Stefan Swärd

Allt mellan himmel och jord

Här följer ett gästblogginlägg av Tommy Wasserman, verksam vid Örebro missionsskola.

”Bibelkritiken” och en vädjan om enhet

Gerdmar har i sitt inlägg förklarat att ”bibelkritik” inte hör hemma i det evangelikala finrummet. Jag förstår vad han menar, och håller helt med beroende på vad man lägger i ordet. Jag är också väldigt kritisk till mycket av den ”högre kritik” som Gerdmar talar om. Den evangelikale exegeten George Eldon Ladd kom 1967 med den bok, The New Testament and Criticism (Grand Rapids: Eerdmans, 1967), som kom att bli till avgörande hjälp för den då unge läraren vid ÖMS, Lennart Thörn som tidigare mött den högre kritiken i sina lundastudier. Thörn skriver om detta i ÖTH-Rapport 21 (som kan laddas ner för läsning här: http://www.orebromissionsskola.se/viewNavMenu.do?menuID=82). Jag rekommenderar verkligen att läsa både Thörns hela uppsats, och Ladds bok för den delen, särskilt den som vill förstå ÖTHs utveckling från tidigt 70-tal.

Jag citerar ur Thörns inledning (utan fotnoter):

”Den [Ladds bok] fick stor betydelse för min fortsatta gärning och mitt tänkande. Ladd stod själv i ett sammanhang, där man brottades med samma frågor som jag. Ladds bok var ett inlägg i en stor debatt bland konservativa kristna och teologer hur man skulle förhålla sig till den moderna bibelkritiken. En av frukterna av den s.k. ‘Fundamentalist-Modernist Controversy’ i USA i början av förra seklet var en mycket negativ inställning bland fundamentalister till bibelkritik över huvudtaget. I hjärtat av striden stod bibelkritiken eller bibelforskningen, som jag hellre föredrar att översätta ‘biblical criticism’. Bibelforskningen betraktades som en fiende till sann kristen tro och sund teologi. Den fundamentalistiska rörelsen delades emellertid i två riktningar. Den ena gruppen gick i en separatistisk riktning och intog en strängt negativ hållning till all slags modern ‘vetenskaplig’ teologi och bibelforskning. De försvarade sin egen position genom att hävda att alla former av liberalteologi, inklusive bibelforskning, är oförenlig med biblisk tro. Den andra gruppen bestod av ett växande antal teologer och bibelforskare, som inte förnekade sitt fundamentalistiska arv men vägrade att ställa upp på fundamentalismens defensiva, apologetiska förhållningssätt. De insåg också den kritiska forskningens betydelse och behovet av att ingå i en kritisk dialog med den kritiska forskningen.“

Även Thörn vill alltså undvika det svenska ordet ”bibelkritik” som översättning av det Ladd lägger in i ordet ”biblical criticism”. Jag brukar inte heller själv använda ordet bibelkritik. Men, Anders Gerdmar håller naturligtvis liksom jag på med bibelforskning och tillämpar vetenskapliga metoder (till vilka Gerdmar har skrivit en bra introduktion). Vissa av dessa metoder och resultat är Gerdmar kritisk till, och det är jag också. Vi kommer till lite olika resultat när vi applicerar metoderna, och vad annat är att vänta.

Vi kan debattera om frågor som huruvida Jona skall läsas som fiktion vilket redan C. S. Lewis gjorde för ca. 60 år sedan av samma skäl som Greger Andersson, men det har redan debatterats till leda. Jag vill påpeka att redan när nuvarande GT-lärare på ÖMS, Lennart Boström, kom hit som student i början av 70-talet användes de konservativa evangelikalerna LaSor, Hubbard och Bushs introduktion till GT och de visar respekt för både Lewis/Andersson och Swärd/Gerdmar Jona-läsning. “Which interpretation is correct? No simple solution exists. Adoption of the historical interpretation requires recognition that fully satisfactory answers to the questions raised are not available. Selection of parabolic or religious-fiction interpretation necessitates coming to grips with Jesus’s use of Jonah in the Gospels” (Old Testament Survey, s. 353). Författarna konkluderar att “As part of the biblical canon, Jonah must be studied with primary attention on the religious message” (ibid.). Dillard & Longmans introduktion som användes när jag kom till ÖMS som student 1997 uttryckte det likadant. Jag skriver detta, inte för att ge mig in i Jonadebatten igen, utan för att påvisa att ÖMS inte har glidit iväg på senaste tiden. Båda läsningarna får plats i evangelikalismens finrum.

I NT kan vi kan orda om huruvida samtalet mellan Jesus och Nikodemos verkligen sträcker sig så långt som till Joh 3:16. Fram till vers 12 talar Jesus i andra person till Nikodemos. Därefter talas det om Människosonen i tredje person. Den evangelikale exegeten G. Beasley-Murray påpekar i sin kommentar att från v. 13 talas det om Människosonen i tredje person. Beasley-Murray menar att det är ”The Evangelist’s extension and exposition of the preceding dialogue” (WBC 36, sid 50). Man behöver alltså inte se det som att orden är lagda i Jesu mun. Den helt centrala frågan är dock att tro på Joh 3:16, vare sig det är evangelistens eller Jesu ord. Jag menar att min position är den gängse evangelikala, och att det är olyckligt att göra denna fråga till någon slags vattendelare.

