En kommentar till om fundamentalism

november 30, 2012 ~ stefan

Jag har grubblat lite mer på frågan ClasN ställt till mig om min syn på evangelikalism kontra fundamentalism. Vi har i diskussionen utgått från John Stotts 8 kritierier på fundamentalism.

Dels är John Stotts teser inte helt självklara. Och flera av dem är vaga. T.ex. om synen på vetenskap, är en luttrad forskare som läst mycket vetenskapsteori, och kommit till insikt om forskningens begränsningar, som t.ex. Peter Stenumgard, som han har uttryckt i sin bok, är en sådan person fundamentalist? Eller är en kalvinist med automatik fundamentalist därför att man betonar mänskliga förståndets begränsningar.

Bara ett exempel på att Stotts teser kan behöva problematiseras.

Ett skäl till varför jag gör mer gränsdragningsdiskussioner gentemot liberal teologi mer än fundamentalism, är att jag ser det som ett större bekymmer i en svensk kontext. Hade jag varit amerikan skulle jag kanske se det på annat sätt. Jag tycker att det är svårt att peka på vilka rörelser, strömningar och kristna ledare i Sverige idag som man skulle kunna kalla för fundamentalister enligt John Stotts negativa kriterier.

Det finns en tredje aspekt av detta som jag tycker är viktig. I storstadsmiljön formar nu församlingar i framkant globala, multikulturella och multinationella församlingar. Det skapar helt nya utmaningar i att bygga kyrka, i jämförelse med att bygga homogena svenska församlingar. Det är en avgörande Gudsrikesfråga att bygga en gränsöverskridande församling, i ett samhälle där främlingsfientligheten breder ut sig. Personer som kommer från andra världsdelar kan i vissa fall uppfylla vissa västerländska fundamentalistkriterier mycket lättare än en traditionell svensk. I vissa Stockholmskyrkor jobbar vi mycket med muslimer t.ex., och som stegvis rör sig i riktning mot kristen tro. De har en bakgrund i tron på koranen som diktamen-inspirerad. I mötet med öststatskristna kan dessa frågor bli aktuella, även i mötet med människor med afrikansk bakgrund.

Tydliga gränsdragningar mot fundamentalism, tror jag kan försvåra ett sådant arbete, det kräver lyhördhet, kulturell kompetens, för att bygga denna typ av församling.

Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /home/mattlose/stefansward.se/wp-includes/class-wp-comment-query.php on line 399

Wildwest63

Spelar det nån större roll om man kallas fundamentalist eller inte? Ja, i Sverige har det numera en dålig klang, men jag har aldrig trott att jag som bibeltroende kristen (tänk att man numera måste ha ett adjektiv framför ordet kristen!) betraktas av en hånfull omgivning som nåt annat än det katten släpat in, försåvitt samtalet kommer in på den absoluta sanning som jag tror på.

Dock märker jag nästan varje gång jag kommer i samtal med någon som halvsvensk eller inte alls svensk att problemet nästan försvinner. Sverige är det unika landet i världen där man ska vara lagom, inte få tro som det står, för då är man en märkerman. So what? Om jag inte tror som det står kan Bibeln lika gärna vara för min del.

Undrar om man är fundamentalist i fotboll när man konstant vägrar att nudda bollen med handen…
Isak Spjuth

Det är verkligen intressant som du säger när du för i det globala perspektivet! Kanske är inte det viktigaste att markera mot andra på bekostnad av samtalet utan att skydda samtalet och bredden av åsikter mot dem som vill smala av för mycket? För att utveckla Wildwest63s bild (ovan) skulle man kunna hävda att en fundamentalist i fotboll är inte bara en som konstant vägrar nudda bollen med händerna, utan en som hävdar att ingen på planen får göra detta (inte ens målvakterna) under några som helt omständigheter (alltså inte ens när matchen är avblåst).
Jonasq

Stefan.

