Stefan Swärd

Allt mellan himmel och jord

”Bibelkritik” och vetenskapligt arbete med Bibeln

I ett flertal inlägg diskuteras undertecknad och mina tankar och skriverier. Jag tänkte därför att det kanske vore smart att jag själv säger vad jag tänker :-). Risken är att man annars blir misstolkad, även om man ibland kan lära sig vad man själv tänker genom att se andras analyser (detta är ett sidospår, men ett intressant sådant. Se Umberto Ecos underbara reflektion kring sin Rosens namn i Eco, Umberto et al. Interpretation and overinterpretation. Cambridge, 1992).

  1. ”Bibelkritik” hör inte hemma i det evangelikala eller klassiskt kristna finrummet. Flera inlägg i debatten har sagt att det ”vi i Örebro” håller på med och det Gerdmar håller på med är bibelkritik. En del mindre informerade debattörer säger att om man använder vetenskapliga metoder, som ju alltid måste vara kritiska, dvs sakligt bedömande, så är man bibelkritisk. Men jag lägger inte samma oskyldiga betydelse i ordet bibelkritik. Bibelkritiken är historiskt sett född i deismens, neologins och sedan liberalteologins andliga miljö där det till fundamenten hörde att man t ex förnekade det övernaturliga och ifrågasatte centralt kristna dogmer som synd, Jesu offer, återlösning mm. Bibelkritiken växte både i rationalistisk och romantisk teologi, t ex med de pietitiskt fostrade Semler och Schleiermacher som tillskyndare. Bibelkritiken är enligt mitt synsätt en ideologisk-teologisk hållning som recenserar bibeltexterna utifrån dessa sina ideologiska rättesnören. Jag förstår därför väckelsekristna som blir förskräckta när de hör att frikyrkliga institutioner öppnar för bibelkritik (även om vissa av reaktionerna kan vara överdrivna eller osakliga). För dem handlar det om evangeliets sanning och det måste man respektera. ”Bibelkritik” är alltså inte bara användandet av ideologiskt neutrala metoder utan ett ideologiskt ramverk som kommer till texterna med en viss agenda; jag har från dag ett i den här diskussionen klargjort att jag kommer till texterna med en annan agenda. Och om den bibelkritik man välkomnar vid frikyrkliga institutioner innebär att man delar sådana ideologisk-teologiska synsätt som fötts i den liberala vaggan är jag också skeptisk.
  2. ”Lower criticism”. Vi måste precisera terminologin och t ex tala om higher and lower criticism. Detta gör man i internationell debatt. Lower criticism är då textkritik och kanonkritik. Min vän Tommy Wassermann, som här talat så vackert om mig både som andlig inspiratör och vetenskapsman att jag sparade det för en av de där dagarna när man känner sig värdelös :–), tillhör t ex de internationellt framstående textkritikerna. Det är ganska vanligt att evangelikala sysslar med textkritik, då det inte är så ”farligt” och kontroversiellt att forska kring texten och dess historia. Kanonkritik är också ganska ofarligt. Andra evangelikaler sysslar gärna med litteraturvetenskapliga modeller eftersom de då inte behöver ta i de historiska frågorna, eller så undviker man sådana frågor som har med texters äkthet att göra.
