. Vad innebär det för kristen tro att leva utan makt men ändå bevara sin identitet?

    När det gäller Evangelikalism och Post-liberal – läs McGraths ”Genesis of doctrine” så får du en utmärkt genomgång av problemen med LIndbecks. Problemet är precis som du säger historiciteten i texterna (även om jag inte tror att du och McGrath ser lika på de frågorna…men ooops nu kommer vi visst tillbaka till bibelsynsdebatten). Sen finns det också en intressant bok där de samtalar med varandra – ”The Nature of Confession” av Timothy R Phillips och Dennis Okholm.

    Sen är det väl inte helt en adekvat jämförelse att placera in Rob Bell och Brian McLaren i en sån här beskrivning när du tidigare arbetat med Arne Rasmusson och Stanley Hauerwas. Det är liksom att jämföra äppel och päron.

    Men lycka till med ditt fortsatta arbete. Det behövs!

  • WO

    Intressant liten genomgång, tack Stefan!

    En fråga:
    ”Man bör dock komma ihåg att fundamentalismen i sitt ursprung var ett försök att försvara kristna trons sanning och Bibelns sanning mot de liberala attackerna, på den punkten finns det en samstämmighet mellan klassisk kristen fundamentalism och evangelikalism”

    När blev fundamentalism något annat?
    Vad mer precist gjorde att man någonstans kände behovet(?) av att distansera sig vs ”fundamentalismen” och så skapa evangelikalismen?

    Frågan är öppet ställd: jag får gärna svar av vem som önskar, då jag inte är så värst bevandrad i dessa begrepps ursprung på djupet.

    Tycker allt att ordet fundamentalism (alltså kristen sådan) i ”dagilgt tal/skrift” mest används för att definiera bort sådant/sådana man inte vill erkänna som medspelare på samma nivå, dvs en fundamentalist (eller ännu elakare uttryck som ibland används: bokstavstroende) är någon man inte behöver ta på allvar.
    Lurat lite på varför, då jag i praktiken aldrig någonsin stött på vad jag skulle kunna säga vore en regelrätt bokstavstro.

  • Jonas Rosendahl

    Om man inte tycker det spelar nån roll om Jona bok är historisk eller en fiction. Om man inte tycker det spelar nån roll om Jesus verkligen sa det som står i John 3:16 eller inte. Om man fråntar bibelns dess historicitet i vissa stycken och även författarna bakom bibelorden med hänvinsing till att det viktiga är det som står där och vad det vill säga oss. Vad ska man kalla det för bibelsyn? Sekulär bibelsyn?, liberal bibelsyn?, klassisk bibelsyn? eller ska vi kalla det för synkretisk bibelsyn, ja det kanske är dags för nåt slags nytt teologiskt fack, vem blir första uppfinnaren till det tro?

  • Jonasq

    Hej WO!

    En snabb reflektion i relation till din fråga. ”Fundamentalism” har blivit en helt och hållen negativ term. Men när vi talar om den kristna fundamentalismen som en historisk rörelse under början av 1900-talet så menar vi något annat. Mot bakgrund av de liberalteologiska strömningarna från mitten av 1800-talet och framåt kände framför allt nordamerikanska akademiska teologer behovet av att försvara kristen ortodoxi. Man författade tolv volymer med samlingstiteln ”The Fundamentals” (du kan läsa om detta verk här: http://en.wikipedia.org/wiki/The_Fundamentals).

    Eftersom man hade försatt sig själv i en försvarsposition utvecklade man med tiden dock vad som skulle kunna kallas en skyttegravsmentalitet. När detta blev en gräsrotsrörelse följde denna mentalitet med och utvecklades till en ganska långtgående anti-intellektualism där man odlade en djup skepticism till vetenskap, akademi och kultur överhuvudtaget. Nu kanske du känner igen några av de element som vi idag brukar kalla ”fundamentalistiska”? 