Stotts lista på fundamentalistiska kännetecken har ett specifikt syfte, nämligen att markera mot den mest konservativa grenen av evangelikalism som utmärks just av stark skepticism mot vetenskap och akademi och inte minst mot bibelvetenskapen och dess behandling av de bibliska texterna som litteratur. Ett tecken på att man själv har en samhörighet med fundamentalismen är att man enbart känner ett behov av att markera mot ”liberalteologi”, ett begrepp som idag verkar ha lossgjorts från sin historiska bakgrund till att betyda att man tar lätt på bibelns sanning. Evangelikalismen växte fram som en mellanväg mellan kulturteologin och fundamentalismen, man kände behov av att göra vissa markeringar åt båda hållen. I Sverige har vi fram till SEAs skapelse talat om att vara ”bibeltrogen”, vilket kunde rymma både en evangelikal hållning i Stotts bemärkelse och en fundamentalistisk hållning. Dock tog man inte tillfället i akt och gjorde dessa definitioner när SEA startade. I princip innebar SEA att man bytte namn på de bibeltrogna till ”evangelikal”, och därmed missade de stora skarorna som fick ett nytt namn den historiska bakgrunden och innehållet i begreppet evangelikal. Men, för att knyta an till din post, Stott kände behov av att markera mot fundamentalismens vetenskapsförakt och anti-intellektualism, och andra avarter som högeragendan och sionismen. När han gör det representerar han den historiska evangelikalismen som alltså är långt mer dynamisk än fundamnentalismen.

PErsonligen använder jag nästan aldrig begreppet evangelikal längre i en svensk kontext. Jag använder hellre det lutherska ursprungsbegreppet ”evangelisk” för att markera samhörighet med reformationen och betoningen på korset i centrum. Jag känner mig inte hemma i det som i Sverige har blivit evangelikalt därför att det så uppenbart blandar samman evangelikalismen med fundamentalismen.
Fredrik Wenell

När den evangelikala teologin formades var det bl.a. som en reaktion mot fundamentalistisk och liberal teologi. Den utvecklades för att man tyckte att båda orsakade en felaktig läsning av bibeln. Bibelns intention gick helt enkelt förlorad. Men man gav rum för en viss spännvidd – därför uttryck ”Är sann i allt den påstår”. För evangelikal teologi handlar detta om sanningen, inte om tycke och smak. Både den liberala och den fundamentalistiska ger alltså upphov till en användning av bibeln som inte är trogen skriften. Mot bakgrund av detta har jag två frågor:

1./ Stefan har nu fört in ett praktiskt argument där fundamentalismen kan vara accepterad i vissa sammanhang för att underlätta för omvändelse. Jag undrar över om samma argument kan användas men åt det liberala hållet. Det vill säga att det är ok med en liberalisering av biblesynen om det underlättar för den vanlige liberale vetenskapstroende svenskens omvändelse? För det är ju inte få svenskar som reagerar på vad de uppfattar vara vetenskapsfientlig kristen tro. För de som bedriver en liberalteologi – vilket ingen som har skrivit på denna blogg eller är kopplad till ÖTH gör, kan det tänkas att det är precis möjligheten för människor att komma till tro som är viktig också för dem. Nu är förkunnar de oftast inte personlig omvändelse, men den kristna trons relevans och inflytande är fortfarande viktigt. Det kan ju hända att drivs av samma patos som de konservativa som argumenterar på denna blogg.

Bara så att det är klart (eftersom jag är en s.k. ”örebroare”) – jag tycker båda leder fel. Varken en liberal eller en fundamentalsitisk läsning av bibeln är korrekt mot skriftens syfte. En evangelikal bibelsyn menar jag är bättre.

2./ Sen har Stefan någonstans på bloggen i den här diskussionen skrivit att han menar att varje ord är inspirerat av Gud. (Vilket inte en evangelikal teolog är tvingad att hävda – för den intresserade jämför inerrancy- och infallible-diskussionen). Tror och också Anders Gerdemar uttryckte det så, eller? Min fråga är då: I vilken version fungerade inspirationen? Eftersom vi inte har någon grundtext utan bara grekiska, heberiska och latisnak varianter. Är det en slags grundtext som är inspirerad men som vi inte har tillgång till? Är det urvalet som alla dagens översättningar grundar sig på som är inspirirerat? Men dessa urval är ju baserade på vetenskapliga kriterier – betyder det att vetenskapen vid en tidpunkt var inspirerad men nu är fallen? Frågan är alltså – när man säger att det är inspirerat i varje ord – vad menar man då?