När det gäller perikopen Jesus och äktenskapsbryterskan i Joh 7:53-8:12 så råder stark konsensus om att den inte hör hemma i Johannesevangeliet från början (förutom KJV-onlyister och några andra marginella grupper). Då kan man fråga sig vad det mest konservativa att göra (vad gör en seg gubbe i det läget?). Dan Wallace vid Dallas Theological Seminary (mycket konservativt lärosäte) menar att vi bör sätta just denna text i fotnoterna. Se http://bible.org/article/my-favorite-passage-that%E2%80%99s-not-bible.

Nu vill jag avsluta mitt engagemang i denna debatt med en vädjan om enhet. Det är inte ett retoriskt knep för att påvisa att Swärd, Gerdmar eller andra bara vill orsaka splittring – det tror jag verkligen inte. Det är en uppriktig vädjan, en utsträckt hand till gemenskap. Den evangelikale ledaren John Stott uttryckte sin stora sorg för inte alls länge sedan (1999) över evangelikalernas tendens att dela upp sig i olika läger, så att man till slut måste kvalificera evangelikal med olika adjektiv (konservativ, liberal, radikal, progressiv, öppen, Reformed, karismatisk, postmodern, etc). Han ställde följande fråga i förordet till sin bok Evangelical Truth: A Personal Plea for Unity (IVP: 1999):

”While holding with a good conscience, whatever our particular understanding of the evangelical faith may be, is it not possible for us to acknowledge that what unites us as evangelical people is much greater than what divides us?” (Evangelical Truth, s. 10).

John Stott skriver om det som förenar de evangelikala och kallar boken med sin uppmaning till enhet för sitt andliga testamente. Jag vill ta denna kallelse på allvar och sträcker fram stora handen till gemenskap till Stefan Swärd och Anders Gerdmar, och till samtliga som var representerade på vår samtalsdag om bibelsyn. Visst kan vi ha skilda synsätt i olika frågor. Jag har inget behov av att varken sopa under mattan, eller mäta graden av ortodoxi i våra ställningstaganden, men vill gärna samla mig kring evangeliets centrum, så som John Stott vädjar om. För bara några veckor sedan tecknade Michael Pahl en liknande vision i ett fyra delars blogginlägg, där han även brottas med den fråga som Kalle Carlstein ställde under samtalsdagen – är vi tillräckligt radikala för evangeliet?: http://rustlingsinthegrass.blogspot.ca/2012/11/radically-evangelical-part-one.html

Tommy Wasserman

  • Ulrika Jansso

    Kommer den enhet som du längtar efter att göra människor till Jesu lärjungar?
    Finns det enheter som försvårar för människor att se Gud?

    Det är en väldigt skön tanke att du söker enhet men till vilket pris?

  • http://www.facebook.com/tommy.wasserman Tommy Wasserman

    Tack Ulrika för att du ser det som en skön tanke!

  • Ulrika Jansso

     Och svaren på frågorna?

  • WO

    Man kan ju säga likadant om ”allkristen enhet”, dvs varför hålla katolicismen på behörigt avstånd, det är ju ”mer som förenar än som skiljer”?
    Om det vore så, ja, men det är det ju knappast…tror jag.

    Skönast är att Gud själv är den som har 100-koll, så får vi verka allt efter vår övertygelse och inte tro oss att kunna göra något ”slutgiltigt avgörande” när vi pratar om vår tro och upptäcker att det skiljer ibland lite, ibland mycket, mellan vår egen tro och andras vilka också kallar sig kristna. 

    Får ändå ofta intrycket, så även vid läsning av hela denna ”bibelsynsdebatt” här på sidan, att det (åtminstone bland kommentatorerna) är på den ”icke konservativa” sidan det verkar svårast att verkligen respektera att det finns andra åsikter…oerhört envetna ”stridsmän” som med långa och mångordiga inlägg känner sig tvingade att svara på varje liten ifrågasättande rad av de få ‘konservativa’ som bemödat sig att diskutera.
    Ungefär som min ateistkompis, vilken aldrig någonsin, under några omständigheter, accepterar att man kan tro, eller att ge sista ordet i en diskussion till den troende (mig). ”Annat än ren ateism ÄR per definition fel, och bara man läser på ser man att det är så”, etc.
    Jag menar nu verkligen inte att själva tonen varit så hård, men det envetna moståndet mot de som skulle kunna kallas ”konservativa” har gjort mig mycket förvånad. Är det verkligen SÅ ”off” att innneha en konservativ syn på sin tro?

    Snart står det fler pastorer än det gör redan idag, och säger rent ut att det är både ok, och kanske tom bra, att vara darwinist-troende parallellt med Jesustroende.

  • Jonasq

    Tommy!