    Från 50-talet och framåt utvecklades därför vad som brukar kallas neo-evangelikalismen som ett positivt alternativ till fundamentalismen. Man delade fundamentalisternas grundläggande syn på kristen ortodoxi men man hade en mycket mer öppen syn på bildning, vetenskap och dialog med kulturen. Den amerikanske tidningen Christianity Today blev ett viktigt organ för denna rörelse. Och den spred sig över hela västvärlden. Kända namn är till exempel J.I. Packer och John Stott. Senare brukar vi kalla detta för det ”evangelikala” rätt och slätt.

  • Sward

    Sådan här typ av klassificering blir ju knepig, jag inser det. Att Rasmusson kallas för postliberal, har jag hittat på wikipedia tror jag, någonstans på nätet hittade jag uppgiften. Har läst något av honom, men för lite för att kunna göra någon sorts egen bedömning.
    Han är dock något av Helige Ande inom Evangeliska Frikyrkan, det refereras överallt och ständigt till honom, men jag har aldrig sett honom någon gång vid något möte. Osynligt närvarande ständigt.
    hälsn
    Stefan Swärd

  • Fredrik Wenell

     Ett råd: Tro inte på allt som står på Wikipedia ;). Jag känner Arne och har läst honom. Mot bakgrund av det skulle jag inte klassa honom som postliberal – men han har  påverkats av den strömningen. Men ännu mer har han påverkats av andra strömningar. Så jag tror vi skall ta honom på orden när han beskriver sin utgångspunkt som postsekulär.

  • http://www.facebook.com/people/Ronny-Andersson/1655618727 Ronny Andersson

    Det var stark gjort av dig Ulrika Jansson …Och man gör verkligen sinna felsteg ibland …Idag har jag gjort några verkliga klavertramp, om tron och livet när jag pratade på telefonen med en vän..Och efteråt i min besvikelse och  förhärdelse …Tills jag nu börjat tänka efter och bättrar mig i bön och omvändelse till Gud igen…Och i bön om  Guds vilja och nåd och sanning och  upprättelse i frågan, och i  eftersvallet. av min synd. minna felsteg som ledde till förhärdelse …Och som jag nu söker i bön och i Ordet Guds vilja och nåd och sanning och kraft och vishet  och ingripande och hjälp om och  Guds fulla upprättelse … För min mottpart och mig själv med Gud och varandra och oss själva… . Och allt och  alla berörda i frågan  vi vart oeniga om och om följderna som kom efteråt av det med …

    För att Gud ska kunna låta sin försoning och upprätelse i frågan, liksom om allt gälla, genom sin nåd och sanning  och kraft och goda vilja om sakfrågan och det hela? Och genom tro och tålamod får vi vad utlovat är ,står det i slutet heb 5 …Med Gud och de som vill och oss själva, och frid med Gud …Och frid  ensidigt med Gud  med de som inte vill ,men ömsesidig frid med Gud och övriga som vill det och oss sjäva som vill det ..Vad det än är om får man  frid med Gud , eller när vi inser det och lär om det efter Guds Ord och bibeln och tro och vill…Så stor är Guds mackt och nåd och goda vilja om allt enligt bibeln …Anser jag … Och Ibland går det fort , ,och ibland tar det lite tid, eller lång tid, innan allt blir bättre som Gud vill …Men Gud är undrens Gud och gör under genom sin  nåd och sanning emot vår mottpart, och oss, och om allt med livet och blott som han vill…Och det kan inte alltid bli som innan …Men som Gud vill alltid, och  på annat vis när så behövs , så det blir helt bra igen på annat vis som Gud vill  …När Gud inte kan låta det bli som innan …Som ibland är bättre än det var innan…Men somligt måste väntas med ,innan det blir helt bra ,tills vi som troende frälsta av nåd från Gud är i himlen hos honom…Och det jag mennar är att Gud i vissa fall får göra livet uthärdligt för oss, när tex nångon går bort, eller tar mer personlig skadda av en prövning…Han tröstar oss och hjälper oss på sitt vis igenom sådant med…Så inget är omöjligt för Gud och allt förmår den som tror…Om han får ledda och hjälpa som han vill…