Alla svenska översättningar idag grundar sig på ett urval som är gjorda utifrån vetenskapliga kriterier. Den första frågan är alltså vilken text är det som skall översättas utifrån den mängd av varianter som finns. Varje översättare står sen inför en mängd olika tolkningsalternativ när texten skall översättas. Översättaren förlitar sig på historiska studier, ordstudier etc på vetenskaplig grund. Den ”vanlige” bibelläsaren som söker vägledning i sin tro är alltså i sin bibelläsning beroende av dessa val gjorda på vetenskapliga grund oavsett om han eller hon vill det eller inte.

Anders Gerdemar för in ett intressant argument med ”apostolicitet”. Det är kyrkan som är garanten för bibelns ofelbarhet (i allt den påstår). Dvs. ofelbarheten ligger inte i själva bokstäverna utan i kyrkan som igenkände kanon, läser bibeln i Andens inspiration och genom Anden låter sina liv formas efter ordet. (Dessa tankar finns att hämta hos både Stanley Grenz liksom hos Alister McGrath). Frågan är om inte det perspektivet för in ett annat sätt att läsa texten (också historiciteten) – men det är kanske bara vi systematiker/dogmatiker som skulle hävda 😉

Så det verkar som att de flesta av oss är beroende av vetenskapen i bibelläsningen åt vilket håll vi än vänder oss. Det är också grunden till att den evangelikala bibelsynen är bättre än både den fundamentalistiska och liberala.
Ulrika Jansso

Det är väldigt svårt, omöjligt, att säga hur det gick till men jag lovar dig att det jag säger är sant. Fram till 2007 läste jag Bibeln för att söka och för att lyda. Trodde att Gud fanns men kände Honom inte. Kring årsskiftet 07/08 blev Bibeln levande för mig. Från att tvingat i mig högst 1 kapitel i månaden, kanske, så ville jag plötsligt ingenting annat än att läsa och läsa. Känslan var att jag ville äta upp den, Bibeln alltså. Jag kunde inte läsa fort nog. Det var inte längre bara ord utan liv. Det var jag och Gud. Helt ensamma i en vrå utan andra människor. Ingen kyrka, inga akademiker. Tvärtom så blev de kyrkliga kontakterna som fanns ”ett huvudbry” när Bibeln fick liv. Innan visste jag inte om den Helige Andes funktion. Herren skickade in en okänd människa till min arbetsplats som berättade att Andens funktion är att hjälpa. Gud visar först och ”lär sedan”?
Tommy Wasserman

Wildwest63: ”inte få tro som det står”. Jag är nyfiken på hur du gör när du ”tror som det står” i 1 Kor 11:2-16? Accepterar du att kvinnor inte bär huvudbonad vid församlingens sammankomster? Och angående fotbollsmetaforen tror jag vi är överens om att Bibeln är en annan texttyp än Fifas regelbok.
O P

Läs vers 16 en gång till
Wildwest63

Tänk att den versen dyker upp varendaste gång! Har ni inte lite bättre fantasi?

Att läsa som det står handlar fortfarande om att läsa vad som avses, vad som är budskapet. Det handlar inte om en bokstavlig läsning, som att hitta en vers om självmord och sedan utföra den. Det Paulus menar är att kvinnan ska vara värdigt klädd under en gudstjänst så hon inte drar till sig mäns blickar som därmed bli distraherade. Och vice versa… Det är inte alls så svårt o extremt som det låter. Men även det slirar vi ju på numera i frikyrkan. Var det t ex förra sommaren som jag satt nedanför en scen med frikyrkliga tjejer i nån slags lovsångsgrupp o räknade ut att fortfarande är vitt den vanligaste färgen på trosorna, men några hade spetsbård? Det är det Paulus menar med versen.
Tommy Wasserman

Anledningen till valet av vers var naturligtvis inte brist på fantasi,
utan anknytningen till samtalsdagen om Bibelsyn där ett av föredragen
utgick från detta ställe.

