Det här blir nog min summerande kommentar i Jonadebatten. Jag läser Jona historiskt, men textens budskap är det viktiga för mig. Jag följer skriftens uppmaningar att läsa Bibeln för att få vägledning, kraft, ljus, förståelse, lärdomar etc. Då är inte reflektioner om vad för sorts fisk som svalde Jona, och hur han kunde överleva i fiskens mage – det är marginella frågor, man hamnar endast i spekulationer om man ska försöka begripa detta. Jag bekymrar mig inte heller över hur Ninive kunde vara så stor stad att det tog tre dagar att gå igenom, det är ju helt omöjligt för mig att idag veta något om hur man räknade tiden för att gå runt hela staden, hur fort gick man, hur många timmar gick man per dag, räknade man en hel region runt Ninive – man hamnar ju helt i periferin i förhållande till bibeltexten om man fastnar i sådana spekulationer. Det är ju en typ av spekulationer som man bara ägnar sig åt när man läser Bibeln ur ett bibelkritiskt perspektiv.

Det låter på vissa kommentatorer att man fastnar i detaljer när man läser Jona bok historiskt, det tror jag är en felbedömning av bibelläsaren som läser Jona som historisk text, även för oss är budskapet det viktigaste.

Och då menar Greger att vi egentligen ligger ganska nära varandra i uppfattningarna, för honom är också budskapet det viktiga, inte historiska kontexten.

Jag är ändå något förvånad över att Greger hela tiden glider undan frågan om historiciteten. Tror han inte på den borde han säga det rent ut. Jag har försökt skumma igenom den teologiska forskningen om Jona bok, och de forskare som kallar Jona för fiktion, brukar inte tro på historiciteten. Men den frågan glider Greger undan. Min huvudfråga blir dock, vad säger han i klassrummet på Örebro missionsskola? Radar han då upp bibelkritikens alla argument mot Jona historicitet? Radar han upp argumenten för historiciteten och kyrkans klassiska hållning i denna fråga? Hur väger han samman argumenten?

Jag tror inte heller att jag får Greger att svara på den frågan, han har inte gjort det i två gästblogginlägg eller i två Världen-idag-artiklar.

Det är möjligt att han skulle svara att han inte vet hur det ligger till med historiciteten, det går inte att avgöra om texten är baserad på historiska fakta eller enbart fiktion. Den tydliga bibelkritiken går ju mycket längre, och förnekar historiciteten, något jag inte kan se att Greger gör i sina texter. Om detta är Gregers hållning, vilket jag tror när jag läser honom (men ändå inte kan veta med full säkerhet eftersom han uttrycker sig ganska vagt), så är det inte rättvist att hävda att han fullt ut har anammat bibelkritikens idéer och argument.

Men, som jag hävdade i mitt tidigare blogginlägg blir det en stor skillnad att läsa Jona historiskt och utifrån detta få fram budskapet, som framförallt handlar om Guds övernaturliga ingripande vid en specifik punkt i mänsklighetens historia.

Budskapet blir avtrubbat om man inte tror att detta faktiskt har hänt. Det är min uppfattning.

Sedan förs det ju fram synpunkter att det är skillnad på historia och historia. Texter som är mer än 2500 år gamla, kanske präglas av ett annat sätt att skriva historia än vad vi har använt oss av i modern tid. Kanske att man mer blandar historiska fakta och fiktion. Det kan vara en möjlig hypotes. Tycker dock att Bibeln konsekvent visar på en historisk noggrannhet. Jag tycker nog att hela den judiska traditionen var mycket historiemedveten och exakt och noggrann i sin historiska hållning. Och även Jona bok präglas av denna typ av biblisk historicitet. Och när Jesus, Lukas eller Paulus kommenterar händelser i gamla testamentet så gör man det med ett tydligt historiskt perspektiv, det är händelser och personer som har hänt och existerat som man kommenterar.

Att man då kan hitta saker i Bibeln som är svårförståeliga, eller som uppfattas som ologiskt utifrån vår tids bedömningar, är väl inte särskilt konstigt, det handlar om mycket gamla texter, skrivna i en helt annan tid, på helt andra språk. Läser man Bibeln för att höra Guds röst och få vägledning i sitt lärjungaskap, man tenderar då att hoppa över sådant man inte begriper. Knappast någon hävdar att Bibeln är en manual i naturvetenskap eller att allt historieskrivande exakt följer dagens normer.