     Det är vår enda chans  nåd och omvändelse till Gud  från Gud…Med hans upprätelse angående relationen med honom och folk och oss själva och livet ? Och om tron och livet och Guds församling och enhet i stort och smått och överhuvudtaget…Och att förlåta som vi blivit förlåtna av Gud i kristus … Så ser jag på det hela och lära och har jag fel när jag blir mogen för det vill jag ödmjuka mig för Gud och hans Ord och vilja och göra som han vill och lära om till Guds ära och för Guds skull…Och min vän och jag  blir vänner igen för vi känner varandra så väl så det vet jag… Gud välsigne dig och er alla och Stefan och Guds frid med Gud …Nu och alltid som Gud vill och för tid och evighet!!! Inget är omöjligt för Gud … Frid Ronny ps 103

  • Andreas Holmberg

    Jag tycker nog att det spelar roll om Jona bok är historisk eller ren fiktion (givet att den i mina ögon verkar göra anspråk på att återge ett verkligt skeende); däremot spelar det faktiskt för mej ingen roll om Joh. 3:16 yttrades av Jesus själv eller (liksom de senare verserna i kapitlet) las till av Johannes evangelisten, så länge som a) det hela handlar om var osynliga anföringstecken slutar och Johannes inte anklagas för att falskeligen ha lagt av honom påhittade citat i Jesu mun och så länge som b) Johannes faktiskt är ett ”befullmäktigat sändebud” om vilken gäller Jesus-orden ”Den som hör er hör mej.”

    Slutet på Johannes 3 är f.ö. ett fullgott exempel på hur man även utanför det s.k. Jesus-seminariet och inom ett helt ”evangelikalt” sammanhang kan ha något olika åsikter om vad som är ett Jesus-ord och vad som är evangelistens egen (om än av Jesus och den helige Ande) inspirerade formulering.

  • Andreas Holmberg

    ”liksom KANSKE senare verser i kapitlet” skulle jag väl ha skrivit i parentesen ovan – Jesus kan givetvis, vilket jag personligen tror, ha yttrat både 3:16f (tänk när Nikodemus var med om att ta ner Jesus från korset!) och 3:16ff och 3:16fff o.s.v. i samtalet med Nikodemus. Det viktiga är att det faktiskt I JUST DETTA FALL inte gör någon teologisk skillnad om det är ”Jesus direkt” eller ”Jesus indirekt” (d.v.s. Johannes egna formuleringar) vi möter här; bibelorden är I JUST DETTA FALL precis lika auktoritativa i vilket fall som helst!

    Tack Stefan för att du älskar Gud även med hela ditt förstånd! Och för att du öppnat detta forum som är så lämpligt även för andra åsikter än dina! Och för dina tentativa eller ibland mycket genomarbetade analyser. För att du visar medvetenhet också om andra ohållbara livsstilar än de könsrelaterade. Och för att du inte ser någon motsättning mellan att kämpa för en god miljö idag och att tro på jordens slutliga undergång/nyskapelse vid Herrens återkomst.

    Måste bara få säga det. Negativ kritik har jag väl också framfört någon gång även till dej, och eventuellt är jag liberalteolog jämfört med dej ;o), men de positiva intrycken dominerar i mina ögon. Tack!

  • Jonasq

    Bjud honom på en kopp kaffe! En synnerligen intressant människa. Och en spännande och kunnig teolog.

  • Anders Gunnarsson

    Ja nog är etiketterandet svårt, så här 500 år efter Luther.

    I min enkla horisont blir inte bibeltolkandet den intressanta etikettmarkören. Snarare är det synen på dogmerna/traditionen.

    Om någon tror sig kunna uppfinna det teologiska hjulet (=dogmat) igen, är han/hon protestant. En sådan går sällan att ettikettera, ty det teologiska smörgåsbordet är lika mångfaldigt som det finns frifräsare. Sen finns det många frikyrkligt fromma som ändå tror kyrkligt, men auktoritetsfrågan är den ömmande punkten.