Bra att du nu talar om att ”läsa vad
som avses, vad som är budskapet. Det handlar inte om en bokstavlig
läsning.” Din fotbollsmetafor gav nämligen mig intrycket av en lika
bokstavlig läsning av bibelordet som när man läser en teknisk manual,
eller regelbok för idrott.

Då är vi helt överens om ett
grundläggande behov av att TOLKA vad som avses, vad som är budskapet,
även om vi säkert kommer fram till olika tolkningar beroende på
specifika exempel. Skönt i alla fall att du och jag kommer till samma
slutsats om huvudbonadsfrågan och 1 Kor 11:2-16. För en tid sedan var
det dock mycket svårt att hitta någon kvinna utan hatt i vissa delar av
frikyrkan. Vad beror denna förskjutning i bibeltolkning på tror du? Har
vi blivit mindre av ”bokstavstolkare” och är det i så fall positivt för
frikyrkan?
O P

Jag håller med dig om utmanande klädsel, men Paulus säger bara vad han anser vara rätt när det gäller huvudet, men tillägger i vers 16 att vi för vår del inte har en sådan sedvänja, då har jag läst efter bokstaven,
(Förr inom Pingst verkade dom ha missat den versen).
Monica Robertsson

Jag blir så glad när jag läser vad bibeln betyder för dig. När du skriver att du vill äta upp den så ler jag. Förstår precis. Har själv gjort den erfarenheten . Du beskriver det på ett bra sätt. Jag har en dröm att det ute i landet ska finnas mängder av människor som hungrar efter att läsa bibeln. Sådana som samlas för att låta det enkla ordet tala till dem och se att denna bok kan förvandla när vi i ödmjukhet närmar oss den. När man ser den röda tråden som går genom bibeln blir man fascinerad. Bibeln som är skriven vid olika tider och av olika personer talar om samma sak. Det finns några saker man inte förstå men därför kan man ju inte ändra på allt annat för att dessa ska passa in. Ibland får vi bara gå vidare och vara fokuserade på de ord som talar till oss.. Därför sörjer jag oerhört mycket för den bibelkritik som finns. När man närmar sig bibeln kritiskt bygger man upp ett förhållande till bibeln som jag tyvärr tror hindrar människor från att se ”ljuset” som strålar ut från denna bok. Vem vill låta en bok påverka om den kanske inte menar vad den säger. Den blir flummig. Jag brukar ibland använda biblisk uppslagsbok jämte bibelläsningen och det berikar mycket. Men då en uppslagsbok utan bibelkritik.
Jag hoppas du får fortsätta att njuta av din bibelläsning. Hoppas också du hittar någon som du kan göra detta tillsammans med.
Ps 119:18 Öppna mina ögon så jag ser undren i din undervisning.
kjell

Jag menar också att du läser in något annat än det står, läs i 1917 års bibel
Om nu likväl någon vill vara genstridig, så mån han veta att vi för vår del icke hava en sådan sedvänja, ej heller andra Guds församlingar.

Med andra ord så levde dom inte efter dom reglerna, men översättningen i
bibel 2000 säger tvärsom.
Ulrika Jansso

Tack.
Tommy Wasserman

Hej Monica, tror du det är möjligt att skilja på negativ och positiv bibelkritik? Du upplever att en biblisk uppslagsbok kan berika din bibelläsning, troligen eftersom den hjälper dig att förstå och tolka texten bättre i sitt historiska och litterära sammanhang – i den bemärkelsen är det också en bibelkritik.
WO

Riktig missvisande ”utveckling” av vad en fundamentalist är (skulle kunna sägas vara). Det eftersom fotbollsreglerna (vilka jag antar du menar i kristenlivets värld motsvaras av ”Bibelns bud”) klart och utan möjlighet till feltolkning säger att målvakten får, och, efter matchen, vem som helst får, röra bollen med händerna. Men du kanske hade en djupare förklaring/bild än så?
WO

”Vetenskapsskepticismen” har nog knappast annan vinkling än att man inom de du kallar för den mest konservativa delen av evangelikalismen i USA (och/eller på andra platser skulle jag säga) vill värja sig mot DARWINISMEN i synnerhet, och inte så mkt annat. Detta är ju som jag ser det klart som korvspad, det är den ”vetenskapen” som utmanar den kristna tron rakt på rödbetan, och som därmed per definition är något att vara skeptisk inför. På denna lära grundar sig väldigt mkt av det vi *kallar* vetenskap, men utan att nödvändigvis vara det på sann och saklig grund.