  3. ”Higher criticism”. Till denna räknas de mer ”bibelkritiska” metoderna, t ex formkritik och redaktionskritik. Denna förra användes mest framgångsrikt av Bultmann för att försöka identifiera de ursprungligaste Jesusorden – nu trodde han faktiskt inte att det fanns något jesusord som var autentiskt och belv upprörd när hans lärjungar hävdade att det kunde finnas äkta Jesusord. Redaktionskritiken används mycket och betyder i en beskedligare form t ex att man identifierar skillnader mellan de olika synoptikerna och mejslar fram deras respektive profil. Detta ser jag som en tillgång och möjligt att göra med viss framgång. Men en radikalare redaktionskritik börjar försöka identifiera olika skikt som är resultat av olika redaktioner. Bakom dessa bedömningar ligger ofta rejält osäkra antaganden, t ex att ”hög kristologi” är sentida och låg är ursprunglig, eller att allting som lukta kyrka och ordningar är sent. Till detta hör att man tycker sig kunna se vilka Jesusord som är autentiska och vilka som inte är det. Detta är vetenskapligt problematiskt. Jag menar att man inte kan göra detta utan att verkligen ha manuskriptbevis, och när man ändå försöker blir det ofta äventyrligt, t ex när man ska rekonstruera ”den historiske Jesus”. Med rätta frågar man: vilken av de historiska jesusarna? Vems historiske jesus? Här spelar tolkarens egna teologiska preferenser en avgörande roll och det finns inga kriterier som är säkra. Jag litar då på de befintliga texterna tills det finns något rejält att gå på. Den högre kritikiken är också förstås andligt-teologiskt problematisk. Vi riskerar att göra en egen Jesus som passar oss och tilltalet och anstöten försvinner. Man gör en egen kanon i kanon. Och likaväl som de liberala exegeterna driver sin tolkning kan vi göra det, eller hur?
  4. Högre kritik gäller också ”böckers” historicitetsfrågor, t ex den här nu uttjatade Jonafrågan eller den om Paulus’ m fl brev. Traditionellt har klassiskt och evangelikal exegetik ansträngt sig för att försvara t ex Jesajas odelade författarskap, att Danielsboken är skriven på 500-talet och att breven i NT är autentiska. Här glider en del evangelikaler och blir konforma med den allmnna meningen. Sju äkta paulusbrev, punkt. Dvs att också de katolska breven är oäkta.
  5. Frågan om myter i Bibeln som undveks i Örebro hör till högre kritik. Den liberala bibelkritiken har länge talat om myter i Bibeln, om än på lite olika sätt. Jag kan nog tycka att talet om fiktion är besläktat, men myten har kanske vissa ytterligare litterära kännetecken. Vissa evangelikaler använder ”myt” och försvarar detta: myt ”as a story or legend that has cultural significance in explaining the hows and whys of human existence, using metaphorical language to express ideas beyond the realm of our five senses ” (den ”evangelikale” exegeten och biskopen Tom Wright) och applicerar detta på Genesis. Här tycker jag Greger Andersson ligger ganska nära i sin beskrivning av syndafallberättelsen. Här går man enligt min mening för långt. I mytbegreppet ligger en värdering om huruvida berättelsen är historiskt sann (namngav Adam djuren? Lyfte Mose staven – dog Faraos här? Gick Jesus på vattnet? Utspisade han 5000+? ). Genesis har inte karaktären av myter – inte heller Jona eller Exodusberättelsen – utan är historia, naturligtvis berättad utifrån tidens förutsättningar. När man börjar fixa med kristendomen centrala berättelser som myt och fiktion är jag inte med längre.
  6. Råmärkena har flyttats, vilket också Greger Andersson påstår när han säger att han och andra evangelikala exegeter ändrat sig. Det gäller också NT. Tommy Wasserman om Joh 3:16 säger att ” För mig har det inte stor betydelse om det är evangelisten […] som spinner loss i ett vittnesbörd (jag använder ”vittnesbörd” i bästa johanneiska bemärkelse) utifrån samtalet med Nikodemos, eller om det skulle vara Jesu egna ord. Detta är ingen frälsningfråga för mig […] det är däremot en frälsningsfråga för mig att tro på vad som förkunnas i denna vers! ’Ty så älskade