    En kyrklig person håller sig till sin biskop, som i öst och väst oftast är i kommunion (de lutherska o anglikanska biskophenarna undantagna) med varandra.

    Biskopen står i förbindelse med kyrkomötena o oftast med en påve/patriark.

    Hela den grejen ger kontinuitet, fasthet o liv; i läran o i praxis o i liturgin.

    Tack gode Gud för Kyrkan!

  • PeJohansson

    Ser fram emot fortsättningen, när teorierna förklaras i de handlingar som är typiska för olika riktningar, när teorierna är konkretiserade.

    T.ex. det teologiska synsättet att om en människa halvt slår ihjäl en annan människa, fysiskt eller psykiskt, inom församlingens väggar så förklaras icke-ingripandet, t.ex. inom Örebroteologin, med att;
    ”Alla har syndat och genom det kan jag som pastor inte ingripa, jag är ju själv syndare.”

  • Wildwest63

    Ja, den där sista meningen är ju numera verkligt ”inne”. Jag tror i varenda diskussion om kyrkan jag landar i så är det någon person som använder den. Och då är det svårt att förstå Paulus, som inte var nån gudom, hur han kaxigt menar att den som inte följer den teologi han predikar är inte en sann Kristi efterföljare.

    Jag tror dessutom att vi rationaliserat bort att en del synder är allvarligare än andra. En synd är förvisso en synd, men en del synder har större spridningseffekter o större påverkanseffekter. Ta exemplet att jag tänker något oandligt hemma när jag slår hammaren på tummen jämfört med att offentligt predika att Jesus bara var en människa. Det blir olika följdverkningar.

    Om inget får kritiseras för att vi alla är syndare, ja, tanken är helt enkelt absurd. Grejen är istället att det som för tillfället är politiskt korrekt att kritisera får kritiseras i kyrkosammanhang, men inte annat.

  • PeJohansson

    Absurd?
    Detta praktiseras av produkten av de teologiska resonemangen.

  • http://profiles.google.com/selmoscow Sven Ljungholm

    Translating your blog article and will use, sparingly, as comments, with full credit given to you, in an interesting ‘new theology’ series written by an Australian living in London, at http://www.fsaof.blogspot.com Blessings

  • http://www.facebook.com/people/Anton-Johnsson/684543403 Anton Johnsson

    Du verkar inte överhuvudtaget kommit i kontakt med någon sk ”örebroteolog” när du skriver så där.

  • PeJohansson

    Jo, till och med haft hembesök av två av stjärnskotten, sista meningen är ett direktcitat när vi önskade få hjälp beträffande en ledare som handlade med sexuella tjänster och biträdde en porraktris med fototjänster på webben.Ditt nästa antagande?

  • PeJohansson

    Är du Örebroteolog?

  • http://www.facebook.com/people/Anton-Johnsson/684543403 Anton Johnsson

    Oja! Och ingenstans har jag hört det talas så mycket om kyrkan som social kropp, där varje medlem måste ta ansvar för varandra. Och där man tillrättavisar varandra för synder. Vilket man mycket sällan talade om i min hemförsamling.

    Sen så är det ju så, ännu en gång, att alla inte går ut och blir exakta kopior på ÖTH eller är moraliskt föredömliga på alla sätt. Det exemplet som du nämnde är ju fruktansvärt och beklämmande, och ett exempel på slapp och dålig teologi.
    Men jag undrar om den inställningen som du nämner inte mer är en allmänn inställning ute i kyrkor och församlingar. DVS problemet ligger allmänt i våra kyrkor, där tron är hyper-privat och aldirg får störa någon, och inte i en specifik utbildningsanstalt.
    Jag känner verkligen inte igen mig i att det skulle vara en specifik ”örebroteologi” i det exemplet du nämner.

    Hoppas ni fick bukt på problemet.

