Teologi handlar om Gud och läran om Gud. Är därför en helt avgörande verksamhet. Även kristna som visar distans mot intellektualiserande teologi, men som har Bibeln som rättesnöre för lära och liv behöver ändå utgå från någon form av teologisk reflektion. Teologi handlar ju bland annat om hur vi läser Bibeln och sammanställer och tolkar det som står i Bibeln.
Med den gamla lutherska enhetskyrkan fanns det en tydlig gemensam teologisk referensram i Sverige som präglade prästutbildning, predikningar och teologin. Med frikyrkorörelsens framväxt uppstod spänningar även teologiskt, EFS, metodismen, baptismen, missionsförbundet hade en tydlig teologisk profil. Även om missionsförbundarna och baptisterna och fribaptisterna tolkade Bibeln något olika i vissa frågor, hade man ändå en gemensam ganska bokstavstroende bibeltolkningsmodell.
Teologin har dock blivit allt spretigare och det finns ett antal olika influenser. Det gör situationen komplicerad i dagens svenska kristenhet. Att den teologiska spretigheten inte skapar mer splittring än den gör, beror nog mest på att den breda kristna allmänheten är ganska teologiskt omedveten och att vi har kyrkoledare som mer är pragmatiker än teologer.
Inom Evangeliska Frikyrkan har vi valt att ha en evangelikal grundsyn och Lausannedeklarationen som en gemensam referensram kring hur vi ser på Bibeln. En grundläggande evangelikal utgångspunkt är att Bibeln innehåller Guds uppenbarelse, den är tillgänglig och förståelig för den vanlige troende, och den är absolut sann. De grundläggande kristna läror man hittar i Bibeln, som t.ex. uppståndelsetron, guds kallelse av Abraham, syndafallet, synen på äktenskapet, det är sant och begripligt och kan tillämpas i den kristna församlingen.
Det här blogginlägget syftar bara till att reda ut begreppen kring några av de olika teologiska inriktningar som finns idag. Man bör notera att det handlar inte om vattentäta skott. Klassificeringar av detta slag är trubbiga. Jag håller mig nu inom det protestantiska fåran.
Jag tror dock att det är nödvändigt med denna typ av diskussion för att man inte ska tala förbi varandra.
Jag uppfattar mig nog som att jag står för en evangelikal kristen grundsyn med öppenhet både för karismatik och bred ekumenik. Min tolkning av evangelikalism är inte kulturfientlig, vetenskapsfientlig eller samhällsfientlig. En socialt engagerad evangelikalism vill jag stå för. I min bok ”Efter detta” visar jag nog större respekt för historiska kristna arvet och de historiska kyrkorna, mer än vad som är mainstream inom evangelikalismen. Det kommer nog att prägla även min nästa bok om korset och försoningen.
Jag uppfattar som att evangelikalismen har sina rötter i väckelserörelserna alltifrån pietismen, till baptismen, till pingströrelsen, till EFS, frälsningsarmén etc.
Vår tid präglas dock av en stor nivå av teologisk spretighet. På denna blogg har diskuterats termerna liberal, evangelikal och fundamentalist. Det kanske var beteckningar som var relevanta för 100 år sedan, jag uppfattar nog att dagens situation som betydligt mer komplex. Evangelikalism har ju varit ett försök att hitta en position mellan liberal teologi och fundamentalism. Man bör dock komma ihåg att fundamentalismen i sitt ursprung var ett försök att försvara kristna trons sanning och Bibelns sanning mot de liberala attackerna, på den punkten finns det en samstämmighet mellan klassisk kristen fundamentalism och evangelikalism.
Här gör jag ett försök att skissa på några olika teologiska skiljelinjer som man märker i dagens debatter, litteratur och förkunnelse.
1. Postliberal.
Postliberal teologi brukar ibland användas som beskrivning av en viss teologisk inriktning. Det är en reaktion mot liberala teologin och ett försök att skapa en mellanposition mellan liberal teologi och konservativ teologi. En viktig definition av detta kom genom amerikanske teologen George Lindbeck som 1984 kom med boken ”The Nature of Doctrine: Religion and Theology in a Postliberal Age”. Arne Rasmusson är en svensk teolog som man kan klassificera på detta sätt. Hauerwas är en känd amerikansk teolog som brukar räknas som postliberal. En definition man kan hitta på nätet är: ”The postliberals argue that the Christian faith be equated with neither the religious feelings of romanticism nor the propositions of a rationalist or fundamentalist approach to religion and theology. Rather, the Christian faith is understood as a culture and a language, in which doctrines are likened to a ”depth grammar” for the first-order language and culture (practices, skills, habits) of the church that is historically shaped by the continuous, regulated reading of the scriptural narrative over time.”
En intressant fråga är hur postliberal teologi skiljer sig från evangelikalism.
Jag märker att i vissa bloggdebatter jag hamnar i, så verkar det som om mina debattmotståndare är präglade av postliberala idéer. Handlade inte fyrkedebatten för några år sedan om postliberal teologi kontra evangelikal teologi? Jag vet inte, det är en hypotes endast.
Det postliberala kännetecknas av att man vill värna om innehållet i den kristna tron, och det kristna språket, man vill utgå från tron och Bibelns tankevärld.
Liberal teologi kännetecknas ju av att man i väldigt hög utsträckning anpassar sig till moderna vetenskapen och det moderna samhället. Därför hamnar man i en kritik och ett avståndstagande mot de övernaturliga inslagen i kristendomen. Här reagerar det postliberala.