Gud världen …’” Självklart har en berättare som evangelisten en teologisk agenda, dvs väljer material ur Jesustraditionen, gen fatabur et cetera och presenterar detta utifrån sina preferenser, men det är en helt annan sak om han skulle lägga orden i Jesu mun. Här skiljer vi oss rejält. Jag vill ha väldigt bra bevis för att ifrågasätta Jesu egna ord!! Och jag har inte fått dem hittills. En begåvad textkritiker som Tommy vet bättre än de flesta att vi inte har manuskriptstöd för att plocka bort det eller det ur evangeliet (en annan sak är ju passagen om äktenskapsbryterskan i Joh 7–8, som främst är ett textkritiskt problem). Här tycker jag evangelikala exegeter, inkl Tommy, kunde vara lite mer av sega gubbar. Du kan inte koppla loss auktoriteten (som Du erkänner) i utsagan, från autenticiteten (som Du kan ha eller mista)! Detta blir dubbelmoral om något! En sådan de facto liberal hållning i fler och fler frågor kommer att urholka förkunnelsen. Vad i Uppenbarelsen (=Guds Ord) är sant och vad inte? Vad kan jag förkunna och vad inte? Varför är det ”sant” att ”så älskade Gud världen” om det inte är sant? Det är ingen frälsningsfråga för Tommy, men det kanske är det för någon annan som inte har så sofistikerade tankemodeller som han! Mind my words – det kommer att kosta en urholkad kristendom att hålla denna typ av distans till texterna.
  7. Så hur är det då med denne förkättrade Gerdmar? Han har skrivit en lärobok i exegetik som används vid svenska m fl universitet och kan samtidigt undervisa på LOTS. Först och främst: jag upplever inte, som vissa insinuerar, att jag har olika budskap på olika ställen. Sådant håller inte och jag kan bara fråga insinuanten om han skulle tycka det var trevligt att man insinuerade dubbelmoral om honom. Troligen inte. LOTS är överlåtet åt ”vetenskapligt sökande efter sanningen” en formulering som vi t o m tror är given som del av den vision från Guds Ande som vi byggt universitetet på. Vi tränar studenter i vetenskapligt arbete i exegetik, inte minst metodologi, och faktiskt ofta med goda resultat. Samtidigt gör vi det med en tydlig konfessionell grund. Här har jag varit klar i hela denna debatt. Vi tror att Bibeln är Guds inspirerade Ord och liksom både Jesus, Petrus och Paulus och den långa kristna traditionen att berättelserna i Gamla och Nya testamentet är autentiska, eller med ett ännu bättre uttryck, äger integritet, är helgjutna. Men Gerdmars ”bibelkritik” då? Vetenskaplig analys: ja; ideologiskt betingad bibelkritik: nej. Jag har redan tydliggjort att jag är mycket skeptisk till radikal redaktionskritik på vetenskapliga och andligt teologiska grunder. Jag menar att man med vetenskaplig argumentation kan försvara de nytestamentliga skrifternas autenticitet. Mina snart 18 år med intensiv bekantskap med dem som en gång lade grunden för de fortfarande förhärskande teorierna, Semler, de Wette, F C Baur, D F Strauss, Bousset, Bultmann, Dibelius m fl (se min bok http://www.brill.com/roots-theological-anti-semitism ) gör att jag dessutom faktiskt inte utan vidare köper deras hypoteser utan ofta ser hur dessa är födda utifrån mer av ideologiska överväganden än vetenskaplig akribi. Som vetenskapsman känner jag t o m ett ansvar att varna för en alltför stor tillit till forskningstraditionen.