  • PeJohansson

    En av de ledande teologerna i ditt samfund skapade en egen version, en version som medgav rådgivningen knuten till personalvårdsgruppen i samfundet att ge rådet att inte gripa in och fick ett antal andra pastorers skriftliga medhåll när han vägrade redogöra för den version som han felaktigt agerat efter, den så kallade kålhuvudteologin som du nu håller på att bli en del av.
    Dvs alla inom ÖTH-kåren håller varandra om ryggen oavsett hur bevisligen fel det ageras mot enskild medlem, oavsett hur felaktigt, dvs osant, någon agerar så är det ändå sant därför att det är någon som klätt sig i pastorsrock som uttalar det.

    En av de ledande exegeterna i ÖTH tilltalade en i familjen med orden, efter att hans version påtalades fel, med orden

    ”Du skall vara tyst när jag talar, för jag har inte tid att lyssna på dig”, ett signum som talar för sig självt.

    Du kommer att vara ytterst självsäker med den typen av lärare när du slutar din utbildning.
    MEN, betänk hur ett sådant uttalande tar om det uttalas i en absolut förstagångskontakt till en person som levt med en övregreppssituation innan DU uttalar dig på det sättet, ett litet råd som du med säkerhet inte kommer att få på utbildningen du deltar i.

    När du är klar så kommer du att vara en av dem som hellre springer och gömmer dig i ett rum långt in i templet bakom förlåten av absolut tystnadsplikt, långt där inne dit inget ljus längre når, där du som pastor och överstepräst har exklusivitet, i en kombination av psykoteurapeutiskt samtalsteknik och kristen retorik mena att du ska hjälpa de som behöver en klar markör i så kallat ”samtal”.

    Det som kommer att ske är att dessa samtal kommer att förädla det felaktiga i än mer avancerade former, efter som ingen som går ut ur din utbildning har med sig vare sig kunnande eller kurage att sätta några som helst gränser och inte heller vågar det.

    Numera så finns ju inte den teologi som menar att Ordet är skarpare än det tveeggade svärdet, det som skiljer Ande och själ åt, numera förenas de båda.

    Lycka till med studierna, det finns en växande marknad för egenföretagare i själavård om det skulle bli jobbigt att vara pastor.

  • http://www.facebook.com/people/Anton-Johnsson/684543403 Anton Johnsson

    Jag kan givetvis inte bedöma vad du har varit med om. Eller vad som egentligen hänt. Jag kan därför varken säga bu eller bä.
    Men det är ingen konspiration som pågår. Det kan jag i alla fall lova.

  • PeJohansson

    Du kan inte lova någonting.

  • PeJohansson

    Det är inte konspiration, vanlig illaluktande transpiration av klia min rygg så kliar jag din. En person i  sitt viktigaste karriärsteg väljer att skapa en egen version som inte utmanar viktiga namn i organisationen inför steget uppåt, och en hel kader av medlöpare ställer sin heder till förfogande, samtliga med en gemensam nämnare ÖTH.

  • Inge Rogesund

    Artikel till Kyrka och Folk och Göteborgs Stiftstidning

    Lutherjubiléet och Martin Luther alléna

    I år firas ett Lutherjubiléum. Det är 500 år sedan Luther spikade upp sina 95 teser på Slottskyrkans port i Wittenberg. Man brukar säga att Martin Luther hade som motto:
    Skriften alléna, Kristus alléna och nåden alléna.

    Stämmer det med Martin Luthers lära om skilsmässa och omgifte. Luther lär att en kristen får gifta om sig på grund av otukt och övergivande. Han menar att det står om övergivande i 1 Kor. 7:15 Men där talas det om att den kristne inte är underkastad något tvång, om den icketroende vill skilja sig. Hen skall då ge sitt samtycke. Det står inte ”icke bunden”.