    Jag är lite kluven till det här inlägget måste jag säga. Alltså, allt du säger är såklart bra och rätt och gott och jag håller med om allting osv, osv. Men din vädjan om enhet känns lite prematur. Visst, det är väl alltid rätt att betona kyrkans enhet, men det känns som att du lite oroligt lägger locket på hela diskussionen och säger att ”nu alla barn så får ni krama om varandra och be om förlåtelse och så är det läggdags sedan”. Faktiskt. Tror du inte att de här frågorna tål att diskutera lite längre? Jag har faktiskt aldrig tidigare varit med om att frågor om exegetiska metoder, bibeltexter, bibelsyn osv diskuteras i ett så pass brett forum som Stefans blogg faktiskt är. Och jag är rätt övertygad om att för många är detta första gången någonsin som de kommer i kontakt med dessa tankar. Och det är klart att man då lite yrvaket kan rygga lite och undra vilka konsekvenser detta får för tro och förkunnelse osv. Jag är rätt säker på att själv har haft en sådan period i ditt liv. Jag har definitivt haft det. Var det inte bra att den processen fick liksom värka ut? Att ingen satte stopp för den med ord om enhet? Det finns ju en speciell sorts konflikträdsla inom frikyrkligheten som gör att inget får diskuteras ordentligt. Den kanske vi kan släppa taget om?

    Daniel Grahn uttryckte väl precis detta på bibelsynsdagen? Han hade aldrig tidigare hört att det till exempel finns paulusbrev som de flesta nt-exegeter inte tror är paulinska. Och han undrade vad mer som undanhålls honom? Det är en legitim fråga anser jag. Eller är exegetik och teologi bara för proffs och pastorer? När nu för första gången i världshistorien (lite överdrifter får man väl ta till vid festliga tillfällen?) exegeterna på ÖTH, Gerdmar på UU och LOTS och andra får tillfälle att bryta dessa tankar på ett offentligt forum så kan vi väl låta frågorna få klinga ut innan vi sätter punkt? 

    Missförstå mig inte, jag tror precis som du att det verkligen finns en viktig vädjan till enhet i slutet av denna diskussionen, jag är definitivt inte stridslysten. Men så länge som de flesta inte ens vet vad ordet exegetik betyder, än mindre vad exegeter pysslar med, så tror jag att diskussionen kan få fortgå. Åtminstone tills Stefan sätter stopp, det är trots allt hans blogg, även om man har glömt bort det de senaste dagarna… 😉 

  • Jonasq

    Ja, och ännu mer komiskt är det faktum att alla som har kommenterat här tillhör gruppen ”konservativa kristna”. Även om en del av oss kanske inte riktigt gillar klangen i konservativ. Diskussionen handlar mer om hur man får/kan studera bibeln utan att förneka dess sanningsanspråk.

  • WO

    Precis!

  • http://www.facebook.com/tommy.wasserman Tommy Wasserman

     Hej Ulrika, i just detta fall – några andra enheter tänker jag inte uttala mig om – tror jag att splittring snarare än enhet försvårar för människor att se Gud.

  • WO

    Kanske det är så… 

    ”Ren och skär” liberalteologi är det ju knappast fråga om, det som poppat upp och som bråkats lite smått om här sedan temadagen på ÖTH kom upp till samtal.

    Samtidigt, är det inte aningen lite så som tex det att Moderaterna numera i många värderingsfrågor är långt mer liberala än vad som ens med ansträngning skulle kallas ”moderat”? Typ, det är lite svårt veta vem som är vem, när även de som de facto flyttat sina positioner en hygglig bit bort från en traditionell ”konservativ” bibelsyn, ändå vill kalla sig konservativa? Ja, ”vill och vill”, men du anar min fundering tror jag.

  • http://www.facebook.com/tommy.wasserman Tommy Wasserman

     Hej Jonas,

    tack för dina synpunkter, och många insiktsfulla kommentarer, men du får förstå att jag har varit indragen i detta bibelsynsmaraton under mycket lång tid (och på de anklagades bänk som sagt) – det är faktiskt nästan ett årsjubileum sedan Anders Robertsson och Roger Gustafsson skickade sitt inlägg i Dagen 22 dec 2011, och det har följts av många inlägg i media och på bloggar och sedan har jag och Mikael från ÖTH:s sida arrangerat en samtalsdag, följt av ytterligare het debatt (Jonadebatten var en långkörare) och hundratals inlägg. Jag känner mig rätt så färdig (i dubbel bemärkelse) även om jag tycker att det är viktigt att kunna diskutera dessa frågor, även om jag inte är en debattlysten person.

    Dessutom var vi nu var halvvägs in Stefan Swärds egen stora sammanfattning (han har utlovat en del 2) och då tyckte jag att det var viktigt, inte att lägga locket på eller säga att alla barn skall gå och lägga sig, men väl att räcka varandra handen till gemenskap och ge plats åt varandra i finrummet som det talats om, just för att vi skall kunna samtala vidare om dessa och andra frågor.

    Just nu vill jag bara ta hand om alla mina studenter (jag vill inte ägna mina lunchraster  åt blogginlägg som idag) och alla andra uppgifter på skolan och så småningom fira jul i lugn och ro. Det vet jag att även Anders Gerdmar helst vill.