  8. Hur kan jag då använda vetenskapliga metoder? Hur kan jag låta bli – de är vårt enda sätt att verkligen fördjupas oss sakligt i texterna (vilket förstås inte betyder att jag underkänner en andlig läsning i kombination med den exegetiska). Metoderna är som bildhuggarens eller skulptörens verktyg som vi använder för att frigöra ”bilden i stenen/stocken”, för att på ett så noggrant sätt som möjligt ta reda på vad texten säger. Kari Syreeni, som bidrog i boken, och jag menade att det verkligen är möjligt att nå ganska långt och dessutom kunna komma överens med varandra, trots stora teologiska synsätt, om texters betydelse. Samtidigt visste vi att exegeten är lite som konstnären: har en vision, har en förförståelse, har glasögon som styr vad hon ser. Men genom det intersubjektiva samarbetet mellan flera tolkare kan vi se tydligare och detta hindrar oss också från att hemfalla till rent konfessionella tolkningar. Sedan är metoder bättre och sämre, precis som verktyg kan vara det. Och de passar olika bra för olika projekt. De grundläggande och mest självklara är viktigast, textkritik förstås, men också ren texttolkning, kontextanalys mm. Men det finns bristfälliga också. Jesusforskningen kriterier är t ex under all kritik och kommer därför egentligen inte framåt så mycket, trots tjocka böcker. Det är också förvånande att man t ex kan inte bara tycka sig kunna rekonstruera en Q-källa (vilket fortfarande är en hypotes med komplikationer) utan också redaktioner av Q!!! Redaktioner av en hypotetisk källa so ingen någonsin sett utan som är en litterär rekonstruktion (jag höll på att säga ”Give me a break :–)”). Lika äventyrligt är det väl egentligen att man menat sig kunna identifiera de olika källorna i Pentateuken utan något som helst manuskriptstöd?
  9. Andra Petrusbrevets författarskap återvänder Tommy till fler gånger och undrar varför jag inte har yttrat mig mer om detta. Tommy vet att man måste välja sina strider och att om man hävdar en för forskningen absolut hårresande hypotes, nämligen att 2 Pet är autentiskt, så kommer folk endast att se den saken i ens bok. Men min avhandling handlade nu inte om författarfrågan utan om judiskt och hellenistiskt i 2 Pet och Judas. Jag lyckades visa att man kan se mycket mer ”judiska saker” i 2 Pet än vad som tidigare hävdats och motsatt för Judas och på så sätt ville jag ställa den judisk-hellenistiska dikotomin på huvudet. Jag har på sistone glädjande nog fått medhåll i en stor avhandling om 2 Pet (Martin G. Ruf: Die heiligen Propheten, eure Apostel und ich. Metatextuella Studien zum Zweiten Petrusbrief. Wissenschaftliche Untersuchungen zum Neuen Testament, 2. Reihe, 300. Tübingen, Mohr Siebeck, 2011). Tommy vet också att jag satsade enorm prestige på att hävda att 2 Pet är äldre än Judas, i vilket han själv är min hittills utförligaste kritiker. Jag argumenterade dock i en föreläsning redan 2001 för att mina resultat kan stödja ett petrinskt författarskap, men jag menar vad jag säger: utan att göra en grundlig analys av övrig petruslitteratur vore det bara dumt att i den vetenskapliga debatten hävda att 2 Pet är autentiskt. Tommy fattar mycket väl att det är så. Själv är jag så luttrad att jag inte tror att de bästa argument i världen kan vända på forskningstraditionen. Tyvärr.
  10. ”Bibelkritik” hör alltså inte hemma i det evangelikala eller klassiskt kristna finrummet. Vi behöver i frikyrklig pastorsutbildning en exegetik som är metodiskt skarp och välutvecklad och sunt vetenskapskritisk och som samtigt inser vad en bibelkritik i dess klassiska mening kostar andligt. För vårt existensberättigande är just att träna en ny generation av andliga ledare som kan bygga levande församlinga och ta hand om den lilla människan. Detta har varit och kommer att vara min viktigaste synpunkt i det här samtalet.