Jag har gjort vissa snabba efterforskningar och hittar en rad exempel på teologer, bibelkommentarer m.m. som försvarar historiciteten i Jona bok. Jag har något tittat även på den katolska debatten där kritiker av Jona historicitet klassas som liberala teologer, och där försvaret av Jona historicitet tycks vara kyrkans huvudlinje.

Mina snabba efterforskningar visar att kyrkohistorien försvarar historiska tolkningen. PP Waldenström försvarade historiciteten. Jag vet inte om det går att hitta någon av de banbrytande frikyrkoprofilerna som hade en annan hållning, samma sak med reformationen. Inom den evangelikala rörelsen är det uppenbart att tron på historiciteten är huvudlinjen.

Jag har också snabbt plöjt igenom bibelkritikens argument mot Jona historicitet. Tycker mest att det liknar bibelkritikens vanliga spektakulära hypoteser för att hitta fel i Bibeln. Utifrån det jag har läst finns det ingen avgörande bevisning som omkullkastar historiciteten. Jag är mycket skeptisk till den vetenskapstillit jag märker hos en del som försöker ifrågasätta Bibelns budskap, genom vetenskapliga argument. Bibelkritiken läser Bibeln med agendan och utgångspunkten att hitta så mycket fel och motsägelser som möjligt. Som jag har sagt i tidigare debatter, är det helt fel ingång när det gäller att läsa Bibeln – det är i varje fall ingen evangelikal ingång. Ett  exempel på ett bibelkritiskt argument är att det i Jona bok står om kungen i Ninive, det är felaktigt uttryck. Det fanns ingen kung i Ninive, det var kungen över Assyrien. Märklig invändning, både i Bibeln och modern språkbruk kan man väl beskriva regenten utifrån bostads- och arbetsort. Att Ninives omvändelse inte har gett mer avtryck i allmän historia är en annan invändning. Också spektakulärt, det är inte säkert att en sådan händelse sätter avtryck i andra former av historiska data. Invändningen tycks mer bottna i en allmän skepsis om Guds mäktiga ingripande i historien, mer än i en välargumenterad vetenskaplig teori.

Det är den moderna bibelkritiken som har fört fram idén om att boken inte ska uppfattas som historia utan som fiktion (jag använder då begreppet som att berättelsen inte uttrycker något som faktiskt har hänt, Greger använder inte begreppet på det sättet), detta borde man väl ändå kunna vara överens om. Samma bibelkritik ifrågasätter ju mycket av Gamla testamentets historicitet, som kung David, Abraham, Adam och Eva, Noa etc.

I kommentarer här på bloggen  har det också ifrågasatts att Jesu ord bekräftar Jona historicitet. Det hävdas att den typen av referens hade kunnat göras även om Jona bara var en berättelse utan historisk förankring. I min läsning av evangelierna refererar Jesus enligt min mening till GT-berättelser som historiska händelser. I samma avsnitt nämner Jesus t.ex. om drottningen av Saba som besökte Salomo, den händelsen har ju inte ifrågasatts på samma sätt inom den kritiska forskningen (vad jag begriper).

Den här bloggdebatten har ju inte heller gett några övertygande argument varför man inte ska betrakta det som står skrivet i Jona bok som faktiska historiska händelser. Greger Andersson har inte gett något argument för detta vad jag kan se. Några av bibelkritikens argument har nämnts i några kommentarer, bl.a. att Ninive inte var så stort som det beskrivs i Jona bok, men detta kan jag inte betrakta  mer än somspekulativa hypoteser, inte någon verifierad teori som omkullkastar historiciteten i Jona bok.

Tydligen ska man klassas som fundamentalist i en svensk kontext, om man hävdar att det finns en historisk trovärdighet i gamla testamentets berättelser. Det är en helt annan definition av fundamentalist än vad t.ex. John Stott förespråkar. Då får man väl bära den smäleken.

När söndagsskolbarnen frågar mig när det berättas om Jona, har detta verkligen hänt, då svarar jag ja på den frågan.