    Frid på dig!

  • Jonasq

    Ok! Fast jag kan tycka att det tillhör ditt jobb att nu och då ingå i debatter. Du gör det ju väldigt bra dessutom! 

    Alles gut,

    /Jonas

  • AlmaM

     Jesus bad själv om att vi som bekänner honom ska vara ett. Splittringen kommer från synden i oss, inte från Jesus. Läs Joh. 17 igen och igen och igen. Självklart bör alla som bekänner Kristi namn vara ett, jag anser redan att det är så, fast jag vet att många där ute inte tycker jag duger, inte helelr katoliker, eller ortodoxa, knappast de flesta lutheraner ”Ja. det är väl bara jag och min fru då. Och jag är inte säker på hur det är med min fru egentligen.”  Allvarligt skämtat; högmodet gillar splittring. Guds Ande gillar inte splittring.

  • Jonasq

    Alltså, för att förtydliga. Jag tänkte inte så mycket på dig (sorry about that), utan på alla som deltar i den här typen av diskussionen för första gången. För dem kan detta vara viktigt. Du hajar vad jag menar.

  • gäst

    Din vädjan om enhet, på vems villkor skall den enheten bygga, hela denna bibelsynsdebatt ogiltligförklarar min barnatro, det är inte konstigt att medlemsantalet sjunker i våra församlingar.

    I den Efk församling som varit min i nära 70 år accepteras inte min barnatro utan jag måste bli Kristen på ”nytt sätt”= (något amerikanskt), ”styrelsen fylls på direkt från Svk” mina barnbarn som inte är barndöpta har inte samma möjlighet som deras skolkompisar som är barndöpta i Svk och varför skall dom gå i en dopgrav som inte ledningen i församlingen själva tar på allvar, risken är stor att dom kommer att förlora gemenskapen med församlingen som dom haft i ungdomsverksamheten när dom blir äldre och inte är medlemmar.

  • http://www.facebook.com/tommy.wasserman Tommy Wasserman

     Sant, tack ska du ha. Jag ingår väl i debatter då och då och inte minst på internationella diskussionslistor och om mitt eget mer specifika område, och dessutom bloggar jag.

  • http://www.facebook.com/tommy.wasserman Tommy Wasserman

    Japp!

  • http://www.facebook.com/tommy.wasserman Tommy Wasserman

    Hej, det låter som en underlig EFK församling som inte accepterar din barnatro. Jag hoppas verkligen inte jag har ogiltigförklarat din barnatro. Det är oklart för mig vad du (eller de) menar med kristen på ”nytt sätt”.

  • Birgit Hedstrom

    Gud välsigne dig Tommy!!
    Ser det på samma sätt som du. Det finns en enhet som Jesus bad om i sin översteprästerliga förbön (Joh 17:22-23). Enhet med vilka då? jo, i vers 20 säger Jesus att det handlar om de som kommit till tro på Honom …för att de ska vara fullkomligt förenade till ett. DÅ SKA VÄRLDEN FÖRSTÅ ATT DU (Gud Fadern) har sänt mig…
    I 1 Kor 1:11-13 talar Paulus om splittringstendenser i församlingen som uppenbarligen handlade om vem man höll sig till; en del sa ”jag håller mig till Paulus” en del ”jag håller mig till Apollos” en del ”jag håller mig till Kefas”, och så säger han; är då Kristus delad? inte korsfästes väl Paulus för er? kärnpunkten var Jesu Kristi korsfästelse helt enkelt. Jag tycker det har varit intressant att följa den här debatten.
    Men nu önskar jag precis som du Tommy att det mynnade ut i den enhet där vi tillsammans, som ett folk pekar på Kristus och samlas omkring Honom och i vår kärlek till Honom. Tänk om vi kristna återigen skulle bli omtalade av ”världen” som; se hur de älskar varandra! Jag personligen vägrar kalla mig konservativ. Eller liberal. Eller fundamentalist. Eller you name it… jag vill bara ha skrivet över mitt liv när mitt jordeliv en dag är över: hon älskade Jesus.
    Må Han som har all kraft och uppmuntran att ge, uppfylla dig och ”ge dig nya vingar som örnarna”.

    Bless! Birgit

  • uffe_lundberg

    Herren känner de sina. Det räcker för mig. Sen må man kalla sig vad som helst och ha vilken teologi som helst. Har man inte kärleken så är det till ingen nytta, som Paulus skriver. Katolik, pingstvän eller livetsordare, inför Gud har vi inget att komma med. Det är av hjärtats tro man blir frälst, inte för att man anammar en viss teologi. Men tyvärr är det fortfarande så att en del kristna vill dela upp oss i bättre eller sämre. Men det får man väl tillskriva den mänskliga svagheten och egot, som gärna vill göra gällande att just den egna tolkningen och upplevelsen är den enda rätta och sanna. 