Anders Gerdmar

 

  • http://www.andersgerdmar.com/ Anders Gerdmar

    Ljuvligt ord i denna debatt! Tack!!!

  • Per Lundberg

    Det handlar ju ytterst sett om vad man lägger för betydelse i att ”Skriften är inspirerad av Gud”. Talar Jesus sanning när han attributerar Moseböckerna till Mose? (Joh 5:46) Många mer liberala forskare idag säger ju, tydligt eller otydligt, att så inte är fallet.

    Jag tycker faktiskt inte att detta är ett utrymme där man kan ha högt i tak. Synen på Bibeln är en så pass viktig sak att det faktiskt är rätt viktigt att Guds församling har ”ett hjärta” i detta. Däremot finns det teologiska frågor som t.ex. synen på dopet (barndop resp. bekännelsedop), synen på Jesu återkomst (före eller efter vedermödan), etc. I dessa frågor anser jag att vi kan ha en större öppenhet för att människor läser Bibeln med ett ärligt, öppet sinne men ändå landar i olika slutsatser.

    Faran som jag ser det med en mer ”fri” syn på historiciteten är att det öppnar upp för ett ifrågasättande. Det finns en stor risk att man börjar göra ”halmepistlar” av vissa böcker. Inte kanske i ”första generationen”, men vem kan garanetera att det inte sker i andra generationen?

    mvh,
    Per

  • Jonasq

    Evangeliumstår över allt vi har pratat om här.Alltid.

  • Magnus

     Det enklaste är väl att antaga att både Jesus som Johannesevangeliets författare hänvisar till den traditionella uppfattningen om Mose. Ser dock inget problem med att man idag inom gammaltestamentlig forskning på mer än solida grunder ifrågasätter Mose såsom författare till de böcker som i våra biblar bär hans namn.

    Författarfrågan är i min mening oväsentlig visavi innehållsfrågan.
    Det finns onekligen en risk med bibelkritik särskilt för de troende som i ett slags rationellt tillvägagångssätt grundat sin tro på Skriftens utsagor som varandes absolut sann till varje punkt och prick (av typen: ”Om inte Josua stannade solen från att snurra runt jorden så har inte Jesus uppstått från det döda”). 

    Här förhåller jag mig mer ödmjuk och tillerkänner Bibelns författare de begränsningar som det innebär att vara bunden av given historisk kontext (världsbild, människosyn, traditioner och praxis).

    mvh Magnus

  • Jonasq

    Det här med att Bibelns skapelseberättelse ur ett historiskt perspektiv betyder att ”saker och ting har skett på det som Bibeln beskriver” får du gärna utveckla. Vi snackar alltså sex bokstavliga dagar och så? Som straight forward history? Och sen i Genesis två så agerade Gud krukmakare och skapade Adam rent bokstavligt av jorden. Och byggde en kvinna av ett revben. Och de hette ”Människa” och ”Moder till Allt levande”. Och så gick Gud omkring i Lustgården som en människa? Och det här är alltså inte på något sätt poetiska beskrivningar, utan historia? 

  • Jonasq

    Jag gav fel referens faktiskt! Den första kommentaren som lärde mig att läsa Skapelseberättelsen i polemik med Israels grannars skapelsemyter var Victor P. Hamilton! Wenham skrev om Leviticus i samma kommentarserie. Men jag har läst mycket om Genesis sedan dess.

    Kul att du har googlat och kollat källor. Heder till dig för det, Erik! Kolla gärna in Hamilton också.

  • http://twitter.com/davidwillgren David Willgren

    Hej Anders!

    Tack för förtydliganden. Då är det lite som jag misstänkte, att det är skillnad på NT och GT. Det framskymtade också vid ett samseminarium vi hade i Lund där vi bl.a. diskuterade redaktionskritik som metod. Blev ett spännande samtal, men det blev tydligt att vi jobbar ganska olika här, som GT resp. NT-exegeter.