Men nu verkar ”Darwin” vara både accepterad och till och med nästan beundrad inom stora delar av ”våra” fria kyrkors led. Oerhört sorgligt, och som jag ser det en större orsak till mkt av de ”nya teologiska tänkesätten” än man kanske har berört i denna diskussionen på det hela taget.

Ang. din referns till Stottts lista:

Att först välja ut de man vill ”markera mot” och sedan ta ett uttryck som eg betyder något annat (fundamentalism) och så helt enkelt kalla de man ogillar (de konservativa) för fundamentalister, det är ju i sig tveksamt så det blir över. Ordet fundamentalist är redan så misbrukat att det tappat sin verkliga mening/innebörd, därmed är det olämpligt att använda. Men det är ju tacksamt, för de man vill markera emot, de blir ju inklämda i en position de eg inte har, därmed lättare slippa diskutera med dem alls. Så bra, vi utdefinierar de vars åsikt/tro vi ogillar, så voilâ, av med dem, eller i varje fall har vi dem ”på plats”, så alla ser att vad de säger är det lite mindre viktigt att bry sig om…

Lika lätt är det givetvis, och det förekommer tyvärr en hel del, att från konservativt håll utdefiniera dem vars åsikter/tro man ogillar/har invändningar emot genom att klistra ”liberal” på i stort allt som inte är exakt som ens eget tänkande. Den faran får inte bortses ifrån.

Nu är det i svensk kontext knappast det senare som äger rum i lärosammanhangen, snarare någon eller några varianter av det förra.
Ulrika Jansso

Frågan var inte till mig men jag vill ändå göra ett försök.
All kritik som leder oss närmare Guds sanna ord som tex rätta översättningar är positivt.
All kritik som leder oss bort från Guds sanna ord som tex felaktiga översättningar är negativt.
Det är med all säkerhet bra att veta en del om historien men vi får inte glömma att Ordet talar till oss även idag. Gud använder alla Ord även idag trots sitt dåtida sammanhang.
Människorna i Bibeln är ”bara” exempel. Det som de fick höra av Gud då får vi också ta emot med Hjälparens handledning nu. ”Densamme igår, i dag och i morgon”

Hade gärna skrivit mer men måste lämna nu.
WO

Bibel 2000 ”…men vi har ingen annan ordning…”
Folkbibeln: ”så skall han veta att vi inte har en sådan sed…”
1917: ”så mån han veta att vi för vår del icke hava en sådan sedvänja…”

Kan man inte tänka sig att de syftas på olika saker i föregående text, så att det eg blir samma slutsats av det hela (även med kontext som viktig sak att ha med sig)?

Typ att i alla tre varianterna kan man läsa ut att ”vi, och alla andra församlingarna, har inte seden/vanan att gå emot det ”naturen säger oss” ” ?
(och då att Paulus med ”naturen” menar den tidens rådande sätt att se på klädsel/hårfix ?)

Jag får liksom för mig att det eg är samma sak som sägs, men med olika ord/olika syftning tillbaka på texten alldeles innan.
Birgit Hedstrom