Jag får dock intrycket av att det postliberala synsättet dock i alltför stor utsträckning gör kristendomen till sociologi. Tron formas och uttrycks i den kristna gemenskapen – det är naturligtvis rätt och riktigt, men trons sanningsanspråk måste ha en fastare grund än så. Jag uppfattar postliberal teologi som svag när det gäller sanningsfrågan, man tycks inte tro att det finns kristna dogmer utanför den kristna gemenskapen. Finns det en absolut sanning som förkunnas genom skriften och genom den av Gud inspirerade bibeltexten.
Jag får känslan av att postliberal teologi hamnar i samma typ av relativisering som präglar postmodern teologi och liberal teologi. Samtidigt kan man ju hävda att liberal teologi inte hamnar i relativisering, den kommer ju med ganska exakta påståenden om hur man tolkar tron och ger ganska färdiga svar på hur kristna tron är.
Jag får intrycket av att postliberal teologi har anammat ett relativt sanningsbegrepp, kristna doktriner är sanna i en gemenskap som tror på dem, de har inte ett sanningsvärde utöver detta. Och här krockar det i grunden med ett evangelikalt synsätt som utgår från att Gud har talat och det han säger är sant och är en högre nivå av kunskap än vad vi människor kan uppnå genom t.ex. inomvärldslig vetenskaplig metod.
Det verkar som att den evangelikale brittiske teologen Allister McGrath anser att postliberal teologi och evangelikal teologi inte är förenligt, utifrån mina mycket begränsade kunskaper är jag benägen att hålla med honom.
En annan skillnad mellan postliberal teologi och evangelikalism är att det postliberala betonar tolkningen av Bibeln, och gör den till avgörande. Att Bibeln uttrycker en sanning som finns där, även om min tolkning är begränsad, är en evangelikal hållning.
Skillnad i synsätt på historiciteten i Bibeln tror jag också uppkommer i jämförelsen mellan postliberal och evangelikal. Den postliberale betonar Bibeln som berättelse, betonar det bibliska språket, betonar betydelsen av vår tolkning- på bekostnad av hävdandet att det är faktiskt sant och det faktiskt har hänt det som jag läser i Bibeln.
Det finns teologer som rör sig i gränstrakterna mellan ett postliberalt synsätt och evangelikalism, Grenz brukar väl räknas som en sådan.
2. Narrativ teologi.
Narrativ teologi är ett annat begrepp som i viss utsträckning liknar postliberal teologi. Poängen är att presentera Bibelns innehåll mer som berättelser, mer än som lärosatser och systematisk teologi. En som har gjort sig känd som förespråkare av narrativ teologi är Rob Bell och den församling där han tidigare var pastor, Mars Hill. Ansatsen är bibelcentrerad men en svaghet när man inte har fokus på läror och en systematisk sammanställning av vad Bibeln lär i en viss fråga, att man som andra teologiska riktningar kan hamna i ett teologiskt gungfly. Det behöver dock inte vara så. Rob Bells bok om ”Love Wins” kan utan tvivel klassas som systematisk teologi, däremot kan man hävda att det inte är någon bra form av systematisk teologi. Narrativ teologi behöver dock inte innebär uppmjukning av grundläggande kristna lärosatser, läser man Mars Hills hemsida så ser man ett försvar av Adam och Evas historicitet, Abrahams historicitet, det beskrivs inte bara som allegoriska berättelser. Narrativa teologin betonar också betydelsen av att berättelsen lever bland Guds förbundsfolk. Samtidigt finns det här samma svaghet som med det postliberala synsättet, man tycks överge kravet på någon form av objektiva sanningskriterier för kristen tro. Samtidigt är Guds ord överlåtet till kristna kyrkan som ytterst svarar för dess sanning, men är då inte begränsad till en smalare kristen gruppering.
Ett synsätt inom narrativa teologin som är helt förenligt med en evangelikal grundsyn, är att se på Bibeln som en helhet. Jag håller med om att Bibelns helhetssyn måste koordineras med att formulera lärosatser, lärorna måste grundas i Bibelns stora berättelse. Det kan jag hålla med om.
Andra strömningar är postsekulär teologi, radikal ortodoxi, progressiv teologi m.m.
3. Post-evangelikalism
Post-evangelikalism är en annan strömning. Det är framförallt en kritik mot evangelikalism och uttryck för personer och rörelser som distanserar sin från en evangelikal kristen grundsyn. I vissa avseenden är detta ett amerikanskt fenomen och bl.a. uttryck för kritik mot den högerpolitisering som har präglat amerikansk evangelikalism. Men det handlar också om att ifrågasätta tron på Bibelns ofelbarhet, Bibelns historicitet, att mer tro på vetenskap än Bibeln, och den typen av frågor. Kritik mot bristande ekumenik och socialt enagemang räknas också in i denna strömning. Denna strömning kan sammanfattas i kritik mot vissa evangelikala yttringar.
En person som Brian McLaren kan man nog klassa som i rörelse i riktning mot post-evangelikalism i varje fall.
4. Postsekulär teologi.
Postsekulär teologi är en annan strömning som ganska mycket påminner om postliberala synsättet. Hauerwas räknas även här som en viktig inspirationskälla.
Andra strömningar är postsekulär teologi, radikal ortodoxi, progressiv teologi m.m.
Jag återkommer, blogginläggen får inte bli för långa.