    När du beskriver faran med redaktionskritik à la Göttingen så har du förstås en poäng, bokhistoria är ett fascinerande ämne, och jag skulle säga att man i allt högre grad blir medveten om denna viktiga aspekt inom GT-exegetik, du har säkert läst/hört om Karel Van der Toorns utmärkta ”Scribal Culture and the Making of the Hebrew Bible” (2007) som blivit en viktig röst här? Redaktionskritiken kan naturligtvis bli väl detaljfokuserad och på så vis riskera att bli anakronistisk, men icke desto mindre finns ju konkreta fynd (bevarade manuskript) som visar att redaktion var vanligt förekommande och som även ger oss en inblick i hur detta kan ha gått till, i vilken utsträckning vi kan räkna med det. Så jag skulle hålla med om att vi naturligtvis inte kan säga att man på GTs tid redigerade manuskript som vi idag redigerar text i en ordbehandlare, men vi bör inte heller utgå från att de var radikalt annorlunda och att vi därför inte kan säga något. Men det gör du inte heller. Det är ju bla just faktiska textfynd som gör att vi GT-exegeter fortfarande använder redaktionskritiska metoder för att analysera och förstå texter. Och de ger fortfarande goda resultat.

    Om du letar efter konservativa GT-exegeter som skrivit om Jesaja kan jag rekommendera John N Oswalts Jesajakommentar i NICOT-serien. Han argumenterar där för att ”the essential content of the book has come to us through one human author, Isaiah the son of Amoz” (s.25 i del 1), men fokuserar sedan i sin kommentar i huvudsak på teologi.

    Frid
    David

  • Jonas Rosendahl

    David – du har återkommit till frälsningsfrågan tidigare. 

    Men jag får en känsla av att vi har olika utgångspunkter ändå jag försöker uppriktigt förstå hur du resonerar och kan delvis förstå 😉

    När det gäller Jesaja rullen så anade jag att du skulle ta upp avvikelserna i texten. Det lite tokroliga är ju att den kompletta rullen med 66 kapitel har fler olikheter med Leningrad codex än exempelvis de fragmentariska delar av rullar man funnit. 
    På nåt sätt så måste vi koppla in tron hur man än vrider och vänder:-) Det finns helt enkelt inte ett komplett manuskript helt perfekt återfunnit nånstans. 

    Men det jag hoppades du skulle reagera över är egentligen inte olikheterna i texten utan det faktum att vi faktiskt har en enhetlig Jesaja rulle funnen 1948 i Qumran grottorna som stödjer att Jesaja bok har varit en enhetlig bok och det kan dateras till före Kristus. 
    66 kapitel komplett. Får inte det dig och möjligen andra att tänka till i alla fall lite,lite granna oavsett de olikheter som finns i texterna?

    Vem har sammanfattat den texten? Ingen vet. Men antaganden görs inte baserat på att rullens faktiskt hittats återfunnen i sin helhet utan på vad man tycker sig finna textskillnader och då kommer framt till att det måste vara åtminstone 3 olika Jesajor. 
    Vilka de var har man ingen aning om. 

    Men tycker man i grunden inte att författarfrågan är viktig och inte frälsningsavgörnade ja då spelar ju ingen roll.

  • Jonas Rosendahl

    Anders – kanske någon kan visa  Seth Erlandsson hur man svarar i bloggar ? :-) Hans bibelstudier om Jesaja bok som finns på nätet är rent fantastiska att lyssna på möjligen lite sövande ibland dock inte pga av innehållet 😉

  • http://twitter.com/davidwillgren David Willgren

    Hej!

    Först en rättelse. Jag har aldrig pratat om frälsningsfrågan. Blev osäker när du skrev så och sökte därför igenom mina inlägg här, och hittade det ingenstans. Tror du blandar ihop mig med någon annan. Men jag kan minnas fel, så länka gärna till det inlägg du tänker på!

    Jag ska försöka svara på dina frågor, och jag skulle bli glad om du också svarade på mina (det där om Davids psalmer t.ex.?)

    Det jag tror du gör när du pratar om Jesajarullen är att blanda ihop olika saker. Nämligen synkrona och diakrona argument. Att rullen hittats i sin helhet ser jag inte som märkligt över huvud taget. Snarare är det ju en stor tillgång till forskningen. Texten finns bevarad i sin helhet på ett tidigt stadium (dock flera hundra år efter den först nedtecknats, håller du med om det?), och ger oss en inblick i hur Jesaja bok traderats, dess receptionshistoria. Det intressanta blir ju då alla avvikelser, som i detta fall ju snarast tyder på att det fanns olika varianter av Jesaja i omlopp. Vad du menar med att tron måste kopplas in för att vi har olika varianter förstår jag därför inte alls. 