Jesus i centrum!
låt oss alla komma ihåg att Jesus är centrum, att sitta ner vid hans fötter hemma i vår enskildhet tex, precis som Maria gjorde i Luk 10 är det bästa vi kan göra! Marta var upptagen med allt som skulle ställas i ordning när Jesus kom på besök men Maria satte sig vid Jesu fötter för att lyssna till hans ord; och Jesus säger de berömda orden: ”Marta, Marta, du gör dig bekymmer och oroar dig för så mycket. Men bara ett är nödvändigt. Maria har valt den goda delen…”. Vår intimitet med Jesus själv och att stilla ner oss så vi kan lyssna på vad Han har på sitt hjärta i vår personliga bibelläsning. I denna debatt som nu varit här på Stefans blogg har jag undrat om det finns samma passion för personen Jesus Kristus som vi ser när vi läser alla intensiva blogginlägg från olika håll, olika synsätt? Måtte det inte vara som situationen i Joh 5 där Jesus säger (observera att jag inte säger att det är så, men vi kanske borde fundera lite vad passionen gäller: att vi/jag ska få/ha rätt synsätt/teologi eller är det kärleken och hungern efter Jesus själv som är drivkraften): ”Ni forskar i Skrifterna , därför att ni tror att ni har evigt liv i dem. och det är dessa som vittnar om mig. Men ni vill inte komma till mig för att få liv”. Visst vill vi komma till Jesus? och inte vinna en diskussion? Den äldsta damen som tillhörde den församling där jag är med i dog för några år sedan i en ålder av nästan 90 år. Vid ett tillfälle, något år innan hon dog pratade vi om vad som efter ett långt liv som kristen nu fanns kvar hos henne. Vad som hade hållit till slutet av hennes liv. Hon sa: nåden, att nåden räcker. Hon berättade att hon tidigare i sitt liv varit så engagerad och säker i olika teologiska frågor som var aktuella i kristenheten (hon var en mycket skärpt och intelligent kvinna), men nu i slutet av hennes liv hade hon släppt allt utom sin stora övertygelse; tryggheten i Guds nåd genom Jesus Kristus.

Vår Herre Jesu Kristi nåd, Guds kärlek och den Helige Andes gemenskap vare med ER ALLA! (2 Kor 13:13)

Birgit
O P

Om jag läser Bibel 2000 så står det hur han tycker det skall vara, och det avslutas med och vi har ingen annan ordning (= så vi gör helt efter vad Paulus tycker)

Men i 1917 års står det också hur han tycker det skall vara, men avslutas med men vi har inte en sådan sedvänja (= så vi gör inte efter vad Paulus tycker.

Jag har levt och lärt efter 1917 års Bibel och översättningarna känns många gånger förvillande, när jag var ung streds det om vad Jesus sa till rövaren på korset, (eftersom JV flyttade ett kommatecken)

Om du har tid så titta på Jer 31: 22 enligt 1917 pekade den texten profetiskt på Golda Meir enligt gängse uppfattning, men det stämmer inte enligt Bibel 2000 där det står jorden istället för landet (och dottern har ju alltid varit en beskrivning på Israel.
Monica Robertsson

Hej Tommy.
Jag får nog rätta till lite här. Det ska inte vara biblisk uppslagsbok utan ”Illustrerat bibellexikon” av Thoralf Gilbrant.
Rekommendera denna.
Jag förstår inte frågan om positiv resp. negativ bibelkritik.
Varför ska det vara kritik. Frågor möjligtvis. Kritik innebär vad jag förstår att man ifrågasätter något. Då handlar det inte längre om en förtröstan på att Gud vet bäst och det tror jag han gör. Jag tycker Job är ett bra exempel på detta. Han ifrågasatte Guds handling och Gud svarade bara genom att beskriva vem Han (Gud) var. Sen tror jag att man kan fråga Gud och få tydliga svar som man är i behov av och ibland får man bara förtrösta.
http://www.teologicafet.tk Andreas Engström

Ja och vad tror du hans poäng är med att poängtera det? Läs vidare så står det att ingen av Guds församlingar hade det. Tänker du att Paulus liksom bara slängde in det. Du tror inte att han implicit menade att Korintierna skulle uppföra sig på samma vis som de övriga församlingarna?
Tommy Wasserman

Hej, ordet kritik borde vara ett neutral ord i sig, men det får ju lätt en negativ laddning. Fortsätt sätta dig in i texternas historiska och litterära sammanhang – det är jättebra. Då förstår man t ex att kvinnorna idag inte alls behöver någon hatt vid sammankomsterna, eller att de visst kan ha ledande positioner i församlingen. Heja den positiva bibelkritiken sommkan frigöra från gamla unkna bokstavstolkningar, eller mysko spekulationer som t ex det som Stanley Sjöberg ägnat sig åt när han försvarat Drosnins bok Bibelkoden. Tur då att min kollega Lennart Boström tog debatten med honom i TV den gången.
Wildwest63

Så långt som Du skriver här är vi överens, ja. Kan inte säga nåt annat.