  • Ulrika Jansso

     Tack för påminnelsen om Johannes 17. Nu har jag läst den igen och det är som du säger en helt underbar läsning. Ofattbar i vår värld där Jesus ber Fadern att vi ska stå enade i Guds Ord och Sanning. Ja, splittringen startade redan i Eden när vi ville lyssna mer på Lögnens fader än på Gud. Det vore helt underbart om vi kunde stå enade men enandet i sig kan inte vara ett skäl att blunda för den splittring som verkligheten påvisar. Falska enheter hjälper ingen. Jesus säger även att splittring måste uppstå för att Sanningen ”ska överleva, visa sig” eller liknande. Har inte Ordet framför mig nu.Titlar är totalt ointressant. Försök att inte bry dig om vad andra tycker och tänker om dig. Vet att det är jättesvårt men Din Fader ser dig och känner dig och det är det enda som egentligen betyder någonting. Utifrån den relationen kan du möta människor som åtminstone vill försöka se dig med ”Guds glasögon” och därmed älska dig som du är.

  • Ulrika Jansso

     Vilken enhet talar du om i detta fall?
    Vilka andra enheter tänker du på?
    Finns det flera enheter?

    Som ett försök att förstå vilken enhet du tänker på, vad den kan tänkas innehålla. Inkluderar den enhet du tänker på även mig? Eller vilka tänker du på?

  • Ulrika Jansso

     Hur oeniga kan vi vara i Ordet och samtidigt tillsammans peka på det (Kristus) med bibehållen trovärdighet?

    Men du har en mycket stark poäng i att vi inte ska hålla oss till människor.

  • Jonas Rosendahl

    Håller med Jonasq. Det är också jättebra att skillnaderna blivit så tydliga. Jag tolkar dock Tommys vädjan om enhet dvs inte onödig splittring som uppriktig. 
    Samtidigt så brukar argumentet om enhet användas just för att andra ska rätta sig i ledet. 
    Splittring som sådan är ju inget nytt fenomen, de rörelser med fler än mig här representerar är ju ”resultat” av splittring och det gäller inte minst i lärofrågor. 
    Sedan peaken 1918 med 520 000 registrerade frikyrkomedlemmar ( söndagskola inräknat) så har ju frikyrkorörelsen mer eller mindre haft en nedgång liknandes ett stup. Mkt av det kan säkert hänföras till just splittring pga av lärofrågor och prestige mellan ledare.

  • Ulrika Jansso
  • Wildwest63

    Jag tycker detta har varit en av de mera intressanta debatterna på den här bloggen. Den rör vid själva grundstenen – vår förståelse och vår respekt för bibelordet. På detta bygger allt annat vi håller på med. Så det är verkligen inte oviktigt.

    Jag har följt liknande debatter med ”rena” liberalteologer, inte minst under min skoltid där prästen trodde på ungefär ingenting alls. Det som är lite oroande är att jag ser tendenser även från en evangelikal teologisk utbildning att börja närma sig liberalteologerna. Och det är viktigt att vi, som fotfolk o gräsrötter i den kristna kyrkan, vi som lite krasst uttryckt betalar herrar teologers löner, erbjuds möjlighet att följa vad som sägs, hur trenderna går och ffa få ställa frågor på vanlig svenska när vi inte längre hänger med.

    Därför låter det så oerhört typiskt svenskt att en sansad debatt med olika åsikter ska avslutas med att vi alla sjunger We shall overcome. Låt debatten pågå! Låt oss se skillnaderna. Allt annat leder till tvivel på om teologerna vill torgföra sina åsikter med risk för att deras samfundsmedlemmar möjligen blir fundersamma över vart det bär hän. Det kan t o m vara värt en missad lunch ibland att vara med o skriva här. Just nu balanserar jag en kycklingsallad över tangenbordet. Vi är fler som gärna byter bort en jullunch för denna debatt.

  • http://www.facebook.com/tommy.wasserman Tommy Wasserman

     Tack Jonas R för din välvilliga tolkning av den utsträckta handen. Jag gör mig inga illusioner att alla skall ta den; en del kommer fortsätta att hytta med hela näven och vilja fokusera på gränsdragningar.

  • http://www.facebook.com/tommy.wasserman Tommy Wasserman

    Wildwest63 (synd att jag måste kalla dig detta). Jag skulle vilja jämföra denna debatt med en spiral, inte med en cirkel som sluts för evigt genom att någon föreslår att vi alla skall sjunga ”We shall overcome,” utan snarare att vi allt som oftast måste påminna om enheten inför evangeliet och inte bara försöka måla upp skillnader (som faktiskt ibland inte är entydiga alls).

    Jag upplever från min horisont att jag varit inblandad i denna debatt i snart ett år. Stefan Swärd har kört en långkörare här på sin blogg och är inne i någon slags slutsammanfattning. Finns det något lämpligare tillfälle än att påminna om enheten och generöst ge plats åt varandra (i min kyrka finns det troligen större utrymme än i din)?

    Om jag skall skriva ett slutligt inlägg, vilket Swärd frågade om jag ville, så är det detta som nu kom från mitt hjärta. Om du vill se det lika misslyckat som Friggebos uppmaning att ta varandra i händerna, så får det stå för dig.