    Det vi hittar i Qumran är Jesaja bok så som den såg ut i olika varianter före vår tideräknings början. Det ger oss underlag för textkritiskt arbete, men säger oss ingenting om författarskap. Den uppenbara synkrona iakttagelsen att texten återfinns som enhet på en och samma rulle kan aldrig leda till en diakron slutsats om författare, flera steg och verktyg behövs där emellan, och det är ju precis det som man sysslar med inom exegetiken. Läser texten, försöker bilda sig en välgrundad uppfattning om hur den kan ha kommit till. Att vi har en stor rulle i Qumran hjälper oss alltså inte med den biten. Tyvärr. För visst var Jesaja en ”enhetlig” bok. Betyder det att den är skriven av en och samma författare? Knappast. Lika lite som att bara det faktum att vi har en stor psalmrulle med massa psalmer skulle innebära att samma författare skrivit alla dessa. Det är inte en rimlig slutsats, och argumentet är inte välgrundat.

    Men det är intressant att du lyfter att det finns olika varianter. Det är ju helt riktigt. Och ännu större skillnader blir det ju om vi tittar på t.ex. Jeremia. Men som sagt, svara gärna på författarskapsfrågan i psaltaren. Du har lyft att det är viktigt att vi kan ”lita” på att de som står som författare faktiskt är det, och då undrar jag hur du gör när det uppenbart inte går att resonera så. 

    Frid!
    David 

  • http://www.facebook.com/tommy.wasserman Tommy Wasserman

    Tänk om vi hade haft rullen som Jesus läste ur i Nasarets synagoga (Luk
    4:16-23) – kan du kolla David om citatet liknar den masoretiska texten eller
    LXX.

  • Jonasq

    Ja, det är kanske inte så lätt att gräva fram en GT-exeget som benhårt håller fast vid traditionens syn på författarskap för alla GTs böcker. Men kanske någon? :)

  • Isak Spjuth

     LXX nästan på pricken, har jag för mig.

  • http://erikolof.blogspot.com/ Erik O.
  • Jonasq

    Du får upplysahonom så att hanfår rätt förförståelse.

  • http://erikolof.blogspot.com/ Erik O.

    Han är väl rädd för att hamna i ett ”intellektuellt självmord”, därför undviker han att ta 1 Mos 1-11 för vad det är, som kyrkofäderna uppenbarligen gjorde, historisk narrativ prosa.
    Allt Gott!

  • Jonasq

    Jaha. Så ”vad det är” handlar i det här fallet om skapelseberättelsen som en rival till naturvetenskapliga förklaringar till världens uppkomst tusentals år senare än berättelsen? Man undrar vilken nytta Israel hade av de perspektivet när de led i exilen? Men du får vara nöjd med att du läser texten som den uppenbarligen ska läsas. Jag håller inte med dig, men märker också att du har din position här. Ok för mig.

  • gäst

    Det var på fjärde dagen som Gud tände ljuset, med andra ord så börjar inte dagar räknas på mänskligt vis förrän då (om nu jorden roterade som nu.

    Det står i min bibel att ingen har någonsin sett Gud, men om vi läser i 1.Mos så talade Gud till dom men det står inte att dom såg Honom bokstavligen, däremot står det att när dom ätit av frukten upptäckte dom att dom var nakna, (dom verkade ha haft dålig syn)

    Rätt intressant när det gäller skapelse är att se på ön Surtsey som skapades 1963 och 1965 var där växter.

  • http://erikolof.blogspot.com/ Erik O.

    Questionbegging Jonas, men jag tror inte du gör det av ohederlighet.

    Allt Gott!

  • Jonas Rosendahl

    Psaltaren får jag lämna därhän att diskutera eftersom det inte är ett område jag tittat på. 

