Kära bloggläsare!
Här utvidgas debatten något genom att jag har erbjudit Anders Gerdmar att skriva ett gästblogginlägg. Anders är docent vid Uppsala Universitet i Nya Testamentets exegetik och ansvarig för teologiutbildningen vid Livets ords teologiska seminarium. Jag har också erbjudit Greger Andersson att skriva ett gästblogginlägg, men har ännu inte fått svar från Greger.
Här följer Anders Gerdmars text:
Bibeltro och väckelse
Någon frågade mig vid bibelsynsdagen i Örebro: ”Är det viktigt för dig att Jona är historisk”. I tonen låg en viss förvåning. Jag svarade: ”När jag vaknade i måndags morse tänkte jag ö h t inte på Jona, men när man börjat ifrågasätta Jonabokens historicitet blev det viktigt.”
Bibelns historiska grund är nödvändig i en inkarnatorisk, historiskt grundad tro som vår. Och just här fallerar i ett historiskt perspektiv alltid liberalteologi. Man extraherar en idéernas religion som lyfter från det historiska och blir levnadsvisdom, moral, socialt evangelium och kulturprotestantism. Detta är den moderna protestantismens historia. (Nu sa jag inte att det sociala är oviktigt, inte heller visdom, moral, eller kulturell påverkan, men de är sekundära följder av ett fullödigt evangelium.)
Mer än Jona
Ändå tycker jag det är olyckligt om debatten fastnar vid Jonafrågan. Det är, tycker jag, ganska tydligt att sådana som tillhör den liberalare evangelikala falangen inte ser några större problem med att man relativerar det historiska. Goldingday, som Greger Andersson citerar, gör det med både Jona och Daniel och som Greger antyder finns det en trend åt det hållet. Men om texternas ”anspråk”, vilket har varit Gregers point, har varit historiska börjar man röra sig på farlig mark. Hur historisk är Urberättelsen, som Greger bara snuddade vid, hur historiskt är Exodus? Goldingdays tanke är att historiciteten inte är viktig i t ex Jona eller Daniel. Jag kan inte se att hans argument håller.
1. Missa inte hur man ifrågasätter Nya testamentet
Som både NT-exeget och pastorsutbildare tycker jag det är ytterst viktigt hur man ser på Nya testamentet och dess historicitet.
Några exempel:
Det är ett stort problem att man inom exegetiken ifrågasätter Efesierbrevets och fyra andra paulusbrevs författarskap – för att inte tala om de katolska breven. Dessa kan faktiskt med goda vetenskapligt gångbara argument försvara och jag gör det gärna. Det återstår ju att bevisa att det är någon annan som skrivit det, det finns mängder av personligt material och många av de i forskningstraditionen använda argumenten kan ifrågasättas. Det har betydelse om författarargivelsen i Ef 1:1 är äkta eller om man tror att det är Paulus som böjer sina knän i Ef 3!
Vad händer med Johannes 3:16, kanske evangelikala kristnas huvudtext? Är det viktigt att det är ett äkta Jesusord? Det finns en uppenbar fara att Johannesevangeliet dras in i kvarnen när man i evangelikala sammanhang börjar ifrågasätta; det är i stort sett etablerat att man ser de långa talen som lagda i Jesu mun av den s k johannesförsamlingen. Att det fanns en sådan församling är emellertid obevisat och man har inga fristående bevis för att ifrågasätta Jesusorden i Joh. Bara att ”Jesus kan inte ha sagt detta”. Här finns det kompetent forskning som försvarar Johannesevangeliets autenticitet och sådant ska självklart ”evangelikal” exegetik ta fasta på.
Detta är bara ett par exempel (se utförligare resonemang på http://www.andersgerdmar.com), men det handlar om ett helt, större paradigm. Det har, som har sagts i debatten, med världsbild att göra. En fråga är t ex Jesu förutsägelse om förödelsens styggelse, parallell med Daniels: är det inte just att man ha svårt att acceptera det övernaturliga i profetia som hindrar exegeter att acceptera dessa som profetior?
2. Se bibelsynsfrågan i pastoralt perspektiv
Bibelsynsfrågan är inte bara en akademisk fråga utan en pastoral. Vilket ord ska vi förkunna? Vilket bibelord kan vi säga till tröst i själavård eller sorgearbete? På vilka ord kan vi bygga våra församlingsplanteringar och väckelsearbetet? Är Matt 16:18 ett äkta Jesusord, att dödsrikets portar inte ska bli övermäktiga församlingen? En stor del av forskningen hävdar motsatsen… Än en gång är detta fött i en upplysningsteologi som inte kunde se kyrka, sakrament, synd och offer som en del av Jesu budskap. Han var ju den enkle vishetsläraren, inte den som skulle bygga en kyrka, tänkte man.
Med detta inlägg skulle jag alltså vilja sätta strålkastaren på de allra mest brännande frågorna, och på den som är mer än Jona. Jesus. Hans Ord, hans apostlars ord. Bibeltro och väckelse hör alltid ihop.
Anders Gerdmar
Anders Gerdmar är docent i Nya testamentet exegetik vid Uppsala universitet och ansvarig för teologiutbildningen vid Livets Ords Teologiska Seminarium.
Pingback: Domsöndagen « Gunnels plats i rymden()