Att pingströrelsen blev en hattrörelse berodde på att väckelseelden stelnat. Har man fullt upp med själavinnande, diakonalt arbete, få en stor församling att gå runt med frivilliga arbetsinsatser, har man så att säga kul (eller saligt hade man nog sagt då) så hade ingen haft tid till att bry sej om alla dessa delvis obibliska pålagor. Tack o lov var skedde min pingstkyrkliga uppväxt i en något oppositionell församling som inte anammat hatteriet. För övrigt är jag född många decennier senare. För varför kom pålagorna till? För att en del beslutsfattare i kyrkan ansåg att det var för lite karismatisk eld, då måste man reglera – trots att Anden blåser vart den vill o står för frihet.

Min salig mormor, som iof inte bodde i Sverige, var noga med att ha något på huvudet. I brist på noggrann specificering av mått, längd, färg o beskaffenhet i övrigt så brukade hon lägga en snyggare form av näsduk över huvudet. Efter en tid testade hon att ta av den. Jag märkte ingen skillnad, sa hon, o fortsatte utan.
När man måste börja särskilja sig o bli en subkultur då ringer varningsklockorna. Det var totalt emot Jesu sätt att leva, han som gick på fester, gjorde vatten till vin, pratade med prostituerade o syndare o lät någon smörja hans fötter med en 300,000-kronorsflaska parfym. Jesus han är bra! För att citera den nyss till härligheten befordrade Lasse PP Nylén.
O P

Sedvänja eller sed kallas ett sätt, på vilket något normalt utförs utan att detta är bestämt i skriftliga regler.

Eftersom dom inte hade den seden ej heller andra Guds församlingar, så slapp dom att lägga något på huvudet.
O P

Jag har alltid Jesus i centrum, det är därför jag bryr mig om att skriva här, men jag vill ha med mig barn och barnbarn och kanske barnbarnsbarn men det skrämmer mig att det är så mycket olika uppfattningar och att dom ”skriftlärde” gör allt för att ”den vanliga” människan inte skall förstå, utan dom vill ha ensamrätt på tolkningen så att alla blir villrådiga, och om folk fattar för bra så kommer det väl snart en ny översättning som är anpassad till och godkänd av regeringen.
Birgit Hedstrom

Hej O P!
jag håller verkligen med dig i det du skriver, hur farligt det är om någon tror sig ha ensamrätt på bibeltolkningen!! Tror inte att man måste vara teologiskt utbildad för att kunna ta till sig Guds ord, ordet är till för att även de små och ”enkla” ska kunna ta till sig det. Och som jag skrivit tidigare så är den allra bästa bibelläraren den Helige Ande själv; Joh 14:26 och Joh 16:13.
Och om vi uppfattar något som ”irrläror” utifrån det vi ser som Guds sanna ord så SJÄLVKLART! bör vi gå emot sådant, det anser jag som en skyldighet vi har! (låter negativt men jag hittar inget bättre ord). Jag ville bara i mitt inlägg lyfta fram personen Jesus Kristus själv i detta. Att vi inte glömmer Honom i vår iver, och det är en påminnelse jag behöver ta till mig själv eftersom jag har en stark iver att tala ut och ”försvara” det jag ser i Guds ord, och hur farligt det är att på olika sätt tumma på det.

Var välsignad!