    Jag har också pekat på att det du uttrycker som ”tendenser även från en evangelikal teologisk utbildning att börja närma sig liberalteologerna” inte är så glasklart som du tror (eller är det bara retorik i syfte att förstärka skillnader?). Har du tänkt på att flera av de ståndpunkter som du kanske vill klassa som ”liberalteologiska tendenser”(?), kanske har omfattats av evangelikala bibelvetare och andra kristna frontfigurer sedan decennier (!). Första delen av mitt slutinlägg hade just detta syfte.

    John Stott menade, och jag håller med honom, att de evangelikala har en typisk tendens att fragmentera sig, och därför vädjade han om enhet. Stott var en portalfigur för att överhuvudtaget få till stånd Lausannedeklarationen, som är en slags uttryck för denna vilja till enhet.

    Den separatistiska tendensen gäller enligt Stott i ännu högre grad fundamentalisterna, ”who are uncompromising in their separatist attitude” (Evangelical Truth, s. 25); ”In relation to the church, fundamentalists have tended to hold a separatis ecclesiology, and to withdraw from any community which does not agree in every particular with their own doctrinal position. They forget Luther and Calvin were very reluctant schismatics, who dreamed of a reformed catholicism. Most evangelicals, however, while believing it right to seek the doctrinal and ethical purity of the church, also believe that perfect purity cannot be attained in this world. The balance between discipline and tolerance is not easy to find” (ibid., 23).

    Jag är alltså övertygad om att ”slaget om bibeln” kommer fortsätta, och har velat klargöra min egen utgångspunkt i det fortsatta samtalet, efter detta varv i spiralen… förhoppningsvis leder det framåt, uppåt och närmare till varandra, inte från varandra.

  • WO

    Underbart skrivet!

  • gäst

    Det är många Efk församlingar som idag accepterar barndop för att bli medlem , följden av det blir att det sitter medlemmar i styrelser i Efk församlingar som bara är barndöpta, dessutom jobbar dessa människor i olika uppgifter i församlingar, bland annat i ungdomsarbetet. Läs den länken som Ulrika visar på. http://www.bibelfokus.se/krist

  • PeJohansson

    Kristen på ett vetenskapligt korrekt sätt där urkunden i de delar den inte bekräftas av sekulära samtida skrifter skall betraktas som folksaga. Dvs ”tro” och den bekräftelse av tron och predikan som Jesus anger, tecken och under, inte längre är rumsrent, i varje fall inte i det teologiska finrum som de facto finansierats av slitna och i det tysta knäppta händer.Dock, det finns ingen professor som står över Den helige Ande, Den Helige Andes gåvor när det gäller det Levande Ordet, hur gärna de än vill och alldeles oavsett den akademiska höjden i de så kallade ”samtalen”.Din iaktagelse delas av många fler än du, det levande Ordet håller på att sakta dödas på ett vetenskapligt sätt.

  • Jonasq

    Vem har pratat om att vara ”kristen på ett vetenskapligt korrekt sätt” och att under och tecken osv ”inte längre är rumsrent”? Förvånad över att vissa drar så många växlar på den här diskussionen. Att studera bibeln både som mänsklig text (undersöka dess förutsättningar, historiska utveckling, litteratur, retorik osv) och som Guds Ord (Guds uppenbarelse och tilltal till Israel och kyrkan och till oss idag) utesluter inte varandra. Ett sätt att tänka kring detta är att utgå från inkarnationen. Precis som Jesus är 100% Gud och 100% människa är bibeln både mänsklig och gudomlig. Jesus hade en helt igenom mänsklig kropp, man hade kunnat lägga den på ett operationsbord och undersöka den precis som man kan med din och min kropp. Samma biologiska processer som finns i våra kroppar, fanns i Jesu Kropp. Han hade inte blivit mindre Gud för att hans kropp hade studerats. Och hans mänsklighet hade inte kunnat anföras mot hans gudomlighet. Men inte heller tvärtom.

    På ett liknande sätt kan vi alltså arbeta med bibelns texter som litteratur, historiska dokument med allt vad det innebär av författarskap, datering, tillkomsthistoria, genrer osv. Det primära är dock att ”höra” Guds Ord i förkunnelse, undervisning, bibelläsning och att ta det till oss och leva av det. Men det ena utesluter inte det andra, i själva verket är båda sätten att använda bibeln beroende av och berikar varandra. Visst, man kan tumla över i diket att bara pyssla med bibeln som text och inte höra det som Guds Ord. Det är en stor tragedi. Men man kan också missa oerhört mycket av förståelse om bibeln genom att betrakta den som gudomlig som Koranen eller Josephs Smiths guldplåtar. Det inkarnatoriska perspektivet hjälper oss att få balans.  

  • O P

    Jag håller med PeJohansson, så som det fungerar i församlingar idag, det levande ordet ”dödas” och istället tas det in någon bok som någon Amerikan skrivet som församlingen skall jobba efter.