    Om den kristne vid ”övergivande” fick gifta om sig så skulle Matt. 5:32 motsäga detta. Där står det i grundtexten: ” han kommer henne att begå äktenskapsbrott”. I nästa mening står det att ”den som tar henne som övergiven är, begår äktenskapsbrott”. Det är samma kvinna i båda verserna. Så stod det i bibeln ända från 1526 till 1914.
    I 1917 års översättning har man gjort en fri översättning: ”Han blir orsak till att äktenskapsbrott begås med henne”. Man menar att ”med” betyder ”tillsammans med” som betyder ”mot”. Man kan inte vrida och vända på en fri översättning på detta sätt. I grundtexten finns inget ”med”. På FFG i Göteborg och inom Missionsprovinsen lär man om ”övergivande” som skäl till omgifte, liksom Luther gjorde. Detta är inte skriften alléna! Reformatorerna och ortodoxien har sopat denna fråga under mattan i 500 år. Är det inte dags att lösa problemet? Gezelius motsäger sig själv i sin bibelkommentar. Set Erlandsson erkände detta i e-mail till mig, men han sa att det inte förekommit någon debatt om detta i den lutherska kyrkan. Man har alltså gämt undan denna fråga i 500 år.Ta upp frågan på nytt och lös den!

    De som inte accepterar Martin Luthers tolkning tänker att det man aldrig får gifta om sig. Det nya äktenskapet är ”ett slags äktenskapsbrott, som är förlåtet”. Så lärde Peter Fjellstedt. Vad händer då om ena parten inte är kristen. Kan Gud förlåta utan tro. En pastor i Inre Missionen i Danmark svarade mig ”att han kan väl förlåta utan tro om han vill”. En annan menade att ”det spelar ju ingen roll. Den icke troende går ju ändå förlorad”. Men får alla samma straff? Varför skall vi då dömas efter våra gärningar, ja vart fåfängligt ord? De troende får ju olika nådelön. Ja några går helt miste om den, men blir ändå frälsta, om man bygger på trä hö och strå, som Luther gjorde.

    Några lär att endast otukt ger rätt till omgifte. Men det är oförnuftigt. Skilsmässa är ett större brott än otrohet som man ångrar. I NT 81 äversätter man att omgifte ”bryter äktenskapet”. Man kan inte följa en översättning som skiljer sig från alla adra översättningar. Man kan väl se om det står brott eller bryter?

    Alla kyrkor löser skilsmässoproblem med en ”tradition”. Den ortodoxa kyrkan säger att Gud gör ett överseende. Romerska kyrkan kan ogiltigförklara det första äktenskapet vid behov. Ja alla som ansöker om det får sitt första äktenskap förklarat ogiltigt, om man säger att man tänkte fel vid vigseln.Det har jag hört av en pastor i Katolska kyrkan. Men lutherska kyrkan har också en tradition. Man sätter Martin Luther tankar i denna fråga över bibeln. Det är dax att erkänna detta nu, 500 år för sent! Det kanske rent av finns någon bättre ”tradition”? Någon sa att det alltid är bättre att skilja sig och gifta om sig än att leva i ett äktenskap som inte fungerar. Man bör försöka leva ihop så länge det går. Idealet är att äktenskapet skall vara livslångt. Olof Sundby skrev en doktorsavhandling om ”Den lutherska äktenskapsuppfattningen”. Han menade att ”så var det inte från begynnelsen”. Innan synden kom in i världen behövde man inte skilja sig, men på grund av synden får man inte bara leva i boskillnad utan även gifta om sig, menade han. Problemet måste lösas för alla de som redan är omgifta. Det löses inte genom att erkänna att man begått äktenskapsbrott, om det inte finns några undantag i bibeln. Det behövs en tradition vid sidan om bibeln. Det är dax att man erkänner att Martin Luther inte följde mottot ”Skriften alléna” när det gäller omgifte.

    Lurher följde skriften när det gäller rättfärdiggörelsen genom tro alléna, Kristus alléna och nåden alléna., men inte när det gäller skilsmässa och omgifte.

    Inge Rogesund, Vänersborg

    Torstenssonsgatan 10

    46236 Vänersborg

    0521-10131 hem

    Kyrka och Folk och Göteborgs Stiftstidning klarade inte av att svara på min artikel och valde därför att inte ta in den.



Subscribe to Stefan Swärd