Birgit
Sward

Hej Fredrik,
Jag tror jag har en viss uppfattning om vad det är för skillnad på liberal variant av kristendom och evangelikalismen. Det sistnämnda handlar bl.a. om att utgå från Bibeln när man ska ta ställning i en fråga. Ett paradexempel på att göra detta tydligt är att jämföra John Stotts och Agne Nordlanders bok om försoningen med den bok som Sofia Camnerin skrivit om försoningen, som nu givits ut tillsammans med Arne Fritzon. Sofia har ingen utgångspunkt i att utgå från Bibeln när hon tar upp ämnet. Jag har dock inte läst klart boken, men det är det intryck jag har fått.
Jag har problem med begreppet fundamentalism och jag tycker inte att det är så enkelt att dra gränserna mellan evangelikalism och fundamentalismen. Det kanske beror på att jag inte har läst diskussionen när dessa disinktioner gjordes. Begreppet fundamentalismen är vagt, generellt, och en etikett man klistrar på det man inte gillar. Skulle hellre vilja diskutera olika förhållningssätt till Bibeln t.ex. Strikt bokstavstolkning kontra mer flexibel bibeltolkning etc.
Jag driver ju också tesen som du nämner att Gerdmar tar upp, att tänka in historiciteten, hur kyrkan har tolkat och förstått Bibeln i tidigare generationer är viktigt att väga in när vi tolkar och ska förstå Bibeln idag.
Om verbalinspiration. Du pekar naturligtvis på ett problem att det finns textvariationer, dock förhållandevis marginella, och inte på ett sätt som påverkar några grundläggande kristna läror vad jag begriper. Men jag menar bara att den vikt både Jesus och Paulus lägger vid enskilda ordval, när man utgår från GT-texter, är en faktor man inte kan bortse ifrån när man formulerar bibelsynen idag.
hälsningar
Stefan Swärd
Tommy Wasserman

Hej Birgit, jag håller helt med dig – ingen ska ha ensamrätt på bibeltolkningen! Det vore fruktansvärt. Luther som för övrigt var en mycket lärd man som kunde sina bibliska språk och annat, han var en av dem som såg till att Bibeln kom folket till del och skrev en hel del kommentarer till texten och annat. Man skulle kanske rentav kunna kalla honom för en skriftlärd i positiv bemärkelse.
Isak Spjuth

Som jag skrev var det en vidareutveckling av Wildwest63s bild. Det ska förstås i den kontexten.
Fredrik Wenell

Tack Stefan för att du tar dig tid att svara trots att du är i Doha.

En av poängerna när ÖTH på 1970-talet blev en av de viktigaste aktörerna för att föra in begreppet evangelikal var avgränsningen mot en fundamentalistisk bibelsyn. Mot den bakgrunden kan man ju dra slutsatsen att det för dem var en viktigare gräns en liberal/evangelikal-gränsen. Sen kan du ju självklart argumentera för att det är den senare gränsen som är viktigast idag. Men om vi skall hålla kvar evangelikal bibelsyn är det vädigt viktigt att se skillnaden åt båda håll inte bara åt den man själv uppfattar som ”farligast”.

Ja, visst har fundamentalistisk ibland fått den klangen – precis som liberal i kommentarerna på denna blogg. Liberal är allt man inte gillar. Det lär väl oss att vara mycket sparsamma med etiketter (en uppmaning till alla er som ofta kommenterar på denna blogg) Kanske är det så att de nämnda Camnerin och Fritzon faktiskt också har en passion för att evangeliet skall fortsätta vara relevant för framtida generationer. Det väl är högst troligt att de har en passion och det är de värda respekt för. Sen är det väl kanske inte den vägen som du och jag väljer. Men det är ju en helt annan fråga. Båda är respekterade och duktiga teologer.

Nja, textvarianterna är ju inte så marginella. Den grekiska text som alla teologer använder vid översättningar är en vetenskapligt sammanställd text. Där man som ytterligare alternativ får angivet de viktigaste, de finns oftast flera, alternativen. Sen gör man utifrån vissa kriterier ett urval som man sen översätter. Poängen är alltså att det inte finns någon grundtext. Om man studerar uttalanden av Jesus och Paulus i NT ser man att båda förhåller sig ganska fritt i förhållande till GT-texterna. De förhåller sig inte ordagrant till de texter vi har tillgång till. Så en verbalinspiration är helt enkelt omöjlig att hålla fast vid. Varför inte läsa den grundbok som ÖTH har så förstår du mer av hur de tänker. (”Att läsa och förstå Bibeln” av Gordon Fee och Douglas Stuart.)