  • Gäst

     Det är väll underbart att mer och mer människor äntligen uppfattat att dopet och anden är ett och att dopet är ett. Att mer och mer EFK församlingar och även vissa Pingstförsamlingar accepterar och visa även tillämpar barndop är båda fakta och en väg tillbaka till enhet och att godkänna Guds storhet, hallelujah.. Att följen blir att människor i styrelser är ”barndöpta” är det minst viktiga i frågan. De är döpta och har en helig ande och de tror och bekänner Jesus Kristus. Där är kärnan på vad som är viktigt i en ledning. Inte om du tog emot anden när du var 6 mån eller 6 år eller 16 år eller 96 år.

  • http://www.facebook.com/profile.php?id=785205323 Kennyh Widén

     Vad menas med kristen på nytt sätt? Vad menas med att styrelsen fylls på från SvK? Om så är fallet att dessa personer väljs in verkar det ju vara så som församlingen vill ha det, Det kan vara en fantastisk ekumenisk församling om det skötts bra.  Vad är det från din ”barnatro” som inte längre är giltig enligt din EFK församling? Vad är det för möjligheter som dina odöpta barnbarn inte har som de som är döpta har?

  • http://www.facebook.com/profile.php?id=785205323 Kennyh Widén

    Vad är det som är något amerikanskt som kommer från SvK som du talar om? SvK är ju inte direkt så amerikanskt anpassad som kyrka. ( Även om undantag självklart finns)

  • gäst

    Problemet i våran församling är att ledningen går ifrån grunden som vi haft i många år. (Visst står det skrivet i stadgarna att vi fortfarande har baptistisk tradition men verkligheten är en annan när vissa kan komma in på sitt barndop) barnen har lärt sig från söndaskolan att om du ”tror och bliver döpt” inte tvärs om.
    Församlingen är inte trovärdig resultatet blir att dom yngre inte tar detta steg när deras juniorkompisar kan komma in i församlingen på sitt sk barndop, och hamnar då utanför gemenskapen,det är inte lätt för en tonåring att ta detta avgörande steg med troendedopet, när dom kan se att vissa inte behöver. Det är inte konstigt att medlemsantalet minskar i våra kyrkor.

    Stefan

    Varför får jag inte ha mitt namn utan det blir automatiskt gäst när jag sänder.

  • gäst

    Jag undrar också vad som menas, ( i grunden handlar det inte om Bibeln utan någon amerikansk bok) men dom som reagerade emot ledningen fick bara höra passar det inte så gå, och många har gått men det finns tillräckligt många ja sägare i en församling som egentligen inte förstår vad det handlar om, och  ikullkastar alla protester. Varför skall dom unga ”församlingsbarnen” behöva stå framför alla i en dopgrav när deras juniorkompisar (som föräldrarna låtit döpa slipper) det är inte lätt för en tonåring att ta det steget och det blir inte lättare när dom ser att det finns genvägar, och att i församlingsledningen finns personer som bara är barndöpta, fastän det handlar om en församling med baptistisk tradition. Det finns mer som jag inte vill ta upp här som har skrivits om här förut men då blir det storm i vattenglaset

  • http://www.facebook.com/profile.php?id=785205323 Kennyh Widén

     Men en församling fungerar demokratiskt och tydligen har ju större delen av församlingen valt att kunna se att det finns med i dopet än vad klassisk baptistisk syn brukar förespråka. Självklart går det att protestera men antagligen har församlingen valt detta steg, då får man ju som församlingmedlem välja att ställa frågan ”varför” denna tolkning och beslut i denna församling. Är man inte nöjd med svaret får man ju välja att antingen köpa beslutet församlingen står för eller byta församling. Att en församling är i baptistisk tradition betyder ju inte att en församling inte kan ändra synsätt emot traditionen, baptistiska församlingar borde veta det bäst av alla, de bilades genom att gå emot en traditionen dopsyn. 

  • http://www.facebook.com/profile.php?id=785205323 Kennyh Widén

     Jag har svårt att tro att tonåringar väljer att inte döpa sig bara för att det finns människor i församlingen som fick anden och dopet i tidigare ålder. Jag undrar vad det är för undervisning i församlingen som får era tonåringar att dopet inte behöver göras.

  • gäst

    Det jag kan läsa ut av din reagens är att du inte bryr dig om hur det går i våra evangeliska Kristna församlingar.
    Varför skriver du här när det kvittar för dig hur det går.

    Nej det går inte att protestera i en normal församling, eftersom det finns alldeles för många jasägare som tror att pastorn står närmast Gud, och att församlingen fyllts på odemokratiskt med enbart barndöpta innan det togs upp på ett församlingsmöte, och då har dom också rösträtt
    Att byta församling innebär ofta en familjesplittring, men som det är nu så finns det risk att dom unga ”församlingsbarnen” förloras.
    Tanken bakom denna nya giv är antagligen att få fler medlemmar, men som det ser ut idag i våran församling och andra är att det istället minskar.