    Men om vi försöker bortse från ditt textkritiska arbetsätt som du tycks ha svårt att se utanför alls, så tycker jag det är intressant att utgå från fundamentala resonemang. 
    För det första ingen av oss två är ögonvittnen. Ingen av oss har de ursprungliga rullarna. 
    Allt blir bedömningar och sannolikheter. 

    Vem har fogat samman hela Jesaja rulle? Varför hittades den i en enhetlig bok med 66 kapitel? Varför nämns bara en Jesaja – amos son i denna sammanfogade rulle?  

  • Jonasq

    Ser fram emot Davids svar på detta. Visst är han tålmodig? Under tiden kan du kolla in det här om du har lust, Jonas. Det är en diskussion om författarskapsfrågan rörande Jesaja. Kanske du vill bemöta med dina argument för ett enhetligt författarskap? http://www.cresourcei.org/isaiahunity.html

  • http://twitter.com/davidwillgren David Willgren

    Hej!

    Du ställer en rak fråga och ska få ett rakt svar. Först bara, vi är alltså överens om att jag inte pratat om någon frälsningsfråga?

    Och för det andra, min fråga om psaltaren kan kontretiseras lite mer kanske, och jag tror att du förstår problemet utan att vara insatt i psaltarens exegetik (annars kan det ju vara läge att läsa på lite, psalmrubrikfrågan hör ju till grunderna i psaltarexegetik, och går inte att komma förbi när man pluggar teologi). Men frågan är alltså: har David skrivit psalm 33? I den masoretiska texten, som B2000 och folkbibeln är översatt ifrån finns ingen rubrik med David i. Men septuaginta (Ps 32, olika numrering) har Τῷ Δαυιδ. D.v.s. ”av David”. Har han skrivit psalmen eller ej?

    Du förstår säkert att min poäng är att visa på att texterna själva kräver av oss att vi förstår författarskapsfrågan på ett annat sätt. Är du med på det?

    Så svar på din konkreta fråga: Vi vet inte vem som fogat samman Jesajarullen. Jag är för dåligt påläst för att kunna ha någon egen hypotes här, men det lilla jag läst tyder på att det är någon i Qumran. Oavsett vilket så är det ju någon skrivare som kopierat en annan rulle, och då troligtvis en skrivare i Qumran (bl.a. p.g.a. rullens ortografi). Varför bara en Jesaja – Amos son nämns i rullen har rimligtvis att göra med att den rulle som kopierades bara hade en Jesaja omnämnd. 

    Hoppas det var ett rakt svar på din fråga. Jag är dock rädd för att du, genom att ställa denna fråga, fortfarande verkar blanda ihop de synkrona och diakrona frågeställningarna, men om du är nöjd med svaret, d.v.s. att en tidigare Jesajarulle kopierats i Qumran av en eller flera skrivare och hittats två tusen år senare så kanske du ändå inte blandat ihop dem.

    Frid!
    David

  • http://twitter.com/davidwillgren David Willgren

    Hej!

    Har kikat lite snabbt. Och svaret är att den liknar LXX en hel del, men skiljer sig en del också ;). Bock skriver följande i sin kommentar:

    ”Jesus’ citation comes from Isa 61:1-2 and, probably, from Isa 58:6. In its textual form, the citation is very close to LXX in omitting repeated references to the divine name and in rendering a difficult MT phrase as ”sight to the blind”. The more significant differences with the LXX are as follows:”

    och så radar han upp fyra exempel på ord som bytts ut mot synonymer, versdelar som inte tagits med osv.

    Citat från Bock, Luke 1:1-9:50, s.404-5.

    David

  • http://twitter.com/davidwillgren David Willgren

    Matt 5:18 ;)?

  • http://twitter.com/davidwillgren David Willgren

    Hej Jonas!

    Blev det inget svar från dig? Var du nöjd med mitt svar?

    Frid
    David



Subscribe to Stefan Swärd