  • gäst

    Matt 3 Jesus och sade till honom: ”Låt det nu så ske; ty det höves oss att så uppfylla all rättfärdighet. Då tillstadde han honom det. Och när Jesus var döpt,(steg han strax upp ur vattnet) och se, då öppnades himmelen, och han såg Guds Ande sänka sig ned såsom en duva och komma över honom

    Apg 19 ”Undfingen I helig ande, när I kommen till tro?” De svarade honom: ”Nej, vi hava icke ens hört att helig ande är given.” Han frågade: ”Vilken döpelse bleven I då döpta med?” De svarade: ”Vi döptes med Johannes’ döpelse” Då sade Paulus: ”Johannes’ döpelse var en döpelse till bättring; och han sade därvid till folket, att det var på den som skulle komma efter honom, det är på Jesus, som de skulle tro.” Sedan de hade hört detta, läto de döpa sig i Herren Jesu namn. 

    Dopet handlar inte om en skvätt vatten på huvudet, det handlar om ett steg i personlig tro, det står att Jesus steg upp ur vattnet,det står också klart att Helig Ande delas ut till den som har kommit till en personlig tro, och var döpt i Herren Jesu namn.

  • http://www.facebook.com/profile.php?id=785205323 Kennyh Widén

    Var har jag skrivit att jag inte bryr mig hur det går för församlingar? Jag vill att det ska gå bra för alla församlingar oavsett om det är baptistiskt eller lutherskt eller katolskt. Där Jesus får stå i centrum och man i första hand älskar Gud och i andra hand älskar din nästa så som dig själv önskar jag alla församlingar väll och medgång. Även om jag inte kan köpa andra saker i vissa församlingar som är mindre viktig än att bekänna Jesus som herre. Jag förstår inte varför jag inte skulle kunna skriva på en blogg för att jag ändrat min syn till dopet ett som inte passar dig.

    Jag har tillhört och varit aktiv i flera olika församlingar inom flera olika samfund och det finns nog bara ett exempel av de sex församlingar som jag haft nära kontakt med som en församlingsmedlem inte kunnat höja sin röst och säga vad den tycker. Om så är fallet i din församling beklagar jag det för dig och ber för att du ska få din röst hörd där du är, även om jag inte håller med dig i det du vill protestera på.

    Det jag kan läsa från dig (med risk för att tolka dig fel) är att du säger att de ungdomar i er församling lämnar för att det finns andra ungdomar som är barndöpta och därför inte vill vara kvar där. Kanske kan vara så och beklagar det isåfall men låter som en klent argument ifall du är rotad i församlingen. Personligen tar jag en enda sak före min relation med min familj och det är relationen med Gud. Delar inte jag och frun en teologisk tolkning som innebär att vi oftast firar Gudstjänst i olika kyrkan får det väll ske så, tråkigt men relationen med fader Gud allsmäktig får gå före. Lyckligtvis har vi idag hittat en församling som vi båda trivs i.

    Jag ser inte dopet riktigt så som du gör, jag ser dopet som en gåva från Fader Gud som är en rättighet att acceptera som hans skapelse och anden i dopet. Jag ser dopet som något att sätta fast i mitt liv och att luta mig på. Gud ger mig anden i dopet och visar i dopet att han hör mig, leder mig, ser mig och talar till mig. Är tacksam för mitt dop och anden och även tacksam för en andegåva att höra Guds tilltal tydligt. Lite skrämmande hur mycket jag ibland får höra hans tilltal på konkreta sätt. Men jag ser inte dopet som ett omvändelsedop likt Johannesdopet efter Jesus uppståndelse och pingsten, likt Paulus säger i Apg 19

    ”Där träffade han några lärjungar och
    frågade dem om de hade fått helig ande när de kom till tro. De svarade:
    ”Vi har inte ens hört att det finns någon helig ande.” – ”Vilket dop blev ni då döpta med?” frågade Paulus, och de svarade: ”Johannes-dopet.” Paulus
    sade: ”Johannes dop var ett omvändelsedop, och han uppmanade folket att
    tro på den som skulle komma efter honom, det vill säga Jesus.” Då lät de döpa sig i herren Jesu namn”

    Jag ser omdopet/troendedopet eller hur du vill kalla det som Johannes förberedande dop och sedan efter Jesus kom dopet som de fick istället här i vers 19 med ande och ett dop fullt med nåd. Därför har jag inget problem med när du döps för jag har träffat så många andefyllda människor som har ”barndop” där Gud talar genom dem och som har flera olika andegåvor. Jag kan inte förneka andens arbete i dessa människor som jag mött men det betyder absolut inte att jag inte bryr mig om hur det går för församlingar som inte delar min dopsyn som du påstår att jag gör. Men jag godkänner absolut det troendedop som ett dop i Jesus Kristi namn. Amen.. Som Tommy Wasserman skriver ovan vil jag ha enhet inom den krisnta kyrkan. Om jag tror på nådedop elelr troendedop är inte för mig avgörande i rättfärdighets sökandet och frälsningsvärde. Det är min relation till Jesus Kristus min herre och frälsare. Det gåt före allt annat.

    Ber om ursäkt att det blev oerhört långt här men kände att när jag får anklagelser att jag inte bryr mig om församlingar så vill jag försvara mig och min ståndpunkt. Även om du inte håller med mig önskar jag dig och din församling Guds välsignelse och önskar enhet i vår gemensamma bekännelse till Kristus. 



Subscribe to Stefan Swärd